Stefan Kärvlings blogg

På kommunfullmäktiges sammanträde imorgon onsdag ska Lutz Rininslands (V) och Stefan Kärvlings (V) motion ”Andra alternativ för sociala investeringsfonder” behandlas. (Motionen kan läsas här – ”Motion: Sociala investeringsfonder”.) Kommunstyrelsens förslag är att fullmäktige ska avslå motionen.

Definitionen av begreppet investering är: En företagare satsar pengar för att köpa in maskiner, verktyg och byggnader för att producera varor och tjänster. Syftet med investeringen är att öka eller effektivisera produktionen för att skapa framtida vinster.

Definitionen har efterhand vidgats och för ett antal år sedan, omkring 2010, blev det mycket populärt att även prata om sociala investeringar. Man menade då att man faktiskt kunde investera även i människor. Satsade man pengar idag så skulle man få avkastning senare. Satsade man på barn och unga nu kunde det medföra att de klarade sig bättre i livet och då skulle satsningen betala sig. Den sociala investeringen hade precis som “vanliga investeringar” ett mer långsiktigt perspektiv. Därför användes begreppet ofta när det gällde barn och unga.

Som Miljöpartiet skrev i den motion om sociala investeringsfonder som partiet lämnade in 2014, och som så småningom blev avslagen:

“investeringar i förebyggande arbete, som kommer barn och unga till nytta”

Fördelen med sociala investeringar, att investera i människor, handlar om att förbättra både för individerna och för samhället genom att investera i program och projekt som t ex kan minska arbetslöshet, förbättra utbildning och minska kriminalitet. Det blir fördelar för de enskilda personerna som kan hjälpas till sysselsättning, utbildning osv. Men samhället, kommunen, sparar också pengar genom t ex minskade kostnader för socialtjänsten, rättsväsendet och hälso- och sjukvården.

Miljöpartiet skrev i sin motion (det var en bra motion, det är därför jag citerar):

“tidiga insatser faktiskt kan spara pengar åt kommunen på lång sikt”

Det framgår av de sociala investeringarnas syfte att det är svårt att tänka budgetår. Syftet med sociala investeringar är mer långsiktiga. Projekten är också oftast större och kräver även att man bortser från så kallade stuprör. De sociala investeringarna gör det ofta nödvändigt med, samtidigt som det främjar, samarbete och samverkan mellan flera aktörer. Det kan vara olika kommunala förvaltningar men ibland också tillsammans med privata aktörer och ideella organisationer. Satsningarna är nästan alltid resurskrävande. Det kan t ex hända att nya arbetssätt och metoder behöver utvecklas för att skapa bättre förutsättningar för olika verksamheter.

Tanken på sociala investeringar födde också tanken på sociala investeringsfonder.

Fonder innebär att kommuner och regioner avsätter delar av ett överskott i en fond. De här pengarna satsas på långsiktiga lösningar snarare än att vara kortsiktiga reaktioner på akuta problem. De ekonomiska medlen i de sociala investeringsfonderna ska användas till att skapa mer hållbara förändringar i samhället.

Ett sista citat från Miljöpartiets motion:

“Genom investeringsfonden avsätts särskilda medel för att skapa verktyg för att testa nya vägar och tänka nytt.”

Sociala investeringsfonder används alltså ofta till särskilda satsningar utanför det vanliga sättet att arbeta. Investeringen innebär, som “vanliga” investeringar, också ett visst risktagande, men syftet och förväntningarna är självklart att satsningarna ska ge bra resultat och samtidigt leda till minskade samhällsekonomiska kostnader på sikt – och individuella “vinster”.

Den 4 november 2020 lade Vänsterpartiet förslaget om sociala investeringsfonder på sittande kommunstyrelse. Det var i samband med pandemin då kommunen gjorde extremt stora överskott. Kommunens överskott hamnade på den svindlande summan av över en halv miljard kronor under 3 år, 2020-2022.

En viktig fördel med sociala investeringsfonder är att det är möjligt att överföra pengar i fonden till följande år. Det var en av anledningarna till att Vänsterpartiet återigen väckte tanken. Det skulle ha varit bra att ha några tiotals miljoner avsatta i en sådan fond till sämre tider. Så tänkte Vänsterpartiet då, och så tänkte patriarken Jakobs son Josef (1 Mos 41:26-36) när han föreslog farao att bygga upp spannmålsförråden under de goda åren för att ha till de svåra. (Se ”KS (3): Sociala fonder”.)

Kommunstyrelseförvaltningen har tidigare utrett fondtanken. Det var i samband med att Miljöpartiets motion behandlades och avslogs. Förvaltningen skrev:

“Införande av social investeringsfond med återbetalningskrav ska inte genomföras utifrån utredningen. Det finns dock andra alternativ för sociala investeringar som skulle passa Vänersborgs kommun bättre.”

Det var det där med återbetalningskrav, också kallat återföringskrav, som stjälpte förslaget. Investeringar ska ju återbetalas. Men flera av de kommuner och regioner som har infört sociala investeringsfonder, och det var för några år sedan omkring hälften av alla kommuner och regioner i Sverige, har gjort den erfarenheten att återbetalning inte fungerar så bra. De har därför helt enkelt tagit bort återbetalningskravet. De menar att det är svårt att räkna på, även om de är övertygade om att de sociala investeringarna betalar sig – och betydligt mer till.

Kommunstyrelseförvaltningens utredning var för övrigt tämligen positiv. Och då skrev Rininsland och jag vår motion om sociala investeringsfonder. Vi tog så att säga bort återbetalningskravet och skrev i motionen:

“Misslyckanden är dyra, och kan i regel kostnadsberäknas för den enskilda och för samhället. Förebyggande arbete är billigare, och även om nyttoeffekten inte kan beräknas borde den vara långt större än insatsen.”

Vi tog istället sikte på att kommunstyrelseförvaltningen skrev att “det finns dock andra alternativ … som skulle passa Vänersborgs kommun bättre”.

Och motionen fick rubriken “Andra alternativ för sociala investeringsfonder”.

Kommunstyrelseförvaltningen tycks fortfarande vara positiv till tanken om sociala investeringsfonder. Den föreslog politikerna i KSAU att besluta att:

“kommunfullmäktige bifaller motionen och beslutar att ge kommunstyrelsen i uppdrag att utreda alternativ och möjligheter till inrättande av social investeringsfond.”

KSAU och sedan kommunstyrelsen instämde dock inte i förvaltningens beslutsförslag. Det är svårt att förstå eftersom det inte handlar om något skarpt beslut just nu, utan en utredning – en utredning som kommunstyrelseförvaltningen dessutom är positiv till. Men de tidigare besluten i KSAU och KS spelar naturligtvis ingen roll, kommunfullmäktige fattar sina egna beslut.

Det handlar alltså om en utredning av ett förslag som hälften av Sveriges kommuner och regioner har infört. Det handlar om att Vänersborgs kommun kan ha tankarna, planerna och besluten klara, så att den dag Vänersborgs kommun återigen gör större överskott så har kommunen regler och villkor för de sociala investeringsfonderna på plats. Men det blir ett senare beslut. Nu handlar det alltså om en utredning.

Motionens att-sats kanske förvillar. Den blev inte bra. Det är inte alltid så lätt att skriva motioner eller medborgarförslag. Det har många fått erfara. Att-satsen borde ha haft följande lydelse:

“Kommunfullmäktige beslutar att ge förvaltningen i uppdrag att återuppta arbetet kring tanken med sociala investeringar.”

Å andra sidan har ju kommunstyrelseförvaltningen föreslagit ett bra beslut till KSAU, alltså:

“Förslag till beslut
Kommunfullmäktige bifaller motionen.
Kommunfullmäktige uppdrar till kommunstyrelsen att utreda alternativ och möjligheter till inrättande av social investeringsfond. Återrapportering av uppdraget görs till kommunstyrelsen.”

På kommunfullmäktiges sammanträde imorgon tänkte jag yrka bifall till Lutz Rininslands (V) och min motion (V) genom att yrka bifall till kommunstyrelseförvaltningens förslag till beslut.