Arkiv

Författararkiv

BUN 18 mars 2019

Nästa vecka blir en ”tung” politisk vecka. På måndag är det barn- och utbildningsnämnd och på onsdag är det kommunfullmäktige. Äntligen. Det är nämligen kommunfullmäktiges första sammanträde i år.

Handlingarna till sammanträdet för barn- och utbildningsnämnden (BUN) kom igår eftermiddag. Det är som vanligt en hel del ärenden att ta upp.

Den första punkten på dagordningen, efter att nämnden har utsett den kristdemokratiske nestorn Gunnar Bäckman till justerare, är den ”Fördjupade översiktsplanen”.

Det är ett ärende som inte riktigt tillhör nämndens kompetensområde, kan man tycka, men planen är viktig för kommunen. Och därför vill de som arbetar med planen ”förankra arbetet” med den och dessutom ha in synpunkter från alla nämnder. BUN förväntas säkerligen inkomma med synpunkter kring barn och elever, förskolor och grundskolor. Den fördjupade översiktsplanen ska diskuteras i form av en workshop.

Om det förra ärendet inte förekommer särskilt ofta så återfinns nästa ärende desto oftare på dagordningen. Det är en redovisning av ”nyckeltal”. De finns med varje månad för att nämnden hela tiden ska få en lägesbild om vad som ”händer” i verksamheten.

Det som jag reagerar på i nyckeltalen är att sjukfrånvaron för lärare i grundskolan ökade från 6,3% i januari förra året till 11,2% i januari i år. Det är en stor ökning och jag ser med intresse fram mot en förklaring till orsakerna. (Sjukfrånvaron bland personalen i förskola och fritidshem har sjunkit under motsvarande tid med ca 1,5 procentenhet.)

Som vanligt förstår jag mig inte riktigt på beräkningarna av antalet elever. Elevantalet redovisas på två olika sätt, på ett sätt i detta ärende och på ett annat i ett följande. Det blir till att fråga. Igen. Kanske kommer jag att förstå denna gång… Det är en viktig siffra. I budgeten för i år finns det nämligen 10 milj kr avsatta som en reserv i kommunstyrelsens förfogandeanslag för en eventuell elevökning. Pengar från denna reserv kan ”avropas” av barn- och utbildningsnämnden om det sker:

”en faktisk elevökning i grundskolan under 2019 utöver 10 elever.”

Då får barn- och utbildningsnämnden:

”ett budgettillskott motsvarande en genomsnittlig elevpeng.”

Vad jag kan läsa ut ur siffrorna så har elevantalet ökat med mer än 10 elever. Vi får se om förvaltningen kan bekräfta detta. I så fall ska BUN få ungefär 53.000 kr mer om elevökningen i år blir 11 elever, 106.000 kr om det blir 12 osv. (Elevpengen är beräknad från 2018 års peng.) Man kan dock fråga sig när själva mätningen av antalet elever ska göras och när pengarna i så fall betalas ut…

Naturligtvis ska nämnden också få en så kallad verksamhetsuppföljning. Denna gång blir det information om ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”.

Nämnden har under de två första månaderna gått ”back” med 750.000 kr. Det är ingen stor summa och det är också alltför tidigt för att dra några långtgående slutsatser för hela året. Däremot är det lite ”oroväckande” att grundskolan redan ligger på ett underskott på 1,676 milj kr.

BUN:s ledamöter ska även få information om kommunstyrelseförvaltningens omvärldsanalys. Dokumentet ”Omvärldsanalys” är ett underlag för arbetet och det kommande beslutet om budgeten för 2020. Jag har skrivit en del om omvärldsanalysen tidigare med anledning av att den tidigare har varit uppe i kommunstyrelsen. (Se ”KS onsdag: Kommunal styrning”.) Det jag gladde mig mest åt, det var att omvärldsanalysen hade med ett avsnitt om en annorlunda kommunal styrning – det som kallas ”tillitsstyrning”.

BUN ska också fortsätta diskussionen om budgeten för nästa år. Det är dock inte dags för beslut, det tas inte förrän nästa sammanträde i april. Men eftersom beslutet är så viktigt så tror jag att förvaltningen vill ha politikernas synpunkter och förslag innan de utarbetar ett konkret förslag till nämnden.

Det blir ingen ”rolig” uppgift för varken politikerna eller tjänstemännen. Som bekant kommer inte nämnden att få några mer pengar jämfört med i år, trots att behovet är stort. Kommunstyrelsen har fastställt de ramar som nämnderna måste hålla sig inom, och de ramarna gäller. Det var bara jag som genom en protokollsanteckning i kommunstyrelsen förde fram en annan uppfattning. (Se ”Dagens sammanträde i KS”.) Så det blir säkert en diskussion på måndag om vad förskola och skola ”kan” spara på. För något annat än besparingar är det inte fråga om… (De förändringar som sker i budgetramarna är till stor del ”tekniska” justeringar som oftast är ett ”nollsummespel”. Kommunen avsätter dock 100 milj kr till löneökningar.)

Barn- och utbildningsnämnden föreslås också ansöka hos kommunfullmäktige om att få överföra kvarvarande investeringsbudget på 0,6 milj kr från 2018 till 2019. De pengarna ”blev över” från fjolåret och behövs för arbetsmiljöåtgärder och inventarier till nya lokaler.

Nämnden har några ytterligare ärenden på dagordningen, men de får jag återkomma till.

Kategorier:BUN 2019

Vad händer egentligen med Wargön Innovation?

10 mars, 2019 3 kommentarer

Det ena ger det andra.

Bloggen i fredags om vad som egentligen händer på hamnområdet i Vargön (se ”Vad händer egentligen i Vargön?”) gav funderingar om vad som egentligen händer med Wargön Innovation.

Det var den 22 februari 2017 som kommunfullmäktige, efter en nästan två timmar lång debatt, beslutade att uppföra en byggnad för 24,8 miljoner kr ett stenkast från hamnområdet. (Se ”KF röstar ja till Wargön Innovation”.) Det första spadtaget togs den 17 augusti 2017 och byggnaden är nu på plats. Huruvida kostnaderna har hållit sig inom ramen vet jag emellertid inte. Det finns säkert en slutredovisning, men den har jag inte sett. I anslaget från fullmäktige ingick nämligen inte riktigt alla kostnader. Det var kostnader för bergschakt, pålning, produktionsutrustning och lös inredning. Sedan ska vi komma ihåg att kommunen också har investerat 22 miljoner i gator, VA etc i området, förutom att kommunen även köpte hamn- och industriområdet för 16 milj år 2010…

Fullmäktiges beslut om att uppföra en byggnad till projektet Wargön Innovation överklagades av Gunnar Lidell (M). (Se ”Lidell överklagar KF-beslut”.) Lidell och moderaterna ansåg att beslutet stred mot både EU:s regler kring otillåtet statsstöd och kommunallagen om den kommunala kompetensen. Det tyckte inte förvaltningsrätten, och inte heller kommunens dåvarande jurist, men jag tror att det var ”på gränsen”…

Projektet Wargön Innovation arbetar mot målet att Vargön ska bli ett centrum för hållbara materialinnovationer, så att entreprenörer kan växa och nya industrier utvecklas. På hemsidan står det (se ”Så jobbar Wargön Innovation”):

”Wargön Innovations målsättning är att skapa innovativa system och affärsmodeller för att ta hand om alla sorters textilier i ett cirkulärt flöde. Därför arbetar vi med att bygga upp ett system för både manuell och automatisk sortering av textilier. Vi arbetar också för att tillsammans med entreprenörer, innovatörer och andra aktörer av olika slag skapa projekt för att ta fram nya produkter av uttjänta textiler.”

Det handlar, kan man säga, om återvinning och hållbar produktion. Och inte minst, utsikten om framtida arbetstillfällen i Vargön.

Innovatum har varit huvudman för projekt Wargön Innovation de senaste åren. Projektet har drivits med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (via Tillväxtverket), Västra Götalandsregionen och Vänersborgs kommun:

”Europeiska regionala utvecklingsfonden svarar för 40 % av grundfinansieringen på totalt ca 22 Mkr för de tre åren och Västra Götalandsregionen samt Vänersborgs kommun för 30 % vardera.”

Det finns dock ett stort frågetecken kring hela projektet. Innovatum upphör att vara huvudman för projektet den 1 juli i år (2019). I år! Om knappt 4 månader!

Och vad händer då? Finns det någon projektägare längre? Ska Vänersborgs kommun vara projektägare? Har kommunen ens någon hyresgäst i byggnaden efter 1 juli? Kommer kommunen att vara ensam ansvarig för projektet? Och ensam med kostnaderna…?

På Wargön Innovations hemsida står det (se ”Wargön Innovation möjliggör produktion av framtidens material”):

”Wargön Innovation stöttar entreprenörer, företag och offentliga aktörer i att utveckla och kommersialisera nya hållbara material. Vi erbjuder tekniska resurser, kompetens och de nätverk som behövs för att lotsa en materialinnovation från idé-stadie till färdig produkt.”

Ska Vänersborgs kommun erbjuda dessa resurser och denna stöttning efter den 1 juli? Och är sådana här uppgifter i så fall förenliga med EU:s regler och kommunallagen?

Och vad jag förstår så finns det fortfarande inte ens en sorteringsmaskin för de insamlade kläderna på plats…

Det finns lika många frågor kring Wargön Innovation som när det gäller hamnområdet… (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.) Och varför denna tystnad ”i kommunhuset” kring Wargön Innovation? Före den 1 juli 2019 krävs det ju någon form av politiskt beslut. Borde det åtminstone inte finnas underlag för hur man kan/bör gå vidare?

När jag försöker leta uppgifter och fakta i diariet så hittar jag inget om hur framtiden för Wargön Innovation ska se ut. Däremot hittar jag två andra dokument om Wargön Innovation.

Det första dokumentet är ett uppdrag från kommundirektören, från november 2017. Där ger kommundirektören ett uppdrag till kommunens näringslivsutvecklare att:

”se över och ge förslag på hur en framtida organisation som ska arbeta med att få företag att etablera sig på Wargön Innovation- och industriområde skulle kunna se ut. Förslaget ska inkludera roller och budget.”

Det var förutseende. Precis som det borde vara. Problemet är emellertid att jag inte ser någon redovisning eller skriftlig rapport. Rann uppdraget ut i sanden?

Jag hittar också ett dokument som är något förbryllande. Det är en mailväxling från mars 2018 som blev diariefört först för knappt två veckor sedan. Det var ett mail från en av näringslivsutvecklarna till dåvarande kommunalrådet Marie Dahlin (S) och nuvarande kommunalrådet Benny Augustsson (S), som då var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden:

”Vi behöver stämma av med er om hur ni tänker kring Vargön Industri- och Innovationspark vad gäller elintensiva företag som till exempel ett datacenter. Kan det ens vara aktuellt på detta område som ska ha inriktning mot innovativa företag (prägeln ska ju vara skog och återvinning)? Vi har sent i eftermiddag fått en förfrågan från Business Sweden/Position Väst om vi vill ta emot ett amerikanskt företag för visning på tisdag.”

Wow! Amerikanskt företag? Datacenter?

Svaret från Marie Dahlin och Benny Augustsson:

”Elintensiva företag är inte målgruppen som vi vill ha på Vargönområdet. Men vi lyssnar gärna och är inte ointresserade av företagsetableringar i kommunen. Men just på området i Vargön är det miljö och innovation med inriktning textil, skog och jordbruk som är sagt därute.”

Va??????

Inte nog med att entreprenören från Dalsland (se ”Vad händer egentligen i Vargön?”) inte fick köpa lagerhallarna i hamnområdet och starta upp verksamhet i ”Vargön Industri- och Innovationspark” (vet inte om jag har hört just det här namnet förut) – inte heller ett datacenter var intressant… (Vem tog förresten beslutet att elintensiva företag inte tillhörde ”målgruppen”?)

Det är nog inte bara jag som har vissa betänkligheter inför Vargöns framtid… Och kanske även kommunens framtid…

Vad händer egentligen i Vargön?

8 mars, 2019 1 kommentar

Den 18 juni 2014 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Kommunen hade nämligen redan 2010 köpt markområdet i Vargöns gamla hamn- och industriområde för 16 miljoner kronor. Tanken från de styrande var säkerligen redan då att anlägga en ny hamn i området.

Efter fullmäktiges beslut avsattes drygt 22 miljoner kronor för att bygga vägar, ordna vatten och spillvatten mm. En hel del blev ordnat, men det verkade bli stopp när det kom till kajförstärkningarna. För detta var det för övrigt avsatt ytterligare 20 miljoner kronor.

Vad jag vet så blev några kajförstärkningar aldrig utförda utan kajområdet vid vattnet spärrades istället av för allmänheten. Sedan verkar det som om hamnplanerna i Vargön lades i malpåse. Det verkar överhuvudtaget inte som en hamnflytt har diskuterats särskilt mycket sedan 2016 då frågan ventilerades i några debattartiklar i TTELA.

Och fortfarande finns det, väl att märka, inget beslut om att anlägga en hamn i Vargön – ett principbeslut är inget ”riktigt” beslut.

Och det har tydligen också uppmärksammats av allmänheten – att det inte händer något i hamnområdet alltså. En driftig entreprenör från södra Dalsland hade lagt märke till de stora lagerhallarna som fanns i den södra delen av hamnområdet.

De stod tomma och oanvända i flera år. Han tyckte att det var synd att det var så, för här skulle han kunna förvara större båtar över vintern och också utföra en del reparationer.

Entreprenören tog kontakt med kommunen redan hösten 2017. Han var helt enkelt spekulant på lagerhallarna och marken de stod på och marken runt omkring, i första hand mot söder.

Kommunen var positiv och entreprenören fick reda på att kommunen ville ha 130 kr/kvm, och i det priset ingick hallarna. Det tyckte entreprenören var helt ok. Kommunen var villig att sälja 20.000 kvm. Entreprenören accepterade och var villig att betala de 2,6 miljoner kronor som marken och hallarna skulle kosta. Entreprenören tog detta som ett muntligt avtal. Ja, egentligen kunde han tänka sig att köpa ytterligare 10.000 kvm. Skulle en hamnflytt bli aktuell så skulle det ändå finnas plats.

Det hör också till saken att köparen var villig att själv säkra kajen för skred etc. Kommunen skulle helt enkelt så att säga få ”friskriva sig” från allt ansvar. Och sett ur kommunens synpunkt kunde en sådan friskrivning från ansvar vara mycket viktig.

Köparen var nöjd. Han började studera kartorna över området och allt som hade med området och marken att göra. Han började planera och ta kontakter. Området kunde utvecklas. Det var inte bara hallarna som kunde användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra båtföretag var också intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Entreprenören hade visioner för hamnområdet.

Det var ett bra erbjudande för kommunen. Ett par miljoner till kommunkassan för några byggnader och ett markområde som ändå inte användes, och som det inte fanns några planer för. Plus att det skulle bli lite aktivitet i området, som möjligtvis också skulle kunna locka till sig ytterligare företag och verksamheter. Entreprenören fick som han tyckte ett välvilligt och positivt bemötande av kommunen.

Det här var på hösten 2017. Under år 2018 hände det inte mycket mellan den tilltänkte köparen och kommunen. Det var ganska tyst. Köparen, som är ganska van vid att det kan ta tid i kommunen, politiker som ska säga sitt etc, avvaktade, men var vid gott mod. Hans kontakter på kommunen hade ju sagt att de skulle återkomma när det ”hände något”. Och han var ju ”först i kön”, eller till och med den ende.

För några veckor sedan började det helt plötsligt hända saker i hamnområdet…

Kommunen satte igång med att riva lagerhallarna…

Entreprenören blev tagen på sängen. Varför revs hallarna? Vad hände med hans anbud? Vad skulle kommunen göra på området istället? Och varför hörde ingen på kommunen av sig? Han tog kontakt med kommunen men fick inga svar. Istället var tonen, enligt hans egen utsago, negativ och avvisande.

Och rivningen fortsätter…

Och frågetecknen hopar sig…

Som kommunpolitiker undrar jag vem som har fattat beslutet om rivning. Och varför. Är rivningen upphandlad? Hur mycket kostar rivningen? Hur är det med säkerheten för de som river (om kajen inte är skredsäkrad)? Behövs det inte bygglov för rivning?

Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen, som har ”hand om” området och ev försäljning, och byggnadsförvaltningen.

Byggnadsförvaltningen svarade först.

Det finns rivningslov för byggnaderna. En ansökan lämnades in av samhällsbyggnadsförvaltningen redan i februari 2018. Miljö- och hälsa tillstyrkte lovet redan samma månad och den 4 maj 2018 beslutade byggnadsnämnden att ge rivningslov. Byggnadsnämnden gav också startbesked att påbörja åtgärden.

Samhällsbyggnadsförvaltningens svar kom i eftermiddags (jag ställde frågorna i tisdags). Svaret var kort:

”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”

Det var inte svar på alla de frågor jag hade ställt och inte heller medföljde någon dokumentation som jag också hade begärt.

Jag ringde den presumtive köparen. Jo då, han visste om den ”mindre branden”. Den hade inträffat redan före hans diskussion med kommunen. Branden var liten och hade inte medfört några nämnvärda spår, ”inte ens innertaket var sotigt”. Det påverkade inte ett eventuellt köp.

Att det föreligger ”skred- och rasrisk” är inte heller något nytt, varken för kommunen, entreprenören eller allmänheten. Det är en av de stora frågorna om nu kommunen beslutar att anlägga en hamn i området. ”Grejen” är att den tilltänkte köparen åtog sig att åtgärda dessa risker i det område som han ville köpa. Utan att det skulle kosta kommunen en enda krona. Kommunen skulle ju till och med få friskriva sig från ansvar om några tidigare okända problem skulle upptäckas.

Kommunens handlande är en gåta. Istället för att få en del av kajen skredsäkrad, intäkter från en försäljning och verksamhet i hamnområdet, så lägger kommunen ut åtskilliga miljoner (antar jag, jag har inte fått svar på frågan om kostnaderna) på en rivning – och hamnområdet blir ännu ödsligare än tidigare…

Beslutet att riva lagerhallarna fattades alltså efter att den dalsländske entreprenören gavs löfte om att få köpa marken och byggnaderna. Och det kan man ju undra hur det var möjligt. Kommunen har onekligen gett den tilltänkte köparen löften som inte gällde och som också har tagit en massa onödig tid för honom. Och varför meddelades han inte?

Varför kommunen har beslutat att riva lagerhallarna och vad planerna är för området är fortfarande obesvarade. Likaså en del andra frågor kring de kommunala kostnaderna för t ex konsulter och rivning. Och så naturligtvis frågan hur kommunen kan förhandla och lova något som den inte håller…

Det kanske blir läge att återkomma i frågan.

Motion från SD

6 mars, 2019 1 kommentar

Det är inte bara minialliansen/Vänersborgsalliansen som har motionerat (se ”M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar”). Även sverigedemokraterna har gjort det. Lena Mjörnell (SD) heter motionären.

Motionen har rubriken:

”Motion om att reglera hyreskostnader vid intern uthyrning av lokaler och fastigheter”

Det finns många som anser att alla förslag, inklusive motioner, från SD ska nonchaleras. Eller helt enkelt avslås. För att det är SD. Det är flera partier som resonerar så. Även Vänsterpartiet. Om man ser till sverigedemokraternas utveckling de senaste 20 åren har det inte varit en särskilt fruktbar inställning. Förutom för sverigedemokraterna själva då. Tittar man på valresultaten så hade SD 0,37% av rösterna i riksdagsvalet 1998. De fick 19.624 röster. I förra valet, september 2018, hade antalet röster ökat till 1.135.627. Det var 17,53% av rösterna i Sverige.

Det tål att diskuteras hur man bäst ska bemöta sverigedemokraterna. Särskilt när de lägger en motion i Vänersborg som handlar om ett ”problem” som har diskuterats flera gånger genom åren bland de andra partierna, inte minst i barn- och utbildningsnämnden (BUN). Jag har skrivit om frågan i flera bloggar och själv lyft frågan i nämnden.

BUN, precis som andra nämnder t ex kultur- och fritidsnämnden, hyr lokaler av samhällsbyggnadsnämnden (SHB). Det är SHB som ”äger” lokalerna och fastigheterna i kommunen. BUN hyr förskolor och skolor.

I hyran ingår underhåll. Det betyder att hyrorna är högre än vad som betingas av kostnaderna för fastigheterna, därför att en del av hyran avsätts till underhåll. Det är inget konstigt med det. Så är det även utanför kommunens domäner.

Lena Mjörnell (SD) skriver i motionen:

”Det vi ser idag är att detta underhåll inte utförs. Resultatet är att fastigheterna blir så eftersatta att man måste göra en större kostsamma renoveringar. När dessa renoveringar görs så är den så omfattande att den räknas som en ombyggnation och man har då rätt att höja hyran till nämnden.”

Min känsla säger att det kan vara på det här sättet, i varje fall ibland. Jag vet inte säkert, men jag och säkert andra skulle bra gärna vilja veta. Och är det som Mjörnell skriver så är det naturligtvis något som är fel. Då betalar BUN och andra nämnder helt enkelt för höga hyror till SHB.

Mjörnells motion mynnar ut i två att-satser:

* ”Vid interna hyresavtal med en nämnd skall det framgå klart och tydlig vilket ansvar uthyraren har gentemot hyrestagaren.”

* ”Samt att en hyreshöjning endast får ske då standarden av fastigheten höjs utöver ordinärt underhåll.”

Det vore bra, oavsett SD-motion eller ej, om förhållandena belyses och att allt på fastighets- och hyresfronten blir rätt. Om det nu inte är det redan.

Men så var det detta med hur andra partier ska förhålla sig till sverigedemokratiska förslag och motioner…

Daniel Bernmar, ett tungt vänsterpartistiskt namn i Göteborg, säger t ex i dagens GP (se ”SD fick rätt – borde ha fått lägga yrkande”):

”Vänsterpartiet kommer aldrig rösta för ett av deras yrkande, oavsett vad de skriver.”

M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar

4 mars, 2019 2 kommentarer

Det är relativt politiskt lugnt denna vecka. Förutom några utskottsmöten är det bara byggnadsnämnden som sammanträder.

Byggnadsnämndens handlingar läggs som vanligt inte ut på kommunens hemsida. Det är lite synd kan jag tycka. Det är bara själva dagordningen som finns på hemsidan.

Det har kommit in en ny motion från Vänersborgsalliansen. Det är vad M+L+KD vill kalla sig i Vänersborg. Jag tror nämligen inte att de gillar uttrycket ”minialliansen” – ett uttryck som ursprungligen härrör från Dan Nybergs (S) vassa tunga.

Motionen handlar om hållbar ekonomi. Det handlar dock inte om miljö, som man kanske skulle kunna tro. Motionen handlar om att ta reda på om kommunen kan avyttra några ”tillgångar”.

”Vår motion handlar alltså om att inventera de tillgångar främst fastigheter, som idag inte utnyttjas fullt ut eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. När dessa identifierats vill vi att det därefter görs en konsekvensanalys, detta i varje enskilt fall för att ett korrekt beslut kan tas.”

Motivet är att ”stärka kommunens ekonomi” och ”minska framtida räntekostnader o ränterisker”. (Citaten är från motionen.) Och dessa argument kan väl egentligen vem som helst skriva under på. Kommunens ekonomiska läge har onekligen en del att önska.

Det är en utredning om inventering som motionen efterfrågar och om den kommer fram till att kommunen kan avyttra något så ska en konsekvensanalys göras och ett beslut fattas i varje enskilt fall. Det låter tryggt – motionen i sig innebär alltså inte att kommunen ska börja sälja ut sina tillgångar.

Offentligt ägande är en delikat fråga för en vänsterpartist. Många har en vanföreställning om att socialister vill avskaffa den privata äganderätten – på allting. Det stämmer inte, inte ens Karl Marx hävdade något sådant. Däremot har den socialistiska uppfattningen varit att produktionsmedlen bör ägas av alla gemensamt, dvs av staten. Det handlar om de stora företagen, banker, infrastruktur osv. Men det är ju inte riktigt det som den borgerliga motionen handlar om. Lite tvärtom faktiskt. Motionärerna, Carl-Ewert Berg (KD), Gunnar Henriksson (L) och Dan Åberg (M), skriver:

”Vi tänker oss främst de tillgångar som inte ingår i vår kärnverksamhet eller inte längre används.”

Självklart skulle kommunen kunna avyttra tillgångar som ”inte längre används” eller planeras att användas inom överskådlig tid. Det kan väl också alla vara överens om. Att kommunen inte heller ska avyttra tillgångar som ingår i kärnverksamheten, som bostäder, äldreboenden, förskolor och skolor, är säkerligen inte heller särskilt kontroversiellt. Därmed inte sagt att bostäder inte skulle kunna byggas i privat regi eller till och med förskolor och skolor. Jag ser t ex inga problem med att kommunen hyr in i sig i en privat fastighet för att t ex bedriva kommunal förskola eller skola. (Det sker ju redan på t ex Vänerparken.)

Vilka tillgångar ska då avyttras tänker sig motionärerna? Det vet jag naturligtvis inte. Men själv skulle jag inte tveka en sekund på att sälja arenan. Skulle någon privat intressent vilja köpa den, så är det fritt fram. Ursands campingområde skulle jag också kunna sälja till t ex Bert Karlsson. Även Wargön Innovation skulle kunna säljas om priset var det rätta. Och det finns säkert fler tillgångar som kommunen skulle kunna avyttra för att få pengar till kärnverksamheterna…

Det kanske är läge att ta motionen seriöst, även från vänsterpartihåll?

PS. James Bucci (V) har bloggat om förra veckans händelser i kommunstyrelsen och samahällsbyggnadsnämnden – ”Några korn”.

Hållbar strandutveckling

3 mars, 2019 1 kommentar

På kommunstyrelsens sammanträde i förra veckan redovisade näringslivsutvecklare Karolin Olsson och planarkitekt Pål Castell rapporten ”Strategi för hållbar strandutveckling”. Det är ett resultat av ett 3-årigt projekt som Vänersborgs kommun har gjort tillsammans med Chobe District Council i Botswana. Det har jag nämnt i en tidigare blogg. (Se ”Dagens sammanträde i KS”.)

Syftet med projektet, ”Strategier för hållbar strandutveckling”, har varit att:

”områdena kring stränderna ska kunna nyttjas så rikt som möjligt av människor för rekreation och ekonomisk vinning samtidigt som förutsättningarna för naturmiljön och ekosystemen säkras.”

I slutrapporten har författarna samlat de viktigaste lärdomarna och idéerna från projektet. Några av de viktigaste projektidéerna för Vänersborg är kallbadhus, strandpromenader, småbåtshamnar, flytande restaurang och att skapa varumärket ”badstaden Vänersborg”.

Det har en gång i tiden funnits ett kallbadhus på Skräcklan, ett stenkast från Norra skolan.

Ett nytt kallbadhus i Vänersborg har varit en av projektets starkaste utvecklingsidéer. Det är nog emellertid inget som kommunen ensam har råd att uppföra, för skattepengar. Men kanske finns det privata intressenter som skulle vara villiga att satsa. Det kommunen skulle kunna göra ”under tiden” är att utarbeta planer som skulle kunna snabba på processen den dag en intressent dyker upp.

Strandpromenader finns det redan en hel del i Vänersborg (projektet har inriktat sig på själva Vänersborg). Det gäller att förbättra tillgängligheten till dem.

”Detta görs dels genom att skapa sammanhängande cykel- och promenadvägar längs strandkanten, dels genom att skapa fler ställen där man kan komma ner till strandpromenaden och dels genom att göra promenadstråken attraktiva med växtgestaltning, belysning, sittplatser, grillplatser, utsiktsplatser, informationsskyltar, lekplatser, utegym med mera.”

Man menar också att det är önskvärt att det skapas möjlighet till olika rundor, dvs att promenaden slutar där man börjar – man ska inte behöva gå tillbaka samma väg.

När det gäller idén om småbåtshamnar eller gästhamnar menar författarna att de har en särskilt viktig funktion då:

”dessa utgör grunden för båtburen turism och möjliggör utbytet med båtägare från hela Vänern och andra som färdas längs kanalrutterna.”

Författarna menar att gästhamnen i Vänersborg borde få en mer direkt koppling till stadskärnan. Och det är det lätt att hålla med om.

”Utredningen” ser också positivt på ”samlade småbåtshamnar”. De skulle ge:

”bättre möjligheter för gemensamma anläggningar – till exempel ramper, kranar, el och vatten, samt bevakning av båtarna.”

Småbåtshamnarna skulle också ge bättre förutsättningar för ekosystem och allemansrätt längs sträckor där det inte finns bryggor.

Utredningen gör faktiskt också en utblick mot Sikhall:

”I Sikhall finns idag en gästhamn samt en klubbstuga med 15 bäddar. Hamnen ägs och drivs av Vänersborgs Segelsällskap och är idag en viktig inkomstkälla för föreningen. Föreningen skulle gärna också se ställplatser för husbilar. I närheten ligger ett gammalt magasin som skulle kunna inhysa ett café eller en restaurang. En lokal markägare vill investera i utbyggnad av ett nytt hamnområde med sjöbodar och småbåtsbryggor i anslutning till befintligt område.”

Jag tror att jag vet vem denne lokale markägare är… Hittills har väl emellertid inte kommunen visat något större intresse av ett samarbete med denne markägare. Eller att uppmuntra denne till att utveckla Sikhall och Vänersborg… Men det kan väl ändras…

Ibland stämmer tyvärr inte kommunens visioner och planer riktigt överens med de praktiska handlingarna… I t ex Sikhall borde kommunen snabbast möjligt åtgärda sjösättningsrampen så att inte fler båtägare får sina propellrar förstörda. (Se ”Det klagas på kommunen: Hemtjänsten och Sikhall”.)

Det ser också ut som om projektet har andra och fräschare idéer, än de nuvarande, när det gäller idén om ”badstaden Vänersborg”.

Projektet vill utveckla stränderna och badandet längs sträckan Sanden till ”Jakobben”. (Här vill jag till skillnad mot utredningen stava Jakoben med ett ”b”!).

Utredningen vill skapa ”riktade attraktioner” på sträckan. Men projektet anser att kommunen ska satsa på förbättrade badmöjligheter i alla delar av kommunen och det tycker jag är oerhört viktigt:

”Det främsta syftet är att ge fler möjlighet och öka intresset för att använda strandområdena. I sin tur bidrar det till mer folkliv, vilket skapar attraktionsvärden, möten mellan olika grupper av människor, underlag för service, med mera. Det ökar också möjligheten att locka folk till strandområdena vid olika tidpunkter under dygnet, alla dagar i veckan och under en längre säsong. Möjligheten att bada skapar en tydlig koppling till vattnet, men med det följer också många andra aktiviteter: att ”hänga” på stranden, äta picknic, grilla, olika bollspel med mera.”

Alla som bor i Väne Ryr undrar säkert om dessa rader gäller dom också. Och det kan man väl undra. Kommunen var ju inte särskilt intresserade av badplatsen i Väne Ryr när det begav sig… Men kommunen kanske kommer på bättre tankar. (Se t ex ”Inga fler kommunalt skötta bad!”.)

Det är en bra slutrapport som lämnas av projektgruppen. Den innehåller många bra och kreativa idéer. En del kostar pengar, andra inte. De som inte kostar pengar, eller en mindre slant, kan genomföras tämligen omgående. När det gäller de större, dyrare projekten är det viktigt att kommunen knyter till sig och samarbetar med privata intressenter, som t ex den där lokala markägaren i Sikhall. Det är viktigt för kommunen att få igång en hållbar strandutveckling – både för vänersborgarnas och turisternas skull. Och för dom som vi vill locka att flytta till kommunen.

IFK och etiska regler för förtroendevalda

Säsongen för IFK Vänersborg är slut. Västerås spelade fullkomligt ut IFK i gårdagens kvartsfinal. Västerås vann därmed kvartsfinalserien med 3-1 i matcher.

Det är skillnad på bandyn nu för tiden och på ”min tid”. Då var det bollen mot mål som gällde. I alla lägen. Igår gick IFK knappt till anfall. Alla 10 utespelare åker med i försvaret, men när laget erövrar bollen så är det oftast bara två eller max tre som anfaller. Och då sätts ingen press på motståndarlaget och man gör heller inga mål. Det var knappt som IFK ens kom till skott. Anfallen resulterade hela tiden i ständiga bakåtspel. Stenåke Walltin, Håkan Olsson, Peter Nilsson eller ”Gucko” Jansson skulle aldrig ha kommit på idén att spela bakåt från anfallsposition…

Bandyn, i varje fall IFK, var roligare förr. Och det verkar nästan som om en stor del av vänersborgarna har tröttnat också. ”Bara” 1.762 personer såg säsongens absolut viktigaste match.

Det bästa på hela matchen var nog IFK:s matchentré… (Som du kan se här!)

När jag bläddrade i TTELA i morse för att läsa om ”experternas” syn på gårdagens matchinsats (på min iPad för övrigt, papperstidningen kommer nu för tiden väldigt ofta efter att jag har gått iväg till jobbet), så ser jag en bild på mig själv. Det är inte så vanligt, särskilt inte det senaste dryga halvåret. I valrörelsen tog TTELA inte med något om Vänsterpartiet, varken i referat eller debattartiklar och insändare.

Artikeln jag tänker på i dagens TTELA har rubriken ”Nya etiska regler lägger ansvaret på de politiska partierna”. Artikeln förklarar att reglerna är ett resultat av turbulensen kring Marie Dahlin och hennes avgång i höstas. Regelverket har därför redan, inofficiellt, fått beteckningen ”Lex Marie”…

Gunnar Lidell (M) var den som agerade i höstas och det var detta agerande som resulterade i dessa regler. Lidell säger till TTELA:

”Men det är inte bara en person som uttrycker sig illa. Inget parti eller person ska tro att de är perfekta. Jag tror inte att just det här dokumentet gör så stor skillnad i det vardagliga politiska livet. Men det blir en tydlig markering från de partier som ställer sig bakom det i fullmäktige.”

Även Benny Augustsson (S), kommunstyrelsen ordförande, är positiv till de etiska reglerna:

”det [är] bra att få det på pränt”

Även undertecknad vänsterpartist var, och är, positiv till regler. Däremot hade jag en del synpunkter på formuleringen och utformningen av dem. Därför yrkade jag på återremiss, dvs att reglerna borde omarbetas. Jag skrev om detta i min blogg ”Lex Marie: Ordningsregler för politiker”. I kommunstyrelsen hade jag ett kortare yrkande, som jag återger i sin helhet här.

==

Det är bra att kommunen diskuterar etiska regler och det som brukar kallas värdegrunden. Däremot finns det en del att arbeta vidare med i det framlagda förslaget.

De första avsnitten är skrivna i ”jag-form”. Det ger intrycket att varje politiker ska skriva på någon typ av försäkran om att följa reglerna. Något som är tämligen orealistiskt och omöjligt att kräva. Sedan försvinner ”jag-formen” och ersätts med att ”Vänersborgs Kommun” blir subjektet. Det gör att hela dokumentet blir ologiskt, rörigt och otydligt.

Dokumentet blandar ihop värdegrund/regler och konsekvenser. De bör skiljas åt. Konsekvenserna bör finnas i en handlingsplan eller åtminstone i ett särskilt avsnitt/kapitel.

De etiska reglerna bör ta ett helhetsgrepp. Det föreliggande förslaget är bara en del, och dessutom en mindre del, av värdegrunden för en politiker.

Det finns välskrivna etiska regler för förtroendevalda i andra kommuner. De skulle kunna tjäna som mall/förebild för hur Vänersborgs kommun bör formulera sina regler. Laholms kommun är ett sådant exempel. (Se: https://www.laholm.se/globalassets/upload/kommunstyrelse/planeringskontor/strategisk-enhet/styrdokument/personal-och-fortroendevalda/etiska-regler.pdf)

Med stöd av ovanstående yrkar jag på återremiss med uppdrag att arbeta om texten i förslaget.

==

Kommunstyrelsens förslag till ”förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda” (se ”Ordningsregler för politiker”) ska senare i vår upp till beslut i kommunfullmäktige.

Kategorier:IFK, KS 2019, Marie Dahlin, ttela
%d bloggare gillar detta: