Epilog: Koloniområdet på Nabbensberg
Det var en gång ett koloniområde…
För några år sedan fanns det ett blomstrande koloniområde ute vid Nabbensberg, alldeles bredvid kanalen. Det låg mycket vackert längs Karls Grav – centralt men ändå avskilt. Det var inget stort område, men det var lugnt och mysigt. Koloniområdet hade legat på samma plats sedan 1982.
Det var ett litet paradis för de som hade sina kolonilotter här. Många av dem bodde i lägenheter och kolonilotten var ett sätt att både få odla lite egna grönsaker och få välbehövlig avkoppling från vardagen. Det gällde “gammelsvenskar” såväl som “nysvenskar”. Allmänhetens tillgång till området var också stort. På stigen vid kanalkanten klippte koloniarrendatorerna gräset och de hade placerat ut bänkar. Och tack vare att det var röjt och klippt vid kanalen så kunde metartävlingar hållas utan problem. Koloniområdet främjande på många sätt det rörliga friluftslivet och allmänhetens tillträde till vattnet.
Arrendeavtalet för kolonierna löpte ut år 2020. Avtalet förlängdes inte och området var tömt förra året, 2021. Det var följden av en princip. Det saknades nämligen bygglov och strandskyddsdispens för området. Det var alltså inte så att kommunen hade några andra planer för koloniområdet vid Nabbensberg, det
fanns inga sådana planer. Det skulle t ex inte byggas något annat på området som t ex industrier och större fastigheter som det finns fullt av på andra sidan kanalen…
Det kanske till och med var så att kommunen och Länsstyrelsen ansåg att koloniområdet hindrade det rörliga friluftslivet och allmänhetens tillträde till vattnet. Det fanns hur som helst ingen större flexibilitet i deras agerande.
Jag gjorde ett besök på området för några dagar sedan.
Det var ett mycket tråkigt återseende. Kolonistugorna var rivna, trädgårdarna igenväxta, bänkarna borta och inga människor syntes till. Ingen skötte längre det gamla koloniområdet.
Kommunen och Länsstyrelsen har sina principer, och de ska följas… I varje fall ibland. Och nu har allmänheten och det rörliga friluftslivet fri tillgång till området. Och så även småkrypen.
Men, blev det bra?





Sören Skarback, författare, har varit medlem i Föreningen Örgryte Koloniträdgårdar ända sedan 1985. Området miste på 1960-talet, på hans föräldrars tid som kolonister, en tredjedel av sin yta. Och i hans föreläsningar runt om i landet (även i England) berättas det om många koloniföreningars sorgliga totala bortröjningar – dock inte i moderna tider(!). Alltså: Väldigt många har röjts bort, men det var i längesen flydda tider, så detta att skövla kolonin vid Nabbensberg gick absolut stick i stäv mot nutida svenska politiska ställningstaganden och positiva syn på kolonirörelsen. Politiker ser värdet i de trevliga gröna områdena, som även icke medlemmar får vandra genom och glädjas åt. Och vad den nämnda (ända in på 1980-talet nedläggningshotade) Örgrytekolonin beträffar, där den är omgiven av allt tätare och påbyggda bostadsområden, så framhålls varje vecka i åtskilliga fastighetsannonser i dagspressen närheten till ett sådant grönt område – det höjer (på gott och ont) bostadspriserna och stadsdelens attraktionsvärde.
GillaGilla
Byråkrati utan sunt förnuft
GillaGilla
Vi är många som minns området, känns bittert. Nu går eller cyklar man förbi ”monumentet”, Allmänheten syns inte till nu när man äntligen fått strandskyddat tillträde. Jo, bilarna från hyresgästerna från det nya höghuset intill har hittat plats att parkera.
GillaGilla
Inbland ska principerna följas för principernas skull. Även om ingen människa kan se något meningsfullt syfte med det. Och även om människor skadas. Synd att området inte var ”lönsamt” …
GillaGilla