Stefan Kärvlings blogg

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “SonRise och kommunen (1)”.

SonRise gör på många sätt ett mycket viktigt arbete för de hemlösa i Vänersborgs kommun. I lokalerna på Sandelhielmsgatan finns 10 rum för övernattning och de hemlösa kan få ett mål mat på kvällen och frukost på morgonen innan de lämnar akutboendet. Det finns även möjlighet att duscha och tvätta kläder. Det är ett oerhört lyft jämfört med det härbärge som kommunen drev på Holmängen i många år.

Det tycker de hemlösa. (Hemlös? Vilket hemskt ord, år 2024…)

Jag fick möjlighet att samtala med 6-8 av de hemlösa häromdagen. Det var ett mycket trevligt och givande möte. Efter att jag fick svara på den inledande nyfikna men artiga frågan om vem jag var och varför jag var där flöt samtalet bra och otvunget. Det verkade till och med som om de uppskattade att en politiker besökte och pratade med dem.

Det timslånga samtalet var förtroligt och ärligt. Det var kloka och förnuftiga personer som av olika skäl hade hamnat i hemlöshet. De flesta av de hemlösa, om inte alla, hade ett missbruk. Det sa de utan att “skämmas”, men vi gick inte in på detaljer eller personer. 

De hemlösa framförde en del synpunkter på SonRise akutboende och de hade förslag på hur verksamheten skulle kunna förbättras. Naturligtvis utifrån deras egna perspektiv. De var dock lite tveksamma till en början att berätta. De var nämligen rädda för att det skulle missuppfattas och få andra att tro att de på något sätt ville att SonRise verksamhet skulle upphöra.

Det som de hemlösa ville berätta om och som de flesta hade synpunkter på, det var den så kallade portningen. Det verkade som om flertalet av dem hade varit portade vid något tillfälle.

Kommunens hemlösa förstod att de kunde bli avvisade och utvisade från akutboendet om de inte skötte sig. Det accepterade de. Men det var inte det de ville prata om. Det var de portningar som innebar att de kan bli utestängda från SonRise akutboende under en längre tid. Det kan handla om en vecka eller till och med en månad. De hade svårt att förstå och acceptera hur de kunde behandlas på det sättet. En av kvinnorna blev nyligen portad för en månad, det var 3:e månaden i följd. Alla var överens om att det var orimligt.

Portning innebär i de flesta fall övernattning utomhus – med alla de faror det innebär, särskilt för kvinnor. För att inte tala om förhållandena under en årstid som denna. De berättade var de brukade övernatta i sådana lägen. Det är en annan värld, ett annat liv, än vad en pensionerad vänsterpartistisk politiker har varit med om…

Det är flera ansvariga, både på SonRise och socialförvaltningen, som i varje fall vid tidigare tillfällen förnekat att det förekommer längre portningar. Jag skulle vilja påstå, och det inte bara utifrån veckans samtal med några av kommunens hemlösa, att portning under längre tider förekommer och att det inte heller är helt ovanligt.

I Vänsterpartiet har portningen diskuterats ganska flitigt. De slutsatser vi har dragit skulle jag vilja påstå bekräftades av de hemlösa. Avstängning för misskötsel är en sak, den åtgärden måste SonRise kunna vidta. Men längre portningar kan bli förödande för de enskilda. De har sällan några skyddsnät och en portning innebär att den hemlöse får tillbringa nätterna utomhus med alla de risker det innebär. Regeln måste vara att kommunens hemlösa får en ny chans att få plats på akutboendet redan nästa dag/natt. Så fungerar det också vad jag förstår på de flesta akutboenden i landet. Det beror dels på den utsatta situation som de hemlösa befinner sig i och dels på att “humöret” kan vara “upp och ner”, det kan växla från den ena dagen till den andra.

Jag frågade de hemlösa varför de blir portade. I några fall hade de fått reda på orsaken, men i flera fall förstod de inte varför. Några berättade att de inte heller fick veta varför även om de frågade. Ibland tyckte de också att portningen var felaktig, men det var självklart utifrån deras perspektiv. Men som gammal lärare ser jag vikten av att regler är tydliga och att alla förstår dem – annars är det risk för onödiga missförstånd och konflikter.

För några veckor sedan samtalade jag med kommunens socialchef om bland annat portningarna. Jag undrade om SonRise dokumenterade portningarna – vem som portades, orsaken till portningen och längden på portningen, och rapporterade detta till socialförvaltningen. Men så var inte fallet… Det finns inga krav på det i avtalet/överenskommelsen mellan kommunen och Sonrise…

Det förvånade mig storligen… I skolans värld, redan på min egen aktiva lärartid, så skulle det skrivas incidentrapporter på minsta lilla händelse eller konflikt som uppstod i klassrummen eller korridorerna. På det senaste sammanträdet med barn- och utbildningsnämnden så var det 7 sidor med inrapporterade incidenter bara för oktober månad. Det torde vara självklart att det står i överenskommelsen/avtalet att “incidentrapporter” måste skrivas och meddelas till socialförvaltningen så fort som möjligt. 

Ibland, fick jag veta, kan det hända att SonRise meddelar muntligt att någon har blivit avstängd eller portad men det var inget krav från socialförvaltningens sida. Jag inser att de hemlösa är myndiga och vuxna människor som bestämmer över sig själva och därmed också om de vill ha hjälp med t ex akutboende. Samtidigt har kommunen enligt socialtjänstlagen ett ganska långtgående ansvar för sina kommuninvånare. Jag undrar bland annat vilket ansvar kommunen har för de som blir portade. Erbjuder kommunen/socialförvaltningen t ex några alternativ för de som inte får plats eller avvisas? Tre platser är ju nu också reserverade för Trollhättans kommun…

Det borde också vara viktigt med någon form av social dokumentation – som en kvalitetssäkring av verksamheter inom socialförvaltningens omsorg. Socialförvaltningen, och socialnämnden, måste reda ut vad som gäller mellan kommunen och SonRise och hur det ska tillämpas. 

På torsdag föreslås att socialnämnden ska förlänga det nuvarande avtalet – med endast några smärre förändringar. Det tänkte jag att nästa blogginlägg ska handla om. Jag vill till sist puffa för en läsning av de kommentarer som lämnats på det förra inlägget – klicka här.

PS. Den 11 december sände P4 Väst en intervju med 32-åriga Sofia som är hemlös i Vänersborg – ”Sofia har varit hemlös i flera år: ‘Jag hade allt’”.

Anm. Fortsättning följer i inlägget ”SonRise och nytt avtal (3)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

• ”SonRise och kommunen (1)” – 6 december 2024
• ”SonRise och de hemlösa (2)” – 7 december 2024
• ”SonRise och nytt avtal (3)” – 8 december 2024