Arkiv

Archive for the ‘strandskydd’ Category

Juta: Det tar aldrig slut! (2)

3 december, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (1)”.

“Vid besök på platsen idag bekräftas bilden av känslan att man kommer in på tomtplatsen när man går längs vägen.”

Det skriver tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen i beslutsunderlaget till politikerna i byggnadsnämnden. Efter att Bengt Davidsson har stridit för denna självklara uppfattning i 5 år, och som allmänheten alltid har haft, erkänner förvaltningen äntligen att det är på det viset. Davidsson hade rätt. Tjänstepersonerna besökte ju platsen “idag”…

Tyvärr är det bara en omvändelse under galgen. Tjänstepersonerna kunde inte längre förneka att kartan som användes vid tomtplatsavgränsningen var felaktig. Inte nu när TTELA (klicka här) skrev om den missvisande kartan och ordförande Bo Dahlberg (S) medverkade i TV (klicka här). Alla kommuninvånare kunde ju se. Förvaltningen hade med sin tomtplatsavgränsning även omöjliggjort att den kommunala sophanteringen följde alla regler. Med andra ord, den nya tomtplatsavgränsningen som föreslås till nämndens decembermöte nu på tisdag är inte för paret Davidssons skull. Den är i första hand till för att kommunen ska rädda sitt eget anseende.

Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen vill inte erkänna att den allmänhet som promenerar förbi Juta också känner att man kommer in på tomtplatsen när man går på gräsmattan nedanför huset. Det är därför i stort sett aldrig några människor som gör det. De går istället den väg som 999 av 1000 känner som naturlig. Allmänheten svänger av vid infarten till Juta ner mot älven – och går längs älven förbi fastigheten. Den tusende personen som genar över gräsmattan ner till älven torde sannolikt vara en tjänsteperson från byggnadsförvaltningen eller en politiker i nämnden…

I det första avsnittet i tjänsteskrivelsen, “Bedömning avseende omprövningen” och som enbart handlar om varför vägen ska ingå i tomtplatsen (se också Juta: Det tar aldrig slut! (1)”), så avslutar förvaltningen med att hänvisa till två rättsfall.

Det första rättsfallet, M 4244-19, är från Mark- och miljööverdomstolen år 2020. Det har egentligen inga större likheter med Juta och Davidsson, även om fallet handlar om avvägningen mellan den enskildes intressen och allmänhetens.

Ett par från Lidköping hade uppfört en byggnad som bröt mot den strandskyddsdispens de hade fått. Byggnaden placerades dels på ett annat ställe och dels användes i andra syften (bostad) än vad som föreskrevs i dispensen. Jag ser alltså inte riktigt varför rättsfallet anförs av förvaltningen. Men läser man lite i de motiveringar som domstolen resonerar kring, finner man en del intressanta formuleringar.

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) skrev:

“…vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför (jfr 16 kap. 9 § första stycket 3 miljöbalken, där det föreskrivs att bl.a. dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför).”

Här skulle väl bron komma in som Davidsson på egen bekostnad har satt upp på Juta. Bron är, som de flesta vet, nu borttagen på grund av byggnadsnämndens horribla beslut i oktober, det beslut som nu ska omprövas. Davidsson har, sannolikt utan att känna till MÖD:s dom, resonerat på samma sätt som MÖD. Byggnadsnämnd och -förvaltning har inte beaktat denna lagparagraf (se citatet ovan) överhuvudtaget i sina beslut… Det kan tyckas märkligt också av den orsaken att MÖD i sin dom även skrev:

det måste göras en prövning i det enskilda fallet av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande och den enskildes egendomsintresse.”

Jag kan inte se att det räcker att skriva följande för att uppfylla Miljöbalkens krav:

“Byggnadsförvaltningen bedömer att fastighetsägarens begränsning i förfogandet av sin egendom som strandskyddet medför inte är så betungande att den inte kan accepteras.”

Rimligtvis bör förvaltningen bemöda sig om att ta reda på paret Davidssons uppfattning och varför de har den. Den borde redovisas för politikerna i byggnadsnämnden. Det är ju de som ska väga fakta mot andra bedömningsgrunder, t ex moraliska och politiska, i sina beslut. Det är inte upp till förvaltningen att bestämma sådant…

Jag undrar om byggnadsförvaltningen har vägt in ekonomiska konsekvenser för Davidsson i sin bedömning. Hur mycket pengar får paret Davidsson förlora på fastigheten för att det inte ska vara “så betungande”? Anser tjänstepersonerna att en förlust vid en försäljning på 100.000 vore acceptabel? En halv miljon? En miljon? Två miljoner?

Den andra domen som byggnadsförvaltningen hänvisar till i sitt tjänsteunderlag är en dom från samma domstol och också från 2020. Jag har ännu svårare att se parallellerna mellan en fastighetsägare i Ludvika som ville få strandskyddsdispens för att uppföra en jaktstuga, men inte fick dispens, och Davidsson.

Domarna ska tydligen belysa att byggnadsförvaltningen har gjort den intresseprövning som ska göras enligt Miljöbalken och som resulterat i att Davidsson ska “få vägen”.

I fyra tidigare bloggar (se “Davidsson: Ianspråktaget?”) har jag redogjort noggrant för Davidssons åsikt om att området har varit ianspråktaget. Jag ska inte upprepa de argumenten igen. En stor del av tjänsteunderlaget ska istället “bevisa” att området inte har varit ianspråktaget, inte har varit privatiserat. Davidssons argument ifrågasätts egentligen inte av förvaltningen. Förvaltningen bara struntar i dem och kör istället sitt eget race. Tjänstepersonerna framhåller bara det som den anser talar för sin ståndpunkt eller, rättare sagt, som de genom sin bedömning och tolkning anser göra det.

Här någonstans ska allmänheten korsa diket om byggnadsförvaltningen får som den vill.

Det första argumentet som framförs är från ett yttrande av Miljö- och hälsoskyddsnämnden (av en tjänsteperson på delegation) från 2018:

“Den aktuella marken har tagits i anspråk och privatiserats efter 2012. Staket, lyktstolpar och fruktträd m.m. har uppförts utan dispens.”

Redan i början på handlingarna från byggnadsförvaltningen får politikerna en felaktig bild. Marken har varit ianspråktagen och privatiserad tidigare. Juta köptes nämligen av en privatperson redan 1999 och staket, till och med taggtråd, sattes upp av Landstinget 1969. Det fanns redan då också skyltar om att Juta var privat område.

Det här vittnar Lave Thorell (se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”) och jordbrukaren som äger grannfastigheten om (se “Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”). De här två vittnesmålen bortser byggnadsförvaltningen i sitt underlag helt ifrån. De sätter större tilltro till suddiga och ytterst svårtolkade flygbilder som togs vid en viss tidpunkt…

Fortsättning följer…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Juta: Det tar aldrig slut! (1)

2 december, 2022 1 kommentar

Några gånger under Juta-processen har jag ibland fått för mig att byggnadsförvaltningen i Vänersborg ska ta sitt förnuft till fånga, ändra sina förutfattande meningar och gå kommuninvånare i Vänersborg till mötes. Kanske skulle byggnadsförvaltningen ändra sina rutiner, hoppades jag, och börja jobba lite proaktivt med invånarna för att i samtal och dialog komma fram till bra lösningar, för alla. Så tycks inte bli fallet, inte denna gång heller.

I fallet Juta fick paret Davidsson i veckan se det underlag som skickades ut till politikerna i byggnadsnämnden. Nämnden ska ju fatta i beslut i ärendet en andra gång på kort tid nu på tisdag. (Det allra första beslutet togs ju redan den 17 april 2018.) Underlaget skickades av någon anledning inte till Davidsson. Jag vet inte varför, det innehöll ju faktiskt nya tjänsteskrivningar och resonemang.

Tjänstepersonerna verkar ha lagt ner mycket tid på att arbeta fram ett underlag till politikerna. Det sägs att det behövs fler tjänster i miljö- och byggnadsnämnden, och det kan man förstå. Lägger förvaltningen ner lika mycket tid på alla ärenden så måste det säkerligen anställas 5-10 personer till…

Det är bara ett problem om man ser det ur invånarnas perspektiv. Förvaltningen har en tendens att bestämma utgången först, sedan letar den efter allt som stödjer den uppfattningen. Och finns det inga klara fakta så “bedömer” och tolkar tjänstepersonerna på ett sätt som tycks bekräfta den vedertagna uppfattningen.

Byggnadsnämndens ledamöter har mycket att läsa inför sammanträdet. Min bedömning är att nämndens ledamöter utifrån den långa tjänsteskrivelsen och sina tidigare beslut kommer att övertygas om att fortsätta säga nej till Davidssons förslag till ny tomtplatsavgränsning vid “Jutatorpet”.

Tyvärr. Och jag är inte heller särskilt optimistisk om att Länsstyrelsen skulle ha en annorlunda uppfattning om ett förmodat negativt beslut av byggnadsnämnden överklagas.

I rättsväsendet ska en åklagare presentera alla fakta i ett mål, även sådant som talar till motpartens fördel. En domstol ska sedan döma objektivt och det ska dessutom vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till det beskrivna brottet.

Det gäller inte byggnadsärenden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.

Byggnadsnämnden ska alltså ompröva tidigare given strandskyddsdispens till paret Davidsson på Juta. Den centrala punkten i beslutet föreslås lyda:

“Tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta.”

Och på den bifogade kartan är tomtplatsavgränsningen inritad:

Byggnadsförvaltningen, och sannolikt även byggnadsnämnden nu på tisdag den 25 oktober, medger alltså att den tidigare avgränsningen var felaktig. Och det trots att Davidsson har påpekat det förhållandet i nästan 5 år utan att förvaltning och nämnd har ändrat sig. De har varit bestämda och hållit fast vid sin felaktiga uppfattning. Nu, någon gång efter beslutet, i samband med medias uppmärksamhet, har tjänstepersonerna ändrat sig. Tomtplatsavgränsningen var fel…

Byggnadsförvaltningen ägnar stort utrymme i tjänsteskrivelsen åt att bortförklara den tidigare, och felaktiga, tomtplatsavgränsningen. Det blir nästan patetiskt.

Byggnadsförvaltningen skriver i tjänsteskrivelsen till nämndsammanträdet på tisdag:

“Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad. Altanen är dock med på fasadritningen i bygglovet och anses vara godkänd. Detta har dock medfört att nuvarande tomtplatsavgränsning kan tolkas som att den går över altanen. Tomtplatsavgränsningen är inte inmätt eller måttsatt, och det finns därmed viss tolkningsmån, men ett beslut från en myndighet ska vara tydligt och lätt kunna tolkas av fastighetsägaren. Så är inte fallet här och beslutet behöver därför omprövas och en ny tomtplatsavgränsning behöver tas fram.”

“nuvarande tomtplatsavgränsning kan tolkas som att den går över altanen”… Gränsen går över altanen, det har Bengt Davidsson hävdat sedan han såg tomtplatsavgränsningen 2018… “Kan tolkas”… Ska man skratta eller gråta?

Det finns också en ljudinspelning av en inspektion av tre tjänstepersoner på Juta från några veckor sedan. Då sa personerna från byggnadsförvaltningen att det inte var så viktigt med exakta gränser och att det alltid fanns en tolkningsmån. (Det kanske är läge att publicera denna inspelning?)

Men byggnadsförvaltningen levererar fler påhittade bortförklaringar till sitt “misstag”. Och de blir mer och mer “intressanta”…

Förvaltningen lutar sig också mot att Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev i ett yttrande 2018:

”Hemfridszonen bedöms snarare gå utmed den nya tillfartsvägen som anlagts och som skulle kunna utgöra en lämplig tomtgräns.”

Det här tar byggnadsförvaltningen till intäkt för att skriva:

“Vilken sida av vägen som avses nämns inte.”

Otroligt! Miljö- och hälsoskyddsnämnden (egentligen en tjänsteperson i förvaltningen som skrev detta på delegation) utgick ju från den karta med tomtplatsavgränsning som levererades av byggnadsförvaltningen! Tjänstepersonen utgick självklart från den utritade gränslinjen. Det är lika självklart att tjänstepersonen på miljö och hälsa skulle ha motiverat om hen ville ha tomtplatsavgränsningen på ett annat ställe än där byggnadsförvaltningen hade ritat den.

Byggnadsförvaltningen menar också att inte heller Länsstyrelsen i sin “dom” skrev på vilken sida av vägen tomtplatsavgränsningen gick. Herregud. Länsstyrelsen utgick ju också från byggnadsförvaltningens kartor och redan ifyllda tomtplatsavgränsning!

Och som en slags krona på bortförklaringarna:

“När beslutet togs 2018 pågick arbeten med bl.a. skredsäkring nere vid älven. Det gjorde att det var väldigt svårt att passera på hela området nedanför vägen. Detta kan ha haft inverkan på den bedömning som gjordes då att vägen låg utanför tomtplatsen.”

Så ett enda besök av byggnadsinspektören på Juta bidrog till att avgöra hela frågan? Det är nog i och för sig lite typiskt för byggnadsförvaltningens hantering av det här ärendet, ögonblicksbilder – fotografier tagna vid ett tillfälle som tas som intäkt för att så har det alltid sett ut. Det hör dock till saken att denne inspektör hade varit på Juta en ganska kort tid innan det började skredsäkras mm på Juta. Hon visste hur det såg ut i området och var allmänheten kunde passera. Det var samme person som bland annat flyttade skylten med “privat område” vid sitt besök…

För övrigt skedde skredsäkringen inte på Davidssons fastighet, utan på hans granne jordbrukarens…

Jag tror att det inte bara är jag som slås av tanken när man läser dessa bortförklaringar: Borde inte en kommuninvånare få någon typ av skadestånd från kommunen när sådana här flagranta misstag görs?

Paret Davidsson ska få alltså en ny tomtplatsavgränsning. Denna gång kommer vägen framför huset att ingå i tomtplatsen. Allmänheten ska inte längre få gå över hörnet på altanen eller på vägen. Allmänheten ska istället få gå på gräset alldeles vid vägkanten – utanför ett staket, en mur eller häck som Davidsson måste sätta upp vid gränsen. Och denna gång är byggnadsförvaltningen helt säker på sin tomtplatsavgränsning. Igen…

Davidsson accepterar inte den nya tomtplatsavgränsningen. Han hävdar fortfarande att i stort sett hela området, gräsmattan, har varit ianspråktaget och ska ingå i tomtplatsen.

Tjänsteskrivelsen fortsätter. Det återkommer jag till i nästa blogg – se ”Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)

28 november, 2022 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (3/4)”.

I juni 2017 köpte paret Davidsson Jutafastigheten. Här skulle Bengt tillbringa sin tid som pensionär. Planerna för om- och tillbyggnad sattes i verket omedelbart.

Allt gick som på räls. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (3/5)”.) Davidsson fick tillstånd till värmepumpsanläggning och avloppsanläggning, bygglov beviljades, startbesked gavs, arbetet på “Jutatorpet” påbörjades och slutbesked utfärdades den 24 mars 2020. Som skäl för beslutet om slutbesked skrev byggnadsnämnden:

“Byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt bygglovet, kontrollplanen och startbeskedet. Byggnadsnämnden har inte funnit skäl att ingripa enligt 11 kap. PBL.”

Det var bara ett problem. Den tjänsteperson som gav strandskyddsdispens, vilken var densamma som hade flyttat skylten “Privat område” (se “Davidsson: Ianspråktaget? (3/4)”), hade inte sett ritningarna för huset. Tomtplatsavgränsningen ritades därför, efter 6 månaders “betänketid”, på en felaktig karta – och blev helt fel. Varför tjänstepersonen ifråga ändrade uppfattning om tomtplatsavgränsningen sedan hen flyttade skylten är också en gåta…

Och här är paret Davidsson fortfarande… Fast på byggnadsnämndens sammanträde den 6 december tänker byggnadsförvaltningen lägga fram ett nytt förslag på tomtplatsavgränsning. Paret Davidsson ska ”få vägen” framför huset. Förslaget är nästan lika dåligt och felaktigt som det gamla…

Det ser ut som om nämndens ordförande Bo Dahlberg (S) redan har bestämt sig. Dahlberg intervjuades i SVT (se SVT Bengt blev av med halva tomten: ”Jag har inte gett upp””):

“Bo Dahlberg (S), ordförande i byggnadsnämnden i Vänersborg, anser fortfarande att tomten inte kan utökas så mycket som Bengt Davidsson önskar, utan att inkräkta på allmänhetens intresse.”

Jag tror att Bo Dahlberg (S) inte läser bloggar eller söker fakta på egen hand. Han kommer därför sannolikt att hålla fast vid sin ståndpunkt. Och den ståndpunkten levereras av byggnadsförvaltningen, som inte heller läser bloggar. Eller? Men bland tjänstepersonerna verkar det finnas en tendens att hålla fast vid sina uppfattningar. Det blir något av en prestigefråga. För vad skulle hända om de ändrade sig, skulle de tappa förtroendet? De tror sannolikt det, men jag tror att det skulle kunna vara precis tvärtom.

Jag anser att faktauppgifterna i de här bloggarna bevisar att hela Jutafastigheten, dvs hela gräsmattan ända ner till jordbrukarens landremsa längs älvkanten, har varit ianspråktagen hela tiden, åtminstone sedan 1969. Därför är Davidssons förslag till tomtplatsavgränsning helt rimlig, och självklar.

Davidsson skrev i sin överklagan av byggnadsnämndens beslut:

“Hela det område som markerats som tomtplats i ansökan om strandskyddsdispens har varit ianspråktaget som tomtmark sedan långt innan 1975.”

Jag tror som sagt att det är bevisat. Byggnadsnämnden skulle få ett digert arbete med att bevisa motsatsen, om det nu skulle gå överhuvudtaget… Det duger i varje fall inte med en suddig flygbild från 1975…

Gräsmattan framför Jutahuset ner mot älven är oerhört viktig för paret Davidsson. De köpte Juta för att de önskade ett ställe för barnbarnen att leka på och ett ställe där de kunde ha ett trädgårdsland och eventuellt ett växthus. Det är väl inte heller svårt att föreställa sig att värdet på fastigheten minskar med någon miljon om det inte finns någon gräsmatta till huset…

Att då som byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen avgöra ärendet, som de har gjort hittills, med en suddig flygbild från 1975 är i det närmaste otillbörligt och skamligt. De borde bemöda sig om att ta reda på fakta, Om de inte läser bloggar borde de i varje fall lyssna till människor som har levt och bott i Vänersborg under lång tid, och som har varit på platsen. Varför har de inte ringt till t ex jordbrukaren, som äger fastigheten söder om Juta? Varför lyssnar de inte till Lave Thorell? Det är inte bara anmärkningsvärt, det gränsar till någon slags arrogans tycker jag. Eller oskicklighet.

Det är mänskligt att ha fel, men det är oerhört betydelsefullt att erkänna det och ändra sig om det kommer nya uppgifter.

Flera vänersborgare läser bloggarna om Davidsson och Juta, några kommenterar på Facebook och andra hör av sig enskilt. Efter “helgens” tre bloggar fick jag t ex följande meddelande:

“Läste din beskrivning som Lave Thorell berättat om och det känner jag igen.”

Personen som jag fick kontakt med arbetade på Östra Klinikerna mellan 1979-1989. Personen rättade mig också. 1973 bytte Restad sjukhus namn till Östra Klinikerna. Landstinget tog över huvudmannaskapet för psykvården från staten redan 1967. 1969 tog Landstinget sedan över fastigheterna på Östra Klinikerna. 

“Kontaktpersonen” fortsätter:

“Socioterapin, den verksamhet på sjukhuset som ordnade sociala aktiviteter för patienterna, hade tillgång till Juta som ett enkelt och nära utflyktsmål för patienterna. Personal på socioterapin ordnade med fika inne i huset och vi vårdpersonal tog med oss patienterna dit för en stunds avkoppling och socialisering. Skulle gissa mellan 1970-1985. Vi fikade strax utanför huset för att inte behöva gå så långt med fikat som gjordes därinne. Minns någon ”privat” skylt.”

Personalen förlade även personalfester i och runt huset.

Det finns ytterligare och en helt annan aspekt i ärendet.

Ordförande Bo Dahlbergs partikamrat, Sveriges före detta statsminister Göran Persson och hans fru Anitra Steen, fick ett föreläggande från Länsstyrelsen i Södermanland på grund av att en brygga på deras gods Övre Torp vid sjön Båven bröt mot strandskyddsreglerna. Bryggan hade nämligen uppförts utan strandskyddsdispens. Den skulle rivas bestämde Länsstyrelsen.

Bryggan på deras fastighet hade uppförts långt innan Persson och Steen förvärvade fastigheten. Det tyckte dock inte Länsstyrelsen spelade någon roll (citat från domen i Mark- och miljödomstolen i Nacka):

“Nuvarande fastighetsägare är ansvariga för bryggan utifrån miljöbalkens bestämmelser.”

Länsstyrelsen menade att Göran Persson och Anitra Steen borde ha undersökt om bryggan hade en giltig dispens när de förvärvade fastigheten. Sjön Båven var även utpekad som Natura 2000-område.

Mark- och miljödomstolen prövade frågan om det var skäligt att Persson och Steen skulle ställas till ansvar och att bryggan skulle tas bort.

I Miljöbalken 2 kap 8 § står det:

“Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt…”

Det handlade om det som utifrån ovanstående paragraf kallas skälighetsprincipen.

Mark- och miljödomstolen hade en annan uppfattning än Länsstyrelsen. Ur domskälen:

“Det har gått cirka 40 år från det att bryggan på Hyltinge-Torp 1:7 anlades till dess att länsstyrelsen beslutade om rättelse. Under tiden har fastigheten övergått till nya ägare. Som köpare har Göran Persson och Anitra Steen haft en långtgående undersökningsplikt som innefattat bl.a. att dispenspliktiga anläggnings- och byggnadsåtgärder utförts med stöd av dispenser. Om ett föreläggande mot Göran Persson och Anitra Steen skulle vinna laga kraft torde de, med tanke på att det gått mer än tio år från förvärvet, emellertid ha begränsade möjligheter att på civilrättslig väg rikta krav mot överlåtaren. Mot den bakgrunden – och då länsstyrelsen inte ens påstått att överlåtelsen skulle ha skett i illojalt syfte och det inte heller framkommit något som innebär att förvärvarna haft anledning att misstänka att bryggan saknar dispens – bedömer mark- och miljödomstolen att det inte är skäligt att rikta något krav på rättelse mot Göran Persson och Anitra Steen.”

Domstolen fann alltså att det inte var skäligt att bryggan skulle rivas:

“det inte är skäligt att rikta något krav på rättelse mot Göran Persson och Anitra Steen.”

Göran Persson och Anitra Steen friades:

“Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut.”

I Vänersborg vill byggnadsnämnden och Länsstyrelsen att paret Davidsson ska utföra en massa åtgärder för att uppfylla allmänhetens fria tillträde till en stor del av  Juta ner mot Göta älv. De ska ta bort “installationer”, som t ex trädgårdsland, privatiserande skylt och staket, som tidigare fastighetsägare är ansvariga för.

Vänersborgs byggnadsnämnd och Länsstyrelsen har faktiskt inte ens tänkt på skälighetsprincipen… De tycks helt enkelt ha missat paragrafen i Miljöbalken. Möjligtvis garderade sig förvaltningschefen i byggnadsförvaltningen när han nyligen vid ett tillfälle skrev till Davidsson i ett mail:

“Jag har dock sett i olika domar att man brukar resonera som så att beviskravet för saker som ligger långt tillbaka i tiden inte bör ställas allt för högt.”

Beviskrav för vem förresten, byggnadsförvaltningen? Jag tar för givet att han menade tvärtom, beviskraven för Davidsson…

Hur som helst, misstagen i hanteringen av byggnadsnämndens behandling av Juta-ärendet staplar sig…

Hela det område som markerats som tomtplats i Davidssons ansökan om strandskyddsdispens har varit ianspråktaget som tomtmark sedan långt innan 1975.

Den 6 december ska byggnadsnämnden avgöra ärendet. Det återstår att se om politikerna är modiga nog för att gå emot sina tjänstepersoner. Det finns en chans. De gjorde ju det när det gällde toppolitikern från en av de styrande partierna, samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP). (Se “Davidsson återigen på SVT”.) Nu är inte paret Davidsson några toppolitiker, utan bara vanliga invånare, så då är sannolikt chansen mindre.

Vi får se hur byggnadsnämnden beslutar. Trycket på politikerna är hårt – både SVT och TTELA bevakar beslutet. Det blir en spännande tillställning. Kommer de tre som röstade för paret Davidsson i oktober, Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C), att få med sig några fler ledamöter?

Om byggnadsnämnden går på paret Davidssons förslag så lovar Bengt Davidsson att sätta tillbaka bron igen. Då kommer allmänheten att återigen kunna passera Juta och njuta av det vackra området.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)

27 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.

Vad gör man om man vill veta något? Vad gör de tävlande i Postkodmiljonären? Man ringer upp någon som vet.

Bengt Davidsson ringde upp jordbrukaren som äger fastigheten söder om Juta, och remsan/passagen vid älvkanten samt “laxhuset” och bryggan. Var det någon som visste om det odlades på Juta var det naturligtvis jordbrukaren själv.

Jordbrukaren berättade att hans far någon gång på 1960-talet tog över arrendet på fastigheten söder om Juta. Men, jordbrukarens far odlade aldrig något på sin mark. Däremot ”sådde han bete” som han sedan slog till sina hästar. Och sedan fortsätter han…

“Min far använde aldrig marken på Juta. Vi odlade aldrig något på Juta.”

Va???

Men var det inte det som flygfotografiet från 1975 skulle bevisa…? Vänersborgs byggnadsförvaltning och byggnadsnämnd, och Länsstyrelsen, påstod ju att Juta var uppodlat då…

Hmm…

Landstinget avyttrade Juta år 1999. (Jag har möjligtvis skrivit 2000 i någon blogg tidigare) Då hamnade Juta-fastigheten hos en privat ägare. Jordbrukaren själv, inte hans far, köpte samtidigt fastigheten söder om Juta, den fastighet som tidigare arrenderades. (Och remsan vid älvkanten på Juta.) Det är samme jordbrukare som äger fastigheten än idag. Jordbrukaren är bestämd och helt säker. Han eller hans far har aldrig använt området på Juta.

Med andra ord. Det har aldrig odlats något på Juta sedan, åtminstone, 1969! Området på Juta har aldrig använts till jordbruk! Området har varit ianspråktaget av ägarna till Jutafastigheten!

Jag skriver inte ut namnet på jordbrukaren, men Bengt Davidsson gör det i sitt svar till byggnadsförvaltningen på “kommunikationen”. Förvaltningen får då också telefonnumret. Imorgon måndag…

Jordbrukaren berättar också att stängsel med taggtråd sattes upp kring Jutafastigheten 1969 när Landstinget tog över Restad från staten. Det var för att patienter vistades på Juta. Vid infarten till Juta satte Landstinget upp en skylt som hänvisade vandrare till vandringsleden nere vid älvkanten. Även där avgränsades Juta av stängsel. Den som senare köpte Jutatorpet hade, i varje fall periodvis, sina ponnyhästar i denna inhägnade del av Juta, där patienterna tidigare bedrev en viss odling som ett led i sysselsättningen och behandlingen.

Här skulle jag egentligen kunna avsluta bloggarna om paret Davidsson och Juta. Jordbrukaren bevisar med sitt vittnesmål att Juta aldrig har varit “inte-ianspråktaget”. Ett vittnesmål från jordbrukaren själv torde lätt överbevisa ett suddigt flygfoto…

Men jag vill vara fullständig…

Personen som köpte Juta av Landstinget år 1999 betraktade helt naturligt fastigheten som ianspråktagen, privat. Cafét, som hade funnits på Juta (se fotografiet nedan från 1990-talet), hade i och för sig varit stängt några år, men staketen längs fastighetsgränsen, som han så att säga “ärvde” vid förvärvet, fick vara kvar. Även skyltarna som upplyste allmänheten om att det var privat område fick vara kvar, liksom det inhägnade området mot älven. På fotografiet syns det också att ”privatiserande” buskar har planterats vid vägen.

År 2011 bytte Juta ägare ytterligare en gång. Även denne ägare betraktade fastigheten som privat, som ianspråktagen. Skyltarna om privat område fick vara kvar men de byttes ut mot nya. Dock sattes ingen ny skylt upp som hänvisade allmänheten till stigen vid älvkanten. Den skylten tog den nye ägaren bara bort. Taggtrådsstaketet som var gammalt byttes ut mot ett nytt med en något annorlunda sträckning än tidigare. (Jag skrev en del om detta i “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Den gamla rasthagen togs bort. Och sedan utfördes fler ”privatiserande” åtgärder…

Det finns några mail från allmänheten i kommunens diarium från denna tid. I ett mail från den 12 januari 2015 står det:

“Som gräset nu är klippt ända ner till stranden och med en fast installerad soffa + ett bord ger det intryck av privattomt hela vägen.”

Mailet ger intrycket att Jutatomten är ianspråktagen, men nu “hela vägen”, dvs ända ner till älven. Antagligen var den “privata gränsen” tidigare satt på Jutas fastighetsgräns några tiotal meter upp från stranden mot huset. Det var där rasthagen för ponnyhästarna hade börjat.

I ett annat mail i kommunens diarium från november 2015 står det:

“Tomtägare har stängt av gångstig genom att ha satt upp ett staket med skyltar om privat område och från andra sidan har man kunnat gå på en liten spång över ett litet dike. där har man grävt ett ca 2m brett och djupt dike som är omöjligt att passera.”

Antagligen hade fastighetsägaren också satt upp skyltar med privat område även på Önaforssidan. Denne “allmänhet” skickade med ett fotografi:

Fastighetsägaren hade byggt ut staketet ända ner till älven. Jag förmodar att fastighetsägaren gjorde på det här sättet därför att hen helt enkelt uppfattade hela området som ianspråktaget. Det fanns sannolikt inga onda avsikter. Hur som helst stängdes den fria passagen vid älvkanten. 

Fortfarande i februari 2018 så fanns både skyltarna och staketet kvar. Det framgår av ytterligare ett mail från “allmänheten” till kommunen:

“Som det är just nu har ägaren till Juta-torpet omöjliggjort att man kan passera längst med älven. Det går ej heller att komma ner till bryggan som ligger nedanför huset som ägs av Vänersborgs kommun? Det sitter flera väldigt otrevliga skyltar uppsatta i området som har gjort att många nu undviker detta fina naturområde för vandring, cykling och friluftsliv.”

Byggnadsförvaltningen reagerade till slut på mailen från allmänheten. Det blev en inspektion, som jag dock inte har fått några dokument från. Men enligt säkra källor fick den dåvarande ägaren “order” om att öppna staketet vid fastighetsgränsen nere vid älven så att allmänheten kunde passera förbi Jutafastigheten. Det verkställdes också ganska omgående.

Skylten “Privat område” tog inspektören däremot tag i på egen hand, och omedelbart. Hen flyttade den och satte den några tiotal meter in på området. Där men först där började den ianspråktagna, dvs privata delen, av tomten. Det framgår av bilden. Skylten placerades där rasthagen för ponnyhästarna tidigare hade börjat.

Det syns mycket tydligt vad byggnadsinspektören betraktade som ianspråktaget område. Det var en tämligen stor del av området, egentligen hela gräsmattan… Skylten ”Privat område” visar tydligt för allmänheten att från och med här är det privat. Skylten ”utestänger allmänheten”. Det var bara vandringsleden som var till för allmänheten. Och den ägdes ju, som vi vet, av jordbrukaren söder om Jutafastigheten.

Det fanns ingen strandskyddsdispens eller formellt beslutad tomtplatsavgränsning vid den här tiden, av någon anledning. Men det privata området ifrågasattes inte, Det respekterades vad jag förstår av alla. Även av byggnadsförvaltningen… 

Paret Davidsson köpte fastigheten i juni 2017. Samma tjänsteperson på byggnadsförvaltningen, som hade placerat skylten om privat område nere vid allmänhetens passage, skulle då föreslå en ny tomtplatsavgränsning på Davidssons fastighet…

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)

26 november, 2022 2 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.

Davidsson hade överklagat beslutet om tomtplatsavgränsningen till Länsstyrelsen. Byggnadsförvaltningen hade lämnat in sin uppfattning, dvs den utredning som hade gjorts, till Länsstyrelsen. Det skrev jag om i den förra bloggen.

Förvaltningen fortsatte sin beskrivning till Länsstyrelsen:

“Bostadshuset signalerar att här bor någon och därmed hålls ett naturligt avstånd till byggnaden. En hemfridszon dit allmänheten inte har tillträde omger byggnaden.”

Det är så sant som det är sagt. Knappt någon person går på vägen ens nu för tiden. Allmänheten inser att den inte ska gå över altanen eller på vägen 2-3 meter från där paret Davidsson sitter och intar sin frukost… Men den slutsatsen drog inte tjänstepersonerna när det gällde tomtplatsavgränsningen. Då behövdes vägen till “allmänhetens fria passage”. Vilket de för övrigt backar på i den senaste kommunikationen med Davidsson. Nu ska allmänheten passera på gräset direkt bredvid vägen, 5-6 meter från frukostbordet…

Och så kommer den motivering som definitivt, enligt förvaltningen, konstaterade att området (gräsmattan) inte var ianspråktaget:

“Byggnadsförvaltningen håller inte med sökande om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård. Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken. Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Oj så fel byggnadsförvaltningen har. Tjänstepersonerna har inte tagit reda på fakta. Det kommer jag att visa…

Det fotografi från 1951, som det hänvisas till, finns inte med i det material som jag har fått från byggnadsförvaltningen.

Förvaltningen pratade om hela området nedanför huset. I den förra bloggen visade jag att det, under i varje fall längre perioder, endast var en del av marken som var “uppodlad” och som senare användes till en rasthage för hästar. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Är en mindre odling, som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienter, att betrakta som jordbruksmark? Var går gränsen mellan ett trädgårdsland och ett jordbruk? Och när blir patienter bönder? Och som sagt, vet Vänersborgs byggnadsförvaltning hur länge denna del av marken var uppodlad… 

Byggnadsförvaltningen bifogade ett antal bilder i tjänsteunderlaget, det underlag som senare även skickades till Länsstyrelsen. De skulle utgöra bevis på att området mellan vägen förbi Jutatorpet och älven inte varit ianspråktaget.

De här fotografierna har byggnadsförvaltningen bifogat till både byggnadsnämnden inför sammanträdet den 17 april 2018 och till Länsstyrelsen. De ska bevisa att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen.

Det här flygbilderna bevisade alltså enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden, och senare Länsstyrelsen, att området nedanför “Jutatorpet” inte har varit ianspråktaget, dvs privatiserat. (Är bloggläsarna överbevisade och lika övertygade om att Davidsson har fel…?)

Särskilt viktig var, och är, tydligen flygfotot från 1975 – året då strandskyddsreglerna började gälla hela landet.

Fotografierna från 1960 och 1975 är inte helt lätta att tyda, men det ser ut som om jordbrukaren söder om Juta kan ha odlat upp även området på Juta. Men flera vittnesmål säger att patienterna utnyttjade marken till att odla. Och tittar man noga på den ganska otydliga bilden från 1975, så kan man skönja ett ljusare parti. Var det ett trädgårdsland? Fotot kan ju också ha tagits sent på hösten eller tidigt på våren när ingenting odlades. Det kan ju faktiskt ha varit på det viset att hela området inte var uppodlat. Det kanske är en gräsmatta både på Juta och på jordbrukarens mark vid det tillfället…

Och kan man verkligen urskilja om det fanns ett staket mellan Juta och jordbrukarens fastighet…? Tittar man riktigt noga så ser man faktisk en tunn ljusare linje mellan fastigheterna.

Kan någon vara 100% säker på att flygfotot från 1975 bevisar att Juta inte var ianspråktaget? Byggnadsförvaltningen kan det, Länsstyrelsen kan det. Eller hur var det förresten, skrev inte byggnadsförvaltningen till Davidsson i “kommunikationen” inför nämndens beslut nu i december:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975…”

“Bedöms”. Förvaltningen tror… Förvaltningen är inte 100% säker…

Som jag ser det så får detta antagande en alldeles för stor konsekvens för tomtplatsavgränsningen. Det torde i ett sådant här fall vara att föredra – “fria istället för att fälla”.

Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.

Det här är oerhört viktigt att konstatera – hela området nedanför Jutatorpet (mellan huset och den tidigare vägen) var INTE ianspråktaget. Det visar de tidigaste flygfotografierna tydligt.

De övriga fotografierna, från och med 2006 och framåt, visar lika tydligt skillnaden mellan marken på Jutafastigheten och jordbrukarens mark. Marken på Juta är inte uppodlad. Det är dock svårt att veta exakt när marken slutade odlas, om den nu odlades överhuvudtaget 1975…

Det kan vara svårt för en lekman att inse att marken inte är ianspråktagen om det sker någon typ av “jordbruksverksamhet” på den. Men så är lagen. Men stämmer byggnadsförvaltningens beskrivning? Kan, som sagt, flygbilden från 1975 bevisa att marken inte var ianspråktagen? Tänk om t ex en odling på området togs bort veckan efter att flygfotona var tagna? Eller att det inte var någon odling överhuvudtaget? Och om det finns ögonvittnen som har sett andra saker eller om det finns andra fotografier?

Det är anmärkningsvärt att byggnadsförvaltningen inte någonstans nämner att Juta-fastigheten omgärdades av staket och skyltar om att det var ett område där obehöriga inte hade tillträde. Staketet sattes bevisligen upp 1969 (jag återkommer till det i nästa blogg). Det gick ända uppe från infarten till Juta och ner till älvkanten, utom kanske omkring 10 meter allra närmast älven, dvs där Jutafastigheten slutade. Ett staket är ett ganska tungt bevis på att egentligen hela fastigheten var att betrakta som ianspråktagen. Men det var av flygfotona att döma senare än 1975. Eller? Det kanske ändå fanns ett staket där…

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och -förvaltningen. Den ansåg inte att Davidsson hade visat att:

“marken mellan grusvägen och älven kontinuerligt har varit ianspråktagen som tomtmark sedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna trädde i kraft.”

Men mellan den gamla grusvägen och huset då? Eller hela området efter år 2000 då Juta såldes till en privatperson?

Det är tydligen så att Länsstyrelsen anser att det är Davidsson som har bevisbördan. Jag kan inte låta bli att tänka, om byggnadsnämnden hade godkänt Davidssons ansökan så skulle ingen kunna bevisa motsatsen heller. Hur skulle någon kunna bevisa att området inte kontinuerligt hade varit ianspråktaget? Den bevisning som byggnadsförvaltningen hade lagt fram var inte övertygande… Ett otydligt flygfoto från 1975…

Och “kontinuerligt”, som Länsstyrelsen skrev. Det är ett högt ställt krav, att bevisa att marken har varit ianspråktagen varenda dag sedan 1975. Hur kan man göra det? Och går det att göra motsatsen?

Men Davidsson ska tydligen inte vara ledsen:

“Byggnadsförvaltningen bedömer att fastighetsägarens begränsning i förfogandet av sin egendom som strandskyddet medför inte är så betungande att den inte kan accepteras.”

Men tänk att det är så viktigt hur det eventuellt såg ut 1975. Ska det verkligen avgöra ett ärende idag, nästan 50 år senare?

Men Davidsson kan bevisa att hela området nedanför Jutatorpet har varit ianspråktaget.

Fortsättning följer i bloggen Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”.

PS. Bryggan och båthuset (”laxhuset”) nedanför Juta-torpet tillhör inte Davidssons fastighet. Det är jordbrukaren, som äger fastigheten söder om Juta, som också äger strandremsan/”vandringsleden”, båthus och brygga.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)

25 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning”.

Den 17 november fick paret Davidsson ett brev från Vänersborgs byggnadsförvaltning. Det var en så kallad “Kommunicering inför beslut”.

Förvaltningen skrev:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet om strandskyddsdispens som gavs 2018-04-17 då kartunderlaget är otydligt och missvisande.”


Byggnadsnämnden ska alltså ta upp ärendet Juta en tredje gång. Denna gång är det tänkt att Davidsson också ska “få vägen”. (Se bild till vänster.) Det betyder att nämnden ska flytta tomtplatsavgränsningen så att vägen vid Davidssons hus ska ingå i tomtplatsen. Det innebär att vägen “privatiseras”, allmänheten ska inte få gå där i fortsättningen. Men där blir det stopp. Davidssons önskemål att få en del av gräsmattan inom tomtplatsen ska inte tillgodoses, utom för gräset i backen direkt nedanför altanen. Byggnadsförvaltningen anser inte att Davidsson ska få ens en kvadratcentimeter av gräsmattan efter vägen. Skälet är skriver förvaltningen:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975 och kontinuerligt därefter och det finns därför inte skäl för dispens på denna del av fastigheten (miljöbalken 7 kap 18 c§ punkt 1).”

Paret Davidsson får fortsätta att odla krasse i krukor i köket…

I lagparagrafen som förvaltningen hänvisar till står det:

Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Lagparagrafen handlar alltså “bara” om området har varit ianspråktaget eller inte. Men det är viktigt, hade marken varit ianspråktagen så hade tomtplatsavgränsningen flyttats direkt enligt Davidssons önskemål. Men paragrafen ger naturligtvis ingen vägledning om just Davidssons mark har varit ianspråktagen eller inte.

Man kan av formuleringen i kommunikationen direkt konstatera att förvaltningen gör en bedömning. Tjänstepersonerna är inte säkra, de “bedömer”, dvs de “tror”. Jag uppfattar även ordet “kontinuerligt” i det här sammanhanget som vagt, som en gardering. Jag tolkar användningen av begreppet som att tjänstepersonerna öppnar för att området vid några tillfällen faktiskt har varit ianspråktaget.

Förvaltningen visar alltså med formuleringen sin osäkerhet om området har varit ianspråktaget eller inte. Men sin vana trogen, tolkar byggnadsförvaltningen som den brukar för en kommuninvånare – bättre fälla än fria…

Osäkerheten visade sig också när förvaltningschefen, innan byggnadsnämnden sammanträdde den 25 oktober, begärde upplysningar av Lave Thorell, en boende i området sedan 1970. Thorell hade kunskaper om den fastighet som Davidsson hade förvärvat. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”, där jag publicerar hela svaret från Thorell.) Jag citerar det mest centrala avsnittet i Thorells skrivelse:

“Torpet har sannolikt en gång i tiden varit en fast bostad för en torpare eller, från 1905, en anställd vid Restad Hospital och Asyl. Under många år före och efter 1975 användes dock Jutatorpet som ”utflyktscafé” för intagna på Restad sjukhus / Östra klinikerna, som anstalten kom att namnändras till. På slänten framför torpet stod därför sommartid trädgårdsmöbler och som jag minns hade patienterna också en del av marken intill uppodlad. För mig var det helt klart att Jutatorpet togs i anspråk ett markområde i slänten ned mot älven för i detta fall sjukhuset behov av att bereda sina patienter sysselsättning och rekreation. Att jag som allmänhet, med eller utan cykel, skulle uppfatta den sista biten av grusvägen fram till och förbi huset som ”utanför byggnadens hemfridszon alternativt tomtplats” och därmed ”allemansrättsligt tillgänglig”, är mig helt främmande och torde delas av alla som har minne från den tiden.”

1975 är det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla. Det kan noteras att Lave Thorell inte gör någon “bedömning”. Thorell är säker på sin sak – “under många år före och efter 1975” var fastigheten ianspråktagen, dvs den var inte tillgänglig för allmänheten. “…en del av marken intill uppodlad” är också en viktig iakttagelse. Den återkommer jag till senare.

Det är ett viktigt vittnesmål från Lave Thorell. Det borde, kan man tycka, vara upp till byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen att på något sätt bevisa att Thorell har fel. 

Jag har letat i dokumenten efter bevis på byggnadsförvaltningens påstående om att området inte har varit ianspråktaget. På ett ställe hittade jag ett mail från bygglovshandläggaren daterat den 8 september 2017. I mailet står det att det pågick en utredning om marken hade varit ianspråktagen. Till sist hittade jag också utredningen. Den är daterad 9 april 2018 och ingick i det underlag som byggnadsnämnden fick till sammanträdet den 17 april 2018. Det kan noteras att utredningen om tomtplatsavgränsningen tog ungefär 6 månader(!) innan den blev klar. Byggnadsförvaltningen betraktade området på Juta som inte ianspråktaget och föreslog att tomtplatsavgränsningen skulle gå alldeles vid huset, och över altanen… (Fast det visste inte byggnadsnämnden eftersom kartan var felritad.)

Byggnadsnämnden beslutade enligt förvaltningens förslag. Paret Davidsson överklagade beslutet till Länsstyrelsen i stort sett dagen efter. I Länsstyrelsen, som gick på samma linje som byggnadsnämnden, finns tjänsteunderlaget, dvs bland annat utredningen, med i materialet från byggnadsnämnden.

Det kan väl nämnas att det här tjänsteunderlaget, om att området inte varit ianspråktaget, inte finns med i de underlag som byggnadsnämnden har fått till sina senaste möten, t ex sammanträdet i oktober. Det kan jag tycka är lite underligt. Särskilt om byggnadsförvaltningen fortfarande är säkra på sin sak, dvs att området inte har varit ianspråktaget.

Jag citerar de avsnitt från den utredning/motivering som byggnadsförvaltningen gjorde och som bifogades till Länsstyrelsen. Utredningen konstaterade:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Och redan här finns det anledning att stanna upp. Karl af Geijerstam skrev i ledaren i TTELA den 17  november (se “Dags för kommunen att göra en omprövning”):

“I den juridiska processen har kommunen och länsstyrelsen i en absurd nit och noggrannhet utrett hur stor del av fastigheten som varit ängs- och betesmark och var staket var uppsatta under 1950-talet. Då nuvarande strandskyddsregler infördes var fastigheten tjänstebostad åt anställda vid Restads sjukhus. Hur dåvarande markägaren Älvsborgs landsting och de som bodde i huset då använde marken bestämmer alltså hur bedömningen av strandskyddet ska ske idag. Det är inte rimligt.”

Men det kanske är så att lagen kräver “en absurd nit och noggrannhet”… Men visst är det lätt att hålla med Geijerstam, ska man verkligen titta på hur det såg ut nästan 50 år tillbaka i tiden?

Tjänsteutlåtandet från byggnadsförvaltningen fortsatte:

“Även om torpet under en period inte använts för boende har byggnaden haft karaktären av att vara ett boende och därmed genererat en hemfridszon med en viss avhållande effekt på allmänheten.”

Även här slås jag återigen av osäkerheten i beskrivningen. Hur lång är “en period” och vad betyder en “viss avhållande effekt”? Annars låter det nästan som om marken har varit ianspråktagen…

En kort tillbakablick om Jutatorpet är på sin plats.

1905 invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Juta var en del av Restad och ingick i området. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. Ägare till marken var vid tillfället staten. År 1989 tog landstinget över verksamheten. (Rättelse 27/11. I avstyckningshandlingarna upprättade 1969 tog Landstinget över verksamheten redan då. Landstinget tog också över fastigheterna vid Restad från staten.)

Lave Thorell berättar i sin skrivelse att Juta fungerade som ett ”utflyktscafé” för intagna under 1970-talet. Det var patienter som besökte caféet och det var patienter som gick omkring i området. Det bekräftas också i ett avtal från den 21 februari 1969 när staten sålde Restad till Landstinget. Det står:

“På det mindre området, som är beläget cirka 1,5 kilometer från sjukhuset, finns ett torp – det s.k. Jutatorpet – som används som utflyktsmål för sjukhusets patienter.”

Det vet väl alla vi som har bott och växt upp i Vänersborg att man fick visa respekt för de “intagna”, både på Restad och Källshagen. Man undvek, så att säga, helst “närkontakt”. Det fanns också staket som avgränsade Juta-fastigheten. Staketen, med taggtråd, sattes upp 1969 i samband med avstyckningen. Det fanns också skyltar om att det var privat område. Jag skulle nog vilja påstå att området inte bara hade “en viss avhållande effekt på allmänheten”, det kunde lätt (underdrift) betraktas som “privatiserat” på den tiden, i synnerhet under somrarna. Precis som Thorell skrev. Det fanns dock en passage längst ner vid älvkanten, där allmänheten kunde passera. (Marken vid älvkanten tillhörde dock inte Jutafastigheten, utan en jordbrukare som arrenderade marken och fastigheten söder om Juta. Det började arrendatorn göra någon gång under 1960-talet när staten fortfarande ägde fastigheten.)

En del av tomten, den del som ligger mellan den tomtplatsavgränsning som Davidsson föreslår och älven, odlades upp som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienterna. Det var de som skötte arbetet.

Fotografiet nedan visar att del av området var inhägnat. Det var här, som Lave Thorell skriver, patienterna odlade som en del i behandlingen. Resten av området var en “privatiserande” gräsmatta. Det betyder på juridiskt språk att marken var ianspråktagen… Det fanns på den tiden också en väg längre ner på området. Det kan även nämnas att älven har tagit ganska mycket av marken sedan fotot togs.

Det fanns även skyltar vid infarten till Juta som visade att obehöriga inte skulle vistas på området. Det här fotografiet (nedan till vänster) är dock av senare datum. Det är taget efter 2014. Då togs nämligen den gamla skylten bort och i stället sattes denna skylt upp. En gammal skylt som hänvisade allmänheten till “stigen” nere vid älven togs också bort, men ingen skylt med den informationen ersatte den gamla. Dessutom revs det gamla taggtrådsstaketet mellan Juta och jordbrukarens fastighet, som hade funnits sedan patienter vistades på området. I stället sattes ett nytt staket upp.

I perioder hyrde Landstinget också ut Jutatorpet till en privatperson. Det var bland annat i slutet av 1900-talet. Denne person bedrev caféverksamhet på området (gräsmattan) nära huset och höll några ponnyhästar innanför inhägnaden. Det var ingen kommersiell verksamhet utan ett fritidsintresse.

Mycket tyder på att Jutafastigheten har varit ianspråktagen, i varje fall under längre perioder.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning

21 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden”.

Både SVT och TTELA uppmärksammade beslutet att avslå paret Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en utökning av tomtplatsen. Det tycks ha gett byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen kalla fötter. 

Det var särskilt graverande för Dahlberg och tjänstpersonerna att samtliga journalister insåg att byggnadsnämndens beslut var fattat med en felaktig karta över Davidssons hus. Och då, som genom ett trollslag, insåg också Bo Dahlberg, och kanske även resten av de som röstade för avslag, att nämnden hade tagit ett felaktigt beslut.

“Rädda vad som räddas kan” verkar bli det nya mantrat. Det tycks nämligen som om förvaltningschef Eddie Sandin och byggnadsförvaltningen resonerar på det sättet att det skulle vara en prestigeförlust att ge Davidsson helt rätt. Det kan han ju inte få. Men kanske kan han “få vägen”, dvs vägen som går väldigt tätt förbi huset.

Och visst ska vägen ligga inom tomtplatsavgränsningen, självklart. Då skulle Davidsson kunna parkera sina bilar vid huset och Bengt skulle också kunna bygga en handikappramp den dag då han befarar att han behöver en. Men framför allt löser byggnadsförvaltningen ett problem som de har ställt till med själv, nämligen problemet med sophanteringen. Det finns regler för vändradier för sopbilar. Vändplanen ska ha en diameter av 18 meter och det kravet uppfyllde inte Davidssons tomtplats. Med förvaltningens nya förslag så blir den frågan löst för kommunen.

Men paret Davidsson vill även kunna disponera en del av gräsmattan och anlägga ett trädgårdsland på tomten. Det är ju märkligt – att bo på landet, i ett område utan detaljplan, och bara kunna odla krasse i en kruka i köket… Davidssons har därför lagt ett förslag som skulle kunna tillgodose både allmänhetens intressen och sina egna.

Så här ser förslaget ut:

Det ska noteras att marken, 5-20 meter, längs nere vid älvskanten inte tillhör Davidsson. Den tillhör fastighetsägaren söder om Davidssons fastighet. Även bryggan och båthuset ligger på denna andra fastighet.

Förvaltningschefen har motiverat för Davidsson varför Davidssons förslag inte går att genomföra. Det är lagen, säger förvaltningschefen, som inte medger någon annan tomtplatsavgränsning. Det är förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen säkra på. Precis som de tidigare var säkra på att vägen enligt lagen inte kunde ingå i tomtplatsen…

Som motivering upprepar förvaltningschefen de hänvisningar till Miljöbalken som finns i beslutsprotokollet. Det finns naturligtvis inget i Miljöbalken som handlar om Juta specifikt, och därför måste lagen självklart tillämpas och tolkas av byggnadsförvaltningen, och så småningom av byggnadsnämnden. Förvaltningschefen upprepar ofta för Bengt Davidsson att förvaltningen just tolkar lagen och i den “Kommunicering inför beslut”, som Davidssons fick i förra veckan inför att nämnden ska pröva beslutet en tredje gång (se ”Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden”), står det:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet … Förvaltningen gör också en ny bedömning angående vägen..”

Förvaltningen vet alltså inte säkert – den bedömer, den tolkar…

Och allt tolkas och bedöms till Davidssons nackdel. Utom vägen då – efter den massmediala uppmärksamheten…

Davidsson har inte fått något konkret svar på varför byggnadsförvaltningens nya förslag till tomtplatsavgränsning är lagligt, medan hans förslag skulle vara olagligt. Var står det i lagen något som hindrar honom från att få en större tomtplats? Och var står det i lagen att allmänheten måste ha 50 meter att passera på, dvs på hela hans gräsmatta?

Det råder ingen tvekan om att de hänvisningar i Miljöbalken som talar för Davidssons fördel utelämnas.

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det att hänsyn ska tas även till enskilda intressen:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Davidsson hänvisar också till skrivningar om allmänhetens rätt till “fri passage”.

Det står i lagen, fortfarande Miljöbalken, 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Den här paragrafen och Naturvårdsverkets och Boverkets tolkning låtsas inte tjänstepersonerna om, inte heller att det står “tiotals meter”. Paret Davidsson har för övrigt fått strandskyddsdispens, om någon undrar.

Förvaltningen låtsas inte heller om att det finns andra lagar som också talar för Davidssons fördel, Plan- och bygglagen (PBL) och Förvaltningslagen.

I PBL 8 kap. 9 § (klicka här) beskrivs hur en tomt ska vara utformad. Flera av punkterna som räknas upp uppfylls faktiskt av det nya förslaget från förvaltningen. Det konstiga är snarare att inte byggnadsnämnden och -förvaltningen har tagit hänsyn till detta förut. Men det var kanske innan de insåg problemen för den kommunala sophanteringen…

I Förvaltningslagen 5 § står det (se här):

”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.
I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

Det är anmärkningsvärt att förvaltningen bortser från ovanstående lagparagrafer, särskilt med beaktande av den objektivitetsprincip som grundlagen slår fast ska gälla för tjänstepersoner, och politiker. (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Förvaltningschefen skickade en länk till Bengt där han skulle kunna läsa själv varför han har fel och varför hans förslag strider mot lagen. Det var till Boverkets och Naturvårdsverkets “Strandskydd – en vägledning för planering och prövning”. (Du kan ladda ner vägledningen här.) Det är en nätt liten skrift på 152 sidor… Bengt fick inga sidhänvisningar av förvaltningschefen.

Jag gjorde några nedslag. På sidorna 37-38 under rubriken “Dispens från strandskyddet” står det under underrubriken “När kan dispens ges?”:

“Syftet med strandskyddet påverkas inte, det vill säga djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt och allmänhetens tillgång till strandområden försämras inte.”

Dispens kan inte ges om:

“det finns särskilda skäl, men syftet med strandskyddet motverkas, det vill säga djur- och växtlivet påverkas på ett oacceptabelt sätt eller allmänhetens tillgång till strandområden försämras på kort eller lång sikt.”

Det står helt klart att Davidssons förslag gör att allmänhetens tillgång till strandområden förbättras, särskilt när bron var på plats…

På sidan 89 under rubriken “Fri passage” stod det:

“passagen ska vara och upplevas som tillräckligt bred för att människor inte ska avhålla sig från att vistas på platsen och passera. Den fria passagens bredd är beroende av förhållandena på platsen, lokala förutsättningar så som byggnadstraditioner, variationer i vattenstånd m.m., men bör dock aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen. Avsikten med den fria passagen är att strandskyddets syften ska kunna tillgodoses inom denna del av stranden.”

Jag har inte läst hela skriften, det kanske står något där som byggnadsförvaltningen tycker talar mot Davidsson. Det hade hjälpt med några sidhänvisningar i så fall. Det jag fann talade dock snarast för Davidssons förslag.

Det fanns också ett exempel med på en tomtplatsavgränsning. Den såg ut så här:

Tänk, jag tycker att exemplet har stor likheter med Bengts förslag, se bild ovan.

Jag har haft kontakt med en miljöinspektör i en annan kommun som i många år har promenerat vid Juta.

“Finns det inga andra skyddsvärden än allmänhetens passage då har inte jag något emot att husägaren tar hela sin tomt i anspråk som gräsmatta, trädgårdsland etc. Det går att göra på ett snyggt sätt med ett tydligt staket där husägarens fastighet slutar. Då finns det ändå gott om plats att passera. Och tydlighet att det är ok att passera.”

Det finns möjligheter att tolka lagarna så att paret Davidssons förslag till tomtplansavgränsning blir verklighet. Det skulle då kunna bli en “win-win-situation” för både Davidssons och allmänheten, särskilt som jag är övertygad om att ett positivt beslut får Davidsson att sätta tillbaka bron.

Det gäller bara att politiker och tjänstepersoner visar en positiv attityd till Davidsson. Och allmänheten.

Det ska bli ytterligare en blogg om förvaltningens andra och sista argument – att tomten (gräsmattan) på fastigheten inte har varit ianspråktagen.

Fortsättning följer…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden

20 november, 2022 1 kommentar

Den 25 oktober 2022 fattade en majoritet i byggnadsnämnden sitt slutliga beslut. Bengt Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens och yrkande om en utökning av tomtplatsen på Juta avslogs. Det var bara tre ledamöter som var mot beslutet – Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C). (Se “Mörka moln över Juta”.)

Beslutet skapade starka reaktioner i media. SVT rapporterade den 14 november om Davidssons kamp mot byggnadsnämnden – och byggnadsförvaltningen (se “Bengt blev av med halva tomten: ”Jag har inte gett upp”” och “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”). På eftermiddagen samma dag så hade TTELA två längre artiklar (se “Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan: ”Fem års helvete”” och “Nytt beslut om Jutatorpet kan komma”). Alla artiklar och reportage ställde sig mycket frågande inför byggnadsnämndens beslut. Men det var inte nog med det, några dagar senare, den 17 november, skrev TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam en mycket läsvärd ledare om Juta (se “Dags för kommunen att göra en omprövning av Jutatorpet”). Geijerstam hade även två länkar i sin ledare på TTELA:s hemsida. Den ena länken gick till en inspelning av Niklas Claesson som han filmade när han tog en träningsrunda förbi Juta (se här), den andra ledde till min blogg. I tämligen många och omfattande bloggar har jag skildrat paret Davidssons kamp. (Se här och längst ner på denna sida.)

Byggnadsnämndens beslut skapade en opinionsstorm. Det ledde till att det blev en väldig fart i kommunhuset. I en av TTELA:s artiklar stod det:

“Avslaget på den senaste ansökan, och uppmärksamheten kring detta, har utlöst en febril aktivitet hos Bo Dahlberg (S) och förvaltningen.”

Och det kan man ju undra varför. Byggnadsförvaltningen hade ju envist hävdat i 4-5 år att den hade rätt och byggnadsnämnden hade fattat två beslut i ärendet. Hade de haft fel? Hade någon farit med osanning? Hade Bengt Davidsson helt enkelt rätt när han med en dåres envishet menade att byggnadsförvaltningens karta, som användes till tomtplatsavgränsningen, inte var korrekt?

Till TTELA sa samme Bo Dahlberg (S):

“Nämnden har gått på den karta som tjänstemännen har lagt fram. Jag har trott att den karta vi har gått efter har varit riktig.”

Det verkade som om Bo Dahlberg (S) slutligen hade insett att kartan över Davidssons bostadshus var felaktig och missvisande. Men hade inte ordförande Dahlberg och de övriga ledamöterna i byggnadsnämnden (med tre undantag) läst Davidssons många överklaganden och inlagor? Den riktiga kartan fanns ju med i dessa handlingar. Bo Dahlberg (S) hade dessutom varit på plats på Juta och sett hur det såg ut. Hade Dahlberg blundat vid besöket?

Det är anmärkningsvärt att politiker “vaknar till” först när massmedia tar upp någonting…

Även tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen “vaknade till” efter mediastormen…

Förvaltningschef Eddie Sandin hade, efter mediernas reaktion, ett flertal kontakter med Bengt Davidsson. Förvaltningschefen hade insett att det inte längre gick att blunda för att förvaltningen hade använt en felaktig och missvisande karta över bostadshuset på Juta.

Men “ge sig” ville inte byggnadsförvaltningen. Och inte direkt erkänna att de hade haft fel karta heller. Det blev en tämligen krystad förklaring. TTELA skriver:

Förvaltningschefens tolkning är att kartan inte rent rättsligt är fel och han påpekar att den har använts när flera domstolar sagt sitt i ärendet och att de inte har haft några invändningar. Samtidigt menar han att kartan inte är bra och att man måste titta vidare på ärendet.”

Davidsson fick istället, enligt honom själv, flera “bud” om en ny tomtplatsavgränsning. “Du kan få vägen.” Davidsson var konfunderad. Hur kunde han plötsligt “få vägen”? Nämnden hade ju två gånger beslutat att tomtplatsavgränsningen skulle gå över altanen… Och det hade nämnden gjort därför att lagen, Miljöbalken, sa det…

Hade lagen nyligen ändrats?

Nä, lagen hade inte ändrats. Däremot tolkade byggnadsförvaltningen efter massmedias uppmärksamhet lagen annorlunda… De hade kommit på att, ja vad då – att nämnden och förvaltningen hade läst lagen fel, att lagen inte sa vad de påstod att den hade sagt?

Paret Davidsson vill inte gå med på att de bara skulle få “vägen”. Bengt och hans fru ville även ha en del av gräsmattan och åtminstone ett trädgårdsland – som t ex alla villor hade i Torpaområdet eller Nordstan. Davidsson hade ju skickat in ett förslag på hur han ville ha en tomtplatsavgränsning.

Det spelade ingen roll. Förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen hade, enligt dom själva, lagen på sin sida. Den 17 november, för bara några dagar sedan, fick paret Davidsson en “Kommunicering inför beslut”. I fetstilt text kunde Davidssons läsa:

“Yrkandet om ändring av tidigare beslut är det som nu kommer prövas och som du har möjlighet att yttra dig över.”

Jag antar att Davidsson läste fortsättningen med en viss spänning:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer att skäl för omprövning finns men att det inte är förenligt med rådande strandskyddslagstiftning att utforma tomtplatsen helt enligt dina önskemål. Ärendet kommer att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Ärendet ska alltså tas upp en tredje gång i byggnadsnämnden! Otroligt. Och vad var då skälen till omprövning, förutom den mediala uppmärksamheten. Davidsson läste vidare:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet om strandskyddsdispens som gavs 2018-04-17 då kartunderlaget är otydligt och missvisande. Förvaltningen gör också en ny bedömning angående vägen framför huset. Den ingår i den tomtplats som torpet alltid har genererat.”

“Kartunderlaget var otydligt och missvisande…” Där kom erkännandet! Efter nästan 4 år! Det är, som ungdomarna säger nu för tiden, “sjukt”. Politiker och tjänstepersoner som har gjort tillsyn på Juta flera gånger under flera år… Kunde de inte ha sett långt tidigare att deras karta var “missvisande”?

Och nu med en riktig karta, som funnits på kommunens lantmäteriavdelningen i flera år, drog tjänstepersonerna slutsatsen att paret Davidsson skulle “få vägen”. Den nya tomtplatsavgränsningen illustrerades på en ny och korrekt flygbild. (Togs flygbilden i dagarna eller har den också funnits i arkiven några år?)

Paret Davidsson är som sagt inte nöjda med den nya tomtplatsavgränsningen heller. Men enligt förvaltningschef Sandin och tjänstepersonerna medger inte lagen någon annan tomtplatsavgränsning. Det är förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen säkra på. Precis som de var säkra på att vägen INTE enligt lagen kunde ingå i tomtplatsen under tidigare år…

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Davidsson återigen på SVT

14 november, 2022 6 kommentarer

Förra året, den 17 maj 2021, visade SVT några inslag om Bengt Davidsson och hans kamp mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. (Se “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan”.)

Davidssons kamp har fortsatt oförtrutet sedan dess. Men byggnadsnämnden har inte vikit en tum. Ordförande Bo Dahlberg (S) och majoriteten av nämndens ledamöter liksom tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen anser fortfarande att allmänheten ska kunna passera över Davidssons altan. Idag visar SVT nya inslag om paret Davidssons situation och tröstlösa strid mot kommunen.

Det första av inslagen på Västnytt (se “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”) tog emellertid upp det faktum att byggnadsnämnden på samma möte, som Bengt Davidssons ärende behandlades, diskuterade en känd kommunalpolitikers strandskyddsdispens. Den kände politikern ville bygga ytterligare ett enbostadshus på sin fastighet. Tjänstepersonerna i förvaltningen yrkade avslag på dispensen, eftersom den aktuella platsen hade höga naturvärden. Politikerna i byggnadsnämnden gick då på Bo Dahlbergs förslag – att vara positiva… Ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Anders Wiklund (MP) fick dispensen beviljad.

Under behandlingen på sammanträdet lyfte SD-politikern Torbjörn Moqvist frågan om inte Bo Dahlberg (S) var jävig. Anders Wiklund (MP) och Bo Dahlberg (S) var ju så att säga med och styrde Vänersborg ihop. De ingick i samma styrande koalition. Dahlberg låtsades inte vara medveten om att det var Wiklund som var den sökande. Och det säger Bo Dahlberg fortfarande i intervjun med SVT:

“Jag har inte funderat på namnet.”

I texten under TV-inslaget skriver dessutom SVT att Bo Dahlberg sa:

“Vi är många politiker som sitter i den alliansen. Jag hade ingen aning om att det var den här mannen som sökte. Jag går inte igenom namnen, jag läser ansökan.”

Det är klart att Bo Dahlberg hade läst namnet på ansökan om strandskyddsdispens. Han kunde helt enkelt inte ha undvikit att se Anders Wiklunds namn. (Därmed inte sagt att beslutet var felaktigt, det kan jag inte uttala mig om.)

Efter att Anders Wiklund (MP) hade fått sin strandskyddsdispens beviljad, så skulle Bengt Davidssons strandskyddsdispens tas upp för behandling. Och om den handlar nästa avsnitt i SVT. (Se “Bengt blev av med halva tomten: ”Jag har inte gett upp””.)

Inslaget börjar med att Bengt Davidsson visar SVT och TV-tittarna var byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har bestämt att tomtplatsavgränsningen ska gå. Davidsson berättar också att kommunen kräver att han ska sätta upp ett staket på altanen, ja – altanen… Det ska nämligen vara ett staket, kräver byggnadsnämnden, som markerar gränsen mellan Davidssons privata område och var allmänheten får gå.

Sedan blir ordförande i byggnadsnämnden Bo Dahlberg (S) återigen intervjuad… Jag återger hela intervjun.

Lisa Johansson, SVT:

“Hur vill du att det ska fungera för era invånare? Ska det vara så att man ska jobba i 5 år för att få en plats att vända bilen?”

Ordförande Bo Dahlberg (S):

“Nej, naturligtvis inte. Vi strävar ju efter att alla ska vara nöjda naturligtvis. Man ska vara nöjd även om man får nej. Men i det här ärendet kan det vara lite svårt att acceptera det.”

Säger ordförande Dahlberg med ett leende. Jag förstår inte varför han säger att det skulle vara svårt att acceptera detta nej. Menar Dahlberg att byggnadsnämnden har tagit ett felaktigt beslut? Varför har nämnden i så fall tagit ett felaktig beslut? Och det för andra gången…

Intervjun fortsätter.

Lisa Johansson, SVT:

“Hade inte ni från politikens håll kunnat säga att ja men det här är orimligt? Vi testar om vi kan flytta den här också.”

Ordförande Bo Dahlberg (S):

“Jag har inte fått dom ifrån förvaltningen att man skulle kunna göra så, men jag vet att vår förvaltningschef håller på och se över om det går att göra någonting.”

Efter 4-5 år ser tydligen byggnadsförvaltningens chef Eddie Sandin om “det går att göra någonting”. Efter 4-5 år… Det är beklämmande. Har inte politiker och tjänstepersoner förberett ärendet tillräckligt innan beslutet? Måste de få reda på att media intresserar sig för ärendet innan de ser “över om det går att göra någonting”?

Och så avslutas intervjun med Bo Dahlberg (S) med att han säger:

“Det här är ju inte bra, det ser ju alla.”

Och då undrar man om man verkligen hörde rätt…

Vad menar Bo Dahlberg? Vad var det som inte blev bra? Om alla ser att det inte blev bra, varför såg inte han och byggnadsnämnden (och tjänstepersonerna!) det innan beslutet? Det är ju faktiskt andra gången som byggnadsnämnden fattar detta beslut, som tydligen inte är bra. SVT har gjort inslag om beslutet tidigare, Davidsson har överklagat det flera gånger och nu senast dessutom kompletterat sin överklagan. Läser inte Bo Dahlberg (S) och majoriteten av nämnden de handlingar som ligger som underlag till beslut i byggnadsnämnden? Var det bara de tre ledamöterna Pontus Gläntegård (V), Bengt Fröjd (C) och Torbjörn Moqvist (SD), som röstade ja till Davidssons nya ansökan om strandskyddsdispens, som hade läst handlingarna denna gång?

I texten under filmen skriver SVT:

“Bo Dahlberg (S), ordförande i byggnadsnämnden i Vänersborg, anser fortfarande att tomten inte kan utökas så mycket som Bengt Davidsson önskar, utan att inkräkta på allmänhetens intresse.”

Bo Dahlberg visar bristfälliga kunskaper i Miljöbalken, strandskydd och den enskildes rättigheter. Jag tror att Dahlberg bör läsa en alldeles “färsk” artikel på TTELA:s hemsida. (Se TTELA “Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan: ”Fem års helvete””.)

Journalisten Rickard Sköld skriver idag:

“Samtidigt ska den som prövar en dispens ta hänsyn till den enskildes intresse. Inskränkningar för den enskilde ska inte vara oproportionerliga i förhållande till strandskyddets syfte; att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområdet.”

TTELA:s artikel är fyllig och mycket bra. Den borde läsas av alla, kanske i synnerhet byggnadsnämnden och tjänstepersoner i förvaltningen. Artikeln ger en betydligt bättre bild av Davidssons problem på Juta än vad inslagen på SVT gör. Den kommer sannolikt i TTELA:s papperstidning imorgon. Det är väl värt att köpa ett lösnummer bara för denna artikel.

Men ikväll kl 18.30 visar SVT ett längre inslag om Bengt Davidsson och Juta. Antagligen får TV-tittarna betydligt mer kött på benen då. Reportern Lisa Johansson har intervjuat många personer… Missa inte det!

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Byggnadsnämnden och Juta (5/5)

6 november, 2022 5 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Byggnadsnämnden och Juta (4/5)”.

Politikerna i byggnadsnämnden började svänga i sin uppfattning. Tjänstepersonernas envisa och outtröttliga övertalning om att avslå Davidssons ansökan om strandskyddsdispens gav resultat.

Tjänstepersonerna menade också, säger flera av de ledamöter som deltog i sammanträdet till mig, att Davidsson hade överklagat tomtplatsavgränsningen tidigare och förlorat i både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Ingenting hade ändrats sedan dess argumenterade tjänstepersonerna och påstod därför att Davidssons nya ansökan var meningslös, den kunde ändå inte gå igenom. Den var ju redan prövad, den borde avslås.

Då yrkade en av de borgerliga ledamöterna bifall till beslutsförslaget, dvs att avslå Davidssons ansökan. Och hen följdes snabbt av en annan.

En tredje ledamot ansåg däremot att det här var ett felaktigt och oerhört olyckligt påstående från tjänstepersonerna. Det gick inte att utgå från att Länsstyrelsen skulle säga nej till Davidsson, att det inte ens var värt att försöka. Ledamoten försökte förklara att det är en oerhörd skillnad när ett ärende kommer till överprövning, om byggnadsnämnden beskriver Davidssons ansökan på ett positivt sätt, motiverar och beviljar dispensen, än om prövningen blir när sökande själv ska kämpa hos Länsstyrelsen med egna argument efter ett avslag från nämnden.

Ordförande Bo Dahlberg (S) hade då sagt något i stil med:

“Vi kan inte ändra oss. Vad ska folk säga?”

Sug på den kommentaren. Det här säger alltså ordförande Bo Dahlberg (S) enligt flera av ledamöterna. Det innebär att om byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen har gjort något fel, så ska de inte erkänna detta. För vad ska folk då säga… Kommunen ska inte rätta till t ex felaktiga beslut om de upptäcks. Allt för att kommuninvånarna ska ha uppfattningen att byggnadsnämnden och dess förvaltning är ofelbara… Ordförande Dahlberg tycktes inte ha ambitionen att byggnadsnämnden ska göra rätt.

Man skulle väl också kunna tillägga att det istället hade varit klädsamt och på sin plats om nämnden hade erkänt att det förra beslutet var ett misstag, grundat på felaktiga kartor, och att den nu ville rätta till misstaget…

Samme ledamot, som ville säga ja till Davidssons ansökan, menade att ett starkt skäl för att bevilja Davidsson en ny strandskyddsdispens var att marken redan var ianspråktagen.

Ett skäl för strandskyddsdispens är enligt Miljöbalken 7 kap 18 c § om ett område:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Byggnadsförvaltningen ansåg att marken inte hade varit ianspråktagen. Det var anmärkningsvärt eftersom förvaltningschef Eddie Sandin ställde just denna fråga till Lave Thorell. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”.) Förvaltningschefen var uppenbarligen inte säker på vad som gällde. För övrigt svarade Lave Thorell, som hade bott i området sedan 1970:

“Enligt min uppfattning föreligger alltså det särskilda skäl enligt miljöbalken att markområdet framför torpet ”redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”.”

Två foton, ett från 1960 och det andra från 1975, från Lantmäteriet ger stöd åt Thorells uppfattning…

 

Och hela gräsmattan framför huset var definitivt tagen i anspråk när Davidsson förvärvade Juta. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (4/5)”.) 

Varför skulle Bengt Davidsson och hans fru tro att kommunen skulle förbjuda just dom att ha t ex ett trädgårdsland på tomten när de förvärvade Juta?

Slutsatsen från tjänstepersonerna var ändå, trots fotografier och vittnesmål, att marken inte var “tagen i anspråk”… De kunde naturligtvis inte vara säkra på det, men de drog slutsatsen ändå. Det innebar att paret Davidsson inte fick ha t ex ett trädgårdsland på tomten. Och tog de inte bort det trädgårdsland som den förre ägaren hade anlagt på tomten, så skulle Davidssons få betala vite…

Kommunen gör verkligen allt den kan för att fälla kommuninvånarna istället för att fria…

I Davidssons fall hade det varit lätt att komma överens. Han ansökte om en ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning, därför att det gamla avgränsningen var felaktigt dragen. Byggnadsförvaltningen hade kunnat rita en ny gräns eller utgått från den gräns som Davidsson ritat in i sin ansökan – och ändrat den. Nämnden och förvaltningen hade ju alla möjligheter i världen att utforma en lämplig tomtplats. Som alla hade kunnat acceptera – Davidsson, byggnadsnämnden och allmänheten. Då hade också bron varit kvar.

Men nej… Varför?

I en av mina bloggar (se “Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)”) skrev jag om Davidssons problem med sophanteringen. Det finns nämligen regler för vändradier och sådant för sopbilar. Vändplanen ska ha en diameter av 18 meter. Davidssons tomt uppfyllde inte kraven. På sammanträdet sa emellertid förvaltningschefen att det var ordnat och löst. Det var inte sant, problemet är fortfarande inte löst.

Det var nog flera i byggnadsnämnden som egentligen hade hoppats att de skulle kunna lämna ärendet Juta bakom sig efter sammanträdet. Och kanske trodde de att avslagsbeslutet skulle få den följden. Det tror inte jag. Det är nog nu det tar fart. Diskussionens vågor går höga på sociala medier och kommuninvånare ger uttryck för sitt missnöje mot kommunen. Davidsson kommer med all sannolikhet också att överklaga beslutet.

Och SVT har redan varit och intervjuat Bengt Davidsson… Vänersborgs kommun kommer återigen att hamna på kartan.

I TTELA för någon vecka sedan fanns en krönika med rubriken (se här):

“Statligt anställda ska lämna sina egna åsikter hemma”

Jag kanske skulle ha döpt någon av bloggarna till:

“Byggnadsförvaltningens anställda ska lämna sina egna åsikter hemma”

Tjänstepersoner i kommunen ska följa objektivitetsprincipen. Det står i grundlagen. Det har inte tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen gjort. Det som jag anser vara mest beklämmande, det är att de har bortsett från allt i Miljöbalken, Plan- och Bygglagen och Förvaltningslagen som talar till Davidssons fördel. Att förvaltningen sedan också bortser från fakta, och inte minst anför felaktiga fakta, gör det naturligtvis ännu värre. (Se t ex mina tre bloggar innan sammanträdet – “Davidsson på Juta kämpar vidare”.) I bloggen “Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag” visar jag på rena felaktigheter i förvaltningens underlag till politikerna. Dessa felaktigheter rättades inte till på sammanträdet.

Senare denna månad är det tänkt att Vänersborgs kommunfullmäktige ska fatta beslut om nya riktlinjer för styrning och ledning. Redan nu på onsdag ska kommunstyrelsen bereda ärendet. En väsentlig del av tankarna kring den nya styr- och ledningsmodellen handlar om organisationens “kultur”.

I de riktlinjer som ska antas står det:

“Förhållningssättet innebär att medarbetarna både har viljan och förmågan att sätta sig in i medborgarens, brukarens, företagarens och besökarens perspektiv.”

Jag är inte säker på att den nya styr- och ledningsmodellen har någon framtid i Vänersborgs kommun, i varje fall inte i byggnadsförvaltningen…

Det kanske krävs “en piska istället för en morot”. I Tidö-avtalet, som M, KD, L och SD har enats om, finns beslutet att återinföra tjänstemannaansvaret. M och SD har tidigare lyft fram så kallad “tjänstemannaaktivism”. Då har partierna sagt att det har handlat om att enskilda tjänstemän tolkat ramlagar, exempelvis miljöbalken, utifrån personliga preferenser. (Se “Nya civilministern om utvecklat tjänstemannaansvar”.)

Det kanske är tjänstemannaansvar som behövs i Vänersborg… Å andra sidan finns det tuffa skrivningar om tjänstefel i den nuvarande lagstiftningen, Brottsbalken 20 kap 1 §

Det finns anledning att återkomma till byggnadsnämndens beslut…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

%d bloggare gillar detta: