Arkiv

Archive for augusti, 2022

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)

31 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

Det hände mycket kring Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall under året efter att Vänersborgs kommun hade förköpt/exproprierat de strategiskt mest värdefulla delarna av Magnus Larssons fastigheter. Kommunen lade till och med ner en del pengar på investeringar för att förbättra området kring småbåtshamnen. Och de flesta åtgärderna var önskade och “beställda” av Segelsällskapet. Det spelade antagligen också en viss roll att kommunen sannolikt hade bestämt sig för att visa invånarna i Sikhall att kommunen minsann var en bättre ägare till hamnområdet än vad Magnus Larsson någonsin skulle vara.

Kommunen kanske lurade några i början, men det stod snart klart, för att inte prata om idag 2022, att kommunen köpte området bara för att hindra Magnus Larsson från att utveckla Sikhall. Det har nämligen inte hänt mycket på kommunens fastighet i Sikhall sedan 2008. Sikhalls Magasin har t ex blivit så nedgånget att Stiftelsen har fått låsa dörrarna. Det är för farligt att gå in i byggnaden, taket kan rasa. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har knappt skett någon utveckling av hamnen och som grädde på moset – den detaljplan som Magnus Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall har beställt är fortfarande inte klar efter mer än 7 (sju!) års arbete. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det medvetet försenade detaljplanearbetet har lagt en blöt filt över utvecklingen i Sikhall, det byggs t ex inte längre några bostäder – byggnadsnämnden säger nej till förhandsbesked för Larsson. Skälet är att det inte finns någon detaljplan…

Kommunen har på ett effektivt stoppat all utveckling i Sikhall. Till sorg för alla invånare i Sikhall och Gestad – och alla som skulle vilja bo där. Och till sorg för alla vänersborgare som vill se en attraktiv och hållbar kommun – i alla delar, hela livet…

Efter att Länsstyrelsen den 2 december 2008 hade beviljat strandskyddsdispens för Segelsällskapet till en flytbrygga som skulle fästas på kommunens stenpir stoppades hela projektet av Magnus Larsson. Det var så uppenbart att Länsstyrelsen (och kommunen) hade överträtt sina befogenheter – och Sveriges lagar. Tyvärr kan jag inte hitta någon dokumentation över vad som hände. Men det blev inget av planerna.

Sedan går månaderna… Och åren…

Jag har inte fått något dokument från kommunens diarium som handlar om Vänersborgs Segelsällskap förrän ett från den 3 mars 2014. Det är alltså ett hopp i tiden på nästan 6 år. Det förefaller osannolikt att Segelsällskapet inte hade mailat eller kontaktat kommunen på något sätt under denna långa tid. Men några dokument verkar inte finnas i diarierna. Kanske sköttes kontakterna via telefon eller informella möten. Många på kommunen var ju även medlemmar i Segelsällskapet.

Den 25 september 2013 antog kommunfullmäktige i Vänersborg en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten”. I strategin hade Sikhall pekats ut som en lämplig plats för att utöka antalet båtplatser.

Den 3 mars 2014 inkom då “äntligen” en skrivelse från Segelsällskapet till Vänersborgs kommun. Det fanns fortfarande ett behov av fler båtplatser i Sikhall menade klubben och fortsatte:

“En förutsättning för en utveckling av hamnen är dock att det går att skapa ett förbättrat skydd mot vågor då viken har ett utsatt läge särskilt vid sydostliga vindar.”

Det är samma problem som tidigare, och vågorna är helt klart ett problem för småbåtshamnen. Segelsällskapet ville se att kommunen byggde en vågbrytare:

“med utgångspunkt från udden där Sikhalls magasin och den nuvarande stenbryggan är belägna, dvs inom det mark- och vattenområde som Vänersborgs kommun äger.”

Från Segelsällskapet var man beredd att delta i diskussionerna och utformandet av någon typ av samverkansprojekt.

Tre månader senare fick Segelsällskapet svar på sin skrivelse. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade nämligen den 12 juni 2014 att skicka förvaltningens yttrande som svar till Segelsällskapet.

Yttrandet började med en beskrivning av hamnen i Sikhall. Tjänstepersonen skrev bland annat:

“Totalt finns det plats för 40-50 båtar i Sikhall, varav ca 20 är gästplatser. Kommunen har 5 platser för uthyrning, i övrigt är det Vänersborgs segelsällskap eller privata uthyrare som ansvarar för båtplatserna.”

Tjänstepersonen pekade på att en utbyggnad av hamnen var möjlig med 50-100 nya båtplatser genom:

“komplettering av befintliga bryggor och befintlig pir.”

Men… Den förståelse och beredvillighet att satsa pengar som kommunen hade visat året efter förköpet/exproprieringen av Magnus Larssons mark var som bortblåst… För att inte tala om alla planer som kommunen hade meddelat som motiv för nödvändigheten av att förköpa/expropriera Magnus Larssons mark och vatten innan november 2008… Av de planerna fanns inget kvar.

“Strategin för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten säger att kommunen har i dagsläget inga planer på att utveckla nya småbåtshamnar. Den som är intresserad av att anlägga en småbåtshamn ska själv bekosta och genomföra de utredningar som krävs att anlägga en ny hamn. Kommunen avser inte att ansvara för anläggandet och skötsel vid nyetablering av småbåtshamn.”

Det var stopp, kommunen skulle inte göra något. Det fanns inga pengar till någon utbyggnad av hamnen i Sikhall. Och antagligen inte heller till reparationer och underhåll av den. Det var upp till Segelsällskapet och eventuellt andra intresserade. Men naturligtvis hade inte en förening som Segelsällskapet det kapital som krävdes för att anlägga en ny småbåtshamn. (Det tar jag i varje fall för givet.)

Kommunen avslutade svaret med både ett förbehåll och en brasklapp:

“Innan en utbyggnad av hamnen kan göras ska samtliga fastighetsägare med Seglingssällskapet ta fram en vision och investeringskostnad hur hamnen ska se ut samt klargöra ägarförhållanden för småbåtshamnen samt hur underhåll och drift ska finansieras. Då kommunen har ett fåtal båtplatser i hamnen ämnar inte kommunen att vara initiativtagare.”

Samhällsbyggnadsnämnden antydde att kommunen kunde ställa upp på en utbyggnad, om “samtliga fastighetsägare” utarbetade planer och beräknade kostnader. Jag vet inte om svaret till Segelsällskapet var positivt eller inte, om kommunen skulle vara med eller inte. Men en sak vet jag, det fanns bara tre fastighetsägare i Sikhalls hamn. Det var Vänersborgs Segelsällskap och Vänersborgs kommun – och Magnus Larsson…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Kommunstyrelse imorgon 31 aug

30 augusti, 2022 2 kommentarer

Imorgon onsdag är det en slags nypremiär. Kommunstyrelsen (KS) sammanträder för första gången denna sensommar/höst. Dessutom är det sista sammanträdet före valet den 11 september… 

Det kommer emellertid att vara samma ledamöter i kommunstyrelsen under resten av året trots valet. Valresultatet slår nämligen inte igenom i kommunstyrelsen, eller några andra nämnder, förrän den 1 januari 2023. Själv är jag ersättare imorgon, eftersom Vänsterpartiets ordinarie representant Marianne Ramm är på plats.

Morgondagens dagordning är som vanligt mycket diger:

Hamnflytt till Vargön

Det är som vanligt en del information under punkt 2, både om ärenden som ska behandlas senare under sammanträdet och vid kommande sammanträden. En punkt ger mig rysningar, det ska bli information om “Utredning/konsekvensanalys av eventuell flytt av hamnen från Södra Sanden till Vargön”. Jag hoppas verkligen inte att de styrande partierna, nu eller efter valet, är positiva till att flytta hamnen till Vargön – för hundratals miljoner. Det vore ett enormt slöseri med skattemedel. Jag vill också passa på att säga, eftersom det finns en del missuppfattningar, bland annat av TTELA: Det har inte fattats något annat beslut i frågan om en flytt av hamnen än ett inriktningsbeslut.

Det finns anledning att återkomma till vad som sägs imorgon, inga beslut ska dock fattas i detta skede. För mer aktuell information om hamnfrågan, läs gärna “Hamnflytt till Vargön”.

Hunne- och Halleberg

Ledamöterna i KS ska bli informerade om den utredning kring framtiden för verksamheten på Hunne- och Halleberg som TTELA skrev om i veckan. (Se TTELA “Se vad folk efterfrågar och leverera det”.)

Det centrala för den framtida utvecklingen av bergen ska vara ”marknadsstyrd produktutveckling” inom det rörliga friluftslivet. Utredningen förklarar:

“Verksamheten ska utgå från marknadens efterfrågan, se till att anpassa förutsättningarna på och kring Halle- & Hunneberg och prioriterar utvecklingsarbetet därefter.”

Det finns många bra tankar i utredningen om hur verksamheten på bergen kan utvecklas. Men ett av förslagen är ganska kontroversiellt. Det är naturligtvis förslaget att Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB ska avvecklas. Kungajaktmuseet, som är ett helägt bolag till Vänersborgs kommun, kostar kommunen 3,3 milj kr varje år. Det är onekligen en hel del pengar, men samtidigt har:

“byggnaden som Kungajaktmuseet idag är inrymt i … en stor attraktionskraft.”

Jag förstår bara inte hur utredningen kan komma fram till att det är byggnaden i sig som lockar besökare. Min uppfattning är nog att besökarna besöker museet för museets skull och inte för att titta på själva byggnaden…

Det finns sannolikt fler som tycker att det är tråkigt att utredningen föreslår att även Naturskolan ska avvecklas, men det är nog inte riktigt lika kontroversiellt.

Det ska inte heller fattas något beslut imorgon om utredningens förslag. Det ska också påpekas att i Stiftelsen Bergagården, som sköter en hel del av verksamheten uppe på bergen, ingår också Trollhättan och Grästorp. Beslut ska alltså fattas även i dessa kommuner.

Politikernas arvoden

“Inför varje ny mandatperiod genomförs en översyn av arvodesbestämmelserna, arvoden och andra ersättningar för de förtroendevalda.”

Så börjar sammanfattningen av ärendet “Arvoden och ersättningar för mandatperioden 2023- 2026”. Förslaget är att ingenting ska förändras, utan det ska vara samma arvoden som tidigare.

Tidigare i år lämnade jag in en motion (se “Motion om arvoden”) om att:

“utreda om att sänka årsarvodena för nämndernas och styrelsernas vice ordförande”

Det var lite försiktigt, det skulle “utredas”. Men i mitt andra yrkande var jag lite tuffare:

“helt avskaffa årsarvodena för de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen och ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott”

Det blir alltså inget med mina idéer om avskaffade arvoden för politikerna. I Vänersborg brukar det dessutom alltid vara lugnast att inte ändra något. Det är bäst att göra som vi alltid har gjort… Och det kan väl också vara trevligt för politikerna att få lite extra pengar för sina uppdrag… Det går att läsa mer om arvoden på länken ovan (se “Motion om arvoden”) och även på Vänsterpartiets hemsida (se “Det visste jag inte – verkligen så mycket?”).

Ärendet ska till kommunfullmäktige den 21 september.

Fastighets AB (FABV)

Det är det helägda kommunala aktiebolaget Fastighets AB Vänersborg (FABV) som äger Bergagården på Hunneberg. Ärende 11 handlar om att revidera bolagsordning och ägardirektiv för aktiebolaget. Förändringarna rör främst:

“syftet med bolagets verksamhet och bolagsstämmans kompetens.”

Det står i bolagsordningen att FABV ska bedriva sin verksamhet ”utan vinstsyfte”. Det ska nu ändras till att verksamheten ska bedrivas på:

”affärsmässiga grunder”.

Den här lydelsen torde ha inneburit, om den alltid hade funnits, att FABV aldrig skulle ha kunnat köpa Bergagården år 2020. FABV köpte fastigheten för 4,82 milj kr, trots att den enligt en värdering var värd 3,7 milj kr. Och med tanke på att fastigheten var i behov av stora renoveringar och nytt VA, en kostnad som fastighetsansvarig på Sveaskog uppskattade till 7,5 milj kr, så är det helt omöjligt att förvärvet skedde på ”affärsmässiga grunder”.

På en workshop i samband med utredningen av bergens framtid så hade en av deltagarna framfört:

”Avloppssystem enligt Anders Solvarms lösningssätt = växthus + odling”

Den här VA-lösningen hade blivit både betydligt billigare och bättre…

Det verkar inte som om utredningen om bergens framtid har med alla tänkbara kostnader när den blickar in i framtiden.

I FABV:s bolagsordning ska även införas en paragraf om att bolagsstämmans kompetens ska:

“säkerställa ägarens kontroll över verksamhetens strategiska beslut.”

Det betyder sannolikt att kommunfullmäktige i Vänersborg i fortsättningen ska fatta strategiska beslut på ”affärsmässiga grunder”. Det ska bli intressant…

Även detta ärende ska vidare till kommunfullmäktige för att beslutas där den 21 september, liksom nästa ärende.

VA Timmervik

Ett verksamhetsområde för vatten och spillvatten ska utökas på Timmervik i Dalsland. Det gäller bara en fastighet, så det kanske inte är så mycket att orda om. Det kan också vara så att fastighetsägaren och kommunen är överens. Fastigheten verkar också finnas i ett större sammanhang, fast det inte finns med några kartor som visar det. Men det handlar om en princip.

Byggnadsnämnden har bestämt, fast jag anar att det är byggnadsförvaltningen som har tagit beslutet på delegation, att fastighetsägaren för att få bygglov till ett nytt hus måste ansluta huset till kommunalt vatten och spillvatten. Rent allmänt finns inget lagstöd för ett sådant här villkor. Man måste inte dra in kommunalt VA till sitt blivande hus för att få bygglov. Ville bara få det sagt.

Vänern

Tappningsstrategin för Vänern är intressant. Det är ärende 13. Den gamla tappningsstrategin har nämligen fått omfattande och oönskade effekter. Det har skett en omfattande igenväxning runt sjön och på öar, kobbar och skär. Det har till och med fått konsekvenser både på skyddsvärda arter och friluftsliv.

Den nya tappningsstrategin ska mer likna Vänerns naturliga växlingar av vattenstånd och den genomsnittliga vattenytan ska få vara 8 cm högre än tidigare. Förhoppningen är bland annat att stränder mm ska återställas av Vänerns vatten.

Jag kan inte låta bli att tänka på stränderna och “slyskogen” (i tappningsutredningen benämnd “sluten ungskog”) på Sikhall, som inte fanns för några år sedan. Den har typ fått ett naturvärde och blivit skyddsvärd enligt kommunen därför att den har växt igen bland annat på grund av tappningsstrategin – och bristande skötsel.

Imorgon ska kommunstyrelsen bara ställa sig bakom den nya tappningsstrategin.

Ursand

Från Vänerns vatten till Ursand är steget kort. Kommunstyrelsen ska yttra sig om en ändring av detaljplanen för Ursands camping. Det är samma ärende som TTELA beskrev i början av sommaren. (Se TTELA “Alla utom S röstade för att natur kan bli campingområde”.)

Syftet med ändringen av detaljplanen är att:

“utöka nyttjandemöjligheterna inom det befintliga campingområdet genom att dels tillåta uppställning av husvagnar, husbilar och tält året runt och dels utöka byggrätter för att möjliggöra fortsatt utveckling och modernisering av verksamheten.”

Det är inte mycket att säga om tror jag. De flesta är sannolikt överens om denna ändring. Själv håller jag med det som byggnadsförvaltningen skriver i förslaget:

“För att bibehålla Ursands camping som ett starkt besöksmål är det viktigt att campingen får förutsättningar att följa med i den utveckling som besöksnäringen står inför och för detta behöver detaljplanen anpassas.”

Det har tidigare varit ett annat förslag som har varit ute på samråd. Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping hade synpunkter på det. De ville ha möjlighet att expandera på områden som i det tidigare förslaget var markerade som “naturmark”. Och om inte kommunen kunde gå med på det nu, så ville de lyfta ut de här områdena ur detaljplanen så länge. Då skulle Bert kunna återkomma med idéer. Det gick byggnadsnämnden med på. Utom tre socialdemokrater. (Se TTELA “Alla utom S röstade för att natur kan bli campingområde”.)

I yttrandet från kommunstyrelsen föreslås att KS ska ställa sig bakom byggnadsnämndens beslut. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) håller inte med socialdemokraterna i byggnadsnämnden, utan skriver i yttrandet, tillsammans med kommundirektören:

“En avgörande fråga i planarbetet har varit huruvida naturområden i gällande detaljplan ska ges fortsatt skydd som allmän platsmark eller ej. Frågan är känslig då den rymmer en intressekonflikt mellan å ena sidan campingverksamhetens ambitioner att växa och å andra sidan friluftsutövare och andra kommuninvånare som oroas över störningar och minskning av naturmark kring Dalbobergen. Förslaget innebär att denna fråga skjuts på framtiden.”

Det har varit en del “strul” och många arga röster kring att Grönvik har förvandlats till en campingplats. Vänersborgare har sett ett fint område “gå förlorat” när tält och husbilar stått på området. Och det har retat upp många att Bert Karlsson dessutom har tagit betalt för platserna. Men faktum är att Ursand Resort & Camping arrenderar området och enligt allemansrätten kan campare övernatta en natt i området. Och Bert säger att hyran för platserna är för att camparna utnyttjar faciliteterna på campingen. Fast det kanske kan tyckas vara lite väl dyrt för att gå på toa…

Som sagt, det verkar som alla svåra och komplicerade frågor på Ursand skjuts på framtiden. Och snart är ju sommaren slut, så det har nog ingen något emot. (Jag hade tänkt återkomma till Grönvik i en blogg, men jag har faktiskt inte hunnit i dessa valtider.)

Naturbruksutbildning 

Kommunstyrelsen ska godkänna ett förslag om samverkansavtal om naturbruksutbildning med Västra Götalandsregionen (VGR). Avtalet är bara ändrat i små detaljer, i huvudsak är det samma gamla avtal som fortsätter att gälla. De synpunkter som Vänersborg och Trollhättan mfl har framfört vill inte VGR eller de andra kommunerna i regionen gå med på.

Avtalet innebär att kommunerna bara betalar halva utbildningskostnaden för gymnasieelever på naturbruksprogrammet, och regionen den andra halvan. Men det gäller endast om eleverna går på regionens naturbruksutbildningar. Och VGR har ju lagt ner naturbruksutbildningarna i vår del av Västra Götaland, Nuntorp och Dingle. (Hur det gick till har jag beskrivit i flera bloggar, bland annat “Carlssons och centerns dubbelspel om Nuntorp” och “Sossarna och Nuntorp”.)

Nuntorp och Dingle drivs idag som fristående skolor och omfattas därför inte av avtalet. Det betyder att kommunerna i skolornas närhet, som Vänersborg och Trollhättan, får stå för hela kostnaden när eleverna väljer dessa skolor. Det är orättvist, men inget som kommunstyrelsen kan göra något åt imorgon.

Konstnärlig gestaltning

Det verkar som det kan bli oenigheter och diskussioner kring ärende 22, “Uppdrag – Riktlinjer för arbetet med konstnärlig gestaltning i offentlig miljö”. Moderaterna hade en annan uppfattning när ärendet behandlades i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Jag är glad att jag slipper delta i en eventuell votering i detta ärende, konst är inte riktigt min grej… Å andra sidan kommer ärendet till kommunfullmäktige om tre veckor. Jag hinner kanske bli intresserad av konst tills dess…

Avslutning

Det finns betydligt fler ärenden på sammanträdet imorgon. De flesta är dock av lite mer rutinkaraktär och dessutom tycks de flesta partier vara överens. Jag har i varje fall inga avvikande åsikter jämfört med de beslutsförslag som ligger på bordet.

Kategorier:arvoden, Fastighets AB, Hamnar, Hunneberg, Kommunfullmäktige 2022, Regionen, Ursand, VA

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

28 augusti, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

Skanska fick uppdraget att bygga “sjösättningsramp, toalett mm” i Sikhalls småbåtshamn. Företaget utförde arbetet, och det blev bra.

I stort sett…

I Skanskas uppdrag ingick även att iordningställa den befintliga stenpiren. Och här kan det ha blivit lite fel. Det finns dock inga dokument kring detta utan uppgifterna kommer från Magnus Larsson. Och han borde veta. Dessutom är uppgifterna lätta att kontrollera, åtminstone för tjänstepersonerna i kommunen.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 hade klubben önskat att kommunen förlängde stenpiren väsentligt och på detta sätt skapade:

“förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Skanska rev trädäcket som avslutade piren. Sedan renoverades stenpiren genom att en ny “betongkaka” göts. På “betongkakan” placerades ett nytt trädäck. Problemet var att Skanska, enligt Magnus Larsson, pålade ner stolpar innehållande kreosot runt omkring stenpirens yttre del. Dessutom anpassade Skanska längderna på stolparna genom att kapa av dem med motorsåg i vattnet. Det flöt träflisor med kreosot på vattenytan…

I Länsstyrelsens strandskyddsdispens (6 november 2008) var ett av villkoren:.

  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.

När jag idag läser på Kemikalieinspektionens hemsida står det följande (se “Träskydd med kreosot”):

“Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera ämnen som har hälsofarliga egenskaper.”

Det är sannolikt, om Magnus Larsson har rätt, att Skanska inte följde Kemikalieinspektionens föreskrifter och det tycks inte heller som om kommunen har gjort något åt stolparna. Det är samma stolpar som finns i vattnet än idag… Det vore lätt för Miljö och Hälsa att kontrollera om stolparna är impregnerade med kreosot. Och om de fortfarande läcker ut gift i vattnet… 

Men inte nog med det. Skanska göt också in en infästning, en kedja i “betongkakan”. (Ändarna på kedjan sticker ut ur betongen än idag, om någon på kommunen vill kontrollera Magnus Larssons uppgifter. Den röda pilen på bilden visar ”betongkakan”.) Där tänkte kommunen fästa den flytbrygga som Vänersborgs Segelsällskap önskade.

Redan den 22 april 2008 hade Segelsällskapet önskat att kommunen satte ut vågdämpande pontoner i anslutning till stenpiren. Den 13 november kom Vänersborgs Segelsällskap med nya önskemål eller kanske snarare kompletteringar. VSS ansökte hos Länsstyrelsen om att få muddra:

“i anslutning till befintlig brygga på fastigheten Sikhall 1:22 för att återställa vattendjupet vid tilläggningsplatserna.”

Det var inte mycket att orda om. Men Segelsällskapet ansökte också om:

“Tillstånd att lägga ut en vinklad pontonbrygga på kommunens vattenområde i förlängningen av befintlig stenpir. Bryggans dimensioner och placering framgår av bifogad ritning.”

Och det är inte utan att man blir ganska konfunderad. Och det är snällt sagt… Hur kan Vänersborgs Segelsällskap ansöka om tillstånd för en pontonbrygga på kommunens fastighet, på kommunens vattenområde? Är det inte kommunen som ska göra det? Segelsällskapet hade ju ingen som helst rådighet över vattenområdet.

Det kanske är något jag inte förstår, men det torde hur som helst vara klart att, går det att göra som Segelsällskapet gjorde, så har klubben åtminstone pratat med någon på kommunen, politiker eller tjänsteperson. Det kan man vara säker på, eftersom Skanska faktiskt göt in en kedja i stenpiren på kommunens fastighet – till Segelsällskapets kommande flytbrygga…

I Segelsällskapets skrivelse till Länsstyrelsen skickade klubben med ett prospekt från Nordiska Flytbryggor AB. Det verkade vara bestämt att Nordiska Flytbryggor AB skulle få uppgiften att sälja den tänkta flytbryggan.

I prospektet skrev Nordiska Flytbryggor AB den 6 oktober 2008:

“Livet i den inre hamnen kommer garanterat att bli helt annorlunda.”

“I den inre hamnen”? Det är viken “längre in”, dvs norr om stenpiren och VSS klubbhus, mot badstranden. Med andra ord, Magnus Larssons fastighet, och vatten. Där skulle livet “bli helt annorlunda”…

Den minnesgode kommer kanske ihåg att VSS i en skrivelse till kommunen den 22 april skrev om igenslamningen på Magnus Larssons vatten om det anlades en flytbrygga vid stenpiren. Och nu varningen från Nordiska Flytbryggor AB…

Det struntade Länsstyrelsen i… Och det hade ju också Segelsällskapet gjort i och med att klubben lämnade in sin ansökan…

Länsstyrelsen beviljade den 2 december 2008 strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. Det gjorde Länsstyrelsen utan några som helst betänkligheter.

“Länsstyrelsen bedömer att bryggan är förenlig med kraven på en från allmän synpunkt lämplig hushållning med mark- och vattenresurserna. Arbeten i vatten kräver normalt tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenverksamhet. Länsstyrelsen bedömer … att tillstånd hos miljö domstolen inte behöver sökas samt att de planerade åtgärderna kan genomföras utan nämnvärda skador på vattenmiljön.”

Länsstyrelsen menade också att livsvillkoren för djur- och växtlivet inte skulle påverkas av bryggan. Det togs en del prover och gjordes en utredning angående muddringen. Men hur en flytbrygga på upp mot 60 meter skulle påverka djur- och växtlivet ”längre in i viken”, på Magnus Larssons vatten – det brydde sig Länsstyrelsen inte om att utreda…

Det här var Länsstyrelsens motivering. En stor del av beslutet handlade alltså om muddringen, och det var det som sagt inte mycket att säga om.

Vänersborg Segelsällskap fick alltså strandskyddsdispens utan att ha någon rådighet över vattenområdet. Området fanns ju på kommunens fastighet.

Det var inte heller någon som kontaktade Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. 10.000 kvadratmeter av hans fastighet och vatten norr om den eventuella flytbryggan (“längre in i viken”) skulle påverkas negativt – och Länsstyrelsen brydde sig inte. Ingen på Länsstyrelsen pratade ens med eller informerade Larsson.

Dessutom krävdes det enligt uppgift en vattendom om en åtgärd av detta slag (flytbryggan) påverkade 3.500 kvadratmeter. I Sikhall behövdes enligt Länsstyrelsen ingen vattendom… (Trots att det var fråga om en betydligt större vattenyta som påverkades.)

Och inte kunde kommunen förköpa/expropriera mark och vatten av Magnus Larsson som kommunen sedan delade ut till Segelsällskapet. Det torde inte ha varit varken helt lagligt eller särskilt moraliskt. Dessutom hyrde Magnus Larsson ut båtplatser i småbåtshamnen i Sikhall. Om kommunen nu tänkte göra detsamma är frågan om inte det skulle vara olagligt också. Det finns lagar och regler kring kommunal näringsverksamhet, som konkurrerar med privata näringsidkare…

Men det skandalösa beslutet från Länsstyrelsen var ännu värre. Länsstyrelsens beslut hade följande lydelse:

“Länsstyrelsen ger dispens från strandskyddsbestämmelserna för … ny brygga på fastigheten Sikhall 1:22.”

Sikhall 1:22!! Sikhall 1:22??

Sikhall 1:22 var Segelsällskapets fastighet. Men flytbryggan skulle läggas ut på kommunens fastighet, på Sikhall 1:4! Länsstyrelsen hade totalt blandat ihop fastigheterna. Länsstyrelsen hade tydligen ingen koll på någonting. Pinsamt.

Skandalen var alltså ännu större än man kunde ana. Men fortfarande visste Magnus Larsson ingenting. Han berättar:

“En dag kom Nordiska Flytbryggor till småbåtshamnen i Sikhall med en tung kedja i släpkärran. Kedjan vägde flera hundra kilo. Jag råkade vara där, så jag hjälpte till. Jag frågade vad kedjan skulle användas till. Jag fick svaret att kedjan skulle vara till infästningen av Segelsällskapets nya flytbrygga…”

På Magnus Larsson exproprierade mark…

Magnus Larsson berättar att efter mötet med släpkärran från Nordiska Flytbryggor ringde han varenda person han kunde komma på, på både kommunen och på Länsstyrelsen. Han pratade till och med med landshövdingen. Larsson tänkte definitivt stämma både kommun och Länsstyrelse. Så här fick det inte gå till.

Magnus Larsson behövde inte stämma någon. Det fanns tydligen folk någonstans, som efter Larssons alla telefonsamtal, insåg att Länsstyrelsens beslut var både skandalöst och olagligt. Så det blev aldrig någon flytbrygga, och det finns inte heller några handlingar som förklarar varför “projektet” lades ner. Det enda som finns kvar är en kedja ingjuten i betongen… 

Kommunens del i den här affären var skandalös. Bristen på handlingar får mig att tro att det mesta i denna affär sköttes av kommunens tjänstepersoner, eventuellt i samarbete med vissa initierade politiker – i tysthet, mellan skål och vägg, utan protokoll och utan formella beslut.

Kommunen var alltså beredd att gynna en kommuninvånare, Vänersborgs Segelsällskap, på en annan kommuninvånares bekostnad, Magnus Larsson. Det hade, liksom andra aspekter i skandalen, varit olagligt. Vad jag vet så har ingen någonsin t ex bett Larsson om ursäkt. (Istället fortsatte och fortsätter förföljelsen av Larsson.) 

Och Länsstyrelsen? Vad vet jag? Kanske kan en förklaring vara att ledande personer i Segelsällskapet arbetade på Länsstyrelsen…

Skandalen var ett faktum. Och fortfarande bråkar alltså kommunen med Magnus Larsson och sätter käppar i hjulen på allt som han vill företa sig…

Nu måste jag ta några djupa andetag…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Frändefors? Vad är det?

27 augusti, 2022 2 kommentarer

Frändefors?

Frändefors är en ort i södra Dalsland. Den ligger vid E45:an ungefär 15 km norr om Vänersborgs centrum. Många människor har antagligen åkt igenom samhället på väg till Brålanda. Om passagerarna då hade varit uppmärksamma kunde de faktiskt ha lagt märke till orten när de saktade ner för fartkamerans skull, den som sitter strax efter att de hade kört över en liten bro precis efter en kyrka.

Frändefors har varit en egen kommun en gång i tiden. Kommunen var till ytan ganska stor. Den började i stort sett direkt efter Dalbobron, i varje fall om man fortsatte rakt fram och inte svängde av till Blåsut. 

Det bodde, och bor faktiskt fortfarande, en hel del människor i Frändefors, trots att själva Frändefors samhälle är litet. 2016 bodde det 3.297 människor i hela kommundelen, därav drygt 600 i centralorten. Det är mycket landsbygd och en stor del av ytan består av skog och odlad mark. Sjöarna Stora och Östra Hästefjorden återfinns också i den gamla kommunen. Vid Stora Hästefjorden har ett av de äldsta fynden för mänsklig aktivitet i Sverige gjorts, den så kallade Hästefjordsharpunen. Det har sannolikt bott människor i Frändefors långt före någon hittade till staden Vänersborg. 

Frändefors är sedan 1973 en del av Vänersborgs kommun – en stundtals mycket bortglömd del. Det finns t ex knappast något parti som har tänkt på samhället under valrörelsen. De valaffischer som är uppsatta vätter mot E45:an och riktar sig till de bilister som saktar ner för trafikkamerornas skull. Det är lite märkligt att Frändefors är så bortglömt i politiken, flera ledande politiker genom åren har nämligen kommit från Frändefors. De mest kända är självklart de två tidigare ordförandena i kommunstyrelsen – Lars-Göran Ljunggren (S) och Gunnar Lidell (M).

De flesta av Vänersborgs kommuns politiker talar sällan om Frändefors. Trots att det finns både äldreboende, en idrottsanläggning, förskola, två lågstadieskolor och en mellanstadieskola samt ett högstadium inom Frändefors kommuns gamla gränser. På den sistnämnda skolan, Dalboskolan, har en annan, mindre känd politiker, haft sin utkomst i över 30 år. Det är vänsterpartisten och bloggaren Kärvling som har försökt att lära ut vett och etikett och framför allt SO till bygdens ungdomar. Liksom för övrigt till elever från kommunens andra dalslandsdelar, Brålanda, Gestad och Sundals Ryr. Även de områden som ofta glöms bort av politikerna i kommunhuset. Om Kärvling lyckades med sin uppgift är inte helt klarlagt.

I lördags när jag stod och valkampanjade på Torget i Vänersborg hörde en av dessa “gamla” dalslandselever av sig. Det var nog 25 år sen sist.

”Kommer du ihåg mig?”

Hur skulle jag kunna glömma…? tänkte jag för mig själv.

”Kommer du ihåg Frändefors…?”

Jag skämdes lite. Jo, det gjorde jag nog…

”Vet du att det ser ut precis som när du jobbade här, fast mer nergånget?”

Det visste jag inte, det var nämligen ett tag sedan jag besökte Dalboskolan.

”Sedan skolan tog över konstgräsplanen växer det träd i konstgräset!”

Frändevi, dvs idrottsplatsen i Frändefors, fick en gång i tiden ta över det kasserade konstgräset från Vänersvallen i stan. Det var omkring 2014. Då hade VIF och VFK sprungit på ”gräset” i 7 år. Det gjordes inget vidare underarbete på Frändevis gamla grusplan och det har gjort konstgräsplanen alldeles för stum och hård.

Ligger samma konstgräs fortfarande kvar? tänkte jag. Det gjorde det, visade det sig…

Jag var också tvungen att rätta min gamle elev, precis som under hans skoltid:

”Skolan är väl inte ansvarig för konstgräsplanen?”

Eleven påstod att så var det visst.

Jag skrev till kultur- och fritidsförvaltningen. Jo då, jag fick svaret:

“Skolan har tagit över konstgräset”

Det hade jag ingen aning om. Det blev nya mail. Denna gång också till barn- och utbildningsförvaltningen. Varför ska “skolan” ha hand om en fotbollsplan? Undrade jag. Det tog några dagar, sedan kom svaret:

“Barn- och utbildningsnämnden/Barn- och utbildningsförvaltningen har inte tagit över konstgräsplanen.”

Det var nya besked alltså. Vi får se var det slutar och vem som har ansvaret. Men nu började jag förstå varför konstgräsplanen var i uselt skick. Kommunen visste tydligen inte vem som ansvarade för planen, och då tog ingen ansvar. Frändefors verkade vara bortglömt, inte bara av politikerna, utan också av förvaltningarna. Jag är för övrigt tämligen övertygad om att det är kultur- och fritidsnämnden som är ansvarig. I svaret från barn och utbildning påstods det också att svaret var förankrat hos kultur och fritid.

Det blev ett studiebesök på Frendevi. Det blev också en promenad i området och runt skolorna. Visst tycktes det som om Frändefors idrotts- och utbildningscentrum hade ganska få kontakter och relationer med kommunhuset nu för tiden. Det såg ut som på min tid, men mer slitet och utnött. Några nya lekplatser på Frändeskolan fanns på plats, de hade jag inte sett tidigare, och själva fotbollsplanen, naturgräset, såg ut att vara i fint skick. Precis som förr.

En sak som gjorde mig besviken var allt ogräs som växte överallt, alla buskar och planteringar som hade växt igen, anordningar som var söndriga och inte lagades osv. Det hade varit så enkelt att sköta om och göra snyggt i området.

Hur ska eleverna tycka skola och utbildning är viktigt när inte de vuxna bryr sig om att lägga ner lite tid på att underhålla elevernas miljö, t ex skolgården och ytorna däromkring?

Och så var det konstgräsplanen. Jag tror att några bilder talar för sig själva.

Kommunen måste åtgärda konstgräsplanen. Frändefors måste få en plan som invånare och föreningar kan träna på, de ska inte behöva riskera att skada sig, eller åka till Brålanda.

Kultur- och fritidsnämnden har fått 200.000 kr extra till Frendevi nästa år. Dock inte till konstgräsplanen utan till A-planen.

Kultur- och fritidsnämnden skriver:

“A-planen är vattensjuk och behöver dräneras. Utöver dränering behöver även ett mindre bevattningssystem installeras. På friidrottsanläggningen behöver löparbanor och ansatsbana till längdgrop åtgärdas då det idag föreligger skaderisk vid nyttjade.”

Det ska noteras att de friidrottsbanor som finns på Frendevi är de enda i kommunen. Det kanske är just därför som kommunen satsar pengar på Frendevi? Missförstå mig inte, det är jättebra och positivt att Frendevis A-plan underhålls. Men det finns, som sagt, fler planer som behöver underhållas. Som enbart frändeforsare använder.

Efter mitt studiebesök på Frendevi, ett stenkast från min gamla arbetsplats under mer än 30 år, kan jag återigen konstatera – de mindre tätorterna och landsbygden i Vänersborgs kommun måste lyftas högre upp på dagordningen. Invånarna som bor i dessa områden betalar lika mycket skatt som människorna i stan. De får dock betydligt mindre tillbaka från kommunen. Det är inte riktigt rättvist.

Kommunen behöver någon i kommunhuset som enbart ser till landsbygdens intressen och som jobbar med att föra fram dessa i så många sammanhang som möjligt. Därför har Vänsterpartiet motionerat om att kommunen ska inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare. (Se vidare “Satsa på landsbygden!”.)

Det behövs också politiker i Vänersborgs kommun som ser till de mindre tätorternas och landsbygdens intressen. Och som inte bara pratar och lovar…

Nästa lördag är det Barnens Dag på Frendevi och Frändeskolan. Missa inte det. Det är många människor som ska dit, t ex Vänsterpartiet. Det innebär att även jag ska dit.

Kategorier:Frändefors, friidrott, Kultur- och Fritidsnämnden, landsbygd

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)

26 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)”.

Vänersborgs Segelsällskap var snabb med att komma med önskemål om kommunala åtgärder i Sikhalls småbåtshamn efter kommunens förköp/expropriation av delar av Magnus Larssons mark i november 2007. VSS önskade:

“en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna”

Och de anläggningar Segelsällskapet tänkte på var ju naturligtvis sina egna, men kanske också de nya bryggor och båtplatser som klubben ville att kommunen skulle bygga.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 till kommunen kunde man läsa:

“Området är utsatt för väder och vind, vilket sannolikt accentueras av pågående klimatförändringar, varför det är viktigt att skapa en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna. Det finns då två möjligheter att lösa detta, antingen genom att utnyttja området längst in i viken eller att skapa ett bättre skydd mot vågorna. Vår bedömning utifrån erfarenheterna under 50 år av föreningens egen anläggning i området är att man längre in i viken, förutom de fastighetsrättsliga komplikationer som här kan föreligga, får stora problem med dyningar på grunt vatten, inte minst med tanke på beslutad sänkning av Vänerns vattennivå, och på grund av igenslamningen också återkommande muddringsbehov, vilket ur miljö- och driftkostnadssynpunkt torde vara en nackdel.”

Det här var mycket klarsynt av Segelsällskapet. De fastighetsrättsliga komplikationer som klubben såg framför sig “längre in i viken” berodde på att vattnet här låg på Magnus Larssons fastighet… Och att det var Magnus Larssons vatten och mark avspeglades sig sannolikt på det förslag som Segelsällskapet förde fram till kommunen:

“Vi vill därför föreslå samhällsbyggnadsnämnden att man inriktar den nu planerade upprustningen av hamnen mot att skapa ett bättre och utökat skydd mot vind och vågor innanför den nuvarande stenbryggan antingen genom att förlänga densamma väsentligt eller genom att förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan och på detta sätt också skapa förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Det här förslaget skulle ju naturligtvis öka igenslamningen betydligt och därmed också behovet av muddring längre in i viken – i Magnus Larssons vatten…

Det finns inga dokument i kommunens diarier om diskussioner, brevväxling eller beslut i frågan förrän den 9 oktober 2010. Då öppnade kommunen två anbud, ett från Skanska och ett från PEAB. Vem som hade beslutat om att upphandla åtgärderna och att de skulle utföras framgår alltså inte i några dokument som jag har fått. Men jag förutsätter att det har skett enligt konstens alla regler. Som det brukar.

Skanskas bud på arbetet var 26.000 kr lägre och Skanska fick därför uppdraget av kommunen att för 1.231.000 kr utföra en:

“sjösättningsramp, toalett m m”

Tittar man på Skanskas anbud ser man tydligare vilka arbeten som Skanska skulle utföra åt kommunen. Det var:

“ny toalettbyggnad, ny sjösättningsramp med brygga, förstärkning av angöringsbrygga, iordningsställande av bef.pir, belysning, parkering”

Det var onekligen ganska mycket som skulle göras. Jag kan inte utröna varifrån uppdraget om toaletter härstammade. Den enda gång jag har stött på “idén” om en ny toalettbyggnad, det var när jag skrev ”Historien om Magnus Larsson”. Under förköps-/expropriationsprocessen beskrev Magnus Larsson vid ett tillfälle sina planer för Sikhall i en inlaga till Länsrätten. Där nämnde han t ex breddning av väg, parkeringsplatser, nya båtplatser – och en ny toalettbyggnad. Kan det vara så att kommunen helt enkelt inte ville visa sig sämre, och göra det som Larsson skulle ha gjort?

Den 18 november 2008 togs ett delegationsbeslut i byggnadsförvaltningen, dvs beslutet fattades av tjänstepersoner, om:

“nybyggnad av toalett samt rivning av bef byggnad”

Den gamla toaletten.

Beslutet borde ju rimligtvis ha fattats innan upphandlingen inleddes kan man tycka. Men som sagt, jag är inte riktigt säker på att jag har fått tillgång till alla handlingar.

Segelsällskapet fick sannolikt en stor del av sina önskemål uppfyllda av kommunen. Däremot kan noteras att det inte ingick i Skanskas uppdrag att förlänga stenpiren eller förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan. Det var kanske så att kommunen tog ett steg i taget. Det verkade faktiskt så.

I avtalet mellan kommunen och Skanska fanns det ett förbehåll, det stod:

“Detta kontrakt gäller under förutsättning att Länsstyrelsen lämnar tillstånd för vattenverksamhet.”

Ett sådant tillstånd krävs än idag, vad man än ska göra i vattnet. Det vet t ex Magnus Larsson av egen erfarenhet. Och så hade man som vanligt strandskyddet att ta hänsyn till.

Bygg- och rivningslov för toalettbyggnaden beviljades av byggnadsförvaltningen på delegation den 18 november 2008, dvs drygt en månad efter att Skanska tilldelats uppdraget. Men det är kanske så man jobbar i kommunen, man ser om någon kan utföra arbetet innan det söks tillstånd.

Det behövdes ingen strandskyddsdispens för toalettbyggnaden, eftersom det inte behövs för:

“komplementbyggnader som ligger längre från stranden än huvudbyggnaden (=klubbhuset)”

Men… Skulle toalettbyggnaden ha varit ett komplement till Segelsällskapets klubbhus? Det är tämligen uppseendeväckande. Det var precis som om toalettbyggnaden tillhörde Segelsällskapet. Och så var ju inte alls fallet. Det handlade om offentliga toaletter i kommunens ägo. Toalettbyggnaden låg inte på Segelsällskapets fastighet, utan på kommunens.

Det var en oerhörd märklig motivering till ett beslut av kommunen, dvs byggnadsnämnden. En slags ”freudiansk felsägning” på skriftlig politisk nivå. (Wikipedia: En person avser att säga en sak, men säger av misstag något annat. Det av misstag sagda är då, enligt denna teori, det som personen faktiskt menar.) Jag skulle faktiskt tro att byggnadsnämndens beslut var felaktigt.

Däremot antar jag att Segelsällskapet var glada för att toalettbyggnaden byggdes ett stenkast från sitt klubbhus i stället för vid badstranden en bit bort. Det hade varit betydligt mer naturligt för kommunen att uppföra toaletter vid badstranden eftersom det var där de flesta människorna fanns. Men riktiga toaletter vid badstranden fick vänta några år.

Flytbrygga (ej på Sikhall)

Den 6 november, dvs några dagar tidigare än bygglovet för toalettbyggnaden, men fortfarande efter att Skanska fick uppdraget, fick sjösättningsrampen med tillhörande flytbrygga strandskyddsdispens. Länsstyrelsen beviljade strandskyddsdispens den 6 november 2008.

Det var några villkor för att beslutet skulle gälla t ex att anläggningen skulle stämma överens med ritningen. Och sedan två villkor som är viktiga:

  • “Anläggningen får inte förses med skyltar eller andra anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att vistas på eller vid bryggan.”
  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.”

Resultatet av Skanskas arbete ser vi än idag. Det blev bra.

Nästan allt.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)

25 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.

Magnus Larsson hade köpt fyra fastigheter i Sikhall år 2005. Kommunen började genast processen med att ta fastigheterna från honom. Den 21 november 2007, efter två år av brevväxling, diskussioner, bemötanden, överklaganden osv, beslutade kommunfullmäktige att förköpa/expropriera de mest strategiska delarna av Larssons fastigheter, områdena vid vattnet och Sikhalls småbåtshamn.

Knappt hade kommunfullmäktiges protokoll hunnit justerats och vunnit laga kraft förrän det den 12 januari 2008 inkom en skrivelse från Vänersborgs Segelsällskap (VSS). VSS hade önskemål om kommunala:

“underhållsåtgärder på bryggor m m samt förbättring av trafiksituationen i området.”

Och det blev en snabb och positiv respons från Vänersborgs kommun. Allt gick så fort och smidigt, så det är svårt att låta bli att undra om planerna inte på något sätt var förberedda… Kanske hade Segelsällskapet och de andra föreningarna haft fler möten med kommunens politiker, och tjänstepersoner. (Se ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.)

Den 13 februari 2008 beslutade kommunstyrelsen att:

“samhällsbyggnadsnämnden tillförs 2.500 Tkr som en tillfällig utökning av underhållsbudgeten under 2008.”

Segelsällskapet fick även en halv miljon kronor extra, liksom “i farten”, till att “förbättra förhållandena” (citat från KS-protokollet) även vid Sanden… I tjänsteskrivelsen från samhällsbyggnadsnämnden handlade det bara om Sikhall och då var beloppet 2 milj. Å andra sidan var denna tjänsteskrivelse, konstigt nog, från den 2 januari 2008 – det vill säga 10 dagar före Segelsällskapets skrivelse…

Det finns emellertid en skrivelse från Segelsällskapet som inkom till kommunen den 12 december 2007. I den påpekade VSS de trafikproblem som rådde på Sanden och:

“Beträffande bryggorna vid den östra sjösättningsrampen är situationen sådan att den flytbrygga, som är utrustad med en enkel kran för att lyfta rörelsehindrade i och ur båtar, är i så dåligt skick att man riskerar att trampa igenom den.”

Kommunen beslutade alltså att avsätta 2,5 milj kr på Sanden och i Sikhall, precis som Segelsällskapet önskade. Processen gick som sagt snabbt och smidigt. Kommunen och Segelsällskapet hade sannolikt många bra och givande diskussioner.

Och visst behövdes bryggorna på Sanden åtgärdas och det är säkerligen så att det krävdes underhåll av bryggorna i Sikhall också. Men när det gäller Sikhall kan jag inte låta bli att undra om kommunens beredvillighet att gå Segelsällskapet till mötes berodde på omtanke om allmänheten – eller om VSS… Och också vad skrivelsen från VSS berodde på – omtanke om allmänheten eller…?

Den 22 april 2008 dök en ny skrivelse från Segelsällskapet upp på samhällsbyggnadsnämndens bord. Det var bara 2 månader efter den förra.

Skrivelsen från Segelsällskapet hade överskriften “Upprustning och utveckling av hamnen i Sikhall”.

VSS efterlyste:

“en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna.”

Klubben menade att det var angeläget att Sikhall:

“på ett bra sätt kan fungera som en replipunkt för båtlivet och Vänerturismen, vilket ställer krav på möjligheter till sjösättning och angöring för båtar, gästhamn och fasta båtplatser för boende i områdets uppland.”

Jag får återigen känslan av att Segelsällskapet talade i egen sak och att värnandet om andra utgjorde en slags dimridå för egna intressen. Men ok, segling är dyrt, arbeten och anläggningar i vatten likaså. Och VSS har många medlemmar med en bra och uppskattad verksamhet.

Men ändå… Segelsällskapet skrev t ex om möjligheter till sjösättning när klubben hade byggt en “altan”/ett trädäck över den sjösättningsramp som redan fanns i området – på sin egen fastighet.

Segelsällskapet föreslog kommunen att inrikta:

“den nu planerade upprustningen av hamnen mot att skapa ett bättre och utökat skydd mot vind och vågor innanför den nuvarande stenbryggan antingen genom att förlänga densamma väsentligt eller genom att förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan och på detta sätt också skapa förutsättningar för ett antal båtplatser för uthyrning.”

Skulle kommunen återigen tillgodose Segelsällskapets önskemål?

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)

23 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”.

I samband med att de fyra fastigheterna i Sikhall låg ute till försäljning inkom den 9 augusti 2005 en skrivelse till kommunen från Vänersborgs Segelsällskap (VSS), Sikhall Brattens samfällighetsförening, Sikhalls Trollingklubb och Stiftelsen Sikhalls magasin.

Segelsällskapet och de tre andra föreningarna beskrev i skrivelsen området som låg ute till försäljning och framhöll dess betydelse för den omgivande bygden och det rörliga friluftslivet. De betonade sina egna verksamheter, vilket naturligtvis inte behövde vara fel. De såg Sikhall som ett område som kommunen borde utveckla. Föreningarna befarade att:

“Vi ser att det finns en risk för att den tillgänglighet till området som tidigare markägare välvilligt medverkat till kan komma att inskränkas.”

Det ska noteras att inga av föreningarna då visste att Magnus Larsson skulle köpa fastigheterna.

Det är lite intressant att Segelsällskapet och de andra föreningarna gjorde sig till några slags språkrör för allmänheten – mot en blivande enskild privat fastighetsägare.

Föreningarna skrev vidare:

“De föreningar, som står bakom denna skrivelse, representerar de verksamheter som bedrivs i anslutning till Sikhalls magasin och indirekt också allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen i områden.”

Jag kan tycka att det var lite missvisande, och kanske också provocerande, att i skrivelsen likställa sina egna verksamheter, om än “indirekt” (vad som nu menas med det), med allmänhetens intressen.

I skrivelsen sägs bland annat:

“Det kan i värsta fall innebära att … den vackra promenaden längs stranden mellan magasinet och det gamla fiskeläget (Bratten; min anm) förhindras…”

Då höjs i varje fall ögonbrynen på dom som har försökt att promenera åt andra hållet längs stranden från magasinet, dvs norrut mot badplatsen. De möttes snabbt av staket och stängda grindar eller bommar som omgärdade fastigheten – Sikhall 1:22… Och hoppade de över hindren så var efter några meter ett uthus i vägen… Så var det då, och så är det fortfarande.

Segelsällskapet och de andra föreningarna avslutade skrivelsen med att “hemställa” att kommunen:

“ska agera för att säkerställa allmänhetens tillträde till området”

Det är förvånande kan jag tycka att Segelsällskapet och de tre andra föreningarna begärde att kommunen skulle förvärva/förköpa mark där de själva hade starka intressen… Var det verkligen allmänhetens bästa de hade i tankarna då…? Och på vilket sätt angick det egentligen dessa klubbar att en privat fastighetsägare skulle sälja till en annan privat fastighetsägare?

Och varför skulle någon tillmäta Segelsällskapets synpunkter någon större vikt när det var VSS som hade privatiserat området och omöjliggjort allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen på sin fastighet? Den enda privatisering som fanns i området stod ju Segelsällskapet för.

Den 17 oktober 2005 var det klart, Magnus Larsson var ny ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6, Sikhall 1:23 och Sörbo 1:4.

Det blev snabbt tydligare vilka drivkrafter Segelsällskapet och åtminstone några av de andra föreningarna hade för sitt agerande i Sikhall. Vänersborgs Segelsällskap sammankallade nämligen ett möte i VSS klubbhus på Sanden i Vänersborg. Föreningarna samlades, dock, vad jag förstår, ingen från Sikhalls Trollingklubb. Det var emellertid fler deltagare på mötet…

Kommunalrådet och tillika samhällsbyggnadsnämndens ordförande Bo Carlsson (C) deltog. Han hade emellertid betonat att han var där som privatperson, om det nu gjorde saken bättre. Carlsson hade nämligen varit spekulant och budgivare i själva fastighetsaffären som slutade med Magnus Larssons högsta bud… Och som grädde på moset deltog även Carlssons “regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) på telefon. Och då kan man ju också undra hur Bo Carlsson skulle kunna vara privatperson när han mötte och pratade med sin partner i kommunens styre, Ljunggren… (Magnus Larsson själv var inte kallad.)

Det är en av deltagarna som har vittnat om mötet. Det gjorde han också skriftligt, och vittnesmålet finns i kommunens diarium. Det är ingen annan av deltagarna som offentligt har nämnt något om mötet, vilket innebär att ingen heller har kommenterat eller dementerat vittnets uppgifter. Jo förresten, det finns en till som har bekräftat den beskrivning som följer. Denne person vill dock vara anonym.

Vittnet skriver i sitt diarieförda vittnesmål:

“Syftet med mötet var att säkra stenbryggan för allmänheten med kommunalt förköp, under kvällen drev Segelsällskapet och Bo Karlsson om att hela gården borde förköpas inkl avstyckad sommarstuga samt utmarker vid kiosken mm. Det var här telefonkontakter med kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren gjordes. För att förköpet skulle gå igenom uppmanades berörda föreningar att skriva en anhållan om kommunalt förköp till kommunen, allt skulle nu tas från Magnus Larsson. Man förespeglade sedan hur de olika delarna skulle fördelas mellan närvarande föreningar.”

Vittnesmålet utgör sprängstoff, om det är sant. Det är dels jäviga personer och dels höga politiker i Vänersborgs kommun, och en som är båda delarna, som tillsammans sitter och planerar hur de ska ta Magnus Larssons ärligt och rättmätigt köpta fastigheter ifrån honom.

Vittnet skrev också att Magnus Larsson under mötet hade:

“målats upp som mycket olämplig ägare av Sikhall 1:6”

Du kan läsa mer om mötet i Segelsällskapets klubbstuga på Sanden i bloggen “Historien om Magnus Larsson (11)”.

Mötet var som jag ser det en slags bekräftelse på att Segelsällskapets intresse för fastigheterna i Sikhall härstammade från ett egenintresse och inte utifrån allmänhetens och det rörliga friluftslivets bästa. Och klubben var beredd att gå ganska långt för att hindra Magnus Larsson från att behålla sin ärligt och rättmätigt förvärvade egendom.

Jag kan inte förstå varför.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)

22 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (1)”.

Det första dokument jag har fått tag på om Vänersborgs Segelsällskaps fastighet på Sikhall är från den 19 oktober 1978. Det skulle kunna vara samma år som VSS blev ägare till området.

Då beviljade byggnadsnämnden i Vänersborg bygglov. VSS skulle bygga ett nytt, ouppvärmt uthus på fastigheten.

Av kartskissen framgår att klubbhuset redan fanns 1978. (Det fanns också en annan byggnad i det område som nu är parkering.) Uthuset bedömdes utgöra en komplettering av befintlig bebyggelse, klubbhuset alltså, och (ur byggnadsnämndens protokoll):

“utan betydelse för allmänhetens möjlighet att nå eller utnyttja strandskyddsmiljön.”

Det nya ”uthuset”.

Det var svårt att förstå det sistnämnda argumentet. Det var nämligen nästan omöjligt att gå förbi uthuset längs stranden. Jag har dock inga foton på det. Nu har emellertid den gamla byggnaden rivits och en ny har uppförts (år 2015) – se fotot till vänster. Nu för tiden är flanörer definitivt tvungna att lämna stranden och gå runt uthuset på andra sidan…

Det gamla uthuset var placerat så som kartskissen visar. Jag är inte säker på att det nya ”uthuset” är placerat riktigt på samma ställe. (Jag återkommer till den nya byggnaden i en senare blogg.)

Byggnadsnämnden medgav med dessa argument undantag från gällande strandskydds- och tätbebyggelseförbud. Det hade också sanktionerats av Länsstyrelsen den 14 april samma år. Det fanns dock ett viktigt villkor för beslutet kring strandskyddsdispensen:

Det nya ”uthuset”.

“Som tomt får tas i anspråk ett område av Sikhall 1:4, omfattande 1 meter utanför berörd byggnadsyta.”

Området, tomten runt byggnaderna, fick alltså inte privatiseras utan allemansrätten skulle råda, dvs allmänheten skulle få röra sig fritt runt husen på fastigheten – med undantag av 1 meter runt respektive byggnad. Det här bröt emellertid Segelsällskapet tämligen snabbt mot – staket och grindar omgärdade snart hela fastigheten.

Av de dokument som jag har fått verkar det ha gått tämligen lätt för Segelsällskapet att också få bygglov av Vänersborgs byggnadsnämnd. Det var bara själva strandskyddsdispensen det talades om. Det fanns t ex inga krav på arkeologiska undersökningar innan bygglovet för det nya uthuset beviljades.

Och det var egentligen ganska anmärkningsvärt eftersom tegelbruket i Sikhall hade legat på denna plats. Och det torde enligt min och de flestas uppfattning vara ett synnerligen viktigt skäl för arkeologer att gräva på platsen. Nu för tiden kräver byggnadsnämnden arkeologiska undersökningar så fort någon hittar en tegelsten eller tegelbit i Sikhallsområdet. I varje fall om det är på Magnus Larssons ägor…

Nästa dokument om Vänersborgs Segelsällskap i kommunens diarium är från 1 februari 1999. Då beslutade byggnadsnämnden att bevilja bygglov för en ny, 12 meter lång bryggdel i rät vinkel mot den befintliga bryggan – se ritning (den röda cirkeln visar den nya bryggan).

Länsstyrelsen hade redan den 15 januari medgett strandskyddsdispens. Motiveringen var:

“Länsstyrelsen bedömer att utbyggnaden inte i nämnvärd utsträckning ytterligare påverkar möjligheterna till andra former av rörligt friluftsliv i området. Ej heller påverkas livsvillkoren för växter och djur i någon avsevärd mening.”

Länsstyrelsen menade också att gästhamnen utnyttjades även av gästande båtar och inte bara av Segelsällskapets medlemmar. På det viset menade sannolikt både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen att allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen var tillgodosedda.

Jag vet inte om det var vid det här tillfället eller om det var tidigare som Segelsällskapet byggde en stor “altan”, ett stort trädäck, över den sjösättningsramp som fanns på fastigheten. (Se karta.) Det mesta tyder dock på att ”altanen”/trädäcket byggdes tidigare.

Segelsällskapets båtar behövde inte rampen, de använde ju rampen på Sanden. Sjösättningsrampen på Sikhall finns faktiskt fortfarande kvar, under “altanen”…

“Altanen” innebar att det blev omöjligt för traktens båtägare att sjösätta eller ta upp sina båtar i hamnen. Det innebar även att Segelsällskapet fick ha sin fastighet för sig själv… Det var en tämligen tydlig “privatisering” av fastigheten och det bröt mot villkoren för strandskyddsdispenserna.

Det verkade inte som om kommunen motsatte sig “altanen”, även om det på ett tydligt sätt begränsade “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Det finns i varje fall inga dokument som tyder på detta – och “altanen” finns ju som sagt kvar än idag.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (1)

21 augusti, 2022 3 kommentarer

Den 17 oktober 2005 skrev Magnus Larsson på ett antal köpekontrakt. Han hade ju köpt fyra fastigheter i Sikhall.

Larsson köpte fastigheterna av tre privata fastighetsägare. Och det var egentligen inget märkvärdigt att en annan privatperson, en jord- och skogsbrukare från bygden, köpte dem. Det ansåg däremot Vänersborgs kommun med Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) i spetsen. De tyckte att affären, av någon anledning, var väldigt speciell… Kommunledningen ville därför förköpa/expropriera Larssons nyförvärvade mark. I november 2007 beslutade följaktligen kommunfullmäktige, efter många och långa turer, att förköpa de mest strategiska delarna av Magnus Larssons fastigheter. (Se ”Historien om Magnus Larsson”.)

Det fanns en mindre fastighet i området, Sikhall 1:22. Den ägdes av Vänersborgs Segelsällskap (VSS). Fastigheten fick sin beteckning, 1:22, den 27 februari 1981. Tidigare var den en del av Sikhall 1:4, en av de fastigheter som Magnus Larsson så småningom köpte. På Sikhall 1:4 fanns även Sikhalls Magasin. Den historien har jag berättat tidigare. (Se “Sikhalls magasin”.)

Sikhall 1:22 ägs fortfarande av Vänersborgs Segelsällskap (VSS).

Vänersborgs Segelsällskap grundades enligt klubbens hemsida år 1909 (se här). Det är en mycket aktiv förening, något som vänersborgare har lagt märke till under årens lopp. VSS har drygt 300 medlemmar och har under alla år varit en väl fungerande klubb, där många personer lagt ner en avsevärd del av sin fritid. Segelsällskapet har och har alltid haft en stor och framgångsrik ungdomsverksamhet. 

VSS äger två anläggningar, klubbhusen på Sanden och Sikhall. Sanden används året om, medan ”uthamnen” på Sikhall mest används under sommarsäsongen.

Segelsällskapet hade från början sin bas på Sanden. Medlemmarna “upptäckte” ganska snart området i Sikhall vid sina seglingar. Klubben blev intresserad av området och hamnen där och fick så småningom arrendera en bit mark med tillhörande byggnad. Senare fick Segelsällskapet möjlighet att köpa marken och byggnaden (klubbhuset). Jag tror att det var 1978, men det är jag inte riktigt säker på. Segelsällskapet självt nämner i en skrivelse från 2008 att föreningen hade haft en egen anläggning i området i 50 år. Vänersborgs kommun visade i varje fall inget som helst intresse av att förköpa/expropriera fastigheten för att säkerställa “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Som kommunens argument var vid exproprieringen av Magnus Larssons mark… Och fortfarande är…

VSS har hur som helst funnits i Sikhall under en ansenlig tid, långt innan Magnus Larsson blev fastighetsägare i området. VSS förvärvade marken i Sikhall av samma privata markägare, som senare sålde resten av fastigheten, och andra fastigheter, till Magnus Larsson. Vänersborgs kommun hade aldrig ägt någon mark i området.

I mitt arbete med att dokumentera vad som har hänt mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson sedan kommunens förköp/expropriation av Larssons fastigheter 2007 så har jag ofta stött på Vänersborgs Segelsällskap. Ledande medlemmar, t ex klubbens olika ordförande, styrelser etc, har ofta skrivit till kommunen. De har haft synpunkter på och önskningar kring området, på bryggor, anläggningar, byggnationer, framtida utveckling osv. De har varit med på möten och sammankomster. De har haft samtal och kontakter med politiker och tjänstepersoner i kommunen. De verkar även ha haft förbindelser med Länsstyrelsen. Segelsällskapets “ledning” har med andra ord varit väldigt aktiv, även när det har gällt saker som egentligen inte har berört den egna fastigheten eller den egna verksamheten.

Det är därför som jag har bestämt mig för att för tillfället lämna den tänkta fortsatta dokumentationen av Magnus Larssons historia i Sikhall åt sidan och istället följa sidospåret om Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Viktig politik för jämställdhet hotad

18 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Från och med nästa mandatperiod, som i kommuner börjar den 1 januari 2023, ska Vänersborgs kommun förändra sin politiska organisation.

Diskussionerna om hur organisationen ska utformas började redan i våras och partierna har olika uppfattningar om hur den ska se ut. Det är emellertid inga dramatiska förändringar som har föreslagits. De största förändringarna står moderaterna för i sitt förslag. M menar att byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden ska slås ihop till en nämnd samt att demokratiberedningen ska läggas ner. 

Det är dock det nya kommunfullmäktige, dvs det fullmäktige som blir resultatet av vänersborgarnas röster den 11 september, som ska fatta det slutliga beslutet om organisationen. (Se “Det hände på KS”.) Det nya fullmäktige börjar, till skillnad från nämnder och styrelser, ”sin” mandatperiod den 15 oktober. Antagligen kommer de nya politikerna att se till att det mesta blir sig likt även fortsättningsvis, dvs inget av moderaternas önskemål ovan blir förverkligat – inte ens om Henrik Harlitz får överta ordförandeklubban i kommunstyrelsen.

Däremot har Vänsterpartiet lagt ett förslag som har stora möjligheter att antas av det kommande fullmäktige. (Rent formellt måste förslaget också läggas till det nya fullmäktige.) I kommunstyrelsen föreslog jag i våras på Vänsterpartiets vägnar att Demokratiberedningen ska få utökade uppgifter.

Mitt yrkande hade följande lydelse (du kan ladda ned yrkande som pdf här):

“Demokratiberedningens ansvarsområde och uppgifter bör utökas till att också innefatta arbete med jämställdhet. Forskning visar, skriver SKR, att den viktigaste faktorn för att skapa hållbarhet i ett jämställdhetsarbete är att ledningen i en kommun tar ett aktivt ägarskap, dvs gör arbetet till sitt. Det är viktigt att bygga strukturer och skapa en kultur som gör att jämställdhetsperspektivet hålls aktuellt och levande.

Demokratiberedningen bör därför också byta namn till Demokrati- och Jämställdhetsberedningen.”

I Vänsterpartiets valtidning, som hushållen i Vänersborg har fått eller får denna vecka, återfinns en artikel skriven av Ida Hildingsson. Hildingsson är ledamot i socialnämnden och återfinns på plats 3 på Vänsterpartiets kommunfullmäktigelista. Hon är också feministiskt ansvarig för Vänsterpartiet Fyrbodal. Artikeln, som jag återger här nedan, visar varför det är nödvändigt att fortsätta och intensifiera jämställdhetsarbetet.

===

Viktig politik för jämställdhet hotad

Sveriges jämställdhetsresa är långt ifrån över och vi kan inte ta några rättigheter för givna. När vi går till val i september är det viktigt att vara medveten om vad som står på spel.

Det handlar om aborträtten, mäns våld mot kvinnor, jämställd familjepolitik, hbtqi-personers rättigheter, exploatering av kvinnors kroppar, global solidaritet och jämställd utrikespolitik. “Kvinna till kvinnas” feministiska valkompass (se här) har analyserat riksdagspartiernas jämställdhetspolitik utifrån dessa områden. Och det finns bara ett parti, Vänsterpartiet, som får godkänt på alla.

Rättigheter som kvinnorörelsen genom historien stridit för är hotade om vi inte är uppmärksamma och organiserar oss! Sverige är inte immunt mot den globala anti-abortrörelsen och de som lobbar mot hbtqi-personers rättigheter. Under de senaste åren har vi sett hur dessa rättigheter har inskränkts i flera västerländska demokratier.

I Sverige har vi kvinnor fortfarande sämre löner än män, gör mer obetalt hushållsarbete, tas inte på lika stort allvar i vården, jobbar oftare i eftersatta yrkesbranscher och får sämre pensioner. Vi är underrepresenterade där beslut tas, tar större ansvar för omsorgen av barn och anhöriga, har högre sjukskrivningstal och arbetar deltid för att orka.

Det finns många bränder att släcka och inte minst har vi ett enormt viktigt arbete framför oss för att alla barn och kvinnor ska få leva ett liv fritt från våld.

Men arbetet för att stärka jämställdheten både i Sverige och globalt kommer gå kraftigt bakåt om en högerkonservativ regering vinner valet i höst. Din röst kan avgöra!

===

Här kan du se hur samtliga riksdagspartier har svarat på “Kvinna till kvinnas”:  ”Feministiska valkompass”.

Anm. Här kan du läsa de bloggar som handlar om kommunalvalet den 11 september:

Anm. Läs gärna mer på Vänsterpartiets hemsida. Den uppdateras i stort sett dagligen med intressanta inlägg.

Kategorier:feminism, jämställdhet, Val 2022, Vänsterpartiet
%d bloggare gillar detta: