Arkiv

Archive for 3 mars, 2026

VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion

Lena Eckerbom Wendel (M) skrev och lämnade in en VA-motion, “Motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp” (klicka här för att ladda ner) för nästan exakt 4 år sedan. (Se “KS (28/1): Ärenden till KF”.) Motionen obstruerades genom att de styrande återremitterade den några gånger. Motionen gjorde dessutom en vända i Förvaltningsrätten samtidigt som James Bucci (V) väckte ett initiativärende i samhällsbyggnadsnämnden med exakt samma yrkanden som i motionen. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.) 

Motionären, liksom senare James Bucci, efterlyste ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet samt öppna för kommunikation och dialog mellan kommunen och fastighetsägare. Ett regelverk skulle underlätta för och hjälpa kommuninvånarna.

Ingenting i sak har hänt med motionen – inte förrän nu, den 18 februari 2026, då motionen behandlades på kommunfullmäktiges sammanträde. Motionen avslogs av de styrande partierna (S+C+KD+MP) tack vare ordförandes utslagsröst. Voteringen slutade 23-23.

Jag ska i några blogginlägg redogöra för vad som hände i kommunfullmäktige. Vill man själv se och lyssna på debatten, eller kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här. Det går också att ladda ner förvaltningens utredning av ärendet (kan laddas ner här).

Beslutsförslaget till fullmäktige låg helt i linje med Socialdemokraternas uppfattning – motionen skulle avslås. Självklart ställde sig också de andra styrande partierna bakom ett avslag, dvs Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. I några fall mot bättre vetande, men partipiskorna viner. De sa inte ett ord under debatten.

Det fanns fyra argument i underlaget för avslag:

  • “Ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp grundar sig alltid i ett behov av tjänsterna och när det är beslutat ska det införas för att skydda människors hälsa och/eller miljön (6 § LAV). De områden som pekas ut som aktuella för verksamhetsområde har alltså bedömts inte kunna lösa avlopp- eller vatten med en enskild anläggning.”
  • “Kommunen kan inte ta fram ett regelverk som möjliggör för fastighetsägare att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet när ett verksamhetsområde är beslutat eftersom det skulle bryta mot lagen om allmänna vattentjänster (12, 24, 25 §§ LAV).”
  • “VA-huvudmannen tar dock ut avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte.”
  • “Då måste fastighetsägaren bevisa att fastigheten inte har behovet av vattentjänsterna eller att de enskilda anläggningarna är likvärdiga eller bättre än den allmänna VA-anläggningen.”

Motionären Lena Eckerbom Wendel (M) inledde debatten. Hon tog upp några av de viktigaste paragraferna i “Lagen om allmänna vattentjänster” (LAV) som utredningen hänvisade till, särskilt 24 §. Det var punkt 2 i denna paragraf som motionen handlade om:

“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten

  1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
  2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”

Om man inte behöver, fortsatte Eckerbom Wendel, en vattentjänst på en fastighet, t ex på grund av att byggnadsnämnden inte ger bygglov för att bygga ett badrum eller kök i en fastighet utan VA – då ska fastigheten inte behöva anslutas och betala avgift. Detsamma gäller om en fastighet har en enskild anläggning som uppfyller kraven på “hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”.

Eckerbom Wendel fortsatte att vederlägga det första och andra av underlagets och de styrandes argument. Det räcker inte med att en fastighet ingår i ett verksamhetsområde. Det krävs också att punkt 2 i 24 § är uppfylld, och det behöver den inte vara bara för att den ingår i ett verksamhetsområde. Och hon fortsatte med att hänvisa till en dom i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Det ska tilläggas att domar i MÖD är prejudicerande. Det innebär att det är MÖD som tolkar lagen och då ska alla underdomstolar, Länsstyrelser och kommuner, vilket naturligtvis inkluderar Vänersborgs kommun, följa MÖD:s domar.

Jag blev imponerad av att Eckerbom Wendel hade uppmärksammat en alldeles färsk dom från MÖD den 23 dec 2025 (M 7274-25). I domen, som handlar om en fastighet som ingår i ett verksamhetsområde, står det nämligen, vilket Eckerbom Wendel refererade:

“Bostadsenhetsavgiften enligt taxan är tänkt att avspegla nyttan för en fastighet att ha tillgång till vatten och avlopp. … Det är ostridigt att den aktuella byggnaden helt saknar va-installation. … kan nyttan av va-anläggningen för fastigheten i denna del inte anses stå i proportion till den nytta som andra fastigheter…”

Avgiften är tänkt att spegla nyttan av att ha tillgång till vatten och avlopp, och eftersom byggnaden saknade VA-installation kunde nyttan inte anses stå i proportion till avgiften. Eckerbom Wendel:

”Det finns enligt Mark- och miljööverdomstolen ett utrymme för att inte behöva betala  om man inte behöver vattentjänsten, även om kommunen har dragit fram en förbindelsepunkt.”

Därmed torde egentligen hela frågan om motionen vara avgjord. Det var bara att bifalla den. Domslutet undergräver helt kommunstyrelsens linje. MÖD slår fast att avgiftsskyldigheten inte följer av att ett rör ligger i marken, utan av att fastigheten faktiskt har ett behov av tjänsten.

Det intressanta, vilket dock inte framgick i debatten eller underlaget (vilket det borde ha gjort om förvaltningen hade så att säga gjort sitt jobb och t ex talat med Kretslopp och Vatten), var att Vänersborgs kommun har haft ett sådant här fall, nämligen “fallet Kohagen” i Gardesanna. Det handlade om ett servicehus som fanns inom ett verksamhetsområde men som inte hade något behov av kommunalt VA. (Se “VA Gardesanna: Kohagen vann!”.)

Kommunens jurister tittade på frågan eftersom Kohagens Samfällighetsförening hade klagat hos kommunen. Det hade varit en ganska långvarig och “engagerad” kommunikation… VA-chefen, som var densamme som nuvarande, skrev slutligen till Kohagen:

“Kommunen anser att man, på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång. Faktura 1253xxx är annullerad och kreditnota bilagd.”

Det gick alltså, till och med i Vänersborgs kommun, att slippa ansluta sig till det kommunala VA-nätet – och att betala anslutningsavgift trots att fastigheten låg inom ett verksamhetsområde. Kohagen-fallet visar alltså att kommunen själv tidigare har tillämpat lagen på ett sätt som ligger helt i linje med MÖD:s praxis. Det gör underlagets argumentation inte bara juridiskt felaktig, utan också inkonsekvent. Om kommunen tidigare kunnat erkänna att en fastighet saknar behov, varför skulle det plötsligt vara omöjligt nu? Kommunens tre första argument ovan faller.

Men kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) höll inte alls med Eckerbom Wendel eller Mark- och miljööverdomstolen… Han sågade motionen helt.

Augustsson började med att ta upp Vattentjänstlagens 6 §. Det kan vara bra att i detta sammanhang återge paragrafen, som Augustsson för övrigt läste upp i sin helhet:

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen

  1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
  2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.

Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Augustsson menade att det var en stor förändring i den “nya”, eller rättare sagt uppdaterade, lagen mot vad det var innan:

“Här är det kravet, att man ska klara människors hälsa eller miljö.”

Benny Augustsson (S) menade att det här arbetet görs innan verksamhetsområdet fastställs – och när verksamhetsområdet har fastställts och beslutats har kommunen redan kommit fram till att det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Och då ska fastigheterna anslutas till kommunens VA-nät och då har fastighetsägarna också skyldighet att betala anslutningsavgiften. För att belägga sin ståndpunkt refererade Augustsson till en “guru”. (Augustsson använde ordet “guru”.)

Augustsson från talarstolen:

“När ett allmänt verksamhetsområde väl har inrättats har behovet av allmänna vattentjänster redan prövats av kommunen.”

Benny Augustsson (S) blandar ihop två helt olika prövningar i lagen. 6 § reglerar kommunens skyldighet att bygga ut VA i ett område där det finns ett samlat behov. 24 § reglerar fastighetsägarens skyldighet att betala – och den prövningen är individuell. Att kommunen bedömer ett områdes samlade behov innebär inte att varje enskild fastighet automatiskt har behov. Det är just därför lagstiftaren har skrivit in rekvisit 2 i 24 §. Augustsson gör alltså en sammanblandning som skulle göra halva paragrafen meningslös.

Det går i regel inte heller till så i Vänersborg som Augustsson beskriver. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har helt enkelt inte resurser till att inspektera och kontrollera varje enskild avloppsanläggning. Förvaltningen brukar göra “skrivbordstillsyner”. Tjänstepersonerna bedömer de enskilda avloppslösningarna utifrån när de installerades. I en debatt i kommunfullmäktige för några år sedan (se “VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”) medgav dåvarande ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämndens Ann-Marie Jonasson (S):

“Sen vill jag säga, ja det är en skrivbordsprodukt…”

Det spelar egentligen ingen roll, det är Vattentjänstlagen som gäller – och MÖD:s tolkningar av den i de prejudicerande domarna… För vad var det ovanstående dom från MÖD sa? Jo, en fastighet i ett beslutat verksamhetsområde ska slippa betala avgift om inte vattentjänsten behövs… Som jag ser det underkänner Benny Augustsson genom sin, och hans “gurus”, tolkning av Vattentjänstlagen MÖD:s dom. Det är anmärkningsvärt. En kommun kan inte välja bort prejudikat för att de är opraktiska eller politiskt obekväma…

 Några andetag efteråt sa Augustsson också att fastigheterna inte måste ansluta sig, men däremot vara tvungna att betala anslutningsavgift. Det var motsägande. Jag förstår faktiskt fortfarande inte hur Augustsson fick ihop logiken… Benny Augustssons (S) slutsats var i varje fall att motionen stred mot lagen.

Lena Eckerbom Wendel (M) var inte svaret skyldig. 6 § handlar om när kommunen har skyldighet att inrätta ett VA-område. Men:

“När kommunen har inrättat ett VA-område så finns det fler paragrafer i lagen som säger hur vi ska förhålla oss till det och det finns också rättsfall som ger ett visst manöverutrymme.”

Eckerbom Wendel konstaterade:

“Det kan inte vara så att våra fastighetsägare måste överklaga våra beslut först.”

Benny Augustsson (S) hade uppenbarligen läst på inför VA-ärendet. Tyvärr hade han ingen koll på Mark- och miljödomstolens domar.

Sedan var det min tur att begära ordet. (Och det var tänkt att vara en cliffhanger… 😁)

Fortsättning följer i inlägget ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.

===

Blogginlägg i denna serie: