Stefan Kärvlings blogg

Innan ärende 6 ”Beslut om mål och resursplan 2013-2015” togs upp till behandling, begärde Gunnar Lidell (M) en ajournering. Den skulle bli på 60 min sa ordförande Forsström! I verkligheten blev det 70 min… Ajourneringen motiverades med att förutsättningarna för mini-alliansens budget hade ändrats i och med skolbeslutet.

Jag tycker att det visade brist på verklighetsförankring. Beslutet som fullmäktige tog i skolfrågan kunde väl inte ha varit någon överraskning för mini-alliansen? Trodde verkligen mini-alliansen att ”stor-oppositionens” partier, dvs S, V, MP, C och VFP, skulle ändra sitt ställningstagande om småskolorna sådär i sista stund – och bli överens med mini-alliansen? Mini-alliansen borde nog ha förberett sig bättre inför sammanträdet.

Hur som helst, så småningom lunkade mini-alliansens ledamöter in i sessionssalen med till synes tunga steg… De visste att de var på väg in mot sitt andra historiska nederlag… (Om det första, se här!)

Gunnar Lidell (M) äntrade återigen talarstolen som förste person. Han redogjorde ganska oinspirerat för mini-alliansens förslag. Och det är klart, hur inspirerande kan det vara att redogöra för en budget där första punkten är att alla nämnder och styrelser får ett sparkrav på 1%?

Barn- och Ungdomsnämnden hade fått några extra miljoner sedan det förra förslaget. En liten flirt med, tja, vilka? Det var fortfarande en stor skillnad mellan förslagen. ”Stor-oppositionen” ville ju ge 16 miljoner kr mer till BUN. Det skilde fortfarande 13 milj mellan förslagen.

Gunnar Lidell gillade inte oppositionens budgetförslag. Oppositionens budget kalkylerade med ett beräknat resultat på 0 kr för kommunen. Det tyckte Gunnar Lidell var ansvarslöst. Egentligen hade ”stor-oppositionen” velat ha ett plus också. Men pengar är ju mer än några siffror på ett papper. Pengar används i verksamheten.

Oppositionen tog alltså bort det 1%-iga sparkravet och tillförde BUN 16 miljoner. För de 16 miljoner kr kan man anställa bra mycket mer personal i skolan och på fritidshemmen. Personal som kommer våra barn och ungdomar till godo, t ex de som är i behov av särskilt stöd.

Det är ju också så att det just nu bara är juni. Det är i nu-läget alltså ingen ”ko på isen”. Visar det sig att kommunens ekonomi skulle gå käpprätt, hmm, fel, så finns ju möjligheten att öka kommunens inkomster. Det skulle i så fall kunna bli aktuellt att höja skatten för att säkra den ökade satsningen på skolan och fritidshemmen. Det beslutet kan fullmäktige i så fall fatta i oktober-november.

Oppositionspartierna (S, V, MP, C och VFP) enades alltså kring skolbeslutet tidigare under dagen. I de diskussioner som föregick det gemensamma förslaget enades vi, dvs ”stor-oppositionen”, också kring att göra en satsning på skolan. Vi insåg alla att en satsning innebär mer ekonomiska resurser (vad än mini-alliansen säger). Eftersom vi alla prioriterade denna satsning, så lade vi alla andra partiskiljande krav åt sidan. Vi tyckte helt enkelt att skolfrågan var så viktig att den måste prioriteras.

Naturligtvis skulle de olika partierna vilja ha in fler krav i sitt budgetförslag. Själv saknar jag t ex skrivningar och förslag kring arenan. Andra partier har andra ”hjärtefrågor”. Men oppositionens budgetförslag var en kompromiss, något som alla partierna kunde ställa sig bakom. Och det är en bra kompromiss. De partiskiljande frågorna, t ex arenan då, får drivas ”vid sidan om” av respektive parti.

Så resonerade alla oppositionspartier, som stod bakom beslutet i skolfrågan, inför budgetbeslutet.

Utom Miljöpartiet.

Det är ibland svårt att förstå sig på Miljöpartiet. Det verkar de tycka själva också. Marika Isetorp (MP) ägnade igår en hel blogg (här) åt att försöka förklara, och försvara, sitt och Miljöpartiets agerande. Jag vet inte om hon lyckas.

Ett av Isetorps riktigt tunga argument hämtar hon från Vänsterpartiet. Marika Isetorp skriver om Vänsterpartiet:

”I många frågor går de fram med ett helt eget förslag för att sedan lägga ner sina röster medan det, för dem, sämsta förslaget vinner trots att de kunnat ändra på utgången.”

Det är trevligt att Isetorp har Vänsterpartiet som förebild i politiken… Men tänk, jag kan inte påminna mig att Vänsterpartiet någonsin har gjort som Isetorp beskriver. Och har det hänt, vilket jag just nu inte kan påminna mig alltså, så är det i så fall någon enstaka gång. Men en sak vet jag säkert. När Vänsterpartiets förslag röstas ner, vilket har hänt…, så skriver vi i stort sett alltid en utförlig reservation där vi förklarar vårt ställningstagande.

Det här var en liten utvikning från sakfrågan… Men kanske skulle Miljöpartiet ha skrivit en reservation?

Precis som Marika Isetorp skriver, så var många irriterade över Miljöpartiets agerande. Isetorp skriver i sin blogg:

”Istället blev båda sidor förbannade på oss!”

Men kan inte Miljöpartiet förstå det?

Miljöpartiets viktigaste fråga i budgeten för 2013 tycktes vara att Östra Mariedal skulle tas bort från exploaterings- och investeringsbudgeten och att de frigjorda medlen användes till gång- och cykelvägar. Den här frågan var tydligen så viktig att Miljöpartiet var villigt att äventyra de 16 milj kr till skolan. Miljöpartiet ville inte ansluta sig till ”stor-oppositionen”, om inte Östra Mariedal togs med.

Det är det här det gäller. Och snälla Miljöpartiet. Hur tänker ni? Ni ställer er alltså utanför en uppgörelse oppositionspartierna emellan, bara för denna fråga. Tänk på att ni bara har 4 av av 29 ”oppositionsmandat”.

Miljöpartiets agerande har en del likheter med vad som hände förra året. Då sålde Miljöpartiet bort några miljoner extra till BUN, för att komma överens med mini-alliansen – mot att Östra Mariedal inte skulle bebyggas. Då ”lekte” Miljöpartiet också stora politiska taktiker. Och blev lurade. Löftet om Östra Mariedal höll mini-alliansen i ett år…

Efter en sista ajournering frampå senkvällen äntrade Gunnar Lidell (M) så talarstolen och meddelade, att mini-alliansen har ändrat sig och nu stöder Miljöpartiets krav angående Östra Mariedal!

Herregud! Hur lågt kan man sjunka?

Maktens taburetter är tydligen så eftertraktade att mini-alliansen inte skäms för att formligen krypa på knäna för att få Miljöpartiets röster.

Men skulle Miljöpartiet bli lurade en gång till? Inte riktigt. Det stämmer det som Isetorp skriver i sin blogg, Miljöpartiet röstade inte för mini-alliansen. Och inte heller för oppositionens förslag. De avstod. Miljöpartiet lade ner sina röster.

Isetorp försöker få det till att det då blev som Miljöpartiet ville. Partiet fick både pengar till skolan och skogen på Östra Mariedal.

Jag ser det inte så. Jag ser att Miljöpartiet prioriterade skogen på Mariedal Östra före skolan. Jag ser att Miljöpartiet inte röstade för 16 milj kr till skolan och fritidshemmen. Jag ser att Miljöpartiet avstår att rösta i årets viktigaste fråga. Jag ser ett parti som inte förstår att man måste kompromissa om man ska samarbeta. Jag ser att Miljöpartiet satte sig själva på en piedestal och ville att alla andra partier skulle behandla dem annorlunda. Jag ser att Miljöpartiet ställde sig utanför den samlade ”stor-oppositionen”.

Jag ser ett parti som inte ser skogen för bara träd!

Och detta i ett läge när den styrande mini-alliansen får ”stryk” i två avgörande frågor. När frågan om vilka som ska styra Vänersborg i fortsättningen ställs på sin spets…

Marika Isetorp citerar några bevingade ord på sin blogg:

”…fick jag höra av Stefan Kärvling (V) att man inte både kan äta kakan och ha den kvar.”

Känner mig nästan som en filosof… Och jag trodde att påståendet var djupt… Men Isetorp vederlägger mitt påstående med ett ännu djupare:

”Men det kan man, verkar det som. Bara man äter russinen först och spottar ut det brända.”

Oj. Tänkte inte på det.

Men det var också en utvikning…

Miljöpartiet ställde sig alltså utanför samarbetet mellan oppositionspartierna. Det är inte alltid så lätt att förstå partiets prioriteringar och politik. Ändå tror jag att Miljöpartiet kommer att ta sitt förnuft till fånga och bli en framtida samarbetspartner till Vänsterpartiet och den övriga oppositionen. Som det har varit tidigare. För jag tror inte att Isetorps samarbete med Kurt Karlsson (SD), som Isetorp av någon anledning beskriver ganska utförligt i sin blogg, blir särskilt långvarigt…

Några ord om Sverigedemokraterna. Partiet avstod ju från att rösta i skolfrågan. Och det kunde väl inte tolkas på annat sätt än att Sverigedemokraterna tyckte att det var ointressant om småskolorna fick vara kvar eller inte. Trots att Kurt Karlsson, SD:s talesperson i Vänersborg, upprepade gånger uttalat partiets stöd till både småskolor och till extra satsningar på skolan. I budgetdebatten tog han och Sverigedemokraterna ställning för mini-alliansens förslag…

Ingen fattade något. Jag undrar om de som röstade på Sverigedemokraterna gör det. Men det är inte slut med det. Vid voteringen, så lade Sverigedemokraternas två representanter ner sina röster! De avstod från att delta i det viktigaste beslutet som fullmäktige fattar under året! Förra året var det likadant. Då sa Kurt Karlsson också att SD vill satsa på skolan. När han hade chansen att rösta på mer pengar till skolan – lade han och den andre sverigedemokraten ner sina röster.

Jag undrar varför Sverigedemokraterna ställer upp i valet i Vänersborg överhuvudtaget. De röstar ju inte ens i de allra viktigaste frågorna som kommunen behandlar. Vad är det då för mening med att Sverigedemokraterna finns i kommunfullmäktige? Jag hoppas att partiets väljare inser detta, och ser till att vi slipper SD efter nästa val.

Jag är kanske lite orättvis? Efter samtal med Isetorp (se hennes blogg) röstade ju faktiskt Sverigedemokraterna en gång under kvällen – för skogen på Mariedal Östra.