Stefan Kärvlings blogg

Imorgon ska kommunstyrelsen behandla ärendet “Revidering av samhällsbyggnadsnämndens reglemente samt revidering av riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Det fick mig att tänka på en utbildning jag var på för några veckor sedan.

Den 17 oktober startade projektet ”Tillväxt och Tillsyn”. Det är ett Leaderprojekt där Vänersborgs kommun deltar tillsammans med några andra kommuner i regionen. Projektet ska pågå till årsskiftet 2026/2027 och hjälpa till att stärka företagsklimatet. Meningen är att deltagarna ska få en större kunskap och förståelse för företagandet samt:

“Projektet främjar också en säker och ansvarsfull utveckling, ökar attraktionskraften för investeringar på sikt och bidrar till ökad sysselsättning och välfärd.”

Projektets och utbildningens syfte sammanfattades med:

“bli den myndighet du själv vill möta”

Festsalen på Folkets Hus var fylld av kommunens alla berörda handläggare. Vi var också några politiker som fick äran att närvara på den första träffen. Resten av träffarna riktar sig dock enbart till tjänstepersonerna i organisationen.

Föreläsarna var mycket proffsiga. Deras budskap till tjänstepersonerna för att bli en bättre myndighet var ganska revolutionerande och säkerligen också provocerande för flera av de anställda i kommunhuset.

“Ni är till för invånarna och inte tvärtom.”

Tjänstepersonernas uppgift är att hjälpa kommuninvånarna, fortsatte föreläsarna. Om t ex byggnadsförvaltningen utdelar viten är det ett misslyckande. Det är ett underbetyg på sig själv. Det ska inte behövas viten om kommunen informerar förebyggande och ger rätt hjälp och service. Kommunen bör i kontakterna med företag och invånare vara lyssnande, förstående och flexibla – se möjligheter snarare än hinder skulle man kanske kunna säga. 

De började hela föreläsningen med några lagparagrafer. Först ut var Regeringsformen 1 kap 2 §:

“Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten…”

Det följdes av ett citat från Förvaltningslagen 5 §:

”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen. I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk. Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

En av deltagarna kom senare på förmiddagen att betona en annan paragraf i Regeringsformen, 2 kap 15 §:

“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”

Det var så att säga de lagliga grunderna för utbildningen för att “bli den myndighet du själv vill möta”.

Det syns inga spår av vare sig utbildningen eller synsättet i det förslag till nya “Riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” som ska behandlas på kommunstyrelsen imorgon. (Förslaget till riktlinjer kan laddas ner här.) Det slås fast direkt i inledningen att riktlinjerna handlar om att ange ramarna för “kommunens handläggning” och om “kommunens handlingsutrymme”. Invånarnas, företagarnas eller fastighetsägarnas perspektiv tycks inte vara särskilt intressant… 

Och så är det. Det framgår av den fortsatta läsningen.

I avsnittet “Generella villkor” slår kommunen fast att:

• “kommunen kan vid försäljning komma att ställa krav på genomförandeåtgärder”
• “kommunen kan också ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen, viten eller dylikt för att garantera köparens åtaganden”
• “kommunen kan komma att kolla byggherrens ekonomiska stabilitet”
• “när frivilliga överenskommelser inte kan nås (vid markförvärv; min anm) och om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling kan kommunen nyttja lagstadgade tvångsåtgärder”

Kommunen ska alltså kunna kontrollera byggherrens ekonomiska stabilitet och kräva säkerheter (pant, garanti, borgen). Det borde finnas kriterier för när det får krävas och vägledning om proportionalitet, t ex att inte begära bankgaranti vid köp av en villatomt. Det kan finnas risk för att krav kan riktas godtyckligt eller selektivt och det skulle naturligtvis strida mot likställighetsprincipen.

De “lagstadgade tvångsåtgärderna” handlar om expropriation. Det kan ske, skriver kommunen:

“om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling”

I Expropriationslagen 2 kap 12 § står det 

“Expropriationstillstånd ska inte meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.”

Lagen kräver alltså en uttrycklig proportionalitetsbedömning – nyttan av expropriationen ska stå i rimligt förhållande till den skada den medför för den enskilde. (Se också Regeringsformen, 2 kap 15 § ovan.) Det är annorlunda än vad som står i riktlinjerna. I riktlinjerna borde det därför åtminstone stå vilket lagrum som åsyftas (Expropriationslagen eller PBL), vilken instans som beslutar och hur proportionalitetsprövningen ska ske.

Kommunens ökade kontroll över markhanteringen visar sig även fortsättningsvis, under rubriken “Grundläggande villkor vid markanvisning”

• “Byggherren står för samtliga kostnader för detaljplanearbetet i samband med markanvisningen.”
• “Ekonomisk garanti/säkerhet för avtalets fullföljande”
• “Även åtgärder som är utanför planområdet men är till nytta för området som exploateringen avser, exempelvis en cirkulationsplats, kan åläggas byggherren att finansiera.“

Konsekvensen av dessa krav, och det finns fler, är att de nya riktlinjerna gynnar stora företag. Enskilda fastighetsägare och småföretagare har knappast möjlighet att ställa upp med den pant, bankgaranti eller borgen som krävs för att vara säkra på att tillgodose kommunens krav. Skulle något oförutsett hända, t ex en ny pandemi, skulle en småföretagare kunna förlora hus och hem när kommunen utkräver vite. I det första förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson i Sikhall, för att ta ett tämligen aktuellt exempel, så skulle Larsson tvingas betalas 30.000 kr i månaden tills “visionen” var genomförd. (Det var 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år…) (Se “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.)

Krav på omfattande säkerheter kan exkludera mindre byggaktörer eller privatpersoner, och i praktiken leda till en indirekt diskriminering som strider mot likställighetsprincipen.

För att ta ytterligare ett exempel. I avsnittet “Exploateringsavtal/Utgångspunkter och mål” anges att:

“Ett exploateringsavtal är alltid villkorat av att detaljplanen vinner laga kraft. Byggherren står för den ekonomiska risken för planarbetet eftersom kommunen varken kan eller får ge löfte om att detaljplanen vinner laga kraft.”

Fastighetsägaren/företagaren tar alltså hela planeringsrisken – om planen inte antas eller upphävs, förlorar man de investeringar som har gjorts. Vilken småföretagare eller fastighetsägare vill och kan riskera det?

När jag bad om ett uttalande från AI-verktyget Copilot, vilket tillhör ovanligheterna, fick jag kommentaren att:

“enskilda fastighetsägare och små aktörer kan tystas, bromsas och trängas undan.  Det blir kommunen som kan avgöra vilka projekt som ska leva – och vilka inte.”

Jag “hoppade” faktiskt till när jag läste Copilots kommentar. Så hade jag faktiskt inte tänkt.

Det kan för övrigt noteras att viten inte nämns i de gamla, nu gällande, riktlinjerna. Förändringen illustrerar tydligt ändringen och inriktningen i de nya riktlinjerna. Och särskilt intressant är att föreläsarna i projektet ”Tillväxt och Tillsyn” just tog kommunens viten som ett tecken på misslyckanden…

Min uppfattning är att revideringen av riktlinjerna har utarbetats efter de styrande partiernas erfarenheter av fastighetsregleringen i Sikhall. Den drevs igenom av oppositionspartierna mot de styrande partiernas och tjänstepersonernas vilja. (Det är samma förvaltning som nu har reviderat riktlinjerna.) Med dessa nya riktlinjer skulle knappast fastighetsregleringen i Sikhall ha varit möjlig.

De föreslagna ändringarna i Vänersborgs kommuns riktlinjer för markanvisningar, exploateringsavtal samt köp och försäljning av kommunägda fastigheter innebär i flera delar en skärpning av kommunens kontroll över markhantering. Kommunen ska i varje läge kunna titta i riktlinjerna för att få svar på hur den ska agera. Och det är klart att kommunen på det sättet blir transparent och förutsägbar samt behandlar alla lika, i varje fall ”formellt”. Men då handlar det knappast om hjälp och service, snarare om fastställda och orubbliga principer där kommunens ord är det som gäller.

Det liggande förslaget håller sig inom lagens ramar, men följer knappast det synsätt och den “attityd” som de citerade lagparagraferna ovan uttrycker (från Regeringsformen och Förvaltningslagen) – och definitivt inte det budskap som föreläsarna i projektet ”Tillväxt och Tillsyn” förmedlade till kommunens tjänstepersoner.

Jag bad Chat GPT (mitt gamla beprövade AI-verktyg) jämföra de “gamla” riktlinjerna med de “nya”:

“Kommunen håller sig i huvudsak inom lagens ram. Men riktlinjerna innebär en maktförskjutning till kommunens fördel och kan i tillämpningen påverka den privata äganderätten mer än tidigare.

För att säkerställa rättssäkerhet och förtroende bör kommunen:

• Klargöra att tvångsåtgärder endast får användas med stöd i PBL eller expropriationslagen.
• Införa krav på dokumenterad proportionalitetsbedömning inför varje tvångsingrepp.
• Fastställa tydliga kriterier för när ekonomiska garantier eller säkerheter får begäras.
• Redovisa hur likställighetsprincipen ska tillämpas vid försäljning och markanvisning.”

Dessa punkter skulle kanske kunna bli en motivering till att yrka på återremiss imorgon…?

Det var emellertid lite förvånande att Chat GPT skrev “i huvudsak”. Varför undrade jag. AI-verktyget svarade att kommunen följer lagen i formuleringar och avsikter, men att vissa formuleringar är så pass otydliga att deras tillämpning i praktiken kan komma att hamna i konflikt med lagens syfte.

“Särskilt gäller detta avsnitten om tvångsåtgärder vid markförvärv, krav på ekonomiska säkerheter samt generella villkor för markanvisning. Dessa delar ger kommunen ett brett tolkningsutrymme som, om det inte hanteras med tydliga rutiner och proportionalitetsbedömningar, riskerar att stå i strid med den privata äganderätten enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen.”

OK, tänker jag och påminner mig återigen projektet ”Tillväxt och Tillsyn”. Inte kommer de här riktlinjerna “främja en säker och ansvarsfull utveckling, öka attraktionskraften för investeringar på sikt och bidra till ökad sysselsättning och välfärd.” Snarare tvärtom.

De två föreläsarna i projektet har mycket kvar att göra i Vänersborgs kommun. Frågan är emellertid om de kan rå på den rådande kulturen i kommunhuset…

Tillägg kl 21.40 och 23.40.

Det finns ändå ett ”hopp” gällande riktlinjerna. Följande avsnitt kvarstår nämligen i den nya versionen:

”Avsteg från riktlinjerna får göras vid enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger. Kommunala beslut av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas av Kommunfullmäktige.”

Trots att det är positivt att formuleringen finns kvar kan det ändå få negativa följder. Formuleringen “andra särskilda skäl” är mycket vag. Den saknar precisering om vad som utgör särskilda skäl, och kan därmed öppna för godtycke. Eftersom avsteg “får göras” i enskilda fall, kan förvaltningen och några enskilda politiker i praktiken själva avgöra när kommunens egna regler inte ska gälla – så länge beslutet inte anses “principiellt”. (Enligt riktlinjerna ska nämndens presidium, 3 ordföranden, ensamt bedöma om ett ärende är att betrakta som strategiskt.) Det innebär att många mark- och exploateringsbeslut kan undantas utan fullmäktiges prövning, vilket minskar transparensen.

Anm. Läs om hur det gick – ”KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)”.

PS. Missa inte James Buccis (V) bloggserie om Dalbobron. Idag publicerades avsnitt 11: “Dalbobrosekretessviruset sprider sig”.