Stefan Kärvlings blogg

Igår måndag startade läsåret 2024-2025 för kommunens pedagoger.

Det var som traditionen påbjuder en gemensam uppstart för samtlig kommunalt anställd pedagogisk personal och annan skolpersonal i Vänersborg – med undantag av gymnasiet och vuxenutbildningen. Platsen var som vanligt A-hallen på Idrottshuset vid Sportcentrum. Även politikerna i barn- och utbildningsnämnden var inbjudna. Sammanlagt var 1.300 utbildningspersoner på plats. Det är en betydande andel av alla kommunens anställda.

Uppstarten började med att skolchef och tillika förvaltningschef Sofia Bråberg hälsade alla välkomna till det nya läsåret. Skolchef är en ganska ny titel som innebär att:

“biträda huvudmannen med att se till att verksamheten följer de föreskrifter som gäller för utbildningen.”

Skolchefens uppgifter är reglerad i Skollagen. Förvaltningschef är en kommunal titel. Som förvaltningschef ska Bråberg ansvara för bland annat att:

“planera, organisera och övervaka förvaltningsprocesser för att säkerställa att verksamheten fungerar smidigt och att (de kommunala; min anm) målen uppnås.”

Ibland kan dessa uppdrag “krocka”, särskilt i tider av besparingar på utbildningens område. Vilket är mer regel än undantag i svenskt utbildningsväsende nu för tiden…

Sofia Bråberg föredrog en del om kommunens mål på utbildningens område och om läroplanernas och Skollagens betydelse. Hon refererade också resultaten i den senaste medarbetarundersökningen. Den visade rent generellt positiva resultat för barn- och utbildningsförvaltningens anställda. Det fanns emellertid “utmaningar” när det gällde t ex de anställdas förmåga att på fritiden släppa tankarna på arbetet och bristen på resurser.

Och just detta var temat för dagen – ”Hållbart arbetsliv”.

I inbjudan till uppstarten stod det:

“I dagens snabbt föränderliga utbildningslandskap är det viktigare än någonsin att hitta balans mellan yrkesliv och välbefinnande. Varenda en av oss förtjänar en arbetsplats där vi kan blomstra och känna oss uppskattade.”

Två föreläsare behandlade ämnet. Först ut var Christina Stielli, beteendevetare och expert på medarbetarskap. Stielli skriver på sin egen hemsida:

“Jag blandar skratt med forskning och djupaste allvar. Sätter tummen på välbekanta dråpliga situationer på en arbetsplats och belyser vikten av eget ansvar för kultur och miljö. Föreläsningarna syftar till att skapa förståelse för hur vi kan må bättre, klara av förändringar, hantera stress, samarbeta mer framgångsrikt, ha kul på jobbet och inte minst hitta motivationen.”

Christina Stielli var mycket professionell. Hon hade mycket att förmedla och hon gjorde det också på ett humoristiskt sätt. Det jag fastnade mest för var att hon betonade medarbetarnas eget ansvar för att hitta motivation och “vara hållbar”:

“Motivation måste du fixa själv. Det kommer från ditt varför. Ställ dig frågan, varför går jag till jobbet?”

Som anställd måste man träna självkänslan fortsatte Stielli. Självkänsla är grunden för att vara hållbar, man får inte vara beroende av andras bekräftelse. Du kan misslyckas, men det innebär inte att du är misslyckad.

“Du måste sätta gränser! Var nöjd med det du har gjort! Älta inte. Kan du lösa problemet? Gör det då! Kan du inte lösa problemet? Lägg ner.”

Stielli menade att tankens kraft är omvälvande. Du kan ändra vad du tänker. Hon gav rådet till alla åhörare att varje kväll tänka igenom arbetsdagen och lista vilka bra saker man hade gjort, saker att vara stolt och tacksam över.

Det var säkert bra råd och tips. Men kanske något som vi politiker uppskattar desto mer i dessa effektiviseringars och besparingars tidevarv. Det handlade ju om att varje pedagog och annan skolpersonal ska titta sig i spegeln, rannsaka sig, knyta näven och uppmana sig själv att “bättre kan du”… Och glömma t ex bristen på resurser…

Stielli betonade även vikten att ta ansvar för varandra. Det var också en tråd som näste föreläsare utvecklade.

“Stå-upp-komikern” Jan Bylund, känd från TV, föreslog att alla arbetsplatser skulle införa ”berömfika”. Över en kopp kaffe och en mandelkubb(!) skulle personalen på t ex fredagar bara prata om vad man har gjort under veckan som har varit bra. Även Bylund pratade om tankens kraft och vikten av att lyfta varandra.

Det var två uppskattade föreläsningar. Jag tror att de flesta närvarande blev inspirerade. Vi får dock se vilka praktiska effekter dagen får ute på förskolor, fritidshem och grundskolor. Nu står ju en hösttermin för dörren med lektionsplaneringar, anpassningar, bedömningar, utvecklingssamtal, kontakter med vårdnadshavare, bristande resurser osv…

Som oppositionell politiker som arbetar för mer resurser till utbildningen kunde innehållet i uppstartsdagen dock kännas som en olycklig individualisering av alla problem inom utbildningsväsendet. Ansvaret för att lösa alla “utmaningar” tycktes enbart ligga på de anställda.

När jag kom hem läste jag en artikel i Aftonbladet. (Se “Danska politiker kräver att gänginvasionen stoppas: ”Sverige har misslyckats””.) I texten fastnade jag för ett uttalande av socialdemokraten Ardalan Shekarabi:

“Men när det handlar om att stoppa rekryteringen av barn och ungdomar (till kriminella gäng; min anm) så gjorde vi inte tillräckligt mycket. Vi har uttalat den självkritiken, det är svårt att förstå att nästa regering lägger bort fokus på att stoppa rekryteringen och tvingar fram nedskärningar i kommuner och regioner.”

Kommuner och regioner måste få mer ekonomiska resurser av staten!