Stefan Kärvlings blogg

Sikhall, vid Vänern, i Dalsland – en pärla. Här är badvattnet kanske varmast i hela Vänern. De långgrunda stränderna och de sydliga vindarna skapar en vattencirkulation som trycker in ytvattnet mot stranden. Sanden i Sikhall är mjuk och fin. Det finns knappt en enda sten på den sandiga bottnen, som sträcker sig hundratals meter ut i vattnet.

Det finns stugor på Sikhall. Det finns en camping. Det finns en kiosk. Det finns en restaurang. Det finns parkeringar.

Sikhall är på många sätt jämförbart med Ursand. Kanske till och med strået vassare. Men det spelar inte så stor roll. Kommunen satsar på Ursand. Kommunen har avsatt 5 miljoner kr varje år i 3 år till investeringar på Ursand. I Sikhall läggs det inte många kronor. Sikhall för en tynande tillvaro.

Sikhall ligger längre från kommunhuset.

Jag var uppe i Sikhall i fredags och tittade mig lite omkring. Sikhall har ju på flera sätt stått i centrum för kommunen i flera år, trots avståndet från kommunhuset. I varje fall för Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen. Här har politiker och tjänstemän varit ute och spanat, mätt och registrerat i flera år. För i Sikhall bor Magnus Larsson…

Jag gick runt lite vid själva badet. Det är igenväxt på stora delar av stranden. Om det hade röjts så hade det funnits upp mot 1,5 km sandstrand.

Som skattebetalare var jag nyfiken på den mark som kommunen för inte så länge sedan köpte in, se bild. Av någon anledning. Kommunens mark består mest av ett ”träsk”. Marken sköts inte, den röjs inte, den används inte – den bara finns där. Av någon anledning.

Jag noterade att det inte finns några toaletter vid badet. Det sades mig att det ställs ut några ”baja-major” på somrarna. Som både luktar och drar till sig flugor. Tråkigt, särskilt som restaurangen ligger i vindriktningen.

Jag sätter mig något konfunderad i bilen, varför satsar kommunen inte mer på badplatsen i Sikhall? Denna pärla.

Jag åkte någon kilometer till Sikhalls gamla magasin. Härifrån gick havreexporten till hästarna i England i slutet av 1800-talet. Det var en blomstrande tid. Det fanns tydligen också ett tegelbruk i området.

Vid magasinet ligger Vänersborgs Segelsällskaps klubbstuga, eller rättare sagt, en av dem. Här går bryggorna ut i vattnet. Här har kommunen också renoverat en stenpir. Det sägs att det ska läggas ut fler flytbryggor här. Fast jag vet inte om det är Segelsällskapet eller kommunen som betalar. Det är väl kommunen antar jag. Jag hoppas att de inte påverkar vattencirkulationen i badviken, så att det slammar igen. Men det har säkert kommunen redan kollat. Precis som de säkert har kollat att grannarna tycker att det är ok med nya bryggor.

Även vid magasinet äger kommunen mark, en liten landtunga mellan Segelsällskapets fastighet och privat mark. Den här marken fick kommunen som gåva av Magnus Larsson om jag inte minns fel. Men kommunen ville inte ha den gratis, så den betalade lite drygt en miljon för den. Av någon anledning. Så tror jag att det var. Om jag minns rätt så ville kommunen också ha just denna mark för att säkra allmänhetens intresse, så att det blev tillgängligt på området. Fast jag ser inte riktigt vad allmänheten ska göra just i detta område av Sikhall.

Men det gör kommunen. För det är nog mycket allmänhet just här. Kanske mer än vid badplatsen. För annars skulle ju inte kommunen ha uppfört en ny fin toalettbyggnad på platsen. Att den ligger alldeles bredvid Segelsällskapets fastighet är nog en slump i sammanhanget.

Den lilla vägen på kommunens mark är full av hålor, vilket för övrigt hela vägen till Sikhall är. Det sliter på fordonen. Det är ju en del tung trafik på vägen också.

Vid magasinet snöröjdes inte vägen i vinter. Kanske räckte inte kommunens pengar till?

Svänger man till höger vid magasinet, så kommer man till ”Politikerhyllan”. Det är här som Byggnadsnämndens och Byggnadsförvaltningens kamp med Magnus Larsson utspelade sig under drygt 7 år. En kamp som för övrigt Magnus Larsson alldeles nyligen gick segrande ur.

Politikerhyllan har blivit lite av ett utflyktsmål. Den har blivit, rätt eller orätt, en symbol för den ”lille mannens” kamp mot myndigheterna. Och allt började för att Magnus Larsson lade ett högre bud på fastigheten än en politiker i området. Sägs det. I varje fall har denne politiker fått ge namn åt stället.

Efter rundturen i Sikhall var det dags att ge sig av hemåt igen. Jag kunde inte låta bli att fundera över kommunens prioriteringar. Det känns som om kommunens satsningar är lite ”snedfördelade”. Massor av pengar till Ursand, och minimalt till Sikhall. (Kan det ha något att göra med Bert?) Men det känns också som om kommunens satsningar i Sikhall har varit lite ”snedfördelade”. Pengarna har gått till ogenomtänkta markinköp och till området vid Sikhalls magasin, istället för dit där pengarna behövs bättre, Sikhalls badplats.

Och vägen dit.