Stefan Kärvlings blogg

Den socialdemokratiska arbetarkommunen hade medlemsmöte förra veckan. Det var dags för valanalys. Igen. Partiet genomförde ju en eftervalsanalys i oktober-november 2010, direkt efter det katastrofala kommunvalet.

Den stora frågan inför arbetarkommunens möte formulerades av Dan Nyberg på Facebook:

”Undra varför det gick som det gjorde? Det är väl den lika stora som svåra frågan! Sossarna nästan halverades. Hur kunde det bli så…”

Den första slutsatsen, som mötet drog, var enligt Leif Höglund, en annan socialdemokrat i stan, denna:

”Förtroendebyggande gentemot väljare skapas med ett öppet arbetssätt, med öppna möten och fler möten med högt i tak. Där ingen skall vara rädd för att säga sin mening.”

Det tycks som om socialdemokraterna tänker börja köra med öppna kort gentemot väljarna. Det får man väl säga är drastiskt annorlunda jämfört med förra mandatperioden. Om det skulle bli verklighet vill säga. Vi är väl många vänersborgare som väldigt länge hoppats på att sanningen om arenabygget och Toppskandalen ska komma fram någon gång. Förgäves. Kanske kan någon socialdemokrat träda fram och berätta vad som egentligen hände…

Det öppna arbetssättet saknades tidigare, inte bara gentemot väljarna, utan också mot de egna medlemmarna. När TTELA den 11 nov 2010 redovisade socialdemokraternas (egen) eftervalsanalys säger medlemmarna, att de tycker att informationen till medlemmarna inför viktiga kommunala beslut saknats eller varit för dålig.

”Där ingen skall vara rädd för att säga sin mening.”

Sug på den. Uppenbarligen har många socialdemokrater under den förra mandatperioden varit rädda ”för att säga sin mening”.

Men inte Sven G Johansson. Han sa i TTELA så sent som den 5 nov förra året:

“Den (partipiskan; min anm) viner inte så hårt som folk kanske tror och dessutom har den efter hand tappat allt mer av det sting den en gång hade. Istället diskuterar man sig fram till en linje under partiernas gruppmöten.”

Det verkar inte som andra sossar håller med Sven G. Det verkar vara ett problem med den fria diskussionen i partiet. Men det erkänns inte alltid, i varje fall inte av dem som sitter i ledningen.

I den eftervalsrapport som TTELA refererade den 11 november, slår medlemmarna mot ledningen.

”Medlemmarna slår även mot ledningen; de tycker att det saknas solidaritet inom partiet och att man ‘straffas’ om man tycker för olika. ‘Vi måste få säga vad vi vill – utan att bli straffade – borde vara bra med kritik – förändringar behövs!’, skriver man bland annat.”

Det var onekligen en bild av ett slutet, toppstyrt och odemokratiskt parti som målades upp i eftervalsrapporten.

Det verkar ofta som att de vanliga medlemmarna först i efterhand fick höra vad herrar Ljunggren och S Anders beslutade om. TTELA skrev i november att medlemmarna krävde att ledningen skulle bytas ut och att

”Vi måste ha ärliga, ansvarstagande politiker som ledare.”

Har socialdemokraterna fått sådana ledare nu, kan man kanske undra? Som är ”ärliga” och ”ansvarstagande”?  Jag hoppas det, men visst var ju Marie Dahlin, Lennart Niklasson, Dan Nyberg, Joakim Sjöling, Bengt Larson ”ledare” redan före valet – och är fortfarande de som sitter och styr i partiet. Den ende som är ”borta” är Ljunggren – och han sitter kvar i fullmäktige. Var det bara Ljunggren det gällde?

Socialdemokraterna har uppenbarligen ett stort demokratiskt underskott i partiet, med ledare som sätter sig själva istället för medlemmarna. Flera av dem har, efter flera år vid maktens grytor, tydligen trott att ”staten – det är jag”. Jag hoppas ärligt att det blir en förändring på den här punkten.

De andra slutsatserna av den valanalys som gjordes förra veckan var enligt Leif Höglund dessa:

”Förbättra kommunikationen, speciellt internt.”
”Medieutbildning av förtroendevalda.”
”Fokusera på att modernisera och bättre framföra vårt ideologiska budskap, speciellt solidaritetstanken.”
”Kräva bättre närvaro av förtroendevalda på medlemsmöten.”

Det finns lite att jobba med.

Annars tycks det för en utomstående som om inget har ändrats sedan valet. OK, Ljunggren är inte längre kommunalråd, eller ens med i kommunstyrelsen, för övrigt är det samma personer kvar. Som sagt. Och inte heller tycks den socialdemokratiska politiken ha förändrats. Socialdemokraterna i Vänersborg har inte profilerat sig på något sätt efter valet. Ja, profileringen skulle väl i så fall vara just bristen på profilering. Socialdemokraterna har varit oerhört återhållsamma, tillbakadragna och tysta. I fullmäktige eller BUN, där jag hör med egna öron, hörs sossarna knappt, de yttrar sig sällan och de har nästan inga egna förslag.

Det är nästan så att man kan tro att sossarna har tappat självförtroendet. ”Det är bäst att vi säger så lite som möjligt – då är det mindre risk för att vi gör bort oss.” Typ.

Kanske är socialdemokraterna innerst inne ganska nöjda. Moderaterna verkar ju ha övertagit den gamla socialdemokratiska politiken. Socialdemokratisk politik, t ex fortsatt mer pengar till arenan osv, utan att själva behöva ta ansvaret. Det kanske inte kan bli bättre för sossarna?

Hittills har sossar och borgare kommit bra överens. Det finns ingen anledning att tro att den enigheten inte kommer att fortsätta under mandatperioden.

Eller?

Vi är många som hoppas att socialdemokraterna verkligen ska förändra sig, rensa ur gammal bråte i garderoberna och dra sig åt vänster. Men då krävs det nog att det gamla gardet byts ut och ersätts med nya, yngre och radikalare personer.

Det verkar som om många anser det också. Socialdemokraternas första-maj-tåg blir allt glesare.