Arkiv

Archive for the ‘Länsstyrelsen’ Category

Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)

26 juni, 2026 2 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”.

Länsstyrelsen i Vänersborg överprövade byggnadsnämndens strandskyddsdispens för Magnus Larssons garage. Den 7 maj meddelade Länsstyrelsen sitt beslut:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att godkänna, med tillägg av villkor, kommunens strandskyddsdispens från den 7 april 2026 i ärende STR.2026.9 för tillbyggnad av garage på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”

Vid första påseendet kan man tycka att Länsstyrelsens beslut blev en kompromiss. Men det stämmer inte. Länsstyrelsen bekräftar i allt väsentligt det beslut som politikerna i byggnadsnämnden fattade. Däremot har Länsstyrelsen satt villkor för att Larsson skulle få bygga sitt garage. 

“1. Tomtplatsen från beslut 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97 ska i söder markeras på ett tydligt sätt med staket, häck, mur eller dylikt. Se blå markering på bifogad karta. Avgränsningen ska ha en höjd om minst 70 cm. och utföras på sådant sätt att det utgör en tydlig avgränsning av tomtplatsen.

2 .Tillbyggnaden av garaget ska utföras inom den beslutade tomtplatsen i beslut från 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97.”

På bilden ovan syns den blå markeringen som Länsstyrelsen hänvisar till.

Magnus Larsson är inte särskilt nöjd med det första villkoret, och som på goda grunder faktiskt går att ifrågasätta.

Byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun ville inte att Magnus Larsson skulle få bygga ut sitt garage. (Se ”Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Det stred enligt tjänstepersonernas uppfattning mot lagen (Miljöbalken). Byggnadsnämnden ansåg däremot att Larsson skulle få göra det (se “Nämnden: Ja till dispens på Sikhall (2)”) – och Länsstyrelsen håller med. Länsstyrelsen konstaterar att strandskyddsdispens kan ges, förutsatt att garaget verkligen ligger inom den tidigare beslutade och redan ianspråktagna tomtplatsen.

Magnus Larsson ser “bara” ett problem med byggnadsnämndens och Länsstyrelsens beslut. Han tror inte att ett utbyggt garage ryms inom den nuvarande tomtplatsen. Det var därför som Magnus Larsson i sin dispensansökan också ansökte om utvidgad:

“hemfridszon och tomtavgränsning i enlighet med Länsstyrelsens karta 1987.”

Larsson menade att denna karta från 1987 visade en större hemfridszon och tomtplats, se det prickade området. Både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen avslog Larssons ansökan på denna punkt. De här besluten av först nämnden och sedan Länsstyrelsen innebar enligt Larsson att han inte kunde bygga garaget. Samtidigt står det faktiskt i nämndens beslut:

“den planerade tillbyggnaden av garaget bedöms rymmas inom den utpekade tomtplatsavgränsningen.”

Skriver byggnadsnämnden på det här viset så måste väl det gälla? Jag kan inte tänka mig något annat. Även Länsstyrelsen utgår ju från detta i sitt beslut. Och är det så här, vilket Magnus Larsson måste utgå ifrån, så hade han inte behövt begära en utvidgning av tomtplatsen.

Hur som helst. Den här “problematiken” uppfattas antagligen av de flesta som lite rörig och osäker. Jämför man Magnus Larssons ritning av garaget (se kartan nedan till höger) med tomtplatsavgränsningen från 2011 (se kartan nedan till vänster) så kan man åtminstone misstänka att garaget inte får plats inom tomtplatsen.

Jag skrev till byggnadsförvaltningen i söndags kväll. Igår torsdag fick jag efter påminnelse svar. Förvaltningen skickade en ny karta som jag inte hade sett tidigare:

Kartan gav mig dock inget svar på min fråga om garaget verkligen fick plats inom tomtplatsen. Larsson fick emellertid svar på en annan fundering som han har gått och burit på, nämligen var allmänhetens fria passage går i öster, mot Vänern:

“Den fria passagen längs vattnet är cirka 18 meter, och gränsen motsvarar i praktiken där den befintliga gräsmattan tar slut i öst.”

Det var en positiv nyhet för Magnus Larsson. Ett tag trodde han nämligen att byggnadsförvaltningen hade dragit gränsen mitt på gräsmattan alldeles vid bostadshuset.

Men var går tomtgränsen mer exakt i söder? Och var ska staketet, häcken eller muren uppföras som Länsstyrelsen krävde i sitt beslut?

Idag fredag fick jag ett svar från byggnadsförvaltningen som ställde allt upp och ner. Det är nästan så att jag är frestad att skriva typ:

“jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen…”

Byggnadsförvaltningen skrev så här:

”enligt beslutet från länsstyrelsen ska hela tillbyggnaden av garaget placeras inom den beslutade tomtplatsen i beslut från 2011-06-14 BN, SD 0009-11 § 97. Placeringen av tillbyggnaden kan eventuellt behöva justeras.

Exakt var tomtplatsen slutar/börjar i söder går inte att avgöra utan att besöka platsen. Förvaltningen kan därför inte avgöra om den berör gräsmattan eller den branta sluttningen. Tomtplatsen ska utgå från ovannämnt beslut och ett sätt för att kunna avgöra var den går är att mäta från befintligt bostadshus till gräns i söder på kartan. Det är upp till den som utför den sökta åtgärden att se till villkoret i dispensen uppfylls.​”

Va????!!!! ”kan eventuellt behöva justeras”, ”går inte att avgöra”, ”mäta från befintligt bostadshus”, ”upp till den som utför den sökta åtgärden”.

Dagens besked från byggnadsförvaltningen betyder alltså att Magnus Larsson ska uppfylla villkor som han inte vet vad de innebär. Hur ska han känna till villkorets geografiska innebörd när inte byggnadsförvaltningen själv kan precisera? Mäta från bostadshuset – det finns ju inga mått utsatta på tomtplatskartan att jämföra med. Var är rättssäkerheten? Vilka paragrafer i lagtexten stödjer sig förvaltningen på? Vad händer om Larsson gör sin tolkning av tomtplatsens gränser, bygger sitt garage och så kommer förvaltningen och gör en tillsyn – och konstaterat att Larsson har tolkat fel? Ska han då först få betala viten och sedan riva garaget?

Det verkar inte finnas någon rättssäkerhet för en fastighetsägare i Vänersborgs kommun, i varje fall inte för Magnus Larsson. Eller har jag missuppfattat något?

Byggnadsförvaltningen, och byggnadsnämnden, ignorerar alltså först Magnus Larssons ansökan om fastställande av tomtplats, och sedan lägger de över på Larsson själv att tolka den gällande tomtplatsen från 2011, när förvaltningen själv inte kan tolka den. Och sedan kan förvaltningen göra en tillsyn när garaget väl är byggt – och tala om för Magnus Larsson exakt var tomtplatsen går… Och besluta om rivning…

Det här borde gå att åtminstone JO-anmäla. 

Jag får hämta kraft, jag återkommer…

Anm. Här kan du läsa fortsättningen: ”Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)”.

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd, tjänsteperson

Träd i kommunen – Dalbobergen, Blåsut och Sikhall

14 maj, 2026 1 kommentar

Det är inte bara sammanträden, och inläsning inför dessa, som vi fritidspolitiker får ägna oss åt. Nästa vecka är det t ex sammanträden med barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Nä, det är också kontakter och möten med kommuninvånare.

Dalbobergen

Idag, trots att det är helgdag, var det ett möte med en engagerad invånare om Dalbobergen. Kommuninvånaren har reagerat på att den ”Fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön” (FÖP) har markerat två områden på Dalbobergen som utvecklingsområden för nya bostäder. (Se karta, områdena U22 och U23.) Ja, egentligen också den del av området U21 som ligger öster om vägen till Ursand (fram till den gamla riksvägen).

Kommunfullmäktige beslutade den 15 februari 2023 att dessa områden alltså ska kunna bebyggas. Bakom beslutet stod S+C+KD+M+L+SD och Miljöpartiet(!). Beslutet fattades trots att Länsstyrelsen:

“bedömer att de ingrepp som åtgärderna medför har en stor påverkan på riksintresse för friluftsliv … och att påtaglig skada inte kan uteslutas.”

Vänsterpartiet höll i detta fall med Länsstyrelsen. Det gjorde också Naturskyddsföreningen och några av kommunens nämnder, t ex miljö- och hälsoskyddsnämnden. Men inte bara det, i utredningsdelen av FÖP:en står det:

“Med närheten till Vänersborgs centrum och vandringsleden längs Vänerkusten är Dalbobergen ett av kommunens viktigaste rekreationsområden. … Närmast Vänerkusten är skogen avsatt som naturreservat. … Dalbostigen, en av kommunens mest populära vandringsvägar, löper längs strandkanten via Bastungen hela vägen till Grönvik och Ursand. Strax norr om brofästet, ovanför Skogshyddan, finns ett fågeltorn på ett berg med gles tallskog. Vänersborgsviken har ett unikt läge med stora koncentrationer av flyttande fåglar som passerar höst och vår. Väster om höjden utmed en ravin rinner Djupedalsbäcken mot Vänern. Ravinen har stora naturvärden med rik vegetation.”

Vänsterpartiet yrkade vid beslutet i fullmäktige att:

“U 22 och U 23 stryks från fördjupad översiktsplan eftersom bostadsutveckling i dessa områden skulle innebära alltför stor påverkan på kultur, natur- och friluftsliv.”

Det var bara Medborgarpartiet som stödde förslaget från Vänsterpartiet. Samtliga vänsterpartister reserverade sig mot fullmäktiges beslut. Men det blir att ta strid och bilda opinion den dag då detaljplaner ska upprättas för att genomföra exploateringen…

Den fördjupade översiktsplanen är nämligen inte något juridiskt bindande dokument för den framtida användningen av mark och vatten i Vänersborg och Vargön. Det är mer av en vägledning. När det t ex ska byggas bostäder i ett “nytt” område krävs det detaljplaner, strandskyddsdispenser mm. Å andra sidan, varför skulle just dessa områden pekas ut som utvecklingsområden för nya bostäder…?

Blåsut Höjd

I ett område inte långt därifrån, vid Rostvägen på Blåsut, finns det en detaljplan. (Området har av den blivande exploatören “döpts” till “Blåsut Höjd”.) Det är ett av de få skogs- och bergsområden som finns kvar i gamla Blåsut, efter att skogsområdet vid Kindblomsvägen inte långt därifrån, nu är bebyggt.

Detaljplanen för området vid Rostvägen, fastigheten Blåsut 2:18, upprättades 1933. Det var andra tider då. Det troliga syftet med den gamla detaljplanen, som bland annat grannarna tolkar den, var att skapa ett villaområde med lummig karaktär, precis som området i övrigt. Det var även den bild några av grannarna fick från byggnadsförvaltningen i Vänersborg när de köpte sina fastigheter, 2 kanske 3 hus skulle kunna byggas i området. Det är faktiskt bara två mindre byggnader som har ritats in på plankartan från 1933 – för snart 100 år sedan… 

En exploatör ansökte om bygglov på ”Blåsut Höjd”. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Byggnadsnämnden beviljade bygglovet på skogs- och bergsområdet och Länsstyrelsen godkände bygglovet efter grannarnas överklagan. Både Länsstyrelsen och byggnadsnämnden ansåg att detaljplanen från 1933 gäller som modern detaljplan. De två myndigheterna menade att planen tillät fem fristående flerbostadshus med totalt 24 lägenheter, eftersom detaljplanen inte begränsade antalet bostadshus på fastigheten.

Det kan nog de flesta tycka vara en mycket tveksam och alltför generös tolkning. Detaljplanen från 1933 borde (måste) tolkas utifrån den lagstiftning som gällde då. 

Den 16 september 2025 avslog Länsstyrelsen grannarnas överklagan av det bygglov som byggnadsnämnden beviljade. (Se “Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.) Grannarna överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Drygt ett halvår senare väntar de klagande grannarna fortfarande på svar från Mark- och miljödomstolen. De har inte hört något. Exploatören vågar naturligtvis inte börja sätta sina byggnadsplaner i verket. Det skulle kunna bli dyrbart om bygget startade och domstolen dömde till de grannarnas fördel…

Exploatören har inte hört av sig till grannarna, men det sägs att exploatören måste ha kunder till 18 av de 24 lägenheterna innan det blir ekonomi i bygget. Hittills är det (Hemnet) endast 3 lägenheter som är reserverade, vilket antagligen inte är detsamma som att de är köpta.

Vi får vänta och se hur Mark- och miljödomstolen dömer.

Sikhall

I Sikhall är förhållandena omvända. En exploatör söker strandskyddsdispens för att uppföra en servicebyggnad vid Sikhalls magasin. Tanken är att det ska byggas kök och toaletter för att kunna nyttja magasinet till tillställningar av olika slag som fester, bröllop och utflyktsmål för turister och andra.

Byggnadsnämnden gav exploatören strandskydd, men fyllt av villkor som ska uppfyllas. Två av villkoren löd:

  • “Placering av servicebyggnaden ska ta hänsyn till befintliga träd. Det innebär att placering behöver anpassas så att markarbeten inte utförs inom en radie på 15 x trädens stamdiameter ifrån träden.”
  • “Belysning behöver anpassas så att inte belysning av träd och vegetation sker.”

I Blåsut och Dalbobergen är inte träd viktiga, i Sikhall måste några enstaka träd bevaras, och inte belysas – trots att hela Sikhallsområdet är fullt av skog.

Fast det är klart, i Sikhall heter exploatören Magnus Larsson. För övrigt kommer med 99% sannolikhet Länsstyrelsen att överpröva byggnadsnämndens strandskyddsdispens, som de ska göra med de andra dispenserna som Magnus Larsson har beviljats. (Se “Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.)

Kategorier:Översiktsplan, Byggnadsnämnden, Dalbobergen, Länsstyrelsen, Rostvägen Blåsut, Sikhall, Sikhalls Magasin

Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall

29 april, 2026 1 kommentar

“Säg mig den glädje som varar beständigt” 

Det är ett gammalt svenskt ordspråk som ger uttryck för en insikt om livets föränderlighet och att det goda har ett slut. 

Den som ursprungligen myntade uttrycket hade säkerligen dock djupare filosofiska tankar kring denna livets lärdom än om Länsstyrelsen i Vänersborgs beslut…

Bläcket hade knappt hunnit torka på alla beslutsprotokoll från byggnadsnämnden (se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”) innan Länsstyrelsen hade bestämt sig. Det var ju Magnus Larsson, den Magnus Larsson, som hade fått tre strandskyddsdispenser beviljade av kommunen. Det blev säkerligen full fart i Länsstyrelsens korridorer och konferensrum. Inte kan Magnus Larssons strandskyddsdispenser accepteras, de måste stoppas.

Den 24 respektive 27 april beslutade Länsstyrelsen att överpröva samtliga strandskyddsdispenser:

“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 april 2026 i ärende … om strandskyddsdispens för … på fastigheten Sikhall 1:6, Vänersborgs kommun.”

Länsstyrelsens beslut om överprövning handlar alltså om de tre dispenserna för tillbyggnad av garage, brygga och samtliga 7 delpunkter kring badplatsen och campingen.

Länsstyrelsen motiverar beslutet:

“Länsstyrelsen kan komma att upphäva dispensen om förutsättningar för dispens saknas eller godkänna men med tillägg av villkor.”

Och/eller följande i motiveringen:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens.”

Och/eller:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”

Det var inget bra besked för Magnus Larsson och Sikhall. En överprövning leder, enligt min erfarenhet, alltid till ett avslag eller villkor som saboterar hela tanken för den som ansöker om dispens. Det finns ingen anledning att tro något annat när det handlar om Magnus Larsson i Sikhall. (Finns det någon chans för ett annat beslut av Länsstyrelsen…?)

Tänk att samma lag kan tolkas på så olika sätt. Byggnadsnämnden tolkar och bedömer på ett sätt, Länsstyrelsen på ett annat. Och gäller det Segelsällskapet och Ursand (inget ont om dessa) bedöms det på ett sätt, gäller det Magnus Larsson och Bengt Davidsson på Juta bedöms det på motsatt sätt. Fast det är samma lagbok och på många sätt samma förhållanden. Ja, faktiskt har det varit mer som har talat för strandskyddsdispenser för både Larsson och Davidsson… Det tycker de flesta utom Länsstyrelsen och ofta också Vänersborgs byggnadsförvaltning.

Magnus Larsson kommer med all sannolikhet inte att kunna förverkliga sina visioner för Sikhall. Den sista strandskyddsdispensen, som han har sökt och som inte byggnadsnämnden har avgjort än, handlar om småbåtshamnen, båtplatser, sjöbodar, stenpiren, servicebyggnad och toaletter vid magasinet osv. Det lär han inte heller få dispens för. Därmed är det stor risk att Larsson också får stänga magasinet för allmänheten. Och jag ser framför mig hur hela området runt Sikhallsviken växer igen, slyskogarna frodas och allt förfaller.

Det kommer inte att bli någon utveckling i Sikhall. Länsstyrelsen vill inte det.

Vi får se om Magnus Larsson tänker, och orkar, överklaga till Mark- och miljödomstolen. Just nu verkar Larsson trött på myndigheterna, väldigt trött…

Det enda påtagliga resultatet av Magnus Larssons planering, arbete och ansökningar om dispens är en faktura på 45.000 kr för ansökningarna.

Jag ber slutligen om ursäkt för att jag var så positiv i gårdagens blogginlägg. (Se “BN: Magnus får strandskyddsdispens”,) Inlägget var förhastat, jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha förstått att Länsstyrelsen tänker sabotera utvecklingen i Sikhall – för Magnus Larsson, för Sikhall, för Gestad, för södra Dalsland och för Vänersborgs kommun.

Och skulle Länsstyrelsen mot all förmodan godkänna byggnadsnämndens beslut och Magnus Larssons strandskyddsdispenser så ska jag gladeligen be om ursäkt igen. Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske…

Nu måste visionen för Vänersborgs kommun med största sannolikhet formuleras om:

”attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, landsbygd, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd, Vision

BN: Magnus får strandskyddsdispens

28 april, 2026 Lämna en kommentar

I december förra året lämnade Magnus Larsson in flera ansökningar om strandskyddsdispenser i Sikhall. Larsson är efter renoveringen av Sikhalls magasin (se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”) och fastighetsregleringen förra året (se “En fantastisk dag i Sikhall!”) helt inriktad på att börja förverkliga sina visioner i området. 

Fastighetsregleringen innebar som bekant att Larsson äntligen, efter 20 år och mot de styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att sätta de planer i verket som han har drömt om sedan han förvärvade området 2005. 

Den 7 april sammanträdde byggnadsnämnden. Nämnden skulle fatta beslut om flera av ansökningarna, dock inte alla. En av ansökningarna, en mycket viktig om området kring småbåtshamnen och magasinet, kommer nämnden att ta ställning till vid ett senare tillfälle, förhoppningsvis innan sommaren.

Byggnadsnämnden under Benny Jonassons (S) ordförandeskap har till stor del ändrat inställning till kommuninvånarna. Nämnden är mer positiv och förstående och tolkar inte alltid lagarna till invånarnas nackdel. Men så har också oppositionspartierna majoritet i nämnden. Den positiva attityden hade byggnadsnämnden även till Magnus Larssons ansökningar nu senast.

Byggnadsnämnden beviljade strandskyddsdispens på Larssons tre ansökningar!

Det ska dock poängteras, och det är oerhört viktigt, att besluten inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har bestämt sig om man avser att överpröva dispensbesluten eller inte. Det ska ske tre veckor efter att Länsstyrelsen har tagit del av beslutet:

“En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”

Överprövas inte besluten har byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft. Men Larsson har haft med Länsstyrelsen att göra förr och vis av erfarenheterna så tar han inte ut några segrar i förskott. Det finns en uppenbar risk att Länsstyrelsen upphäver besluten om strandskyddsdispens. Och då väntar en tid av strider med kamp och överklaganden. Jag tvivlar nämligen på att Magnus Larsson skulle ge sig om Länsstyrelsen försökte sätta käppar i hjulet.

Den första av Larssons dispensansökningar innehöll faktiskt dispenser för flera olika åtgärder. Larsson, liksom nämnden, har behandlat dem i klump eftersom de utgör en helhet och förutsätter varandra.

Byggnadsnämnden skriver:

“Att det nu söks om flera åtgärder samtidigt ses som positivt då synergieffekter kan uppstå för att hjälpa verksamheterna att uppnå lönsamhet och bli bärkraftiga vilket krävs om området ska utvecklas.”

Byggnadsnämnden fattade följande beslut:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för:

  1. Evenemangsområde
  2. Nya campingplatser för husvagn och husbil
  3. Utökning av altan för campingens kiosk
  4. Gångväg mellan kiosk och nya campingplatser
  5. Nya parkering för besökare till bad och kiosk
  6. Gångväg mellan ny parkering och bad samt gångbro
  7. Gallring och röjning av buskar och vass för återställande av sandstrand”

Nedanstående karta ingick i beslutet. På den kan du se hur området är tänkt att se ut. Samtliga punkter ovan är inritade på kartan. (Kartan kan laddas ner här.)

Det är så här Larssons vision, och plan, för området ser ut. Det vi ser är bland annat en utveckling av befintlig campingverksamhet, anordnande av ställplatser, utvidgning av altan vid Sikhalls kiosk och camping, förbättrad tillgänglighet till badplatsen, fler parkeringsplatser, anordnande av gångväg och bro över Svartebäck samt gallring och röjning så att t ex uteserveringen vid restaurangen får en attraktiv sjöutsikt.

Sikhall kommer att bli ett fantastiskt vackert och mycket attraktivt område. Vi hoppas att Länsstyrelsen inser det också…

Byggnadsnämnden motiverar noggrant varför den har beviljat strandskyddsdispenserna. Det är nämnden tvungen att göra eftersom de flesta av åtgärderna troligen omfattas av förbud enligt strandskyddslagstiftningen. För att beviljas dispens krävs särskilda skäl och att åtgärderna inte strider mot strandskyddets syften. Strandskyddets syften är att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och samtidigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Det föreligger särskilda skäl för att ge strandskyddsdispenser skriver nämnden:

“Den sökta åtgärden är lokaliserad inom ett utpekat område för landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS) enligt kommunens översiktsplan från 2017. Endast 4 områden inom Vänersborgs kommun är utpekade som LIS-områden (till ytan motsvarar de 0,4% av kommunens strandskyddade områden). Längs med Dalslandskusten är Sikhall det enda utpekade LIS-området.”

Syftet med LIS-områden är att en åtgärd eller anläggning ska bidra till landsbygdens utveckling. Magnus Larssons åtgärder kommer att långsiktigt stärka Sikhall som besöksmål i kommunen och ge bättre förutsättningar för inflyttning genom sjönära bostadstomter. Det bedöms:

“bidra till långsiktig ekonomisk aktivitet i området och därmed främja landsbygdsutvecklingen.”

Men inte nog med det. Åtgärderna bedöms också:

“öka områdets friluftsvärden, öka möjligheten för människor att röra sig fritt i området, och öka tillgången till strandområdet.”

När det gäller strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet skriver byggnadsnämnden:.

“Åtgärderna bedöms ha en påverkan på djur och växtliv men sammanvägt bedöms påverkan vara acceptabel och goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms långsiktigt kunna bevaras i området.”

Som sagt, vi hoppas att Länsstyrelsen inte saboterar utvecklingen i Sikhall…

Det följde med en del villkor från byggnadsnämnden för att bevilja strandskyddsdispenserna. Några villkor var acceptabla medan andra kanske inte riktigt var det. Ett villkor blev det faktiskt omröstning om i nämnden. Det gällde villkoret:

”Anläggande av parkering och gallring/röjning … ska göras under september-mars.”

Piotr Gabrys (M) yrkade på att villkoret skulle strykas. Det fick dock inte nämndens gehör.

Magnus Larsson fick den 7 april också en strandskyddsdispens för utökning av en brygga, men det var i en annan del i Sikhallsviken. Han fick även dispens för tillbyggnad av garage uppe på politikerhyllan. I den dispensen fanns ett villkor som är värt att notera i ett särskilt blogginlägg.

Magnus Larsson arbetar inte bara för att utveckla och göra Sikhall hur bra och fint som helst, han arbetar även för att förverkliga kommunens vision (fetstilen är min):

”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Och det kostar inte Vänersborgs kommun en krona…

Om han får för Länsstyrelsen…

OBS! Och det kommer han med största sannolikhet inte att få – se ”Länsstyrelsen stoppar utvecklingen i Sikhall”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, landsbygd, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall

Tredje gången gillt för det svarta taket?

21 februari, 2026 Lämna en kommentar

Teresa och Björn Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen i Vargön år 2002. 14 år senare, i juli 2016, bytte de ut det röda tegelpannetaket till svart, blankt betongpannetak. Då skulle de svarta solpanelerna smälta in bättre. Det visade sig den 11 december 2020 att tjänstepersonerna på kommunens byggnadsförvaltning inte hade samma uppfattning. De bedömde att det svarta taket hade förändrat byggnaden väsentligt och därmed områdets karaktär. Takbytet var en olovligt utförd åtgärd.

Förvaltningen fick stöd av politikerna i byggnadsnämnden. Den 31 oktober 2023 fattade nämnden beslutet att paret Thorenius skulle:

“återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör.”

Thorenius överklagade, men både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen höll med byggnadsnämnden och avvisade överklagandena. Thorenius skulle tvingas att betala upp till ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna, ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Ett rött tak var enligt byggnadsnämnden och kommunens stadsarkitekt ett allmänt intresse…

Sent på hösten 2024 ansökte Thorenius om att få bygglov i efterhand på det svarta taket. Det var en sista desperat åtgärd för att slippa meningslösa och dyrbara takbyten. Det gick inget vidare. Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden Thorenius ansökan:

“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Nämnden ansåg att:

“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”

Det var den socialdemokratiske ordföranden Benny Jonassons (S) utslagsröst som avgjorde… Eller om det nu var Sverigedemokraterna som avgjorde. Torbjörn Moqvist (SD) avstod nämligen från att rösta.

I Kommunallagen 4 kap 26 § står det:

”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.”

Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot enskild”.

Thorenius överklagade som bekant byggnadsnämndens beslut med hänvisning till Kommunallagen. Det tog sedan Länsstyrelsen nästan ett år att komma fram till ett avgörande. Det 10 februari i år kom det självklara beslutet:

“Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till nämnden för fortsatt handläggning.”

Karin Engqvist på TTELA ställde frågan till några ledamöter i byggnadsnämnden, bland annat ordförande Benny Jonasson (S), om de inte kände till paragrafen i Kommunallagen. De svarade att de inte gjorde det eller “glömde” den. (Se TTELA “Nytt hopp för svarta taket i Vargön – politikerna gjorde fel”.) Karl af Geijerstam skrev i en ledare (se TTELA “Ge bygglov för det svarta taket i Vargön”):

“Att vare sig ordförande eller ledamöterna hade koll på något som står väldigt tydligt i kommunallagen är häpnadsväckande.”

Ja, det är häpnadsväckande – särskilt som denna fråga enligt uppgift hade diskuterats tidigare i nämnden… Kanske ville inte ledamöter upplysa om vad som gällde eftersom de inte visste hur Torbjörn Moqvist (SD) skulle rösta om han blev “tvingad”. Man skulle också kunna ställa frågan varför inte de annars så talföra tjänstepersonerna slog larm…

Ärendet ska alltså upp ytterligare en gång i byggnadsnämnden, för tredje gången. Förhoppningsvis blir det redan på nästa sammanträde, den 3 mars. Niklas Claesson meddelade TTELA att han ska lägga fram samma yrkande som tidigare, dvs att bevilja Thorenius bygglov för det svarta taket. Och gör han inte det, så finns det andra i nämnden med samma planer. Och personen som har orsakat denna “uppståndelse”, Torbjörn Moqvist, var tydlig i TTELA:

“Jag kommer att rösta för dem.”

För paret Thorenius alltså.

Det tycks som om det svarta taket på Snickaregårdsvägen ska få förbli svart. I varje fall om politikerna får bestämma. Men vad säger tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen?

I motiveringen till avslaget den 21 jan 2025 skrev förvaltningen:

“Den avvikande svarta takkulören strider mot plan- och bygglagens krav på varsamhet vid ändring (8 kap. 17 § PBL) och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap (2 kap. 6 § PBL).”

Svarta tak på Snickaregårdsvägen.

Antagligen anser förvaltningen fortfarande det. Och stadsarkitekten Martin Staude har sin åsikt klar:

“De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”

Det är viktigt att klargöra, och slå fast, att det i detaljplanen (stadsplanen) från 1988 inte finns några bestämmelser för tak- eller fasadfärger i området. Det finns också en “Översiktsplan” från 2017. I den finns det inte heller några anvisningar om vad som gäller i området.

Det har emellertid vid upprepade tillfällen hänvisats till den fördjupade översiktsplanen. Den 31 oktober 2023 motiverade byggnadsnämnden sitt beslut att det svarta taket skulle bytas ut med:

”Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”

Vilket var tämligen absurt. Den fördjupade översiktsplanen antogs ju inte av kommunfullmäktige förrän 2023 – och taket byttes alltså redan 2016. Den fördjupade översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt! Och dessutom är den inte ens juridiskt bindande…

Den 1 december 2025 skedde en tämligen omfattande uppdatering av Plan- och bygglagen, PBL. Det övergripande syftet var att skapa ett mer förenklat, effektivt och ändamålsenligt regelverk för bygglov, så att de administrativa bördorna skulle minska och att fastighetsägare skulle ges större frihet över den egna fastigheten.

I PBL 9 kap 5 § står det:

“För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.”

Kanske är även den här paragrafen tillämplig, PBL 9 kap 56 §:

“Bygglov ska ges för en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan, om
…
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen”

Det tycks som om det blir ett enkelt beslut för byggnadsnämnden.

TTELA skrev emellertid:

“Vid avgörandet om bygglov i efterhand ska beslutet dock baseras på den lagstiftning som gällde vid takbytet.”

Jag kan inte uttala mig om detta stämmer i det här fallet. Men det finns rättsfall som säger att ny lagstiftning ska gälla om det gynnar den som är föremål för tillsyn. Och uppdateringen av PBL ger som synes ett ganska starkt stöd för att Thorenius ska få bygglov av byggnadsnämnden. Ja, egentligen så verkar det som om Thorenius inte ens behöver söka bygglov. (Se även Boverket “Bygglov för fasadändring”.)

Byggnadsförvaltningen, och kanske politiker från de styrande partierna, skulle kunna hävda att Thorenius hus ändrar karaktär. Det argumentet tror jag dock inte håller, eftersom solcellerna på taket är svarta. Däremot tror jag att det kommer att hävdas att det svarta taket påverkar områdets karaktär. Det har ju nämnden och förvaltningen hävdat tidigare.

Gör det svarta taket det?

Det inringade huset är Thorenius hus. Alla hus med ett kryss har svarta tak. Och då har jag inte satt några kryss på alla garage som har svarta tak… Det ska också tilläggas att husfasaderna inte heller är enhetliga. I området, och även på Snickaregårdsvägen, finns det fasader i bland annat blått, gult, brunt, grönt och vitt.

Niklas Claesson (M) sa till TTELA:

“Sen kan man se olika på hur kulturhistoriskt värdefullt det är. Jag menar att det är ganska spräckligt med olika färger i området ändå.”

Finns det någon enhetlighet på Snickaregårdsvägen?

Att bedöma ett områdes karaktär är helt klart personligt och subjektivt. Det finns olika åsikter och det vore mycket anmärkningsvärt och olyckligt om det svarta taket fälls istället för frias beroende på subjektiva tyckanden.

Till sist kan konstateras att paret Thorenius har fått betala 4.179 kr i bygglovsavgift. Och nu visar det sig att det kanske inte ens behövs bygglov för att ändra takfärgen. Om det är så måste naturligtvis bygglovsavgiften betalas tillbaka.

Spännande fortsättning lär följa…

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, ttela, Vargön

Grönvik: Länsstyrelsen upphäver beslutet!

26 oktober, 2025 Lämna en kommentar

Den 4 mars 2025 fattades följande beslut i Vänersborgs byggnadsnämnd (se “Bert och Grönvik (3)”):

“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”

Det var Bert Karlssons förslag till ny detaljplan för Grönvik som fick byggnadsnämndens gillande, och godkännande – se bild nedan.

Eftersom Länsstyrelsen alltid ska kontrollera kommunala beslut om strandskyddsdispens skickades byggnadsnämndens beslut dit. Länsstyrelsen beslutade i ett tidigt skede att överpröva nämndens beslut. 

I augusti skrev jag ganska mycket om Grönvik, det blev fem blogginlägg. (Se “Bert och Grönvik (1)”.) Jag redogjorde för Berts planer, processen i byggnadsnämnden och naturligtvis min egen uppfattning. Den var att byggnadsnämnden inte fattade något bra beslut. Beslutet gynnade egentligen inte vänersborgarna på något sätt. Tvärtom, de blev av med ett populärt friluftsområde, och det var knappast acceptabelt. (Se “Bert och Grönvik (3)”.)

Bert Karlsson hörde av sig efter mina blogginlägg – och det blev därför en resa upp till Ursand och Grönvik. (Se “Berts planer för Grönvik (5)”.) Det visade sig att Bert i stora drag delade min syn(!) på nämndens beslut… Bert skulle egentligen vilja utveckla Grönvik/Ursand på ett annat sätt. Sa han. Se bild nedan.

Bert vill ha fler ställplatser för husbilar i området, men ungefär vid de vita kryssen på flygbilden – alltså inte på Grönvik. Vid det gröna krysset är det tänkt att bli någon slags vildmarkscamping med tält. Om Bert får som han vill alltså.

Om Bert Karlsson fortfarande har dessa planer, eller vision, för Ursands och Grönviks utveckling så blir han kanske inte så besviken på Länsstyrelsens överprövning. Länsstyrelsens beslut kom i onsdags:

“Länsstyrelsen beslutar att upphäva Vänersborgs kommuns beslut, beslutat den 4 mars 2025 i ärende STR.2024.39 om strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus, campingenheter, belysning och väg på fastigheten Kleverud 1:5, Vänersborgs kommun.”

Länsstyrelsen upphävde alltså byggnadsnämndens beslut. Det var egentligen ingen överraskning, inte heller för Bert tror jag. Miljö- och hälsoskyddsnämnden och tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen hade t ex sagt nej till Berts planer redan under ärendets behandling i kommunen.

Länsstyrelsen delade helt enkelt inte byggnadsnämndens bedömning, den bedömning som ligger till grund för den strandskyddsdispens som beviljades:

“åtgärderna kommer att få en stor negativ inverkan på strandskyddets syften.”

Länsstyrelsen bedömde att:

“Allmänheten kommer att hindras från att använda och passera över det aktuella området, som idag utgör ett område som kan utnyttjas för friluftsliv på flera olika sätt.”

Länsstyrelsen menade att även om det kommer att finnas en passage på 4-5 meters bredd längs strandkanten är detta en för liten yta. Dessutom ska allmänheten då också passera förbi eller att vistas intill campinggäster och det i sig ger en avhållande effekt. Området kan uppfattas som ianspråktaget.

Länsstyrelsen ansåg inte heller att beslutet om dispens kan motiveras med att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse:

“Ett allmänt intresse innebär omständigheter som ska vara till gagn för allmänheten, exempelvis åtgärder för hälso- och sjukvård, skola, infrastruktur, VA och kommunikation.”

Troligtvis delar de flesta kommuninvånare i stort denna uppfattning. Och även om det skulle vara intressant att jämföra dessa motiveringar med de som Länsstyrelsen angav i fallen Juta på Restad och Sikhall 1:22 så hör det inte till detta blogginlägg.

När det gäller djur- och växtlivet delade Länsstyrelsen miljö- och hälsoskyddsnämndens ställningstagande. (Se ”Bert och Grönvik (2)”.)

“Den 1 juli 2025 förändrades bestämmelserna om strandskydd i vissa avseenden.”

Skrev Länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövade även byggnadsnämndens beslut utifrån de nya reglerna – och kom till samma slutsats. Men i detta avsnitt står det något som jag reagerar på:

“Länsstyrelsen bedömer att det aktuella området, i detta fall hela Vänerns kustremsa inom Vänersborgs kommun, inte är att definiera som ett område med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck, utan i stället ett attraktivt område med stor andel befintlig bebyggelse som dessutom omfattas av flertalet riksintressen.”

Det är svårt att se att Länsstyrelsen för ett korrekt resonemang. Strandlinjen i Vänersborgs kommun ska enligt uppgift vara drygt 16 mil inklusive alla “krinkelikrokar”. (Enligt andra uppgifter 28 mil.) Inte går det väl att betrakta detta som ett enda område? Jag befarar att Länsstyrelsens uppfattning kan få stora konsekvenser för fastighetsägare i kommunen.

Slutligen ansåg Länsstyrelsen att det allmänna intresset som strandskyddet representerar:

“väger tyngre än det enskilda intresset för företaget att anlägga mobila servicehus, campingenheter, belysning och väg på fastigheten”

Fast ett mobilt servicehus skulle definitivt vara till stor nytta för allmänheten…

Länsstyrelsen avslutade med en sammanfattning:

“Länsstyrelsen bedömer att strandskyddets syften kommer att motverkas då de aktuella åtgärderna medför en stor försämring för allmänhetens möjlighet att utnyttja området samt en betydande försämring för växt- och djurlivet i området.”

Och med det sagt så upphävde Länsstyrelsen Vänersborgs kommuns beslut.

PS. Ni har väl inte missat James Buccis bloggar om kommunens hantering av Dalbobron? De är mycket läsvärda – “Bron”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Ursand

Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen

5 oktober, 2025 1 kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 – mellan Rostvägen 1 och 9. Det är det sista bergs- och skogsområdet som finns kvar i det “gamla” Blåsut. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Nästan ett år senare, den 7 april 2025, beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.)

De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj. Grannarna begärde också inhibition av beslutet. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.) Det avslog Länsstyrelsen den 28 maj. (Se “Tråkig nyhet från Blåsut”.) Beslutet överklagades till Mark- och miljödomstolen (MMD). Det visade sig vara meningslöst, redan den 3 juli, avslog (MMD) överklagandet.

Den 16 september, för snart 3 veckor sedan alltså, avkunnade Länsstyrelsen sitt beslut om grannarnas överklagan av själva det beslut om bygglov som byggnadsnämnden beviljade Babak Salahi Tabrizi:

“Länsstyrelsen avslår överklagandet.”

Det var självklart en stor besvikelse för de boende runt bergs- och skogsområdet vid Rostvägen i Blåsut… Länsstyrelsen menade att det var helt på sin plats att det uppförs fem (5) flerbostadshus med 24 lägenheter i området.

Länsstyrelsen motiverade sitt beslut – under rubriken “Länsstyrelsens bedömning”. Och visst är det bedömningar… Jag återger Länsstyrelsens argument i punktform och kommenterar dem sedan.

  • Länsstyrelsen anser i sin prövning att detaljplanen från 1933 gäller som modern detaljplan. Detaljplanen tillåter fristående bostadshus menar Länsstyrelsen vidare och tycker att fem flerbostadshus inte strider mot planen, eftersom den inte begränsar antalet bostadshus på fastigheten.

“Länsstyrelsen anser inte att planens illustration av två mindre byggnader på fastigheten utesluter att flerbostadshus får uppföras på den.”

Det kan nog de flesta tycka vara en mycket tveksam och alltför generös tolkning. Detaljplanen från 1933 måste tolkas utifrån den lagstiftning som gällde då. Det är ett huvudargument i en prejudicerande dom från 2022 (NJA 2022 s. 922). Domen föreskriver att äldre planer måste tolkas utifrån syftet, inte bara texten. Och det mesta talar för att planens syfte var att skapa ett villaområde med lummig karaktär, precis som området i övrigt. Det är faktiskt bara två mindre byggnader som har ritats in i plankartan från 1933. Att uppföra fem flerbostadshus med totalt 24 lägenheter torde innebära en väsentlig avvikelse från planens syfte.

Länsstyrelsen bedömer dessutom att det handlar om 5 flerbostadshus och inte 6:

“Länsstyrelsen delar vidare nämndens bedömning att hus 5 utgör ett fristående flerbostadshus och inte består av två sammanbyggda tvåbostadshus.”

Länsstyrelsen bedömer alltså att husen 5 och 6 (kartan till höger) utgör ett enda fristående flerbostadshus. Grannarna gör inte samma bedömning. Gör du?

Länsstyrelsen delar även byggnadsnämndens bedömning att begreppet ”tomtplats” i detaljplanen syftar till att en fastighet inte får vara mindre än 1000 m², och inte till hur stor tomten för ett bostadshus ska vara. Det är ytterst tveksamt – i en detaljplan från 1933… Och vi noterar återigen att Länsstyrelsen, och byggnadsförvaltningen, gör en bedömning, dvs en egen tolkning… Och denna gång höll även byggnadsnämnden med.

Grannarna gick i sin överklagan in på djupet i frågor kring detaljplanen och den planerade byggnationen. De hänvisade också till flera prejudicerande domar. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.) Länsstyrelsen undviker att argumentera mot flera av de argument som de boende framförde i sin överklagan, Länsstyrelsen ignorerar dem helt enkelt. 

  • Länsstyrelsen anser att den planerade byggnationen bara marginellt överskrider den tillåtna byggytan och därför bedöms avvikelsen som obetydlig och planenlig.

Länsstyrelsens resonemang på den här punkten är än en gång mycket tvivelaktig. I gamla stadsplaner var bestämmelser om byggrätt uttryckta i absoluta gränser som inte fick överskridas. Länsstyrelsen skriver också att eftersom det finns ”viss osäkerhet” i mätningarna så kan man bortse från överytan. Men om det finns osäkerhet ska den normalt tolkas restriktivt till fördel för allmänintresset, inte till exploatörens fördel. Och även små avvikelser ska inte godtas om de rör detaljplanens huvuddrag, och här är planens huvuddrag låg exploatering.

  • Länsstyrelsen konstaterar att antalet parkeringsplatser uppfyller kommunens norm och att trafikpåverkan bedöms hanterbar.

“Av handlingarna i ärendet framgår att det ska anläggas 24 parkeringsplatser, inklusive 2 för rörelsehindrade, vilket är 2 fler än det minsta antal som krävs enligt kommunens parkeringspolicy.”

Parkeringsbehovet skulle alltså vara tillgodosett. Det förutsätter att det inte finns något hushåll som har mer än en bil. Eller att de 24 hushållen aldrig får besök… 

Det går inte heller att parkera på Rostvägen. Vägen är så smal att två bilar inte kan mötas och det finns ingen gång- eller cykelväg. Det är knappast säkert att passera med barnvagn. Det blir en osäker trafikmiljö för barn, äldre och personer med funktionshinder.

Länsstyrelsen skriver att:

“möjligheterna att ordna trafik har prövats och avgjorts i detaljplanen.”

Menar Länsstyrelsen att detaljplanen prövade trafiksituationen 1933 och att det avgörandet gäller än idag?

  • Länsstyrelsen anser att marken är lämplig att bebygga med bostadshus även med hänsyn till naturvärdena på platsen.

“Försiktighetsprincipen som kommer till uttryck i 2 kap. 3 § miljöbalken är inte tillämplig vid prövningen om bygglov kan ges för ansökta åtgärder.”

Det är märkligt eftersom miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg bedömde exploateringen av skogs- och bergsområdet som olämplig ur naturvårdssynpunkt. Ja, nämnden avstyrkte faktiskt byggnationen. Området är nämligen klassat som naturvärdesklass 4 i kommunens naturvårdsstrategi. Och sådana områden ska skyddas – undantag får bara göras om det föreligger ett ”starkt samhällsintresse”. Här är det ett privat kommersiellt intresse… Länsstyrelsen har med andra ord knappast gjort en tillräcklig intresseavvägning enligt miljöbalkens försiktighetsprincip.

Länsstyrelsen bedömde vidare att frågor om skyddade arter var tillräckligt hanterade i detta skede.

  • Länsstyrelsen anser att byggnationen inte innebär några ”betydande olägenheter”.

“Enligt praxis så ligger nivån för betydande olägenhet högt – det ska alltså vara fråga om olägenheter som är väsentliga för att dessa ska anses utgöra betydande olägenheter i PBL:s mening och av praxis framgår det att regeln ska tillämpas restriktivt.”

Vad som är en hög nivå är alltså en fråga om bedömning. Länsstyrelsen motiverar bedömningen för Rostvägen med att:

“Det aktuella området är tättbebyggt och i ett sådant område har man att tåla en ganska omfattande påverkan från grannfastigheter.”

Det är väl lite så man undrar om Länsstyrelsen överhuvudtaget är bekant med området vid Rostvägen…

Grannarna menade i sin överklagan att uppförandet av 5 flerbostadshus med 24 lägenheter skulle innebära en betydande inskränkning av deras boendekvalitet. Det handlade om insyn, skuggning, buller, störningar, ljus och förlorad naturmiljö.

Länsstyrelsen skriver kort att:

“Sammantaget bedömer Länsstyrelsen att den föreslagna byggnationen är förenlig med anpassningskraven i 2 kap. 6 § första stycket 1 PBL.”

Länsstyrelsen anför också att detaljplanen tillåter att fastigheten bebyggs enligt den aktuella bygglovsansökan. Det är dock ett tvivelaktigt argument eftersom grannarna i sin överklagan faktiskt bestrider att detaljplanen tillåter det.

Det finns flera argument i grannarnas överklagan. Länsstyrelsen viftar bort flera aspekter och argument ganska lättvindigt. Några tas överhuvudtaget inte upp.

“Sammanfattningsvis har det inte framkommit något hinder för att ge bygglov. Vad klagandena anfört om förväntningar, barnperspektiv och intresseavvägning medför ingen annan bedömning.”

Länsstyrelsen håller inte med de boende vid Rostvägen på någon endaste punkt. Det är anmärkningsvärt. “Grannarnas” överklagan var oerhört genomtänkt med mängder av hänvisningar till lagparagrafer och prejudicerande domar. (Se tre blogginlägg om överklagandet med början “Grannarna på Blåsut överklagar“.)

Länsstyrelsens beslut innehåller en otroligt massa tyckande och bedömningar. Ibland är det också svårt att förstå vad Länsstyrelsen lutar sig mot, mer än att juristen/tjänstepersonen har en egen subjektiv uppfattning. De argument som finns i överklagan bemöts sällan, Länsstyrelsen låtsas inte om dem. Och hela tiden får man känslan av att Länsstyrelsen har bestämt sig först – och sedan har letat argument för sin förutbestämda mening. Och som vanligt sammanfaller Länsstyrelsens bedömning med byggnadsförvaltningens i Vänersborgs kommun…

Vi får se om grannarna finner det mödan värt att överklaga Länsstyrelsens beslut. Jag hoppas det. För då kanske vi också får en bättre uppfattning om en 90 år gammal detaljplan verkligen kan tolkas så fritt att nästan vilken exploatering som helst blir möjlig…

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Rostvägen Blåsut

Om torgkioskerna: To be or not to be

29 augusti, 2025 1 kommentar

I centrum av staden Vänersborg har kioskerna på torget stått i centrum. Så skulle man kunna uttrycka det lite vitsigt. De två kioskerna har stått på sina platser sedan urminnes tider och det finns väl knappast en enda vänersborgare som inte har köpt en korv eller en glass i någon av kioskerna. Och turister har förvånats över att det finns två kiosker så nära varandra och med samma utbud.

Nu är det tänkt att traditionen ska brytas och stadsbilden förändras. Kommunen har beslutat att jämna kioskerna med marken. Kommuninvånarna har delade uppfattningar, ska kioskerna stå kvar eller ska de rivas? Sara Johansson vill ha dem kvar och reagerar dessutom på att kommunen inte har rådfrågat vänersborgarna innan rivningsbeslutet fattades. Ikväll har hon kallat till möte kl 17.30 i biblioteket.

Det har varit en längre process kring torgkioskernas vara eller inte vara. TTELA har i flera artiklar följt utvecklingen de senaste två åren.

Redan i oktober 2023 skrev TTELA en artikel om kioskerna. (Se TTELA 20/10 2023 “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”.)

TTELA skrev:

“De båda byggnaderna på Torget i Vänersborg är utrymda och igenbommade efter att kommunen sagt upp avtalet med den som drev gatuköken.”

Så var det. Avtalen sades upp, men kommunen hade ingen som stod beredd att ta över någon av kioskerna och driva verksamheten vidare.

TTELA följde upp artikeln några dagar senare med att fråga några vänersborgare vad de ville se på torget. Det var ju ganska tråkigt att det inte längre gick att få sig en mosbricka på Göstas korv eller på Grill-Ivar. Eller den mer moderna snabbmaten, hamburgare. Hamburgare hade vänersborgarna aldrig hört talas om på 60-talet när kioskerna uppfördes, mer än möjligtvis skymtat i någon amerikansk film. (Se TTELA 23/10 2023 “Vänersborgarnas röster: ‘Det vill vi se på Torget’”.)

Anledningen till TTELA:s artikel var att kommunen sökte någon eller några som var intresserade av att driva verksamhet i en eller båda kioskerna. Intresset visade sig dock mycket svalt, och ointresset har stått sig ända tills idag.

TTELA publicerade ytterligare några artiklar efter årsskiftet. Den första artikeln var särskilt intressant. Den redogjorde för kioskernas historia. (Se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”.)

“Vid årsskiftet 1965/1966 stod kioskerna klara, och under våren 1966 rapporterade ELA att bygget blev dyrare än beräknat.”

Jag minns det som igår. Ja, egentligen inte riktigt. Det var väl inte förrän sent på hösten 1968 som jag gjorde min “vuxendebut” på torget tillsammans med kompisen Göran. Efter det blev kioskerna en central punkt i livet ett antal år framåt. I TTELA:s artikel sa en vänersborgare:

“Jo, jag har väl varit där en del om nätterna och ätit korv.”

Och så var det, det var en korv med mos som gällde. Mosbrickan var obligatorisk, särskilt i början av 70-talet. Då var det dans i parken på torsdagar och på småtimmarna ringlade köerna långa på torget…

Jag tror inte att det var några av gästerna som i köerna stod och funderade på om kioskerna var snygga eller inte, om de var att betrakta som historiska kulturminnen eller inte. Det enda av betydelse var att de tillhandahöll varm korv.

Diskussionen om vad som borde göras på torget blev allt intensivare. Det såg som sagt mörkt ut, det tillhandahölls ju varken korv eller glass. Och om ingen ville hyra kioskerna, skulle det då vara så här i framtiden också?

TTELA piskade upp stämningarna. Tidningen tog kontakt med den välkände arkitekturkritikern Mark Isitt. (Se TTELA 17/2 2024 “Vänersborgs stadsarkitekt om kioskerna: ‘De ser förjävliga ut’”.)

“Nej, fan, riv dem. De gör ju ingenting annat än att förfula.”

Sa Isitt till TTELA. Och fick medhåll av stadsarkitekt Martin Staude:

“de ser förjävliga ut”

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) höll inte med:

“De pryder sin plats, skulle jag säga. I mitt liv har de alltid funnits på Torget, så de är en naturlig del.”

Sedan vet jag inte om TTELA uppfattade Jonasson rätt när TTELA skrev:

“enligt Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) är det inte aktuellt att riva kioskerna.”

Bara 10 dagar senare, den 27 februari, fattade nämligen samhällsbyggnadsnämnden ett enigt beslut om att riva kioskerna:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att riva båda kioskerna på huvudnäs 2:14 och uppdrar åt förvaltningen att ansöka om rivningslov.”

Naturligtvis berättade TTELA om beslutet, dock utan att intervjua ordförande Jonasson (S), som enligt TTELA skulle ha gjort en total omsvängning på några dagar. Inte heller någon annan politiker i nämnden intervjuades. (Se TTELA 18/3 2025 “Kioskerna på Torget i Vänersborg kan komma att rivas”.)

Beslutet motiverades med att det inte fanns någon som ville hyra kioskerna och att ha dem kvar tomställda skulle enligt förvaltningen kosta 1 milj kr de kommande 10 åren. Så trots att kioskerna på torget hade ett kulturhistoriskt värde och skulle behandlas varsamt vid ombyggnad och underhåll så skulle de rivas. Det innebar följaktligen att samhällsbyggnadsnämnden skulle vända sig till byggnadsnämnden för att begära rivningslov.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade också att:

”uppdra åt förvaltningen att utreda framtida utformning av området där kioskerna är placerade på torget.”

Hos nämnden fanns tydligen tankarna på torgkiosker kvar. I underlaget slogs det för övrigt fast att kioskerna hade ett kulturhistoriskt värde

Ärendet behandlades ovanligt snabbt. Redan den 10 juni fattade byggnadsnämnden ett enhälligt beslut:

“Byggnadsnämnden ger rivningslov.”

Som skäl för beslutet angavs att det inte fanns något rivningsförbud i detaljplanen och att kioskbyggnaderna inte hade några höga kulturhistoriska värden som borde bevaras. TTELA skrev (se TTELA 19/6 “Torgkioskerna i Vänersborg ska rivas – borta redan till hösten”):

“Rivningsjobbet – som väntas kosta mellan 1,5 och 2 miljoner kronor – ligger redan ute för upphandling.“

Planen är att rivningen ska komma igång i september och vara klar i mitten av oktober, innan Oktobermarknaden.

Sara Johansson överklagade beslutet till Länsstyrelsen och yrkade att det upphävdes. Hon anförde att byggnaderna hade berikat generationer och att designen av mexitegel skapade ett unikt karaktärsdrag som måste bevaras varsamt. Johansson kritiserade också kommunen för att den inte hade involverat och engagerat medborgarna. (Se TTELA 15/7 “Sara kämpar för att bevara kioskerna på torget”.)

Den 22 juli fattade Länsstyrelsen beslut:

“Länsstyrelsen avvisar överklagandet”

Länsstyrelsen motiverade beslutet:

“Det är kommunen som vid lovgivning bevakar de allmänna intressena. Varken i plan- och bygglagen eller i dess förarbeten finns något uttalat skyddssyfte för grannars intressen som skulle kunna ge dem rätt att överklaga i detta fall, se RÅ 1993 ref 14. Klaganden har därför inte rätt att överklaga rivningslovet. Överklagandet ska därför avvisas.”

Hela rasket, båda torgkioskerna, ska alltså rivas. Planen är att det ska skapas en provisorisk food court med ett varierat utbud av mat och dryck. Den skulle kunna bidra till en mer levande och attraktiv miljö, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär. Det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen.

Det är nog allt som kan hända de närmaste åren på torget. Kanske kan belysning bli annorlunda, lampor sättas upp, en del bänkar, bord och blommor placeras ut. Men dels saknas pengar och dels lär det behövas en ny detaljplan. Stadsarkitekt Staude skriver:

”Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”

Min åsikt om kioskerna?

I ELA stod det i en bildtext 1962 till ett foto på fyra av de mindre, mobila kiosker som då fanns på torget (se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”):

“Även om de olika kioskerna i och för sig kan vara ganska tilltalande så förskönar de sannerligen inte Vänersborgs torg. Men det lär bli en ändring till det bättre vad det lider.”

Jag tycker att det stämmer bra även för 2025.

Ikväll var det alltså ett möte om kioskerna på torget.

==

Inlägg om Vänersborgs centrum:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, centrum, Länsstyrelsen, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela

Om fastighetsregleringen i Sikhall

24 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten ett beslut angående ändrade fastighetsgränser i Sikhall (se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”):

“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12.”

Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, innehöll vissa mindre förändringar av de förslag som hade lagts fram tidigare i diskussionerna mellan Vänersborgs kommun (samhällsbyggnadsnämnden) och Magnus Larsson. Jag tänkte redogöra för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall. Det handlar om områdena kring småbåtshamnen och badet.

Den del av fastighetsregleringen som gäller mellan Sikhall 1:4 (kommunens fastighet) och Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) handlar om området kring småbåtshamnen och Sikhalls Magasin.

“Från fastigheten Sikhall 1:4 överförs ett markområde om 4.058 m² samt ett vattenområde om 8,9 hektar till Sikhall 1:6.”

Lantmäteriet skriver att det gamla spannmålsmagasinet är klassat som byggnadsminne och att det används för t ex bröllop. Det beskrivs vidare hur viktigt det är att Magnus Larsson får en markremsa som förbinder Sikhall 1:6 med magasinet som underlättar framdragning av el, vatten och avlopp (se pil på karta nedan):

“vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”

Det är ett stort område som överförs från Sikhall 1:4 (kommunen) till Sikhall 1:6 (Magnus Larsson). Då ska man känna till att dessa områden, plus det område som fortsättningsvis ska tillhöra kommunen, fram till 2008 tillhörde Sikhall 1:6. Kommunen styckade av Magnus Larssons fastighet och förköpte marken mot hans vilja, dvs det handlade om expropriering. Nu återgår marken till Magnus Larsson. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Det finns en stenpir i söder och en brygga i norr, som används för uthyrning av båtplatser. De områdena ska överföras till Sikhall 1:6 eftersom, skriver Lantmäteriet:

“Dessa verksamheter bedöms vara ett lämpligt komplement till den skogsbruksverksamhet som bedrivs på fastigheten.”

Det som är kvar av kommunens fastighet (Sikhall 1:4) ska användas till samma sak som det används till i dagsläget, nämligen parkering för allmänheten och iläggning av båtar. Det kan också konstateras att hela området, även Sikhall 1:6 alltså, omfattas av strandskyddsbestämmelser.

De nya fastighetsgränserna medför ingen förändring i markanvändningen, men det ger således Magnus Larsson möjlighet att dra in el och VA till magasinet samt utveckla småbåtshamnen med uthyrning av båtplatser.

Lantmäteriförrättningen innebär även förändringar i området vid Sikhallsbadet.

Både Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och kommunen (Hopperud 1:12) äger mark i området. Förrättningen innebär både byte och förvärv av mark:

“Området som överförs från Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6 består av ca 1,3 hektar slyig skog och sankmark och ca 700 m² vatten. Hopperud 1:12, används som badplats och väg, har ingen nytta av marken då den är slyig och sank. Det berörda mark- och vattenområdet omfattas av strandskyddsbestämmelser.”

Lantmäteriet fortsätter:

“Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Risken för privatisering är mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 ligger långt därifrån.”

Och inte minst viktigt:

“Även i detta fall har marken som överförs till Sikhall 1:6 tidigare tillhört fastigheten.”

Även denna mark förköpte (exproprierade) alltså kommunen av Magnus Larsson år 2007 – mot Larssons vilja.

Förvärvet av området med “slyig skog och sankmark” innebär möjligheter för Magnus Larsson att utveckla området. Han har planer på att t ex utöka badstranden, anlägga en park och fler parkeringsplatser.

I förrättningen ingår också att ett område förs över från Sikhall 1:6 (Magnus Larsson) till Hopperud 1:12 (kommunen) – se siffran 4 på kartan ovan. Området består av vägmark som används av Hopperud 1:12 (badgäster) och flertalet fastigheter längre in på vägen. Området ska fortsätta att vara väg och därmed blir det ingen ändrad markanvändning.

Lantmäteriet konstaterar slutligen att marköverföringarna inte motverkar syftet med strandskyddsbestämmelserna.

Det här är alltså vad lantmäteriförrättningen innebär för fastighetsgränserna i sin helhet. (Med undantag att det också ingår i förrättningen att Magnus Larsson säljer en del av Sikhall 1:6 till en privatperson, se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”.)

Det är viktigt att komma ihåg att Magnus Larsson erlägger en summa pengar för att förvärva kommunens mark. Priset ingår också i förrättningen.

Nästa steg i Sikhalls (eventuella) utveckling blir upprättandet av en detaljplan – den detaljplan som byggnadsnämnden fattade beslut om år 2015. Det är väl ingen med kunskap om kommunens inställning till Larsson och Sikhall som tror att den processen kommer att gå smärtfritt…. Om nu Lantmäteriförrättningen överhuvudtaget vinner laga kraft. Och det gör den:

“Under förutsättning att inget förrättningsbeslut överklagas kommer resultatet av förrättningen att registreras i fastighetsregistret. Detta sker tidigast den 24 september 2025.”

En förhoppningsvis positiv fortsättning följer så småningom…

Kategorier:fastigheter, lantmäteri, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, Sikhalls Magasin

Sikhall: Beslut från Lantmäteriet

23 augusti, 2025 1 kommentar

Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september, beslutade oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden att godkänna de upprättade avtalshandlingarna. Det var en mycket positiv och glädjande händelse för alla som vill se en utveckling i Sikhall. Det hade Magnus Larsson väntat på sedan 2015 när byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas i Sikhallsområdet.

Innan fastighetsregleringen mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson kunde bli verklighet så var det emellertid tvunget att kommunens Lantmäterimyndighet godkände avtalet. Och det tog tid. Och tid… (Se “I Sikhall står tiden still”.)

Men till slut hände det…

Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten äntligen ett beslut:

“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12. Vidare överförs mark från Sikhall 1:6 till Sikhall 1:39.”

Samhällsbyggnadsnämndens beslut verkställdes. Vänersborgs kommun, som äger fastigheterna Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 (vid Sikhalls badplats) och Magnus Larsson, som äger Sikhall 1:6, ska reglera/ändra fastighetsgränserna enligt (i stort sett) nämndens beslut. Samtidigt överförs en bit av Magnus Larsson mark till en privatperson som bor i området (Sikhall 1:39), vilket alltså regleras samtidigt och inte har något med samhällsbyggnadsnämndens beslut att göra.

Med andra ord “byts och överförs mark” mellan parterna. Självklart är en del pengar inblandade i justeringarna av fastighetsgränserna.

Lantmäterimyndigheten skriver i sitt beslut:

”Arbete med detaljplan pågår inom de områden som fastighetsbildningen berör. Fastighetsbildningen försvårar inte en ändamålsenlig användning av området, orsakar inte olämplig bebyggelse och motverkar inte en lämplig planläggning av området. Muntligt samråd har skett med byggnadsnämnden 2025-08-15, som tillstyrker fastighetsbildningen (FBL 3:3).”

Glädjen ska dock inte tas ut i förskott. Fastighetsregleringarna i Sikhall kan överklagas, inom 4 veckor. Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, kan överklagas av flera parter. Sakägare, dvs de som berörs av förrättningen som t ex. grannar (fastighetsägare) kan göra det. Det kan också Länsstyrelsen i vissa fall, t ex när förrättningen rör allmänna intressen som miljöskydd, strandskydd eller riksintressen.

Det torde dock vara svårt för Länsstyrelsen att överklaga med några hållbara argument. Lantmäteriet skriver nämligen:

”Marken överförs till en skogsbruksfastighet. Risken för privatisering bedöms som mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 redan har tillgång till vatten och brygga. Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Verksamheter som bedrivs inom området kommer att fortsätta som tidigare efter genomförd fastighetsbildning.”

Magnus Larsson har varit med om överklaganden tidigare. Vem minns inte när ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) överklagade sin egen nämnds, dvs samhällsbyggnadsnämnden, beslut om att att godkänna avtalet med Magnus Larsson. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) Eller Länsstyrelsens tidigare till synes godtyckliga ställningstaganden i Sikhall. Det är även rykten i svang som viskar att det redan är någon med anknytning till kommunhuset som ställt frågan till Länsstyrelsen om lantmäteriförrättningen går att stoppa med hjälp av strandskyddsreglerna… (Jämför citatet ovan.)

 Det finns många i kommunhuset, både tjänstepersoner och ledande politiker i Socialdemokraterna och Centerpartiet som inget annat tycks vilja än att sätta käppar i hjulen för en utveckling av Sikhall. De har 4 veckor på sig att göra det. I så fall kommer ärendet så småningom upp i Mark- och miljödomstolen (MMD) och möjligtvis Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Och en sådan process kan bli lika seg och långvarig som Lantmäteriets handläggning av ärendet, dvs upp mot ett år.

Lantmäteriet, och Magnus Larsson, och samhällsbyggnadsnämndens majoritet, kommer dock, som jag ser det, att ha stora möjligheter att få rätt, dvs att Lantmäteriets beslut kommer att stå fast. Lantmäterimyndigheten skriver nämligen något som är oerhört viktigt och mycket svårt att bortse från:

”Den tidigare fastighetsindelningen återställs, eftersom det berörda mark- och vattenområdet fram till år 2008 tillhörde samma fastighet som det förs till.”

Lantmäterimyndighetens förrättning är ett steg framåt. Om inte beslutet överklagas så är det ett mycket stort steg för Magnus Larssons planer och möjligheter att utveckla Sikhall. Då skulle han bland annat kunna dra nya elledningar till Sikhalls Magasin…

Lantmäterimyndigheten skriver i beslutet:

”Att marken kring byggnaden (Sikhalls Magasin; min anm) tillförs ägaren av byggnaden underlättar framdragning av el, vatten och avlopp, vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”

Överklagas beslutet så står Magnus Larsson och stampar på samma ställe som tidigare – och alla boenden i dalslandsdelen av kommunen får återigen erfara att kommunens vision om “attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet” inte gäller dem.

I inlägget ”Om fastighetsregleringen i Sikhall” redogör jag för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut rent konkret och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall.

Kategorier:lantmäteri, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall