Stefan Kärvlings blogg

 Imorgon sammanträder kommunstyrelsen. En förnyad budget, mål- och resursplan, ska beslutas. Igår måndag kom två förslag, ett från den nya styrande koalitionen bestående av M+C+KD+L och ett förslag från ett av de likaledes nya opposionsblocken – S+MP.

De båda budgetförslagen från det nya styret respektive S+MP är, om vi bortser från de så kallade riktade uppdragen, påfallande lika. Framför allt gäller det de finansiella målen och synen på kommunens ekonomiska förutsättningar. Det ser nästan ut som om partierna har samarbetat, men sedan haft lite olika uppfattningar om detaljerna.

Även när det gäller investeringarna finns det stora likheter. Men här finns också några intressanta skillnader. Och det är kanske framför allt när man tittar på vilka investeringar som försvinner som man börjar fundera över vad budgetförslagen egentligen innebär för Vänersborgs kommun.

En kraftig nedbantning av investeringarna

Jag antar att Moderaterna och deras samarbetspartier utgår från samhällsbyggnadsnämndens reviderade investeringsplan. Det framgår kanske inte helt tydligt, men i den planen har investeringarna bantats kraftigt.

Samhällsbyggnadsnämnden föreslår att investeringar för sammanlagt 384,5 milj kr ska tas bort ur den tidigare i juni beslutade treårsplanen. Samtidigt framhåller nämnden att det finns bortprioriterade projekt som egentligen bör genomföras under åren 2027–2029.

Det är en ganska viktig reservation. Nämnden skriver:

”Bortprioritering av större investeringar kan medföra ökade framtida kostnader, ökad underhållsskuld, försämrad arbetsmiljö och servicekvalitet samt sämre förutsättningar för tillväxt och utveckling.”

Det är med andra ord inte säkert att det är ekonomiskt klokt att skjuta upp eller stryka investeringar. Ibland kan det vara direkt dyrt att vara alltför sparsam.

Bilden nedan visar några exempel på investeringar som försvinner ur planen. Det handlar om anläggningar och miljöer som har betydelse för föreningslivet, idrotten och ungdomars fritid. Bara de investeringar som syns i bilden uppgår till 55 milj kr. Då är det ändå bara ett urval av alla de investeringar som prioriteras bort.

Det handlar bland annat om Hallevi IP, Brätte ishall, Gymmixhallen, konstgräs på Vänersvallen och Lilla Vallen, Sörbyvallen och Brätte ridskola. För föreningar och ungdomar är det här inga “abstrakta” budgetposter. Det handlar om möjligheter att träna, tävla, umgås och bedriva verksamhet.

Det är förstås möjligt att investeringarna kommer tillbaka längre fram. Men när de tas bort ur planen finns det heller inga garantier för när, eller om, de blir av.

Här finns också en skillnad mellan budgetförslagen. M+C+KD+L skjuter exempelvis upp gång- och cykelvägen längs Stenhammarsvägen från 2027 till 2028. S+MP vill ha kvar den redan 2027. S+MP lägger dessutom in 35,2 milj kr 2028 och 95,9 milj kr 2029 för ännu inte specificerade framtida investeringar. Det är sammanlagt 131,1 milj kr.

S+MP motiverar detta med att kommunen står inför stora investeringsbehov och att det därför inte är ändamålsenligt att redan nu begränsa investeringsbudgeten till de projekt som är specificerade.

M+C+KD+L gör i stället några tydligare prioriteringar. Kulturhuset/Teatern pausas, investeringen i Brålandabadet minskas och underhållsinvesteringarna förstärks, även om den sistnämnda posten i stort sett bara är symbolisk med 2,5 milj kr. Det är alltså inte bara en fråga om hur mycket kommunen ska investera, utan också om vilka projekt som ska få plats.

Ekonomin ser inte fullt så mörk ut

Den nya månadsuppföljningen ger också anledning att fundera över hur kommunens ekonomiska situation beskrivs.

Efter oktober månad uppgår kommunens resultat till +81 milj kr. Årets resultatmål är minst 2 procent av skatter och generella statsbidrag. Utfallet är hittills 3,0 procent. Det målet ser alltså ut att uppnås.

Kommunen har under årets första tio månader investerat för 312 milj kr. Den totala investeringsbudgeten för året är 735 miljoner. Investeringarna, exklusive VA och renhållning, ska maximalt motsvara 7 procent av skatter och generella statsbidrag. Det målet uppnås däremot inte – utfallet är 8,0 procent.

Det egna kapitalet har förbättrats med 81 milj kr och uppgår efter oktober till 2.074 miljoner. Kommunens låneskuld var den 31 oktober 968,6 milj kr.

Det här är naturligtvis bara en ögonblicksbild. Ett positivt resultat efter tio månader är ingen garanti för att året slutar lika bra. Och kommunens låneskuld och framtida investeringsbehov måste naturligtvis tas på allvar. Men siffrorna visar ändå att det ekonomiska läget kanske inte är så nattsvart som man ibland kan få intryck av.

Ljusare konjunktur – men inga enkla lösningar

I den ekonomiska information som kommundirektören presenterar inför morgondagens sammanträde beskrivs också en ljusare framtid för Sveriges ekonomi. Återhämtningen har kommit igång, hushållens konsumtion ökar och investeringarna växer. Lågkonjunkturen bedöms vara över under 2027.

Det finns stöd för en sådan beskrivning. Konjunkturinstitutets prognos från september räknar med en BNP-tillväxt på 3 procent under 2026. Arbetsmarknaden väntas också förbättras under 2027.

Men bilden är inte enbart ljus. Konjunkturinstitutet bedömer samtidigt att tillväxten mattas av under 2027, bland annat till följd av högre inflation och räntor. Återhämtningen i ekonomin innebär alltså inte att alla ekonomiska bekymmer försvinner.

Kommunernas ekonomi påverkas dessutom av sådant som befolkningsutveckling, löner, pensioner, lokala skatteintäkter och ökade behov av välfärd. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har också pekat på att kommunerna, trots en förbättrad ekonomi, står inför stora omställningar och betydande investeringsbehov.

Det är därför viktigt att inte bara titta på årets resultat. Frågan är också hur kommunen använder sina resurser och vilka kostnader som riskerar att växa om nödvändiga investeringar och satsningar skjuts på framtiden.

Skolan behöver fler lärare – inte fler besparingar

I barn- och utbildningsnämnden (BUN) finns det några frågor som jag tycker borde ha fått betydligt större utrymme i budgetdiskussionen.

En av dem handlar om de nya reglerna för lärares undervisningsuppdrag.

Från den 1 juli 2027 införs nya bestämmelser. De innebär bland annat att lärares undervisningstid regleras och att det ska finnas tid för planering och uppföljning av undervisningen. Det är en viktig reform. Lärare ska få bättre förutsättningar att utföra sitt huvuduppdrag – att undervisa.

Men reformen får också ekonomiska konsekvenser. Barn- och utbildningsförvaltningen har räknat på vad förändringen innebär. Under innevarande läsår har exempelvis 82 av kommunens 102 högstadielärare mer undervisning än vad de nya reglerna medger. Det behövs alltså fler lärartjänster för att klara förändringen. Förvaltningens beräkningar visar att reformen kostar omkring 7,7 milj kr 2027 och 15,4 milj kr 2028. Nämnden har fått 3,5 respektive 7 milj kr i förstärkning i form av statsbidrag. Det saknas därmed 4,2 milj kr 2027 och 8,4 miljoner 2028.

Det här är alltså ingen frivillig ambitionshöjning som kommunen kan välja bort. De nya reglerna ska följas. Och det handlar inte bara om att anställa fler lärare för att uppfylla en bestämmelse. Det handlar också om elevernas möjligheter att få en undervisning av god kvalitet och om lärarnas arbetsmiljö.

Samtidigt tycks partierna i det nya borgerliga styret vara beredda att betala ytterligare 2–2,5 miljoner kronor per år för att behålla Rösebo skola med 7–9 elever…

Förskolan behöver också fler vuxna

Det finns ytterligare en fråga inom förskolan som jag tycker förtjänar uppmärksamhet.

För att förebygga situationer där en anställd lämnas ensam med barnen behövs tillräckligt många vuxna i verksamheten. Det måste finnas en bemanning som gör det möjligt att ta ansvar för barnen även när någon behöver hjälpa ett barn, ta emot vårdnadshavare eller hantera en oförutsedd situation.

Behövs det exempelvis minst en anställd per avdelning? Det är en fråga som behöver diskuteras och utredas. Men det är uppenbart att bemanningen inte kan betraktas som enbart en kostnadspost. Den är en förutsättning för trygghet och kvalitet.

Och Kunskapsförbundet Väst?

Även Kunskapsförbundet står inför stora ekonomiska utmaningar. Enligt de uppgifter jag har tagit del av när det gäller kostnaderna för de nya bestämmelserna om lärares undervisningsuppdrag handlar det om en kostnadsökning på 31 milj kr samt ytterligare 15 miljoner i ersättning till friskolor. Sammantaget blir det 46 milj kr på helårsbasis.

Det är betydande belopp. Och det är ännu ett exempel på att kommunernas verksamheter står inför kostnadsökningar som måste hanteras i budgeten.

Vad är det egentligen som ska prioriteras?

När jag läser de båda budgetförslagen slås jag av hur lika de är. Partierna tycks vara överens om de finansiella målen och om att kommunens ekonomi kräver försiktighet. Men en budget är mer än procentsatser, resultatmål och investeringsramar. Den visar vad politiken faktiskt vill prioritera.

Och här tycker jag att frågetecknen blir många.

Investeringar för hundratals miljoner kronor skjuts upp eller försvinner. Det drabbar bland annat idrottsanläggningar och föreningslivet. Samtidigt saknas det pengar till att anställa de lärare som behövs för att klara den nya lagstiftningen. Förskolan behöver fler vuxna och Kunskapsförbundet står inför kraftigt ökade kostnader.

Det är lätt att tala om ekonomiskt ansvar. Men ekonomiskt ansvar handlar också om att se konsekvenserna av de beslut man fattar. Att skjuta upp underhåll och investeringar kan bli dyrare i längden. Att spara på bemanningen kan försämra kvaliteten i verksamheten. Och att inte ge skolan de resurser som krävs för att följa lagen är knappast någon hållbar besparing.

Jag menar inte att kommunen ska genomföra alla investeringar eller tillgodose varje önskemål. Självklart måste politiken prioritera. Men då måste man också kunna förklara varför vissa satsningar får stå tillbaka och vad som ska komma i deras ställe.

Det är just det jag saknar i budgetförslagen. Var finns den tydliga politiska prioriteringen av barnen, eleverna, föreningslivet och välfärdens verksamheter?

En budget är inte bra bara för att den håller sig inom de ekonomiska ramarna. Den måste också visa vad kommunen vill åstadkomma med pengarna. Och framför allt måste den ge svar på en ganska enkel fråga:

Vad får Vänersborgs invånare egentligen för pengarna – och vad tvingas de avstå från?

PS. Jag återkommer till de riktade uppdrag som finns med i de nya styrandes budgetförslag. De visar på en annorlunda politisk inriktning de närmaste åren.