Stefan Kärvlings blogg

Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.

Det har sedan i varje fall Davidssons tid på Juta varit få personer som har gått på grusvägen längs huset eller på gräsmattan nedanför. Människor upplever tydligen att de inkräktar på hemfridszonen om de gör det. De vet att allemansrätten inte ger dem rättighet att röra sig i en hemfridszon. Istället går de vid älvkanten. Det händer dessutom ytterst sällan att människor går längs grusvägen i norr, från fiskhuset mot bostadshuset. Även då känner människorna att de inkräktar på Davidssons hemfridszon. De vänder och går tillbaka. Eller också använder de gångbron som Davidsson har lagt över bäckravinen. (Som dock är borttagen just nu.)

Handläggaren och hans chef på Länsstyrelsen vill med sin tomtplatsavgränsning att människor ska gå var som helst över gräsmattan, ända upp till grusvägen vid huset – se A.

Sedan kan de svänga upp på grusvägen norr om Jutahuset, se B, för att gå runt bäckravinen och in i skogen. Länsstyrelsen vill att Davidsson ska sätta upp staket och grindar för att, som i en labyrint, visa allmänheten var de kan gå och var tomtplatsavgränsningen sträcker sig. Länsstyrelsen anser att Davidssons hemfridszon är mycket begränsad, allmänheten kommer oerhört nära huset och altanen.

Länsstyrelsens ”lösning” på tomtplatsavgränsning skulle innebära bland annat att Bengt Davidsson och hans fru måste åka igenom tre grindar (se blå pilar på fotot ovan) för att parkera bilen på norrsidan av huset (“baksidan”). Den rörelsehindrade Bengt måste alltså (1) gå ur bilen för att öppna grinden när han kommer hem, (2) sätta sig i bilen, köra igenom och sedan (3) gå ur bilen och stänga grinden – och sedan (4) sätta sig i bilen för att köra till nästa grind. Sammanlagt tre grindar. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Bengt ska alltså ta sig in och ut ur bilen 12 gånger. Det anser de två personerna på Länsstyrelsen. De bedömer att det:

“är rimligt i förhållande till avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena som strandskyddet representerar.”

Jag undrar vad t ex DHR säger om Länsstyrelsens bedömning…?

Vänersborgs byggnadsnämnd har gjort en totalt annorlunda bedömning än Länsstyrelsen. I sitt beslut om strandskyddsdispens den 7 mars slår nämnden till en början fast att den har gjort en avvägning mellan enskilt och allmänt intresse enligt Miljöbalken 7 kap 25 §. I Miljöbalken står det:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davidssons intressen. Bestämmelsen är ett uttryck för en så kallad proportionalitetsprincip.

Miljöbalken anger även på sätt och vis gränsen för avvägningen av intressen – 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte på Länsstyrelsens naturavdelning i Vänersborg. Där anser och bedömer de 1+1 personerna annorlunda. Det räcker inte med “några tiotal meter”, Länsstyrelsen vill ha en passage på 60 meter…

I byggnadsnämndens beslut (den 7 mars 2023) konstateras:

“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. … Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Och så är det. Byggnadsnämnden försäkrar sig också om att allmänheten ska kunna gå vidare över den tämligen breda och djupa bäckravinen norr om Juta. Nämnden sätter som villkor för strandskyddsdispensen att:

“Bro eller annan gångbar passage ska anordnas över det djupa diket i den norra delen av den fria passagen”

Bengt Davidsson har med egna medel satt upp en bro över “det djupa diket”, och byggnadsnämnden skrev:

“Detta gjorde området mycket mer tillgängligt och var mycket uppskattat.”

Davidsson hade tänkt sätta tillbaka bron, men så började Länsstyrelsen “strula”…

Länsstyrelsen tycks se gräsmattan/ängen mellan Jutahuset och älven som ett blivande utflyktsmål för allmänheten där det är fritt fram att spela brännboll eller dricka kaffe. (Se “Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.) Kommunen har en annan uppfattning…

“Gränsen mot älven har inte varit markerad med staket eller dylikt men vittnesmål gör gällande att man ändå inte gärna gått på gräsytan framför huset då denna upplevts som privat, en känsla som bekräftas vid ett platsbesök mycket på grund av husets höga läge med fri sikt över gräsytan.”

Byggnadsförvaltningen har varit på plats och dragit egna logiska slutsatser. Förvaltningen har också tagit hänsyn till vittnesmål, som bekräftar slutsatserna. Länsstyrelsen bryr sig inte om vittnesmål.

Byggnadsnämnden återkommer till varför den bedömer att gräsmattan/ängen bör ingå i tomtplatsen:

“Bedömningen görs utifrån förhållandena på platsen, framförallt byggnadens höga läge och den öppna ytan nedanför samt de berättelser om hur området har använts och hur människor rört sig i området. … Byggnaden har ett högt läge och marken sluttar ner mot vattnet. Det är fri sikt från vattenkanten och upp mot huset.”

Den här aspekten har inte Länsstyrelsens utsände beaktat. Det är lite märkligt eftersom det finns ett antal prejudicerande domar kring detta förhållande från Mark- och miljööverdomstolen. De domarna stöder byggnadsnämndens bedömning…

I en dom (M 12640-19) från den 7 maj 2021 kom Mark- och miljööverdomstolen fram till den tomtplatsavgränsning som syns på flygbilden. Domstolen motiverade sin bedömning:

“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”

Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.

Jag tycker att beskrivningen har stora likheter med Juta. Och det tycker förresten byggnadsnämnden också:

“Vid besök på platsen idag känns det, som nämnts ovan, att huvudbyggnadens storlek och läge genererar en hemfridszon som sträcker sig nästan hela vägen ner till vattnet.”

Fast på Juta syns huset ännu tydligare från älvkanten än i rättsfallet ovan…

Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.

Mina funderingar styrks av en annan dom i Mark- och miljöverdomstolen. I mål M 1850-15, 30 juni 2015, motiverar domstolen sitt prejudicerande domslut:

“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”

De stora fönstren i huset genererar alltså, enligt Mark- och miljööverdomstolen, i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…

Det håller inte Länsstyrelsens naturavdelning i Vänersborg med om. Det tycks istället som om Länsstyrelsen anser att hemfridszonen på Juta endast finns inomhus, i varje fall om Davidsson drar ner rullgardinerna i fönstren…

Länsstyrelsen hänvisar inte till några rättsfall i sitt beslut. Det gör däremot byggnadsnämnden:

“I ett rättsfall från MÖD (M 12640-19) ingick dock angränsande mark som skötts som tomt i tomtplatsavgränsningen trots att den inte ingick i det som bedömdes som hemfridszonen.”

En annorlunda vinkling men domen talar för nämndens beslut.

Byggnadsnämnden hänvisar till ytterligare en dom, och den tycker jag passar bra som avslutning på denna blogg. Den visar att nämndens beslut var genomtänkt och väl motiverat. Byggnadsnämnden skriver:

“Enligt miljöbalken ska en intresseavvägning göras mellan fastighetsägarens enskilda intressen och det allmänna intresset som syftet med strandskyddet utgör. Enligt förarbetena är syftet med bestämmelsen att ge uttryck för en proportionalitetsprincip. I tidigare praxis (innan 2018) har möjligheterna att lämna dispens begränsats till de uppräknade förutsättningarna i 7 kap. 18 c – d §§. Men ny praxis öppnar för en bredare avvägning.”

Det tycks som om byggnadsnämnden har en djupare kunskap om strandskydd och strandskyddsdispenser än naturavdelningen på Länsstyrelsen… Byggnadsnämnden fortsätter:

“I MÖD M 4244-19 resonerar domstolen om att det skulle kunna vara möjligt att utföra kompensationsåtgärder ”Om en redan utförd åtgärd avviker från en given strandskyddsdispens eller från vad som skulle kunna godtas vid en helt ny dispensprövning bör det däremot inte vara uteslutet att vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför (jfr 16 kap. 9 § första stycket 3 miljöbalken, där det föreskrivs att bl.a. dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför)”.”

Bron över “det djupa diket” skulle kunna ses som en kompensationsåtgärd skriver byggnadsnämnden. 

Jag förstår inte hur Länsstyrelsen tänker när den upphäver och ändrar Vänersborgs kommuns strandskyddsdispens.

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd”.

Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.

Som jag skrev i den förra bloggen (se “Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”) så är byggnadsnämndens beslut betydligt utförligare och allsidigare än beslutet från Länsstyrelsen. Byggnadsnämnden har tagit med alla aspekter man kan tänka sig, resonerat, jämfört med prejudicerande rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), diskuterat, noterat vittnesmål, analyserat och – tänkt. Nämnden har också varit mån om att beakta alla perspektiv, även Davidssons. Dessutom har nämnden redogjort för och analyserat orsakerna till varför de tidigare besluten blev fel, t ex de felaktiga kartorna.

Länsstyrelsen å sin sida tycks ha bestämt sig för ett beslut och sedan bara beaktat de argument som bekräftar slutsatsen. Jag kan inte låta bli att fundera på om det finns några bakomliggande motiv bakom den okänsliga och nedlåtande attityden och behandlingen av Bengt Davidsson och hans fru. När Davidsson t ex överklagade byggnadsnämndens beslut 2018 till Länsstyrelsen ville han att Länsstyrelsen skulle göra platsbesök på Juta. Då skrev Länsstyrelsen i sitt beslut den 15 oktober 2018:

“Mot bakgrund av det underlag som finns i ärendet, med bland annat kartor och fotografier, gör Länsstyrelsen bedömningen att ett platsbesök inte är nödvändigt för att kunna avgöra ärendet.”

Då gick kommunens beslut mot Davidsson. I mars 2023 beslutade kommunen istället till Davidssons fördel… Då rycker Länsstyrelsen genast ut och gör tre platsbesök. Den första gången var de tre personer. Det kan också noteras att vid de två första gångerna var besöken oanmälda.

Vi får se vad andra tycker om Länsstyrelsens objektivitet.

Det viktigaste i Länsstyrelsens beslut är den nya tomtplatsavgränsningen. Det är den som så att säga leder till allt det andra.

Först av allt, så här ser Jutafastigheten ut:

Det kan vara bra att ha flygbilden i minnet. Den tunna gula linjen markerar Jutafastighetens gränser. Det är lite tveksamt var gränsen går längs älvkanten, älven har nämligen tuggat i sig stora delar av grannens jordbruksfastighet. Det har i varje fall tidigare gått en remsa på 15-30 meters bredd till fiskhuset. Fiskhuset står tveklöst på grannens fastighet. (Ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning har i sin iver anmält fiskhuset till byggnadsförvaltningen för, tror jag, brott mot strandskyddsdispensen. Det handlar alltså om Davidssons jordbrukande granne.)

2018 beslutade byggnadsnämnden att tomtplatsavgränsningen skulle ha följande utseende – se karta till vänster. Inte ens grusvägen förbi huset ingick i tomtplatsen.

Det var på denna karta som Jutahuset var felaktigt inritat och tomtplatsavgränsningen gick över ena hörnet på altanen. Den avgränsningen gällde fram till och med den 7 mars 2023. Då ändrade byggnadsnämnden tomtplatsavgränsningen. Gränsen fick då följande sträckning, se de röda strecken:

De gröna pilarna (i norr) visar var allmänhetens fria passage ska gå om det inte finns någon bro över bäckravinen eller, som byggnadsnämnden skriver, ”det djupa diket”.

Det är denna, den senaste tomtplatsavgränsningen som ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning och hans chef upphäver – och ändrar. De anser att tomtplatsavgränsningen ska ha följande utseende:

Det blev ungefär som den gamla tomtplatsavgränsningen – se de röda linjerna. Grusvägen förbi huset hamnade dock innanför avgränsningen, medan grusvägen norr om huset hamnade utanför. 

Länsstyrelsen förklarar sin tomtplatsavgränsning med, för det första, att gräsytan från grusvägen längs huset ner till älven:

“inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975”

Handläggaren fortsätter:

“endast delar av markområdet runt bostadshuset är att betrakta som ianspråktagen som tomtmark.”

Notera – ”endast delar av markområdet runt bostadshuset”…

Länsstyrelsen underkänner byggnadsnämndens bedömning totalt. Jag återkommer till frågan om ianspråktagen mark i en senare blogg. Jag tänkte i denna blogg redogöra för Länsstyrelsens andra argument:

“den aktuella dispensen riskerar att privatisera ett område som idag är allemansrättsligt tillgängligt.”

I Sverige finns det ett strandskydd som är formulerat i miljöbalken. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden. (Och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet, vilket inte är aktuellt på Juta.)

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut:

“Allmänheten måste även fortsättningsvis kunna röra sig i området utan att känna sig avhållna från platsen…”

Det är ett märkligt och på sätt och vis hypotetiskt resonemang. Vilka skulle känna sig “avhållna från platsen” menar Länsstyrelsen? Jag tror inte att människor gör det.

Jag tror att Länsstyrelsen ser framför sig hur Davidssons gräsmatta/äng ska bli platsen för något slags uppehållsställe för allmänheten. Ett plats där allmänheten kan spela brännboll och sitta i gräset med medhavd kaffekorg. Men Jutafastigheten har aldrig någonsin fungerat som allmänhetens uppehållsställe. Davidsson har inte heller någon som helst erfarenhet av att allmänheten har efterfrågat att Jutas gräsyta ska bli det heller.

Allmänheten ska också ha möjlighet att passera över gräset/ängen om de vill anser Länsstyrelsen. Allmänheten kan då gena och “tjäna” några meter istället för att gå runt vid älvkanten. Men eftersom Davidsson inte får sköta om gräsmattan, det privatiserar, kommer det inte att ta lång tid förrän allt är igenväxt. Se bara på det gamla koloniområdet vid Nabbensberg. (Se “Epilog: Koloniområdet på Nabbensberg”.) Det är för övrigt ytterst sällan som människor går över gräsmattan/ängen. De går “automatiskt” längs älven, eftersom de inte anser att gräsmattan/ängen är allemansrättslig tillgänglig.

Länsstyrelsen fortsätter:

“…bedömer Länsstyrelsen att den tomtplats som meddelats i detta beslut är rimligt i förhållande till avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena som strandskyddet representerar.”

Jag har svårt när en myndighet använder ordet “bedömer” i ett sådant här sammanhang. Det är en enda person, en chef, som beslutar efter att en enda ärendehandläggare på naturavdelningen har föredragit ärendet. Det är alltså bara 1+1 personer som representerar lagen och som “bedömer” att avvägningen är rimlig – för allmänheten och för Davidsson. I byggnadsnämnden är det, förutom tjänstepersonerna som arbetar fram underlaget, 9 ledamöter (och 9 ersättare) som gör bedömningen.

De två personerna på Länsstyrelsen anser (ordet “anser” används i beslutet) att:

“det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än det enskilda intresset att ha markområdet i öster och norr om grusvägen som tomtmark.”

Jag tycker att det är absurt. Davidsson har inga rättigheter på sin egen mark. Länsstyrelsen exproprierar i praktiken hela Davidssons tomt och gör den helt oanvändbar. Kvar blir en smal grusväg och en svåråtkomlig tomtmark med ett brant berg väster om huset, ett område som den rörelsehindrade Davidsson inte ens klarar av att gå i… Och fru Davidsson får nöja sig med att odla krasse i en kruka i köket…

Och det anser (ordet används alltså i beslutet) 1+1 personer på Länsstyrelsen är en rimlig avvägning… (Jag återkommer i nästa blogg till avvägning mellan olika intressen.)

De flesta tänker att tjänstepersoner på Länsstyrelsen naturligtvis har koll på alla lagar, och det har de förhoppningsvis. Men tjänstepersonerna “bedömer”, de “anser”… Och så länge det är på det viset, så blir det med nödvändighet tämligen subjektivt. Särskilt som de inte anför några prejudicerande domar till stöd för sina slutsatser…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?”.

Anm. Fortsättning på bloggen ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.

Det hänger mörka tunga moln över Juta. En enskild nitisk tjänsteperson från Länsstyrelsen, en ärendehandläggare på naturavdelningen, och hans chef har vänt upp och ner på livet för Bengt Davidsson och hans fru.

Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen gjorde några oanmälda fältbesök på Juta. Han studerade, antecknade och fotograferade. Väl tillbaka till Länsstyrelsens kontor vid Fesketorget formulerade han ett beslut som innebar att Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Davidssons och hans frus framtid tog snabbt en mycket tråkigare och dystrare vändning än de någonsin i sina vildaste fantasier kunde ha anat.

I den förra bloggen redogjorde jag för själva beslutet. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) I denna ska jag börja med att titta lite noggrannare på Länsstyrelsens beslut. Det blir flera bloggar, det inser jag direkt. Hur många vet jag inte. Tanken är att återge de förklaringar och motiveringar som ärendehandläggaren på Länsstyrelsen anför till stöd för sitt beslut. Han och hans chef har en totalt annorlunda värdering och uppfattning om strandskyddet på Juta än vad Vänersborgs byggnadsnämnd har. På det viset handlar inte Länsstyrelsens beslut bara om Länsstyrelsen mot Davidsson utan också Länsstyrelsen mot byggnadsnämnden.

Först tänkte jag att försöka låta bli att kritisera och argumentera, i varje fall alltför mycket. Anledningen är att Davidsson har anlitat juridisk expertis och de håller som bäst på att förbereda ett överklagande av Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. De får planera och tänka över sina argument, taktik och strategi i lugn och ro. Tänkte jag. Jag inser att det blir svårt, ärendehandläggarens beslut är nämligen tämligen upprörande…

Bengt Davidsson har pratat med “inspektören” och ärendehandläggaren från Länsstyrelsen. Davidsson förde då fram vissa aspekter av betydelse i “fallet Juta”. Bengt nämnde t ex att han är rörelsehindrad, att sopbilen enligt kommunens regler måste ha en viss minimiyta för att kunna vända vid huset, att plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om hur en bostad och ett bostadshus ska vara beskaffat osv. Tjänstepersonen från Länsstyrelsen gjorde helt klart för Davidsson att för honom hade dessa aspekter ingen som helst betydelse. Han och Länsstyrelsen struntade i allt annat än Miljöbalken. Det var utifrån Miljöbalken, och enbart den, som beslutet skulle fattas.

Överlag kör den nitiske ärendehandläggaren från Länsstyrelsen sitt eget race. Han tycks inte ha läst byggnadsnämndens beslut med dess allsidiga och objektiva helhetsresonemang och hänvisningar till både rättsfall, vittnen och logiska bedömningar. Ärendehandläggaren tycks ha sin bestämda åsikt klar från början, vilket inte är en helt ovanlig inställning hos vissa tjänstepersoner, och sedan ska den bevisas. Bevis, som lagar och rättsfall eller vanlig logik som talar för motsatsen, bortses det ifrån. Handläggaren ignorerar det mesta som byggnadsnämnden skrev i sitt beslut från den 7 mars 2023. Jag återkommer till det.

Jag har svårt att tro att Mark- och miljödomstolen eller, om nödvändigt, Mark- och miljööverdomstolen inte skulle ta hänsyn till någon annan lagstiftning än Miljöbalken i fallet Juta… Det gör ju inte Vänersborgs byggnadsnämnd.

Med de inledande orden skulle jag vilja börja med en som jag tror stor missuppfattning från ärendehandläggarens sida. Det gäller lyktstolparna längs den smala grusvägen alldeles bredvid Davidssons altan, längs med huset i öster och sedan vikande mot väster där huset slutar.

Lyktstolparna är på sätt och vis en petitess i det stora hela, men jag skrev i torsdagens blogg om dessa. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Det handlar om 2 stycken lyktstolpar av sammanlagt 8. De här 2 lyktstolparna var med i två av Länsstyrelsens delbeslut. Ärendehandläggaren på naturavdelningen på Länsstyrelsen både ändrade och upphävde kommunens beslut om strandskyddsdispens för 2 av de 8 lyktstolparna. Två av lyktstolparna ska alltså Davidsson ta bort menar Länsstyrelsen.

Det beslutet förstod varken Bengt Davidsson eller jag. Det gör vi fortfarande inte, men ärendehandläggaren borde, som både Davidsson och jag ser det, överhuvudtaget inte tagit upp dessa lyktstolpar.

Davidsson fick nämligen strandskyddsdispens för samtliga 8 lyktstolpar redan 2018.

Den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”

“Utomhusbelysningen” dvs de 8 lyktstolparna, fick alltså strandskyddsdispens redan 2018. Att det var dessa lyktstolpar längs vägen framgår av underlaget.

Bengt Davidsson överklagade byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen, som då (2018) skrev i sitt beslut/dom:

“Länsstyrelsen avslår överklagandet, det vill säga ändrar inte det överklagade beslutet.”

Byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens, inklusive lyktstolparna, gällde ansåg Länsstyrelsen. Senare fastställde Mark- och miljödomstolen också byggnadsnämndens dispensbeslut, eftersom Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut även dit.

Den 27 januari 2021 gjorde Vänersborgs flitiga och nitiska miljö- och byggnadsförvaltning en inspektion på Juta. De var ytterst noggranna och anmärkte på det mesta som Davidsson hade gjort och inte gjort. Men. De anmärkte inte på lyktstolparna. Davidsson hade ju fått strandskyddsdispens för dem… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.)

Ärendehandläggaren på Länsstyrelsen kan ha trott att när byggnadsnämnden den 7 mars 2023 beslutade att ge:

“strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”

… att “utomhusbelysning” syftade på de 8 lyktstolparna. Men så var det alltså inte. Byggnadsnämndens dispens gällde:

“Ljuspollare finns uppsatta längs med älven som markerar vandringsleden.”

Samtidigt avslog ärendehandläggaren även strandskyddsdispensen för ljuspollarna. Så han visste naturligtvis att det fanns både lyktstolpar vid vägen vid huset och ljuspollare längs älvkanten. Såvida han inte tänkte fel, men det är svårt att veta. Tjänstepersonen från Länsstyrelsen ändrade också tomtplatsavgränsningen. Det återkommer jag till. Men han ansåg väl att han, när han ändrade tomtplatsavgränsningen, kunde passa på att ändra i andra gamla dispenser när han ändå höll på…

Hur som helst. Davidsson har bevisligen fått strandskyddsdispens för alla 8 lyktstolpar. Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen vill alltså upphäva beslutet för 2 av dem. (De ska tas bort.) Men det är tveksamt om Länsstyrelsen kan besluta att riva upp ett över 5 år gammalt beslut. Det finns, och det är jag övertygad om att handläggaren och Länsstyrelsen känner till, något som går under beteckningen “gynnande förvaltningsbeslut”. (Se t ex Lunds Universitet.)

“En grundläggande förvaltningsrättslig princip är att gynnande förvaltningsbeslut vinner negativ rättskraft. Det innebär att gynnande beslut endast kan ändras till fördel för den enskilde.”

Det är Förvaltningslagen som fastställer principer för hur förvaltningsmyndigheter ska fatta beslut, inklusive gynnande beslut. Det finns några få undantag. Mark- och miljööverdomstolen skrev t ex i en dom den 21 januari 2021 (se MÖD 2021:2):

“Med hänsyn till den enskildes trygghet gäller enligt fast praxis att gynnande förvaltningsbeslut vinner rättskraft och kan ändras endast under vissa förutsättningar, till exempel om det försetts med återkallelseförbehåll eller om den enskilde vilselett myndigheten. Så har inte skett i detta fall och beslutet har därför rättskraft.”

Davidsson har inte vilselett någon myndighet. Jag har i dessa “moderna tider” även rådfrågat Chat GPT om det går att bryta mot denna princip. De fåtaliga fall som anges är inte tillämpliga på Juta.

Det är intressant, förvånande – och mycket märkligt. Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen känner rimligtvis till denna grundläggande rättsliga princip. Men ändå ändrar han den tidigare strandskyddsdispensen till Davidssons nackdel. Det är också märkligt att det inte finns något resonemang i Länsstyrelsens beslut om principen och varför Länsstyrelsen bryter mot den. Är det Länsstyrelsen som missar något, eller är det jag?

Jag menar, Vänersborgs byggnadsnämnd var noga med att skriva i sitt beslut från den 3 mars:

“Nya beslutet är till sökandes fördel jämfört med tidigare beslut.”

Ärendehandläggaren och Länsstyrelsen har också ritat om tomtplatsavgränsningen. Även här har delar av de nya gränserna ändrats till Davidssons nackdel utifrån besluten 2018 (i byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen).

Om Länsstyrelsen bryter mot Förvaltningslagen så skulle det naturligtvis kunna medföra att Länsstyrelsens beslut är olagligt. Det är sannolikt något som Davidsson och hans juridiska ombud tittar på. Om så är fallet kan man undra om det betyder att Länsstyrelsen måste göra om hela beslutet? Eller om Länsstyrelsen i ett sådant fall är helt körd…?

Det kan väl misstänkas, om jag inte har missat något, att Länsstyrelsen i så fall gör om allt igen – och att paret Davidsson får fortsätta leva i plågsam ovisshet.

En kvinna skrev följande om Länsstyrelsen på Facebook:

“Har dom verkligen så lite att göra att dom ska gå på och fortsätta krångla?”

Det verkar som de inte har så mycket att göra på Länsstyrelsens naturavdelning. Handläggaren har vid det här laget besökt Juta tre gånger, varav två gånger oanmäld. Den första gången hade han även två kollegor med sig…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.

Bengt Davidsson och hans fru fick vara glada i drygt 2 månader. Nästan. I varje fall i 10 dagar…

Den 7 mars beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt Davidssons förslag. Det var en glädjens dag på Jutatorpet. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Glädjen förtogs till viss del när Davidsson fick ett brev från Länsstyrelsen 10 dagar senare, den 17 mars, där det meddelades att Länsstyrelsen hade beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut. Redan då anade Davidsson oråd.

Den 5 maj fick Davidsson ett besked om att Länsstyrelsen hade avslagit hans överklagande. Det gav upphov till förvirring, eftersom Davidsson inte hade överklagat byggnadsnämndens beslut. Nämnden hade ju beslutat som Davidsson önskade. Det visade sig att det handlade om byggnadsnämndens beslut från den 25 oktober 2022. Det var den gången nämnden fastställde det olyckliga och felaktiga beslutet från 2018 när Davidsson hade köpt fastigheten. Och SVT hade reagerat med att göra ett reportage om byggnadsnämnden i Vänersborg. (Se “Davidsson återigen på SVT”.) Det här överklagandet hade Davidsson glömt bort, eftersom det var överspelat med nämndens nya beslut den 7 mars. (Det här beskrev jag i bloggen “Länsstyrelsen synar Juta”.)

Den 23 mars, i år, besökte tre tjänstepersoner från Länsstyrelsen Juta. Det var en vecka efter att Davidsson hade fått det skriftliga meddelandet att Länsstyrelsen skulle överpröva byggnadsnämndens beslut. Besöket gjordes utan att någon som helst kontakt togs med Davidsson. Den 26 april besökte en av de nitiska tjänstepersonerna från Länsstyrelsen Juta ytterligare en gång, återigen utan att meddela Davidsson. Vid detta tillfälle frågade tjänstepersonen två snickare, som arbetade vid ”fiskhuset” på Davidssons grannes fastighet, om de arbetade för Davidsson… Det var lite underligt, eftersom både huset och marken det stod på inte ägdes av Davidsson. Sedan var det anmärkningsvärt att en statlig myndighet gick bakom ryggen på den det handlade om…

Den 5 maj ringde en tjänsteperson från Länsstyrelsen, eller möjligtvis byggnadsförvaltningen i Vänersborg, till Davidssons granne, han som ägde ”fiskhuset” nedanför Juta. Tjänstepersonen förhörde sig om det var Davidsson som byggde om “fiskhuset”. Det var återigen mycket underligt, eftersom både Länsstyrelsen och Vänersborgs kommun visste att “fiskhuset” inte fanns på Davidssons mark – eller ägdes av Davidsson.

Davidsson började ana oråd. Glädjen försvann mer och mer – och förbyttes i oro. Det var något som inte stämde.

Det var en riktig känsla. Oron var helt befogad. Och den 17 maj blev besvikelsen verklig – och total. Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Igen. 

“Länsstyrelsen upphäver Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, i den del som avser utomhusbelysning i form av 2 lyktstolpar och 5 ljuspollare på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”

Beslutet illustrerade med fotografier, som den flitige och nitiske tjänstepersonen hade tagit på plats vid sitt fältbesök:

Det var ett underligt beslut, men det skulle Davidsson kunna leva med. Men det kom mer… Först återupprepades emellertid beslutet om de två lyktstolparna, och det förstår inte riktigt varken Davidsson eller jag:

“Länsstyrelsen ändrar Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, som gäller antalet lyktstolpar som är placerade öster om grusvägen i form av 8 lyktstolpar till 6 lyktstolpar.”

Davidsson trodde inte det var sant. Han hade satt upp 8 lyktstolpar längs den privata vägen förbi sitt hus, från infarten till “baksidan” på huset – och nu ville Länsstyrelsen ta bort 2 av dem. Davidsson fattade ingenting. Dessutom var ju lyktstolparna seriekopplade och ta bort två som stod mellan de andra var inte helt okomplicerat.

Men det skulle bli värre. Och nu slutade Davidsson att andas…

Länsstyrelsen fortsatte sitt beslut.

“Även tomtplatsavgränsningen ändras på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun. Länsstyrelsen gör även ett tillägg av följande villkor för dispensen:

• Tomtplatsen åt öster ska markeras med staket, mur, häck eller liknande.
• Tomtplatsen åt norr ska markeras med grindar.
• Tomtplatsen åt söder ska markeras med grind.”

Det utförliga beslutet hänvisade självklart till en karta:

Det blev många grindar…

För att tydliggöra sina beslut så illustrerade den flitige och nitiska inspektören med flera närbilder från sitt fältbesök.

Tre grindar betyder att när Bengt Davidsson eller hans fru ska parkera bilen på norrsidan av huset (“baksidan”) så måste de gå ur bilen för att öppna grinden, köra igenom och sedan gå ur bilen och stänga grinden – vid tre tillfällen. Den rörelsehindrade Bengt ska in och ut ur bilen 6 gånger.

Länsstyrelsen har även godkänt ett av byggnadsnämndens beslut:

“Länsstyrelsen godkänner Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, för om- och tillbyggnad och ny komplementbyggnad på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”

Alltid något, men hade Davidsson fått välja hade han hellre fått byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning godkänd…

Länsstyrelsen utvecklar och motiverar sina beslut i texten. Det görs med bland annat ett antal flygfotografier, som i flera fall är helt nya. Det förvånade för övrigt Davidsson eftersom Länsstyrelsen har behandlat Davidssons ärende tidigare, 2018. Vilket naturligtvis Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning också har gjort i flera omgångar. Och så kommer det alltså nya fotografier nu, efter 5 år.

Jag ska i en senare blogg återge Länsstyrelsens motiveringar och ståndpunkter. Det är naturligtvis av stort intresse hur den nitiske och flitige inspektören resonerar.

Besluten får stora konsekvenser för Bengt Davidsson och hans fru. Det pensionärsliv som Davidsson hade planerat att börja leva får bli någon annan gång. Det blir ingen lugn och ro, han får istället fortsätta sin till synes tröstlösa kamp mot enskilda nitiska och flitiga tjänstepersoner.

Fortsättning i bloggen ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.

I fredags, den 5 maj, fick Bengt Davidsson på Juta ett brev från Länsstyrelsen. Det fick hans hjärta att bulta lite fortare och andhämtningen att öka i tempo. Men brevet var väntat, och på sätt och vis också efterlängtat. Nu skulle han äntligen få besked.

Davidsson sprätte försiktigt upp kuvertet, och läste noggrant:

“Länsstyrelsen avslår överklagandet, det vill säga ändrar inte det överklagade beslutet.”

Nervositeten och spänningen byttes mot förvirring. Davidsson förstod inte riktigt. Vilket beslut? Vilket överklagande?

Den 7 mars 2023 hade byggnadsnämnden i Vänersborg gjort en vändning på 180 grader. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Den efter valet nytillsatta nämnden medgav att den tidigare hade haft totalt fel. Kartorna över Davidssons bostad på Juta hade varit felaktiga, det fanns nu 7-8 vittnen som alla bedyrade att Jutafastigheten hade varit ianspråktagen sedan 1969 och det hade upptäckts en rad prejudicerande rättsfall hos Mark- och miljöverdomstolen som visade att Davidssons resonemang var korrekt. Nämnden hade även gjort en intresseavvägning, enligt proportionalitetsprincipen, mellan fastighetsägarens enskilda intresse och det allmänna intresset.

Den 7 mars 2023 var med andra ord en glädjens dag på Juta. Byggnadsnämnden hade alltså äntligen, efter nästan 5 års kamp, gett Bengt Davidsson rätt. Det fanns bara en fnurra på tråden, Länsstyrelsen skulle pröva byggnadsnämndens beslut. Det var å andra sidan rutin i strandskyddsärenden.

Den 17 mars fick emellertid Bengt Davidsson det aningen tråkiga och nedslående beskedet att Länsstyrelsen skulle gå vidare. Länsstyrelsen skrev:

“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 mars 2023 i ärende … om strandskyddsdispens gällande Omprövning av tidigare beviljad strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning på fastigheten…”

Länsstyrelsen beslutade alltså att inte bara på ett enkelt sätt godkänna byggnadsnämndens beslut – fast det borde ha varit det naturliga med tanke på det välmotiverade underlag som nämnden hade grundat beslutet på. Nej, Länsstyrelsen tänkte överpröva beslutet.

Det var naturligtvis inget positivt besked för Davidsson, men samtidigt var det ingen katastrof. Länsstyrelsen hade ju varit inblandad redan 2018 när Vänersborgs byggnadsnämnd första gången hade fattat sitt ödesdigra och felaktiga beslut om tomtplatsavgränsning – över Davidssons altan.

Länsstyrelsen motiverade granskningen:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens samt granska om omprövningen har skett på rätt sätt.”

Det lät inte helt lugnande, men kanske ville Länsstyrelsen bara titta lite extra på nämndens beslut, typ av nyfikenhet och intresse. Eller var det så att Länsstyrelsen faktiskt ville ställa allt till rätta?

Men fredagens brev då? Brevet där Länsstyrelsen skrev att den inte skulle ändra det överklagade beslutet? Davidsson läste vidare i brevet – och blev mer och mer förvirrad. Precis som Länsstyrelsen för övrigt tycktes vara. Länsstyrelsen skrev t ex:

“Klagandena (dvs Bengt Davidsson och hans fru; min anm) har vidare anfört att nämnden har utgått från fel kartunderlag inför beslutsfattandet. Länsstyrelsen bedömer dock att den karta som klagandena har inkommit med utgör tillräckligt underlag för att Länsstyrelsen ska kunna fatta beslut i ärendet.”

Och det betydde att Länsstyrelsen i sin bedömning utgick från – ja, vilken karta? Utgick Länsstyrelsen från Davidssons korrekta karta eller från byggnadsförvaltningens gamla felaktiga karta?

Det var inte lätt att förstå Länsstyrelsens formulering…

Länsstyrelsen fortsatte sin förvirrade text:

“Det framgår av fotografier i Länsstyrelsens kartsystem webb-GIS att marken där klagandena vill anlägga gräsmatta inte har varit kontinuerligt odlad sedan 1975.”

Davidsson kunde fortfarande inte förstå. Vem hade påstått att marken hade varit odlad sedan 1975? Och varför skulle det ha varit av intresse om marken hade varit odlad? (Jag kan inte låta bli att undra varför inte Länsstyrelsen skickar med “bevismaterialet” till Davidsson, dvs fotografierna i Länsstyrelsens kartsystem webb-GIS. Har någon sett dessa bilder? Eller är det de suddiga och intetsägande flygfoton som byggnadsförvaltningen tidigare presenterade? Se “Juta: Det tar aldrig slut!”)

Länsstyrelsen fortsatte:

“Vidare är det klarlagt genom mark-och miljödomstolens prövning att området inte utgör tomt runt bostadshuset.”

Nu började Davidsson ana oråd på allvar. Vad pratade Länsstyrelsen om? Har den missuppfattat alltihop? Mark- och miljödomstolen var ju inblandad efter beslutet 2018, men inte efter det.

Och så påstår Länsstyrelsen att “området inte utgör tomt runt bostadshuset.” Men… Tomtplatsavgränsningen gick ju över Davidssons altan? Hade de ändå använt byggnadsförvaltningens gamla föråldrade karta?

Länsstyrelsens beslut fortsatte att förvirra Bengt Davidsson.

Men…

På sidan 4 i Länsstyrelsens brev klarnade det emellertid!! Äntligen fick Bengt Davidsson en förklaring till sin och/eller Länsstyrelsens ”förvirring”.

Under rubriken “Beskrivning av ärendet” stod det:

“Byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun (nämnden) beslutade den 25 oktober 2022 … att inte ge strandskyddsdispens…”

Bengt Davidssons mage och hjärta lugnade sig, i varje fall något. Länsstyrelsen hade inte fattat något beslut utifrån byggnadsnämndens senaste beslut den 7 mars, det beslut där nämnden erkände att den hade haft totalt fel. Länsstyrelsen hade avslagit ett överklagande som Davidsson gjort av beslutet i oktober 2022.

Davidsson hade ju överklagat byggnadsnämndens absurda och felaktiga oktoberbeslut (se ”Mörka moln över Juta”) för att det inte skulle vinna laga kraft innan han inkom med en ny ansökan om strandskyddsdispens och ändrad tomtplatsavgränsning. Den ansökan som några månader senare kom att vända på hela ärendet.

Bengt Davidsson kunde inte låta bli att undra varför det hade tagit så lång tid för Länsstyrelsen och varför de hade behandlat ett gammalt överspelat ärende. Han hade överklagat ett beslut av byggnadsnämnden som hade fattats den 25 oktober 2022 och den 5 maj 2023 får han Länsstyrelsens beslut. Det var 4,5 månader senare. Och Länsstyrelsen hade bara upprepat gamla skrivningar och formuleringar… Tar sådant över 4 månader?

Länsstyrelsens beslut kring Davidssons överklagande av byggnadsnämndens gamla beslut från oktober förra året var helt meningslöst. Det var överspelat. Men vad händer med Länsstyrelsens överprövning av byggnadsnämndens beslut från den 7 mars? Kommer det att ta lika lång tid?

Ska inte Bengt Davidsson få sätta upp bron över bäckravinen på Juta innan sommaren?

Länsstyrelsen håller alltså fortfarande på med att överpröva byggnadsnämndens senaste och slutliga beslut. Men varför kommenterade inte Länsstyrelsen beslutet utifrån att den hade ytterligare ett ärende om Juta? Det hade varit bra för Davidsson att veta hur de olika ärendena förhöll sig till varandra.

Byggnadsnämnden ändrade ju i mars helt uppfattning om ianspråktagandet och, inte minst, kartorna som byggnadsförvaltningen hade använt och utgått från. Nämnden insåg att Davidsson hade rätt. Och i motiveringen till att avslå Davidssons överklagande av beslutet från oktober avvisade Länsstyrelsen helt de korrekta kartor som Davidsson hade lagt fram och det vittnesmål om ianspråktagande som Lave Thorell hade skrivit ner och som Davidsson bifogat sin överklagan. Kommer Länsstyrelsen att avvisa dessa omständigheter också i den överprövning som Länsstyrelsen gör av byggnadsnämndens beslut från mars 2022? Det gjorde ju inte byggnadsnämnden…

Jo, förvirringen är stor. Inte bara för läsare av denna blogg…

Borde byggnadsnämnden på något sätt ha återtagit det gamla ärendet? Eller är fredagens beslut ett sätt för Länsstyrelsen att “döda det gamla ärendet” nu när inte byggnadsnämnden hade gjort det?

Och framåt? När meddelar Länsstyrelsen utgången från överprövningen av byggnadsnämndens nya beslut? Om inte Länsstyrelsen gör det kommande vecka så kan förvirringen bli total. För, vad händer om Bengt Davidsson överklagar fredagens beslut till Mark- och miljödomstolen…? Då lär soppan bli fullständig – med två motsägelsefulla och sinsemellan uteslutande beslut om samma sak som pågår samtidigt.

Länsstyrelsens tjänstepersoner tycks något förvirrade och inte blev det bättre av att tre av dem besökte Juta den 23 mars. Det var en vecka efter att Davidsson fick det skriftliga meddelandet att Länsstyrelsen skulle överpröva byggnadsnämndens beslut. Besöket gjordes utan att någon som helst kontakt togs med Davidsson, varken före, under eller efter besöket. Den 26 april besökte en av tjänstepersonerna från Länsstyrelsen Juta ytterligare en gång, återigen utan att meddela Davidsson. Han presenterade sig åtminstone för två snickare som arbetade vid ”fiskhuset” på Davidssons grannes fastighet vid älven. Tjänstepersonen frågade om de arbetade för Davidsson… Det var lite underligt, eftersom både huset och marken det står på inte ägs av Davidsson. Det syns tydligt på alla fastighetskartor.

I fredags ringde dessutom en tjänsteperson från Länsstyrelsen (möjligtvis samma person) till Davidssons granne. Hen ringde alltså till fastighetsägaren själv, till han som äger ”fiskhuset” och fastigheten där huset står. Tjänstepersonen förhörde sig om det var Davidsson som byggde om fiskhuset. Vad nu Länsstyrelsen hade med det att göra? Huset fanns ju inte ens på Davidssons mark.

Det kan stundtals vara lite svårt att förstå vad Länsstyrelsen sysslar med…