Arkiv

Archive for the ‘Juta’ Category

Byggnadsnämndens första sammanträde

20 januari, 2023 Lämna en kommentar

Nu på tisdag den 24 januari sammanträder den nya byggnadsnämnden. Det är en till stora delar ny nämnd. (Se “Personerna i nämnderna 2023-2026”.) Flera ledamöter och ersättare var inte med under den förra mandatperioden, och även nämndens ordförande är ny på sin post. Benny Jonasson (S) ska leda nämnden i 4 år framåt.

Den nya nämnden får flera “delikata” och komplicerade ärenden på sitt bord. Det mest uppmärksammade är väl Juta-ärendet. Den gamla byggnadsnämnden med ordförande Bo Dahlberg (S) i spetsen lyckades ju inte “lösa ärendet” innan den upplöstes.

Tanken har varit att Juta skulle behandlas och beslut fattas redan på den nya nämndens allra första möte. I onsdags fick emellertid Bengt Davidsson reda på att det inte blir något beslut nästa vecka. Det bestämde den nye ordföranden Benny Jonasson (S), möjligtvis tillsammans med vice ordförande Piotr Gabrys (M). Däremot ska nämnden informeras om Juta-ärendet på mötet.

Beskedet var inte direkt överraskande. De nya ledamöterna behöver sannolikt bli lite “varmare i kläderna” innan de tar sig an Juta. Det är bara att hoppas att ledamöterna och ersättarna får en objektiv, korrekt och mer verklighetsbaserad beskrivning av de faktiska omständigheterna på Juta från förvaltningen. Det vore också på sin plats, om det nu finns några relevanta och motsvarande rättsfall på liknande ärenden, att de presenteras. Det fungerar inte med lösa antaganden eller att lägga skulden på Bengt Davidsson för den uppkomna situationen.

Men det kan nog ändå inte Davidsson eller alla engagerade vänersborgare vara riktigt säkra på. Bengt Davidsson får flera luddiga, vaga och svävande besked när han ställer frågor till förvaltningen.

Vi får se hur den nya byggnadsnämnden beslutar, vilket alltså blir tidigast den 7 mars. Tipset är att Bengt Davidsson och hans fru får förbereda sig på en lång process, som sannolikt inte kommer att avslutas förrän tidigast i Mark- och miljödomstolen. Det är nog inte mycket att hoppas på att Länsstyrelsen ska gå emot byggnadsnämnden om nämnden avslår Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning.

Den nya byggnadsnämnden behöver inte heller ta sig an Segelsällskapets fastighet i Sikhall nu på tisdag. Ärendet lär dock hamna hos nämnden inom en inte alltför avlägsen framtid. Då tvingas den att besluta om den ska gå vidare med de förelägganden som byggnadsförvaltningen har bestämt för Segelsällskapet, eller inte. (Se “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.)

Byggnadsnämnden ska däremot ta ställning till ett motionssvar om stenpiren i Sikhall redan nu på tisdag. Det är Medborgarpartiet (MBP) som i en motion från april förra året yrkar på att:

“stenpiren i Sikhall förlängs så att kommuninnevånarna på Dalslandssidan har möjlighet få en kommunal båtplats i sitt närområde.”

Byggnadsförvaltningen föreslår att politikerna i nämnden ska fatta följande beslut:

“Byggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att motionen delvis bifalles i den delen att nämnden är positiv till utbyggnad av båtplatser i Sikhall samt förlängning av stenpiren vilket också prövas i pågående detaljplanearbete. Huruvida stenpiren ska byggas ut av kommunen och om båtplatserna därmed ska vara kommunala är en fråga för kommunens budgetprocess.”

Kommunen har naturligtvis inga pengar till att investera i en stenpir i Sikhall. Det torde bara vara en from förhoppning från förvaltningen, kanske enbart ett sätt att visa att den är positiv till själva tanken. För övrigt verkar inte frågan vara så komplicerad. Men det är den. Och det framgår när ledamöterna läser den “fördjupade beskrivningen av ärendet”.

Kommunfullmäktige beslutade år 2013 om en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten, Vänersborgs kommun”. I den pekades Sikhall ut som enda iordningställda gästhamnen mellan Grönvik (Ursand) och Sunnanå (Mellerud) med 40-50 båtplatser.

Förvaltningen skriver:

“Läget är strategiskt för utveckling av fler båtplatser både för turism och närrekreation. I strategin kan man också läsa att småbåtshamnen inte ska ses som ett kommunalt framtida utvecklingsprojekt och att det kommer krävas detaljplan, tillstånd för vattenverksamhet, strandskyddsdispens och bygglov för anläggande av småbåtshamn.”

Hur det går med detaljplanen i Sikhall vet vi ju alla. Den är nu snart 8 år sedan det beslutades att upprätta en detaljplan, den 19 maj 2015, och det har egentligen inte hänt något under alla dessa år. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det krävs fastighetsrättsliga lösningar mellan kommunen och Magnus Larsson. Och med den syn som kommunen har på Larsson så lär det ta minst 8 år till.

Förvaltningen är också tydlig med att en småbåtshamn i Sikhall inte är ett kommunalt projekt. Däremot är en utbyggnad av småbåtshamnen något som Magnus Larsson driver… Förvaltningen skriver:

“Utbyggnad av småbåtshamnen utgår från ett privat initiativ där avsikten är att till största delen hyra ut båtplatser till lokalbefolkningen men även ha platser för båtturismen.”

Jag tror att Medborgarpartiets motion faller även på denna punkt. Kommunen får ju inte konkurrera hur som helst med privata aktörer. I skriften “Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet” skriver Konkurrensverket (se här):

“Reglerna innebär att staten, kommuner och regioner/landsting kan förbjudas att sälja varor eller tjänster på ett sätt som begränsar konkurrensen. Även exempelvis uthyrning omfattas.”

Och:

“Reglerna gäller när säljverksamheten begränsar, eller hotar att begränsa, konkurrensen på marknaden. En konkurrensbegränsning kan leda till att privata företag får svårare att etablera sig, expandera befintlig verksamhet eller att de trängs undan från marknaden.”

Byggnadsförvaltningen påpekar också:

“För att det ska vara möjligt att genomföra småbåtshamnen enligt samrådsförslaget måste exploatören (dvs Magnus Larsson; min anm) och kommunen komma överens gällande rådighet över vattenområde och piren.”

Och det verkar som sagt vara långt kvar till en överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Tyvärr…

Jag antar att byggnadsnämnden är positiv till förvaltningens beslutsförslag. Motionen ska så småningom till kommunfullmäktige för avgörande.

Det är möjligt att byggnadsnämnden vid ett senare tillfälle får tillbaka ett annat ärende som beslutades i oktober förra året. Det var ett ärende som fick stor uppmärksamhet i både TTELA och SVT, nämligen den beviljade strandskyddsdispensen för en ledande politiker i den styrande minoriteten. (Se “Davidsson återigen på SVT” och SVT “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”.)

Länsstyrelsen har nämligen beslutat att pröva byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens och har därför begärt ut kopior på samtliga handlingar i ärendet från kommunen. Motiveringen var:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”

Det verkar nästan som om Länsstyrelsen inte riktigt litar på byggnadsnämnden i Vänersborg. (Byggnadsförvaltningen ville ju inte bevilja denna dispens.) Länsstyrelsen har dock inte fattat något beslut än.

Den nya byggnadsnämnden har en hektisk mandatperiod framför sig. Kommunens invånare har säkerligen förhoppningar om att nämnden blir mer serviceminded än tidigare och att den framför allt blir konsekvent i sina beslut.

Juta med Bengt Davidsson egna ord

10 januari, 2023 4 kommentarer

Det är inte ofta som jag låter andra skriva här på bloggen. Men det har hänt. Jag har vid något tillfälle publicerat texter från någon av mina partikamrater och en gång även ett genmäle från en politisk motståndare. Politikern hade fått kritik i en av bloggarna och ville ha utrymme för ett svar. Det fick han.

Bengt Davidsson har bett om att med egna ord få beskriva sin situation med byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Och det tyckte jag var på sin plats eftersom jag har skrivit så mycket om honom.

Här följer Bengt Davidssons egna ord.

===

Då har jag läst alla bloggar som hittills blivit publicerade och det kanske är intressant att höra min åsikt också.

Det är nu snart 5 år sen jag fick mitt bygglov och strandskyddsdispens och det har hela tiden varit en resa mellan hopp och förtvivlan.

Nu när man har lite distans till det som hittills varit, så kan man undra vad dom sysslar med på byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun. Det hela började med en felaktigt utritad tomtplats där dom missat att ta med min altan som var godkänd i bygglovet. Det har ni säkert läst om redan. Många turer att få dom att fatta att den var fel men ändå tycker förvaltningen fortfarande att den inte var det, men dom ändrade den lite i alla fall. Dom var ute på besök på plats och då passade jag på att spela in samtalet dom hade med mej. 

Enligt förvaltningen så behöver inte tomtplatsavgränsningen vara exakt så, jag kunde tänka mej en gräns. Det kändes lite konstigt. Jag fick också till mej att ingen karta är exakt, och då blev det ännu konstigare.

“Ingen karta är exakt och tänk dej en gräns.” Jag tänkte att detta kan inte vara sant, att förvaltningen är ute på besök och säger detta till mej. Det är tur att det finns inspelat.

När media tog upp historien så blev det annat ljud från förvaltningen. Plötsligt kunde jag få hela vägen, parkeringsplats mm. Tänk vad ett reportage i Ttela och SVT kan. Det kan till och med ändra LAGEN, som nu plötsligt tillät mej att parkera bredvid mitt hus. Fast det hade ju varit trevligt med lite gräsmatta också. 

Så om dom får som dom vill så får jag nu parkering och plats för sophämtning och lite till. Men att få lite gräsmatta framför huset tycker dom är helt fel. Jag har försökt få dom att godkänna min nya tomtplats och lovat att lägga tillbaka bron där den låg så den fria passagen kan vara som innan, men se det vill dom inte.

Förvaltningen tycker mitt förslag är bra, men förvaltningschefen kan inte hitta någon lag att hänga upp mitt förslag på. Så förvaltningen kommer att säga NEJ.

Om jag skulle få ja till mitt förslag i byggnadsnämnden pga politikerna, så är det ju inte säkert att länsstyrelsen godkänner beslutet ändå. Då är jag tillbaka på ruta 1 och måste överklaga till länsstyrelsen och mark och miljö osv. ……

Däremot kunde förvaltningschefen tänka sig att skriva ett underlag till länsstyrelsen om att mitt  förslag gynnar allmänheten och det kanske kunde hjälpa till lite. Det är ju bra, men varför inte godkänna så att det blir bra även för mej, och allmänheten.

Och då frågar jag varför det är så svårt att lösa detta och får till svar: “Du har ju redan fått en dom på din tomtplats och den har vunnit laga kraft, så det är svårt, ja nästan omöjligt, att ändra beslutet.”

Ja, men den domen togs ju på felaktiga kartor och fel underlag i alla instanser. Jag frågade vems fel det var att inte underlaget var rätt. Var det mitt fel? Nej fick jag till svar. Ja då är det ju förvaltningens fel eller? Även det svaret var NEJ. Konstigt att ingen gör fel men underlaget var felaktigt och har nu ändrats.

När byggnadsförvaltningen var ute på inspektion en morgon i januari -21 så fick jag ett vite på staket och en privat skylt. TA BORT ANNARS!!!

Men dessa har funnits på tomten sedan 1969 så då borde dom få stå kvar eller?

Om jag läser hos naturvårdsverket så finns det stöd i LAGEN under “redan ianspråktaget”. Tomten på Juta har varit avstängd för allmänheten sedan i alla fall 1975 då strandskyddet kom till. Och det har funnits staket och skyltar som talar om att området är PRIVAT.

En etablerad hemfridszon eller tomtplats runt ett bostadshus är avgörande om ett område inte är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning om hur allmänheten ser på området. Och det har jag gjort och lämnat in underlaget till förvaltningen, som inte bryr sig om detta utan kör sitt eget race. 

Vi får se hur detta slutar, men jag kommer nog aldrig att ge upp.

Bengt Davidsson

Ska Juta ha en tomt? (4/4)

8 januari, 2023 Lämna en kommentar

Den förra bloggen (se “Ska Juta ha en tomt? (3/4)”) avslutades med frågorna:

“Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?”

I denna blogg ska jag titta lite på äganderättens betydelse för strandskyddslagstiftningen.

Miljöbalkens 7 kap 25 § lyder:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Paragrafen kallas proportionalitetsprincipen. Den kom till efter att Sverige gjorde EKMR (=Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna) till svensk lag. I denna konvention finns nämligen ett egendomsskydd. Även Regeringsformen, som också fick sin nuvarande utformning i samband med att Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt, stadgar i 2 kap 15 §:

“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”

Det är detta proportionalitetsprincipen handlar om – det enskilda intresset i förhållande till det allmännas. Varje person ska ha rätt till respekt för sin egendom.

Proportionalitetsprincipen innebär en prövning i tre led, och här citerar jag en dom i Mark- och miljööverdomstolen (F 11186-17):

“om det aktuella ingreppet är ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet (ändamålsenlighet), om ingreppet är nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller om det finns likvärdiga, mindre ingripande alternativ (nödvändighet) och slutligen om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening).”

Jag undrar vad en sådan här prövning skulle få för resultat i fallet Juta…

Det börjar ske en förändring av svensk rättspraxis, bland annat genom domar i Högsta domstolen och Mark- och miljööverdomstolen. Det började med rättsfall kring marköverföring enligt fastighetsbildningslagen och domarna förstärkte helt enkelt egendomsskyddet. 

Mark- och miljööverdomstolen har i två domar från 2020 slagit fast att egendomsskyddet innebär att det även finns (se Wistrand Advokatbyrå “Förstärkt egendomsskydd vid prövning av dispenser enligt miljöbalken”):

“anledning att nyansera den intresseavvägning som ska göras vid prövningen av om strandskyddsdispens kan ges enligt miljöbalken.”

En inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.

“Det innebär att det vid den intresseavvägning som ska göras enligt strandskyddsbestämmelserna måste kunna beaktas även andra omständigheter än de som anges i miljöbalken som skäl för dispens.”

Det här, skriver Wistrand Advokatbyrå vidare, bekräftas av Stockholms tingsrätts dom den 3 mars 2020 (T 4824-19). Domen konstaterade att:

“egendomsskyddet i RF och EKMR innebär ett krav på en fristående proportionalitetsbedömning vid prövning av frågor om strandskyddsdispens enligt miljöbalken. Då någon sådan proportionalitetsbedömning inte hade gjorts i det fallet hade en överträdelse av den enskildes egendomsskydd skett.”

Jag vet inte hur just det här fallet slutade, domen har överklagats, men en förändring av praxis börjar i varje fall ske. Egendomsskyddet får en allt tyngre roll.

Det bekräftas även av ett examensarbete vid Umeå universitet, “Strandskyddet och äganderätten” (kan laddas ner här):

“Under 2018 kom ett stort och viktigt mål från HD, NJA 2018 s. 753. I målet kom HD fram till att det ska göras en fristående proportionalitetsavvägning mellan allmänna och enskilda intressen i varje enskilt fall som berör tvingande marköverföringar. Fallet har dock fått en bredare tillämpning än så, exempelvis proportionalitetsprövningar vid strandskyddsdispenser.

Det här är dock något som inte Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning tycks ha tagit hänsyn till. Överhuvudtaget har inte nämnden, vad jag förstår, tagit denna aspekt under övervägande. Den har t ex inte gjort prövningarna enligt proportionalitetsprincipen. Det borde den antagligen göra.

Jag skulle faktiskt vilja svara nekande på de tre prövningarna i fallet Juta – det aktuella ingreppet är inte ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet, ingreppet är inte nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet och den fördel som det allmänna vinner står inte i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar paret Davidsson.

Advokatbyråns slutsats av domarna är:

“Det enskilda intresset av rätten till respekt för sin egendom ska således, på ett mer framträdande sätt än tidigare, vägas in i bedömningen av om dispens kan ges.”

Det torde stå utom allt tvivel att den ansökan om ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning som Davidsson har lämnat in, och som byggnadsnämnden (eventuellt) ska ta ställning till redan den 24 januari, tillgodoser allmänhetens intressen och hans egna enligt Miljöbalkens proportionalitetsprincip.

Förslaget tillgodoser syftet med strandskyddet samtidigt som Davidssons rätt att använda sin mark enligt 7 kap. 25 § i Miljöbalken inte inskränks. Det gör inte nuvarande tomtplatsavgränsning och inte heller den nya (“Davidsson ska få vägen”) som byggnadsförvaltningen har föreslagit.

Det är självklart att bostadshuset på Juta ska ha en strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning som garanterar paret Davidsson att ha en tomt för sig själva – en hemfridszon.

Jag frågade slutligen min partikamrat Pontus Gläntegård (V), som sitter i byggnadsnämnden, om hur han ser på en lösning i ärendet.

Alla bostadshus genererar en hemfridszon oavsett vad som finns på en karta eller i ett beslut. Hemfridszonen på Juta är större än till vägen. Det är därför det krävs ett staket, en mur eller häck. Den naturliga hemfridszonen skulle annars nå ända ner till vattnet om det inte fanns en avgränsning. Således anser jag tomten vara ianspråktagen så långt som det enskilda intresset möter det allmänna någonstans nere på gräsplanen. Det behövs en avskild passage, gärna skyltad, för allmänheten, annars upplevs Juta som ett stopp för allmänheten.”

Det är många som hoppas att byggnadsnämndens ledamöter ska lyssna på Gläntegård.

===

Bloggar i denna serie:

Ska Juta ha en tomt? (3/4)

7 januari, 2023 Lämna en kommentar

Det finns enligt Miljöbalken 7 kap 18c § sex särskilda skäl vid prövningen av upphävande av eller dispens från strandskyddet. Jag tycker dock att lagstiftningen har missat det självklara sjunde skälet – det måste finnas en privat tomt, en hemfridszon runt ett bostadshus. Som jag ser det tas detta för givet i alla texter, domar och lagparagrafer som jag har läst, men i Vänersborgs kommun verkar det inte vara självklart.

Det första skälet för strandskyddsdispens är om det område som dispensen avser:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Det är det här villkoret som har diskuterats och fortfarande diskuteras. Byggnadsnämnden anser inte att skälet är uppfyllt. Det anser Bengt Davidsson.

Naturvårdsverket förklarar vad ianspråktagen mark är (se här):

“Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.”

När marken är ianspråktagen är den alltså inte tillgänglig för allmänheten. Det är väl den enklaste förklaringen. Förklaringen från Naturvårdsverket har också sin bäring på det oskrivna “sjunde skälet” kan jag tycka. Det är självklart med en hemfridszon runt ett bostadshus.

Jag vet inte om byggnadsnämnden eller förvaltningen har läst denna text från Naturvårdsverket. Den utredning som har gjorts, om den nu ens kan kallas så, är ofullständig, spekulativ och tendentiös. “Beviset” består egentligen bara av ett suddigt flygfoto från omkring 1975… “Beviset” räckte häpnadsväckande nog för Länsstyrelsen som utifrån det underlag den hade fått från byggnadsnämnden i Vänersborg skrev i sitt beslut den 15 oktober 2018, när den avvisade Davidssons överklagande av byggnadsnämndens beslut:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Byggnadsnämnden och Länsstyrelsen hade och har fel. Området var inte och har inte heller varit allemansrättsligt tillgängligt. Det är därför som jag har skrivit fyra bloggar enbart om att området på Juta har varit ianspråktaget. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Flera vittnen har berättat att området har varit ianspråktaget – tre kvinnor som har skött hästar på Juta, en vårdpersonal på socioterapin vid Östra Klinikerna, ägaren tillika jordbrukaren på grannfastigheten och Lave Thorell.

Jutafastigheten har varit privat mark och därmed ianspråktaget sedan landstinget tog över fastigheten från staten 1969. På landstingets tid, 1969-1999, fanns det en skylt vid infarten till Juta som markerade att detta var privat område. Landstinget satte också upp ett taggtrådsstaket mellan Jutafastigheten och grannfastigheten. Hela Juta var privat, det som på juridiskt språk alltså kallas att marken var ianspråktagen. 

Sträckan längst ner vid älven har dock alltid fungerat som allmänhetens passage förbi Jutafastigheten. Det ligger ett båthus och en brygga här, men de tillhör inte Juta. De tillhör grannfastigheten och därför ingår strandremsan också i den fastigheten. På den tiden var allmänheten alltså tvungen att gå nere vid vattnet.

Längst ner mot älven, på Jutafastigheten, var det stundtals ett trädgårdsland och senare en hästhage där det fanns en hinderbana som ungdomar fick utnyttja. Den senare verksamheten höll på till åtminstone 1990-talet när Juta hyrdes av en privatperson.

Det här har det som sagt vittnats om av många personer och det har jag alltså redogjort för i tidigare bloggar. Efter alla diskussioner och allt “strul” kontaktade jag ett av vittnena igen, Lave Thorell. Thorell svarar att han naturligtvis fortfarande står för det han skrev till byggnadsnämnden på uppmaning(!) av förvaltningschef Eddie Sandin. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”.) För säkerhets skull upprepade och kompletterade Thorell för mig:

“Ang. förhållandena åren 1970-1975
Mark i slänten utanför vägen var ianspråktagen dvs uppfattades helt klart som privat = hemfridszon = tomtplats. Där fanns trädgårdsmöbler och trädgårdsland, uppskattningsvis 5-10 meter mot älven. Exakt var dessa möbler stod eller vilken del som uppodlades respektive säsong är inte möjligt att precisera. Sannolikt varierade man placeringarna år från år.”

Den här iakttagelsen förnekar av någon anledning förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen. Så var det inte säger de. Vilket är anmärkningsvärt. Det tyckte Vänersborgs förre kommunalråd Gunnar Lidell (M) också, som i en bloggkommentar (se här) skrev:

“Jag kan för övrigt inte förstå varför byggnadsnämnden besvärade sig med att fråga den mkt påläste Lave Thorell om historiken vid Juta, och sedan struntar helt i den fakta som han presenterade, månne en släng av faktaresistens?”

I övrigt hänvisar jag återigen till mina bloggar för mer fakta om Jutas ianspråktagande. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) 

Det sista skälet som kan ge dispens från strandskyddet är om området:

“behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”

Det innebär, skriver Naturvårdsverket, mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan emellertid röra sig om enskilda intressen. Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt hela sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”Ska Juta ha en tomt? (4/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Ska Juta ha en tomt? (2/4)

5 januari, 2023 Lämna en kommentar

Alla boningshus har rätt till en privat tomt med en tydlig hemfridszon. Det skrev jag i den förra bloggen. (Se ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)”.) Byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen har emellertid inte tagit med denna aspekt i sina beslut.

Davidsson fick bygglov och följde det. Han tog för givet att han skulle få hela tomten, utom möjligtvis en bit längst nere vid älven. Davidsson var i god tro. Hela fastigheten hade ju varit ianspråktagen under lång tid – åtminstone ända sedan landstinget tog över Juta 1969. Han tog för givet att han skulle få disponera fastigheten på samma villkor. Han kunde inte ana att byggnadsnämnden inte ansåg att han skulle ha någon hemfridszon runt huset.

Paret Davidsson fick på sätt och vis en tomtplats, men bara väster om huset. Det är ett bergigt och svårtillgängligt område, särskilt för Bengt som är rörelsehindrad. Varför byggnadsförvaltningen ansåg att det inte borde finnas någon hemfridszon runt hela huset, precis när Bengt Davidsson köpte det, därom tvistar de lärde. När förvaltningen varit där tidigare, hos den föregående ägaren, hade byggnadsinspektören ifråga menat att den privata tomtplatsen sträckte sig nästan ända ner till älven. Hon hade till och med satt upp en skylt där. (Se “Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”.) Nu skulle det inte bli någon hemfridszon överhuvudtaget åt öster, mot älven, dit altan och balkong vette och där husets huvudingång var belägen…

Sträckan längst ner vid älven har alltid fungerat som passage förbi Juta. Det är den naturliga passagen förbi fastigheten. Allmänheten går mycket sällan på grusvägen förbi huset och altanen. Människor inser nämligen att allemansrätten är noga med att de boende har rätt att få vara i fred, att det finns en hemfridszon runt ett hus.

Davidsson har underlättat passagen för allmänheten genom att för egna medel sätta upp en bro över bäckravinen. De flesta människor trodde uppenbarligen att det var kommunen som i sin klokhet och välvilja hade satt upp och bekostat den, men så var det inte. Davidsson tog bort bron dagarna efter att byggnadsnämnden beslutade om att avslå hans begäran om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. Nu är det svårt för allmänheten och omöjligt för äldre och funktionsvarierade att passera Juta.

Byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning har inte bara avskaffat hemfridszonen för Davidsson, det har också omöjliggjort allmänhetens fria passage förbi Jutafastigheten. Kommunen har på ett negativt sätt slagit två flugor i en smäll…

I den förra bloggen skrev jag om Allemansrätten. Orsaken var att strandskyddslagstiftningen till stor del syftar till att skydda allemansrätten. Jag tänkte utveckla syftet med och konsekvenserna av den för Sverige tämligen unika allemansrätten.

Allemansrätten är ingen lag. Det är mer av en sedvänja, men den omges av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet och inte. Allemansrätten har stöd i grundlagen, Regeringsformen 2 kap 15 §, som säger att:

”alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”

Det sägs dock inget om vad allemansrätten är för något.

På Naturvårdsverkets hemsida finns det en publikation som heter “Allemansrätten – Vad säger lagen?” av Bertil Bengtsson. (Den kan laddas ner här.) Den är från 1999. Naturvårdsverket skriver om publikationen:

“Här kan du läsa om vad som är tillåtet och vilka typer av uppträdanden som kan leda till rättsliga påföljder.”

Allemansrätten, skriver Bengtsson, ger rätt att färdas på annans mark, men:

“en främling får emellertid inte ens på vägar och stigar inkräkta på hemfridszonen. Han får inte komma så långt in på annans område att han gör sig skyldig till hemfridsbrott”

Och hemfridsbrott kan medföra böter eller fängelse i högst ett år…

Allemansrätt eller inte – det är tydligt att det ska finnas en privat tomt runt ett hus, en hemfridszon. Och vidare att det enligt Bengtssons och Naturvårdsverkets definition inte går att betrakta grusvägen förbi altanen som allemansrättslig tillgänglig. Den går alldeles för nära huset och inkräktar på paret Davidssons hemfrid.

Allmänheten måste alltså, menar Bengtsson, hålla sig borta från annans ”gård”, annans tomt. Det spelar ingen roll hur oskyldig passagen kan synas vara.

Vad är då en tomt frågar sig Bengtsson, och det undrar nog också paret Davidsson, som inte har någon. Bengtsson slår fast att begreppet har central betydelse för allemansrättens del, men att det dessvärre är svårt att precisera. Huvudtanken är dock klar. I Brottsbalken stadgas ju att allmänheten inte får färdas över annans tomt.

Bengtsson skriver:

“En tomt i lagens mening är alltså vidsträckt omkring bostadshus”

OBS! Detta är den gamla felaktiga kartskissen från byggnads-nämnden. Jutahuset är större och har dessutom en altan.

Jag antar att “omkring” betyder att hemfridszonen sträcker sig i alla de fyra väderstrecken, inte enbart mot ett otillgängligt bergsområde i ett av väderstrecken…? Särskilt viktigt torde det väl vara att ha en tomtplats framför husets altan, balkon och huvudingång, dvs där familjen huvudsakligen håller till.

Men så hamnar man återigen i frågan – hur långt ska husägarens, eller hyresgästens, hemfridszon sträcka sig? Frågan är naturligtvis ytterst aktuell i fallet Juta.

Bengtsson skriver:

“Hur långt skyddet når från byggnaderna varierar med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt terrängförhållandena. Träd, buskar och bergknallar som hindrar insyn mot bostadshus medför att man kan passera ganska nära huset – sällan dock närmare än 10–15 meter, om man inte följer vägar som tydligen används också av grannar och andra utomstående. Är insynen fri, får man hålla sig på längre avstånd. Men den som går förbi en villa på 60–70 meters håll lär i allmänhet inte kunna straffas för att han tagit väg över tomt.”

Tänk, jag tror inte att detta är någon som helst nyhet för allmänheten i Vänersborg. Det är inte på något sätt uppseendeväckande. Jag tror att alla som rör sig i skog och mark vet att detta resonemang är riktigt. Det är något som de allra flesta “flanörer” på Juta följer rent instinktivt. De går inte på Davidssons altan eller på grusvägen, de går vid älvkanten därför att de respekterar allemansrätten och paret Davidssons hemfridszon.

Även om inte byggnadsnämnden gör det. I varje fall inte den “gamla” under ordförande Bo Dahlbergs (S) ledning. Vem vet, kanske den nya under Benny Jonasson (S) har en annan uppfattning.

Anm. Fortsättningen följer i bloggen ”Ska Juta ha en tomt? (3/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Ska Juta ha en tomt? (1/4)

4 januari, 2023 Lämna en kommentar

Juta är mycket vackert beläget vid Göta älv. Det ligger ute på Restad, strax nordöst om fängelset, med utsikt över hamn- och industriområdet i Vargön. Huset ligger i skogsbrynet på en höjd ungefär 70-80 meter från strandlinjen.

Bengt Davidsson köpte fastigheten i juni 2017. Efter köpet renoverade Davidsson huset och byggde både om och till. Det gjorde att han och hans fru inte flyttade in förrän vid midsommar 2019. Davidssons mark går runt huset och sträcker sig ca 60 meter ner mot vattnet. Det område på 10-20 meter som går längs strandlinjen tillhör emellertid inte Davidsson. (Eftersom älven har “naggat” ganska mycket på marken vid Juta så är det frågan om hur mycket det egentligen finns kvar av grannfastighetens mark vid älvkanten. Det får mätningar visa.)

Alla boningshus har rätt till en tomt. På denna tomt har de boende i huset rätt att få vara i fred. Det är “hemfridszonen”. Hemfridszonen är området närmast runt bostadshuset. Det är ett alltså privat område och här har man som fastighetsägare (eller hyresgäst) full rådighet. Ingen utomstående får vistas på tomten utan lov. Det är hemfridsbrott att utan lov passera över eller vistas på privat tomt. Inom hemfridszonen gäller således inte allemansrätten.

I 1 kap 4 § definierar Plan- och bygglagen (PBL) en tomt. En tomt är:

“ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål”

Tomten behövs alltså för att byggnaden ska kunna användas för avsett ändamål. Det är dock lite oklart vad som behövs för avsett ändamål. PBL nämner möjligheter till vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt. Även väg, parkering och möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området ingår vad jag förstår också.

I Boverkets byggregler står det en del om vad som gäller en tomt vid t ex nybyggnad. Det ska finnas minst en tillgänglig och användbar gångväg mellan tillgängliga entréer till byggnader, till bostadskomplement och parkeringsplatser. Jag antar att det i stort sett gäller även ombyggnad av bostadshus, fast då “i skälig utsträckning”. Det ska också finnas framkomlighet för utryckningsfordon och möjlighet till lastning och lossning av fordon.

Det är svårt, skriver Naturvårdsverket, att:

“ange ett generellt mått på hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. Ibland finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen som ett staket, en häck, en väg eller en gång- och cykelväg.”

Det finns ingen tumregel eller lagstiftning på hur stor hemfridszonen ska vara och hur långt från huset tomtplatsavgränsningen således ska gå. Det beror på, som många jurister brukar säga. Det beror t ex på avståndet till huset eller hur topografin och vegetationen ser ut. Naturvårdsverket skriver (se broschyren “Allemansrätten – en vägledning”):

“Berg, kullar och träd som skyddar mot insyn gör kanske att du kan gå lite närmare ett boningshus. Är landskapet däremot öppet och huset exponerat  bör avståndet vara längre.”

Det beror alltså på olika omständigheter hur stor hemfridszonen ska vara, men lagstiftningen förutsätter att det ska finnas en hemfridszon runt ett bostadshus.

Det går en liten grusväg alldeles utanför och längs med altanen på Jutahuset. Den utgör enligt byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen en naturlig gräns för Davidssons hemfridszon. I varje fall innan sammanträdet den 6 december. På detta sammanträde var det tänkt att förvaltningen skulle lägga ett förslag om att Davidsson även “skulle få vägen” som förvaltningschefen uttryckte det. Ärendet lyftes emellertid ur dagordningen och beräknas istället återkomma på sammanträdet den 24 januari.

Sedan 2018, och alltså fortfarande, har paret Davidsson ingen tomt, privat hemfridszon, runt huset. Tomtplatsavgränsningen går mellan grusvägen och altanen. Det här området är mellan 0 och 3 meter brett och det är brant. Det går nästan inte att gå på denna markyta. Det är knappast ens möjligt att anlägga en rabatt med blommor. (Här kräver för övrigt byggnadsnämnden att Davidsson ska bygga en mur, sätta upp ett staket eller plantera en häck enligt beslutet 2018 – annars ska Davidsson betala vite…)

Paret Davidsson har en mindre parkering söder om bostaden där max två bilar och ett släp kan stå. De går dock inte att vända i hemfridszonen… Vid några tillfällen har ambulansen fått göra utryckning till Juta. Det finns då inte plats för ambulansen på det privata området. Bengt Davidsson, som är rörelsehindrad, kan inte heller bygga någon ramp. Den allmänhet som kommer från söder, dvs infarten till fastigheten, har insyn i huset och över tomten väster om huset.

Väster om byggnaden är det bergigt. Terrängen stiger brant och berget går i dagen. Det är på grund av höjdskillnader och ojämnheter inte möjligt att sitta här vid t ex ett bord och det finns inte plats för t ex gungor till barnbarnen. Det går inte heller att uppföra ett växthus eller trädgårdsland. Ja, Bengt kan på grund av sitt handikapp knappast ens gå eller vistas i området.

Norr om huset finns ytterligare en ingång till huset, ett garage och en gammal lada. Paret Davidsson är tvungen att lämna sin tomt och köra på allmänhetens grusväg för att komma dit. Det är tveksamt om de egentligen får göra det. Sannolikt uppfattar allmänheten det som att Davidsson privatiserar vägen och att vägen därför är privat. Det är inte tillåtet. Och det är definitivt inte tillåtet att snöröja och sanda vägen på vintrarna. Då privatiseras tveklöst vägen vilket kan verka avskräckande för allmänheten. Paret Davidsson kan inte gå på sin privata tomt från den ena sidan huset till den andra.

I norr ligger också värmepumps- och avloppsanläggningarna, fast inte innanför tomtplatsavgränsningen. Det går inte att reparera, tömma eller på annat sätt underhålla anläggningarna med mindre än att man gör intrång och privatiserar allmänhetens område. I norr har kommunen dragit tomtplatsavgränsningen långt fram mot bostaden för att allmänheten ska ha en möjlighet att med en viss sannolikhet kunna korsa bäckravinen oskadda, utan alltför stor fara för liv och lem. Det har sin grund i att förvaltningen ignorerat möjligheten att villkora bron som Davidsson har satt upp längre ner vid ravinen. (Bron har Davidsson tagit bort när han i oktober fick avslag på sitt nya förslag till strandskyddsdispens.) Tomtplatsavgränsningen innebär att allmänheten har insyn även från norr, från Önaforssidan. Ja, allmänheten är i stort sett “inne på tomten” när de befinner sig där.

Öster om “Jutatorpet” och grusvägen vid altanen finns en mycket stor gräsmatta. Den slutar vid Göta älv. Paret Davidsson äger detta område (det tillhör fastigheten Juta och har alltid gjort), men får enligt byggnadsnämndens tolkning av strandskyddsbestämmelserna inte använda området. De får inte ha något trädsgårdsland på gräsmattan, än mindre ett växthus. De får inte ha fruktträd och de får inte ens klippa gräset. Alla sådana åtgärder privatiserar nämligen marken. Davidsson måste ta bort alla privatiserande installationer, annars måste han betala vite.

Med andra ord, paret Davidssons tomt, enligt byggnadsnämndens beslut 2018, uppfyller inte de krav som PBL och Boverket ställer upp för en privat tomt. Tomten fyller inte den funktion som gör att byggnaden “ska kunna användas för avsett ändamål”. Den enda privata hemfridszon som Davidsson har är väster om byggnaden – och där är naturen och terrängen sådan att det knappast går att vistas i området.

Byggnadsnämnden anser att tomtplatsavgränsningen är enligt svensk lagstiftning och att grusvägen alldeles utanför altanen på Jutahuset utgör en naturlig gräns för Davidssons hemfridszon. Är det verkligen så?

Naturvårdsverket skriver i samband med ovanstående citat:

“I andra fall finns det naturliga gränser som till exempel ett dike, ett skogsbryn, en åkerkant eller en väg på ett rimligt avstånd från huset. Om det finns tät vegetation eller är kuperat runt huset är risken för störning mindre, och då kan gränsen för hemfridszonen ligga närmare bostadshuset. Om huset ligger i ett öppet, flackt landskap kan hemfridszonen istället behöva vara större.”

Det står helt klart att grusvägen vid altanen inte under några omständigheter kan sägas ha ett “rimligt avstånd från huset”. Går man på vägen ser man när Bengt och hans fru sitter och äter frukost. Ja, Davidsson och allmänhet kan samtala i normal ton och nästan hälsa fysiskt på varandra. Från vägen kan man också se in i huset.

Naturvårdsverket, som har både strandskyddsregler och allemansrätt helt klart för sig, utgår från att allmänheten inte ska störa de boende i hemfridszonen. Det är själva utgångspunkten i verkets resonemang om en privat tomt och hemfridszon. Det här perspektivet tycks emellertid inte ens ha slagit byggnadsnämnden i Vänersborg… 

“Hemfridszonen är området närmast runt ett bostads- och fritidshus där den boende har rätt till ett privat område och att få vara ostörd.”

Det gäller enligt byggnadsnämnden dock inte paret Davidsson på Juta.

Anm. Du kan läsa fortsättningen här: ”Ska Juta ha en tomt? (2/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Ny nämnd ska avgöra Juta

2 januari, 2023 Lämna en kommentar

Den 24 januari ska den nya byggnadsnämnden ha sitt första sammanträde för mandatperioden. Några ledamöter är kvar sedan den förra perioden, medan flera är nya. Ny är t ex ordförande Benny Jonasson (S). Vid sin sida får han Piotr Gabrys (M) som vice ordförande. Gabrys har varit med förr.

De styrande partierna besätter 4 av nämndens ordinarie platser. Det är förutom ordförande de två socialdemokraterna Malin Tell och Anna-Maria Gustavsson. Helge Kneese (KD) är den fjärde. Det kan noteras att varken Centerpartiet eller Miljöpartiet är representerade på någon av de ordinarie platserna. För de olika oppositionspartierna sitter som ordinarie ledamöter Niklas Claesson (M), Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Kurt Wahlgren (SD). Vice ordförande Gabrys ger oppositionen den femte och i vissa omröstningar möjligtvis den avgörande rösten. Det kan nämnas att varken Liberalerna eller Medborgarpartiet har någon ordinarie ledamot.

Den nya byggnadsnämnden hamnar direkt i hetluften. Med all sannolikhet ska nämligen ärendet kring strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen på Juta avgöras redan på januarimötet. För läsare av denna blogg är historien, problematiken och skandalen tämligen välkänd. Det är inte säkert att den är det för de nya ledamöterna. Och ska de uppdateras utifrån enbart tjänstepersonernas beskrivningar så lär de på sin höjd få fragmentariska och ofullständiga kunskaper – och då är risken stor att det blir fel igen…

Jag ska inte upprepa alla argument som talar för att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har fel i fallet Juta. Eller ta upp alla de konstigheter som förvaltningen har anfört för att försöka bevisa sin sak. Som t ex suddiga flygfoton som egentligen inte visar någonting. Eller att förvaltningen blundade för fakta och vittnesmål som talade till Davidssons fördel. Det var vittnesmål som t ex visade att den största delen av fastigheten var ianspråktagen redan 1969 när privatiserande skyltar och staket sattes upp av landstinget.

Det är fortfarande tomtplatsavgränsningen från 2018 som gäller på Juta. Det betyder att den smala grusvägen som går alldeles vid altanen ligger utanför tomtplatsavgränsningen och tillhör allmänheten. Ja, det är värre än så. Allmänheten kan faktiskt gå över ena hörnet av altanen. Från altanen och grusvägen kan fotgängare och cyklister titta rakt in på altanen och in i bostadshuset. Möjligheterna till ett privatliv för Bengt Davidsson och hans fru är ytterst begränsade. Tomtplatsavgränsningen innebär också att saker som alla tar för givna ska finnas vid ett bostadshus inte finns på Juta.

Bengt Davidsson lämnade redan 2018 ett eget förslag till tomtplatsavgränsning som skulle tillgodose både hans egna krav och allmänhetens intressen.

Det påstår dock byggnadsnämnd och -förvaltning inte har något stöd i några lagar. Och det är intressant. Byggnadsnämnd och -förvaltning visar inte själva på något tydligt sätt hur deras bedömningar och avgöranden får stöd i lagen. Om det hänvisas till lagen så är det till paragrafer som innehåller stora utrymmen för bedömningar och alternativa tolkningar. Och då tolkar byggnadsnämnden alltid till Davidssons nackdel. Samtidigt som det finns en tendens att blunda för lagparagrafer och fakta som talar till Davidssons fördel…

Den smala grusvägen förbi bostadshuset ingår alltså inte i Davidssons tomtplats, den tillhör allmänheten. Det har byggnadsnämnden varit säker på i 5 år nu. Så säger nämligen lagen enligt nämnden… Det är det besked Davidsson har fått. Men inför decembermötet för en månad sedan upptäckte helt plötsligt förvaltningen att den hade gjort fel. Tomtplatsavgränsningen stämde inte. I det nya förslaget till strandskyddsdispens med ny tomtplatsavgränsning flyttade byggnadsförvaltningen gränsen vid grusvägen. Nu hamnade vägen istället innanför tomtplatsavgränsningen. (Ärendet lyftes som bekant bort från dagordningen, så inget beslut fattades.)

Men då är frågan. Vad hade förvaltningen upptäckt i lagen efter 5 år som säger att vägen borde tillhöra Davidsson? Ingen vet. Det fanns inte någon hänvisning till någon lagparagraf.

Davidsson frågar sig också var det i lagen står att han inte kan få 20-30 meter av gräsmattan strax nedanför vägen som sin privata tomt. Om byggnadsförvaltningen upptäckte att han “kan få vägen” så kanske samma lagparagraf säger att han också kan få 20-30 meter av sin gräsmatta? Men nej säger förvaltningschefen, det finns inget stöd i lagen för det. Men det fanns ju stöd för grusvägen…? Och innan fanns det ju inte ens stöd för att Davidsson “skulle få” grusvägen….

Men fungerar lagar på det viset? Måste det finnas stöd i lagen för en åtgärd? Är det inte så att lagar ofta talar om vad som inte är tillåtet. Står det inget i lagen så är det tillåtet. Var står det i lagen att paret Davidsson inte kan få 20-30 meter av gräsmattan?

Bengt Davidsson har också hört från förvaltningen att det inte finns några rättsfall som talar till hans fördel. Det tycks vara en överdrift. Har förvaltningen verkligen koll på alla rättsfall i Sverige? Jag har svårt att tro det. Det finns naturligtvis rättsfall, men det är svårt att dra några säkra slutsatser och paralleller till Jutafallet. Tomtplatsavgränsningar är nämligen ganska unika, de är beroende av bostadshusets utseende och utformning, placering på tomten, avståndet till vattnet, terrängförhållanden, insyn, vägar osv. Det som är gemensamt, och som byggnadsnämnden i Vänersborg tycks glömma, det är att alla bostadshus har rätt till en privat tomt, en hemfridszon, runt huset…

Och här kan jag se en annan och rimlig förklaring till att det inte finns några rättsfall som liknar Davidsson och Juta. (Om det nu inte finns några rättsfall.) Det finns ingen annan byggnadsnämnd i detta avlånga land som drar en tomtplatsavgränsning över en altan…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Inget beslut om Juta!

6 december, 2022 Lämna en kommentar

Byggnadsnämndens sammanträde slutade i ett “västgötaklimax”. Ärendet om Davidssons tomtplatsavgränsning på Juta lyftes bort från dagordningen. Det bestämde ordförande Bo Dahlberg (S).

Det betyder med andra ord att det varken diskuterades eller fattades något beslut om Juta idag.

Det var nog flera ledamöter i nämnden som var glada över Dahlbergs beslut, kanske tjänstepersoner också. Även Bengt Davidsson är nöjd. Han hade faktiskt framfört till förvaltningschef Sandin att han hade fått mer underlag som han gärna ville att nämnden skulle beakta inför beslutet.

Nu kommer alltså ärendet Juta upp först nästa år och då har kommunen en ny nämnd på plats. Det är ju först efter årsskiftet som valresultatet i september slår igenom i kommunernas nämnder och styrelser. (Det är bara i kommunfullmäktige som valresultatet avspeglas i stort sett omgående.)

Byggnadsnämndens ledamöter, liksom samtliga nämnders och styrelsers, utses av kommunfullmäktige nästa onsdag. Jag har dock sett valberedningens förslag och jag tror inte att förändringen av ledamöter missgynnar Davidsson… 

Med dagens sammanträde tackade ordförande Bo Dahlberg (S) för sig. Han har suttit i byggnadsnämnden i många år, men nu tänker Dahlberg syssla med annat. Liksom flera av de andra ledamöterna.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Juta: Det tar aldrig slut! (4)

5 december, 2022 4 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (3)”.

Det kan inte vara lätt att vara en “vanlig” kommuninvånare och få byggnadsförvaltningen emot sig. Det krävs tid och antagligen en hel del pengar för att få sin sak prövad på ett rättvist sätt. Och antagligen också uppbackning av TV och tidningar…

Jag har skrivit ganska många bloggar om paret Davidssons kamp. Många gånger har jag tänkt att det här blir den sista, nu får Davidssons på Juta rätt. Men icke. Byggnadsförvaltningen stretar emot och hittar hela tiden nya argument. Eller rättare sagt, tjänstepersoner hittar nya argument, och det på ett ibland osedvanligt finurligt och kreativt sätt….

I avsnittet ”Bedömning strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning” fortsätter byggnadsförvaltningen att bevisa att den historiska, naturliga och ”lagliga” tomtgränsen ska gå strax “höger” om vägen, dvs vägen ska ingå i Davidssons tomt. Och ingen annanstans, inte där Davidsson föreslår att den ska finnas.

Förvaltningen skriver:

“Utifrån förhållandena på platsen, studerande av äldre flygbilder och övrig information i ärendet bedömer Miljö- och byggnadsförvaltningen att tomten sträcker sig fram till och med grusvägen.”

Under 5 år var förvaltningen lika säker på att vägen inte skulle ingå… SVT:s och TTELA:s argumentation övertygade dock till sist byggnadsförvaltningen. Och så finns det de som säger att tjänstepersonerna på förvaltningen inte kan ändra uppfattning…

Förvaltningen anser också att den nya tomtplatsavgränsningen är perfekt därför att den även tillgodoser allmänhetens intressen:

“I norra delen av fastigheten finns ett djupt dike som är svårt att passera. Tomtplatsavgränsningen svänger därför västerut i norra delen, så att det ska vara möjligt att passera diket och ta sig vidare norrut.”

Det gjorde med andra ord inget att Davidsson tog bort bron. Han behöver inte sätta tillbaka den, förvaltningen fixar passagen för allmänheten ändå.

Jag skulle vilja se äldre och folk som, precis som Bengt Davidsson, har lite besvärligt att röra sig att ta sig över diket…

Byggnadsförvaltningen anser inte att gräsmattan mellan grusvägen och älven har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Då bortser förvaltningen bland annat från att det har funnits staket, till och med taggtrådsstaket, från i varje fall 1969 när Landstinget tog över Juta från staten. Och skyltar som talade om för allmänheten att området var privat. Hur skulle allmänheten kunna ha fritt tillträde till gräsmattan? Det försöker inte tjänstepersonerna svara på, för dom finns inte ens frågan.

Det staket som förvaltningen faktiskt nämner, som syns på ett fotografi från 1951(!), skrev jag om i min förra blogg. Det staketet skulle inte utestänga människor ansåg förvaltningen, utan “innestänga” tamdjur och grödor…

I sin bevisföring hänvisar förvaltningen upprepade gånger till flygbilderna över Jutatorpet. De visar, skriver förvaltningen, att marken framför torpet:

“inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975”

Det här är bilderna som bevisar att marken inte var privat, dvs att Davidsson har fel och byggnadsförvaltningen rätt:

 

Flygfotografierna är så suddiga att det inte går att bevisa någonting med dem. Fotona visar inga som helst detaljer. Det går inte att se staket, skyltar, trädgårdsland eller rasthagar. Och eftersom jordbrukaren söder om Juta inte odlade något på sin mark så har den samma grådaskiga färg som Jutatomten, där det inte heller odlades något. (Jag utvecklade detta mer i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.)

Jag måste säga att jag tycker att det är ganska magstarkt av förvaltningen att använda dessa suddiga bilder som bevis och som dessutom ger så stora och förödande konsekvenser för paret Davidsson. Särskilt som förvaltningen har fått till sig vittnesmål från Lave Thorell och jordbrukaren. När jag har skrivit mina bloggar har den bilden som Davidsson ger bekräftats av en som har arbetat på Östra Klinikerna, tre kvinnor som red på Juta i sin ungdom samt även av tidigare ägare till Jutatorpet.

Det finns sannolikt ännu fler, eftersom många vänersborgare har gått förbi Juta och som har sett att förvaltningens beskrivning inte är korrekt.

Tjänstepersonerna använder vartenda halmstrå. De skriver angående sin tomtplatsavgränsning:

“Bedömningen ligger i linje med tidigare domslut i ärendet.”

Det är ett slags cirkelbevis. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen utgick helt från det underlag som skickades från byggnadsnämnden/-förvaltningen, de vägrade dessutom att åka till Juta och göra syn på plats. Och nu “återanvänder” samma byggnadsförvaltning, som själv anser att den gjorde fel den gången (det är ju därför som beslutet ska omprövas av nämnden imorgon), samma underlag en gång till. Sedan kan man ju undra hur utbildade domare och yrkespersoner kan besluta och döma att en tomtplatsavgränsning ska gå över en altan. Det inger knappast respekt för rättsväsendet. (Se vidare “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.)

En liten notering i detta avsnitt. Förvaltningen skriver att marken på Juta i äldre tider har använts för:

“…bete, ängsmark med slåtter eller åker…”

Helt plötsligt talas det om åker. Var fick tjänstepersonerna det ifrån? Åker? Om vi håller oss 50 år tillbaka i tiden så har det aldrig funnits någon åker. Det har inte ens byggnadsförvaltningen hävdat tidigare. Vilket tidsperspektiv använder Vänersborgs byggnadsförvaltning? Och slåtter såg vi i den förra bloggen var en missuppfattning…

Bengt Davidsson har skickat några av mina bloggar som underlag för “sin sak”. Förvaltningen har faktiskt svarat på ett av argumenten. Jag skrev nämligen i en blogg (se “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”):

“Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.”

Självklart hittade förvaltningen något fel i det här avsnittet, annars skulle den inte ha tagit med det långa citatet. (Eftersom det är det enda citatet som är med från mina bloggar förutsätter jag att byggnadsförvaltningen inte har hittat några andra fel i dom…)

Byggnadsförvaltningen argumenterar mot min text (citatet):

“Att vägen skulle gått längre ner tidigare än idag är inget som stöds i något av de flygfoto som finns tillgängliga. Gräsytan mellan huset och vägen var större då huset var mindre. Förutom att vägen rätats ut något efter 2016 har den samma läge i flygfoto från 1960, 1975 som i nutid. Mätningar från fastighetsgränsen nere vid älven (som inte ändrats) visar att det är ungefär 44 meter från tomtgränsen nere vid vattnet upp till vägen på alla 3 flygfoton (bilder finns i slutet på denna skrivelse). De äldre foton som finns med i materialet som visar en klippt gräsmatta ovanför vägen, på andra sidan vägen staket och att det innanför staketet ner mot älven är det mer vildvuxet stödjer därmed förvaltningens bedömning.”

Det här vildvuxna är intressant eftersom det var en rasthage för ponnyhästar och inte en odling.

Det finns bilder med i underlaget. Jag väljer två av dem, eftersom samtliga bilder visar samma sak.

Enligt Bengt Davidsson uppgav förvaltningschefen att han hade använt tumstock vid mätningen på flygbilderna.

   

Tumstock och mätning på ett kontor? Det lät inte förtroendegivande, men det var nog bara på skämt. Men det kunde inte vara lätt att mäta, flygfotona tycktes inte vara tagna från samma höjd.

Davidsson ville kontrollera. Han tog fram måttbandet. Och fick ett annat resultat. Jag trodde honom inte riktigt, utan åkte till Juta för att kontrollera – Bengt…

Det var inte 44 meter från vägen till fastighetsgränsen nere vid älven som förvaltningschefen fått mätningen till, inte i nutid. (Av förståeliga skäl kunde inte Davidsson kontrollmäta avståndet 1975…) Måttbandet visade att det var 48 meter! Det betyder att tomtplatsavgränsningen borde ritas 4 meter från vägen och ner på gräsmattan. ..

Det blir ganska många kvadratmeter gräsmatta. Och kanske får det gamla trädgårdslandet, som en tidigare ägare har anlagt, men som Davidsson måste ta bort med hot om vite, plats inom tomtplatsen…

Jag skrev i min blogg att vägen gick betydligt längre från huset förr i tiden. Byggnadsförvaltningen hade rätt, ordet “betydligt” borde inte ha stått med.

Det är svårt att låta bli att undra hur byggnadsnämnden ska besluta imorgon tisdag när till och med en enkel mätning tycks ha blivit fel… Och är det någon som tvivlar på Bengts måttband är det bara att ta med sig tumstocken till Juta och kontrollmäta. Någon i förvaltningen borde nog göra det. Om det nu spelar någon roll – byggnadsförvaltningen brukar ju i detta ärende lita mer på fotografier än på folk som har sett verkligheten…

För övrigt vill paret Davidsson ha några meter till på sin gräsmatta. De tycker att typ 20 meter av fastigheten borde räcka till allmänhetens fria passage. Särskilt som Davidsson förbinder sig att sätta upp bron över bäcken igen vid ett positivt beslut.

I slutet på tjänsteskrivelsen skriver byggnadsförvaltningen till politikerna:

“Förvaltningens uppgift är inte att ha synpunkter på gällande lagstiftning eller rättspraxis utan att göra en bedömning utifrån densamma och presentera ett beslutsunderlag till politiken.”

Det är högtravande och viktiga ord. Om tjänstepersonerna följde dom och dessutom objektivitetsprincipen, som är inskriven i Sveriges grundlag, så hade det kanske funnits hopp om byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Det hade inte glatt bara paret Davidsson på Juta utan väldigt många invånare i Vänersborgs kommun.

Vi hoppas och tror att byggnadsnämnden på sitt sista sammanträde denna mandatperiod ska fatta ett bra och positivt beslut för en kommuninvånare.

Dum spiro spero.

===

6/12. Vad beslutade byggnadsnämnden? Läs ”upplösningen” – ”Inget beslut om Juta!”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Juta: Det tar aldrig slut! (3)

4 december, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.

Byggnadsförvaltningen utvecklar sin motivering och argumentation för att den stora tomten på Juta, gräsmattan, inte kontinuerligt har varit ianspråktagen. Förvaltningen kommer fram till slutsatsen att tomtplatsavgränsningen ska dras direkt vid vägen som går förbi “Jutatorpet”. Gräsmattan ska “tillhöra” allmänheten. Paret Davidsson ska inte få anlägga något trädgårdsland eller sätta upp något växthus, trots att de bor på landsbygden och trots att i stort sett alla villaägare i kommunen, i t ex Nordstan eller på Mariedal, har det.

Det kan väl tilläggas att det inte finns några möjligheter att anlägga t ex trädgårdsland på andra sidan Jutahuset. Där består tomten bara av berg. (Se foto.)

Byggnadsförvaltningen inleder sin ”bevisföring” med en historisk beskrivning av Jutatorpet. Som vanligt med fragmentariska och utvalda fakta. Det börjar med ett citat från Västarvets “Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 38”, Väne-Ryrs socken och del av Vänersborgs stad från 1995. Där står det bland annat följande beskrivet om Restad 3:2:

“Torpmiljö belägen i skogsbrynet vid öppen betesmark i en sluttning mot Göta älv. Torpet Juta hör samman med Restad f d sjukhus eller Östra klinikerna. Det är beläget ca en km nordost om sjukhusområdet och har använts som utflyktsmål för patienterna.”

Det är naturligtvis ingen slump att tjänstepersonerna har valt just detta citat. Orsaken är självklart att begreppet “öppen betesmark” finns med i texten. Det för ju direkt tankarna till att Juta var en jordbruksfastighet på 1990-talet och kanske till och med att djur gick där och betade.

Det är dock mycket oklart och inte definierat vad begreppet “öppen betesmark” står för. Blir det t ex betesmark om ingen klipper gräset? Blir det automatiskt betesmark om det finns hästar på marken? Och om det inte finns hästar?

Citatet är knappast bevis för någonting. Och Juta var ju bevisligen ingen jordbruksfastighet och det bedrevs inte heller något jordbruk. Däremot hade en person, som arrenderade Juta vid den här tiden, 1995, upplåtit sin mark till en paddock. Där höll ett antal ponnyhästar och tjejer till på 80- och 90-talen. (Personen arrenderade marken en längre tid.) Enligt flickornas, numera kvinnornas, egna uppgifter var de i stort sett där varenda dag. De byggde själva upp en paddock med egna hinder, spår osv.

En av kvinnorna ritade upp denna karta över hur det såg ut på Juta när hon var där och red:

Hon berättar att utanför paddocken var gräset alltid klippt och det såg ut som det gör på Juta idag. Gräsklippet gavs till hästarna. Hon kommer tydligt ihåg taggtrådsstängslet som avgränsade Jutafastigheten söderut mot jordbrukarens mark. Det fanns också skyltar som angav att området var privat. Det minns hon med bestämdhet. Det råder inte någon som helst tvekan fortsätter hon, hela området (gräsmattan) var privatiserad, eller som det heter med ett “finare” ord – ianspråktaget. Det var ingen allmänhet som rörde sig på Juta – mer än längst ner vid älvkanten..

Och precis när jag ska publicera denna blogg, så får jag meddelande från ytterligare en av tjejerna som red på Juta på 1980- och 1990-talen. Hon bekräftar att den ritade kartan ovan är korrekt. Och inte bara det, hon ger en upplysning om ett förhållande som har förvirrat mig något. (Det vet de som har läst samtliga bloggar…) Tjejerna, och jag tar för givet arrendatorn, utökade senare med en rasthage så att själva paddocken hamnade inne i hagen. Med den upplysningen tror jag att alla vittnesmål stämmer överens. Utom de om att Juta användes till jordbruk och boskapsskötset som byggnadsförvaltningen i Vänersborg anför…

Med citatet får tjänstepersonerna det att låta som om Juta var något annat än vad det var. Det är otroligt osakligt och ett sätt att förvanska verkligheten – i syfte att inte gå Davidsson till mötes. (Tjänstepersonerna återkommer dessutom senare till citatet från byggnadsinventeringen.) 

Tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen berättar vidare att bostadshuset uppfördes 1900 och är om- och tillbyggt 2012 eller senare. Det visar flygbilder över fastigheten skriver förvaltningen. Jag reagerar lite på förvaltningens bristande kunskaper, borde inte en byggnadsförvaltning ha koll på byggen i kommunen?

Historiebeskrivningen följs av ett mycket centralt avsnitt i byggnadsförvaltningens “bevisföring”. Jag börjar med att citera hela avsnittet:

“Sökande har med skriftlig handling och fotografier visat att torpet var bebott på 1950-talet och i början av 1970-talet. Barnbarn till den dåvarande ägaren skriver att gräsmattan framför huset användes för odling och bete, en markanvändning som hör samman med torpmiljön, bostadshuset och stallbyggnaden med lada. Markanvändningen bekräftas av fotografier från 1950 och 1951 samt av ovan nämnda byggnadsinventering. Ett fotografi visar en äng med högt gräs, bilden är sannolikt tagen innan sommarslåttern framför bostadshuset. Ett annat fotografi visar ett snötäckt jordbrukslandskap med en enkel hägnad utmed ett åkerdike.”

Alla de fotografier som förvaltningen hänvisar till finns inte med i underlaget till byggnadsnämndens sammanträde på tisdag, vilket är lite märkligt. Det kunde ha varit på sin plats om politikerna, som är de som ska göra överväganden, värdera och fatta beslut, hade fått se och tolka bilderna själva…

Jag har begärt ut alla handlingar i Jutaärendet, vilket inkluderar också allt som Davidsson har skickat in. De enda foton som det skulle kunna vara fråga om är de här:

Jag kan riktigt se eller förstå att de här två bilderna skulle bevisa att Jutatorpet var bebott på 50-talet. De här fotografierna bevisar som jag ser det ingenting.

Sedan kan man väl undra, 1950-talet – vad har det med Davidsson att göra 2022? Och inte hittar jag några bilder från 1970-talet i alla handlingar som jag har fått.

Förvaltningen skriver att “barnbarn till den dåvarande ägaren skriver att gräsmattan framför huset användes för odling och bete…”. Det finns inget dokument i handlingarna om detta. Bengt Davidsson påminner sig dock att han har lämnat en lapp från ett barnbarn 2018. Barnbarnet var född 1962 så “lappen” torde i så fall handla om 70-talet. (Det är möjligt att jag kan få tillgång till “lappen” och de saknade fotografierna imorgon. I så fall återkommer jag.)

1969 övertogs Restad och Juta av Landstinget. Det var staten genom Domänverket som tidigare hade ägt hela området inklusive Juta. Enligt flera vittnen, bland annat jordbrukaren på grannfastigheten, satte Landstinget upp taggtrådsstängsel kring Juta, även skyltar med privat område osv. Flera som arbetade på Östra Klinikerna har berättat, det har jag redogjort för i tidigare bloggar, att personalen tog patienterna till Juta för att koppla av och dricka kaffe. Juta var länge ett utflyktsmål. Lave Thorell styrker genom sin skriftliga redogörelse till byggnadsnämnden att det förhöll sig på det viset.

Lave Thorell skriver vidare:

“På slänten framför torpet stod därför sommartid trädgårdsmöbler och som jag minns hade patienterna också en del av marken intill uppodlad. För mig var det helt klart att Jutatorpet togs i anspråk ett markområde i slänten ned mot älven för i detta fall sjukhuset behov av att bereda sina patienter sysselsättning och rekreation.” 

Det här var alltså på 1970-talet, troligen några år in på 60- respektive 80-talen.

Jag har alltså inte sett någon lapp från något barnbarn, och det har inte heller byggnadsnämnden gjort. Det är i varje fall så att Landstinget ägde Juta mellan 1969 och 1999 och innan dess ägdes området av staten. Juta var ingen jordbruksfastighet under den här tiden. Om marken användes till odling, vilket Lave Thorell i sitt vittnesmål skriver, så var det patienterna som “odlade” på ett trädgårdsland. Det var en del i behandlingen och sysselsättningen. En arrendator klippte senare gräset på Juta och använde klippet till sina ponnyhästar. Jordbrukaren som äger jordbruksmarkerna alldeles söder om Juta är också bestämd. Det var ingen som bedrev jordbruk på Juta.

Det kan noteras hur förvaltningen arbetar. Den använder bara uppgifter som bekräftar sin egen uppfattning. Det som inte passar in väljs bort. Förvaltningen gör stundtals även alltför fantasifulla och vidlyftiga tolkningar och bedömningar. När den skriver att “markanvändningen bekräftas av ovan nämnda byggnadsinventering”, dvs att det odlas och betas på Juta, så hittar man svårligen någon täckning i det framlagda materialet.

Förvaltningen fortsätter oförtröttligt sin ”bevisföring”:

“Ett fotografi visar en äng med högt gräs, bilden är sannolikt tagen innan sommarslåttern framför bostadshuset.”

Det låter ju som ett tungt bevis, “…innan sommarslåttern framför bostadshuset.” Är det så fotot ska beskrivas?

Ser vi att det är dags för “sommarslåtter”? Eller ser vi en ovårdad gräsmatta? Ser vi en äng? Är en gräsmatta med högt gräs en odling? Är det jordbruksmark på bilden? Eller är det kanske området som “hästtjejerna” hade använt till en paddock? Eller är det kanske den rasthage för ponnyhästar som många har vittnat om…? Vem kan vara säker på vad fotot visar? Mer än tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen i Vänersborg då…? Och när är fotot egentligen taget?

Jag är dock säker på en sak, framför vägen finns en ianspråktagen och privatiserande gräsmatta… Ser någon annan den? Tjänstepersonerna verkar inte göra det.

Det fanns bevisligen en paddock och senare en rasthage och paddock för ponnyhästar på Juta på 80- och 90-talet. Det var alltså en privatperson som då arrenderade marken av Landstinget och som hade hästar som fritidsintresse. Intresset hade fortsatt att privatisera området.

Och varför inte avsluta avsnittet, citatet ovan, med tjänstepersonernas ultimata bevis – ett foto på:

ett snötäckt jordbrukslandskap med en enkel hägnad utmed ett åkerdike”

Döm själva. (Fotot är från 1951.) Hur ser tjänstepersonerna att det är ett jordbrukslandskap? Fast det var ju en äng skrev förvaltningen tidigare… Hur ser de att det är ett åkerdike? Det är faktiskt varken ett jordbruksdike eller ett jordbrukslandskap. Och även om det hade varit det, så hade i varje fall inte fotografiet visat det. Jag tycker faktiskt att fotografiet med stängslet till vänster istället tyder på att marken var ianspråktagen, privatiserad…

Senare i förvaltningens underlag skriver den så här om fotografiet:

“Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor.”

Tamdjur? Grödor? Var är bevisen för det? Hur kan sådana slutsatser dras av ett sådant foto?

Redan 1951 fanns det alltså ett staket vid Juta. Men, det är över 70 år sedan! 70 år!! Vad har det med byggnadsnämndens beslut på tisdag att göra?

År 1969 övertog Landstinget området från staten. Då sattes staket och stängsel upp tillsammans med flera skyltar att hela Juta var privat område. Och det var till och med taggtråd, eftersom Landstinget inte var helt säkra på patienterna… Är inte det i sig ett tillräckligt bevis på att Juta var ianspråktaget och privatiserat?

Men den här förtigs av byggnadsförvaltningen i det underlag som de lämnar över till politikerna.

Det finns ett problem bland de tjänstepersoner som arbetar med Jutaärendet… De är inte objektiva. Finns det ingen chef som kan slå näven i borden? Eller politiker som vägrar att acceptera sådana här underlag? Förvaltningens bevisföring bevisar ingenting – och underlaget har inget med objektivitet att göra!

Objektivitetsprincipen är åsidosatt av byggnadsförvaltningens tjänstepersoner och (majoriteten av) byggnadsnämndens politiker. Det är allvarligt. Det strider mot grundlagen. (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Det tar aldrig slut! (4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

%d bloggare gillar detta: