Hem > M, Motion, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, Vänersnäs > Motion om tvångsanslutning

Motion om tvångsanslutning

Det har sannolikt inte undgått någon politiskt intresserad kommuninvånare att VA-frågan, i synnerhet den på Vänersnäs, har varit en omdebatterad och infekterad fråga under slutet av denna mandatperiod. Vänsterpartiet gjorde t ex tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet till en lokal valfråga.

Vad som händer i kommunen med VA-frågan framöver vet varken jag eller någon annan säkert. Förvaltningarna i Vänersborgs kommun har i varje fall inte ändrat uppfattning. De tolkar fortfarande vattentjänstlagen (LAV) som att alla fastigheter ska tvångsanslutas. Det gör också politikerna i den styrande minoriteten, S+C+MP. Det finns emellertid, även efter valet, en majoritet i kommunfullmäktige mot tvångsanslutning. Och den håller ögonen på vad som är på gång.

En ny lagstiftning börjar gälla från och med den 1 januari 2023, fast den uppdaterade vattentjänstlagen blev för de flesta lite av en besvikelse. Det blev inte så många ändringar som man hoppades på. Det blir t ex inget nej till tvångsanslutning. Däremot ska kommunerna kunna vara mer “flexibla”. Hur det är med “flexibiliteten” i Vänersborgs kommun vet dock de flesta… (Se “Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

Mitt under brinnande VA-debatt skrev Lena Eckerbom Wendel (M), den 15 februari 2022, en motion med rubriken “Motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp”. Den hade, som jag ser det, en del tveksamheter i “brödtexten” och motionens tre yrkanden löpte inte heller “linan ut”:

  • “Att ett regelverk ska tas fram som tydliggör befintliga fastighetsägares valmöjligheter vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.”
  • “Att regelverket enligt ovan ska göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kan visa anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.”
  • “Att regelverket kommuniceras så tydligt för allmänhet, politiker och berörda fastighetsägare att syftet med lagen om allmänna vattentjänster kan uppnås mer effektivt än idag.”

Eckerbom Wendel (M) yrkade alltså inte på att tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet skulle stoppas. Hon ansåg “bara” att fastighetsägare ska kunna vänta med anslutningen tills den dag den enskilda VA-lösningen inte längre är acceptabel “med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö”. Det handlade alltså om en “minskad” tvångsanslutning.

Motionen är alltså en slags kompromiss i frågan om tvångsanslutning. Och därigenom var motionens yrkanden åtminstone bättre än den rådande uppfattningen och praxisen hos kommunens styrande politiker. Och tjänstepersoner.

Motionen behandlades i torsdags, den 13 oktober, av samhällsbyggnadsnämnden.

Beslutsförslaget till nämnden hade följande formulering:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avslå motionen om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp och följa den nya lagstiftning som kommer och dess tillämpningar.”

De styrande partierna och förvaltningen var inte mottagliga för några kompromisser. Kommunfullmäktige ska avslå motionen. (Motionen ska så småningom avgöras av kommunfullmäktige.)

Det var en längre bakgrund och motivering i underlaget. Det som direkt berörde avslaget av motionen var:

“Propositionen innebär enligt branschorganisationen Svenskt Vatten att kommunernas bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. En kommun ska vid bedömningen om det finns behov av en allmän vattentjänst ta särskild hänsyn till förutsättningarna att tillgodose behovet av vattenförsörjning och avlopp genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Den “nya” lagen har uppfattats på ett riktigt sätt – “flexibilitet” och “enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Det är två nyckelbegrepp i vattentjänstlagen.

Texten fortsätter:

“Detta innebär en ökad utredningsbörda för kommunen. Ändringen medför samtidigt att kommuner får möjlighet att se om fastighetsägarna kan ordna egna lösningar. Kraven är inte lika högt ställda på de enskilda anläggningarna, utan det räcker att dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Denna bedömning gäller alla vattentjänster och måste ta hänsyn till exempelvis statusen i vattenförekomster och dricksvattenkvaliteten i området. Kommunerna bör beakta det långsiktiga behovet.”

Det här avsnittet kan läsas en gång till. Det är viktigt. Det talas om “egna lösningar” och “inte lika högt ställda” krav som tidigare.

Förvaltningen skriver vidare:

“Det är viktigt att påpeka att dessa lägre krav endast gäller i bedömningen av huruvida ett kommunalt verksamhetsområde behövs eller inte. När ett beslut om ett nytt verksamhetsområde är beslutat är huvudregeln fortfarande att alla fastigheter inom detta område ska anslutas till den allmänna anläggningen. Här har ingen ändring skett.”

Och sedan vänder förvaltningen på alltihop. Om ett verksamhetsområde redan är beslutat så är det tvångsanslutning till kommunens VA som gäller. Det kan ifrågasättas. Det finns ju överklaganden där domstolarna inte har resonerat på det sättet. Men jag vet inte heller riktigt vad förvaltningen tänker på – finns det något verksamhetsområde som är beslutat i kommunen och som inte redan är “utbyggt”? Det blev ju aldrig något verksamhetsområde på Vänersnäs… (Det gäller dock inte Gardesanna.) Och när det gäller kommande beslut av verksamhetsområden lär kommunfullmäktige ha alla ögon och öron öppna…

De styrande partierna och tjänstepersonerna har, det måste tilläggas, en mycket diffus och vid definition på “alla fastigheter inom detta område”. Kommunen har nämligen sin egen definition på större sammanhang/samlad bebyggelse. Den är som jag ser det inte i enlighet med lagen.

Alla argument mot verksamhetsområden och tvångsanslutning på Vänersnäs har jag redogjort mycket noggrant för i tidigare bloggar. (Det går att scrolla igenom alla bloggar här, med den senaste, dvs denna blogg, först.)

Beslutsförslaget i samhällsbyggnadsnämnden var alltså avslag på motionen, men 1:e vice ordförande Tor Wendel (M) yrkade på bifall.

Det blev votering.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att bifalla motionen med röstsiffrorna 6-5.

Det var ledamöterna för oppositionen, M+L+V+MBP+SD, som röstade för bifall och de styrande partierna, S+C+MP, som ville avslå den. De styrande partierna verkar vara totalt oemottagliga för sakargument.

Det är värt att uppmärksamma att nämndens kristdemokrat svängde 180 grader – KD röstade avslag till motionen.

Varför bytte KD sida? Det beror sannolikt inte på att de har blivit övertygade av de styrande partiernas argument. Vad kan det då bero på? Ja, säg det…

Jag är lite tveksam till motionen, i varje fall den andra att-satsen. Är det inte så att motionen kan vara ”kontraproduktiv”? Den vill ju bara ”minska” tvångsanslutningen, dvs skjuta den framåt i tiden. Alla fastigheter ska tvångsanslutas så småningom menar Lena Eckerbom Wendel (M). Det håller inte jag med om. Fastigheter på landsbygden ska kunna få ha enskilda avloppsanläggningar även i framtiden – bara de uppfyller lagens krav.

Det tål att fundera på – öppnar ett antagande av motionens yrkanden bara dörrarna till en tvångsanslutning?

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: