Arkiv

Archive for the ‘Länsstyrelsen’ Category

Alloys: Slagget behöver mer plats

22 mars, 2025 1 kommentar

När man “talar om trollen”… 

I dagens TTELA hittade läsarna en kungörelse från Vargön Alloys. Flera hushåll i Vargön har i dagarna också fått ett utskick från företaget om samma sak.

Målgruppen för Alloys är:

“enskilda och allmänhet som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten.”

Det handlar om slagghögarna. Och det finns ganska många som är berörda av verksamheten kring ferrokromslaggen… De som är allra mest berörda ser vi på kartan ovan. Det är de som bor inom 500 meter från slaggen. Det finns dock betydligt fler berörda strax utanför gränsen…

Vargön Alloys (VAAB) inbjuder till ett samrådsmöte för enskilda och allmänheten den 8 april 2025 på Ronnums Herrgård. Mötet startar kl. 18:00. På mötet bjuds det på fika och allmänheten ska få information, tillfälle att ställa frågor och komma med synpunkter.

Anledningen till samrådsmötet kan man läsa på webbplatsen “Vargön Alloys AB SAMRÅD”:

“Samrådet genomförs som ett avgränsningssamråd eftersom VAAB har gjort bedömningen att mellanlagringen kan medföra risk för betydande miljöpåverkan då upplagen ligger inom ett vattenskyddsområde.”

Alloys tänker ansöka om tillstånd för den delen av verksamheten i Vargön som omfattar mellanlagring av ferrokromslagg i den norra delen av industriområdet. I ansökningsprocessen ingår samråd med både myndigheter, enskilda och allmänhet. Alla synpunkter ska sedan sammanställas och ingå i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som lämnas in till Länsstyrelsen.

Det finns i dagsläget, skriver Alloys, tre upplag med sammanlagt 380.000 m³ ferrokromslagg. Det är “U1” (ca 18 m högt), “U2” (ca 21 m högt) och “U3” (ca 13 m högt) på nedanstående karta. Dessa slagghögar fylls inte på längre, fortsätter Alloys, men då undrar jag om det inte har skett nyligen. Jag tyckte att jag såg både lastbilar och grävmaskiner där i förra veckan.

Alloys vill nu, därav samrådet, anlägga ytterligare ett område för lagring av ferrokromslagg, i området “U5”, se kartan ovan. Det behövs helt enkelt mer plats för allt slagg.

Markytan i “U5” utgörs i huvudsak av berg i dagen och naturlig morän. Ytan är på ca 0,55 ha och beräknas rymma ca 50.000 ton slagg. “U5” ligger inom den inre skyddszonen för vattenskyddsområdet för Vänersborgsviken och Göta älvs vattentäkter. Alloys skriver att:

“Slaggen är inte klassificerad som farlig, enligt nuvarande europeiska regelverk för klassificering och märkning av ämnen.”

Det är antagligen helt riktigt, men i Mark- och miljödomstolens dom från år 2015 stod det faktiskt (fetstilen är min):

“För klassificering som biprodukt krävs enligt avfallsdirektivet slutligen att användningen ska vara laglig. Motsvarande bestämmelse i miljöbalken säger att användningen ska vara hälso- och miljömässigt godtagbar samt inte strida mot lag eller annan författning. Miljöbalken ställer här strängare krav än EU-lagstiftningen. Detta är emellertid möjligt då avfallsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv, varav följer att Sverige kan ha bestämmelser som går längre än såväl direktivet som andra EU länders motsvarande lagstiftning. En förutsättning för klassificering av ferrokrom slaggen som biprodukt i Sverige är således att aktuell användning är hälso- och miljömässigt godtagbar samt inte strider mot lag eller annan författning.”

Men visst, det kanske har skett förändringar… Det vet jag inte, men Länsstyrelsen vet. Och det är personerna där som slutligen bestämmer efter samrådet. Länsstyrelsen säger nog nej till “U5” om det är något som inte stämmer med den kommande ansökan från Alloys.

Slagghögarna dammar inte och påverkan på luft är begränsad skriver Alloys, men:

“partikelspridning [kan] förekomma i samband med lastning och lossning.”

Jag har svårt att se att de närboende blir särskilt glada över att det blir ännu mer ferrokromslagg i grannskapet… Och inte bara de närmaste grannarna antar jag.

Samrådet den 8 april 2025 handlar alltså enbart om mellanlagring av ferrokromslagg i det nya området “U5”. Inget annat.

Det går även att lämna in skriftliga synpunkter till Alloys. Det kan man göra genom att maila eller genom att använda sig av ett formulär på webbplatsen “Vargön Alloys AB SAMRÅD”. På denna webbplats finns för övrigt allt man behöver veta om samrådet.

Gör gärna det, lämna synpunkter eller uttryck eventuella farhågor till Vargön Alloys.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Alloys: Moln av sexvärt krom?

20 mars, 2025 4 kommentarer

Vargön Alloys AB är en av Europas största tillverkare av ferrokrom. Det är en legering som ger stålet hårdhet och motståndskraft mot korrosion. Ferrolegeringar är nödvändiga råvaror för stålindustrin och Alloys kunder är i huvudsak Europas ledande tillverkare av specialstål.

Det här kan vi läsa på Vargön Alloys webbplats. (Se “Vargön Alloys AB”.) Man kan också läsa att Alloys är ett högteknologiskt företag som prioriterar tekniskt nytänkande och kompetensutveckling.

Det går bra för företaget Vargön Alloys. På webbplatsen “allabolag” kan man läsa att omsättningen 2023 var 2,8 miljarder kr och att resultatet efter finansnetto var hela 951 miljoner kr. Det betydde en vinstmarginal på 33,4%.

År 2008 köptes företaget av turkiska Yildirim Group of Companies. Vargön Alloys styrelseordförande är Robert Y. Yildirim. Ganska ny på VD-posten är Anders Lehman, boende i Stockholm. Han efterträdde Johan Svensson från Vänersborg.

Stora delar av webbsidan tycks dock inte ha uppdaterats på några år. Det står t ex att:

“Slaggen som bildas vid ferrokromtillverkning är ett förstklassigt material vid tex vägbyggen.”

Det såg vi på blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” att det sedan 2015 inte stämmer. Det står också att företaget tar ansvar för miljön. Och det stämmer på sätt och vis, i varje fall sedan ganska många år tillbaka. Alloys har satsat mycket pengar på t ex rökgasrening. Det har enligt företaget lett till att stoftutsläppen renas till mer än 99 procent. Det fungerar kanske inte alltid, det kommer inte sällan svart rök ur skorstenarna. Fönsterbleck och utemöbler i grannskapet blir nästan alltid svarta av sot eller stoft när vinden ligger på. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.) Men det har lagts mycket resurser för att reducera eller få bort föroreningarna.

Men nu för tiden tycks vinsten gå före miljön…

En anställd på Alloys, “X”, skriver i ett mail till mig att ett miljöbrott har uppdagats:

“alloys [har] använt sig av en otillåten mobilkross inne på området för att krossa legering. Vid krossning av legering frisätts sexvärtskrom som sedan sprids med dammet och hamnar både i dagvattenbrunnarna inne på området som sedan hamnar i älven och även direkt i älven när vinden ligger på. Alloys har kört denna mobilkross i snart 9 månaders tid och krossat närmare 80.000 ton legering innan länstyrelsen slog stopp för dom och även meddelade att denna krossning skett utan tillstånd. Vid provtagning av alloys dagvattenbrunnar där det krossats Legering har samtliga uppvisat kraftigt förhöjda värden av sexvärts krom som sedan rinner rätt ner i älven.”

Det var under förra året problem med den ordinarie krossanläggningen. Alloys körde, enligt “X”, därför krom utanför denna anläggning. En otillåten mobilkross inne på området användes för att krossa legering och det fanns inget fläktsystem. Den olagliga hanteringen ledde alltså till att damm med sexvärdigt krom kom ut i luften och det uppmättes förhöjda och för höga värden i brunnar. Det kom således ut sexvärdigt krom även i vattendragen.

Hanteringen fortsatte, fortfarande enligt “X”. Krom krossades i 8 månader, 3 dagar i veckan, 8 timmar om dagen, trots att anläggningen lagades efter 2 dagar. Mobilkrossen användes för att spara pengar – det gick nämligen fortare än den ordinarie, säkrare hanteringen. Anledningen till att den externa krossen användes så länge handlade alltså bara om pengar och att maximera avkastningen. Den egna godkända krossen med godkänd filteranläggning var dyrare att driva. Vinsten var viktigare än miljön.

Hanteringen finns på film… Här kan du se två filmer: Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min). Filmerna visar enligt ”X” hur det dammar när legering krossas – moln av damm innehållande sexvärdigt krom. Dammet spred sig över en ganska stor yta, särskilt när det blåste. Länsstyrelsen har fått dessa filmer av några av de anställda och anledningen till det är, enligt “X”, att företaget helt enkelt för myndigheterna bakom ljuset.

I blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” citerade jag en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021. (Se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”.) Det stod följande om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver om gränsvärdet 5 µg/m³ i en faktaruta (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Det låter extremt oroväckande, både för de anställda på Vargön Alloys och alla boende i närheten… Gränsvärdet överskreds säkerligen med stor marginal. (Man hoppas att “X” uppgifter är felaktiga.)

”X” är mycket noga med att poängtera att ägarna, Yildirim, inte kände till, och därmed inte heller hade godkänt, den olagliga hanteringen. Och de anställda blev överkörda och inte lyssnade på. Flera av dem har ju skrivit på ett “tystnadsavtal” vilket hindrar dem från att gå ut offentligt… Hanteringen har dessutom anmälts till Arbetsmarknadsverket, men verket har inte gjort något.

“X” är upprörd. Hen menar att Alloys alltid har arbetat för att förbättra arbetsmiljön för de anställda och försökt att minimera företagets utsläpp och miljöpåverkan. Hen menar också att den olagliga processen var onödig eftersom Alloys arbetar med slaggfrågan. De har en process på gång för att återvinna slagg genom att blanda den med asfalt och betong. Den här processen skulle också kunna få bort slagghögarna på sikt.

Enligt uppgift så förbereder Länsstyrelsen just nu en polisanmälan om otillåten krossning. Det har inte bekräftats av Länsstyrelsen, men inte heller, på direkt fråga, förnekats.

Jag befarar att det har skett ett enormt miljöbrott i Vargön med oanade konsekvenser. Det är också anledningen till att “X” och de andra vill att allmänheten ska få veta vad som har hänt och skett på Vargön Alloys. De flesta som är anställda på Alloys bor ju om inte annat i området och kan själva drabbas av föroreningarna när de andas och dricker av kranvattnet…

Anm. Det finns anledning att återkomma. Länsstyrelsen har dels fler handlingar i diariet om Vargön Alloys och dels verkar det som om slagget behöver mer plats. Och framför allt, det sägs alltså att Länsstyrelsen förbereder en polisanmälan av Vargön Alloys för användningen av mobilkrossen.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Alloys: Hund begraven i slagghögarna?

16 mars, 2025 Lämna en kommentar

Den 11 november 2024 skickades ett meddelande från Länsstyrelsen till Vänersborgs och Trollhättans kommuner. (Handlingen diariefördes av någon anledning dock inte i Vänersborg förrän den 13 mars – 4 månader senare…) Det var ett dokument med rubriken “Riktlinjer för markarbeten i områden med ferrokromslagg från Vargöns smältverk”:

“Dokument innehåller riktlinjer för markarbeten inom områden där man använt ferrokromslagg från Vargön Alloys AB (VAAB), tex som markutfyllnad, markförstärkning och liknande.”

Vargön Alloys tillverkar ferrolegeringar sedan 1912. Vid tillverkningen uppkommer, som en rest, ferrokromslagg. Slaggen har sedan 1970-talet använts för markfyllning på många platser i Vänersborg och Trollhättan, men även på andra orter.

Länsstyrelsen skriver i riktlinjerna:

“Ferrokromslaggen innehåller krom och även nickel. Markområden som är utfyllda med ferrokromslagg från VAAB har halter av krom och nickel över Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark och ses som förorenade områden.”

Det har funnits riktlinjer även tidigare. År 2002 tog Länsstyrelsen fram sådana riktlinjer för hanteringen av ferrokromslagg. Slaggen fick t ex inte användas ytligt (0-0,7 m) inom bostadsmark, nära vattendrag eller i vattenområden. Länsstyrelsen skriver i de nya riktlinjerna att det från omkring 2017 har varit uppehåll i utförsel och användning av ferrokromslagg från Alloys. Det blev följden av en dom den 31 mars 2015 avkunnad av Mark- och miljödomstolen.

I denna dom skrev Mark- och miljödomstolen (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”):

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Mark- och miljödomstolen satte också fingret på ett ömtåligt och känsligt förhållande för Alloys:

“Av intresse i sammanhanget är även att bolagets produktinformation avseende ferrokromslaggen avråder från användning av slaggen i skyddsområde för vattentäkt. Avrådandet … tyder på att bolaget inte utesluter miljö- och hälsopåverkan … Samma riskbild torde förekomma vid annan användning av slaggen i våt miljö.”

Mark- och miljödomstolen fortsatte:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg ska betraktas som avfall. Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Slagghögarna på Vargön Alloys fabriksområde, på båda sidor om vägen, började växa sig allt större, och har fortsatt att växa sedan dess. Det kan inte undgå någon som åker mellan Vänersborg och Vargön. (Se “Föroreningar i Vargön? (1/2)”.)

Det togs prover mellan 2019-2022 skriver Länsstyrelsen vidare. Provtagningen visade att:

“det kan ske viss utlakning av kromVI till diken och bäckar.”

Men redan i Vargön Alloys Miljörapport från 2018 stod det:

“Undersökning av metallhalter i det vattendrag som tar emot lakvattnet från deponin (Röjån, norr om deponin) görs årligen med hjälp av analyser av vattenmossa. Under hösten 2018 registrerades en mycket hög halt av krom.”

Och i samma rapport:

“Mjölkbergets deponi har de senaste åren dock visat förhöjda halter av Cr(VI) i dräneringsvattnet från ovan tätskikt som avleds till omgivningen i tre olika punkter … De höga halterna kvarstår om än med en tydlig säsongsvariation. Utläckaget av krom via dräneringsvattnet har konstaterats komma från löst Cr(VI), utlakat från deponins dräneringsskikt.”

Sexvärdigt krom (Cr[VI]) är giftigt för människor och miljön. Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen, sexvärt krom är ett fruktat ämne som bland annat kan orsaka cancer.

Det ska sägas att Vargön Alloys gjorde vad företaget kunde med det sexvärdiga kromet. Miljörapporten skrev:

“Det avskilda stoftet från legeringsugnarna samlas i silos. Det behandlas med järn(II)sulfat-lösning, dels för att reducera det sexvärda kromet till trevärt krom och dels för att reducera stoftspridningen. Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Jag ska inte gå in på hur kommunerna ska hantera ferroslaggen, men Länsstyrelsen varnar i de nyligen utskickade riktlinjerna:

“Vid mark- och grävarbeten i områden som är utfyllda med ferrokromslagg finns det risk att föroreningar sprids och att kromVI frigörs. Markarbeten och hanteringen av uppgrävda massor behöver ske med försiktighet och utifrån kunskap om materialets egenskaper.”

Länsstyrelsen skriver att man behöver känna till innehållet av metaller för att bedöma hur ferrokromslagg ska hanteras. Det beror bland annat på ferrokromslaggens ålder:

“Äldre ferrokromslagg innehåller högre halter krom än slagg som uppkommer idag. Som exempel finns det uppgifter om att ferrokromslagg år 2002 hade kromhalter på 27.000 mg/kg TS, 2015 på 8.900 mg/kg TS och 2019 på 3.300 mg/kg TS. Som jämförelse är Naturvårdsverkets riktvärden för krom vid känslig mark (KM) 80 mg/kg TS och mindre känslig mark (MKM) 150 mg/kg TS. Riktvärden för mindre än ringa risk (MRR) är 40 mg/kg TS.”

Det är som synes väldigt högt över riktvärdena. Och ändå gissar jag att riktvärdena är ganska höga jämfört med andra länder, även om jag inte är säker just när det gäller värdena för ferrokromslagg i marken. I en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021 (se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”) stod det om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Jag vet inte varför Länsstyrelsen skickade ut riktlinjerna till Vänersborg och Trollhättan just nu, i höstas. Men jag har tidigare haft en mailväxling med Länsstyrelsen. Den 27 juni 2023 skrev Länsstyrelsen till mig:

“Inom Vargöns verksamhetsområde pågår undersökning och riskbedömning av föroreningar i mark och grundvatten. Däri ingår provtagning av grund- och dagvatten som ska utvärderas i en samlad bedömning för Göta älv.”

Kanske blev undersökningarna och analyserna klara i höstas… Länsstyrelsens utskick sammanföll i stort sett med att jag fick ett mail från en anställd på Vargön Alloys. I mailet stod:

“Jag har läst om att du tagit upp dom växande slagghögarna och försökt få gehör, Det har nu visat sig att Alloys inte haft tillstånd för att bygga dom berg dom gjort och att Länstyrelsen med omedelbar verkan har stoppat all vidare transport till Mjölkberget och utanför grindarna på alloys av slaggen, Viten och samt böter verkar vara på tapeten och miljöbrott är redan konstaterat.”

Det var en överraskning samtidigt som det på sätt och vis inte var det. Jag undrar nämligen varje gång jag åker igenom området hur slagghögarna kan tillåtas växa på det här sättet, inte långt från bostadshus dessutom. Men slagghögarna är polisanmälda av Länsstyrelsen. 

“Anmälan om försök till rening av lakvatten från deponin Mjölkeberget i nya reningsverket, Vargön Alloys AB i Vänersborgs kommun”

Så står det i Länsstyrelsens diarium (se här) att rubriken på polisanmälan var. Anmälan diariefördes den 28 februari 2025. (“Mjölkeberget” är en deponi för Alloys avfall. Mjölkberget ligger i norra delen av Alloys industriområde – norr om riksvägen, mot Viksängen till. Se kartan ovan.)

Naturligtvis blev det ett mail till Länsstyrelsen, den här polisutredningen ville jag se. Jag fick ett snabbt svar:

“Polisanmälan med lst dnr 43745-2024 är belagd med förundersökningssekretess.”

Sedan fick jag faktiskt ett svar till från Länsstyrelsen:

“För närvarande råder förundersökningssekretess, då ärendet är lämnat till Polisen och vi inte har några uppgifter om att förundersökningen har avslutats. Beklagar, men det innebär att vi inte lämnar ut handlingen för närvarande. Anledningen är att vi vill skydda polisens utredningsmöjligheter. När förundersökningen är klar lyfts också sekretessen hos oss och handlingen kommer att bli offentlig.”

Jag begärde också ut handlingarna från Polisen. Även där fick jag svar:

“Jag bedömer att jag inte kan lämna ut några handlingar i ärendet och hänvisar till förundersökningssekretessen, OSL 18 kap 1§.”

Jag har inte överklagat, kanske borde jag göra det. Men det måste vara något allvarligt – varför skulle Länsstyrelsen annars polisanmäla Vargöns Alloys? Och varför skulle i så fall Vargön Alloys tvinga sina anställda att skriva på ett sekretessavtal om att de inte får prata med någon om denna polisanmälan mot Alloys slagghögar? Ja, enligt säkra källor så har de anställda tvingats till det.

Det verkar vara en hund begraven i slagghögarna…

Men om inte detta vore nog. Det är tydligen så att Länsstyrelsen arbetar med ytterligare en polisanmälan mot Vargön Alloys…

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Vägen över Brätte fornminne är fortfarande aktuell

27 oktober, 2024 4 kommentarer

Vänersborgs kommun planerar som bekant att anlägga en väg mellan Onsjö och Öxnered/Skaven. Det finns två alternativ för denna väg, kallad Brättelänken – söder eller “norr” om Brätte. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 29 februari att förorda den norra sträckningen på vägen (alt 1 på bilden). James Bucci (V) reserverade sig. 

Det finns egentligen inget “norr” om Brätte. Den del av den gamla staden som är utgrävd och undersökt är antagligen bara 25% av gamla Brätte – och arkeologerna och historikerna vet att den medeltida handelsstaden gick ända ner till sjön, till Vassbotten. Vid vattnet låg bryggorna och mellan hamnen och den uppgrävda delen av Brätte var platsen sannolikt full av rörelse och livlig verksamhet med lastning, lossning, handel, värdshus, marknadsplats osv.

Bohusläns museum utförde 2018 en arkeologisk undersökning i just detta område mot vattnet, norr och väster om de utgrävda lämningarna, där det norra vägalternativet ska gå. Museet hittade stenar som var arrangerade i rader och formationer, spår efter en marknadsplats, stenläggning, del av en stadsgård bestående av ett stensatt dike, en syllstensrad, ett lergolv, del av en huskonstruktion osv. I de undersökta schakten påträffades tusentals fynd av bland annat stengods, yngre rödgods, glas, spikar, tegel, skörbränd sten, metall, stengods, halvt silvermynt med hög kopparhalt, djurben, en järnkil, kritpipor, en blykula och ett flertal blyplomber från Augsburg.

Bohusläns museum skrev i rapporten (kan laddas ner här):

“Resultatet från undersökningen visar på att den tidigmoderna staden Brätte har en betydligt större utbredning än vad som tidigare varit känt. Dels vid »näset« och dels i åkerflatan ner mot »Kvarnbäcken«.

Det är för övrigt en undersökning som inte någon i kommunhuset verkar ha hört talas om. Ingen verkar heller ha läst museichef Peter Johanssons brev till kommunen när han fick höra talas om planerna på Brättelänkens dragning. (Peter Johanssons brev kan laddas ner här.)

Peter Johansson skrev:

“Den östra delen av Alternativ 1 kommer enligt förslaget att gå rakt igenom en av Vänersborgs kommuns mest intressanta fornlämningar (RAÄ Vänersborg 26), lämningarna av Vänersborgs moderstad Brätte.”

Museichefen betonade att Brätte var mycket speciellt:

“Efter det att Brätte övergivits har endast mycket marginell exploatering skett i området. Detta innebär det för landet närmast unika att lämningarna av en 15-1600-talsstad ligger orörda i terrängen och ännu synbara.”

Museichef Johansson påminner om att fornlämningen efter Brätte stad faktiskt är klassad som ett riksintresse. Det innebär att Brättes kulturhistoriska värde är betydligt högre än de flesta andra fornlämningar och dess skyddsvärde därmed också betydande.

När kommunen utarbetade och antog den Fördjupade översiktsplanen förra året så yttrade sig Länsstyrelsen om Brätte. (Se “Brätte: FÖP 2023 (2)”.) Länsstyrelsen skrev:

“Länsstyrelsen bedömer att utbyggnad av befintlig vägsträckning genom riksintresset medför påtaglig skada på riksintresset och bör därmed utgå.”

Att fornlämningarna på Brätte är ett riksintresse betyder att det är ett nationellt betydelsefullt område och att området (se Boverket – “Riksintressen är nationellt betydelsefulla områden”):

“innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter.”

Riksintressen är (se broschyren “Riksintressen – nationella värden och möjligheter” – kan laddas ner här):

“… ett sätt för staten att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen.”

Vid kommunstyrelsens sammanträde den 2 maj remitterades samhällsbyggnadsnämndens utredning till byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Jag motsatte mig det och menade att det “norra” vägalternativet var otänkbart och helt uteslutet. Det var bättre att direkt börja projektera för det södra alternativet (alt 2 på bilden ovan).

Det kom remissvar.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden påpekade att (se ”MH dissar SBN:s Brätteutredning”):

“Utredningen är baserad på ett ofullständigt underlag då den bland annat utesluter flera utredningar/inventeringar som utförts i syfte att belysa de båda vägalternativens påverkan på skyddade arter och naturvärden.”

“ofullständigt underlag”… Det visade sig att alla dessa utredningar, som samhällsbyggnadsförvaltningen inte hade sett eller läst, förordade det södra alternativet. Miljö och hälsa skrev också att:

“Alternativ norr strider mot miljöbalken 3 kapitlet 6 § (naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.) Motiv för att bryta mot miljöbalken saknas.”

Byggnadsnämnden menade, liksom även miljö- och hälsoskyddsnämnden, att den utredning som samhällsbyggnadsnämnden tagit fram var ofullständig. (Se “Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen”.) Och det torde ju vara snällt sagt. Är utredningen “ofullständig” är den självklart både felaktig och missvisande…

Byggnadsnämnden lade stor tyngd vid att Brätte är ett riksintresse. I yttrandet finns t ex följande punkter:

  • “Fornlämningar är skyddade av kulturminneslagen och ingrepp i fornlämning kräver tillstånd från länsstyrelsen.”
  • “Länsstyrelsen är … tydlig med att alternativ 1 skadar riksintresset.”

Och skadar det riksintresset så är vägsträckningen utesluten…

Kultur- och fritidsnämnden i sin tur hänvisade också till Länsstyrelsens inställning och till riksintresset. (Se “KFN om Brättelänken”.)

Alla tre nämnder var mycket negativa till det “norra” alternativet, men menade samtidigt att underlaget från samhällsbyggnadsnämnden var bristfälligt. Med tanke på nämndernas remissyttrandena så tycks det mig vara ett mycket snällt sätt att formulera sig, i stället för att skriva – “lägg ner det norra vägalternativet”.

Så har emellertid inte kommunstyrelseförvaltningen och KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott) uppfattat remissvaren. Beslutsförslaget till kommunstyrelsen nu på onsdag, den 30 oktober, är därför:

“Kommunstyrelsen uppdrar [till] kommunstyrelseförvaltningen att komplettera lokaliseringsutredning för Brättelänken innan beslut om samråd.”

Jag förstår inte varför arbete, tid och pengar ska avsättas till att utreda ett alternativ som innebär att ett unikt riksintresse förstörs. Och som Länsstyrelsen dessutom kommer att säga nej till. Det finns ju redan utredningar som visar det norra alternativets negativa påverkan på skyddade arter och naturvärden och, framför allt, att Brätte stad gick ända ner till vattnet. Varför ska samhällsbyggnadsförvaltningen utreda det som andra redan har utrett – och som är känt? Hur tänker de styrande partierna och den borgerliga oppositionen?

 I torsdags avslutades en markradarundersökning av Brätteområdet. (Se TTELA ”Vänersborgs försvunna stad undersöks med radar”.) Museichef Peter Johansson hade sökt och fått anslag från Dreijers stiftelse och Klingspors fond för att finansiera denna. Det kommer dock att ta 4-6 veckor innan resultatet blir klart. Egentligen borde kommunen ha bekostat en sådan analys. (Kommunen vill ju att andra, ofta privatpersoner, bekostar arkeologiska undersökningar.) Istället för att invänta resultaten av denna mycket intressanta undersökning blir det väl så att kommunen bortser från den, precis som den gör med andra undersökningar, utredningar och inventeringar…

I kommunens “Planeringsstrategi 2024–2028”, som är tämligen klarsynt, står det följande om riksintresset Brätte-Vassända:

“Ställningstagandena i översiktsplanen i kombination med länsstyrelsens granskningsyttrande är vägledande för efterföljande processer. Eftersom stat och kommun inte är överens på delar som berör riksintressen finns risk för prövning gällande påtaglig skada i efterföljande processer.”

En sådan prövning görs i så fall av Länsstyrelsen – och det vet alla vilken inställning Länsstyrelsen har till riksintresset Brätte… Jag undrar om inte även Riksantikvarieämbetet kan bli inblandat. I 2 kap 7 § Kulturmiljölagen står det nämligen:

”Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för att skydda och vårda en fornlämning.”

På kommunstyrelsen den 2 maj yrkade jag precis detsamma som James Bucci (V) gjorde i samhällsbyggnadsnämnden. På onsdag ska jag yrka samma sak igen:

“Kommunstyrelsen uppdrar till samhällsbyggnadsnämnden att starta projektering med inriktning mot alternativ 2 – södra alternativet.”

Det bästa vore att utveckla rekreationsvärden omkring gamla Brätte och kanske omvandla den befintliga smala vägen genom området till en gång- och cykelväg. (Om framkomligheten till SIS-hemmet Brätte kan lösas.)

Och försöka få berörda myndigheter att gräva ut hela det unika Brätteområdet – Västergötlands Pompeji.

===

Tidigare blogginlägg om Brätte:

Kategorier:Brätte, KS 2024, Länsstyrelsen, Samhällsbyggnadsnämnden

Det svarta taket i Vargön (3)

21 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (2)”.

Det hänvisas i byggnadsnämndens motivering till beslutet, att det svarta taket måste bytas tillbaka till ett rött, till den fördjupade översiktsplanen (FÖP). Det är mycket anmärkningsvärt eftersom FÖP:en antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Planen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA (se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”):

“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”

Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan.

I den “Fördjupade översiktsplanen Vänersborg – Vargön” finns det flera kartor. Kartan över det aktuella området vid Snickaregårdsvägen i Vargön ser ut så här. (Jag har ”klippt ut” den från en större karta över hela Vargön):

Området har beteckningen “B9”. Om området skriver FÖP:en:

“Gavelhusen vid Sandgärdet: Byggt som grupphusområde på 1960-talet. Det regelbundna mönstret av gavlar mot gatan ger området en speciell karaktär. Av betydelse är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Höga krav bör ställas på anpassning vid ändringar.”

Det skrevs alltså 7 år efter att taket på paret Thorenius hus hade bytts. Det är underligt att takfärgen ges sådan betydelse medan andra egenskaper på husen inte är viktiga, som t ex gavelfärgerna. I dessa tider av klimatförändringar och diskussioner kring föroreningar från fossila bränslen är det svårt att se de röda takens betydelse i förhållandena till alla tak runt om i Sverige som täcks med solpaneler. Eller av hela solcellstak…

Jag var nyfiken på vad som gällde i kommunens planer innan FÖP:en antogs 2023. Det visade sig att det fanns en annan plan som gällde, “Översiktsplan 2017” (ÖP). Den planen gäller som jag förstår fortfarande. Jag kan emellertid inte hitta någonting särskilt i översiktsplanen från 2017 om området kring Snickaregårdsvägen. Det finns som i alla översiktsplaner flera kartor. Så här ser kartbilden över det aktuella området ut (bild till vänster).

“K3” betyder “Skyddsvärd bebyggelsemiljö”. Men jag tror inte att det är området kring Snickaregårdsvägen som är markerat. Det övre K3-området ligger norr om järnvägen så det området är det definitivt inte. Det nedre området markerar, som jag läser kartan, Ronnums herrgård och byggnaderna däromkring. Området ligger för nära älven för att det ska kunna vara området där paret Thorenius bor. Med andra ord, översiktsplanen 2017 ger inga anvisningar om vad som gäller i det aktuella området. Och då gäller inte heller några särskilda anvisningar eller restriktioner antar jag.

Hur som helst, lika lite som den fördjupade översiktsplanen är juridiskt bindande är översiktsplanen det. Men det finns kommunala dokument som faktiskt är juridiskt bindande – detaljplanerna.

Detaljplanen för det aktuella området är från 1988. På den tiden kallades detaljplanerna för “stadsplaner”. Stadsplanen från 1988 hade följande utseende för området kring Snickaregårdsvägen i Vargön. (Jag har satt dit kryssen. Rött kryss=Thorenius hus. Svarta kryss: de två grannhusen i “kanten” på området som också har svarta tak.)

Kvarteret där Thorenius hus ligger kallas “Barken”. Det har beteckningen “BS I”. “BS” betyder:

“Bostäder, sammanbyggda hus”

Den romerska siffran “I” innebär:

“På med romersk siffra betecknat område får byggnad uppföras med högst det antal våningar som siffran anger.”

Det är detaljplanerna som bestämmer var byggnader får placeras, hur stora de får vara och vilken typ av verksamhet som får bedrivas där. De är juridiskt bindande. I stadsplanen från 1988 finns inga bestämmelser för takfärg i området. Och det torde vara denna stadsplan som fortfarande gäller. I Sverige är det väl så att det som inte är förbjudet är tillåtet…?

Paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön överklagade byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och avslog överklagandet.

Länsstyrelsen skrev i sitt beslut den 8 april 2024:

“Enligt länsstyrelsens bedömning innebär den förändrade taktäckningen att enhetligheten i taklandskapet i området har försvunnit. Den röda färg som tidigare hållit ihop bilden har brutits. Länsstyrelsen anse därför att detta är en åtgärd som väsentligt ändrar byggnadens och områdets karaktär. Åtgärden som sådan är alltså, enligt länsstyrelsens uppfattning bygglovspliktig.”

Vi är många som inte håller med, men jag ska inte upprepa argumenten igen. Det kan bara konstateras att bedömningen verkade vara mycket godtycklig, och präglad av personliga tyckanden. Till Länsstyrelsens försvar ska dock nämnas att den hänvisade till flera lagparagrafer innan beslutet meddelades. Det känns som om Länsstyrelsen, trots att den drog en felaktig slutsats, ändå var mer mån om att hänvisa till lagparagraferna än vad byggnadsnämnden var.

Thorenius överklagade även Länsstyrelsens beslut, denna gång till Mark- och miljödomstolen. Domstolar bör ju omnämnas med respekt, men med tanke på dess agerande i bland annat fallet Juta och strandskyddsfrågorna i Sikhall så…

Mark- och miljödomstolen (MMD) avkunnade sin dom den 21 augusti. Domstolen gjorde det ganska lätt för sig. Den började domskälen med:

“Tillämpliga bestämmelser framgår i huvudsak av länsstyrelsens beslut.”

Jaha, och enligt domstolen betyder det mer konkret…?

MMD var mån om att inte riskera att ramla i någon fallgrop, och garderade sig på ett sätt som var smart, men oschysst mot Thorenius. MMD skrev:

“Domstolen konstaterar att de tegelröda takpannorna är den gemensamma nämnaren för bostadsbyggnaderna i plangränsen till åkermark i söder och sydost, dvs. fastigheterna benämnda Veden och Barken.”

Domstolen för in nya parametrar i definitionen, ”plangränsen till åkermark” och ”Veden och Barken”. De sistnämnda begreppen är kvartersbeteckningar. Med dessa parametrar utesluts de två grannhusen med svarta tak – husen ligger i kvarteret Sliperiet. De två husen utesluts också med ”plangränsen till åkermark”. Åkermarken slutar lägligt nog vid Thorenius hus. Men vad har åkermarken med det hela att göra? 

Domstolen hittade, som jag ser det, argument för att på ett enkelt och bekvämt sätt motivera en förutbestämd åsikt. Men är detta ett objektivt och rättvist sätt att tolka lagen?

Fotografiet är taget på baksidan av Thorenius hus. Bilden visar var MMD:s gräns för åkermarken går. Vid den röda texten ”misstänkt åkermark” är marken misstänkt lik åkermark…

Domstolen förklarade inte varför åkermark och kvartersnamn skulle vara avgörande för var gränsen skulle dras. Det finns ju massor med hus i Thorenius absoluta närområde som har svarta tak. Hur kom MMD fram till att just den angivna “gränsen” utgjorde ”området” och “områdets karaktär”? 

Och så gjorde domstolen en, enligt min mening, kullerbytta:

“Att fasadfärgerna skiljer sig åt förstärker vikten av takens enhetlighet.”

Oops. Alla andra fastighetsägare har “fuskat” med den enhetliga röda fasadfärgen, och målat om sina hus. Det får konsekvensen att Thorenius måste ha ett rött tak för enhetlighetens skull… Logiken är förbluffande…

Och så avslutade Mark- och miljödomstolen med vad som föreföll som ett tyckande:

“Att på den aktuella fastigheten ändra takbeklädnad från tegelröda till svarta pannor ändrar enligt domstolen både byggnadens och områdets karaktär väsentligt.”

Jaha? Och på vilket sätt? Vad talade för domstolens åsikt och vad talade mot, och hur resonerade domstolen? Det står inte i domen… Det känns som om, om jag ska vara ärlig, domen och domskälen hämtades från någon färdigskriven manual…

De så kallade allmänna intressena, definierade av byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, har bedömts viktigare än det enskilda intresset. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):

“Kommunens beslut drabbar paret hårt. De berättar för TTELA att de inte har råd att åtgärda detta. Beslutet togs dessutom på rekommendation från takfirman som menade att den svarta färgen var bättre rent tekniskt och paret tänkte att det passade bättre med solcellerna som sattes upp.”

Det kan kosta upp mot en halv miljon kronor för det pensionerade paret Thorenius att följa byggnadsnämndens beslut. Vill allmänheten det? Tycker allmänheten att det är ok? Det tycks inte så av reaktionerna i TTELA.

Är det konstigt att Vänersborgs kommun har rykten om sig att göra livet svårt för sina invånare? Är det konstigt att invånare tappar respekten och förtroendet för kommunen?

==

Anm. Det kan vara lite intressant att jämföra byggnadsnämndens beslut med ett beslut som nämnden fattade i november 2021. Då beviljade nämnden bygglov för solpaneler på ett hus som innebar att taket blev svart i stället för rött. Borde inte Thorenius ha fått bygglov i efterhand om kommunen ska behandla alla invånare lika? (Se “Solceller i “SAAB”-området”.)

Anm. Det finns ett fall i Trollhättan från 2013 som har en del likheter med fallet i Vargön. Även där var Mark- och miljödomstolen inblandad. Domstolen dömde dock på ett annorlunda sätt än denna gång. Det kan ha berott på att tjänstepersoner och politiker i Trollhättan var mer flexibla och inlyssnande gentemot invånarna än i Vänersborg, i varje fall när allt ställdes på sin spets… Men varför är inte MMD konsekvent i bedömningen? (Det går att ladda ner den domen i MMD här.)

==

Denna bloggserie består av tre inlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, energi, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Juta: Rättshaveri?

11 augusti, 2024 2 kommentarer

Bengt Davidsson och hans fru köpte fastigheten Restad 3:2, dvs Juta, i juni 2017. De sökte snabbt både bygglov och strandskyddsdispens för att renovera och bygga om huset.

Den 19 oktober 2017 fick Davidsson bygglov och den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden om strandskyddsdispens. Det var då Davidssons Kafka-liknande kamp mot myndigheter och rättsväsende började. Det har jag skildrat i ett flertal blogginlägg. (Det går att läsa alla inlägg om man väljer “Kategorier” i högerspalten och sedan “Juta”. De senaste inläggen visas överst, men det är bara att scrolla… Det första inlägget skrev jag den 6 mars 2021 – ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”.)

Davidsson har under åren kämpat mot Vänersborgs kommun i form av byggnadsförvaltning och byggnadsnämnd men också mot Länsstyrelsen i Västra Götaland och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Det har kostat Bengt Davidsson blod, svett och tårar, men också tid och pengar i form av juridisk hjälp. Det har varit en Davids kamp mot Goliat. Tyvärr dock med en annan utgång än den i Samuelsboken i Gamla Testamentet.

Som den minnesgode bloggläsaren erinrar sig så fattade byggnadsnämnden efter 5 år ett för paret Davidsson gynnsamt beslut. (Se “Idag fick Davidsson en tomt!”.) Det beslutet satte emellertid Länsstyrelsen stopp för. En ärendehandläggare, tillika granne med Davidsson (se “Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?”), gjorde “tillsyn” på Juta och kom fram till att Davidsson inte skulle ha någon tomt mot öster. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. (Se “Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)”.)

Måndagen den 15 januari 2024 avkunnades domen från Mark- och miljödomstolen. (Se “MMD: Dom över Juta”.) Domstolen rättade ett flagrant fel som Länsstyrelsen hade gjort i sin dom (se “Lst kan inte lagen”) men fastställde i övrigt i stort sett Länsstyrelsens beslut. Den 26 februari skickade Davidsson och hans juridiska ombud på Advokatfirman Kjällgren in en överklagan till Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. (Se “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD)”.) Den 26 juni meddelades beslutet från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD) (kan laddas ner här):

“Mark- och miljööverdomstolen ger inte prövningstillstånd. Mark- och miljödomstolens avgörande står därför fast.”

Det var ett både oväntat och för Davidsson oerhört nedslående och bittert beslut. Det slog undan paret Davidssons drömmar och förhoppningar om en framtid med eget trädgårdsland och växthus där de kunde odla grönsaker, frukter och bär – precis som alla andra kan göra i sina trädgårdar i kommunen, t ex i Nordstan… Det blev inte heller någon gräsyta där barnbarnen skulle kunna leka och spela fotboll. Och då talar vi ändå inte om om den ekonomiska förlust som utgången i ärendet innebär… (En mäklare värderade fastigheten till nästan 3 milj kr mindre utan gräsytan framför huset mot älven.)

Mark- och miljööverdomstolen har egentligen inte motiverat sitt beslut. Den återger enbart vad som formellt gäller för att ge prövningstillstånd, nämligen:

“Prövningstillstånd ska ges om
– det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till,
– det inte går att bedöma riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till utan att prövningstillstånd ges,
– det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre domstol, eller
– det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.”

Och därefter konstaterar domstolen kort och skoningslöst:

“Mark- och miljööverdomstolen har gått igenom målet och kommit fram till att det inte finns skäl att ge prövningstillstånd i detta fall.”

Jag tror att alla som har satt sig in i strandskyddsärendet och tomtplatsavgränsningen på Juta har, precis som jag, tappar tilltron till rättsväsendet och till de juridiska experter som varit inblandade. Mark- och miljööverdomstolens beslut bekräftar den uppfattningen.

Mark- och miljödomstolen (MMD) har t ex inte följt de domar som Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) avkunnat och som är prejudicerande. (Se t ex “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (3)” och “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (4)”.) Davidsson och hans juridiska ombud hänvisade nämligen till ett flertal av MÖD:s domar i sin överklagan av både Länsstyrelsens beslut och sedan MMD:s dom. Varken Länsstyrelsen eller MMD följde prejudikaten från MÖD:s domar. Länsstyrelsen eller MMD kommenterade faktiskt inte ens domarna eller varför de ansåg att de t ex inte var relevanta.

Och sedan struntar MÖD i att MMD inte följer MÖD:s egna domar…

Det är otroligt. Det torde betyda att MÖD i praktiken har rationaliserat bort sig själv. För vad är överdomstolen till för om inte de underordnade domstolarna följer domarna…? Det torde kunna få hela rättsväsendet i gungning. För vad blir konsekvenserna när lagen tolkas på olika sätt av de olika miljödomstolarna? Det innebär ju att fastighetsägare och invånare i Sverige inte behandlas lika… Och inte heller vet vad som gäller.

Och konsekvenserna kan bli ännu mer ödesdigra. Nu ligger, som jag ser det, vägen öppen för enskilda tjänstepersoner och jurister att besluta och döma helt efter eget skön, efter egna uppfattningar och bedömningar. Och då riskerar juridiken att få mindre betydelse och godtycket och nyckfullheten större. Beslut och domar kan komma att bestämmas utifrån personliga övertygelser och egna värderingar, och ideologisk övertygelse. En miljöpartistisk ärendehandläggare på Länsstyrelsen eller domare i MMD kommer sannolikt till en helt annan bedömning och slutsats än en som sympatiserar med moderaterna. Och faktum är att Europadomstolen med all sannolikhet skulle göra en helt annan avvägning av de enskilda och allmänna intressena än vad som görs i byggnaden i Vänersborg som huserar både Länsstyrelsen och MMD…

Målar jag upp en alltför pessimistisk och mörk framtid? Jag tror inte det. Studerar man fallet Juta är det faktiskt inte svårt att få uppfattningen att denna verklighet redan är här. Fallet Juta visar nämligen att juristernas ståndpunkter handlar mer om personliga bedömningar och tyckanden, och mindre om juridik.

Det finns, för att ta ett exempel, faktiskt fyra beslut på olika tomtplatsavgränsningar på Juta sedan 2018 – och det trots att de faktiska förhållandena har varit exakt desamma. (Se “MMD: Dom över Juta”.) Och vid varje tillfälle har respektive myndighet hävdat att beslutet har varit helt korrekt och helt enligt lagen… Det faller på sin egen orimlighet.

Den ökade betydelsen av tjänstepersonernas och juristernas personliga bedömningar på juridikens bekostnad syns emellertid allra tydligast när man jämför hur samma avdelning på Länsstyrelsen i Vänersborg bedömde Juta och Segelsällskapets fastighet i Sikhall (1:22). Det fanns slående likheter mellan de båda ärendena, men Länsstyrelsen värderade argumenten och bevisen på helt motsatta sätt. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.)

Som jag ser det så är skillnaderna i Länsstyrelsens bedömningar och avgöranden i de här båda fallen så uppenbara att juristernas handlande borde prövas av domstol. Det handlar i ett sådant fall om misstänkt brott mot grundlagen. I Regeringsformen 1 kap 9 § står det:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Och frågan är nog också om inte juristerna i Mark- och miljödomstolen (MMD) skulle sitta på samma bänk i rättegångssalen…

Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) beslut att inte ge prövningstillstånd innebär att Davidssons kamp är slut, det blir ingen tomt ner mot älven. Vill makarna Davidsson odla grönsaker så får de skaffa en kolonilott eller odla krasse i en kruka i köket… Och vill barnbarnen spela fotboll så får de åka till någon tomt i Nordstan…

I verklighetens Sverige förlorade David kampen mot Goliat.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Länsstyrelsens beslut om Blåsut

26 juli, 2024 Lämna en kommentar

De berörda grannarna vid skogs- och bergsområdet på fastigheten Blåsut 2:18 överklagade byggnadsnämndens beslut om att bevilja marklov till Blåsut Utveckling. Det gjordes den 9 respektive 11 juli. (Se “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd”.)

Den 19 juli fattade Länsstyrelsen beslut i ärendet. Rubriken på beslutet hade följande lydelse:

“Överklagande av beslut om marklov för anläggande av väg på fastigheten Blåsut 2:18 i Vänersborgs kommun, nu fråga om inhibition”

Byggnadsnämndens beslut, som fattades på delegation av en tjänsteperson den 14 juni, hade som jämförelse rubriken:

“Marklov för ändring av marknivå”

Länsstyrelsen gjorde det “enkelt” för sig genom att egentligen bara bedöma ett av de anförda argumenten, “anläggande av väg”. Å andra sidan ansåg Länsstyrelsen att detta argument räckte för att fatta sitt beslut.

Länsstyrelsen beslutade:

“Länsstyrelsen förordnar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla och bifaller således yrkandet om inhibition.”

Hela ärendet stoppas tills vidare. Byggnadsnämndens beslut får inte börja verkställas förrän Länsstyrelsen har gjort en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Länsstyrelsens beslut är en seger för de klagande, om än en tillfällig sådan. Men då ska man faktiskt ha i åtanke att frågan om inhibition bedöms utifrån hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas av Länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skriver i beslutet:

“För att inhibition ska vara motiverat bör som regel krävas en tämligen hög grad av sannolikhet för att överklagandet kommer att bifallas eller för att verkställighet av det överklagade beslutet kommer innebära irreparabla skador på t.ex natur- eller kulturvärden.”

Det finns alltså stor anledning för de klagande att hysa en viss optimism inför framtiden. Det kan på tämligen goda grunder antas att Länsstyrelsen kommer att bifalla överklagandet.

Eller?

Länsstyrelsen motiverar sitt beslut om inhibition:

“Av de ritningar som finns i ärendet går inte att utläsa marknivåerna på Mandolinen 10 där den tänkta vägen ska ansluta. Det finns heller inget material som visar hur den nya infarten kommer att ansluta i förhållande till det bygglov för garage som XY och XX (namnen på de berörda fastighetsägarna; min anm) uppger att de erhållit. Det går därmed inte att avgöra om den nya anslutningen medför betydande olägenheter för dem.

Det går inte heller att avgöra hur stor utfyllnaden blir eftersom marknivån för den befintliga marken inte är angiven.

Marklovet kan i vart fall på dessa grunder komma att upphävas.

Med hänsyn till ovanstående finns skäl att besluta om att det överklagade bygglovet tills vidare inte får tas i anspråk. Yrkandet om inhibition ska därför bifallas. Länsstyrelsen kommer senare att avgöra ärendet slutligt.”

Blåsut Utveckling, som ansökte om marklov, ska få tillfälle att, senast den 9 augusti, avge ett yttrande i ärendet. (Det verkar dock inte som om byggnadsnämnden ska få yttra sig, vilket jag inte förstår orsaken till.)

Jag är tämligen övertygad om att Blåsut Utveckling kommer att lämna synpunkter och kompletterande uppgifter på det som Länsstyrelsen anser saknas. Och då kan man ju undra om Länsstyrelsen utifrån Blåsut Utvecklings yttrande kommer att godta marklovet… Hur tungt väger i så fall de klagandes andra argument…?

Det har vi ingen aning om eftersom Länsstyrelsen inte har kommenterat de andra argumenten. Kan det vara så att Länsstyrelsen anser att de argumenten är “mindre viktiga” eftersom Blåsut Utveckling inte behöver yttra sig om dessa… Eller blir det ytterligare möjligheter för Blåsut Utveckling att inkomma med synpunkter och kommentarer när Länsstyrelsen analyserar och bedömer de andra argumenten? Länsstyrelsen skriver ju:

“…kan i vart fall på dessa grunder…”

Det finns uppenbarligen andra grunder… Eller ska det tolkas som att det enbart är på denna grund marklovet kan upphävas? Det är inte helt lätt att veta om Länsstyrelsen faktiskt har begrundat och bedömt alla argument som de klagande anför – eller inte.

Jag kan tänka mig att de klagande vid den än så länge obebyggda skogsfastigheten pendlar mellan hopp och förtvivlan. De får leva i ovisshet ett tag till, men Länsstyrelsens beslut är ändå, som jag ser det, ett positivt beslut inför framtiden.

Det kan vara bra att veta att en överklagan av kommunala beslut beaktas och kan ge resultat.

Det finns anledning att återkomma till ärendet.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Rostvägen Blåsut

Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen

18 juni, 2024 1 kommentar

Den 2 maj beslutade kommunstyrelsen att skicka ärendet “Vägval Brättelänken” på remiss (se “Brättelänken i KS” och “KS: Både enigt och oenigt”):

“Kommunstyrelsen remitterar till byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och kultur- och fritidsnämnden att lämna synpunkter på samhällsbyggnadsnämndens utredning kring ny väg mellan Öxnered och Brätte.”

Vänersborgs kommun har alltså planer på att anlägga en väg söder om Vassbotten för att förbinda Öxnered/Skaven med Onsjö. Den planerade vägen går under namnet Brättelänken. Frågan för politikerna är om Brättelänken ska dras norr eller söder om gamla Brätte stad. (Se “Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)”.)

Samhällsbyggnadsnämnden, med undantag av James Bucci (V) och Tor Wendel (M), vill dra vägen norr om den undersökta delen av fornminnet Brätte. Nämnden menar att en ny bred väg med plats för bussar etc ska följa den nuvarande smala och lågtrafikerade vägen in mot och förbi Brätte. Det betyder att den nya vägen kommer att gå mellan det gamla stadsområdet och Vassbotten – mitt över det gamla Brättes outforskade handels- och hamnområde. Brätte som troligen är Sveriges enda oförstörda lämning av en stad som grundades på 1500-talet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade remissen den 12 juni. Jag beskrev förvaltningens yttrande och beslutsförslag i blogginlägget “MH dissar SBN:s Brätteutredning”. Nämnden biföll förvaltningens förslag och gjorde några tillägg. Beslutet hade följande lydelse:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden ställer sig bakom förvaltningens yttrande över Vägval Brättelänken, daterad 2024-05-30 med följande tillägg:

Alternativet att förlägga bilvägen på den före detta banvallen och att cykelvägen istället kan dras i alternativ norr saknas. Syftet är att minimera lokalisering på jordbruksmark.

Förslaget på vägval Brättelänken, alternativ norr, saknar redogörelse för konflikten med miljöbalkens portalparagraf 1 kapitlet punkt 2, 3 och 4.

Argumentering angående lokaliseringsprincipen enligt miljöbalken 2 kapitlet 6 § behöver utvecklas och förtydligas.

Alternativ norr strider mot miljöbalken 3 kapitlet 6 § (naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.) Motiv för att bryta mot miljöbalken saknas.

Kostnadsredovisningen på sidan12 i Trivectors utredning är bristfällig (sid 110 i Vägval Brättelänken). Kostnader för arkeologisk undersökning för alternativ norr saknas för sträckan vid Brätte. Detta medför att en rättvis viktning av de olika vägalternativen inte är möjlig.”

Idag tisdag behandlade byggnadsnämnden remissen från kommunstyrelsen. Förvaltningens förslag till remissvar var en rejäl sågning av utredningen, en ordentlig diss, precis som miljö- och hälsoskyddsnämndens remissvar. Byggnadsnämnden biföll beslutsförslaget:

“Byggnadsnämnden beslutar att yttra sig i enlighet med bilaga.”

Bilagan, dvs yttrandet, sammanfattades av förvaltningen:

“Byggnadsnämnden bedömer att den utredning som Samhällsbyggnadsnämnden tagit fram är ofullständig och inte kan ligga till grund för val av vägalternativ.”

En ofullständig utredning… Och det var bara början…

“En stor brist är [att] det saknas en utredning som visar vilka konsekvenser vägalternativ 1 (=det norra alternativet; min anm) skulle ha på riksintresset för kulturmiljövården, Brätte-Vassända. Länsstyrelsen har i sitt granskningsyttrande över FÖP Vänersborg/Vargön varit tydlig med att vägalternativ 1 skadar riksintresset.”

Det betonas att Länsstyrelsen har varit tydlig, det norra vägalternativet “skadar riksintresset”. Det verkar definitivt som om förvaltningen tycker att det är mycket märkligt, och anmärkningsvärt, att samhällsbyggnadsförvaltningen verkar ha missat Länsstyrelsens inställning helt. Och det kan jag i så fall hålla med om.

Byggnadsförvaltningen avslutar sammanfattningen:

“Utöver utredningens brister avseende riksintresset för kulturmiljövård saknas beskrivningar och bedömningar utifrån fler aspekter såsom jordbruksmarkens värden, påverkan på strandskydd, framtida bebyggelse. De fakta som framkommit i naturvärdesinventeringen och andra naturutredningar har inte hanterats eller vägts in i helheten på ett konsekvent sätt.”

Det finns med andra ord flera och stora brister i Brätteutredningen. Det har påpekats av Miljö- och hälsoskyddsnämnden och nu Byggnadsnämnden – som har hittat ännu fler brister. Efter sommaren antar jag att kultur- och fritidsnämnden kommer att späda på kritiken ytterligare.

Byggnadsnämnden lägger alltså väldigt stor tyngd vid att Brätte är ett riksintresse. I yttrandet som är på två A4-sidor hittar vi formuleringar som:

  • “Riksintressen ska enligt 3 kap 6 § miljöbalken så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada dessa miljöer.”
  • “I Vägval Brättelänken beskrivs både alternativ 1 och 2 som möjliga alternativ utifrån vad som framkommit i den arkeologiska utredningen. Det är en missvisande slutsats eftersom riksintresset Brätte-Vassända riskerar att utgöra ett stort hinder om det inte kan påvisas att det inte påverkas av vägdragningen.”
  • “Fornlämningar är skyddade av kulturminneslagen och ingrepp i fornlämning kräver tillstånd från länsstyrelsen.”
  • “Länsstyrelsen är … tydlig med att alternativ 1 skadar riksintresset.”

Och först det absolut sista stycket i yttrandet beskrivs vad som saknas och inte hanterats, dvs det som står ovan i sammanfattningen.

Det blir alltmer tydligt att kommunstyrelsens beslut att remittera ärendet Brätte-länken till några nämnder var tämligen meningslöst. Tjänstepersoner på tre olika förvaltningar får ägna arbetstid åt en utredning som till och med kommunstyrelsen borde ha insett var helt undermålig. Å andra sidan kanske det kan bli en läxa för samhällsbyggnadsnämnden att faktiskt inte lämna ifrån sig utredningar av denna bristfälliga kvalité.

===

Tidigare blogginlägg om Brätte:

Kategorier:Brätte, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden

Brättelänken i KS

28 april, 2024 1 kommentar

På torsdag, den 2 maj, sammanträder kommunstyrelsen (KS) i Vänersborgs kommun. Det är både utbildning och många ärenden. Ett av ärendena handlar om den så kallade Brättelänken.

Brättelänken kallas den väg som planeras anläggas mellan Öxnered/Skaven till/mot Onsjöområdet. Vägen kommer att gå vid Brätte och problemet är då – ska Brättelänken gå norr om de undersökta, och synliga, fornlämningarna i Brätte eller söder om dem?

Den norra vägsträckningen föreslås följa den nuvarande smala och lågtrafikerade vägen in mot och förbi Brätte. Det betyder att den nya vägen kommer att gå mellan det gamla stadsområdet och Vassbotten.

Den södra vägsträckningen ska enligt planerna utgå från den så kallade Edsvägen mellan Vänersborg och Båberg, dvs väg 2025, i direkt närhet till bron över fd järnvägen vid Brätte ridskola. Den nya vägen tänker man ska gå parallellt med den befintliga cykelbanan på gamla banvallen och sedan genom delvis obruten terräng.

Brättelänken har behandlats i samhällsbyggnadsnämnden. I underlaget till KS (kommunstyrelsen) står det:

“Samhällsbyggnadsnämnden har nu förordat det nordliga alternativ 1 utifrån en sammanvägd bedömning.”

Nämnden tycker med andra ord att det nordliga alternativet är att föredra. Det var bara James Bucci (V) som förespråkade den södra vägsträckningen. (Tor Wendel (M) deltog inte i beslutet.)

Jag har läst samhällsbyggnadsnämndens underlag och kan inte hålla med. Det var ingen sammanvägd bedömning. Eller kanske snarare, en sammanvägd bedömning utifrån ett bristfälligt underlag. Det saknades nämligen en mängd fakta, framför allt om Brättes unika kulturhistoriska betydelse. Förvaltningen missade t ex den arkeologiska undersökningen av Brätte som utfördes av Bohusläns Museum 2019. (Den kan laddas ner här och du kan läsa mer om vad den kom fram till här.) Men inte nog med att det saknas relevanta och väsentliga uppgifter, nämnden motiverar inte heller särskilt tydligt varför den förordade det norra alternativet.

Det gör däremot kommunstyrelseförvaltningen som uppenbarligen också har noterat denna brist. På torsdag ska KS fatta följande beslut:

“Kommunstyrelsen remitterar till byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och kultur- och fritidsnämnden att lämna synpunkter på samhällsbyggnadsnämndens utredning kring ny väg mellan Öxnered och Brätte.”

Det är alltså inget beslut om själva vägsträckningen som kommunstyrelsen ska fatta. KS ska inte ens lämna några egna synpunkter på förslaget från samhällsbyggnadsnämnden. Den ska “bara” skicka ut förslaget på remiss till ett antal nämnder. Remissen består fortfarande enbart av underlaget från samhällsbyggnads. Däremot sammanfattar alltså KS-förvaltningen det som talar för den norra sträckningen på Brättelänken:

  • “Ca 15% lägre byggkostnad”
  • “Följer befintlig vägsträckning och undviker i största möjliga mån att brukad jordbruksmark tas i anspråk”
  • “Skapar förutsättningar att göra ”Gamla Brätte” och Vassbotten-området mer tillgängligt genom bättre parkeringsmöjligheter för bil/cykel och att i projektet möjliggöra nya anslutningar in i kultur- och naturområdet.”
  • “Tillgodoser både Ridskolan och Brättehaga gårds önskemål om placering”
  • “Skapar en naturlig och möjlig förutsättning för vägens fortsättning (från Brätte) ner mot/till Onsjö-området.”

Det är argument som läsaren själv får avgöra hur viktiga och avgörande de är. Jag vill bara kort kommentera två av dem. Den lägre byggkostnaden är dels inte särskilt mycket lägre och dels bortser den från kostnaderna för de arkeologiska undersökningar som måste göras. De undersökningarna torde snabbt komma upp i summor som gör denna vägsträckning betydligt dyrare. Jag reagerar också på att Brätteområdet skulle bli mer tillgängligt genom att bygga en större väg och parkeringar mitt i fornminnesområdet. Om dessa anläggs blir det inte särskilt mycket kvar att tillgängliggöra, mer eller mindre stora delar av fornminnesområdet skulle förstöras. I Kulturmiljölagen så står det i 2 kap 2 §:

“Till en fornlämning hör ett så stort område på marken, sjö- eller havsbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde.”

Området mellan de 25% av Brätte stad som är undersökt och Vassbotten, där den norra vägsträckningen ska passera, är ett viktigt område. Det låg alldeles vid staden och nära vattnet där bryggorna fanns. Det var antagligen platsen för mycket rörelse och en livlig verksamhet med lastning, lossning, handel, värdshus, marknadsplats osv.

Det står egentligen inget i underlaget, varken i samhällsbyggnadsnämndens eller kommunstyrelseförvaltningens, om vad som talar för det södra alternativet eller vad det är som talar mot det norra. På det sättet är underlaget tämligen ensidigt och subjektivt. Det finns dock några “garderingar” i underlaget till KS…

KS-förvaltningen skriver att Länsstyrelsen i flera sammanhang:

“uttryckt tveksamhet kring framför allt alternativ 1 (=det norra alternativet; min anm), eftersom vägen då passerar centralt genom riksintresseområdet för kulturmiljövården Brätte-Vassända.”

När Länsstyrelsen yttrar sig över funderingarna om Brättelänken i den Fördjupade Översiktsplanen 2023 så låter den “uttryckta tveksamheten” så här:

“Länsstyrelsen bedömer att utbyggnad av befintlig vägsträckning genom riksintresset medför påtaglig skada på riksintresset och bör därmed utgå.”

Det är som jag ser det tendentiöst att formulera Länsstyrelsens ståndpunkt som att den enbart är “tveksam”… Länsstyrelsen har för övrigt befogenhet att stoppa Brättelänken och bör kanske bemötas med viss respekt… Brätteområdet är klassat som riksintresse av Riksantikvarieämbetet den 5 november 1987. Klassningen som riksintresse innebär att området kring Brätte erkänns som särskilt värdefullt och betydelsefullt för hela landet. När en plats klassas som riksintresse får den en särskild status och ett starkare skydd i lagstiftningen.

Motiveringen till att Brätte klassas som riksintresse är (se Länsstyrelsen ”Värdebeskrivning för riksintresse”):

”Fornlämningsmiljöer på kommunikationsmässigt strategisk plats av stor betydelse för handeln mellan Vänerlandskapen och västerhavet med lämningarna efter staden Brätte från 1500- till 1600-talen och efter Vassända medeltidskyrka.”

När museichef Peter Johansson fick reda på kommunens planer med Brättelänken skrev han ett brev till kommunen där han uttryckte sina synpunkter. Peter Johansson är en av de mest kunniga vi har på området, men brevet finns inte med i underlaget till kommunstyrelsen. Det tycker jag är anmärkningsvärt. (Du kan läsa hela Peter Johanssons brev här.)

Museichef Johansson skriver bland annat:

“I den bilagda handling, ”Vägval Brättelänken” 2023-09-11, som bifogas Samhällsbyggnadsnämndens beslut framkommer inte de synnerligen höga värden fornlämningen Brätte besitter. Fornlämningen efter Brätte stad är klassad som ett riksintresse vilket innebär att dess kulturhistoriska värde är betydligt högre än de flesta andra fornlämningar och dess skyddsvärde därmed också betydande. … Det område där väg i Alternativ 1 föreslås att anläggas utgörs av det för köpstaden Brätte så viktiga hamnområdet där det finns lämningar av såväl byggnader som körväg, stenmurar m.m.”

Peter Johansson är mycket tydligt:

“Att genomföra Alternativ 1 skulle innebära betydande och oåterkalleliga skador på en fornlämning av största betydelse för förståelsen av Vänersborgs historia. Detta gäller då inte endast de värdefulla delar av fornlämningen som skövlas utan även helhetsintrycket i detta unika område som undsluppit större exploateringar i närmare 400 år.”

När Brättelänken behandlades i samhällsbyggnadsnämnden yrkade min partivän James Bucci (V):

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunstyrelsen att uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att starta projektering med inriktning mot alternativ 2 – södra alternativet.”

På torsdagens KS-sammanträde tänker jag nog yrka på i stort sett samma sak, typ:

“Kommunstyrelsen uppdrar till samhällsbyggnadsnämnden att starta projektering med inriktning mot alternativ 2 – södra alternativet.”

Det är bara slöseri med tid, och pengar, att fortsätta diskutera och analysera den norra vägsträckningen.

Politikerna måste visa respekt för historien. Som museichef Johansson också skrev i sitt brev till kommunstyrelsen om Brätte:

”Detta innebär det för landet närmast unika att lämningarna av en 15-1600-talsstad ligger orörda i terrängen och ännu synbara.”

Det kan väl inte bara vara Vänsterpartiet av de politiska partierna i Vänersborgs kommun som vill slå vakt om historien och om riksintresset Brätte…? 

===

Jag har skrivit väldigt mycket om Brätte och Brättelänken och har försökt att få med alla möjliga och omöjliga argument. Det känns som om jag skulle vilja upprepa dem alla, men då skulle detta blogginlägg få ytterligare 2-3 delar. Jag nöjer mig med att hänvisa till mina tidigare blogginlägg.

Kategorier:Brätte, KS 2024, Länsstyrelsen, Samhällsbyggnadsnämnden

Brätte: FÖP 2023 (2)

7 april, 2024 3 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på gårdagens inlägg “Brätte: TTELA och ÖP 2017 (1)”.

Naturligtvis borde politikerna i samhällsbyggnadsnämnden ha fått information från tjänstepersonerna i sin förvaltning om “Översiktsplan 2017”. Planen, och tillhörande bilagor, borde ha varit ett viktigt underlag inför beslutet den 29 februari om var Brättelänken skulle anläggas. (Se “Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)”.) Särskilt borde Länsstyrelsens granskningsyttrande ha lyfts för den “nya” nämnden. Då borde inte beslutet ha blivit att dra vägen rakt igenom de ouppgrävda och outforskade fornminnena.

Men… 

Den 15 februari 2023 antogs “Fördjupad Översiktsplan Vänersborg-Vargön“ av kommunfullmäktige – och då var de nuvarande ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden med, både i nämnden och flera av dem också i fullmäktige…

En fördjupad översiktsplan spelar en central roll i kommunernas planering genom att ge en mer detaljerad och specifik vägledning för markanvändning och samhällsplanering. Den är inte juridiskt bindande, vilket inte heller Översiktsplanen är, men är (enligt Chat GPT):

“ett kraftfullt verktyg för att styra och forma den fysiska, ekonomiska och miljömässiga utvecklingen inom en kommun på ett sätt som tar hänsyn till både nuvarande och framtida behov och mål.”

Och även en fördjupad översiktsplan granskas av Länsstyrelsen…

I “Fördjupad Översiktsplan Vänersborg-Vargön” (FÖP) står det mycket om Brätte redan i huvuddokumentet:

“G32 – Gamla Brätte fornlämningsområde. Området är en viktig fornlämningsmiljö som kan utvecklas som besöksmål. Det är av stor vikt att ta hänsyn till kulturhistoriska och biologiska värden men också att området fredas som vackert och stillsamt grönområde.”

Även området utanför själva det uppgrävda fornminnesområdet är betydelsefullt enligt FÖP:en:

“N15 – Vassändaviken. Området utgör ett varierat och ålderdomligt kulturlandskap. Vassändaviken med Brätte har mycket stora natur- och kulturhistoriska värden. En artrik flora är knuten till naturbetesmarkerna. Viken utgör en värdefull fågellokal och uppväxtområde för fisk. Förekomst av grova träd, främst ek. Landskapsbilden med hävdade öppna betesmarker kring Vassändaviken och sparsamt med bebyggelse skapar en tilltalande miljö lämpad för tätortsnära friluftsliv. Området undantas från markexploatering. Odlingslandskapet hävdas genom bete och/ eller slåtter.”

Och vidare om samma område (se kartan ovan):

“K24 – Brätte och Vassändaviken. Riksintresse för kulturmiljövård. Vid osäkerhet om en åtgärd kan komma att påverka riksintresset negativt ska länsstyrelsens kulturmiljöenhet höras. Marken runt gamla staden Brätte undantas från exploatering. Vid ändring av vägen genom området ska stor hänsyn tas till kulturmiljön. Vassändavikens strandängar hålls öppna genom bete och slåtter för att natur- och kulturvärdena ska bestå. Strandområdet mellan Nygårdsängen och Brätte utvecklas för rekreation och hålls tillgängligt för allmänheten. Området tolkas som särskilt värdefull miljö i plan- och bygglagens mening.”

“Marken runt gamla staden Brätte” ska undantas från exploatering säger FÖP:en. Det torde gälla även de områden av Brätte som inte är uppgrävda och utforskade. Det är ju faktiskt troligt att upp mot 75% av gamla Brätte stad fortfarande döljer sig under marken. Och jag undrar om samhällsbyggnadsnämnden har tillfrågat och underrättat Länsstyrelsens kulturmiljöenhet innan beslutet…

Det här är information som politikerna i samhällsbyggnadsnämnden borde ha fått, eller själva kommit ihåg, innan de fattade beslutet om den nordliga vägsträckningen (se vägsträckning 1 på flygbilden). Huvuddokumentets skrivningar stöds självklart av den så kallade utredningsdelen:

“Brätte-Vassända är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården genom de historiska lämningarna efter handelsplatsen Brätte och den medeltida ruinen från Vassända kyrka med kyrkogård.”

Man kan sammanfattningsvis konstatera att skrivningarna i den Fördjupade Översiktsplanen är ännu tydligare än i Översiktsplanen 2017. Det är för mig en gåta att inte FÖP:ens skrivningar fanns med i underlaget till samhällsbyggnadsnämnden den där olyckliga sammanträdesdagen i slutet av februari.

Länsstyrelsen yttrade sig över kommunens fördjupade översiktsplan. I FÖP:ens huvuddokument sammanfattas Länsstyrelsens granskningsyttrande:

“Länsstyrelsen bedömer att utbyggnad av befintlig vägsträckning genom riksintresset för kulturmiljövård Brätte-Vassända medför påtaglig skada på riksintresset och bör därmed utgå. Det södra alternativet gränsar till riksintresset och ska samrådas med Länsstyrelsen i kommande process.”

Hela yttrande från Länsstyrelsen hade följande lydelse (min fetstil):

“Brätte – Vassända. Kommunen planerar en ny vägförbindelse mellan Öxnered – Edsvägen. Av granskningshandlingarna framgår det att kommunen fortsatt planerar inom ett brett stråk som innefattar utbyggnad av befintlig väg samt ny väg söder om riksintresset. Länsstyrelsen bedömer att utbyggnad av befintlig vägsträckning genom riksintresset medför påtaglig skada på riksintresset och bör därmed utgå. Det södra alternativet gränsar till riksintresset och ska samrådas med Länsstyrelsen i kommande process.”

Den norra vägsträckningen, dvs mellan Brätte och Vassbotten och som nämnden fattade beslut om (med undantag av James Bucci, V), borde utgå… Det är ett mycket tydligt ställningstagande av Länsstyrelsen. Och det ger om inte annat även en tydlig signal om hur Länsstyrelsen kommer att ställa sig till ett eventuellt kommunalt beslut, om kommunstyrelsen skulle gå på samma linje som samhällsbyggnadsnämnden…

När jag tittade i mina anteckningar från kommunfullmäktiges sammanträde, när FÖP:en antogs, så sa jag:

“Länsstyrelsen är också kritisk till utbyggnaden av Brättelänken, en ny väg mellan Onsjö och Öxnered. Den får naturligtvis inte gå för nära gamla Brätte.”

Jag kunde naturligtvis ha varit tuffare, men det var ändå en markering. Och FÖP:en tog inte ställning till vägdragningen, men avrådde, som jag såg det, från det norra alternativet.

Till sist.

Det är viktigt att komma ihåg att fornlämningarna på Brätte är ett riksintresse. Det betyder att det är ett nationellt betydelsefullt område och att området (se Boverket – “Riksintressen är nationellt betydelsefulla områden”):

“innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter.”

Riksintressen ska beaktas i den kommunala planläggningen och har koppling till 13 olika lagar. Det står i en broschyr utgiven av Boverket, “Riksintressen – nationella värden och möjligheter” (kan laddas ner här). Broschyren konstaterar att:

“Riksintressen är ett sätt för staten att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen.”

I Kulturmiljölagen så står det redan i 1 kap 1 §:

“Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön.”

Och i 2 kap 2 §:

“Till en fornlämning hör ett så stort område på marken, sjö- eller havsbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde.”

Men jag tycker ändå att den gamla Lagen om fornminnen från 1942 uttryckte det, med några ålderdomliga formuleringar, allra mest kraftfullt, och på sätt och vis ganska vackert (1 kap 1 §):

“Fasta fornlämningar, bevarande minnet av fäderneslandets tidigare inbyggare, äro ställda under lagens hägn.”

Det kan väl inte bara vara Vänsterpartiet i Vänersborgs kommun som vill slå vakt om historien och om riksintresset Brätte…?

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Översiktsplan, Brätte, Länsstyrelsen, Samhällsbyggnadsnämnden