Arkiv

Författararkiv

Föroreningar i Vargön? (2/2)

6 september, 2022 Lämna en kommentar

I söndags brann det i Vargön – på två olika ställen. Det hade tagit eld i källarvåningen i ett radhus. Tidigare på dagen hade det brunnit i en lastbilscontainer. (Se TTELA “Brand i lastbilscontainer”.) Brandmännen från NÄRF hade svårt att nå brandens mittpunkt på grund av all metallskrot i containern. Men de släckte branden tämligen snabbt.

TTELA berättade inte var i Vargön containern stod. Däremot meddelade TTELA på vilken gata radhuset låg. Den informationen var enligt TTELA:s uppfattning tydligen viktigare att berätta än om containerns placering.

Det tycker inte jag.

Containern stod 2 meter utanför porten/grinden på företaget CirChems anläggning på Wargöns hamn- och industriområde. Varför det brann är oklart, kanske fanns det olja eller något annat brandfarligt ämne i containern som självantände. Kanske var det någon som passerade förbi gatan/vägen, som går genom hamnområdet, och som slängde en tändsticka eller ett brinnande papper i containern. Det rör sig ganska mycket människor i området, även ungdomar. De åker bland annat skateboard i området. Och det har ju brunnit förr på hamn- och industriområdet…

CirChem AB är inte vilket företag som helst. CirChem renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. CirChems produktportfölj består bland annat av pentan, heptan, etanol, aceton, metanol, ISO propanol, toluen, benzylalkohol och thinner. Det inte bara låter farligt, det är farligt.

Det är inte utan att man undrar vad som skulle ha kunnat hänt om en gnista hade flugit från den brinnande containern till t ex någon bassäng eller något förråd med lösningsmedel på CirChems anläggning…. Var det därför TTELA inte skrev om var containern stod? De ville inte skrämma folk?

CirChem AB ligger bara ett stenkast, kanske två, från Göta älv, närmare bestämt 120 meter. Det är dessutom “nerförsbacke” till vattnet. Jag kan inte låta bli att tänka på vad som skulle kunna hända om det t ex börjar brinna på anläggningen och gifterna rinner ner i backen och ut i älven… Det skulle för övrigt kunna hända vid transporter, lossning och lastning vid anläggningen också. Ja, sannolikheten kanske är ännu större då.

Och verksamheten planeras att byggas ut:

“Anläggningens kapacitet uppgår med nuvarande tillstånd till 2.500 ton lösningsmedelsavfall per år och med sökt tillstånd till 20.000 ton lösningsmedelsavfall per år.”

För mig är det helt osannolikt att ett kemiskt företag som arbetar med dessa produkter överhuvudtaget får lokaliseras så nära Göta älv. Den enda “trösten” är att, förutom branden i containern, verkar det knappt pågå någon verksamhet alls på anläggningen – personbilar syns några enstaka gånger och lastfordon är ännu mer sällsynta. Det är nästan så att folk undrar om CirChem är ett “riktigt” företag, eller ett “luftslott”…

1. Holmängens avloppsreningsverk 2. Vargön Alloys 3. Fd Holmens bruk 4. CirChem

Circhem har enligt Ratsit gått med förlust de senaste 5 åren och år 2020 gjorde företaget en förlust på ca 9,5 milj kr. Det verkar onekligen lite “märkligt”. Företagets hemsida är emellertid full av uppdateringar, optimism och nyheter.

Trollhättans stad ska hämta sitt dricksvatten direkt från Vänern. Det är nämligen något som smutsar ner/förorenar vattnet från dess väg från Vänern till Överby vattenverk.

Avloppsreningsverket på Holmängen (1) är en av kandidaterna till att vattnet smutsas ner, Vargön Alloys (2) en annan. Det kan också vara möjligt att Trollhättan är rädd för vad en hamnflytt till Holmens gamla område (3) i Vargön skulle innebära för stadens dricksvatten eller en utbyggnad av kemiföretaget CirChem (4).

Jag skickade en direkt fråga till Trollhättan Energi AB (TEAB). Kanske skulle energibolaget kasta lite ljus över frågan. Fast egentligen förväntade jag mig inte att TEAB skulle peka ut någon miljöbov i Vänersborg. Och det gjorde inte TEAB heller. TEAB skrev:

”uppströms verksamheter … kan påverka kvalitén på vattnet på sin väg nedströms till vårt vattenverk”

Ja, så är det. Det beror på ”uppströms verksamheter”…

TEAB nämner flera skäl till att ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det är risker med fartygstrafiken i Göta älv och det förekommer skredrisk. Både risken för fartygsincidenter respektive skred torde dock vara minimala från Vargön till Överby.

Det sista skälet som TEAB anför är desto betydelsefullare, tror jag:

”En annan viktig anledning är att Trollhättan idag saknar en reservvattentäkt och detta kommer skapa en viktig redundans.”

Vänersborg har ju två vattenverk, även om båda tar vatten från Vänern – Skräcklan och Rörvik.

Diskussionen om vilka ”uppströms verksamheter” det är som påverkar vattnet i Göta älv kommer med all sannolikhet att fortsätta. Och det blir antagligen en uppföljning, en tredje blogg om föroreningarna i Vargön. Läsare av den förra bloggen (seFöroreningar i Vargön? (1/2)”) har nämligen skickat både vittnesmål, domar och rapporter…

Och om du har något att bidra med, så hör gärna av dig. (karvling@hotmail.com)

Föroreningar i Vargön? (1/2)

5 september, 2022 1 kommentar

I början av 1970-talet rök det hela tiden, natt som dag, ur skorstenarna i Vargön.

TTELA skrev i en artikel från januari 2008 (se “I dag är vår himmel åter blå”) om den före detta miljöchefen i Vänersborg, David Svensson. Svensson hade i ett föredrag berättat:

“Totalt släpptes 50 ton stoft per dygn ut.”

När jag var ung på livet hade jag ofta vägarna till Vargön. Riksvägen till bruksorten gick rakt igenom Vargön Alloys. En gulbrun illaluktande “dimma” låg tätt mellan fabriksbyggnaderna. Jag minns att man försökte andas så sällan som möjligt. Röken luktade inte gott. Den luktade till och med farligt, och det var den antagligen. Vi tyckte dock att vi hade tur som slapp röken hemma i stan. Det blåste oftast mot Trollhättan eller in mot i Vargön.

Vid ett tillfälle hade Expressen en artikel med rubriken:

”Här är Sveriges skitigaste samhälle.”

Och det stämde antagligen.

Den tiden är förbi. Rökgaserna från Alloys har kylts ner och renats i många år nu. Och grannfabriken, Holmens pappersbruk, är nedlagd, tyvärr. Endast väggarna på den nedbrunna kontorsbyggnaden samt Vargporten är kvar. Kommunen misskötte kontorsbyggnaden i många år och till slut brände någon ner den.

Minnena av pappersbruket lever dock på sätt och vis kvar i marken och älvbottnen. Det är en hel del föroreningar lagrade i jordlagren, men så länge de får ligga ifred så tror jag inte risken är så stor att föroreningarna ska läcka och skada miljö och människor. Om kommunen ska anlägga en hamn i området lär det bli annorlunda.

Trollhättan ska som bekant satsa ett okänt antal miljoner på att bygga dyra vattenledningar. Det är tänkt att de ska börja några kilometer ut i Vänern och sedan gå via en pumpstation strax norr om Gardesanna och mellan bergen, innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. Och det alltså för att hämta samma vatten som ändå kommer att rinna förbi vattenverket, som ligger alldeles vid älven…

Hur tänker folket i Trollhättans Stad?

Trollhättan Energi AB (TEAB) anser emellertid inte att det är samma vatten i Vänern och Göta älv. Trollhättan betraktar vattnet från Vänern som renare… Och därför bättre lämpat till att bli dricksvatten. På TEAB:s hemsida står det (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.

Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk och/eller Vargön Alloys.

Avloppsreningsverket på Holmängen släpper ut förorenat vatten alldeles vid Göta älvs inlopp. Det har reningsverket alltid gjort mer eller mindre. Och betydligt mer när reningsverket bräddar, vilket händer ibland. Då kan stora mängder orenat avloppsvatten släppas ut, rätt ut i Vänern – och älven… (Se “VA och utsläppen 2021”.)

Holmängens avloppsreningsverk är en stark kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvattnet från Göta älv. De vill inte ha vänersborgarnas fekalier i sitt vatten. Som de har och har haft i alla år…

Vi som fortfarande besöker Vargön regelbundet har inte kunnat undgå att se hur slagghögarna växer på Vargön Alloys fabriksområde. De är enormt höga och stora – på båda sidor om vägen.

Slagghögarna består av ferrokromslagg. Enligt Vänersborg kommuns hemsida så innehåller slaggen krom och en del nickel. Hemsidan fortsätter:

“Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”

Slaggen räknas dock som avfall, och inte som någon slags biprodukt. Ska slaggen användas till något, t ex fyllnadsmaterial, måste miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kontaktas. Det är dock inte fråga om sexvärt krom i slagghögarna. Jag är inte hundra, men jag tror i varje fall inte det. Det säger folk i varje fall. Den berömda filmen Erin Brockovich med Julia Roberts handlade om det cancerframkallande sexvärdiga kromet.

Men samtidigt kan man ju undra varför slagghögarna bara växer och växer. Varför blir det t ex inte fyllnadsmaterial någonstans, som tidigare? En anställd på Alloys berättade för mig att Swerock vill ha all slagg av Alloys till asfalt, men att Länsstyrelsen har satt stopp för det. Jag undrade om orsaken, men det visste han inte. Chefer på Alloys visste, men de ville inte säga något till personalen.

Det lät misstänkt, så jag skrev till Vargön Alloys – både till företagsadressen och till VD:n. Ingen av dem svarade. Det gör ju inte att man blir direkt “lugnare”. Det finns inte heller någon aktuell information att få på Alloys hemsida. Den verkar för övrigt inte ha uppdaterats på flera år.

Det blev fler mail. Miljö och Hälsa på Vänersborgs kommun svarade att Alloys inte var kommunens angelägenhet. Kommunen får inte ens några rapporter från Länsstyrelsen eller Alloys. Och det verkade inte som miljö och hälsa ville ha det heller…

Hmmm. Som om det inte vore kommunens angelägenhet om det läckte ut krom och annat ur slagghögarna – och vidare ner i älven… Kommunen hänvisade till Länsstyrelsen.

Nu har det gått några veckor. Länsstyrelsen svarar inte på mina mail, inte ens efter påminnelse. En statlig myndighet… (Jag tror att man kan anmäla sådant.)

Vargön Alloys är en kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvatten från Göta älv. Hur stark vet jag inte. Men tystnaden från företag och myndigheter får mig att undra…

Trollhättans beslut kan ju också bero på att Vänersborgs kommun vill flytta hamnen till Vargön. Arbeten på marken skulle få alla föroreningar att komma upp till ytan och exponeras för vind och regn. För att inte tala om vad en muddring skulle innebära för alla föroreningar i slammet på älvbotten.

Den framtida hamnen är dock en mindre stark kandidat eftersom inga beslut om en hamnflytt har tagits och Trollhättan har planerat och arbetat med vattenintaget i några år nu.

Finns det något annat som kan eller hotar att förorena Vänerns vatten på väg mot Trollhättan?

Fortsättning på bloggen hittar du här – ”Föroreningar i Vargön? (2/2)”.

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (10)

4 september, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)”.

Nu har vi egentligen kommit fram till nutid. Det sista dokumentet som jag har fått från kommunen i denna historia kommer nämligen från den 8 januari 2018. Det är det sista året på den förra mandatperioden, 2015-2018.

Under denna tid diskuterades den kommande detaljplanen för Sikhall och de fastighetsrättsliga lösningar som var en förutsättning för planen. (Detaljplanen är fortfarande inte klar, 5 år senare… Den “diskuteras” fortfarande.) Och dokumentet från Segelsällskapet den 8 januari handlade just om detaljplanen. Därför tycker jag att det blir en logisk avslutning på denna bloggserie. De mer “dagsaktuella” diskussionerna och låsningarna tänkte jag beskriva i senare bloggar.

Rubriken på Segelsällskapets skrivelse till kommunen, mer specifikt till byggnadsnämnden, var “Samrådsyttrande detaljplan för Sikhallsviken”. VSS yttrade sig helt enkelt på det förslag på detaljplan som då förelåg. (Mer om detaljplanen kan du läsa i bloggserien “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

Vänersborgs Segelsällskap vill ha en utveckling av hamnområdet i Sikhall. Det har klubben gemensamt med i varje fall Magnus Larsson. Segelsällskapet upprepar att skyddande vågbrytare är en förutsättning för småbåtshamnen. Klubben skrev också att det var:

“i enlighet med motiven för kommunens förköp av hamnområdet viktigt att säkerställa allmän brygga för tillfällig tilläggning (turbåtar med mera) samt allmänt fritt nyttjande av den befintliga sjösättningsrampen innanför stenpiren.”

Bryggan och rampen bör därför bli “allmän plats” i planen menade Segelsällskapet. “Allmän plats” definieras på Boverkets hemsida (se “Användning av allmän plats”) på följande sätt:

“Med allmän plats menas ett område som är avsett för ett gemensamt behov. När kommunen är huvudman för en allmän plats ska användning alltid anges…”

Jag vet inte hur klubben tänker. Tror de att kommunen ska förbjuda användning av dessa anordningar, brygga och ramp? Eller att Magnus Larsson ska göra det om han mot förmodan får överta marken? Antagligen har inte kommunen något emot att det blir som VSS föreslår. Inte Magnus Larsson heller. Han har redan för 17 år sedan påtalat lösningar som skulle säkerställa allmänhetens tillträde, typ servitut och nyttjanderättsavtal utöver strandskyddet.

Sedan blir Segelsällskapets önskningar allt vidlyftigare. Visst, önska kan väl alla, men tror VSS verkligen att kommunen ska gå med på följande?

Segelsällskapet vill att byggrätten inom VSS fastighet, Sikhall 1:22, ska utökas till 500 kvadratmeter:

“för att möjliggöra framtida utveckling av föreningens verksamhet”

Men det stoppar inte där. Segelsällskapet önskar vidare:

“ett utökat vattenområde inom segelsällskapets fastighet (en linje från fastighetens norra hörn via dess nordöstra hörn ut till gräns mot öppet vatten) för att möjliggöra nödvändig underhållsmuddring norr om befintlig brygga inom den egna fastigheten och även en förlängning av den södra gränslinjen fram till gräns mot öppet vatten för att säkerställa anslutning till det öppna vattenområdet öster om hamnområdet med möjlighet till framtida förlängning av bryggan. Detta blir ett allt mer påtagligt behov vid återkommande lågt vattenstånd och allt större djupgående hos gästande båtar.”

Det blir lättare att förstå med en karta. VSS skickade med denna i skrivelsen (se karta vänster).

Segelsällskapet önskar alltså att klubbens vattenområde ska öka med de mörkblå områdena. Segelsällskapet är kanske trötta på att kommunen aldrig får ”tummen ur” och göra någonting vettigt i Sikhall. Det ska också noteras att de områden som VSS vill ha på kommunens fastighet, tidigare har tillhört Magnus Larsson (2005-2007).

Det är ett förslag till fastighetsrättslig lösning som heter duga. Jag har emellertid svårt att se detta som ett förslag för att ta tillvara allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen… Det skulle snarast gynna Segelsällskapets egen verksamhet. Förslaget lades för övrigt samtidigt som kommunen och Magnus Larsson förhandlade om fastighetsrättsliga lösningar, och där kommunen faktiskt inte visade någon större vilja, om någon, att komma överens. Men det är det inte säkert att VSS kände till.

En framtida förlängning av bryggan och vågbrytaren, som VSS också önskar, riskerar att påverka Magnus Larssons fastighet och vattnet längre in i viken mycket negativt. Nordiska Flytbryggor AB har t ex skrivit att livet i den inre hamnen skulle bli helt annorlunda och VSS självt har vid ett tillfälle påpekat att det skulle slammas igen. Och där, i den inre hamnen, ville, och vill, Larsson skapa fler båtplatser. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.) Det tar inte VSS någon hänsyn till i sitt förslag…

För att det ska bli ännu tydligare så kan ovanstående karta jämföras med denna, som visar de gällande fastighetsgränserna. Det kan noteras att Segelsällskapets fastighet är i sammanhanget ganska liten.

Segelsällskapet hade fler synpunkter och önskningar för den kommande detaljplanen:

“Utökning av fastigheten och kvartersmarken mot parkeringen i enlighet med tidigare framställan för att inom fastigheten tillgodose det behov av parkering som idag är säkerställt genom befintligt servitut.”

Förslaget syns på kartan ovan och är markerad med en ljusblå färg. Det är också kommunens mark och tidigare Magnus Larssons. Återigen en fastighetsrättslig lösning som alltså skulle utöka Sikhall 1:22.

VSS talade om servitut. Lantmäteriet förklarar på sin hemsida:

“Servitut är en rätt för en fastighet att använda en annan fastighets väg eller brunn med mera. … Ett servitut är knutet till en viss fastighet, inte till en viss person. Servitutet gäller alltså oavsett vem som äger fastigheten. Ett servitut gäller i regel tills vidare och har inget slutdatum.”

Det torde med andra ord vara helt meningslöst att utöka fastighetsgränsen enbart beroende på parkeringen. Varför skulle inte dessa kvadratmeter kunna bli ”allmän plats”?

Men det står också ”kvartersmarken”… Det var mycket lurigt av Segelsällskapet, även om jag inte riktigt förstår vilka klubben tänkte lura.

Kvartersmarken kan inte utökas eftersom det inte finns någon detaljplan i området och därför inte heller någon kvartersmark. Det är dags för ytterligare en definition. Boverkets hemsida står det:

“Med kvartersmark avses all mark inom ett planområde som inte ska utgöra allmän plats eller vattenområde. I en detaljplan ska det alltid framgå vilken användning som är tillåten inom kvartersmark. Användning av kvartersmark kan till exempel vara bostäder, detaljhandel eller industri.”

Kvartersmarken kan alltså inte “utökas” eftersom det inte finns någon kvartersmark.

Hur som helst, Segelsällskapet vill att hela fastigheten i framtiden ska bli kvartersmark. Det skulle i så fall innebära att det också blir ok att stänga ute allmänheten. Eller rättare sagt, det hade blivit lagligt att privatisera hela Sikhall 1:22 och stänga ute allmänheten med staket, bommar mm – som VSS ändå hade gjort i alla år… (Se kommentaren från Johansson, en kommentar som även bekräftas av flera andra.)

Det kan väl nämnas att det finns flera servitut i området. Magnus Larssons fastighet har servitut på att använda kommunens brygga norr om Segelsällskapets fastighet och stenpiren söder om VSS fastighet. Stenpiren ligger också på kommunens fastighet.

Det sista önskemålet från Segelsällskapet är:

“Justering av föreslagen vägdragning så att den dels medger parkering mot naturområdet väster om vägen (dvs parkering möjlig på båda sidor av vägen), dels avgrenad fram till Segelsällskapets fastighet för att säkerställa fastighetens anslutning till allmän väg. Det senare skulle tillsammans med utökning av fastigheten enligt föregående punkt då kunna ersätta befintligt servitut som utformats utifrån att tillgodose både tillfart och utrymme för parkering på den angränsande fastigheten.”

Återigen ett förslag som skulle gynna Segelsällskapet… Skulle det gynna allmänheten?

Vad jag förstår så har kommunen inte svarat på Segelsällskapets idéer och önskemål, i varje fall har inte jag fått något sådant dokument. Antagligen ligger förslaget helt enkelt i “högen av frågor” som ska diskuteras och komma överens om. Och i de diskussionerna så tror jag inte att Segelsällskapets synpunkter väger särskilt tungt. Kommunens respektive Magnus Larssons åsikter är definitivt tyngre.

Segelsällskapet är onekligen en förening med stort självförtroende. VSS framför väldigt många avancerade och långtgående förslag som skulle ändra fastighetsgränser och ägoförhållanden. Det är svårt att se att Segelsällskapet talar i några andras intresse, t ex allmänhetens, än sina egna. Det handlar hela tiden om fördelar för klubben. Och det är klart, det är väl ordförandes och styrelsens uppgift – att ta tillvara sina medlemmars intressen. Men jag kan inte hjälpa att förslagen känns lite väl långtgående samtidigt som de sannolikt också inkräktar på kommunens, dvs alla kommuninvånares, och definitivt på Magnus Larssons, intressen. Å andra sidan är det kommunen som bestämmer gentemot VSS, och den kan ju säga nej. Vi får så småningom se hur kommunen tänker… Det ska bli intressant.

Med detta yttrande från Segelsällskapet tänkte jag avsluta denna bloggserie. Diskussioner kring detaljplanen har fortsatt och fortsätter fortfarande. Parterna har inte blivit överens. Därför har inte heller något hänt i Sikhall. Utvecklingen har helt stannat av. Den utveckling som har skett i Sikhall under 2010-talet har Magnus Larsson stått för, t ex har en del bostäder, parkeringar och grillplatser byggts samt parker anlagts, men de allra senaste åren har, som jag nämnt tidigare, Larsson inte längre fått några förhandsbesked på nya hus. Det betyder att Larsson har hindrats i sina planer.

Medlemmar i Segelsällskapet har inte varit glada för den här bloggserien, men även den bästa av föreningar kan kan ibland gå över gränser och använda ovidkommande argument i sin iver att gynna sin förening och sina medlemmar. Det har t ex gjort att Segelsällskapet har blivit anmälda till byggnadsförvaltningen för att ha brutit mot reglerna för strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen.

Kommunen har fortfarande, efter 1,5 år, inte börjat handlägga ärendet. Byggnadsförvaltningen har inte ens varit ute i Sikhall och gjort någon tillsyn. Och om sanningen ska fram, kommunen har sett hur Segelsällskapet har brutit mot strandskyddsreglerna i åtminstone 15 år. Byggnadsförvaltningen har uppmärksammats på staket och grindar runt Sikhall 1:22, men helt enkelt valt att blunda… 

Torbjörn Moqvist (SD) ställde en interpellation om detta på kommunfullmäktige den 22 juni 2022. (Se “Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen”.) Moqvists mening var sannolikt att skynda på ärendet, men inget har fortfarande skett. Byggnadsförvaltningen har fortfarande inte vaknat, eller är det kanske så att alla tjänstepersoner har fullt sjå att inspektera Bengt Davidssons fastighet på Juta…?

Det finns många positiva krafter som vill utveckla Sikhall. Men kommunen har under alla år lagt hinder i vägen, och gör fortfarande så. Jag hoppas emellertid att politiker i den styrande minoriteten ändrar uppfattning till Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna i Sikhall – och istället för att stjälpa, hjälper till att utveckla Sikhallsområdet. Det torde finnas lösningar som blir bra för både Sikhallsborna, andra dalslänningar, turister, kommunen och Magnus Larsson – och även Segelsällskapet…

Detta var historien om Vänersborgs Segelsällskaps roll i historien om Sikhall. Jag återkommer, som tidigare nämnts, till den senaste tidens förvecklingar vid ett senare tillfälle.

===

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)

3 september, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.

Utvecklingen i Sikhall gick långsamt efter att kommunen hade tagit över de strategiskt viktigaste delarna av Magnus Larssons fastigheter. Magnus Larsson själv fick ägna en stor del av sin tid åt nya och tidskrävande strider med kommunen, denna gång med byggnadsnämnden. Kommunen gjorde allt för att försena, och kanske också förhindra, bostadsbygget på Politikerhyllan. Efter 10 års kamp och otaliga överklaganden kunde Larsson äntligen flytta in i sitt nybyggda hus i december 2016. (Jag hoppas att jag en gång i framtiden får möjlighet att skildra denna historia.)

Det skulle bli en detaljplan för Sikhallsviken, det beslutades av byggnadsnämnden 2015. Magnus Larsson och tre andra fastighetsägarnas hade stora förhoppningar på att det skulle bli en positiv avstamp för utvecklingen av Sikhall. Det var så det var tänkt. Men detaljplanen försenades medvetet av krafter i kommunhuset. Det ledde till att en blöt filt lades över utvecklingen i Sikhall. De senaste åren har Larsson inte ens fått förhandsbesked för att bygga fler bostäder i Sikhall.

Segelsällskapet försökte på sin kant att få lite liv i kommunen. Den 13 januari 2016 postades en skrivelse till kommunen. Klubben berättade om det nya “uthuset”, som då var på gång. Det skulle bli dyrt skrev VSS och för att öka intäkterna för föreningen:

“vill vi pröva möjligheterna att anordna ett mindre antal ställplatser för husbilar i tillägg till båtplatserna i gästhamnen.”

Av den anledningen önskade Segelsällskapet:

“arrendera ett mindre markområde, ca 250 kvadratmeter”

Jag vet inte vad kommunen svarade, om kommunen nu svarade överhuvudtaget. Det finns inga dokument om detta, i varje fall inte som jag har hittat. Och jag vet ärligt talat inte vad kommunen skulle ha svarat heller. Det område som Segelsällskapet ville arrendera hade ju varit mark som kommunen förköpt/exproprierat av Magnus Larsson. (Se ”A” på kartan till vänster.) Marken behövdes ju till “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Då kunde ju inte kommunen gärna arrendera ut marken till någon annan, till Segelsällskapet. Och det med syftet att denna enskilda förening skulle tjäna pengar.

Som sagt, det finns inga dokument om detta – och marken arrenderades aldrig ut.

Det ställs ibland upp husbilar vid Segelsällskapets byggnader. Det har dock inte skett på kommunens mark utan på Segelsällskapets egen fastighet, innanför staketen. Men utanför tomtplatsavgränsningen. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.) Segelsällskapet har inga tillstånd eller bygglov för detta, varken för parkering eller ställplatser.

Det har också ställts upp husbilar vid några tillfällen på Magnus Larssons område inte långt från Segelsällskapet. Utan tillstånd från Magnus Larsson ska tilläggas, vilket antagligen är till skillnad från husbilarna på VSS tomt. De måste ju bland annat öppna en bom för att komma in på den privatiserade tomten.

Magnus Larsson har inte heller tillstånd eller bygglov för ställplatser. En hög kommunal tjänsteperson meddelade därför Larsson förra sommaren att fler parkeringar av husbilar på hans mark skulle kunna leda till åtal. Undrar om Segelsällskapet har fått samma besked av denne chefstjänsteman?

Segelsällskapet påminde också i skrivelsen till kommunen om att det behövdes ett bättre skydd mot vågor i småbåtshamnen och att klubben ville inleda en dialog med kommunen om detta. En möjlig lösning var, skrev VSS, att anlägga en fast pir i anslutning till befintlig stenbrygga eller en flytande vågbrytare – på kommunens fastighet… 

Det var i stort sett samma tankar som klubben hade framfört tidigare.

Klubben nämnde också att den var öppen för att:

“titta på alternativ i form av t.ex. arrenden eller samfälligheter.”

Ur Segelsällskapets synvinkel vore naturligtvis detta en bra strategi, bra lösningar, för att få sina önskemål förverkligade. Problemet var väl som sagt att kommunen inte kunde handskas hur som helst med mark som var förköpt av Magnus Larsson. VSS verkade inte förstå det. Det gör nog fortfarande inte klubben.

Och kanske inte heller kommunen.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (10)”. Det är den sista bloggen i denna serie.

===

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)

1 september, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

Vänersborgs Segelsällskap skrev den 3 mars 2014 till Vänersborgs kommun. Klubben ville att kommunen skulle bygga en vågbrytare i Sikhall så att småbåtshamnen kunde utvecklas med fler båtplatser. Segelsällskapet kunde naturligtvis inte bygga själv, dels skulle det innebära stora kostnader och dels var vågbrytaren tvungen att byggas på en annan fastighet än Segelsällskapets egen. Samhällsbyggnadsnämndens svar, som jag redogjorde för i den förra bloggen, till Segelsällskapet var att kommunen inte hade några planer på att bygga någon vågbrytare eller satsa några pengar i Sikhall.

Det är lite så man undrar om det hade hänt något med Segelsällskapets goda förbindelser med kommunen… I varje fall med samhällsbyggnadsnämnden…

Det tredje markägaren i området, förutom kommunen och Segelsällskapet var Magnus Larsson. Larsson hade sannolikt både kapital och vilja att utveckla Sikhall… Men för att kunna utveckla Sikhall behövdes en detaljplan. Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall beställde en sådan.

Byggnadsnämnden beslutade den 19 maj 2015 att upprätta en ny detaljplan. Men det är uppenbarligen någon eller några i kommunhuset, politiker och/eller tjänstepersoner, som inte vill ha utveckling i Sikhall. Detaljplanen är därför, efter drygt 7 år, fortfarande inte klar… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

I en tidigare blogg (se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”) skrev jag om ombyggnaden av uthus på Segelsällskapets fastighet, dvs Sikhall 1:22. I juni 2015 var det dags för byggnadsnämnden att besluta om Segelsällskapet fick göra ytterligare en ombyggnad av “uthuset”. Det gällde:

“nybyggnation av en servicebyggnad som ska ersätta en äldre byggnad.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade inför beslutet yttrat sig i ärendet. Miljö och hälsa skrev:

“Nämnden konstaterar att platsen för byggnation sker inom delvis redan bebyggd yta och har för övrigt inte några särskilda värden för djur- och växtlivet. Strandskyddslagstiftningens syfte om att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms därför inte påverkas. Ärendet kan därför avgöras endast utifrån förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområdet.”

Och det var nog en helt riktig bedömning. Den svåra frågan i sammanhanget var strandskyddsreglerna och allemansrätten. Och i denna fråga uttalade sig inte miljö och hälsa.

Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på fastigheten Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet.

Och hade man inte varit på platsen så tycktes beslutet vara helt riktigt. Det framgick av skälen för beslutet:

  • “Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
  • “Särskilt skäl till grund för dispensen är att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte.”
  • “Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Om Segelsällskapet hade uppfyllt dessa villkor för beslutet hade allt varit i enlighet med strandskyddsreglerna, men det var i stort sett redan tidigare omöjligt att gå längs stranden förbi uthuset. Om man nu struntade i staket och grindar runt fastigheten och “vågade sig” in på tomten vill säga… Det hade man noterat om man hade varit på plats. Och nu skulle det bli helt stopp på “strandvägen” när den nya byggnaden uppfördes… Inga av ovanstående skäl skulle uppfyllas.

Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning.

De tjocka svarta linjerna på kartskissen visar tomtplatsavgränsningen. Gränsen är dragen ca 1 meter runt byggnaderna.

Det betyder att innanför detta område gällde inte allemansrätten, det var Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen hade allmänheten fritt tillträde, här gällde allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet fick inte heller på något sätt privatiseras. Det betydde att staket, grindar, bommar, grillplats, flaggstång mm måste bort. Ja, det var inte ens tillåtet att klippa gräset, man fick bara slå det – högst två gånger per år… (Bengt Davidsson på Juta vet – se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Jag passar på att i detta sammanhang inflika att jag inte påstår att kommunens tomtplatsavgränsning är riktig. Den kan diskuteras, både för VSS och Davidsson på Juta. Men kommunen måste behandla alla kommuninvånare lika!

Det jag noterar på tomtplatsavgränsningen är att området mellan byggnaderna var privat. Det innebar att flanörer som ville gå längs strandkanten, och märkte att det inte var någon fri passage, inte bara var tvungna att lämna stranden och gå runt uthuset – de var tvungna att gå tillbaka och runda båda byggnaderna…

Nu vet alla som har varit i Sikhall att Segelsällskapet har struntat i allemansrätten och det rörliga friluftslivet i många år. Hela fastigheten Sikhall 1:22 är omgärdad av staket, bommar och grindar.

Fastigheten är privatiserad. Segelsällskapet är också anmält för detta, dock inte av mig. Jag tror att anmälningen är över 1,5 år gammal, och fortfarande har inte byggnadsnämnden gjort tillsyn eller börjat utreda anmälningen…

Det verkade som om Segelsällskapet fortfarande hade goda förbindelser med byggnadsnämnden…

Det kan väl tilläggas för fullständighetens skull att byggnadsnämnden inte heller denna gång krävde någon arkeologisk undersökning eller utredning för nybyggnationen av servicebyggnaden. Trots att Sikhalls tegelbruk har legat på denna plats en gång i tiden…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)”.

==

Bloggar i denna serie:

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)

31 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

Det hände mycket kring Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall under året efter att Vänersborgs kommun hade förköpt/exproprierat de strategiskt mest värdefulla delarna av Magnus Larssons fastigheter. Kommunen lade till och med ner en del pengar på investeringar för att förbättra området kring småbåtshamnen. Och de flesta åtgärderna var önskade och “beställda” av Segelsällskapet. Det spelade antagligen också en viss roll att kommunen sannolikt hade bestämt sig för att visa invånarna i Sikhall att kommunen minsann var en bättre ägare till hamnområdet än vad Magnus Larsson någonsin skulle vara.

Kommunen kanske lurade några i början, men det stod snart klart, för att inte prata om idag 2022, att kommunen köpte området bara för att hindra Magnus Larsson från att utveckla Sikhall. Det har nämligen inte hänt mycket på kommunens fastighet i Sikhall sedan 2008. Sikhalls Magasin har t ex blivit så nedgånget att Stiftelsen har fått låsa dörrarna. Det är för farligt att gå in i byggnaden, taket kan rasa. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har knappt skett någon utveckling av hamnen och som grädde på moset – den detaljplan som Magnus Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall har beställt är fortfarande inte klar efter mer än 7 (sju!) års arbete. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det medvetet försenade detaljplanearbetet har lagt en blöt filt över utvecklingen i Sikhall, det byggs t ex inte längre några bostäder – byggnadsnämnden säger nej till förhandsbesked för Larsson. Skälet är att det inte finns någon detaljplan…

Kommunen har på ett effektivt stoppat all utveckling i Sikhall. Till sorg för alla invånare i Sikhall och Gestad – och alla som skulle vilja bo där. Och till sorg för alla vänersborgare som vill se en attraktiv och hållbar kommun – i alla delar, hela livet…

Efter att Länsstyrelsen den 2 december 2008 hade beviljat strandskyddsdispens för Segelsällskapet till en flytbrygga som skulle fästas på kommunens stenpir stoppades hela projektet av Magnus Larsson. Det var så uppenbart att Länsstyrelsen (och kommunen) hade överträtt sina befogenheter – och Sveriges lagar. Tyvärr kan jag inte hitta någon dokumentation över vad som hände. Men det blev inget av planerna.

Sedan går månaderna… Och åren…

Jag har inte fått något dokument från kommunens diarium som handlar om Vänersborgs Segelsällskap förrän ett från den 3 mars 2014. Det är alltså ett hopp i tiden på nästan 6 år. Det förefaller osannolikt att Segelsällskapet inte hade mailat eller kontaktat kommunen på något sätt under denna långa tid. Men några dokument verkar inte finnas i diarierna. Kanske sköttes kontakterna via telefon eller informella möten. Många på kommunen var ju även medlemmar i Segelsällskapet.

Den 25 september 2013 antog kommunfullmäktige i Vänersborg en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten”. I strategin hade Sikhall pekats ut som en lämplig plats för att utöka antalet båtplatser.

Den 3 mars 2014 inkom då “äntligen” en skrivelse från Segelsällskapet till Vänersborgs kommun. Det fanns fortfarande ett behov av fler båtplatser i Sikhall menade klubben och fortsatte:

“En förutsättning för en utveckling av hamnen är dock att det går att skapa ett förbättrat skydd mot vågor då viken har ett utsatt läge särskilt vid sydostliga vindar.”

Det är samma problem som tidigare, och vågorna är helt klart ett problem för småbåtshamnen. Segelsällskapet ville se att kommunen byggde en vågbrytare:

“med utgångspunkt från udden där Sikhalls magasin och den nuvarande stenbryggan är belägna, dvs inom det mark- och vattenområde som Vänersborgs kommun äger.”

Från Segelsällskapet var man beredd att delta i diskussionerna och utformandet av någon typ av samverkansprojekt.

Tre månader senare fick Segelsällskapet svar på sin skrivelse. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade nämligen den 12 juni 2014 att skicka förvaltningens yttrande som svar till Segelsällskapet.

Yttrandet började med en beskrivning av hamnen i Sikhall. Tjänstepersonen skrev bland annat:

“Totalt finns det plats för 40-50 båtar i Sikhall, varav ca 20 är gästplatser. Kommunen har 5 platser för uthyrning, i övrigt är det Vänersborgs segelsällskap eller privata uthyrare som ansvarar för båtplatserna.”

Tjänstepersonen pekade på att en utbyggnad av hamnen var möjlig med 50-100 nya båtplatser genom:

“komplettering av befintliga bryggor och befintlig pir.”

Men… Den förståelse och beredvillighet att satsa pengar som kommunen hade visat året efter förköpet/exproprieringen av Magnus Larssons mark var som bortblåst… För att inte tala om alla planer som kommunen hade meddelat som motiv för nödvändigheten av att förköpa/expropriera Magnus Larssons mark och vatten innan november 2008… Av de planerna fanns inget kvar.

“Strategin för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten säger att kommunen har i dagsläget inga planer på att utveckla nya småbåtshamnar. Den som är intresserad av att anlägga en småbåtshamn ska själv bekosta och genomföra de utredningar som krävs att anlägga en ny hamn. Kommunen avser inte att ansvara för anläggandet och skötsel vid nyetablering av småbåtshamn.”

Det var stopp, kommunen skulle inte göra något. Det fanns inga pengar till någon utbyggnad av hamnen i Sikhall. Och antagligen inte heller till reparationer och underhåll av den. Det var upp till Segelsällskapet och eventuellt andra intresserade. Men naturligtvis hade inte en förening som Segelsällskapet det kapital som krävdes för att anlägga en ny småbåtshamn. (Det tar jag i varje fall för givet.)

Kommunen avslutade svaret med både ett förbehåll och en brasklapp:

“Innan en utbyggnad av hamnen kan göras ska samtliga fastighetsägare med Seglingssällskapet ta fram en vision och investeringskostnad hur hamnen ska se ut samt klargöra ägarförhållanden för småbåtshamnen samt hur underhåll och drift ska finansieras. Då kommunen har ett fåtal båtplatser i hamnen ämnar inte kommunen att vara initiativtagare.”

Samhällsbyggnadsnämnden antydde att kommunen kunde ställa upp på en utbyggnad, om “samtliga fastighetsägare” utarbetade planer och beräknade kostnader. Jag vet inte om svaret till Segelsällskapet var positivt eller inte, om kommunen skulle vara med eller inte. Men en sak vet jag, det fanns bara tre fastighetsägare i Sikhalls hamn. Det var Vänersborgs Segelsällskap och Vänersborgs kommun – och Magnus Larsson…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kommunstyrelse imorgon 31 aug

30 augusti, 2022 2 kommentarer

Imorgon onsdag är det en slags nypremiär. Kommunstyrelsen (KS) sammanträder för första gången denna sensommar/höst. Dessutom är det sista sammanträdet före valet den 11 september… 

Det kommer emellertid att vara samma ledamöter i kommunstyrelsen under resten av året trots valet. Valresultatet slår nämligen inte igenom i kommunstyrelsen, eller några andra nämnder, förrän den 1 januari 2023. Själv är jag ersättare imorgon, eftersom Vänsterpartiets ordinarie representant Marianne Ramm är på plats.

Morgondagens dagordning är som vanligt mycket diger:

Hamnflytt till Vargön

Det är som vanligt en del information under punkt 2, både om ärenden som ska behandlas senare under sammanträdet och vid kommande sammanträden. En punkt ger mig rysningar, det ska bli information om “Utredning/konsekvensanalys av eventuell flytt av hamnen från Södra Sanden till Vargön”. Jag hoppas verkligen inte att de styrande partierna, nu eller efter valet, är positiva till att flytta hamnen till Vargön – för hundratals miljoner. Det vore ett enormt slöseri med skattemedel. Jag vill också passa på att säga, eftersom det finns en del missuppfattningar, bland annat av TTELA: Det har inte fattats något annat beslut i frågan om en flytt av hamnen än ett inriktningsbeslut.

Det finns anledning att återkomma till vad som sägs imorgon, inga beslut ska dock fattas i detta skede. För mer aktuell information om hamnfrågan, läs gärna “Hamnflytt till Vargön”.

Hunne- och Halleberg

Ledamöterna i KS ska bli informerade om den utredning kring framtiden för verksamheten på Hunne- och Halleberg som TTELA skrev om i veckan. (Se TTELA “Se vad folk efterfrågar och leverera det”.)

Det centrala för den framtida utvecklingen av bergen ska vara ”marknadsstyrd produktutveckling” inom det rörliga friluftslivet. Utredningen förklarar:

“Verksamheten ska utgå från marknadens efterfrågan, se till att anpassa förutsättningarna på och kring Halle- & Hunneberg och prioriterar utvecklingsarbetet därefter.”

Det finns många bra tankar i utredningen om hur verksamheten på bergen kan utvecklas. Men ett av förslagen är ganska kontroversiellt. Det är naturligtvis förslaget att Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB ska avvecklas. Kungajaktmuseet, som är ett helägt bolag till Vänersborgs kommun, kostar kommunen 3,3 milj kr varje år. Det är onekligen en hel del pengar, men samtidigt har:

“byggnaden som Kungajaktmuseet idag är inrymt i … en stor attraktionskraft.”

Jag förstår bara inte hur utredningen kan komma fram till att det är byggnaden i sig som lockar besökare. Min uppfattning är nog att besökarna besöker museet för museets skull och inte för att titta på själva byggnaden…

Det finns sannolikt fler som tycker att det är tråkigt att utredningen föreslår att även Naturskolan ska avvecklas, men det är nog inte riktigt lika kontroversiellt.

Det ska inte heller fattas något beslut imorgon om utredningens förslag. Det ska också påpekas att i Stiftelsen Bergagården, som sköter en hel del av verksamheten uppe på bergen, ingår också Trollhättan och Grästorp. Beslut ska alltså fattas även i dessa kommuner.

Politikernas arvoden

“Inför varje ny mandatperiod genomförs en översyn av arvodesbestämmelserna, arvoden och andra ersättningar för de förtroendevalda.”

Så börjar sammanfattningen av ärendet “Arvoden och ersättningar för mandatperioden 2023- 2026”. Förslaget är att ingenting ska förändras, utan det ska vara samma arvoden som tidigare.

Tidigare i år lämnade jag in en motion (se Motion om arvoden”) om att:

“utreda om att sänka årsarvodena för nämndernas och styrelsernas vice ordförande”

Det var lite försiktigt, det skulle “utredas”. Men i mitt andra yrkande var jag lite tuffare:

“helt avskaffa årsarvodena för de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen och ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott”

Det blir alltså inget med mina idéer om avskaffade arvoden för politikerna. I Vänersborg brukar det dessutom alltid vara lugnast att inte ändra något. Det är bäst att göra som vi alltid har gjort… Och det kan väl också vara trevligt för politikerna att få lite extra pengar för sina uppdrag… Det går att läsa mer om arvoden på länken ovan (se Motion om arvoden”) och även på Vänsterpartiets hemsida (se “Det visste jag inte – verkligen så mycket?”).

Ärendet ska till kommunfullmäktige den 21 september.

Fastighets AB (FABV)

Det är det helägda kommunala aktiebolaget Fastighets AB Vänersborg (FABV) som äger Bergagården på Hunneberg. Ärende 11 handlar om att revidera bolagsordning och ägardirektiv för aktiebolaget. Förändringarna rör främst:

“syftet med bolagets verksamhet och bolagsstämmans kompetens.”

Det står i bolagsordningen att FABV ska bedriva sin verksamhet ”utan vinstsyfte”. Det ska nu ändras till att verksamheten ska bedrivas på:

”affärsmässiga grunder”.

Den här lydelsen torde ha inneburit, om den alltid hade funnits, att FABV aldrig skulle ha kunnat köpa Bergagården år 2020. FABV köpte fastigheten för 4,82 milj kr, trots att den enligt en värdering var värd 3,7 milj kr. Och med tanke på att fastigheten var i behov av stora renoveringar och nytt VA, en kostnad som fastighetsansvarig på Sveaskog uppskattade till 7,5 milj kr, så är det helt omöjligt att förvärvet skedde på ”affärsmässiga grunder”.

På en workshop i samband med utredningen av bergens framtid så hade en av deltagarna framfört:

”Avloppssystem enligt Anders Solvarms lösningssätt = växthus + odling”

Den här VA-lösningen hade blivit både betydligt billigare och bättre…

Det verkar inte som om utredningen om bergens framtid har med alla tänkbara kostnader när den blickar in i framtiden.

I FABV:s bolagsordning ska även införas en paragraf om att bolagsstämmans kompetens ska:

“säkerställa ägarens kontroll över verksamhetens strategiska beslut.”

Det betyder sannolikt att kommunfullmäktige i Vänersborg i fortsättningen ska fatta strategiska beslut på ”affärsmässiga grunder”. Det ska bli intressant…

Även detta ärende ska vidare till kommunfullmäktige för att beslutas där den 21 september, liksom nästa ärende.

VA Timmervik

Ett verksamhetsområde för vatten och spillvatten ska utökas på Timmervik i Dalsland. Det gäller bara en fastighet, så det kanske inte är så mycket att orda om. Det kan också vara så att fastighetsägaren och kommunen är överens. Fastigheten verkar också finnas i ett större sammanhang, fast det inte finns med några kartor som visar det. Men det handlar om en princip.

Byggnadsnämnden har bestämt, fast jag anar att det är byggnadsförvaltningen som har tagit beslutet på delegation, att fastighetsägaren för att få bygglov till ett nytt hus måste ansluta huset till kommunalt vatten och spillvatten. Rent allmänt finns inget lagstöd för ett sådant här villkor. Man måste inte dra in kommunalt VA till sitt blivande hus för att få bygglov. Ville bara få det sagt.

Vänern

Tappningsstrategin för Vänern är intressant. Det är ärende 13. Den gamla tappningsstrategin har nämligen fått omfattande och oönskade effekter. Det har skett en omfattande igenväxning runt sjön och på öar, kobbar och skär. Det har till och med fått konsekvenser både på skyddsvärda arter och friluftsliv.

Den nya tappningsstrategin ska mer likna Vänerns naturliga växlingar av vattenstånd och den genomsnittliga vattenytan ska få vara 8 cm högre än tidigare. Förhoppningen är bland annat att stränder mm ska återställas av Vänerns vatten.

Jag kan inte låta bli att tänka på stränderna och “slyskogen” (i tappningsutredningen benämnd “sluten ungskog”) på Sikhall, som inte fanns för några år sedan. Den har typ fått ett naturvärde och blivit skyddsvärd enligt kommunen därför att den har växt igen bland annat på grund av tappningsstrategin – och bristande skötsel.

Imorgon ska kommunstyrelsen bara ställa sig bakom den nya tappningsstrategin.

Ursand

Från Vänerns vatten till Ursand är steget kort. Kommunstyrelsen ska yttra sig om en ändring av detaljplanen för Ursands camping. Det är samma ärende som TTELA beskrev i början av sommaren. (Se TTELA “Alla utom S röstade för att natur kan bli campingområde”.)

Syftet med ändringen av detaljplanen är att:

“utöka nyttjandemöjligheterna inom det befintliga campingområdet genom att dels tillåta uppställning av husvagnar, husbilar och tält året runt och dels utöka byggrätter för att möjliggöra fortsatt utveckling och modernisering av verksamheten.”

Det är inte mycket att säga om tror jag. De flesta är sannolikt överens om denna ändring. Själv håller jag med det som byggnadsförvaltningen skriver i förslaget:

“För att bibehålla Ursands camping som ett starkt besöksmål är det viktigt att campingen får förutsättningar att följa med i den utveckling som besöksnäringen står inför och för detta behöver detaljplanen anpassas.”

Det har tidigare varit ett annat förslag som har varit ute på samråd. Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping hade synpunkter på det. De ville ha möjlighet att expandera på områden som i det tidigare förslaget var markerade som “naturmark”. Och om inte kommunen kunde gå med på det nu, så ville de lyfta ut de här områdena ur detaljplanen så länge. Då skulle Bert kunna återkomma med idéer. Det gick byggnadsnämnden med på. Utom tre socialdemokrater. (Se TTELA “Alla utom S röstade för att natur kan bli campingområde”.)

I yttrandet från kommunstyrelsen föreslås att KS ska ställa sig bakom byggnadsnämndens beslut. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) håller inte med socialdemokraterna i byggnadsnämnden, utan skriver i yttrandet, tillsammans med kommundirektören:

“En avgörande fråga i planarbetet har varit huruvida naturområden i gällande detaljplan ska ges fortsatt skydd som allmän platsmark eller ej. Frågan är känslig då den rymmer en intressekonflikt mellan å ena sidan campingverksamhetens ambitioner att växa och å andra sidan friluftsutövare och andra kommuninvånare som oroas över störningar och minskning av naturmark kring Dalbobergen. Förslaget innebär att denna fråga skjuts på framtiden.”

Det har varit en del “strul” och många arga röster kring att Grönvik har förvandlats till en campingplats. Vänersborgare har sett ett fint område “gå förlorat” när tält och husbilar stått på området. Och det har retat upp många att Bert Karlsson dessutom har tagit betalt för platserna. Men faktum är att Ursand Resort & Camping arrenderar området och enligt allemansrätten kan campare övernatta en natt i området. Och Bert säger att hyran för platserna är för att camparna utnyttjar faciliteterna på campingen. Fast det kanske kan tyckas vara lite väl dyrt för att gå på toa…

Som sagt, det verkar som alla svåra och komplicerade frågor på Ursand skjuts på framtiden. Och snart är ju sommaren slut, så det har nog ingen något emot. (Jag hade tänkt återkomma till Grönvik i en blogg, men jag har faktiskt inte hunnit i dessa valtider.)

Naturbruksutbildning 

Kommunstyrelsen ska godkänna ett förslag om samverkansavtal om naturbruksutbildning med Västra Götalandsregionen (VGR). Avtalet är bara ändrat i små detaljer, i huvudsak är det samma gamla avtal som fortsätter att gälla. De synpunkter som Vänersborg och Trollhättan mfl har framfört vill inte VGR eller de andra kommunerna i regionen gå med på.

Avtalet innebär att kommunerna bara betalar halva utbildningskostnaden för gymnasieelever på naturbruksprogrammet, och regionen den andra halvan. Men det gäller endast om eleverna går på regionens naturbruksutbildningar. Och VGR har ju lagt ner naturbruksutbildningarna i vår del av Västra Götaland, Nuntorp och Dingle. (Hur det gick till har jag beskrivit i flera bloggar, bland annat “Carlssons och centerns dubbelspel om Nuntorp” och “Sossarna och Nuntorp”.)

Nuntorp och Dingle drivs idag som fristående skolor och omfattas därför inte av avtalet. Det betyder att kommunerna i skolornas närhet, som Vänersborg och Trollhättan, får stå för hela kostnaden när eleverna väljer dessa skolor. Det är orättvist, men inget som kommunstyrelsen kan göra något åt imorgon.

Konstnärlig gestaltning

Det verkar som det kan bli oenigheter och diskussioner kring ärende 22, “Uppdrag – Riktlinjer för arbetet med konstnärlig gestaltning i offentlig miljö”. Moderaterna hade en annan uppfattning när ärendet behandlades i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Jag är glad att jag slipper delta i en eventuell votering i detta ärende, konst är inte riktigt min grej… Å andra sidan kommer ärendet till kommunfullmäktige om tre veckor. Jag hinner kanske bli intresserad av konst tills dess…

Avslutning

Det finns betydligt fler ärenden på sammanträdet imorgon. De flesta är dock av lite mer rutinkaraktär och dessutom tycks de flesta partier vara överens. Jag har i varje fall inga avvikande åsikter jämfört med de beslutsförslag som ligger på bordet.

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

28 augusti, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

Skanska fick uppdraget att bygga “sjösättningsramp, toalett mm” i Sikhalls småbåtshamn. Företaget utförde arbetet, och det blev bra.

I stort sett…

I Skanskas uppdrag ingick även att iordningställa den befintliga stenpiren. Och här kan det ha blivit lite fel. Det finns dock inga dokument kring detta utan uppgifterna kommer från Magnus Larsson. Och han borde veta. Dessutom är uppgifterna lätta att kontrollera, åtminstone för tjänstepersonerna i kommunen.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 hade klubben önskat att kommunen förlängde stenpiren väsentligt och på detta sätt skapade:

förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Skanska rev trädäcket som avslutade piren. Sedan renoverades stenpiren genom att en ny “betongkaka” göts. På “betongkakan” placerades ett nytt trädäck. Problemet var att Skanska, enligt Magnus Larsson, pålade ner stolpar innehållande kreosot runt omkring stenpirens yttre del. Dessutom anpassade Skanska längderna på stolparna genom att kapa av dem med motorsåg i vattnet. Det flöt träflisor med kreosot på vattenytan…

I Länsstyrelsens strandskyddsdispens (6 november 2008) var ett av villkoren:.

  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.

När jag idag läser på Kemikalieinspektionens hemsida står det följande (se “Träskydd med kreosot”):

“Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera ämnen som har hälsofarliga egenskaper.”

Det är sannolikt, om Magnus Larsson har rätt, att Skanska inte följde Kemikalieinspektionens föreskrifter och det tycks inte heller som om kommunen har gjort något åt stolparna. Det är samma stolpar som finns i vattnet än idag… Det vore lätt för Miljö och Hälsa att kontrollera om stolparna är impregnerade med kreosot. Och om de fortfarande läcker ut gift i vattnet… 

Men inte nog med det. Skanska göt också in en infästning, en kedja i “betongkakan”. (Ändarna på kedjan sticker ut ur betongen än idag, om någon på kommunen vill kontrollera Magnus Larssons uppgifter. Den röda pilen på bilden visar ”betongkakan”.) Där tänkte kommunen fästa den flytbrygga som Vänersborgs Segelsällskap önskade.

Redan den 22 april 2008 hade Segelsällskapet önskat att kommunen satte ut vågdämpande pontoner i anslutning till stenpiren. Den 13 november kom Vänersborgs Segelsällskap med nya önskemål eller kanske snarare kompletteringar. VSS ansökte hos Länsstyrelsen om att få muddra:

“i anslutning till befintlig brygga på fastigheten Sikhall 1:22 för att återställa vattendjupet vid tilläggningsplatserna.”

Det var inte mycket att orda om. Men Segelsällskapet ansökte också om:

“Tillstånd att lägga ut en vinklad pontonbrygga på kommunens vattenområde i förlängningen av befintlig stenpir. Bryggans dimensioner och placering framgår av bifogad ritning.”

Och det är inte utan att man blir ganska konfunderad. Och det är snällt sagt… Hur kan Vänersborgs Segelsällskap ansöka om tillstånd för en pontonbrygga på kommunens fastighet, på kommunens vattenområde? Är det inte kommunen som ska göra det? Segelsällskapet hade ju ingen som helst rådighet över vattenområdet.

Det kanske är något jag inte förstår, men det torde hur som helst vara klart att, går det att göra som Segelsällskapet gjorde, så har klubben åtminstone pratat med någon på kommunen, politiker eller tjänsteperson. Det kan man vara säker på, eftersom Skanska faktiskt göt in en kedja i stenpiren på kommunens fastighet – till Segelsällskapets kommande flytbrygga…

I Segelsällskapets skrivelse till Länsstyrelsen skickade klubben med ett prospekt från Nordiska Flytbryggor AB. Det verkade vara bestämt att Nordiska Flytbryggor AB skulle få uppgiften att sälja den tänkta flytbryggan.

I prospektet skrev Nordiska Flytbryggor AB den 6 oktober 2008:

“Livet i den inre hamnen kommer garanterat att bli helt annorlunda.”

“I den inre hamnen”? Det är viken “längre in”, dvs norr om stenpiren och VSS klubbhus, mot badstranden. Med andra ord, Magnus Larssons fastighet, och vatten. Där skulle livet “bli helt annorlunda”…

Den minnesgode kommer kanske ihåg att VSS i en skrivelse till kommunen den 22 april skrev om igenslamningen på Magnus Larssons vatten om det anlades en flytbrygga vid stenpiren. Och nu varningen från Nordiska Flytbryggor AB…

Det struntade Länsstyrelsen i… Och det hade ju också Segelsällskapet gjort i och med att klubben lämnade in sin ansökan…

Länsstyrelsen beviljade den 2 december 2008 strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. Det gjorde Länsstyrelsen utan några som helst betänkligheter.

“Länsstyrelsen bedömer att bryggan är förenlig med kraven på en från allmän synpunkt lämplig hushållning med mark- och vattenresurserna. Arbeten i vatten kräver normalt tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenverksamhet. Länsstyrelsen bedömer … att tillstånd hos miljö domstolen inte behöver sökas samt att de planerade åtgärderna kan genomföras utan nämnvärda skador på vattenmiljön.”

Länsstyrelsen menade också att livsvillkoren för djur- och växtlivet inte skulle påverkas av bryggan. Det togs en del prover och gjordes en utredning angående muddringen. Men hur en flytbrygga på upp mot 60 meter skulle påverka djur- och växtlivet ”längre in i viken”, på Magnus Larssons vatten – det brydde sig Länsstyrelsen inte om att utreda…

Det här var Länsstyrelsens motivering. En stor del av beslutet handlade alltså om muddringen, och det var det som sagt inte mycket att säga om.

Vänersborg Segelsällskap fick alltså strandskyddsdispens utan att ha någon rådighet över vattenområdet. Området fanns ju på kommunens fastighet.

Det var inte heller någon som kontaktade Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. 10.000 kvadratmeter av hans fastighet och vatten norr om den eventuella flytbryggan (“längre in i viken”) skulle påverkas negativt – och Länsstyrelsen brydde sig inte. Ingen på Länsstyrelsen pratade ens med eller informerade Larsson.

Dessutom krävdes det enligt uppgift en vattendom om en åtgärd av detta slag (flytbryggan) påverkade 3.500 kvadratmeter. I Sikhall behövdes enligt Länsstyrelsen ingen vattendom… (Trots att det var fråga om en betydligt större vattenyta som påverkades.)

Och inte kunde kommunen förköpa/expropriera mark och vatten av Magnus Larsson som kommunen sedan delade ut till Segelsällskapet. Det torde inte ha varit varken helt lagligt eller särskilt moraliskt. Dessutom hyrde Magnus Larsson ut båtplatser i småbåtshamnen i Sikhall. Om kommunen nu tänkte göra detsamma är frågan om inte det skulle vara olagligt också. Det finns lagar och regler kring kommunal näringsverksamhet, som konkurrerar med privata näringsidkare…

Men det skandalösa beslutet från Länsstyrelsen var ännu värre. Länsstyrelsens beslut hade följande lydelse:

“Länsstyrelsen ger dispens från strandskyddsbestämmelserna för … ny brygga på fastigheten Sikhall 1:22.”

Sikhall 1:22!! Sikhall 1:22??

Sikhall 1:22 var Segelsällskapets fastighet. Men flytbryggan skulle läggas ut på kommunens fastighet, på Sikhall 1:4! Länsstyrelsen hade totalt blandat ihop fastigheterna. Länsstyrelsen hade tydligen ingen koll på någonting. Pinsamt.

Skandalen var alltså ännu större än man kunde ana. Men fortfarande visste Magnus Larsson ingenting. Han berättar:

“En dag kom Nordiska Flytbryggor till småbåtshamnen i Sikhall med en tung kedja i släpkärran. Kedjan vägde flera hundra kilo. Jag råkade vara där, så jag hjälpte till. Jag frågade vad kedjan skulle användas till. Jag fick svaret att kedjan skulle vara till infästningen av Segelsällskapets nya flytbrygga…”

På Magnus Larsson exproprierade mark…

Magnus Larsson berättar att efter mötet med släpkärran från Nordiska Flytbryggor ringde han varenda person han kunde komma på, på både kommunen och på Länsstyrelsen. Han pratade till och med med landshövdingen. Larsson tänkte definitivt stämma både kommun och Länsstyrelse. Så här fick det inte gå till.

Magnus Larsson behövde inte stämma någon. Det fanns tydligen folk någonstans, som efter Larssons alla telefonsamtal, insåg att Länsstyrelsens beslut var både skandalöst och olagligt. Så det blev aldrig någon flytbrygga, och det finns inte heller några handlingar som förklarar varför “projektet” lades ner. Det enda som finns kvar är en kedja ingjuten i betongen… 

Kommunens del i den här affären var skandalös. Bristen på handlingar får mig att tro att det mesta i denna affär sköttes av kommunens tjänstepersoner, eventuellt i samarbete med vissa initierade politiker – i tysthet, mellan skål och vägg, utan protokoll och utan formella beslut.

Kommunen var alltså beredd att gynna en kommuninvånare, Vänersborgs Segelsällskap, på en annan kommuninvånares bekostnad, Magnus Larsson. Det hade, liksom andra aspekter i skandalen, varit olagligt. Vad jag vet så har ingen någonsin t ex bett Larsson om ursäkt. (Istället fortsatte och fortsätter förföljelsen av Larsson.) 

Och Länsstyrelsen? Vad vet jag? Kanske kan en förklaring vara att ledande personer i Segelsällskapet arbetade på Länsstyrelsen…

Skandalen var ett faktum. Och fortfarande bråkar alltså kommunen med Magnus Larsson och sätter käppar i hjulen på allt som han vill företa sig…

Nu måste jag ta några djupa andetag…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Frändefors? Vad är det?

27 augusti, 2022 2 kommentarer

Frändefors?

Frändefors är en ort i södra Dalsland. Den ligger vid E45:an ungefär 15 km norr om Vänersborgs centrum. Många människor har antagligen åkt igenom samhället på väg till Brålanda. Om passagerarna då hade varit uppmärksamma kunde de faktiskt ha lagt märke till orten när de saktade ner för fartkamerans skull, den som sitter strax efter att de hade kört över en liten bro precis efter en kyrka.

Frändefors har varit en egen kommun en gång i tiden. Kommunen var till ytan ganska stor. Den började i stort sett direkt efter Dalbobron, i varje fall om man fortsatte rakt fram och inte svängde av till Blåsut. 

Det bodde, och bor faktiskt fortfarande, en hel del människor i Frändefors, trots att själva Frändefors samhälle är litet. 2016 bodde det 3.297 människor i hela kommundelen, därav drygt 600 i centralorten. Det är mycket landsbygd och en stor del av ytan består av skog och odlad mark. Sjöarna Stora och Östra Hästefjorden återfinns också i den gamla kommunen. Vid Stora Hästefjorden har ett av de äldsta fynden för mänsklig aktivitet i Sverige gjorts, den så kallade Hästefjordsharpunen. Det har sannolikt bott människor i Frändefors långt före någon hittade till staden Vänersborg. 

Frändefors är sedan 1973 en del av Vänersborgs kommun – en stundtals mycket bortglömd del. Det finns t ex knappast något parti som har tänkt på samhället under valrörelsen. De valaffischer som är uppsatta vätter mot E45:an och riktar sig till de bilister som saktar ner för trafikkamerornas skull. Det är lite märkligt att Frändefors är så bortglömt i politiken, flera ledande politiker genom åren har nämligen kommit från Frändefors. De mest kända är självklart de två tidigare ordförandena i kommunstyrelsen – Lars-Göran Ljunggren (S) och Gunnar Lidell (M).

De flesta av Vänersborgs kommuns politiker talar sällan om Frändefors. Trots att det finns både äldreboende, en idrottsanläggning, förskola, två lågstadieskolor och en mellanstadieskola samt ett högstadium inom Frändefors kommuns gamla gränser. På den sistnämnda skolan, Dalboskolan, har en annan, mindre känd politiker, haft sin utkomst i över 30 år. Det är vänsterpartisten och bloggaren Kärvling som har försökt att lära ut vett och etikett och framför allt SO till bygdens ungdomar. Liksom för övrigt till elever från kommunens andra dalslandsdelar, Brålanda, Gestad och Sundals Ryr. Även de områden som ofta glöms bort av politikerna i kommunhuset. Om Kärvling lyckades med sin uppgift är inte helt klarlagt.

I lördags när jag stod och valkampanjade på Torget i Vänersborg hörde en av dessa “gamla” dalslandselever av sig. Det var nog 25 år sen sist.

”Kommer du ihåg mig?”

Hur skulle jag kunna glömma…? tänkte jag för mig själv.

”Kommer du ihåg Frändefors…?”

Jag skämdes lite. Jo, det gjorde jag nog…

”Vet du att det ser ut precis som när du jobbade här, fast mer nergånget?”

Det visste jag inte, det var nämligen ett tag sedan jag besökte Dalboskolan.

”Sedan skolan tog över konstgräsplanen växer det träd i konstgräset!”

Frändevi, dvs idrottsplatsen i Frändefors, fick en gång i tiden ta över det kasserade konstgräset från Vänersvallen i stan. Det var omkring 2014. Då hade VIF och VFK sprungit på ”gräset” i 7 år. Det gjordes inget vidare underarbete på Frändevis gamla grusplan och det har gjort konstgräsplanen alldeles för stum och hård.

Ligger samma konstgräs fortfarande kvar? tänkte jag. Det gjorde det, visade det sig…

Jag var också tvungen att rätta min gamle elev, precis som under hans skoltid:

”Skolan är väl inte ansvarig för konstgräsplanen?”

Eleven påstod att så var det visst.

Jag skrev till kultur- och fritidsförvaltningen. Jo då, jag fick svaret:

“Skolan har tagit över konstgräset”

Det hade jag ingen aning om. Det blev nya mail. Denna gång också till barn- och utbildningsförvaltningen. Varför ska “skolan” ha hand om en fotbollsplan? Undrade jag. Det tog några dagar, sedan kom svaret:

“Barn- och utbildningsnämnden/Barn- och utbildningsförvaltningen har inte tagit över konstgräsplanen.”

Det var nya besked alltså. Vi får se var det slutar och vem som har ansvaret. Men nu började jag förstå varför konstgräsplanen var i uselt skick. Kommunen visste tydligen inte vem som ansvarade för planen, och då tog ingen ansvar. Frändefors verkade vara bortglömt, inte bara av politikerna, utan också av förvaltningarna. Jag är för övrigt tämligen övertygad om att det är kultur- och fritidsnämnden som är ansvarig. I svaret från barn och utbildning påstods det också att svaret var förankrat hos kultur och fritid.

Det blev ett studiebesök på Frendevi. Det blev också en promenad i området och runt skolorna. Visst tycktes det som om Frändefors idrotts- och utbildningscentrum hade ganska få kontakter och relationer med kommunhuset nu för tiden. Det såg ut som på min tid, men mer slitet och utnött. Några nya lekplatser på Frändeskolan fanns på plats, de hade jag inte sett tidigare, och själva fotbollsplanen, naturgräset, såg ut att vara i fint skick. Precis som förr.

En sak som gjorde mig besviken var allt ogräs som växte överallt, alla buskar och planteringar som hade växt igen, anordningar som var söndriga och inte lagades osv. Det hade varit så enkelt att sköta om och göra snyggt i området.

Hur ska eleverna tycka skola och utbildning är viktigt när inte de vuxna bryr sig om att lägga ner lite tid på att underhålla elevernas miljö, t ex skolgården och ytorna däromkring?

Och så var det konstgräsplanen. Jag tror att några bilder talar för sig själva.

Kommunen måste åtgärda konstgräsplanen. Frändefors måste få en plan som invånare och föreningar kan träna på, de ska inte behöva riskera att skada sig, eller åka till Brålanda.

Kultur- och fritidsnämnden har fått 200.000 kr extra till Frendevi nästa år. Dock inte till konstgräsplanen utan till A-planen.

Kultur- och fritidsnämnden skriver:

“A-planen är vattensjuk och behöver dräneras. Utöver dränering behöver även ett mindre bevattningssystem installeras. På friidrottsanläggningen behöver löparbanor och ansatsbana till längdgrop åtgärdas då det idag föreligger skaderisk vid nyttjade.”

Det ska noteras att de friidrottsbanor som finns på Frendevi är de enda i kommunen. Det kanske är just därför som kommunen satsar pengar på Frendevi? Missförstå mig inte, det är jättebra och positivt att Frendevis A-plan underhålls. Men det finns, som sagt, fler planer som behöver underhållas. Som enbart frändeforsare använder.

Efter mitt studiebesök på Frendevi, ett stenkast från min gamla arbetsplats under mer än 30 år, kan jag återigen konstatera – de mindre tätorterna och landsbygden i Vänersborgs kommun måste lyftas högre upp på dagordningen. Invånarna som bor i dessa områden betalar lika mycket skatt som människorna i stan. De får dock betydligt mindre tillbaka från kommunen. Det är inte riktigt rättvist.

Kommunen behöver någon i kommunhuset som enbart ser till landsbygdens intressen och som jobbar med att föra fram dessa i så många sammanhang som möjligt. Därför har Vänsterpartiet motionerat om att kommunen ska inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare. (Se vidare “Satsa på landsbygden!”.)

Det behövs också politiker i Vänersborgs kommun som ser till de mindre tätorternas och landsbygdens intressen. Och som inte bara pratar och lovar…

Nästa lördag är det Barnens Dag på Frendevi och Frändeskolan. Missa inte det. Det är många människor som ska dit, t ex Vänsterpartiet. Det innebär att även jag ska dit.

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)

26 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)”.

Vänersborgs Segelsällskap var snabb med att komma med önskemål om kommunala åtgärder i Sikhalls småbåtshamn efter kommunens förköp/expropriation av delar av Magnus Larssons mark i november 2007. VSS önskade:

“en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna”

Och de anläggningar Segelsällskapet tänkte på var ju naturligtvis sina egna, men kanske också de nya bryggor och båtplatser som klubben ville att kommunen skulle bygga.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 till kommunen kunde man läsa:

“Området är utsatt för väder och vind, vilket sannolikt accentueras av pågående klimatförändringar, varför det är viktigt att skapa en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna. Det finns då två möjligheter att lösa detta, antingen genom att utnyttja området längst in i viken eller att skapa ett bättre skydd mot vågorna. Vår bedömning utifrån erfarenheterna under 50 år av föreningens egen anläggning i området är att man längre in i viken, förutom de fastighetsrättsliga komplikationer som här kan föreligga, får stora problem med dyningar på grunt vatten, inte minst med tanke på beslutad sänkning av Vänerns vattennivå, och på grund av igenslamningen också återkommande muddringsbehov, vilket ur miljö- och driftkostnadssynpunkt torde vara en nackdel.”

Det här var mycket klarsynt av Segelsällskapet. De fastighetsrättsliga komplikationer som klubben såg framför sig “längre in i viken” berodde på att vattnet här låg på Magnus Larssons fastighet… Och att det var Magnus Larssons vatten och mark avspeglades sig sannolikt på det förslag som Segelsällskapet förde fram till kommunen:

“Vi vill därför föreslå samhällsbyggnadsnämnden att man inriktar den nu planerade upprustningen av hamnen mot att skapa ett bättre och utökat skydd mot vind och vågor innanför den nuvarande stenbryggan antingen genom att förlänga densamma väsentligt eller genom att förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan och på detta sätt också skapa förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Det här förslaget skulle ju naturligtvis öka igenslamningen betydligt och därmed också behovet av muddring längre in i viken – i Magnus Larssons vatten…

Det finns inga dokument i kommunens diarier om diskussioner, brevväxling eller beslut i frågan förrän den 9 oktober 2010. Då öppnade kommunen två anbud, ett från Skanska och ett från PEAB. Vem som hade beslutat om att upphandla åtgärderna och att de skulle utföras framgår alltså inte i några dokument som jag har fått. Men jag förutsätter att det har skett enligt konstens alla regler. Som det brukar.

Skanskas bud på arbetet var 26.000 kr lägre och Skanska fick därför uppdraget av kommunen att för 1.231.000 kr utföra en:

“sjösättningsramp, toalett m m”

Tittar man på Skanskas anbud ser man tydligare vilka arbeten som Skanska skulle utföra åt kommunen. Det var:

“ny toalettbyggnad, ny sjösättningsramp med brygga, förstärkning av angöringsbrygga, iordningsställande av bef.pir, belysning, parkering”

Det var onekligen ganska mycket som skulle göras. Jag kan inte utröna varifrån uppdraget om toaletter härstammade. Den enda gång jag har stött på “idén” om en ny toalettbyggnad, det var när jag skrev Historien om Magnus Larsson”. Under förköps-/expropriationsprocessen beskrev Magnus Larsson vid ett tillfälle sina planer för Sikhall i en inlaga till Länsrätten. Där nämnde han t ex breddning av väg, parkeringsplatser, nya båtplatser – och en ny toalettbyggnad. Kan det vara så att kommunen helt enkelt inte ville visa sig sämre, och göra det som Larsson skulle ha gjort?

Den 18 november 2008 togs ett delegationsbeslut i byggnadsförvaltningen, dvs beslutet fattades av tjänstepersoner, om:

“nybyggnad av toalett samt rivning av bef byggnad”

Den gamla toaletten.

Beslutet borde ju rimligtvis ha fattats innan upphandlingen inleddes kan man tycka. Men som sagt, jag är inte riktigt säker på att jag har fått tillgång till alla handlingar.

Segelsällskapet fick sannolikt en stor del av sina önskemål uppfyllda av kommunen. Däremot kan noteras att det inte ingick i Skanskas uppdrag att förlänga stenpiren eller förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan. Det var kanske så att kommunen tog ett steg i taget. Det verkade faktiskt så.

I avtalet mellan kommunen och Skanska fanns det ett förbehåll, det stod:

“Detta kontrakt gäller under förutsättning att Länsstyrelsen lämnar tillstånd för vattenverksamhet.”

Ett sådant tillstånd krävs än idag, vad man än ska göra i vattnet. Det vet t ex Magnus Larsson av egen erfarenhet. Och så hade man som vanligt strandskyddet att ta hänsyn till.

Bygg- och rivningslov för toalettbyggnaden beviljades av byggnadsförvaltningen på delegation den 18 november 2008, dvs drygt en månad efter att Skanska tilldelats uppdraget. Men det är kanske så man jobbar i kommunen, man ser om någon kan utföra arbetet innan det söks tillstånd.

Det behövdes ingen strandskyddsdispens för toalettbyggnaden, eftersom det inte behövs för:

“komplementbyggnader som ligger längre från stranden än huvudbyggnaden (=klubbhuset)”

Men… Skulle toalettbyggnaden ha varit ett komplement till Segelsällskapets klubbhus? Det är tämligen uppseendeväckande. Det var precis som om toalettbyggnaden tillhörde Segelsällskapet. Och så var ju inte alls fallet. Det handlade om offentliga toaletter i kommunens ägo. Toalettbyggnaden låg inte på Segelsällskapets fastighet, utan på kommunens.

Det var en oerhörd märklig motivering till ett beslut av kommunen, dvs byggnadsnämnden. En slags ”freudiansk felsägning” på skriftlig politisk nivå. (Wikipedia: En person avser att säga en sak, men säger av misstag något annat. Det av misstag sagda är då, enligt denna teori, det som personen faktiskt menar.) Jag skulle faktiskt tro att byggnadsnämndens beslut var felaktigt.

Däremot antar jag att Segelsällskapet var glada för att toalettbyggnaden byggdes ett stenkast från sitt klubbhus i stället för vid badstranden en bit bort. Det hade varit betydligt mer naturligt för kommunen att uppföra toaletter vid badstranden eftersom det var där de flesta människorna fanns. Men riktiga toaletter vid badstranden fick vänta några år.

Flytbrygga (ej på Sikhall)

Den 6 november, dvs några dagar tidigare än bygglovet för toalettbyggnaden, men fortfarande efter att Skanska fick uppdraget, fick sjösättningsrampen med tillhörande flytbrygga strandskyddsdispens. Länsstyrelsen beviljade strandskyddsdispens den 6 november 2008.

Det var några villkor för att beslutet skulle gälla t ex att anläggningen skulle stämma överens med ritningen. Och sedan två villkor som är viktiga:

  • “Anläggningen får inte förses med skyltar eller andra anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att vistas på eller vid bryggan.”
  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.”

Resultatet av Skanskas arbete ser vi än idag. Det blev bra.

Nästan allt.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

==

Bloggar i denna serie:

%d bloggare gillar detta: