Arkiv
Om kommunens besparingar
Jag fick ett mail häromdagen från en läsare av min blogg. Han skriver och undrar hur politikerna kan ta ett beslut om att inte låta fontänen i hamnkanalen vara igång. Han tyckte för övrigt att det var ett korkat beslut.
Svaret blir att det är inget politiskt beslut att stänga av fontänen i hamnkanalen. Det är tjänstemännen som tar sådana här beslut om verksamheten. Skälet till att stänga av fontänen är, antar jag, att tjänstemännen har svårt att få budgeten, som är beslutad av politiker, att gå ihop – och därför letar poster där det kan sparas. Och då kom väl någon på den här ”vattenposten”…
Jag kan väl hålla med min läsare att fontänen är ett trevligt inslag i gatubilden och att den uppskattas av både turister och stadens egna invånare. Det bör finnas bättre ställen att spara på. Helt klart.
Dock inte på dammen vid Fridastatyn på Skräcklan.
Dammen vid Skräcklan är också ett annat trevligt inslag för både turister och vänersborgare. Eller brukar vara rättare sagt. Just nu är det inte rensat och dammen håller på att växa igen. Som en äldre förbipasserande vänersborgare sa:
”Det finns ingen näckros! Allt kvävs i den igenväxta dammen!
Det ser inte snyggt ut.
Det bör finnas bättre ställen att spara på. Helt klart.
Dock inte på demokratin!
TTELA berättar att politikerna i mini-alliansen drar sitt strå till besparingsstacken genom att ställa in kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges augustisammanträden. Om detta tycker jag inte!
Det är ett, om inte hot, så i varje fall en viss inskränkning i demokratin att ställa in politiska möten. En demokrati förutsätter att alla som är folkvalda får vara med och bestämma. De politiska mötena är tillfällen då de partier som inte ingår i betongblocket, t ex V, MP och VFP, får både information och tillfälle att yttra sig. Och 
påverka. Betongpartierna har ju anställda eller arvoderade representanter i kommunens presidier (=ordförande, 1:e och 2:e vice ordförande). Och dessa träffas ju och diskuterar politik. Mellan skål och vägg.
Även i augusti.
Att spara pengar på att ställa in politiska möten gagnar inte demokratin. Tvärtom, sammanträden är en viktig del av en levande demokrati.
Jo då, jag vet att Vänersborg har områdets dyraste politiker. Jag vet att varje vänersborgare betalade 880 kr för politiken 2010. Det här var också en viktig fråga för Gunnar Lidell och moderaterna. Före valet. Moderaterna hade som vallöfte att dra ner på ”politikkostnaderna”. De talade bland annat om att slå ihop nämnder, minska antalet betalda politiker etc.
Väl vid makten gjordes inget av detta. I moderaternas, folkpartiets och kristdemokraternas (ja, KD är faktiskt med och styr!) Vänersborg finns det fortfarande en heltidsanställd 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, arvoderade 2:e vice ordförande i de stora nämnderna, Barn- och Ungdoms-, Samhällsbyggnads- och Socialnämnden. Inte kunde moderaterna och de andra partierna i mini-alliansen avskaffa dessa poster när man vann valet och de egna representanterna skulle få ta hand om dem! Och eftersom styret kom att bestå av hela tre partier, så måste ju alla de ”högre” representanterna i varje parti få några betalda poster… Vallöftet glömdes bort.
Det var ju också helt ok för socialdemokraterna. De fick ju sin beskärda del i form av 1:e vice ordförandeposterna…
Fast man ska inte vara orättvis. ”Mini-alliansen” har visat vilja och handlingskraft… Nämndpolitikerna får inte längre gratis fikabröd till kaffet…
Men nu, efter snart 2 år, har mini-alliansen alltså börjat spara på ”politikkostnaderna”. Genom att ställa in möten. De själva träffas ju ändå. De har ju betalt för att driva politik. Vem vet, kanske nöjer sig inte betongpartierna med att bara ställa in augustisammanträdena… Kanske ställs sammanträdena under resten av året in? Varför inte? För inte behöver man väl lyssna på andra?
Och tänk vad pengar som skulle sparas… Pengar som kan användas till de arvoderade och heltidsanställda politikerna. Från betongpartierna…
Vem vet, det kanske till och med skulle bli lite pengar över till att hålla fontänen i hamnkanalen igång… Och att rensa dammen på Skräcklan…
Affären Kindblomsvägen: Överklagandet avvisat!
Den 11 juli skrev jag här i bloggen om hur ett antal människor, som bor runt skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut, hade överklagat ett beslut från Länsstyrelsen. (Se ”Affären Kindblomsvägen rullar vidare”) Så här skrev jag:
”…fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen “ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga.”
Det tyckte alltså inte ”grannarna” till salamandrarna. Människorna alltså. Så de överklagade till Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen agerade snabbt, och idag fick jag domen i min hand.
Mark- och miljödomstolen avvisar överklagandena.
Skälen för mark- och miljödomstolens beslut är bland annat följande:
”…får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. … Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. … Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. … Rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse tillkommer normalt inte en enskild klagande. … Det är visserligen tillåtet för enskilda att efter överklagande åberopa även allmänna intressen, men en förutsättning är att den som överklagar på ett eller annat sätt är berörd av beslutet.”
Domstolen kommer efter detta resonemang fram till:
”NN, NN, NN och NN (de överklagandes namn. Min anm.) har inte anfört några omständigheter som medför att de berörs av länsstyrelsens beslut beträffande anmälan om samråd på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga beslutet. Deras överklagande ska därför avvisas.”
Domstolen tar alltså inte ställning i sakfrågan. Domstolen säger ”bara” att de som överklagar inte har rätt att överklaga!
Moment 22!
De enda som kan överklaga Länsstyrelsens beslut är följaktligen vattensalamandrarna själva!!! Otroligt! Salamandrarna kan ju inte ens läsa…
Allvarligt talat. Hur ska vanliga människor kunna få, och ha, förtroende för betongpolitiker, betongtjänstemän och betongjurister? Och vad ska vanliga människor göra när betongbyråkrater fattar mer eller mindre huvudlösa beslut?
När jag läser domslutet från Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen, så får jag också en upplevelse av ”deja-vu”. Jag har varit med om det här en gång tidigare. Den gången gällde det när kommunfullmäktige den 19 maj 2010 röstade för att jag inte skulle få ansvarsfrihet för skandalen kring Arena Vänersborg. Detta trots att jag hade röstat nej till arenan vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Både i Barn- och Ungdomsnämnden och i kommunfullmäktige. Förvaltningsrätten, som jag överklagade till, tog då, precis som Mark- och miljödomstolen har gjort nu, inte upp sakfrågorna. Domstolen avvisade bara överklagandet av formella skäl. (Vill du veta mer om det som hände, så kan du läsa här: ”Moment 22”.)
Det är väl inte konstigt att människor i denna kommun, och i detta land, blir förbannande och reagerar mot upplevd maktfullkomlighet och upplevda diktaturfasoner?
Den enda ”motvikten”, som jag ser det, till alla betongbyråkrater, oavsett om de är politiker, tjänstemän eller jurister, är yttrande- och tryckfriheten. Det gäller att vanligt folk, och journalister(!), använder sig av dessa friheter för att skapa opinion mot all byråkratisk maktfullkomlighet.
Prata! Skriv! Kämpa! Demonstrera!
Och rösta 2014…
Föroreningar
Jag bläddrar efter hemkomsten vidare i mina TTELA. Det syns att det är typiska semestertider. Inte en enda ny skandal i Vänersborg… Bara gamla… Takraset… Kindblomsvägen…
TTELA skriver om att detaljplanen för Trenovaområdet blir försenad. Det krävs nämligen ytterligare undersökningar av den förorenade marken innan planen kan ritas – och spaden sättas i jorden.
Det verkar finnas mycket förorenad mark i kommunen. Marken i kvarteret Krögaren, där Nabbensbergs tegelbruk har legat en gång i tiden, visade sig vara förorenad. (Det kostade kommunen 6 milj kr i våras.) Vargöns hamnområde är förorenat. För att inte tala om älvbottnen i hamnen… (Kostnaderna för en sanering lär hamna på ett niosiffrigt belopp, om det nu blir aktuellt.) Marken där arenan står var förorenad… Och saneringen kostade ett antal miljoner då det begav sig.
Det finns tydligen mycket förorenad mark i kommunen. Och ibland verkar det också komma som en överraskning för de ansvariga… Fattas bara att marken på Ursand är förorenad….
Enligt Bert Karlsson, som porträtteras i TTELA den 14 juli, är campingen kanske inte direkt förorenad – bara misshandlad. Campingen kan dock bli Sveriges bästa,
”om bara politikerna förstår detta.”
Säger Bert. Det handlar väl om kommunala pengar kan man anta… Om politikerna förstår, att det behövs kommunala investeringar i området… Typ.
Bert får väl ställa sig i kö när det gäller att få del av innehållet i kommunens pengapåse. Om jag får vara med och bestämma, vilket jag antagligen inte får, så kommer nog Ursand, trots allt, ganska långt ner på prioriteringslistan. Först måste väl t ex all mark i kommunen, som ska bebyggas, saneras…
Vissa påstår att det behöver saneras i en viss central byggnad i centrum också. Det blir
dock, vad jag har hört, inte av förrän om lite drygt två år…
För övrigt har rötmånaden precis börjat. Vi hoppas dock att vädret inte fortsätter att vara lika ”rötet”, som det har varit hittills i sommar.
Takraset. Igen.
Efter en vecka på något varmare breddgrader så är man då tillbaka i Vänersborg. Och precis som alltid prioriteras läsningen av TTELA. De nummer av tidningen som har missats läggs omsorgsfullt i en hög, i kronologisk ordning.
Överst i högen hamnar numret från fredagen den 13 juli. Det är ett spännande nummer. Här återfinns t ex en artikel om Kindblomsvägen och de vattensalamandrar som bor i området. Det är inte bara jag som läser TTELA, TTELA läser mig också… Verkar det som. Jag skrev ju en blogg strax innan jag åkte om några medborgare som överklagade Länsstyrelsens beslut (här). Vattensalamandrar själva kan ju inte överklaga. Det kan tydligen inte heller människorna. Står det i artikeln. Enligt Länsstyrelsen är det antagligen bara Vänersborgs kommun som kan överklaga. Varför kommunen nu skulle vilja överklaga. Länsstyrelsen ”dömer” ju som kommunen vill.
Vanliga människor kan tydligen inte överklaga Länsstyrelsens beslut. Återigen ett exempel på en demokratisk återvändsgränd. Det tycks ibland som om medborgarna bara kan utöva sina demokratiska rättigheter vart 4:e år. Däremellan kan de som är valda, dvs politikerna, göra som de vill. Eller? Och de som inte är valda, dvs tjänstemännen, kan alltid göra som de vill. Eller?
På samma sida i samma nummer skriver TTELA också om takraset och tvisten kring vem som ska betala. Det handlar alltså om arenan. Igen.
Kommunen vill, som bekant, att takraset ska gå på försäkringen, dvs att Länsförsäkringar ska stå för kostnaderna. Det vill inte Länsförsäkringar. Och därför har kommunen stämt Länsförsäkringar på 3.911.050 kr. Det ska bli rättegång i november.
Under tiden betalar kommunen Lindahls jurister som arbetar med stämningen… Som
redan har kostat mer än vad reparationen av taket kostade… (Omkring 8 milj kr tror jag att juristerna har kostat.) Om kommunen förlorar i rätten kan kostnaderna för Vänersborgs skattebetalare bli mångdubbelt större…
Och till på köpet är Länsförsäkringar ”huvudsponsor” för arenan… Hå hå ja ja… Det är som en dokusåpa… Eller någon slags tragikomiskt drama. (Fast egentligen betalar Länsförsäkringar bara för sin reklam i och på arenan, 1,5 milj per år.)
Nu har Länsförsäkringars chefsjurist enligt TTELA lämnat in en skrivelse till tingsrätten i Vänersborg. Jag vet inte riktigt vad som är nytt i skrivelsen (jag har i skrivandes stund inte fått tag i den). Men redan i mars 2011 skrev Länsförsäkringar till Advokatfirman Lindahl, som företräder Vänersborgs kommun:
”Vi är överens om att det var ett konstruktionsfel på takkonstruktionen vilket innebär att skadan är undantagen försäkringen oaktat hur mycket felet påverkat skadan.
Vi har fått bekräftat att det fanns ”gammal” snö och is på taket före skadetillfället och vi får därför anta att tidigare snöbelastning bidragit och påverkat skadan varför försäkringsfallet inte är visat enligt försäkringsåtagandet för snötrycksskador.”
Det verkar som det nya i skrivelsen till tingsrätten är att Länsförsäkringar nu skickar med bildbevis (på den bristande skottningen av taket) och en riktig ”beräkning”. Det är tydligen så att takplåten var underdimensionerad med 14%, och inte 10% som var den tidigare beräkningen.
Av någon anledning, som jag inte förstår riktigt, går skrivelsen inte in på takbågarnas antal. Det var ju ursprungligen tänkt att finnas 18 takbågar i arenan. Det var det som gällde när fullmäktige tog beslutet. Men det fanns bara 13 takbågar när arenan stod klar. Det här måste väl ha haft betydelse för takplåtens bärförmåga? Kanske var takplåten rätt dimensionerad – om det funnits 18 takbågar?
Det tycks alltså inte som det har framkommit något direkt nytt i frågan kring takraset. Men artikeln i TTELA avslutas med ett citat ur Länsförsäkringars skrivelse till tingsrätten, som får mig att sätta kaffet i vrångstrupen. I skrivelsen, skriver TTELA, beskrivs hur det har förekommit tillfällen under vintern, där det har befunnit sig många människor i arenan och:
”I det sammanhanget måste ställas mycket stora krav på personsäkerheten för den allmänhet som besöker arenan.”
Vad är det Länsförsäkringar skriver? Att taket kan rasa igen?
Det här är anmärkningsvärt. Ligger det något i Länsförsäkringars antydan är det oerhört allvarligt! Och gör det inte det, så är det också allvarligt.
Gunnar Lidell (M) skrev en gång på Facebook angående arena-skandalen:
”Sanningen kommer dock allt närmare……….!”
Nu har Lidell suttit som kommunstyrelsens ordförande i 1,5 år. Det är dags att sanningen om arenan kommer fram!
Affären Kindblomsvägen rullar vidare
Ni vet det där lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut där det bor vänersborgare – både i form av vattensalamandrar och människor? Nu bor väl i och för sig de flesta vattensalamandrarna i skogsområdet och människorna bredvid. Fast det är inte heller helt rätt, några salamandrar bor antagligen i trädgårdarna. Hos människorna. Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
Fast frågan är väl om en vattensalamander kan kallas vänersborgare? Å andra sidan är ju inte människorna vid Kindblomsvägen det heller. I varje fall inte enligt socialdemokraterna. Marie Dahlin och Lennart Niklasson, frontfigurerna i socialdemokraterna, skrev ju i en insändare i TTELA:
”Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.”
”Ni” – det var inte vattensalamandrarna. Det var människorna.
Skogsområdet vid Kindblomsvägen är fortfarande aktuellt. Affären rullar vidare.
Det här har hänt kring skogsområdet vid Kindblomsvägen:
- 1933 beslutas den nu gällande detaljplanen för området.
- 2009: Byggnadsnämnden behandlar ett förslag om en ändring i detaljplanen för att möjliggöra byggnation av hus i det aktuella området. Förslaget hänger senare upp sig på oklara frågor kring trafiklösningen och på motståndet mot förslaget överhuvudtaget. Det blev inget av förslaget.
- 16 juni 2011: Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå fullmäktige att godkänna ett markanvisningsavtal, där kommunen säljer ett område på cirka 4.125 kvadratmeter till Modulbyggen Normstahl AB för 1.500.000 kronor.
- 7 sept 2011: Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att godkänna markanvisningsavtalet och försäljningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 28 sept 2011: Kommunfullmäktige återremitterar(!) frågan om Kindblomsvägen:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.” - 28 mars 2012: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lägger tillsammans en motion, om att göra skogsområdet vid Kindblomsvägen till Allmänplatsmark-natur.
- 10 april 2012: En tjänsteman på Fastighetsenheten ansöker hos Länsstyrelsen om ”dispens för exploatering”.
- 11 juni 2012: Barn- och Ungdomsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder:
”Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar istället på bifall till motionen. - 18 juni 2012: Samhällsbyggnadsnämnden behandlar motionen. Motionen avslås.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar bifall till motionen. - 19 juni 2012: Byggnadsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder
”Byggnadsnämnden anser att den gällande detaljplanen inte ändras från kvartersmark till allmän platsmark – natur.
Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.”
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 20 juni 2012: Länsstyrelsen beviljar kommunen dispens för byggnation av bostadshus.
Samhällsbyggnadsnämnden, som fick tillbaka frågan av fullmäktige i sept 2011, har inte behandlat återremissen från kommunfullmäktige. Vilket är anmärkningsvärt…
Ändå har ärendet alltså gått vidare, genom att en tjänsteman på Fastighetsenheten har ansökt om dispens för att bygga bostäder i skogsområdet. Och inte nog med det. Fastighetsenheten har dessutom anlitat en utomstående konsult i arbetet!
Till vilket pris?
Varför har Fastighetsenheten begärt dispens? På vems uppdrag? Anser förvaltningen att detta är ett sätt att bereda ärendet? Eller är det helt enkelt så att den styrande mini-alliansen och socialdemokraterna (mellan skål och vägg) har bestämt att området ska bebyggas?
Till varje pris?
För min del tycker jag att fastighetsenhetens agerande rimmar illa med en pågående beredning… Återremissen från fullmäktige borde rimligtvis beredas enligt beslutets intentioner och motionen borde behandlas färdigt innan en dispensansökan lämnas in. (Och en utomstående konsult anlitas…) Det är ju faktiskt kommunfullmäktige som ska fatta beslut i frågan.
Visst känns det som att demokratin i Vänersborg återigen sätts åt sidan? Enligt fullmäktiges skulle ju också en medborgardialog genomföras med de berörda i området. Det har inte skett.
Vilket är anmärkningsvärt…
Gunnar Lidell (M) borde slå näven i bordet, och likt en viss gammal partiledare, konstatera att:
”Någon jävla ordning ska det va’ i …”
Nu är det ju så att det finns inga lagar som säger att icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, människorna alltså, har rätt till skogsområdet. Däremot finns det lagar som säger att de andra icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, vattensalamandrarna alltså, har rätt till sin skog. Naturvårdsverket har till och med ägnat 62 sidor om vattensalamandrar, ”Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer”. (Du kan hämta skriften här.)
Det är därför som fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen ”ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga. Det tycker inte några av de boende i området kring Kindblomsvägen, människorna alltså.
- 11 juli 2012 (=idag): Länsstyrelsens dispensbeslut överklagas.
Vattensalamandrarna hade nog också överklagat om de hade vetat vad som var på gång…
De överklagande lägger fram sin sak på ett mycket välskrivet och välformulerat sätt. De inleder sin överklagan med:
”Vi anser att flertal fakta inte vägts in i bedömningen samt att man i dispensen gjort antaganden som inte kan kvalitetssäkra artens fortlevnad.”
De klagande pekar framför allt på två saker i den av Länsstyrelsen givna dispensen:
”Vi anser att varken föreslagna kompensationsåtgärderna eller ansvarsfördelningen säkrar artens fortlevnad.”
och
”Bristfällig inventering”
I överklagandet lyfter de klagande fram ett antal påståenden i den givna dispensen som de anser vara felaktiga eller som saknar faktaunderbyggnad.
Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
De klagande kommenterar:
”Tros vara understryker den bristande inventeringen – Fakta för detta saknas.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att området som är tänkt för nya villor, endast utgör en mindre del av salamandrarnas livsmiljö på Blåsut”.
De klagande kommenterar:
”Hur gör man denna bedömning när inventeringen är så begränsad? På vilken studie/inventering grundas detta antagande?”
Länsstyrelsen skriver:
”Området på Blåsut i stort utgörs av uppväxta trädgårdar ….som kan gynna kräldjurens fortlevnad….”
De klagande kommenterar:
”Ett overifierat antagande p.g.a för snäv inventering. Man kan heller inte förutsätta att privatpersoners trädgårdar skall säkra en arts framtida fortlevnad. Den tillåtna byggrätten är betydligt större än husen är idag. Det finns även en stor risk att den nya bebyggelsen med moderna stora hus på mindre trädgård leder till en modernisering av kvarteret med mindre trädgårdar som följd. Den nybyggda vägen kommer också att ta bort ytterligare ca 1000m2 uppväxt vegetation och kan aldrig ersättas.”
Länsstyrelsen skriver:
”De tänkta skyddsåtgärderna kommer att förstärka det kvarvarande grönområdets möjligheter att utgöra livsmiljö för salamandrar.”
De klagande kommenterar:
”Detta är en nyckelpunkt. Detta har inte validerats! Det finns liten uppföljning m.a.p kompensationsåtgärder varav flertal gått fel. ref: 620-56-36-0. I detta ingår även byggnad och framförallt skötsel av en damm. Det finns inga krav på skötsel av damm i dispensen.”
Länsstyrelsen skriver:
”En väg kommer att anläggas genom grönområdet men kommer att vara avstängd för genomfartstrafik. Trafik kommer inte på ett betydande sätt skära av salamandrarnas passage från lek-föryngringsplats till jaktmark och viloplatser.”
De klagande kommenterar:
”Det är inte genom grönområdet vägen kommer att anläggas! Detta är ett faktafel. I det tänkta exploateringsområdet kommer den planerade vägen definitivt skära av länken mellan den tänkta dammen och där inventeringen hittade viloplatser & jaktmarker för salamandrarna. Att bygga vägen innan man säkerställt även en flytt av dessa jakt & viloplatser kommer leda till kraftig försämring av livsbetingelserna.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att arterna kan leva kvar efter exploatering”.
De klagande kommenterar:
”På vilken kunskap eller erfarenhet grundar man detta? Det finns liten uppföljning rörande kompensationsåtgärder och vilken framgång de haft. Hur ser ansvarsfrågan ut. Vem är i slutändan skyldig att säkra fortlevnad? Kommunen söker en dispens för 3:e part som kommer att exploatera området. I detta markanvisningsavtal finns inga restriktioner rörande ansvar eller försiktighet. Det vi som lekmän undrar; – när väl allt är klart och exploaterat och salamandrarna bevisligen inte överlevt – vem är då åtalningsbar?!
Vi får se vad som händer med överklagan av Länsstyrelsens dispens. Oavsett utgången, så är det i slutändan ändå politikerna i kommunen som beslutar om skogsområdet kring Kindblomsvägen ska bebyggas eller inte.
Och som politiker är det flera intressen som ska vägas mot varandra. Naturligtvis ska folk ha någonstans att bo, men jag tror att det finns betydligt lämpligare platser att bygga på än vid Kindblomsvägen. Det är ju inte bara att smälla upp hus på varenda ”ledig plätt”. Det ska ju också finnas kvalitet i boendet.
Ett enigt fullmäktige har ställt samman de tankar och visioner som handlar om naturvärden, kulturvärden och sociala värden i den så kallade ”Grönplan Vänersborg 2008″. Denna Grönplan ska utgöra underlag ”vid förtätning och nybyggnad i tätorterna samt vid skötsel och bevarande av grönstrukturen”. Här kan vi bland annat läsa:
”Barnperspektiv ska alltid finnas vid analys av planering.
Gemensamma mål för bra samarbete mellan berörda.
Spara små ytor med natur för att skapa luft i bostadsområdena.
Bevaka möjligheter att skapa miniparker framförallt i centrala stan.”
De boende kring Kindblomsvägen får lägga ner mycket tid på att ”freda sig” och ”försvara sig” mot kommunens politiker och tjänstemän. Man kan ibland undra hur dessa politiker och tjänstemän tänker – inser de inte att de har fått sina uppdrag från kommunens invånare? Det är invånarnas intressen som ska tillgodoses. Vänersborgarna, även de som bor kring Kindblomsvägen, är ”vänner” och uppdragsgivare, inte fiender.
Och i mötet med medborgarna, så vore det lite uppfriskande om de kommunala representanterna lyssnade… Och de demokratiska spelreglerna följdes…
Lidell delar ut pengar
Det är ett halvår kvar till julafton, men tittar man på vädret, så skulle det lika gärna kunna vara jul redan nu. Grått, regnigt och trist… Med andra ord, en perfekt dag för att leta runt i kommunens diarium…
I diarierna ser jag att kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) också tycks tro att det är juletider. Han verkar vara på ett riktigt givmilt humör… Efter samråd med Marie Dahlin 
(S) och Johan Ekström (FP) agerar Lidell tomte och delar ganska frikostigt, tycker jag, ut julklappar till några av kommunens föreningar.
VW Airheads får 10.000 kr i marknadsföringsstöd för VWänerträffen. Det får föreningen om Vänersborgs kommun marknadsförs
”på ett tydligt sätt”.
Det andra paketet går till Vänersborgs Rugbyklubb. Klubben får 20.000 kr för att marknadsföra kommunen på sitt nya matchställ. I Onsjö Golfklubbs julklapp finns det 
5.000 kr. De pengarna ska användas till att tydligt marknadsföra kommunen under klubbens medverkan i ”Golfa Runt Vänerns verksamhet 2012”.
Den fjärde, och största, julklappen av dem alla får dock Blåsut/Vänersborg Bandyklubb. För 40.000 kr ska Blåsut, naturligtvis också på ett tydligt sätt, marknadsföra Vänersborgs kommun vid de olika arrangemangen.
Lidell delar alltså ut julklappar för 75.000 kr. Så här ett halvår före jul. Jag undrar dock vad Vänersborgs övriga klubbar och föreningar säger om dessa julklappar. De har nog inte ens insett att det går att skriva önskelistor till tomten så här års.
Förutom IFK Vänersborg då. Som alltid håller sig framme. IFK får ju 300.000 kr till marknadsföring under bandy-VM nästa år. Dessutom tog Gunnar Lidell (och Dahlin och Ekström?) ett beslut i april att betala 125.000 kr (exklusive tryckkostnader) för att IFK Vänersborg på olika sätt ska exponera Vänersborgs kommun. Eller som det står i avtalet:
”IFK Vänersborg har ett stort nyhetsvärde i de lokala tidningarna TTEla och Vänersborgaren samt i viss övrig rikspress. SVT och TV4 kan även ha bevakning av arenan samt sända matcher.”
Några av kommunens föreningar reagerar nog på, som de säkerligen upplever, orättvisorna i julklappsutdelningen. I oktober 2010 skickade Vänersborgs IF, Vänersborgs FK, Wargöns IK, Brålanda IF, Frändefors IF, Bosna, Vänersborgs HC, Vänersborgs RC och IBK Vänersborg in en skrivelse till kommunen, där de skrev:
”Det råder en uppseendeväckande fördelning av olika stöd till föreningslivet i Vänersborg. En förening – IFK Vänersborg – gynnas på ett synnerligen anmärkningsvärt sätt”
Kanske är det dags för en ny skrivelse?
Man kan för övrigt undra efter vilka principer som jultom…, Gunnar Lidell menar jag naturligtvis, delar ut sina julklappar. Så vitt jag vet, så har kommunen ingen policy kring marknadsföring eller marknadsföringsbidrag. Kanske går pengarna till de föreningar som varit snällast under året? Kanske är det först till julklappssäcken som gäller? Eller är det helt enkelt så att Gunnar Lidell från och med nu tänker ge alla klubbar pengar till marknadsföring? Fast – pengapåsen för detta ändamål är begränsad. Det vet jag.
På tal om att dela ut pengar. I diariet hittar jag också en annan ansökan om pengar, dock inte om pengar till marknadsföring. Två anställda på träningsskolan på Mariedal skriver till kommunstyrelsen:
”Våra elever klarar inte av grundsärskolans mål, mycket på grund av att de har grava utvecklingsstörningar och ingen verbal kommunikationsförmåga. … För närvarande finns det ingenstans för eleverna att komma undan alla intryck. Därför vill vi skapa ett ro-rum, ett litet rum som ger elever möjlighet att få just ro och lugn.”
De avslutar sitt brev:
”Som verkligheten ser ut i skolans värld så finns det inga möjligheter att rymma dessa investeringar i en redan liten budget, så därför vänder vi oss till Er för hjälp med detta!”
När jag läser hela brevet/ansökan så känner jag mig lite beklämd. Borde inte ett sådant här rum vara standard på träningsskolan?
Med tanke på dessa juletider förutsätter jag dock att eleverna på träningsskolan får pengar till sitt rum.
Övertalighet i förskolan?
Såg ni rubriken i gårdagens TTELA?
”Sex får dela på dryg miljon för att sluta.”
Det handlade om att sex anställda, i huvudsak barnskötare, hade erbjudits och accepterat en avgångspremie för att sluta sin anställning i Vänersborgs kommun.
Det här tyckte inte bara kommunen var bra, TTELA:s ledarskribent skrev en hel krönika om det. Ledarskribenten (se här) tyckte att hela förfarandet var:
”Ett klart godkänt sätt att tackla övertalighet.”
Och det är det helt säkert. Går det att lösa övertalighet genom ett erbjudande om avgångspremie och som sedan antas helt frivilligt är det ju kanon. Jag menar, att bara få ett ”hej då” och sparken är ju inget alternativ direkt. Och så slipper ju kommunen på detta sätt också att säga upp yngre personal. Eller? Är detta hela sanningen…?
Övertalighet?
Övertalighet på personal? I Vänersborgs förskolor? Det låter underligt. TTELA tar inte alls upp frågan.
Jag skriver ett mail till kommunen – och får svar ganska omgående:
”Hela våren har placeringsassistenterna flaggat för att det inte finns tillräckligt med barn för att fylla lediga platser i höst.
Eftersom våra chefer får sin budget utifrån elev/barnantal har bristen på barn gjort att man måste minska på personalen för att få ihop budget.
Vid våra genomgångar med förskolecheferna inför höstens organisation har vi fått in övertaligheter och vakanser från varje chef.”
Finns det inte tillräckligt med barn? Är det brist på barn? Står förskolorna halvtomma i Vänersborg? Det verkar så.
Men så är det inte.
Några siffror.
Mellan 2008 och 2009 skedde en förtätning inom förskolan till 18,5 barn per 2,85 personal. Förskolan tog emot 124 nya barn utan nyanställning. Det var för några år sedan. Men sedan dess har det bara fortsatt… I den långa verksamhetsberättelsen för 2011 som behandlades i våras stod det:
”Under året har antalet inskrivna barn ökat både i åldern 1-5 år och 6-12 år. Detta har inneburit att personalkostnaden per inskrivet barn inom förskolan och fritidshem har minskat. … Andelen inskrivna barn i kommunala förskolor, fritidshem och enskild pedagogisk omsorg ser ut att fortsätta öka. … För våren 2012 kommer grupperna ytterligare att förtätas. … Inför 2012 ökar antalet inskrivna barn ytterligare både inom den kommunala förskolan och enskild pedagogisk omsorg. Detta innebär att budgeten per barn minskar.”
Den långa verksamhetsberättelsen beskriver också att föräldrarna reagerar på detta:
”Många föräldrar inte kände sig helt trygga när barnen var i förskolan, för de kände en oro över stora barngrupper och minskad personaltäthet.
Och i Mål- och Resursplanen för 2013-2015 står det:
”Då antalet inskrivna barn ökat under flera år har detta inneburit ett mindre budgetanslag per barn, vilket leder till lägre personaltäthet.”
Övertalighet på personal i Vänersborgs förskolor?
Nej!
Såg ni rubriken i dagens TTELA?
”Personalen har tröttnat”
TTELA berättar om att de anställda på Hallebergs förskola har skrivit ett öppet brev till Barn- och Ungdomsnämnden. Det här brevet skrev jag om den 26 maj(!). (Klicka här!) Då skrev jag så här:
”Personalen beskriver den situation som kommer att råda på förskolan i höst, när ytterligare en småbarnsavdelning stängs och barnen flyttas över till de andra avdelningarna.
“22 st barn 3-5 år. 23 st barn 3-5 år. 16 st barn 1-3 år. På varje avdelning finns det 2,80 personal.”
Personalen på Halleberg skriver att den enda gång som alla 3 i personalen finns på plats i barngruppen samtidigt, är mellan kl 10-12.30. I bästa fall. Ibland händer det att någon måste gå på ett möte. Övrig tid på dagen är man 1-2 personal.
Personalen skriver att det här är inget unikt för Halleberg, det är så här i hela kommunen. De vill att vi politiker ska vara medvetna om:
“att vi personal är ensamma om ansvaret för många barn långa stunder under dagen, t ex under utevistelse 1 personal 19-20 barn.”
Personalen konstaterar att det med de förutsättningar som finns idag är svårt att uppfylla Skolverkets krav.”
Ena dagen skriver TTELA om övertalighet i förskolan, nästa dag om att det finns för lite personal i förskolan. Hur hänger detta ihop?
I svaret jag fick från kommunen stod det:
”våra chefer får sin budget utifrån elev/barnantal”
Det här är nyckeln. Det är inte brist på barn, det är brist på pengar! Det är brist på pengar 
i de olika förskolorna, därför att pengen per barn är alltför låg! Om inte grupperna fylls (till en absolut maxgräns) i de olika förskolorna, så får inte förskolecheferna tillräckligt med pengar. Och då kan de inte behålla sin personal. Och då uppstår övertalighet…
Med andra ord, det är inte för få barn! Det är för lite pengar!
Övertalighet på grund av ekonomiska skäl alltså!
Och vad gör då kommunen? Passar på att öka personaltätheten genom att låta personal arbeta kvar? Nä, de pengar som finns används till att göra sig av med personal… Inte ska kommunen ha högre personaltäthet här inte…
Kommunen satsar alltså drygt 1 miljon kronor för att göra sig av med personal! Istället för att använda samma pengar i verksamheten, kanske anställa fler. Så att det blir t ex mindre barngrupper.
Något är feltänkt…
TTELA – folk och folk
Ibland kan man bli lite småsur på TTELA. Då menar jag inte att jag blev småsur på den artikel som TTELA hade igår om den gamle sossen och fd kommunalrådet S Anders Larsson. Det är naturligtvis av allmänt vänersborgsintresse att Larsson har en pension på 23.857 kr i månaden fram tills han går i ålderspension.
Det kan man ju inte blir småsur för.
Inte på TTELA i varje fall.
TTELA har ju dessutom publicerat betydligt ”smaskigare” nyheter än detta. Jag minns t ex att TTELA för några år sedan i sitt journalistiska grävande hittade en aktiv moderat politiker som var skyldig hela 15.000 kr i skatt för sin näringslivsverksamhet. Och en vänsterpartikollega som hade missat en räkning på några hundra kronor…
S Anders Larsson är ju faktiskt känd av de flesta vänersborgare. Så i allmänintressets namn, så måste ju TTELA skriva om honom. Larssons verksamhet har dessutom konsekvenser för alla skattebetalare i kommunen. Hans skapelse Arena Vänersborg 
kostar fortfarande en massa pengar, omkring 25 miljoner kronor per år. Kanske mer. Och ska antagligen kosta så i 30 år till.
Och på det, så ska alltså vänersborgarna betala Larsson sammanlagt 1.073.565 kr tills dess han fyller 65 år.
Visst är detta av allmänt intresse.
Dessutom hade TTELA en artikel idag där S Anders Larsson förekommer, ja han blir till och med intervjuad. Artikeln handlar om IFK:s biljettsystem. Den artikeln gör mig också småsur. Dock inte på TTELA.
Nä, idag blev jag småsur på TTELA av ett annat skäl. Kanske en småsak. Men ibland reagerar jag på småsaker. Särskilt om det finns en orättvisa inbyggd. Även om den är liten.
Idag publicerar TTELA en insändare om att ersätta bensin med etanol. Insändaren är egentligen ingen insändare. Den är ren och skär reklam. Skriven av självaste VD:n på St1 Sverige AB.
Fast det är inte därför jag är småsur på TTELA, även om jag brukar tanka hos någon av konkurrenterna. Men när jag läste den så kallade insändaren, så slog det mig att den var väldigt lång. ”Insändaren” var på 1.717 tecken. Och det gör mig småsur.
Varför då?
Så sent som för 1,5 månad sedan blev jag personligt angripen i en insändare i TTELA. Jag skrev då en insändare som svar. Så klart. Och fick efter någon timme följande svar från TTELA:s redaktion:
”Jag har kortat ner texten.”
Det här var lite småaktigt tyckte jag och citerade ur de pressetiska reglerna:
”De pressetiska reglerna syftar till att ge den enskilde ett skydd mot publicitetsskador utöver det som lagen erbjuder. Reglerna anvisar tidningarna att undvika uppgifter om enskildas privatliv, som saknar uppenbart allmänintresse. Behörigt utrymme ska ges åt rättelser och genmälen. … Var generös med bemötanden.”
”Behörigt utrymme.” ”Var generös med bemötanden.” Mitt svar var på 1.265 tecken; 59 tecken och 206 blanksteg för långt…
Jag framförde dessa synpunkter till TTELA. TTELA:s slutgiltiga svar var:
”Sedan flera år tillbaka har vi haft den här maxgränsen och bestämt oss för att vara konsekventa och inte göra några undantag. Det är naturligtvis tråkigt att du inte blir nöjd med min nedkortning, men nu vet du i alla fall till nästa gång att 1000 tecken gäller även i de fall man har blivit påhoppad.”
Dagens insändare är alltså 1.717 tecken lång…
Småsak? Kanske. Men ibland är det tydligen skillnad på folk och folk.
I varje fall på TTELA.
Och det gör mig småsur.
.
PS. Hellre ett nedkortat svar än inget alls. Därför blev min insändare publicerad med max 1.000 ord. Du kan läsa den ”oklippta” versionen här.
Resa i Västergötland
I fredags åkte min ”gamle” SO-kollega Dennis och jag på en liten rundresa i Västergötland. Vi är båda tämligen intresserade av historia. Nu tyckte vi att det var dags att återuppliva lite av Västergötlands äldre historia. Vi har nämligen gjort några resor tidigare. Västgötaresan gav mig också några tankar kring lite annat.
Det var några år sedan (drygt 30 år sedan faktiskt) som diskussionerna, om var Sveriges vagga låg, var som livligast. Några amatörhistoriker 
opponerade sig då mot den traditionella historieskrivningen. De hävdade att det var från Västergötland som den svenska riksbildningen utgick, och inte från Uppland. På senare år har diskussionen till viss del tagit ny fart i samband med Guillous böcker om riddare Arn. ”Amatörerna” från Västergötland kan nog sägas ha vunnit ”kampen” mot historieprofessorerna i Uppsala.
För visst är det väl så, att det var från Västergötland som den då, i början på det förra milleniet, ”moderna” godsägarklassen med sina riddare och med kristendomen 
som den nya ideologin kom och som gjorde slut på det gamla vikingasamhället med trälar och asadyrkan. Och skapade ett enat Sverige. Det kan ju inte vara någon slump att den förste kristne kungen döptes i Husaby och att Birger Jarl ligger begravd i Varnhems kyrka.
Tyvärr nämns aldrig Vänersborg i debatten om Sveriges vagga. Det hände tydligen inget i de här trakterna som var av betydelse. Även om några av de skepp lastade med både varor och engelska missionärer torde ha tagit den här vägen förbi fallen i Trollhättan och vidare till trakterna kring Kinnekulle.
I trakterna kring Kinnekulle, mer bestämt i Götene, ville politikerna slå mynt av det 
nyvaknade västgötaintresset i samband med ”amatörhistorikernas” seger och Guillous böcker om Arn. Det var ju vid foten av Kinnekulle, som Arn föddes. Och det var här han byggde sin kyrka i Forshem, helgad till ”Jesus Kristus och den heliga graven”.
På några år satsade Götene kommun ungefär 85 miljoner kronor på att anlägga en medeltidsvärld. Vid invigningen på sommaren 2008 var anläggningen inte ens halvklar. Men det var bråttom. (Undrar varför det känns som om jag har varit med om detta förut?)
Det gick inget vidare för medeltidsvärlden. Inte heller Bert Karlsson lyckade få lönsamhet i anläggningen, när han kom in i bilden något år senare. Bert Karlsson bytte koncept och gjorde om anläggningen till mer av ett lekland, ”Äventyrslandet Kinnekulle”. 
Det gick inget vidare för äventyrslandet heller. Förhoppningarna på 100.000 besökare grusades. Det dök bara upp 22.000 betalande. Och det blev en hel del trassel mellan Bert Karlsson och Götene kommun. Nu har parterna dock ingått ett avtal som innebär att alla skulder och fordringar mellan Berts bolag och kommunen är reglerade.
Götene står nu där med ett äventyrsland/medeltidsvärld som innebär både borgensåtaganden och skulder, som uppgår till minst 4 milj per år. Och vad jag förstår så är anläggningen numera stängd och Götene försöker sälja den. Kommunen har dock inte fått några seriösa bud.
Bert Karlsson å sin sida ångrar satsningen och engagemanget (NLT):
”Det var idiotiskt av mej att gå in i detta. Jag hamnade i en mycket svår sits när jag inte kunde kontrollera allt till hundra procent.”
Bert Karlsson skyller också på (Expressen):
”Det blev jättemycket problem tack vare den här negativa inställningen som hela tiden fanns. Politikerna förgiftade projektet.”
Som bekant har Bert tagit sitt pick och pack och dragit vidare. Denna gång till Vänersborg och Ursands camping.
Dennis och min resa hade inte äventyrslandet/medeltidsvärlden i Götene som mål. Vi tog istället vägen om Vänermuséet i Lidköping. Muséet hade inte så mycket med medeltiden att göra, även om det faktiskt tog upp detta också. Muséet var naturligtvis uppbyggt kring innanhavet Vänern.
Vänermuséet, som förresten låg vid Framnäsbadet, visade sig vara ett fantastiskt litet museum, modernt och med kreativa lösningar. Dessutom fick besökaren ofta vara aktiv. Jag antar att Vänermuséet inte är speciellt lönsamt, men idén om ett museum om Vänern är fantastisk och ett besök rekommenderas.
Vår västgötaresa styrdes också mot Spiken, det gamla fiskeläget på Kållandsö, bara några kilometer från Läckö slott. Vid sitt invigningstal på Ursandsstugan i onsdags nämnde faktiskt Bert Karlsson Spiken. Det var i sammanhanget ”marknadsföring” och ”kommersialisering”.
Och visst var det ”kommersialiserat” i den gamla hamnen. Flera restauranger och kiosker, parkerings- och båtplatser, rökerier och affärer. Och hus. Både vid vattnet och längre upp i skogen. Du kan t ex hyra en sjöstuga med sovloft på 61 kvm för 1.540 kr per dygn.
Jag antar att Spiken såg väldigt annorlunda ut förr, mer naturligt och genuint. Å andra sidan var det säkert en bygd där det inte fanns särskilt många människor. Det var säkert ganska ”dött”. Men jag blev positivt överraskad av Spiken och skulle lätt rekommendera ett besök dit. Om inte annat för att köpa lite gös till en fiskälskande partner…
Tänk, jag undrar om Spiken är Bert Karlssons förebild för Ursand?
Västgötaresan visade att det finns många likheter mellan Vänersborg och ”resten av” landskapet Västergötland, både när det gäller problem och möjligheter. Och Bert.
På gott och ont.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer