Stefan Kärvlings blogg

Rektorn är chef över sin skola.

Rektorn arbetar på uppdrag av Riksdagen, Regeringen och Skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen och Läroplanen.

Det är rektorn som har huvudansvaret för den pedagogiska utvecklingen. Den nya Skollagen och den nya Läroplanen ger rektorn ett ännu större och tydligare ansvar än tidigare.

Rektorns uppgifter är bland annat att fatta besluten om den inre organisationen, att se till att betygen sätts i enlighet med lagarna, att ansvara för att lärarna förstår den kunskapssyn som ligger till grund för läroplanen, att se till att läraren utgår från läroplanens kunskapssyn när betygen sätts, att utforma den skriftliga informationen på skolan, att ansvara för att läraren utgår från läroplanens kunskapssyn när omdömena skrivs, att följa upp och utvärdera skolans resultat i förhållande till de nationella målen och kunskapskraven, att besluta om ordningsregler och att besluta om åtgärdsprogram.

Det räcker inte.

Så här står det under ”Rektorns ansvar” i den nya Läroplanen (LGR 11):

”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella må­len. Rektorn ansvarar för att skolans resultat följs upp och utvärderas i förhållande till de nationella målen och kunskapskraven.

Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att

• skolans arbetsformer utvecklas så att ett aktivt elevinflytande gynnas,
• skolans arbetsmiljö utformas så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, t.ex. bibliotek, datorer och andra hjälpmedel,
• undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver,
• kontakt upprättas mellan skola och hem, om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan,
• resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör,
• undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att uppfatta större kunskapsområden som en helhet,
• i undervisningen i olika ämnen integrera ämnesövergripande kunskapsområden, exempelvis miljö, trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och samlevnad samt riskerna med tobak, alkohol och andra droger,
• samarbetsformer utvecklas mellan förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja varje elevs mångsidiga utveckling och lärande,
• samverkan kommer till stånd med förskolan för att skapa förutsättningar för en samsyn och ett förtroendefullt samarbete,
• formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika valalternativ,
• samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkes­inriktning,
• den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning,
• personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter,
• skolans internationella kontakter utvecklas, och
• skolpersonalen får kännedom om de internationella överenskommelser som Sverige har förbundit sig att beakta i utbildningen.”

Det är mycket. Det är väldigt mycket. Dessutom är kanske den största uppgiften i år och de närmaste åren att genomföra den nya läroplanen och den nya Skollagen på sin skola.

Forskningen visar att rektorn är central för att skolor ska bli framgångsrika. Det är viktigt att rektorn får tid och möjlighet att vara den pedagogiska ledare och chef över skolan som Skollagen och Läroplanen förutsätter.

Det man kan fråga sig är om rektorn i Vänersborg har tid och möjlighet eller, kanske rättare, om rektorn i Vänersborg ges möjlighet att vara den pedagogiska ledare och chef över skolan som förutsätts.

Det återkommer jag till vid ett senare tillfälle. För att det ska bli lite mer spännande så kan jag väl avslöja att jag inte tror det…

Denna text är en bearbetning av en artikel av Helena Moreau i Grundskoletidningen 6/2010. Den är nummer 2 i en tänkt serie om tillståndet i den svenska skolan och vad det betyder för grundskolan i Vänersborg. Del 1 handlade om PISA-undersökningen och det inlägget kan du läsa om du klickar här.