Stefan Kärvlings blogg

Idag är det långfredag. Det var denna dag för drygt tvåtusen år sedan som Jesus korsfästes.

Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för de som bekänner sig till den lutherska tolkningen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna dag har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva Jesus lidande och plågsamma död på korset – och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet som väntade alla de syndare som inte trodde på den kommande uppståndelsen. Den mer ”positiva” ortodoxa kyrkan lade istället tonvikten på påskdagen – dagen då Jesus sägs ha uppstått.

Påskhelgen började egentligen igår torsdag, trots att det inte är helgdag då. (Det är den ju t ex i Norge.) Det var på skärtorsdagens kväll som Jesus samlade sina lärjungar för en sista måltid. Och denna kvällsvard lever kvar i den kristna kyrkan än idag. Den har gett upphov till kyrkans allra viktigaste heliga handling – nattvarden. 

Det är under nattvarden som en människa visar att hon är kristen. Under denna “måltid” ingår eller förnyar den kristne förbundet med gud. Förbund på grekiska heter testamente och nattvarden har gett namnet “Nya Testamentet” till den del av bibeln som handlar om Jesus.

Påsken är kristendomens absolut viktigaste högtid. En högtid som egentligen borde firas samtidigt som judarna firar sin påsk. Vilket naturligtvis var det som Jesus gjorde när han tog med sig lärjungarna till templet i landets huvudstad Jerusalem. De skulle högtidlighålla minnet av Moses och sitt folks uttåg ur Egypten. Det var i samband med “vistelsen” i Sinai, efter uttåget, som Jahve (=gud) och det judiska folket slöt ett förbund. Moses fick de tio budorden av Jahve. Han lovade att det judiska folket skulle följa budorden och i gengäld lovade Jahve att betrakta och behandla judarna som sitt folk. Det var det gamla förbundet, “Gamla Testamentet”.

Den unge snickaren Jesus från Nasaret hade tämligen radikala åsikter, kanske till och med revolutionära. Jesus var mycket medveten om att han betraktades som ett hot av de judiska skriftlärda och de religiösa ledarna i det judiska rådet.

Efter den sista måltiden greps Jesus. Och efter en härva av politiska ränker, misstänkliggöranden och lögner från etablissemangets sida under en mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionella systemkritikern sin dom. Han dömdes till döden. Senare under dagen fick Jesus sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd uppspikad på ett kors. Det var en lång fredag för Jesus, men det var så romarna, på uppdrag av det judiska Stora rådet, avrättade upprorsmän.

Nu för tiden är det en allt mindre del av befolkningen i Sverige som funderar på vad som hände i Palestina för tvåtusen år sedan. Traditioner och tro har förändrats. Idag finns inte mycket kvar av den kristna påsken. Nu är påskhelgen den helg då gemene kvinna och man slår rekord i godisätning. Och barnen klär ut sig till påskgummor och påskgubbar. Och kycklingar pryder hus och hem. Och kanske äts det ett och annat ägg också. Och sill… Under de senaste åren har allt fler amerikanska harar gjort sina intåg i de gamla traditionerna – och det är ett elände.

Sannolikt är det dock så att inte bara gemene man utan kanske framför allt dagens unga generation har tänkt mer på liv och död de senaste åren än både far- och morföräldrar och deras far- och morföräldrar. Nu går tankarna till Rysslands fruktansvärda angreppskrig i Ukraina och framför allt till Israels folkmord i Gaza. Ett “krig” som stora folkmassor i Israel protesterar mot och så också de ultraortodoxa judarna för att de anser att folkmordet strider mot det heliga förbundet som Moses slöt med Jahve.

Och samtidigt som tusentals palestinska barn och kvinnor sprängs i bitar så passar Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) på att göra ett officiellt besök i Israel… 

På hemmaplan i Sverige talar rikspolitiker och media alltmer om svenskt deltagande i kommande krig. Vi fick höra att NATO-inträdet var ett sätt att hålla Sverige utanför krig. Som alliansfriheten har gjort i några hundra år… Efter inträdet är det motsatsen som gäller. Nu verkar det som om hela det svenska etablissemanget har anammat den orwellska doktrinen från boken “1984”:

“Krig är fred!”

När man i sin ungdom läste George Orwell så skrattade man åt det absurda i denna doktrin. Tänk vad tiderna förändras…

Och i USA har den nya och enlig egen utsago strikt kristna presidenten gått ytterligare ett steg och anammat de andra doktrinerna i “1984”:

”Frihet är slaveri”
”Okunnighet är styrka”

USA som leder det NATO som våra ledare eftersträvat medlemskap i, och som vi fick tack vare våra eftergifter till Turkiet…

Tänk vad tiderna förändras.

Och med dessa rader önskas alla en så Glad Påsk som möjligt…