Arkiv

Archive for the ‘Vänersnäs’ Category

Vad händer med Vattentjänstplanen? (1)

9 februari, 2025 Lämna en kommentar

Den 21 juni 2022 beslutade riksdagen om en ny vattentjänstlag, Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Det var egentligen mer en uppdatering av lagen än en ny lag. En av nyheterna var att det ska finnas en aktuell vattentjänstplan i varje kommun. (Se “Ny vattentjänstplan på gång!”.) Runt om i landet satte kommunerna igång arbetet med att ta fram en vattentjänstplan, så även Vänersborgs kommun. Det var bråttom, vattentjänstplanen skulle finnas färdig i varje kommun den 1 januari 2024. Det var få kommuner som hann få planen klar till detta datum.

I Vänersborgs kommun utarbetades ett förslag till vattentjänstplan och den gick ut på samråd förra sommaren. Då hade berörda fastighetsägare möjlighet att lämna in synpunkter. Förslaget till vattentjänstplan skickades även ut på remiss till några av kommunens nämnder. (Längst ner finns länkar till de blogginlägg som jag skrev om förslaget och svaren från två av remissinstanserna.)

Vattentjänstplanen borde alltså ha varit klar för länge sedan, men det var antagligen många synpunkter som skulle tas i beaktande. Jag förmodar emellertid att arbetet fortskrider för fullt inom kommunhusets väggar, även om det inte har sipprat ut någon information från Sundsgatan om arbetet, t ex om tidsplanen eller hur långt Kretslopp & Vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) har kommit med planen. På kommunens webbplats hittar jag inte heller någon information. (Se “Utbyggnad av kommunalt vatten och avlopp”.) Jag har skrivit till ansvarig tjänsteperson men inte fått något svar, inte än i varje fall.

Vattentjänstplanen ska enligt LAV omarbetas och kompletteras utifrån alla synpunkter som har lämnats under samrådet. Sedan ska det nya förslaget ut på granskning – under minst 4 veckor. Då kan faktiskt fler synpunkter lämnas från berörda fastighetsägare och förslaget till plan eventuellt omarbetas ytterligare. Men då blir det troligen i mindre omfattning. När förslaget till Vattentjänstplan för Vänersborgs kommun är klart ska det som vanligt vandra från samhällsbyggnadsnämnden via kommunstyrelsen till kommunfullmäktige för beslut. Och även på denna “resa” kan det naturligtvis hända saker.

Parallellt med kommunens arbete har Länsstyrelsen under flera år arbetat med en begäran från en boende i Grytet på Vänersnäs. Denna begäran inkom redan den 21 maj 2022 till Länsstyrelsen. Det är alltså snart 3 år sedan och till och med innan riksdagen fattade beslut om en ny vattentjänstlag. Länsstyrelsens svar, dvs beslut, kom den 23 januari i år, 2025 alltså. I beslutet står det en hel del intressant om VA-frågan på Vänersnäs. Länsstyrelsens beslut och bedömningar kan faktiskt få återverkningar och kanske till och med komplicera, och försena, kommunens arbete med vattentjänstplanen ytterligare.

Fastighetsägaren på Vänersnäs begärde av Länsstyrelsen att den skulle göra en tillsyn och pröva Vänersborgs kommuns skyldighet att inrätta verksamhetsområde för vatten och spillvatten i området Grytet, Änden, Hallby Södra och Rasmustorpet – på Vänersnäs alltså. En rad skäl anfördes för att det kommunala VA-nätet skulle byggas ut och fastigheterna kunna ansluta sig.

Vänersnäsbon menade att området utgjorde ett större sammanhang, statusen på de enskilda VA-lösningarna var dålig, området översvämmades ofta och avloppsvatten kunde rinna ut i Dättern. Hen menade vidare att dricksvattnet hade anmärkningar och att risken var överhängande för att vattenkvaliteten var bristfällig i ett stort antal fastigheter. En annan fastighetsägare på Vänersnäs hade också yttrat sig och höll till största delen inte med om denna beskrivning.

Det ska nämnas att både Samhällsbyggnadsförvaltningen, dvs Kretslopp och vatten, och Miljö- och byggnadsförvaltningen också yttrade sig till Länsstyrelsen.

Den 10 december 2024 gjorde Länsstyrelsen ett besök i området. Efter besöket gjorde Länsstyrelsen en sammanvägd bedömning och beslutade följande den 23 januari:

“Länsstyrelsen lämnar begäran om tillsyn av Vänersborgs kommuns skyldighet att anordna en allmän va-anläggning för fastigheter inom områdena Grytet, Änden, Hallby Södra inklusive skolan och Rasmustorpet, se karta bilaga 1, utan åtgärd och avslutar ärendet.”

I nästa blogginlägg, del 2, kommer jag att mer noggrant gå igenom Länsstyrelsens resonemang kring större sammanhang, hälsorekvisitet och miljörekvisitet. Länsstyrelsen bjuder nämligen på ett tänk som sannolikt både komplicerar och fördröjer kommunens arbete med den nya vattentjänstplanen…

Fortsättning i inlägget ”Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser (2)”.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:VA, vattentjänstplan, Vänersnäs

KF-beslut mot bättre vetande (6)

27 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (5)”.

Det händer ibland att perspektivet på omgivningen förändras. När jag har åkt runt i stan de senaste veckorna har jag upptäckt hur grymt många lyktstolpar med belysning det finns. Längs varenda gata finns det gatlyktor, inte bara i gatukorsningar eller busshållplatser. Överallt. Och alla av stål… I Nordstan har till och med fiskmåsarna fått stålstolpar. Även om belysningen är mycket svag på kvällar och nätter, men jag antar att det är så fiskmåsarna vill ha det…

Det finns närmare 8.500 belysningsstolpar med tillhörande anläggningar utmed vägar och gc-vägar i Vänersborgs kommun. Det skrev samhällsbyggnadsförvaltningen i en tjänsteskrivelse den 4 april. 340 av dessa är placerade utmed allmänna vägar där svenska staten (Trafikverket) är väghållare. Trafikverket (TFV) anser inte att dessa är nödvändiga ur trafiksäkerhetssynpunkt. De här belysningsstolparna togs över av kommunen någon gång under 1980-talet. Det är alltså länge sedan som TFV avsade sig ansvaret. (Senare tog TFV tillbaka ansvaret för några av stolparna.) De “gamla” (de var inte så gamla på 80-talet) har fått stå kvar. 110 av dem är trästolpar. Det är dessa trästolpar som har bedömts vara i dåligt skick.

Belysningsarmaturerna på trästolparna är av en äldre modell och har en betydligt högre strömförbrukning än moderna modeller. I tjänsteskrivelsen står det att kostnaden för elförbrukningen på de gamla armaturerna ligger på cirka 65.000 kr per stolpe och år. (Tillägg 30/9! Denna siffra är fel. Rättelse i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (7)”.) De moderna LED-armaturernas elförbrukning är ungefär 50%.

En akutreparation av en skadad stolpe, eller byte av trasig ljuskälla, utmed allmän väg, uppges av samhällsbyggnadsförvaltningen kosta mellan 35.000-80.000 kr. Det låter lite dyrt kan jag tycka, särskilt om kommunen bara byter ljuskällan. TFV skriver på sin hemsida (se TFV):

“Till exempel kostar det cirka 35.000 kr att sätta upp en ny belysningsstolpe (2021). Om det handlar om en rivning tillkommer en rivningskostnad, troligen nytt kablage och belysningscentraler.”

Men det är klart, siffran är från 2021.

Kommunens kostnader för vägbelysningen kan springa iväg. Och kommunfullmäktige har inte en aning om var det ska sluta…

Efter beslutet i kommunfullmäktige skrev jag till Grästorp Energi för att få svar på några frågor. Jag fick ett tämligen snabbt och utförligt svar.

“Detta med belysningen på Vänersnäs har en lång och komplicerad historia.”

Elnätschefen på Grästorp Energi beskrev historien. Det var tydligen en ”syförening” som drog ihop medel till att bygga gatubelysningen… Sedan bildades Vänersnäs elförening som så småningom gick upp i Grästorp Energi. Vänersborgs kommun tog senare över ansvaret och kostnaderna för gatubelysningen. Grästorp Energi skötte dock underhållet på entreprenad åt Vänersborg. Någon gång på 2010-talet övertog Vänersborg underhållet.

Elnätschefen i Grästorp fortsatte:

“Grästorp Energi har vid ett antal tillfällen utrett gatubelysningen på Vänersnäs och föreslagit hur man skulle göra med denna för att spara driftskostnader samt rusta upp denna. Vi erbjöd oss att genomföra arbetet för att det skulle bli gjort men ansåg att Vänersborg Kommun anlitar den entreprenör som de har avtal med eller anser vara mest lämpad.”

Det verkar inte som om Vänersborgs kommun har tagit något intryck av Grästorp Energis intentioner. Min känsla av formuleringarna i mailet är att personalen på Grästorp Energi är lite besvikna på och missnöjda med inställningen hos Vänersborgs kommun. Det tycks som om Vänersborg inte alltid har velat träffas och komma överens med Grästorp om hur de ska lösa situationen på Vänersnäs.

Om det förslag som lades av kommunstyrelsen och de styrande när det gällde Vänersnäs så kommenterade chefen:

“Det finns ett antal stolpar med olika ”funktion”. Det finns stolpar med sambyggnation och stolpar för enbart belysning. I de stolpar där det finns en sambyggnation är det mycket opraktiskt om Vänersborg tar ned dessa stolpar men vi ser gärna att de tar bort armaturerna och kablaget för belysningen. I de stolpar som bara tjänar gatubelysningen kan Vänersborg ta ned dessa stolpar utan någon invändning från oss. Vänersborgs Kommun till och med bör ta ned dessa.”

Vänersborgs kommun äger alltså belysningen, men inte trästolparna, inte alla i varje fall. Det låter också på elnätschefen som om stolparna kan vara i dåligt skick.

Jag frågade också om hur belysningselen mäts och kostnaderna. Elnätschefen skrev:

“Det är här själva kärnan till problemet ligger.”

Och han beskrev en mätarreform från 2006 där all elförbrukning skulle mätas. Gatubelysningen var dock undantagen, men runt om i landet började anläggningsinnehavare en ombyggnation av matningar till gatubelysning. Ansvaret låg på anläggningsinnehavarna, men på Vänersnäs hände inget. Vänersborgs kommun är anläggningsinnehavare för gatubelysningen på Vänersnäs…

Det har med andra ord inte direkt varit Grästorp Energis fel att tiden har stått still “utåt Vänersnäs”…

Elnätschefen fortsatte:

“Nu har vi en ny mätarreform som gäller. Från och med 1 januari 2025 ska det inte finnas någon omätt ström, inte en gång på gatubelysning.”

Oj! Nu plötsligt kanske jag förstår varför det var så bråttom med ärendet i Vänersborg att man struntade i fakta och fattade beslut på chans. Eller? Men konsekvenserna av den nya lagen har varit en väl förborgad hemlighet för politikerna i Vänersborg, i varje fall de som inte är med och styr. Varför har ingen i förvaltningen eller bland de styrande lyft detta? Är det kanske för att kommunen är alldeles för sent ute?

Sedan redogjorde elnätschefen på Grästorp Energi om kostnader och debitering och skrev bland annat:

“Debiteringen av belysningen på Vänersnäs sker med den så kallade schablonmetoden. Det finns en vedertagen beräkning hur denna schablon ska tillämpas. … Denna energi debiteras Vänersborg Kommun.”

Det är svårt att förstå hur Vänersborgs kommun kan ha missat att Grästorp Energi är inblandad på Vänersnäs och bland annat äger stolpar, när fakturor regelbundet har inkommit och betalats.

Jag ska avsluta genom att återge ett längre citat om framtiden från mailet från Grästorp Energi, dvs det som bör vara klart vid årsskiftet…

“Vänersborg Kommun måste bygga om sin belysning så att det finns ett abonnemang som matar belysningspunkterna. Alltså, schablonmetoden går inte att fortsätta med. Detta gör man enklast genom att samla ihop alla matningar till ett kluster av lampor till ett mätarskåpskåp. Detta mätarskåpskåp behöver kompletteras med ett styrutrustning/-skåp där ljus- eller tidsrelä finns som sköter på- och avslag av belysningen.

Mätarskåpet i sin tur ansluts av Grästorp Energi där vi placerar mätning av ljuspunkterna. För detta tillkommer en anslutningsavgift för varje skåp och debitering av elnätsavgifterna sker efter den faktiska strömåtgången. Elkostnaden debiteras också efter mätt och verklig förbrukning.

Vänersborg Kommun har alltså att göra en inventering av vilka ljuspunkter som ska finnas kvar och lämpligen samla ihop dessa till belysningskluster. Man måste sedan utreda kabeldragningarna, i vissa fall luftledningarna, för att få ihop ett ”internnät” till en samlingspunkt som blir matningspunkten där tidigare omskrivna mätarskåp och styrutrustning placeras. Hur man lämpligast samlar ihop sina belysningspunkter i kluster och hur man väljer att förlägga sina belysningsnät har inte Grästorp Energi några synpunkter på. Det är var anslutningspunkten av mätarskåpet placeras som vi kan diskutera då det kan bli onödigt kostsamt att dra fram matning till anslutningspunkten. En kostnad som faller på Vänersborg Kommun.

Anslutningskostnaden för varje anslutningspunkt följer Energimarknadsinspektionen beräkningar för kostnader för anslutning. När det gäller ett abonnemang på 16-25A ligger kostnaden på 40.000:-/anslutningspunkt med ett avstånd på 200 meter från matande transformator. Efter 201 meter upp till 600 meter tillkommer en kostnad på 342:-/meter. Mellan 601-1.200 meter är kostnaden 176.800:- + 810:-/meter och mellan 1.201-1.800 meter är kostnaden 662.800:- + 475:-/meter.”

Vänersborgs kommun måste se till att så snabbt som möjligt, “helst förra året”, komma överens med Grästorp Energi om anslutningspunkterna. Det kan uppenbarligen bli mycket kostsamt, särskilt om man inte tänker rätt.

Det finns alltså mycket att utreda och det kan sluta med tämligen stora kostnader. Det kanske inte räcker med 3 milj kr i investeringar… En sådan här utredning borde ha legat på kommunfullmäktiges bord den 11 september. Enligt uppgift på fullmäktige har en utredning nu satts igång, även om ingen utanför de styrande partiernas krets har hört talas om en sådan. Utredningen verkar dock förlöpa i ett makligt tempo. Vänersborgs kommun har fortfarande inte kontaktat Grästorp Energi.

I nästa blogginlägg, som blir det sista i denna serie, ska jag redovisa själva beslutet i kommunfullmäktige. Det blir också ett avslöjande, jag fick nämligen ett mail från Trafikverket…

Och allt det här har hänt och händer på grund av en punkt på dagordningen som många, inklusive jag själv, från början såg som enkel och okontroversiell. 

Fortsättning följer i inlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (7)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, energi, Grästorp, Kommunfullmäktige 2024, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Trollhättan, Vänersnäs

KF-beslut mot bättre vetande (5)

25 september, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (4)”.

Ann-Marie Jonasson (S) avslutade sitt anförande med en liten “bomb”:

“Vi har även stolpar utåt Vänersnäs som ägs av Grästorps Energi, där dom levererar. Det är samma problematik där.”

Det finns alltså ännu fler trästolpar som inte Vänersborgs kommun äger – “utåt Vänersnäs”… Med andra ord, ännu fler felaktigheter i underlaget till kommunfullmäktige.

Fanns det inget slut på eländet…?

Mats Andersson (C) började fullmäktigesammanträdet med att mörka att han visste om att Trollhättan Energi ägde trästolpar i Vänersborgs kommun, och att det var orsaken till att han ändrade beslutsförslaget. Det nya förslaget skulle bättre passa in i den nya situationen. Vilket det inte gjorde ändå. Och som sagt, Andersson meddelade inte oppositionen att det fanns nya fakta.

Mats Andersson hade naturligtvis fått reda på att även Grästorp Energi ägde trästolpar på Vänersnäs. Det sa han inte heller… Men samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) avslöjade detta i sitt anförande.

Ann-Marie Jonasson hade inget skäl att dölja detta faktum. Det var ju redan avslöjat, av Vänsterpartiet, att Trollhättan Energi ägde stolpar i Floget vid Hunnebergs västra sida. Det fanns inget mer att förlora – förutom då att den där Kärvling eller Harlitz eller någon annan i V, M eller L kanske skulle berätta om Grästorp Energi, också. Och då hade hela debatten blivit än mer pinsam… Bättre förekomma än förekommas.

Det framkom inte var och vilka trästolpar som Grästorp Energi äger på Vänersnäs. Det förvånar emellertid inte om Grästorp Energi äger ganska många. Och i underlaget var det ett flertal trästolpar som skulle monteras ned.

Här följer några exempel på trästolpar som Vänersborgs kommun hade tänkt sig att montera ned på Vänersnäs:

Oreberg Vänersnäs. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkter: Nya stålstolpar.

Lunden Vänersnäs Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkt: Ny stålstolpe.

Hallby Vänersnäs Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkter: Nya stålstolpar. Röda punkter: Befintliga stålstolpar.

Och så då de 17 stolparna i Floget vid Hunnebergs branter i Västra Tunhem…

Floget Västra Tunhem. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Röd punkt: Befintlig stålstolpe.

Nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi berättar i ett mail att det även finns andra stolpar i Västra Tunhem. Trollhättan Energi äger sammanlagt ett 30-tal stolpar. I dessa hänger det koncessionspliktiga elnätet som förser boende med el i området. Som jag har skrivit tidigare är delar av dessa stolpar sambyggda med Vänersborgs kommuns belysning och faktiskt även med teleoperatör.

Prästgården Västra Tunhem. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Röda punkter: Befintliga stålstolpar.

Ljusarmaturerna och elledningarna mellan dessa äger alltså Vänersborgs kommun, medan Trollhättan Energi äger ”resten”. Det finns ett separat elnätsabonnemang med en separat elmätare som mäter belysningsanläggningens förbrukning. Det abonnemanget står Vänersborgs kommun för och har gjort så sedan lång tid tillbaka.

Om man räknar ihop de trästolpar med belysning som Vänersborgs kommun, enligt underlaget till fullmäktige, vill montera ned på Vänersnäs är det sammanlagt 40 trästolpar. Då vet jag alltså inte hur många av dessa som Grästorp Energi äger, bara att Grästorp Energi äger ett antal. På Floget handlade det om 17 trästolpar och 9 stolpar vid Prästgården och Bryggum. Samhällsbyggnadsnämnden begärde alltså 3 milj kr för att montera ned 110 belysningspunkter på kommunalt ägda trästolpar, oavsett om stolparna var i ett bra skick eller inte – och så visar det sig att kanske hälften av dessa, närmare bestämt 66 stolpar, kanske inte ägs av kommunen. Ändå tyckte S+C+KD+MP+SD+MBP att nämnden skulle ha de 3 miljonerna…

Det är en underdrift att påstå att underlaget till fullmäktige inte var bra. Det var bedrövligt dåligt.

På Brålanda Bygdefest den 14 september vimlade det av politiker. Alla partier var representerade, nästan. Jag passade på att prata med två i den styrande partikoalitionen (S+C+MP+KD) och en från ett av de två oppositionspartierna (SD+MBP) som röstade på de styrandes förslag.

En av fullmäktigeledamöterna i de styrande tyckte att samhällsbyggnadsförvaltningens underlag var riktigt dåligt, och att sådana underlag inte borde få lämnas till politikerna. Den andre uttryckte sig något mer kortfattat:

“Pinsamt!”

Politikerna hävdade alltså att det helt och hållet var tjänstepersonernas ansvar att underlaget var undermåligt. Politikerna hade ingen del i det “dåliga” underlaget. De blev svaret skyldiga när jag lite provocerande påstod att det var de politiker som röstade igenom de beslut som grundade sig på de undermåliga underlagen som bar åtminstone en del av ansvaret.

Och när jag också frågade hur de kunde rösta när de ansåg att underlaget var så pinsamt, felaktigt och missvisande så var det, förutom några “hummanden”, stön och grymtanden, bara bortförklaringar. Det var ingen fråga för kommunfullmäktige, det skulle ordna sig, samhällsbyggnadsnämnden skulle göra rätt i fortsättningen osv…

Men pengarna då? Det var ju 3 milj kr för nedmontering av trästolpar och 3 milj till att trafiksäkra belysningsstolparna. Även om det enligt ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) inte längre var aktuellt med stolpar utan “belysningspunkter” (se “KF-beslut mot bättre vetande (4)”). Det handlade om 6 miljoner… Det är mycket pengar, fråga t ex barn- och utbildningsnämnden. Svaret var att samhällsbyggnadsnämnden säkerligen skulle lämna tillbaka de pengar som inte gick åt…

Det här var alltså två KF-ledamöter som är med och styr Vänersborgs kommun.

Den tredje politikern förklarade sitt och partiets röstande med att hen litade på det som sades från talarstolen av Mats Andersson (C), Kenneth Borgmalm (S), Ann-Marie Jonasson (S) och Benny Augustsson (S). Hen trodde tydligen att jag, Henrik Harlitz (M), Tor Wendel (M) och Cecilia Prins (L) for med osanning…

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) hade, precis som de andra ledamöterna från de styrande, ett inlägg i debatten. Augustsson sa vad han hade förberett och bemötte inte den kritik som riktats mot underlaget och beslutsförslaget. Det var inte så viktigt…

Benny Augustsson sa, 22 min in i ärendet:

“Det här rör ju bara punkt 1 som är nedmontering av stolpar för att i Floget är det 17 stycken trästolpar och det är en stålstolpe och det är trästolparna vi pratar om. Sen står det också att det är inga stolpar nära busshållplatser eller liknande. Det innebär ju också att vi inte tänkt att det ska upp några nya stolpar där. Så investeringspunkten den är ju kvar, som den ligger, men det här kan ju leda till att, ja, vi lägger 3 miljoner för att ta ner stolparna. Det som kan bli av det här kan bli att det kostar lite mindre då, eftersom det kanske är 17 stolpar mindre. Men är det nånting och återremittera ett ärende för?”

Jag förstår ärligt talat inte riktigt vad Augustsson menade, men det verkade inte som han hade lyssnat på sin partikollega Ann-Marie Jonasson (S). Hon sa ju att kommunfullmäktige inte längre pratade trästolpar (se “KF-beslut mot bättre vetande (4)”):

“Det betyder ju det att vi självklart inte kan ta ner deras stolpar. Däremot skulle vi kunna ta ner belysningspunkten. Det är om belysningspunkter vi pratar.”

Ja, underlaget handlade om trästolpar eftersom de var farliga, men nu var det belysningspunkter… Benny Augustsson (S) bemötte inga argument och han nämnde inte mailet från Trollhättan energi. Augustsson verkade dessutom ha missat Jonassons avslöjande om att Grästorp Energi ägde stolpar på Vänersnäs.

Det blev ajournering (paus) för fika. Det närmade sig beslut.

Fortsättning följer i inlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (6)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Grästorp, Kommunfullmäktige 2024, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Vänersnäs

Vattentjänstplanen och byggnadsnämnden

1 september, 2024 Lämna en kommentar

Den 21 juni 2022 beslutade riksdagen om en ny vattentjänstlag, Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Det var egentligen mer en uppdatering av lagen än en ny lag. (Med allmänna vattentjänster menas att en kommun ska ordna vattenförsörjning och avlopp till bostadshus och annan bebyggelse.)

En av förändringarna i lagen var att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering av utbyggnaden av vattentjänster. Vänersborg har utarbetat en sådan. (Se “VA-plan: Varför inte verksamhetsområde? (2)” och “VA-plan: Varför verksamhetsområde? (3)”.) Planen var på samråd i början av sommaren och skickades också på remiss till andra nämnder och myndigheter. (Se “Samråd om vattentjänstplanen! (1)”. Det går att ladda ner vattentjänstplanen här eller på kommunens hemsida.)

I förra veckan, den 21 augusti, beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden att lämna sitt remissvar till samhällsbyggnadsnämnden. (Se “MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter”.) I veckan som gick, den 27 augusti, lämnade byggnadsnämnden sitt remissvar.

I den inledande sammanfattningen skriver byggnadsnämnden:

“Särskilt viktigt är att tidplan och handlingsplan i väntan på kommunalt VA uppdateras för att byggnadsnämnden skall kunna hantera ansökningar om bygglov och förhandsbesked, samt att det skall vara förutsägbart för våra invånare.”

Byggnadsnämnden är i sitt remissvar mest intresserad av vattentjänstplanens konsekvenser för bygglov och förhandsbesked. Det är helt förståeligt eftersom det är de här frågorna som byggnadsnämnden sysslar med och som är beroende av vatten- och avloppslösningar. (Om det söks bygglov så blir svaret på VA-frågan alltid “ja” om byggnaden ska anslutas till kommunalt VA. Det är förutsägbart.) 

Byggnadsnämnden avslutar sammanfattningen:

“Ambitionsnivån på när kommunen skall dra fram vatten och avlopp är sänkt i detta förslag jämfört med nuvarande blåplan. Detta kan komma att påverka bebyggelseutvecklingen på landsbygden negativt.”

Byggnadsnämnden tolkar inte lagen korrekt i sammanfattningen, precis som inte heller samhällsbyggnadsnämnden (Kretslopp och vatten) gjorde tidigare. Det är nämligen inte ambitionsnivån som är sänkt, det är att förslaget till vattentjänstplan utgår från den praxis som råder i Sverige och som följer de domar som mark- och miljödomstolar och, framför allt, Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm har slagit fast.

De 6 verksamhetsområden som samhällsbyggnadsnämnden föreslår i Vänersborgs kommun utgår samtliga från begreppet “större sammanhang”. Det gjorde kommunens “gamla” Blåplan också men den definitionen följde inte den gängse juridiska tolkningen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och rättspraxis. Det gör vattentjänstplanen nu:

“ett större sammanhang … utgörs … av 20-30 anslutna fastigheter … med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”

Trots att kommunen anpassar sig till rådande praxis menar byggnadsnämnden att denna “avgränsning” medför:

“negativa effekter på bebyggelseutvecklingen och därmed på förutsättningarna för utvecklingen av landsbygden och i förlängningen befolkningsutvecklingen och serviceutbudet.”

Även om byggnadsnämnden har rätt i konsekvenserna för “bebyggelseutvecklingen” (att det inte kommer att bli ett automatiskt ”ja” i fortsättningen) så är det bara för nämnden, och kommunen, att anpassa sig till lagen och till praxis. Byggnadsnämnden måste även inse att den positiva inställning den, och miljö- och hälsoskyddsnämnden, har till kommunalt VA kan ifrågasättas. Det är väl egentligen bara att titta på de 29.869 kubikmeter (29.869.000 liter) som bräddades från Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg förra året. (Se “VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

En av förändringarna i vattentjänstlagen (LAV) var också att bestämmelsen i 6 § om kommunens ansvar att ordna allmänna vattentjänster ändrades för att bli mer flexibel. Även detta visar att kommunen och byggnadsnämnden måste anpassa sig. Nu innehåller lagen en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Kraven är inte lika högt ställda på enskilda anläggningar. (Se ”Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

Lagen (LAV) säger också mycket tydligt i 9 §:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”

En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras om fastighetens VA-lösning kan ordnas genom enskilda anläggningar som alltså kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det är för övrigt kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i Vattentjänstlagen. Det har Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) slagit fast i en prejudicerande dom. (Se M 4976-19 och “VA: Kommunens bevisbörda”.)

När byggnadsnämnden i sitt remissvar skriver apropå Vänersnäs om fastighetsägare så tycks nämnden inte ta varken LAV eller MÖD i beaktande:

“Om fastighetsägare … investerar i nya enskilda avloppsanläggningar kan kommunen bli skyldig att lösa in dessa om ny bebyggelse tillkommer och kommunens skyldighet enligt 6§ LAV, att lösa vatten och avlopp i ett större sammanhang, inträder. Det skulle även drabba de enskilda fastighetsägarna ekonomiskt.”

Byggnadsnämnden sätter däremot fingret på en viktig, men öm punkt:

“Det är viktigt att analysera hur ansökningar om förhandsbesked och bygglov ska bedömas utifrån ett VA-perspektiv.”

Nämnden efterlyser, som jag uppfattar det, anvisningar och regler om hur den ska förhålla sig i sådana här situationer. Det får mig att tänka på den motion som Lena Eckerbom Wendel (M) väckte i kommunfullmäktige den 15 februari 2022 och det initiativärende som James Bucci (V) väckte i samhällsbyggnadsnämnden som var en upprepning av motionens yrkanden (se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”). Eckerbom Wendels och Buccis yrkanden syftade till att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.

Varken motionen eller initiativärendet har utretts eller behandlats än. Tvärtom, samhällsbyggnadsförvaltningen (Kretslopp och vatten) och de styrande partierna hävdade att dessa yrkanden stred mot lagen… 

Byggnadsnämnden ser slutligen risker eller möjligheter med att det kan komma krav på detaljplan i samband med att VA-frågan vid byggnation ska utredas. Det är en intressant fråga.

I den “gamla” Blåplanen står det:

”De områden som ska anslutas till kommunalt VA kommer som utgångspunkt att detaljplaneras innan VA byggs ut om det finns intresse från fastighetsägare.”

Det står uttryckligen “innan VA byggs ut”… (Jag undrar om det gäller fortfarande.) Det kan också nämnas att redan den 12 maj 2021 beslutade ett enhälligt(!) kommunfullmäktige i samband med en återremiss i ärendet “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 & 2” på Vänersnäs (se “KF: ÅTERREMISS!”):

“att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området”

Byggnadsnämndens funderingar i sitt remissvar har alltså ventilerats av politikerna. Så vitt jag vet har dock frågan om verksamhetsområden och detaljplan ännu inte utretts.

Byggnadsnämnden ställer en rad viktiga frågor kring vattentjänstplanen i förhållande till nämndens uppgifter angående bygglov och förhandsbesked. Frågorna måste få ett svar av samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden och i kommunens vattentjänstplan även om byggnadsnämndens utgångspunkt eller perspektiv inte är helt korrekt i förhållande till Vattentjänstlagen och Mark- och miljööverdomstolens prejudicerande domar.

Det finns mycket arbete kvar att göra innan kommunen kan fastställa en vattentjänstplan.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs

Utsläppen fortsätter – vem är boven?

29 juli, 2024 Lämna en kommentar

“Utsläppen av avloppsvatten har ökat kraftigt på flera håll i Sverige under fjolåret, jämfört med 2022, visar siffror från 25 kommuner som SVT Nyheter har tagit fram.”

Det hörde vi på Rapports nyhetssändning kl 18.00 igår, den 28 juli.

I den här bloggen har jag genom åren skrivit väldigt många inlägg om tillståndet för landets VA-ledningar och “begränsningarna” i reningsverkens funktion, naturligtvis med fokus på Vänersborgs kommun (se t ex “VA och utsläppen 2022 (1/2)”). Jag har också tagit upp enskilda avloppslösningar och jämfört dem med de kommunala. (Se “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.) Jag ska i detta inlägg inte upprepa detta, utan krasst kommentera att problemen med utsläpp av avloppsvatten fortsätter, och som det verkar, i oförminskad takt.

Rapport igår redovisade att i Söderhamn släpptes det ut motsvarande 3.151.076 badkar med avloppsvatten förra året. Det är drygt 472 milj liter vatten, om man antar att ett fyllt badkar rymmer ungefär 150 liter. Utsläppet var en ökning från året innan med 2.939%. I Mora, fortsatte Rapport, ökade utsläppen under motsvarande tid med 2.568% och i Sala med 1.842%. (Se Svt “Christoffer skyfflar bajs från skärgårdsstränderna”.)

Även i Göteborgs-Posten kunde man, också igår, läsa (se “Här är badplatserna med minst bakterier i Göteborg”:

“Höga halter av tarm- och ändtarmsbakterier i vattnet har fått kommunen att avråda från bad på flera platser i Göteborg.”

Längre ner i artikeln stod det:

“Orsaken till att vattnet bedömts som otjänligt och kommunen har avrått från bad på till exempel Nordreviks och Tumleheds badplatser har att göra med skyfallen i mitten av juli. Då släpps avloppsvatten ut i bland annat Göta älv, och kan hamna i vattnet som badgästerna vill njuta av.”

Det handlar årligen om tusentals utsläpp av orenat avloppsvatten inom 300 meter från badplatser, via bräddningar från de kommunala avloppsledningsnäten. (Och då nämner jag inte de utsläpp som alltid görs på grund av att de kommunala reningsverkens otillräcklighet att rena avloppsvattnet från t ex mikroplaster, kemikalier och mediciner.) Utsläppen sker utan att det får ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Samtidigt jagar kommunerna fastighetsägare med enskilda avlopp, trots minimala avloppsutsläpp. Och det som släpps ut tas oftast ändå upp i marken, så kallad markretention. (Se “Enskilda avloppsägare får betala viten – men kommunerna slipper”.)

För myndigheter som t ex HaV (=Havs- och vattenmyndigheten) är det av någon anledning de enskilda avloppen som är Sveriges stora miljöproblem… Och en annan statlig myndighet, Naturvårdsverket, skriver:

“I dag överstiger troligen fosforutsläppen från enskilda avlopp utsläppen av fosfor från allmänna avloppsreningsverk.”

Det innebär att många kommuner utfärdar vitesförelägganden enbart baserat på hur de enskilda avloppsanläggningarna är utformade, utan att mäta hur stora de faktiska utsläppen är. Och det fortsätter kommuner med trots Formas (=statligt forskningsråd för hållbar utveckling) forskningsrapport. Formas fick nämligen i uppdrag av regeringen att analysera avloppens påverkan på den lokala miljön. I rapporten konstateras att det är svårt att vetenskapligt bevisa att enskilda avlopp skapar några miljöproblem. (Se gärna filmen “Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem” på YouTube, 42 min och läs gärna rapporten Markretention.)

Det görs även andra utsläpp till sjöar, vattendrag och hav än från de kommunala reningsverken och avloppsledningarna. För en vecka sedan, den 20 juli, kunde vi höra på radion att det var otjänligt vatten på 90 badplatser runt om i landet. (Sveriges Radio “Ovanligt många badställen har otjänligt vatten”.) Bara på Västkusten avråddes från bad på omkring 25 badplatser. (Se GP “Bakteriechock efter regn – avrådan från bad”, 25 juli.)

Göteborgs-Posten citerade Mikael Krysell, enhetschef för miljöövervakning på HaV:

“Det förorenade vattnet kan bero på den senaste tidens stora regnmängder som har fört med sig tarmbakterier från gödslade åkrar, eller från strandnära hagar med kor, eller får, ned i havet. … Det kan också vara flockar med kanadagäss som har slagit sig ned nära stranden på natten. Det är avföring från djur nära vattnet helt enkelt.”

Jag tror knappast att jag har sett något i Vänersborgs gamla Blåplan eller i den nya Vattentjänstplanen, som det fortfarande arbetas med, om jordbrukets betydelse när det gäller t ex övergödning i Dättern. (Den nya Vattentjänstplanen föreslår fyra nya verksamhetsområden på Vänersnäs.)

Miljö och hälsa i Vänersborgs kommun har av tradition en mycket positiv inställning till kommunala VA-tjänster, och motsvarande negativ till enskilda avloppslösningar. (Jämför t ex med behandlingen av Solvarm i Sikhall – ”Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.) Den inställningen finns kvar även idag. I Miljöbedömningen till den nya Vattentjänstplanen står det t ex följande om kommunens VA-tjänster:

“stabilare dricksvattenförsörjning och bättre rening … bidrar till att förbättra den ekologiska statusen genom minskad övergödning.”

Det finns många fastigheter på Vänersnäs som har avrinning till Dättern. 

“Dättern bedöms som särskilt känslig och i behov av extra hänsyn. Denna vattenförekomst har en måttlig ekologisk status där statusen för näringsämnen är otillfredsställande.”

Och det beror enligt Miljö och hälsa tydligen på:

“Enskilda avlopp har en betydande påverkan på vattenförekomsten.”

Det här är alltså ett generellt påstående från Havs- och vattenmyndigheten. Det är inte bevisat och det stämmer knappast (se ”Markretention av fosfor från enskilda avlopp” och länkar ovan), varken för riket i sin helhet eller för Dättern. Trots att Dan Nyberg (S) under VA-debatten i kommunfullmäktige den 16 mars 2022 om verksamhetsområden på Vänersnäs hävdade detta. Nyberg menade till och med att 25 fastighetsägare med enskilda avlopp skulle förstöra Vänerns rena vatten, så att 40.000 vänersborgare inte skulle kunna bada i sjön. (Se ”VA-debatten i KF (2): Vänern”.)

På båda sidor om Dättern, på Vänersnäs och på Grästorpssidan, finns det många och större jordbruk. Dessutom rinner Nossan ut i Dättern och längs Nossan finns det två avloppsreningsverk, i Grästorp och i Nossebro. Det är betydligt troligare att orsaken till övergödningen i Dättern kommer från dessa källor och inte från de enskilda avloppen. 

Medias rapporter om utsläpp av avloppsvatten från kommunala VA-anläggningar och jordbrukets gödslade åkrar och strandnära hagar måste tas på allvar. Det är från dessa utsläpp som sjöar, vattendrag och hav förorenas, inte från enskilda avlopp.

Tillägg 1/8. Tidigare skrev jag att badvattnen i Vänersborgs kommun just nu var helt ok att bada i. På TTELA:s hemsida kan man idag läsa om ”barnbadet” på Skräcklan (se ”Vänersborgs kommun avråder från bad vid Skräcklan”):
”Höga halter av bakterier, inklusive E.coli har nämligen upptäckts i vattnet”
Kommunen avråder nu starkt barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar från att bada i vattnet.

Tillägg 30/7.
”Kommunerna borde slamsuga sin egen brunn först.”
Det skriver Karin Pihl i en läsvärd ledare i Expressen den 29 juli – se ”Det är politikernas fel att vi badar i skit”.

Kategorier:Reningsverk, VA, vattentjänstplan, Vänern, Vänersnäs

Från Överby till Gardesanna

13 mars, 2024 3 kommentarer

I måndags fick jag ett mail från Trollhättan. Det hade skett en uppdatering på Trollhättan Energis (TEAB) hemsida. Jag prenumererar nämligen på utskicken därifrån eftersom jag är lite nyfiken på Trollhättans projekt att bygga ett nytt vattenverk på Överby.

Det som intresserar mig är inte direkt vattenverket utan att Trollhättan ska ta sitt dricksvatten från Vänern. Trollhättan ska bygga en ledning från vattenverket på Överby, under Göta älv, vidare mellan bergen till strax norr om Gardesanna på Vänersnäs. Där ska en pumpstation byggas vid stranden och ledningar ska dras längs botten några kilometer ut i Vänern.

På TEAB:s hemsida står det:

“ledningen som förläggs i Vänern, når land i ett område öster om Gaddesanna på Vänersnäs. Projektet kommer inte att påverka badstränderna, eftersom ledningsdragningen planeras en dryg kilometer öster om dem.”

Ledningarna kommer att ligga mestadels i Vänersborgs kommun. Men inte bara här, ledningar behövs även åt ”andra hållet”. Det ska nämligen gå vattenledningar från det nya vattenverket på Överby via Grunnebo och Väne Ryr till Uddevalla. Uddevalla kommun planerar också att ta sitt vatten från Vänern.

Jag har funderat på varför Trollhättan anser det nödvändigt att ta vatten direkt från Vänern när Vänerns vatten faktiskt flyter förbi direkt utanför vattenverket. Göta älv rinner ju ut ca 10 km norr om Överby. (Se “Varför vatten från Vänern?”.)

De svar som ges från Trollhättan är att det finns risker med att ta vatten direkt från Göta älv. Det är (se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”):

“bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk. I dag saknas en reservvattentäkt vilket gör vattenförsörjningen sårbar.”

TEAB har tidigare också skrivit att:

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.

Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk (se ”VA och utsläppen 2022”) och/eller Vargön Alloys. (Se t ex ”Slagghögarna på Vargön Alloys”.) Möjligtvis kan Trollhättan också vara rädd för utsläpp från CirChem. Det är ett företag på Wargöns industri- och hamnområde som renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. Verksamheten planeras dessutom att byggas ut. (Se “Varför vatten från Vänern?”.) Eller befarar Trollhättan att föroreningar från Holmens gamla industriområde ska frigöras om Vänersborgs kommun flyttar hamnen från centrala Vänersborg till Vargön? (Se ”Framtiden för Vargöns hamn”.)

Jag funderade mycket på det här för några år sedan. Nu börjar jag undra igen…

Kategorier:Gardesanna, Trollhättan, VA, Vänern, Vänersnäs

VA Gardesanna: Kohagen vann!

14 september, 2023 Lämna en kommentar

I somras skrev jag fyra bloggar om Kohagens kamp mot Vänersborgs kommun. (Se “VA: Kohagen vs kommunen”.)

Kohagens Samfällighetsförening på Gardesanna, Vänersnäs, har hand om VA-frågor för de 54 fastighetsägare som är medlemmar i föreningen. Det gäller dricksvatten och BDT-vatten, dvs bad-, disk- och tvättvatten, men inte avloppsvatten. Det har de enskilda fastighetsägarna löst på olika sätt själva. Samfällighetsföreningens gemensamhetsanläggning kallas “Bruna huset”. I huset finns det duschar, pentry, tank för ”Porta Potti”-tömning osv. (BDT-vattnet går till en infiltrationsbädd.)

Det har hänt saker på Gardesanna den senaste tiden. Kommunen har byggt ut det kommunala VA-nätet. Det innebär att alla fastighetsägare i samfällighetsföreningen har blivit inkopplade, eller blir det inom en snar framtid, på kommunens VA-nät. Det i sin tur betyder att Kohagens servicebyggnad, själva gemensamhetsanläggningen, inte behövs längre. Samfällighetsföreningen har därför tänkt sig att ta bort alla kranar och rör i servicebyggnaden, koppla ur vatten, riva ledningar, ta upp tanken och sätta igen alla brunnar permanent. Själva byggnaden är nämligen i gott skick och ska istället användas till förråd och möteslokal.

Det har bara funnits ett problem, ett stort problem – Vänersborgs kommun. Kommunen har krävt att “Bruna huset” ska betala en anslutningsavgift till kommunen på 257.067 kr. Och det alltså trots att husets vattentjänster inte behövs längre. Kohagens samfällighetsförening har därför bestämt sig. De ingående fastighetsägarna vill inte betala för något som inte behövs.

Samfällighetsföreningen bestred anslutningsavgiften den 12 januari 2023. Kommunen gav i och för sig anstånd med betalningen men klargjorde tydligt sin uppfattning att Kohagens Samfällighetsförening skall betala anslutningsavgiften. Kohagen upprepade bestridandet den 21 juni 2023 och uppmanade Vänersborgs kommun att stämma föreningen. Kohagen var helt övertygad om att den hade rätt. Den hade inte bara logiken på sin sida utan även Vattentjänstlagen och prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Samfällighetsföreningen tänkte inte under dessa omständigheter betala för något som inte behövdes. Kommunen hävdade dock så sent som den 3 juli att “Bruna huset” skulle anslutas och samfällighetsföreningen betala VA-avgiften. Jag har beskrivit dessa turer utförligt i mina fyra bloggar. (Se “VA: Kohagen vs kommunen”.)

Det har varit tyst ett tag, men under tiden verkar det som om kommunens kvarnar faktiskt har hunnit med en del malande. I måndags, den 11 september, fick Kohagens Samfällighetsförening ett mail från kommunens VA-chef:

“Juristerna har tittat på ärendet, utifrån det som Plan- och bygglovschefen och jag beskrivet situationen, och de anser att man (dvs VA), på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång.”

Wow! Vilken överraskning!

Det är ett fantastiskt glädjande besked. Alla kommunens fakturakrav på Kohagen dras tillbaka. Kohagens Samfällighetsförening har vunnit striden mot kommunen!

Sedan fattades det formella beslutet den 12 september. Det var något annorlunda formulerat:

“Kommunens jurister har tittat på frågan och kommit fram till en gemensam bedömning. Utifrån det som beskrivits om situationen, från Plan- och bygglovschef, VA-chef och handlingar i SBN 2023/31, så bedöms förutsättningarna gällande servicebyggnaden (=”Bruna huset; min anm.) förändrats på ett ganska betydande sätt – både före och efter att kommunen fakturerade samfälligheten för anslutningsavgiften. Varje byggnad och ställplats har fått betala för en egen anslutning och dessutom ansökt om bygglov för att ändra användningen av servicebyggnaden.
Servicehuset har därmed inget behov av kommunalt VA.
Kommunen anser att man, på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång.
Faktura 1253xxx är annullerad och kreditnota bilagd.”

Kommunen erkänner genom sitt beslut att Kohagen hade rätt hela tiden, även om kommunen inte skriver det i klartext. De förändringar som kommunen beskriver har skett var nämligen väntade – och påtalade från början av samfällighetsföreningen. Det märkliga, och tänkvärda, är att det tydligen krävdes att “kommunens jurister” gjorde en bedömning i frågan och kom till denna slutsats. Man kan väl tycka att Kretslopp och vatten själv borde ha gjort denna bedömning, från början – alla fakta fanns ju hela tiden på bordet.

Sedan kan man väl hoppas att kommunen har lärt sig en läxa av processen med Kohagen. Det är t ex viktigt att lyssna på “motparten” och, inte minst, att inse att “motparten” är de kommuninvånare som man är satt att tjäna, hjälpa och ge service.

Tyvärr kan jag som utomstående få för mig att det bara är de kommuninvånare som hävdar sina rättigheter med emfas och visar att de tar striden ända till slutet som kan få rätt mot kommunen. Men… Hur behandlar kommunen de kommuninvånare som inte har kunskaper, tid eller resurser att ta striden mot en alltför ofta “fyrkantig” kommun…?

Men det är naturligtvis ovidkommande funderingar, kommunen ändrade sig ju faktiskt – och Kohagen vann striden.

Det är en glädjens dag på Gardesanna.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Gardesanna, Kohagen, VA, Vänersnäs

Är detta Vänersborgs kommun? (2/2)

12 april, 2023 2 kommentarer

Anm. Fortsättning på bloggen “Är detta Vänersborgs kommun? (1/2)”.

Astrid som är 79 år och bor på Gardesanna sa till TTELA (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):

“Jag tycker att detta är öststatsmetoder, vi blir överkörda, vi har ingen talan.”

Astrid är inte ensam, många av Vänersborgs kommuninvånare reagerar starkt på att fastighetsägare tvingas att ansluta sig till kommunens VA-nät för dyra pengar fast de inte vill och inte behöver. De har egna enskilda avloppsanläggningar som är godkända.

Även riksdagen har reagerat på tvångsanslutningarna ute i kommunerna. Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) ändrades därför vid årsskiftet och tanken är att reglerna kring anslutning till kommunalt VA ska bli mer flexibla. Inte heller detta tar Vänersborgs kommun hänsyn till.

I artikeln om Astrid intervjuas också kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M).

Kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson (S), förstår enligt TTELA att situationen är besvärlig, men lägger skulden på lagstiftningen och Länsstyrelsen. Och visst har Länsstyrelsen på sätt och vis en del i ansvaret, och “skulden”, för tvångsanslutningarna på Gardesanna. Länsstyrelsen förelade kommunen 2015 att tillhandahålla kommunalt vatten och avlopp. Men Vänersborgs kommun hade faktiskt kunnat överklaga Länsstyrelsens beslut. Föreläggandet skulle ha kunnat prövats i Mark- och miljödomstolen. Kommunen överklagade emellertid inte.

Kommunen skulle också ha kunnat rita verksamhetsområdet på ett sådant sätt att fastigheter som hade godtagbara enskilda VA-anläggningar med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, som det heter i lagen, inte ingick i verksamhetsområdet.

9 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) säger, och paragrafen gällde även innan lagändringen vid årsskiftet:

“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”

Benny Augustsson (S) försvarar beslutet och tvångsanslutningarna på Gardesanna med att så agerade kommunen också vid VA-utbyggnaden på Dalslandskusten. Det torde vara en klen tröst för Astrid att det fanns kommuninvånare i Dalsland som drabbades på samma sätt. Och två fel kan ju aldrig bli ett rätt…

Henrik Harlitz (M) har en annan syn, en syn som jag också delar. (Eller om det är tvärtom…)

Harlitz menar att Astrids och de andra fastighetsägarnas situation inte är rimlig. Och det håller nog de flesta med om, kanske till och med en och annan socialdemokrat och centerpartist… TTELA tar också upp den motion som Lena Eckerbom Wendel skrev för moderaternas räkning och som återremitterades av kommunfullmäktige nu i februari. (Se “KF 2: VA – återremiss igen”.)

Motionen handlade om att ett regelverk ska tas fram i Vänersborg som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Det fanns inget i motionen som gick emot lagen och det fanns inget i lagen som hindrade att kommunen antog ett regelverk enligt motionen. Det fanns, som Lena Eckerbom Wendel (M) framförde, ett “manöverutrymme” för kommunerna att ha egna regelverk. Regelverket skulle så att säga komplettera lagen och framför allt tala om för invånarna hur kommunen tänkte agera. (Se “KF 2b: VA-motionen och lagen”.)

De styrande partierna, S+C+KD+MP, utnyttjade möjligheten att en minoritet i fullmäktige, 1/3 av ledamöterna, kan återremittera ett ärende. Jag såg det som ett missbruk av denna möjlighet och återremissen syftade enligt min mening enbart till att obstruera ett beslut. Därför har jag överklagat kommunfullmäktiges beslut om återremiss. (Se “Överklagande till Förvaltningsrätten”.)

Imorgon torsdag har samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. James Bucci (V) har lämnat en motion till samhällsbyggnadsnämnden och väckt ett ärende kring VA-frågan. Bucci vill att hans motion behandlas redan imorgon.

James Bucci (V) yrkar att samhällsbyggnadsnämnden tar fram ett regelverk som skall gälla vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.

Bucci skriver i motionen:

“Då det redan idag är klarlagt (se MÖD mål M4976-19) att det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i lagen om allmänna vattentjänster finner jag ingen anledning att invänta kommunens arbete med en vattentjänstplan för att sedan komma till skott med att hantera motionen.”

Buccis (V) motion mynnar ut i exakt samma krav, samma att-satser, som Lena Eckerbom Wendels (M) motion i kommunfullmäktige! 

Bucci anser att det borde ha blivit ett bifall till moderaternas motion i kommunfullmäktige. Han skriver i sin motion:

“Samhällsbyggnadsnämnd och förvaltning har, som huvudmän, ansvaret för kommunens vatten- och avloppstjänster och det är därför rimligt att i nämnden väcka ett ärende som speglar intentionerna som motionären hade i sin motion till kommunfullmäktige.”

I TTELA konstaterade också Henrik Harlitz (M) helt riktigt:

“När det gäller lagar finns det gråzoner. Det finns andra kommuner som gör generösare tolkningar än vad vi gör.”

Både Moderaterna och Vänsterpartiet anser att Vänersborgs kommun borde tolka lagen “generösare”. Det vill däremot inte de styrande partierna, S+C+KD+MP. De är inte intresserade av några som helst “generösa tolkningar”. För dem gäller bara tvångsanslutning.

De styrande partiernas inställning har varit i överensstämmelse med den “juridiska traditionen”, alltså med gängse praxis i Sverige. De kommunala förespråkarna för tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet har av tradition haft ”rätten” på sin sida. Länsstyrelserna har stöttat kommunerna i denna sak och har inte helt sällan haft en ännu rigidare syn på tvångsanslutning. När ett verksamhetsområde har beslutats i en kommun var det egentligen bara för kommunen att köra på – med tvångsanslutning och obligatoriska avgifter. Och det oavsett om fastigheterna hade egna VA-anläggningar eller ej, om de enskilda VA-anläggningarna var godkända eller ej.

Men nu, äntligen, har det alltså börjat blåsa helt andra vindar i Sverige – i flera kommuner, i Mark- och miljödomstolarna och i riksdagen…

Men inte i Vänersborg…

Vill vänersborgarna fortsätta att ha en kommun som med alla medel kör över de enskilda människorna? Vill vänersborgarna att kommunen ska använda, som Astrid uttrycker det i TTELA, öststatsmetoder? Ska politiker och tjänstepersoner kunna tvinga enskilda människor i Vänersborgs kommun att betala hundratusentals kronor för något som de inte behöver eller vill ha?

Är det en sådan här kommun vänersborgarna vill ha?

Det är i varje fall inte mitt Vänersborg…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Gardesanna, VA, Vänersnäs

Är detta Vänersborgs kommun? (1/2)

11 april, 2023 2 kommentarer

Ibland skäms jag över att vara vänersborgare och politiker. När jag idag läser i TTELA om Astrid 79 år är det ett sådant tillfälle.

Astrid bor på Gardesanna i ett hus som byggdes av hennes far 1942. Här växte Astrid upp och de senaste 40 åren har hon bott där året om. Astrid är nu tvungen att ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Det kostar henne 400.000 kr. Det är en anslutningsavgift på 238.000 kr, anläggandet av rör från tomtgränsen till huset och löpande avgifter.

Det kan vi alltså läsa om i TTELA. (Se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”.) Astrid är inte ensam, TTELA har i ett par artiklar beskrivit konsekvenserna för flera fastighetsägare, varav några är sommarstugeägare.

Orsaken till Astrids och andra gardesannabors belägenhet är ett beslut i Vänersborgs kommunfullmäktige den 17 juni 2020:

“Kommunfullmäktige inför verksamhetsområdet för vatten och spillvatten för Gaddesanna enligt kartbilaga.”

Beslutet fattades precis när pandemin började få sitt grepp över Sverige. Vänersborgs kommunfullmäktige hade halverats för att minska smittspridningen. Eftersom jag personligen tillhörde en riskgrupp deltog jag inte i sammanträdet.

Beslutet att inrätta ett verksamhetsområde på Gardesanna fattades av ett enhälligt tjänstgörande fullmäktige. Det var en konsekvens av ett föreläggande från Länsstyrelsen 2015. Föreläggande var i sin tur ett resultat av ett brev från några fastighetsägare i området till Länsstyrelsen den 9 februari 2012. Fastighetsägarna begärde att kommunen skulle tillhandahålla vatten och avlopp i området. (Se “Gardesanna – också en del?”.)

Det som slår mig med beslutet i kommunfullmäktige 2020 är att det hänvisar till en kartbilaga. Denna bilaga är dock inte med i protokollet. Det får mig att undra om inte beslutet måste anses vara ofullständigt. Det hänvisar ju för sin giltighet till en karta…

Beslutet har för många år sedan vunnit laga kraft, men… Vilket är beslutet, vilka fastigheter ingick i verksamhetsområdet och skulle anslutas till kommunens VA-nät? Det gick ju faktiskt inte att utläsa ur protokollet.

Det fanns en karta i utskicket till kommunfullmäktiges ledamöter, och där framgår naturligtvis verksamhetsområdet. I varje fall hur förslaget såg ut…

Men ett beslut av kommunfullmäktige måste vara fullständigt. Det är ju själva beslutet som är det juridiskt giltiga. Det är ju också det som ska distribueras till de berörda. Eller borde göra. Det har skrivits på Facebook av en av de som har sommarstuga på Gardesanna att hen inte fått någon information av kommunen – förrän en faktura damp ner nu i år, tre år efter beslutet. Om det är riktigt och sant vågar jag dock inte uttala mig om.

Samtliga fastigheter på Gardesanna har någon typ av enskild VA-lösning. Några är sannolikt mindre bra, kanske till och med undermåliga, medan andra inte är det. Det spelar emellertid ingen roll. Alla fastigheter ska anslutas till kommunalt VA. Det har kommunen bestämt.

TTELA skriver om Astrids fall:

“När kommunfullmäktige har beslutat om ett verksamhetsområde ”så förutsätts presumtion [=ett antagande som gäller så länge inget annat visats; min anm] för behovet av spillvatten för alla fastigheter”, som kommunens VA-chef uttrycker saken.”

Vänersborgs kommun förutsätter alltså att alla enskilda avlopp på Gardesanna är undermåliga…

Mark- och miljööverdomstolen har emellertid slagit in på en annan linje de senaste åren. I en dom från den 28 september 2021 skrev Mark- och miljööverdomstolen:

“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Bevisbördan för att det finns en “tillräckligt konkretiserad och utredd problematik” med en enskild VA-anläggning låg enligt Mark- och miljööverdomstolen på kommunen. Det finns fler domar som säger samma sak. En gång till, det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänster som avses i Lagen om allmänna vattentjänster. Notera att domarna från Mark- och miljööverdomstolen har en prejudicerande verkan.

De här domarna har alltså avkunnats innan lagändringen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV)… Det betyder att de här rättsfallen borde beaktas när det gäller Gardesanna. Det gör emellertid inte Vänersborgs kommun…

TTELA skriver:

“På miljö och hälsa på kommunen vet man egentligen inget om den aktuella statusen på Astrids VA-anläggning. ”I vårt verksamhetssystem har vi inget ärende om avloppet till fastigheten.””

Miljö- och byggnadsförvaltningen har alltså inte gjort någon inventering av de enskilda VA-anläggningarna på Gardesanna, det som Mark- och miljöverdomstolen menade var kommunens skyldighet. Men det spelar ingen roll i Vänersborg. Kommunen ska tvinga in alla fastigheter i kommunens VA-nät.

Det skriver TTELA också om i ett annat fall (se TTELA “Stefan tvingas ansluta sig till kommunalt vatten och avlopp”): 

“Stefan och hans familj använder sommarstugan på Gaddesanna utanför Vänersborg på helgerna under fyra månader om året. Fastigheten har eget vatten och avlopp. Ändå tvingas de betala närmare 200.000 kronor för att mot sin vilja kopplas till det kommunala va-systemet.”

Det gäller även Sture Jansson som också bor inom samma verksamhetsområde på Gardesanna. Han säger till TTELA (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):

“Jag har ett lantbruk här borta. Och jag har både eget vatten och ett godkänt avlopp. När jag först hörde talas om det här trodde jag ju inte att det skulle gälla oss som hade avlopp. Jag fördjupade mig inte så mycket i det, jag kunde inte tänka mig att de skulle tvinga någon som har fungerande avlopp. Men så var det inte alls, det var tvång för alla som bodde inom området.”

VA-anslutningen till kommunen kostar Sture Jansson omkring 260.000 kr…

Vänersborgs kommun utgår från och förutsätter att alla enskilda avlopp på Gardesanna är undermåliga. Därför ska alla fastighetsägare betala för en anslutning till kommunens VA-nät.

Astrid kommenterar hur hon uppfattar Vänersborgs kommun:

“Jag har en anläggning som fungerar. Den har funnits i många år och det är ingen som har klagat på den. Jag tycker att detta är öststatsmetoder, vi blir överkörda, vi har ingen talan.”

Fortsättning följer i bloggen ”Är detta Vänersborgs kommun? (2/2)”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Gardesanna, VA, Vänersnäs

Motion om tvångsanslutning

15 oktober, 2022 Lämna en kommentar

Det har sannolikt inte undgått någon politiskt intresserad kommuninvånare att VA-frågan, i synnerhet den på Vänersnäs, har varit en omdebatterad och infekterad fråga under slutet av denna mandatperiod. Vänsterpartiet gjorde t ex tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet till en lokal valfråga.

Vad som händer i kommunen med VA-frågan framöver vet varken jag eller någon annan säkert. Förvaltningarna i Vänersborgs kommun har i varje fall inte ändrat uppfattning. De tolkar fortfarande vattentjänstlagen (LAV) som att alla fastigheter ska tvångsanslutas. Det gör också politikerna i den styrande minoriteten, S+C+MP. Det finns emellertid, även efter valet, en majoritet i kommunfullmäktige mot tvångsanslutning. Och den håller ögonen på vad som är på gång.

En ny lagstiftning börjar gälla från och med den 1 januari 2023, fast den uppdaterade vattentjänstlagen blev för de flesta lite av en besvikelse. Det blev inte så många ändringar som man hoppades på. Det blir t ex inget nej till tvångsanslutning. Däremot ska kommunerna kunna vara mer “flexibla”. Hur det är med “flexibiliteten” i Vänersborgs kommun vet dock de flesta… (Se “Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

Mitt under brinnande VA-debatt skrev Lena Eckerbom Wendel (M), den 15 februari 2022, en motion med rubriken “Motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp”. Den hade, som jag ser det, en del tveksamheter i “brödtexten” och motionens tre yrkanden löpte inte heller “linan ut”:

  • “Att ett regelverk ska tas fram som tydliggör befintliga fastighetsägares valmöjligheter vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.”
  • “Att regelverket enligt ovan ska göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kan visa anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.”
  • “Att regelverket kommuniceras så tydligt för allmänhet, politiker och berörda fastighetsägare att syftet med lagen om allmänna vattentjänster kan uppnås mer effektivt än idag.”

Eckerbom Wendel (M) yrkade alltså inte på att tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet skulle stoppas. Hon ansåg “bara” att fastighetsägare ska kunna vänta med anslutningen tills den dag den enskilda VA-lösningen inte längre är acceptabel “med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö”. Det handlade alltså om en “minskad” tvångsanslutning.

Motionen är alltså en slags kompromiss i frågan om tvångsanslutning. Och därigenom var motionens yrkanden åtminstone bättre än den rådande uppfattningen och praxisen hos kommunens styrande politiker. Och tjänstepersoner.

Motionen behandlades i torsdags, den 13 oktober, av samhällsbyggnadsnämnden.

Beslutsförslaget till nämnden hade följande formulering:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avslå motionen om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp och följa den nya lagstiftning som kommer och dess tillämpningar.”

De styrande partierna och förvaltningen var inte mottagliga för några kompromisser. Kommunfullmäktige ska avslå motionen. (Motionen ska så småningom avgöras av kommunfullmäktige.)

Det var en längre bakgrund och motivering i underlaget. Det som direkt berörde avslaget av motionen var:

“Propositionen innebär enligt branschorganisationen Svenskt Vatten att kommunernas bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. En kommun ska vid bedömningen om det finns behov av en allmän vattentjänst ta särskild hänsyn till förutsättningarna att tillgodose behovet av vattenförsörjning och avlopp genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Den “nya” lagen har uppfattats på ett riktigt sätt – “flexibilitet” och “enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Det är två nyckelbegrepp i vattentjänstlagen.

Texten fortsätter:

“Detta innebär en ökad utredningsbörda för kommunen. Ändringen medför samtidigt att kommuner får möjlighet att se om fastighetsägarna kan ordna egna lösningar. Kraven är inte lika högt ställda på de enskilda anläggningarna, utan det räcker att dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Denna bedömning gäller alla vattentjänster och måste ta hänsyn till exempelvis statusen i vattenförekomster och dricksvattenkvaliteten i området. Kommunerna bör beakta det långsiktiga behovet.”

Det här avsnittet kan läsas en gång till. Det är viktigt. Det talas om “egna lösningar” och “inte lika högt ställda” krav som tidigare.

Förvaltningen skriver vidare:

“Det är viktigt att påpeka att dessa lägre krav endast gäller i bedömningen av huruvida ett kommunalt verksamhetsområde behövs eller inte. När ett beslut om ett nytt verksamhetsområde är beslutat är huvudregeln fortfarande att alla fastigheter inom detta område ska anslutas till den allmänna anläggningen. Här har ingen ändring skett.”

Och sedan vänder förvaltningen på alltihop. Om ett verksamhetsområde redan är beslutat så är det tvångsanslutning till kommunens VA som gäller. Det kan ifrågasättas. Det finns ju överklaganden där domstolarna inte har resonerat på det sättet. Men jag vet inte heller riktigt vad förvaltningen tänker på – finns det något verksamhetsområde som är beslutat i kommunen och som inte redan är “utbyggt”? Det blev ju aldrig något verksamhetsområde på Vänersnäs… (Det gäller dock inte Gardesanna.) Och när det gäller kommande beslut av verksamhetsområden lär kommunfullmäktige ha alla ögon och öron öppna…

De styrande partierna och tjänstepersonerna har, det måste tilläggas, en mycket diffus och vid definition på “alla fastigheter inom detta område”. Kommunen har nämligen sin egen definition på större sammanhang/samlad bebyggelse. Den är som jag ser det inte i enlighet med lagen.

Alla argument mot verksamhetsområden och tvångsanslutning på Vänersnäs har jag redogjort mycket noggrant för i tidigare bloggar. (Det går att scrolla igenom alla bloggar här, med den senaste, dvs denna blogg, först.)

Beslutsförslaget i samhällsbyggnadsnämnden var alltså avslag på motionen, men 1:e vice ordförande Tor Wendel (M) yrkade på bifall.

Det blev votering.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att bifalla motionen med röstsiffrorna 6-5.

Det var ledamöterna för oppositionen, M+L+V+MBP+SD, som röstade för bifall och de styrande partierna, S+C+MP, som ville avslå den. De styrande partierna verkar vara totalt oemottagliga för sakargument.

Det är värt att uppmärksamma att nämndens kristdemokrat svängde 180 grader – KD röstade avslag till motionen.

Varför bytte KD sida? Det beror sannolikt inte på att de har blivit övertygade av de styrande partiernas argument. Vad kan det då bero på? Ja, säg det…

Jag är lite tveksam till motionen, i varje fall den andra att-satsen. Är det inte så att motionen kan vara ”kontraproduktiv”? Den vill ju bara ”minska” tvångsanslutningen, dvs skjuta den framåt i tiden. Alla fastigheter ska tvångsanslutas så småningom menar Lena Eckerbom Wendel (M). Det håller inte jag med om. Fastigheter på landsbygden ska kunna få ha enskilda avloppsanläggningar även i framtiden – bara de uppfyller lagens krav.

Det tål att fundera på – öppnar ett antagande av motionens yrkanden bara dörrarna till en tvångsanslutning?

Kategorier:M, Motion, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, Vänersnäs