Arkiv

Archive for the ‘arbetsmiljö’ Category

Mariedal: Konsekvensanalysen är här!

9 november, 2019 2 kommentarer

“Sent ska syndaren vakna…”

I onsdags morse, innan jag ens hunnit dricka dagens första kopp kaffe, damp det ner ett mail från samhällsbyggnadsförvaltningen i min digitala brevlåda. Det var en konsekvens- och riskanalys av arbetena och åtgärderna kring Mariedalskolan. (Se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”.)

Det var sent, alldeles för sent. Riskanalysen borde ha legat med i de handlingar som utgjorde underlag för kommunfullmäktiges beslut den 22 maj i år… (Se “Vad sa politikerna om Mariedal?”.)

Sent i tisdags eftermiddag i förra veckan (29 oktober) efterfrågade jag i ett mail den skriftliga konsekvens- och riskanalysen från samhällsbyggnadsförvaltningen. Enligt nämndens ordförande skulle den ju göras efter fullmäktiges beslut men innan arbetet vid Mariedalskolan satte igång. (Se “Vad händer vid Mariedalskolan?”.)

Det fanns ingen konsekvens- och riskanalys i förra veckan. Men i onsdags (6 november), drygt en vecka senare, kom den alltså… Det har uppenbarligen varit ett högt tempo på förvaltningen den senaste veckan. Konsekvens- och riskanalysen har arbetats fram i rask takt, det märks. Rapporten är daterad i måndags, den 4 november. Den är så färsk att den inte ens hann diarieföras i måndags eller tisdags. Och vad jag kan se var den inte ens diarieförd när den skickades till mig. Kanske blev den det senare i veckan…

Rapporten har titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen”. Det är en detalj kanske, men jag har aldrig hört talas om en “effekt- och konsekvensanalys”. Jag fick inte heller någon träff på google med denna ordsammansättning. Effektanalys är för övrigt något helt annat än vad det ska handla om här. (Se “Vad är effektanalys?”.)

Det var ingen bra start på rapporten, klar alldeles för sent och en felaktig rubrik… Det är nog så att förvaltningen inte är så van att skriva konsekvens- och riskanalyser. Det framgår tyvärr av hela rapporten.

Så här säger Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete:

”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas”.

En riskbedömning ska göras när det planeras ändringar och utgå från ändringarna och de eventuella risker för ohälsa och olycksfall som dessa kan medföra.

Riskbedömningen ska enligt Arbetsmiljöverket göras i tre steg (se broschyren “Riskbedömning inför ändringar i verksamheten”):

    • “Precisera den planerade ändringen (Vad består ändringarna av? Var ska ändringarna genomföras? Vilka arbetstagare eller grupper av arbetstagare berörs?)”
    • “Gör riskbedömningen (Vilka risker innebär ändringarna? Är riskerna allvarliga eller inte?)”
    • “Åtgärda (Vilka åtgärder ska genomföras? När ska åtgärderna vara genomförda? Vem ser till att åtgärderna genomförs?)”

    Samhällsbyggnadsförvaltningens perspektiv är inte det perspektiv som en riskbedömning ska ha enligt Arbetsmiljöverket. Det är ett annat. Samhällsbyggnadsförvaltningens perspektiv utgår inte från arbetstagarna, dvs elever, pedagoger och skolpersonal. Det handlar framförallt om varför det är viktigt att tillskapa tre villatomter.

    Så är en av rapportens två syften att:

    “kartlägga eventuella effekter och konsekvenser av att … utnyttja befintlig byggrätt och tillskapa tre villatomter att erbjuda villatomtkön”

    Det är onekligen så att man höjer lite på ögonbrynen – risker med att erbjuda tre villatomter i villatomtkön? Vad har det med den framtida trafiksituationen för nästan 500 barn och elever att göra? Och vad har det att göra med de kommande sprängningarna alldeles vid Mariedalskolan? Det har blivit fel redan i syftet.

    Det andra syftet med rapporten är att:

    “kartlägga eventuella effekter och konsekvenser av att vidta åtgärder för att räta ut Furuvägen enligt styckningsplanen”

    Detta syfte är ganska ok. Men redan här vill jag påpeka en sak om Furuvägen som förvaltningen tycks ha missat helt i rapporten. Som det ser ut nu är Furuvägen förvisso krokig, men den går bara upp till Mariedalskolans personalparkering. Sedan är det stopp, det är bara en GC-väg som går vidare från parkeringen. I det liggande förslaget ska Furuvägen bli en genomfartsgata, med ökad trafik som följd. Detta missar rapporten, och då torde faktiskt förutsättningen för en stor del av riskbedömningen vara felaktig.

    Det saknas också flera syften, det är bara att jämföra med Arbetsmiljöverkets föreskrifter ovan. Det är nog så, tyvärr, att samhällsbyggnadsförvaltningen har missat hela tanken och syftet med konsekvensanalyser och riskbedömningar…

    Framställningen från samhällsbyggnadsförvaltningen delas in i långsiktiga och kortsiktiga effekter och konsekvenser.

    I de långsiktiga effekterna och konsekvenserna börjar förvaltningen med att beskriva villatomtkön. Det hör som sagt inte hit. Sedan kommer ett avsnitt om grannarna i villorna. Förvaltningen skriver:

    “De som idag bor i kvarteret Skäppan får nya grannar vilket såklart kanske inte mottas positivt”

    Men enligt samhällsbyggnads har kommunen rätten på sin sida… Förvaltningen visar dock återigen tydligt att den har missuppfattat syftet. Det ska inte göras några värderingar i en riskbedömning om vem som har moralisk eller juridisk rätt eller fel. Riskbedömningen ska ställa de två frågor som Arbetsmiljöverket redovisar ovan:

    “Vilka risker innebär ändringarna? Är riskerna allvarliga eller inte?”

    Och det missar förvaltningen.

    Förvaltningen tar upp den intressanta frågan om skövlingen (mitt uttryck) av träd. Det spelar ingen roll enligt rapporten för:

    “brist på grönt i närområdet kan inte påstås då ett drygt 15000 kvm stort område finns knappa två minuters gångväg längre in på Furuvägen”

    Förvaltningen argumenterar igen. De som tycker att träden ska vara kvar har fel, “vi har rätt”. Den uppenbara risken med att elever, som använder skogsdungen som skolgård idag, beger sig längre från skolan med de risker det innebär nämns inte i rapporten.

    Trafiksäkerheten analyseras också. Rapporten koncentrerar sig då till största delen på föräldrars beteende. Det står nämligen om detta i ett skyddsrondsprotokoll som samhällsbyggnadsförvaltningen har läst:

    “vårdnadshavare parkerar på olovligen och blir hotfulla när personal (skolans?) påtalar fel i deras parkerings- och körbeteende”

    Varför läser samhällsbyggnads skyddsrondsprotokoll istället för att samtala med Mariedalskolan? Och visst, det kan säkert vara ett problem med vissa parkerande föräldrar, men vad har det med saken att göra? Det är ju förändringarnas konsekvenser som ska behandlas och analyseras. Det är riskerna med de planerade förändringarna som samhällsbyggnads ska riskbedöma.

    Men utifrån dessa föräldrar argumenterar förvaltningen:

    “En uträtning av Furuvägen och tre nya villatomter kan omöjligen ge ytterligare negativa konsekvenser i att bilister anser sig ha rätten att felparkera vid lastbryggan och handikapp-/taxiparkeringen.”

    Vi har rätt, alla andra har fel… Och så behöver inte förvaltningen göra någon riskbedömning…  Och då behöver inte heller några åtgärder vidtas…

    Fast visst kan man undra var t ex förvaltningen anser att av- och påstigning till skolan ska ske. På parkeringsplatsen? Men vad skulle det i så fall innebära för risker?

    Det finns tydligen inga risker med förvaltningens gatuplaner:

    “Den nya dragningen av Furuvägen är tänkt att gynna cyklister och gångtrafikanter då körbanan skulle få minsta möjliga mått, dels för att hålla ner hastigheten då gatan upplevs smal för bilisten, dels för att låta cyklande och gående få mer plats.”

    Jag har lite svårt att se att en smal gata med automatik ger mer plats till cyklande och gående och även att bilar kör långsammare. Men förvaltningen har bestämt sig, vår lösning är bäst. Det finns inga risker. Allt blir bra. Förvaltningen kanske har rätt, men det skulle ha varit intressant att veta hur har den kom fram till slutsatsen.

    Förvaltningen avslutar trafikavsnittet:

    “Tre hushåll kan på sikt inte heller anses bidra till en väsentlig ökad trafikmängd på berörd gata.”

    Här missar rapporten att en stor förändring av exploateringen blir att Furuvägen blir en genomfartsgata, och inte en återvändsgata som tidigare. 

    Och så avslutar samhällsbyggnadsförvaltningen sin rapport med de kortsiktiga konsekvenserna. Och som vanligt hittas inga risker och det argumenteras mot dom som eventuellt kan hitta sådana…

    Det kommer säkert att bli en ökad ljudnivå och tunga maskiner under projekteringstiden, skriver förvaltningen. Och då kan området:

    “säkerligen upplevas lite stökigt visuellt under tiden. Detta är endast för en kort tid och bör inte föranleda långsiktiga konsekvenser för varken boende, skolbarn eller personal vid skolan.”

    Området som ska “projekteras” ligger alldeles vid Mariedalskolan. Det rör sig hundratals barn och elever till och från skolan, på skolområdet vid raster osv – skulle det inte innebära några risker? Jag blir nästan matt. Och så reduceras riskerna till att det blir “stökigt visuellt” och “endast för en kort tid”…

    Det är ju, återigen, själva syftet med en riskbedömning att lyfta fram riskerna. Och åtgärda dem…

    Förvaltningen “överträffar sig själv” när det analyserar konsekvenserna av sprängningarna. Här visas en nedlåtande syn på “de andra” – de okunniga, dvs föräldrar, elever, skolpersonal, vänersborgare, bloggare osv.

    “Sprängning för att dra fram nya VA-ledningar och den nya dragningen av vägen kan skapa många frågetecken hos den okunnige.”

    Det är nämligen så att samhällsbyggnadsförvaltningens tekniska enhet har rätt, och alla andra okunniga fel. Samhällsbyggnadsförvaltningen anlitar nämligen:

    “extern kompetens som genomför denna typ av arbeten frekvent. Utifrån deras utlåtande så ska detta vara ett enkelt utfört arbete och ska inte bidra till några längre konsekvenser för varken samhället eller den enskilde.”

    Och blir det några problem så är det, ja vad då?:

    “Uteslutningsvis så är det endast en kortsiktig konsekvens genom det själsliga besvär och oro det kan skapa under själva sprängningstiden.”

    “Själsliga besvär”? Vad är det för uttryck? Vi pratar om flera hundra barn och elever som vistas bara några tiotal meter, och knappt det, från exploateringsområdet – där det bland annat ska sprängas. Och om nu elever och andra får “själsliga besvär och oro” så är riskbedömningens uppgift att eliminera dessa risker. Det är frågan som en sådan här konsekvens- och riskanalys ska svara på.

    Och till sist:

    “När sprängningsarbetet är över anses det inte föreligga någon anledning för fortsatt oro.”

    Är det bara jag som känner mig “dumförklarad”?

    Arbetsmiljöverket menar att en riskbedömning ska göras i tre steg.

    Samhällsbyggnadsförvaltningen har delvis gjort steg 1, dvs preciserat den planerade ändringen. Men den har i den konkreta analysen missat att det handlar om ett hundratal barn och elever, som alla är under 12 år. Den har också missat att Furuvägen blir en genomfartsgata.

    I det andra steget ska en riskbedömning göras. Enligt rapporten finns det knappast några risker och finns det några så negligeras eller förminskas dom. Ja, egentligen analyserar ju dokumentet inte alls om det finns några risker. Det är liksom inte förvaltningens syfte…

    Det tredje steget i Arbetsmiljöverkets “trappa” var att se till att åtgärder vidtas för att eliminera riskerna. Eftersom det inte finns några risker så behöver inte heller några åtgärder vidtas.

    Och det är väl detta som är pudelns kärna. Det finns inte tid till att vidta några åtgärder – fällningen av träd och sprängningarna måste komma igång. Inga risker – inga åtgärder – arbetet kan börja…

    Den här konsekvens- och riskanalysen från samhällsbyggnadsförvaltningen duger inte. Kommunen kan inte behandla sina invånare på det här sättet. Och här pratar vi också om de “allra minsta”. Det går inte att producera ett dokument lätt och snabbt – för syns skull. Riskanalyser är viktiga – de handlar om att eliminera riskerna för arbetstagarna, för människorna.

    Gör om! Respektera vänersborgarna! Respektera barn, elever, föräldrar och personal på Mariedalskolan.

    PS. Här kan du ladda ner “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” .

    BUN (18/3) (2)

    13 mars, 2019 1 kommentar

    Igår skrev jag om ärenden som ska behandlas på barn- och utbildningsnämndens (BUN) sammanträde på måndag den 18 mars. (Se ”BUN 18 mars 2019”.) Nu tänkte jag komplettera med de återstående.

    Ärendet ”Plan för intern kontroll 2019” ska avhandlas. Internkontroll handlar om att kommunen med:

    ”rimlig grad av säkerhet uppnå: en ändamålsenlig och kostnadseffektiv verksamhet, en tillförlitlig finansiell rapportering och information om verksamheten och efterlevnad av tillämpliga lagar, föreskrifter och riktlinjer m.m.”

    Kommunstyrelseförvaltningen tar fram några kommungemensamma granskningsområden som varje nämnd ska granska. Sedan ska respektive nämnd ta fram några egna. BUN har tänkt sig att i år särskilt granska synpunkts- och klagomålshantering samt lokalförsörjning.

    Ibland kan man väl tycka, ganska ofta faktiskt, att det här med föräldrars och elevers rätt att ”klaga” kan gå lite för långt. Vi kan ju i pressen läsa om en del hårresande exempel på hur föräldrar agerar. (Se t ex ”Elev kallade lärare ”hora” – nu polisanmäler föräldrarna personalen” och ”Oro och ilska bland lärare efter friandet av strypanklagad förälder”.) Nu kanske dessa exempel, där polis och domstolar är inblandade, är lite väl drastiska, men på något sätt kan man väl som lärare tycka att kritiken av skolan och dess personal, ofta är både osaklig och orättvis. Känslan är ofta att föräldrar lägger över ansvar på skolan som egentligen är deras eget. Att uppfostra barnen är primärt föräldrarnas uppgift och inte pedagogernas.

    Men självklart ska föräldrar och elever få lämna synpunkter och kritisera sådant som inte fungerar bra i skolans verksamhet. Finns det brister så ska de naturligtvis rättas till.

    Det som nämnden och förvaltningen vill med internkontrollen och granskningen är dock lite annorlunda:

    ”Barn- och utbildningsförvaltningen tar varje år emot flertal klagomål gällande medborgares synpunkter på verksamheten. Idag hanteras dessa individuellt och det saknas analys och sammanställning förvaltningsövergripande. Detta kan leda till att viktig information om verksamheten inte hanteras övergripande. Analys av inkomna klagomål kan ge en viktig insikt i förbättringsområden.”

    Och det är en bra målsättning.

    När det gäller granskningsområdet lokalförsörjning:

    ”Barn- och utbildningsförvaltningen har under flera år haft ett underskott på lokaler att bedriva verksamhet i. Det gör att det finns ett behov av att ha en tydlig rutin kring hur dessa behov uppmärksammat och kommuniceras vidare till fastighetsenheten.”

    Och det är det naturligtvis inte heller något att säga om.

    Det är tänkt att nämnden ska godkänna ”Personalekonomisk redovisning 2018” på måndag.

    Jag har under åren haft en hel del synpunkter i ämnet. I juni 2017 lämnade jag in en motion i kommunfullmäktige med titeln ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”. (Du kan läsa hela motionen här.) Den motionen ledde till en utredning, vars slutsatser jag inte var helt tillfreds med. Jag har bloggat om mina synpunkter (se ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)” och ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)”) och jag har framfört dem muntligt i nämnden ett flertal gånger. Nu är det dags för nämnden att gå till beslut och ställa sig bakom den personalekonomiska redovisningen – och där ingår ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”… Nu är det sista chansen att reagera ”formellt” och ”officiellt”. Det får åtminstone bli en protokollsanteckning. Om inte ordförande Andersson (C) godkänner den så får det bli till att rösta nej, och lämna en skriftlig reservation.

    Min kritik gäller två av de fem ”framgångsfaktorer” för att ”möta utmaningen i rekrytering, minska sjukfrånvaro och förbättra arbetsmiljön” som utredningen utmynnade i:

    • ”öka ledningsorganisationen genom att anställa fler förskolechefer/rektorer”
    • ”möjliggöra för fler att ändra arbetstidsavtalet”

    Det här är fel väg att gå anser jag och det kan också bli tämligen dyrt…

    Förvaltningen vill öka antalet rektorer och förskolechefer så att varje chef får färre anställda. Det är som jag ser det arbetstiden och den stora mängden arbetsuppgifter som är det stora problemet för skolledarna, inte i första hand antalet medarbetare.

    Det pågår forskning om något som kallas ”delat ledarskap” – och för förskolans och skolans del framför allt det som kallas ”funktionellt delat ledarskap”. I Skollagen står det nämligen att enbart en person får vara rektor respektive förskolechef för en och samma skolenhet/förskoleenhet.

    ”Det pedagogiska arbetet vid en förskole- eller skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”

    Jag vet faktiskt inte hur barn- och utbildningsförvaltningen tänker sig att lösa denna konflikt mellan den nämnda ”framgångsfaktorn” och Skollagen.

    ”Funktionellt delat ledarskap” innebär att t ex en rektor och en administrativ chef ansvarar för olika delar av det chefsuppdrag som annars åligger en ensam rektor. Rektor ansvarar i det delade ledarskapet för sådana uppgifter som enligt Skollagen åligger just rektor. Och det har då med uppgifterna som pedagogisk ledare att göra. Uppgifter som faller utanför Skollagen kan en annan person ha ansvar för. Det kan vara ansvaret för t ex arbetsmiljö, lokaler, budget, städ, vaktmästeri och skolskjutsar osv. Denne chef skulle kunna tituleras enhetschef.

    Professorn i pedagogik med organisationspedagogisk inriktning Marianne Döös har ett intressant forskningsprojekt i Södertälje på gång. Professor Marianne Döös forskar kring ”delat ledarskap” och sa inför projektet (se ”Delat ledarskap kan skapa bättre arbetsmiljö i skolan”):

    ”I det funktionella delade ledarskapet ägnar sig rektorn eller förskolechefen åt det som kallas pedagogiskt ledarskap, som styrs mycket av skollagen och läroplaner. Medan enhetschefen, som är hierarkiskt likställd rektorn eller förskolechefen, jobbar med frågor som rör det kommunala uppdraget, som administration, budget och arbetsmiljö.”

    Vad jag förstår kommer dock inte resultaten från forskningsprojektet att ges ut officiellt förrän i april. Det verkar dock i olika artiklar som om ett sådant här funktionellt delat ledarskap är rätt väg att gå. Det finns också flera kommuner och enskilda skolor som har prövat liknande delat ledarskap med gott resultat. Kunskapsförbundet Väst är t ex en av dem.

    Min uppfattning är att Vänersborg ska satsa på ”funktionellt delat ledarskap” i stället för att anställa flera förskolechefer och rektorer med samma uppgifter som tidigare.

    Vänersborg har prövat att införa nya arbetstidsavtal för lärare. De handlar om att pedagogerna ska arbeta mer tid på skolan och mindre hemma. Enligt utredningen har de skolor (två LM-skolor) som prövat detta tyckt att det har varit en bra förändring, även om jag har fått påstötning av pedagoger från en av skolorna om att detta inte är riktigt. Jag kan dock inte bedöma vem som har rätt. Det hör dock till saken att de lärare som har valt det nya arbetstidsavtalet har fått en särskild lönekompensation på 2.000 kr/mån per person (exkl PO-kostnader). Frågan som då måste ställas är naturligtvis varför dessa pedagoger får en lönekompensation. Om det nya arbetstidsavtalet är så mycket bättre så borde ju alla pedagoger gå över till detta utan lönekompensation.

    Jag anser att kommunen inte ska betala ut någon lönekompensation för de pedagoger som vill arbeta under ett nytt arbetstidsavtal. Pengarna bör istället användas för att höja pedagogernas löner generellt.

    Det blir säkert en del ytterligare information på måndagens nämnd.

    Politikers arbetsmiljöansvar (2/2)

    5 september, 2017 Lämna en kommentar

    OBS! Detta är en fortsättning på gårdagens blogg – se ”Politikers arbetsmiljöansvar (1/2)”.

    Har en person som sitter i kommunfullmäktige, som t ex jag, ett särskilt ansvar? Och hur förhåller det sig då, om tjänstemännen på byggnadsförvaltningen verkligen ”mår dåligt” av ”kritik”? Det är ju det som paret Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) hävdar.

    AVJust det här tänkte jag titta närmare på. Jag utgår från vad Arbetsmiljöverket skriver på sin hemsida. (Se ”Politikers arbetsmiljöansvar”.)

    Arbetsmiljöverket (AV) skriver att politikerna i kommunfullmäktige och nämnderna är de yttersta representanterna för kommunen som arbetsgivare. Och så är det.

    arbetsgivare2Vad innebär det att vara ”arbetsgivare”?

    AV skriver:

    ”Som politiker i fullmäktige ger du förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet.”

    Det innebär att kommunfullmäktige har dessa uppgifter (fortfarande enligt AV):

    • ”Fastställa en skriftlig arbetsmiljöpolicy i samband med att mål och riktlinjer tas fram för kommunen eller landstinget”
    • ”Fördela arbetsmiljöuppgifter till nämnderna och ta in uppgifterna i reglementen för nämndernas verksamhet och arbetsformer”
    • ”Se till att ingen arbetsmiljöfråga hamnar mellan nämnderna”
    • ”Följa upp att nämnderna driver verksamheten i enlighet med arbetsmiljöpolicyn”
    • ”Ge nämnderna ekonomiska resurser för arbetsmiljöarbetet i fullmäktiges årliga budgetbeslut”

    yttrandeJag kan inte se att det här innebär att politiker inte får framföra kritik mot kommunens tjänstemän i t ex en blogg. Kan Bo Dahlberg (S) och LEW (M) se det?

    Nämndspolitiker i sin tur har skyldighet att se till att arbetsmiljölagen följs i nämndens verksamhet. Vänsterpartiets ledamot i nämnden är Pontus Gläntegård, inte undertecknad.

    AV skriver vidare att:

    ”Merparten av arbetsmiljöarbetet sköts i praktiken av tjänstemännen.”

    Och då gäller det för politikerna och den högste chefstjänstemannen, dvs kommundirektören, att:

    ”Se till att förvaltningschefen har befogenheter, resurser, kunskaper och kompetens för att kunna driva arbetsmiljöarbetet.”

    chef2_2Sammanfattningsvis så tycks det mig som att arbetsgivaransvaret för kommunfullmäktigeledamöter innebär att politikerna ska förse förvaltningarnas chefer med verktyg så att de kan utföra arbetsmiljöarbetet. Det är inte så att fullmäktigeledamöterna ska utföra det själva. Det betyder som jag tolkar det att en tjänsteman som har ett arbetsmiljöproblem ska anmäla det till sin chef och hanteras av kommunens organisation enligt arbetsmiljöpolicyn och det systematiska arbetsmiljöarbetet.

    Det står inte någonstans att ledamöter i kommunfullmäktige inte får ha synpunkter eller kritisera. Och samma lagar och grundlagar gäller för fullmäktigeledamöter som för alla andra. Det står inte heller någonstans att det ingår i chefernas arbetsmiljöarbete att försöka tysta kritik. Det blir helt enkelt galet om man försöker skapa ”syndabockar” utanför organisationen bara för att minska fokus på den egna verksamheten.

    Sedan kan Arbetsmiljöverket kopplas in om det krävs.

    ”Arbetsmiljöverket har tillsyn över arbetsmiljölagen och kontrollerar vid inspektioner att arbetsgivaren följer föreskrifterna för arbetsmiljön.”

    Det är kanske till Arbetsmiljöverket som Dahlberg och Eckerbom Wendel borde ha vänt sig. Inte till kommunfullmäktiges ordförande Ljunggren.

    cirkusJag tror att ett sätt att lösa den här cirkusen är att politikerna i byggnadsnämndens presidium, dvs Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M), tillsammans med förvaltningschef Sophia Vikström, börjar granska tjänstemännens beslutsunderlag betydligt noggrannare. Finns det tveksamheter, faktafel, oklara slutsatser etc så bör underlagen skickas tillbaka till tjänstemännen för bearbetning och omarbetning – innan ärendet tas upp för beslut i nämnden. Det är bättre att utkräva ansvar från en ”byggnadshandläggare” än att klaga på en bloggare.

    Jag anser att det faktiskt är en del av arbetsmiljöansvaret att skicka tillbaka underlag och ärenden för t ex rättelse av faktafel än att blunda och bara hålla med. Det inger inte heller förtroende, eller respekt, hos allmänheten och det är, tror jag, en stor del av anledningen till att så många invånare reagerar mot Dahlbergs och Eckerbom Wendels skrivelse.

    Det här gäller som jag ser det för alla kommunala nämnder och förvaltningar.

    Dahlberg och Eckerbom Wendel har också möjlighet att t ex kalla in en konsult för att genomlysa och styra upp byggnadsförvaltningens organisation och ansvar. Konsulten kanske också skulle identifiera vilka de tjänstemän är som skapar underlag som ger skäl för tvivel.

    trott_larareNu har jag skrivit många, många bloggar där jag tar upp, analyserar och kommenterar skrivelsen från Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M), ordförande och vice ordförande i byggnadsnämnden. Nu får det vara bra.

    Men jag hör av mig om något nytt inträffar på byggfronten… Yttrandefriheten gäller ju även i Vänersborg.

    .

    Här följer blogginläggen om Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) skrivelse:

    Politikers arbetsmiljöansvar (1/2)

    4 september, 2017 1 kommentar

    pergamentrulleEn läsare har bett mig ta upp ytterligare en aspekt av den minst sagt unika skrivelse som ordförande i byggnadsnämnden Bo Dahlberg (S) och vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) levererade och offentliggjorde i förra veckan. Det är aspekten om politikers arbetsmiljöansvar. Förhoppningsvis har jag sedan behandlat alla aspekter…

    Dahlbergs och Eckerbom Wendels skrivelse avslutades med en vädjan om hjälp:

    help2”På uppdrag av en enig byggnadsnämnd skriver vi nu till Kommunfullmäktige för att be om hjälp.”

    Det står inte vilken hjälp de vill ha av fullmäktige och jag vet inte heller hur ordförande i kommunfullmäktige, Lars-Göran Ljunggren (S), tänker behandla denna vädjan. Det återstår att se.

    arbetsmiljoAv skrivelsens innehåll att döma så är det personalens arbetsmiljö som står i fokus. Det är den som Dahlberg och Eckerbom Wendel vill ha fullmäktiges hjälp med. Det är den här aspekten som är den viktiga för Dahlberg och Eckerbom Wendel. Skrivelsens filnamn (det finns ingen rubrik) är ju också ”Information om arbetsmiljön i byggnadsnämnden”.

    I skrivelsen anges ett antal skäl till att mitt bloggande påverkar byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen och att det ger upphov till arbetsmiljöproblem. De menar att mitt bloggande leder till att:

    ”Tjänstemännens professionalitet och kompetens ifrågasätts, och dessutom anklagas de och nämnden för att ha som dold agenda att sätta käppar i hjulen för de som vill verka i kommunen.”

    nordkroken2017_5Det här anser jag vara en felaktig beskrivning. Hela diskussionen handlar ju om ett ärende, nämligen ”Arnes” fritidshus på Nordkroken. Och ”dold agenda”? Vem har sagt att byggnadsnämnden har ”en dold agenda”? Inte jag i varje fall. Jag tycker att det här argumentet är svagt när man diskuterar personalens arbetsmiljöproblem.

    Vidare skriver de att:

    ”Tjänstemän i en kommun har mycket små möjligheter att förklara och kontra i de ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild.”

    Och det stämmer. Så är det i många yrken och för många människor. Men det är sådant som yttrandefriheten leder till, vissa skriver i tidningar, vissa är med i TV – och andra yttrande_grundlagenbloggar. Så? Inte går det att inskränka yttrandefriheten eller tryckfriheten av denna anledning. (Har förresten någon försökt att ”förklara och kontra”?) Det här är också ett svagt argument i en diskussion om arbetsmiljön.

    Dahlberg och Eckerbom Wendel skriver:

    ”Konsekvenserna av bloggandet blir att ”sanningen på stan” att byggnadsnämnden i Vänersborg är krånglig och motvalls stärks.”

    Det här argumentet tycker jag att man helt kan bortse från. De vänersborgare som har kommit i kontakt med byggnadsnämnden har nog sina åsikter om nämnden klara för sig oavsett vad jag skriver. Och hur ska man veta att uppfattningarna ”stärks”? Det är ju inte ens troligt att de läser bloggar.

    Den sista meningen som jag kan hitta i skrivelsen, som handlar om den konkreta arbetsmiljön, är följande:

    ”försöker påverka en tjänsteman att bryta mot lagen.”

    valdAtt försöka ”påverka” någon kan ju aldrig vara ett arbetsmiljöproblem, såvida det inte sker med typ våld eller hot om våld. Dessutom, de som jag har försökt påverka är ju politikerna i byggnadsnämnden. Det är ju de som fattar beslut… Fast inte har jag försökt få någon att bryta mot lagen. Det är faktiskt skamligt, kränkande och möjligtvis förtal att påstå något sådant. Det är precis som innan inte heller något hållbart arbetsmiljöargument.

    Jag tycker inte att Dahlberg och Eckerbom Wendel på något sätt kan motivera sin uppfattning att mina bloggar leder till arbetsmiljöproblem. Är det så att vissa tjänstemän eventuellt inte kan hantera saklig och välgrundad kritik, så måste de lära sig det. Precis som alla andra tjänstemän t ex poliser, lärare etc.

    Bo Dahlberg säger till TTELA:

    ”flera av dem mår dåligt”

    Det står inte i skrivelsen att personalen på byggnadsförvaltningen mår dåligt. Det säger alltså Dahlberg till TTELA. Mår tjänstemännen dåligt för att deras ”professionalitet och kompetens ifrågasätts”? Jag vet inte. Men att ha en annan åsikt innebär ju inte att ”professionalitet och kompetens ifrågasätts”. Det innebär bara att de kan fel i just det här ärendet om ”Arne”. Och fel kan vem som helst ha någon gång.

    remindSedan tycker jag att det kan vara på sin plats att påminna om att det här med att byggnadsförvaltningens tjänstemän ”mår dåligt” är ett påstående som med jämna mellanrum har framförts också på byggnadsnämndens egna sammanträden eller till enskilda politiker efteråt. Det riktas då mot politiker i nämnden som på någon vis riktar kritik mot tjänstemännens underlag. (Det här har jag flera källor på, från ledamöter från flera partier.) Det får mig att tro, rätt eller fel, att det är ett argument som används för att tysta kritik. Och så får det naturligtvis inte vara. Men visst fråntar det en ganska stor del av syftet med skrivelsen när det är känt att detta argument har använts vid ett flertal tillfällen i ”byggnadssammanhang”? (Det är för övrigt en del kommuninvånare som ”mår dåligt” i sin kontakt med olika kommunala tjänstemän…)

    Rent juridiskt, och även moraliskt skulle jag vilja påstå, så finns det inget som förhindrar folk i Vänersborg att kritisera byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen. Det spelar egentligen ingen roll om någon tjänsteman ”mår dåligt”. (I en tidigare blogg hade jag ett resonemang om hur tjänstemän kan få kritik. Jag upprepar inte detta igen. Se ”Kommentarer till byggskrivelse (1/2)”.)

    Men om personen som kritiserar sitter i kommunfullmäktige, som t ex jag? Det tar jag upp i del 2.

    .

    Här följer blogginläggen om Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) famösa skrivelse:

    Ingen riskbedömning inför BUN-beslutet

    22 november, 2015 Lämna en kommentar

    Affären Nattugglan fortsätter.dialog

    Vänsterpartiet har samtalat med både personal och föräldrar på Nattugglan och antagligen tagit del av de flesta argument som finns för att inte lägga ner Nattugglan och flytta barn och personal till Vänerparken. Vid det tillfälle som jag pratade med personalen hade inga andra politiker gjort det. Kanske har ordförande Mats Andersson (C) haft tillfälle till dialog senare.

    Det här med att samtala med kommuninvånarna, i detta fall föräldrarna, inför beslut är en viktig och djup demokratisk fråga. Och det är inte första gången som representanter för de styrande missar denna ”lilla aspekt”. Demokratin stannar alltför ofta vid fina skrivningar i olika typer av dokument… (Det såg vi inte minst i fullmäktigedebatten om skogsområdet vid Kindblomsvägen i onsdags, se ”En demokratisk fars”.)

    Men det här med att samtala med de anställda har en annan dimension, en juridisk…

    AVSå här säger Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (se ”Riskbedömning inför ändringar i verksamheten” utgiven av Arbetsmiljöverket, kan hämtas här):

    ”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt.”

    ”När ändringar i verksamheten planeras skall…” måste innebära vad jag förstår att en riskbedömning måste föregå ett beslut, som i det här fallet när barn- och utbildningsnämnden beslutar om att lägga ner Nattugglan och flytta personalen (och barnen) till lokalerna i Vänerparken. bryta_ben

    Det har inte gjorts…

    En riskbedömning är aktuell i det här fallet eftersom riskbedömningar inte bara handlar om risk för fysiska skador.

    ”Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär.”

    judgeI föreskrifterna står det också:

    ”Det systematiska arbetsmiljöarbetet … skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”

    Arbetsmiljöverket blir ännu tydligare genom att ge konkreta exempel:

    ”De ändringar som föreskrifterna avser är exempelvis personalförändringar, nya arbetstider och arbetsmetoder, andra organisationsförändringar, om- och nybyggnation samt ny maskinell utrustning. Det handlar om ändringar som inte utgör del av den dagliga, löpande verksamheten.”

    nattugglanDet borde ha skett en riskbedömning innan beslutet om Nattugglans nedläggning och flytt fattades. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Men arbetsgivaren, dvs Vänersborgs kommun, har alltså inte gjort någon sådan innan barn- och utbildningsnämnden tog beslutet.

    Personalen på Nattugglan borde också ha fått yttra sig innan beslutet, eftersom:

    “arbetstagarna, skyddsombuden … [ges] möjlighet att medverka.”

    riskanalysVänersborgs kommun har tänkt sig att göra en riskbedömning i efterhand, i samband med att projekteringsarbetet startar. Enligt min mening är detta alldeles för sent och jag undrar verkligen vad de fackliga organisationerna säger om detta förfarande…

    Som jag ser det, så är avsaknaden av en riskbedömning ytterligare en stor brist i det underlag som lades fram inför BUN:s beslut.

    Förresten…

    I en tidigare blogg nämnde jag att jag hade skickat en fråga till barn- och ungdomsförvaltningen. Det var med anledning av följande passage i det underlag om Nattugglan som lämnades till nämnden inför beslutet:

    ”Av säkerhets-/utrymningsskäl får inte andra våning användas för verksamheter med barn. Det är just nu osäkert om vuxna får sova i lokalerna utan att utrymningsvägarna kompletteras med brandstege e dyl.”

    inget_svarJag ville helt enkelt vilja ha de handlingar som skrivningarna grundade sig på. Det var förra onsdagen, för drygt en vecka sedan alltså. Jag har fortfarande inte fått något svar…

    Det känns lite som att de fakta som nämnden hade som underlag inför beslutet hade större brister än jag vid första anblicken kunde drömma om.

    Kanske skulle barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) ägna mer tid åt att se till att nämndens underlag blev vederhäftigare än att skriva debattartiklar med ogrundade insinuationer om Vänsterpartiets arbete.

    .

    skl_broschyrPS. Det här blir ett lite längre PS angående politikers arbetsmiljöansvar. Politiker har faktiskt ett sådant.

    Den 9 september i år var juristen Sven-Erik Alhem i Vänersborg och genomförde en arbetsmiljöutbildning för förtroendevalda. Då fick också alla politiker broschyren ”Så klarar du arbetsmiljöansvaret” från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). (Kan laddas ner här.)

    Jag återger några citat från denna skrift som har bäring på min blogg.

    ”Det är väsentligt att du som förtroendevald är medveten om ditt uppdrag och ditt ansvar som arbetsgivare.”

    ”Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön på en arbetsplats.”

    ”Enligt arbetsmiljölagen är du och andra arbetsgivarrepresentanter bland annat ansvarig för att ‘vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa’.”

    ”[Skydds]ombudet ska också delta vid planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler eller arbetsmetoder och medverka vid de riskbedömningar som ska göras, till exempel … vid planering av förändring av verksamheten.”

    ”Viktigt att komma ihåg är att nämnden alltid har det yttersta arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön, och därför regelbundet måste följa upp hur denna ser ut. Är arbetsmiljön otillfredsställande är det nämndens ansvar att vidta nödvändiga åtgärder.”

    BUN kritiseras av Arbetsmiljöverket

    Imorgon måndag sammanträder Barn- och Ungdomsnämnden (=BUN). De viktigaste frågorna handlar om ekonomi, vilket jag redogjorde för i gårdagens blogg (”BUN juni: Ekonomi”). Det blir som vanligt också en del information och naturligtvis även några beslut. BUN ska t ex lämna ett yttrande över utredningen ”Måltidsproduktion inom skola och social omsorg – kommunens framtida kök”.

    Det här med måltidsproduktionen är inte lätt. Det är svårt att som lekman ha några synpunkter. Det jag kan säga som BUN-politiker är att det inte framgår hur stor kostnaden blir för BUN. Och det är en stor brist. (Den totala investeringen för måltidsproduktionen beräknas uppgå till 82,1 milj kr.) Utredningen anlägger inte heller några pedagogiska aspekter på måltidspersonalen i förskolor och skolor. Och det tycker jag är synd. Den här personalgruppen har ofta en viktig pedagogisk roll för barnen och eleverna, särskilt för barnen på förskolorna.

    AVUnder punkten ”Information från förvaltningschef” ska nämnden få information om en nyligen genomförd inspektion av Arbetsmiljöverket (=AV).

    Det är ord och inga visor från AV.

    Det första avsnittet i AV:s inspektionsmeddelande handlar om ”undersökningar och riskbedömningar”. Här får BUN kritik för att det inte framgår vad en ”ändring” är. Det är nämligen så att arbetsmiljörisker ska bedömas vid ”ändringar”, så att förebyggande åtgärder kan vidtas. AV tänker närmast på ”rektors utökade uppdrag”. Kommunen kritiseras också för att varje skola har egna checklistor vid riskundersökningar/arbetsmiljöronder och till sist, på denna punkt, kritik för att det saknas metoder för att värdera och prioritera risker. Det sista, menar AV, kan i förlängningen :

    ”leda till att mindre allvarliga risker åtgärdas medan allvarliga risker blir kvar.”

    I det andra avsnittet tar AV upp ”tillbud”. Här kräver AV att kommunen definierar vad ett tillbud är och vad det är som ska rapporteras. AV menar också att det måste finnas bättre rutiner för hur förvaltningen hanterar tillbuden.

    rektor3Arbetsmiljöverkets tyngsta kritik mot kommunen handlar om rektorernas arbetsbelastning.

    Och det är inte första gången…

    I början på juli 2011 skrev Arbetsmiljöverket i ett brev till kommunen (se ”Brev från Arbetsmiljöverket till BUN”):

    ”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”

    Rektorernas höga arbetsbelastning aktualiserades faktiskt ännu tidigare. Vad jag kommer ihåg, så har väl BUN egentligen inte diskuterat frågan överhuvudtaget, i varje fall inte i något beslutsärende. Inte under hela mandatperioden. Någon gång har nämnden informerats om att allt är bra typ. Ändå ansåg AV att det var viktigt att det var politikerna i nämnden som fattade beslut…

    exhaustedNu, 28 maj 2014, skriver AV följande:

    ”Vid inspektionen framkom att arbetsbelastningen för rektorerna är mycket hög, samtliga ligger ständigt på maximala flexsaldot som tillåter upp till hundra timmar.”

    Det här är oacceptabelt. Helt oacceptabelt!

    Det är inte bara en oacceptabel personalpolitik – jag tror också att det här kan vara en viktig orsak till de allt sämre skolresultaten för våra elever. För det är inte rektorernas pedagogiska ledarskap som är orsak till arbetsbelastningen. Tvärtom, det pedagogiska ledarskapet är redan bortprioriterat…

    AV fortsätter:

    ”Ni redovisar ett antal vidtagna åtgärder, så som biträdande rektorer och kanslister, i syfte att komma till rätta med rektorernas arbetsbelastning men Arbetsmiljöverket bedömer att ytterligare åtgärder behövs för att säkerställa att rektorerna inte drabbas av ohälsa.
    Ni saknar också tillräckligt väl fungerande rutiner för att följa upp rektorernas arbetsbelastning, både fortlöpande och vid förändringar samt för att vidta åtgärder när risker för överbelastning konstateras. Dessutom saknas stöd för rektorerna att prioritera arbetsuppgifterna när tiden inte räcker till.”

    Som sagt, det är ord och inga visor.

    Och…

    naven_bordetDet här duger inte! Förvaltningen/BUN måste organisera om skolstrukturen. Skolenheterna är för stora och måste göras mindre. Då kan också alla biträdande rektorer bli rektorer över var sina skolenheter. Intendenter måste också anställas så att rektorerna kan få tid att bli pedagogiska ledare!

    Det är min absoluta övertygelse.

    Sedan kan man inte låta rektorerna ägna en hel dag i veckan, varje torsdag, 20% av arbetstiden, på kommunhuset. Rektorerna måste finnas ute på skolorna.

    BUN ska avge svar till Arbetsmiljöverket senast 15 oktober. Jag tycker att BUN ska vänta med svaret så länge som möjligt… Så att nämnden får tid att diskutera igenom Arbetsmiljöverkets kravlista och förhoppningsvis också börja genomföra åtgärder – åtgärder som skulle kunna redovisas till AV.

    Och det är politikerna som ska fatta besluten…

    Kategorier:arbetsmiljö, BUN 2014

    Personalenkäten 2012

    4 maj, 2013 1 kommentar

    antecknaVartannat år genomför kommunen en personalenkät bland sina anställda. Så i slutet på förra året var det dags igen. Lite spännande för alla inblandade… Den förra enkäten, hösten 2010, gav nämligen ganska nedslående resultat i många avseenden.

    Då visade undersökningen, till exempel, att personalen trivdes allt sämre med kommunen som arbetsgivare. Och det är ju inte en helt oväsentlig aspekt när arbetsgivaren frågar sina anställda… Särskilt stort var missnöjet bland barn- och ungdomsförvaltningens personal. Då, vid den förra undersökningen, menade kommundirektör Ove Thörnkvist att det var ”vissa besparingar” och den negativa kritiken kring ”diverse byggnader som Arena Vänersborg” som förklarade resultatet.

    Kommundirektören talade alltså om att det var kritiken i sig som var orsaken till det dåliga resultatet i undersökningen, inte arenan i sig. Eller arbetsgivaren i sig.

    Nu är ju kritiken inte längre så ”högljudd”. Arenan står där den står… Och följaktligen blev årets resultat på den här frågan, om personalen trivs med Vänersborgs kommun som arbetsgivare, faktiskt bättre. I varje fall lite bättre…

    Eller?

    personalenkat

    Nja, det var nog inte själva kritiken, i sig, som var problemet i undersökningen 2010. Det var nog något annat. Något mer grundläggande. Som fortfarande, två år senare, är lika aktuellt.

    Kommunen kommenterar på sin hemsida resultatet på frågan om kommunen som arbetsgivare i årets undersökning:

    ”I förra mätningen var förtroendet för kommunen som arbetsgivare lågt. Dessutom tyckte personalen att möjligheten till kompetensutveckling var liten. I båda fallen har det skett ett positivt trendbrott och kurvorna har vänt uppåt, om än svagt.”

    spanaVäldigt svagt uppåt får man väl säga…

    Kommunen som arbetsgivare har definitivt något att ta tag i… Det går det inte att blunda för.

    Drygt 2.300 anställda i kommunen har besvarat årets enkät (egentligen förra årets enkät, 2012), varav 845 i Barn- och Ungdomsförvaltningen. För två år sedan besvarades enkäten av 2.672 stycken.

    Det gick att läsa om resultatet på kommunens hemsida i februari och i mars fick Barn- och Ungdomsnämnden en genomgång.

    Kommunen själv sammanfattar resultatet av personalenkäten så här.

    Det som är bra:

    ”Enkätsvaren visar att trivseln med arbetskamrater och den egna arbetsplatsen är fortsatt stor. Personalen tycker att verksamhetens mål är realistiska och möjliga att påverka. Den redan tidigare stora stoltheten över kommunens prisbelönta personalklubb har förstärkts ytterligare.”

    Det som har blivit något sämre:

    ”Variationen mellan hur personalen upplever sina chefer är stor. Men resultatet i sin helhet visar att nöjdheten sjunkit något sedan förra mätningen.”

    Det som inte alls är bra:

    ”Verkligt allvarligt är att fler personer uppger att de har blivit utsatta för hot och/eller våld av arbetskamrat eller chef.”

    teacher_mathDet är kommunens sammanfattning av enkäten, som den uttrycks på hemsidan. Jag ska i det följande titta lite närmare på resultaten, i synnerhet när det gäller Barn- och Ungdomsförvaltningen. I Barn och Ungdom (=BU) arbetar framför allt pedagoger inom förskola och grundskola.

    Det ser vid en jämförelse ut som om personalen inom barn- och ungdomsförvaltningen på många sätt trivs sämre än resten av kommunens personal. Det är en större andel som trivs sämre med sina chefer, sina arbetsuppgifter, arbetet i största allmänhet, arbetstiden och kommunen som arbetsgivare.

    Knappt 30% av personalen inom BU anser att de hinner med sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Motsvarande siffra för all personal ligger på över 50% (och då ska man komma ihåg att personalen på BU drar ner denna totalsiffra ganska drastiskt).

    En femtedel av de anställda inom Barn och Ungdom tycker inte att målen på arbetsplatsen är realistiska.

    12% av kommunens anställda, 273 personer, känner sig inte nöjda när de tänker på arbetet. I BU är det 17%.

    På frågan:

    ”Under de senaste 12 månaderna har helhetsupplevelsen av min hälsa/hur jag mår förändrats”

    …har hela 25% i BU svarat:

    ”Till det sämre”

    Och så fortsätter det fråga efter fråga. Personal inom Barn och Ungdom ligger hela tiden ”under snittet” jämfört med all personal. Man är mer missnöjd med det mesta.

    Det finns väl två tolkningar av BU-personalens inställning, endera är pedagogerna ett ovanligt ”gnyigt” släkte. Den förklaringen tror jag inte på.

    Eller också är förhållandena inom för- och grundskolan i Vänersborg inte bra. Det tror jag på.

    fsk2Det finns stora brister i arbetsförhållandena i för- och grundskolan. Det är alltför många barn i grupperna och alltför lite personal, etc. Personalen hinner inte med sitt jobb på det sätt de önskar och det leder till otillfredsställande förhållanden.

    Lärarna i grundskolan känner att de inte hinner med sina arbetsuppgifter, de känner otillräcklighet i mötet med eleverna och de ser att många elever inte får det stöd de behöver osv.

    Vänersborgs kommun som arbetsgivare måste ta tag i det här. Även om pedagoger är ett Stampelklockatåligt släkte och inte protesterar särskilt mycket, så är det många som inte mår bra. Flera demonstrerar med fötterna, dvs söker andra jobb eller pedagogjobb i andra kommuner. Kommunens svar, hittills, har varit att införa stämpelklockan Heroma…

    Kommunen måste sluta att uppträda som en ”traditionell” arbetsgivare, som genom kontroll och misstroende ska suga ut mesta möjliga ur sina anställda.

    rektor3Det finns en särskild del av enkäten som handlar om den närmaste chefen. Även här är resultaten sämre för Barn och Ungdom än för resten av de kommunalanställda. Här varierar dock resultaten väldigt mellan olika arbetsplatser.

    De flesta (75%) trivs bra med sin chef. Men det är konsekvent 1/3 av de anställda, både totalt i kommunen och inom BU, som bara instämmer delvis eller inte alls på påståenden som om chefen intresserar sig för det arbete jag gör, ger mig stöd och uppmuntran om jag behöver, ger mig feedback på mitt arbete och lyssnar på mig.

    Det är alldeles för låga siffror.

    skrajNågra frågor i personalenkäten tar upp hot och våld.

    20 av kommunens anställda uppger att de har utsatts för hot och/eller våld av sina arbetskamrater det senaste året. Hela 382 personer har utsatts för hot och/eller våld av kund/brukare/elev/klient. (De absolut flesta av dessa utanför BU.)

    Kommunen måste naturligtvis använda krafttag för att komma till rätta med det här. Ingen ska behöva arbeta under sådana förhållanden. Likadant när det gäller mobbning, utfrysning eller trakasserier. Här svarar 117 av kommunens anställda (varav 34 i BU) att de utsatts för detta.

    19 av alla anställda har uppgett att de har blivit hotade och/eller utsatt för våld av sin chef under den senaste 12 månaderna.

    Av sin chef…

    När Kerstin Andersson (FP) fick höra siffran för BU, 5 personer, utropade hon:

    ”Den chefen ska inte arbeta som chef. Det är helt bedrövligt.”

    Vad jag förstår så är det bara två skolor det handlar om, inte fler. Men viss Kerstin, du har naturligtvis helt rätt.

    Det är oerhört viktigt att kommunen har anställda som trivs med att arbeta i kommunen. Men det handlar inte bara om att, som kommundirektör Thörnkvist säger:

    ”Stolta medarbetare är bra ambassadörer.”

    Det handlar också om att anställda, som mår bra och som trivs, också gör ett bra jobb. Till gagn för barnen, ungdomarna, de sjuka, de gamla och för alla som kommer i kontakt med kommunens personal.

    chefEn väg till bättre villkor för de anställda är att de ges ett reellt medinflytande på verksamheten. Alla de fina avtal och samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med personalorganisationerna måste följas. Det duger t ex inte att 1/5 av samtliga anställda och 28% av de anställda i BU, inte ens har haft ett lönesamtal med sin närmaste chef under de senaste 12 månaderna.

    %d bloggare gillar detta: