Hem > Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap > Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

28 augusti, 2022 Lämna en kommentar Go to comments

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

Skanska fick uppdraget att bygga “sjösättningsramp, toalett mm” i Sikhalls småbåtshamn. Företaget utförde arbetet, och det blev bra.

I stort sett…

I Skanskas uppdrag ingick även att iordningställa den befintliga stenpiren. Och här kan det ha blivit lite fel. Det finns dock inga dokument kring detta utan uppgifterna kommer från Magnus Larsson. Och han borde veta. Dessutom är uppgifterna lätta att kontrollera, åtminstone för tjänstepersonerna i kommunen.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 hade klubben önskat att kommunen förlängde stenpiren väsentligt och på detta sätt skapade:

“förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Skanska rev trädäcket som avslutade piren. Sedan renoverades stenpiren genom att en ny “betongkaka” göts. På “betongkakan” placerades ett nytt trädäck. Problemet var att Skanska, enligt Magnus Larsson, pålade ner stolpar innehållande kreosot runt omkring stenpirens yttre del. Dessutom anpassade Skanska längderna på stolparna genom att kapa av dem med motorsåg i vattnet. Det flöt träflisor med kreosot på vattenytan…

I Länsstyrelsens strandskyddsdispens (6 november 2008) var ett av villkoren:.

  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.

När jag idag läser på Kemikalieinspektionens hemsida står det följande (se “Träskydd med kreosot”):

“Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera ämnen som har hälsofarliga egenskaper.”

Det är sannolikt, om Magnus Larsson har rätt, att Skanska inte följde Kemikalieinspektionens föreskrifter och det tycks inte heller som om kommunen har gjort något åt stolparna. Det är samma stolpar som finns i vattnet än idag… Det vore lätt för Miljö och Hälsa att kontrollera om stolparna är impregnerade med kreosot. Och om de fortfarande läcker ut gift i vattnet… 

Men inte nog med det. Skanska göt också in en infästning, en kedja i “betongkakan”. (Ändarna på kedjan sticker ut ur betongen än idag, om någon på kommunen vill kontrollera Magnus Larssons uppgifter. Den röda pilen på bilden visar ”betongkakan”.) Där tänkte kommunen fästa den flytbrygga som Vänersborgs Segelsällskap önskade.

Redan den 22 april 2008 hade Segelsällskapet önskat att kommunen satte ut vågdämpande pontoner i anslutning till stenpiren. Den 13 november kom Vänersborgs Segelsällskap med nya önskemål eller kanske snarare kompletteringar. VSS ansökte hos Länsstyrelsen om att få muddra:

“i anslutning till befintlig brygga på fastigheten Sikhall 1:22 för att återställa vattendjupet vid tilläggningsplatserna.”

Det var inte mycket att orda om. Men Segelsällskapet ansökte också om:

“Tillstånd att lägga ut en vinklad pontonbrygga på kommunens vattenområde i förlängningen av befintlig stenpir. Bryggans dimensioner och placering framgår av bifogad ritning.”

Och det är inte utan att man blir ganska konfunderad. Och det är snällt sagt… Hur kan Vänersborgs Segelsällskap ansöka om tillstånd för en pontonbrygga på kommunens fastighet, på kommunens vattenområde? Är det inte kommunen som ska göra det? Segelsällskapet hade ju ingen som helst rådighet över vattenområdet.

Det kanske är något jag inte förstår, men det torde hur som helst vara klart att, går det att göra som Segelsällskapet gjorde, så har klubben åtminstone pratat med någon på kommunen, politiker eller tjänsteperson. Det kan man vara säker på, eftersom Skanska faktiskt göt in en kedja i stenpiren på kommunens fastighet – till Segelsällskapets kommande flytbrygga…

I Segelsällskapets skrivelse till Länsstyrelsen skickade klubben med ett prospekt från Nordiska Flytbryggor AB. Det verkade vara bestämt att Nordiska Flytbryggor AB skulle få uppgiften att sälja den tänkta flytbryggan.

I prospektet skrev Nordiska Flytbryggor AB den 6 oktober 2008:

“Livet i den inre hamnen kommer garanterat att bli helt annorlunda.”

“I den inre hamnen”? Det är viken “längre in”, dvs norr om stenpiren och VSS klubbhus, mot badstranden. Med andra ord, Magnus Larssons fastighet, och vatten. Där skulle livet “bli helt annorlunda”…

Den minnesgode kommer kanske ihåg att VSS i en skrivelse till kommunen den 22 april skrev om igenslamningen på Magnus Larssons vatten om det anlades en flytbrygga vid stenpiren. Och nu varningen från Nordiska Flytbryggor AB…

Det struntade Länsstyrelsen i… Och det hade ju också Segelsällskapet gjort i och med att klubben lämnade in sin ansökan…

Länsstyrelsen beviljade den 2 december 2008 strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. Det gjorde Länsstyrelsen utan några som helst betänkligheter.

“Länsstyrelsen bedömer att bryggan är förenlig med kraven på en från allmän synpunkt lämplig hushållning med mark- och vattenresurserna. Arbeten i vatten kräver normalt tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenverksamhet. Länsstyrelsen bedömer … att tillstånd hos miljö domstolen inte behöver sökas samt att de planerade åtgärderna kan genomföras utan nämnvärda skador på vattenmiljön.”

Länsstyrelsen menade också att livsvillkoren för djur- och växtlivet inte skulle påverkas av bryggan. Det togs en del prover och gjordes en utredning angående muddringen. Men hur en flytbrygga på upp mot 60 meter skulle påverka djur- och växtlivet ”längre in i viken”, på Magnus Larssons vatten – det brydde sig Länsstyrelsen inte om att utreda…

Det här var Länsstyrelsens motivering. En stor del av beslutet handlade alltså om muddringen, och det var det som sagt inte mycket att säga om.

Vänersborg Segelsällskap fick alltså strandskyddsdispens utan att ha någon rådighet över vattenområdet. Området fanns ju på kommunens fastighet.

Det var inte heller någon som kontaktade Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. 10.000 kvadratmeter av hans fastighet och vatten norr om den eventuella flytbryggan (“längre in i viken”) skulle påverkas negativt – och Länsstyrelsen brydde sig inte. Ingen på Länsstyrelsen pratade ens med eller informerade Larsson.

Dessutom krävdes det enligt uppgift en vattendom om en åtgärd av detta slag (flytbryggan) påverkade 3.500 kvadratmeter. I Sikhall behövdes enligt Länsstyrelsen ingen vattendom… (Trots att det var fråga om en betydligt större vattenyta som påverkades.)

Och inte kunde kommunen förköpa/expropriera mark och vatten av Magnus Larsson som kommunen sedan delade ut till Segelsällskapet. Det torde inte ha varit varken helt lagligt eller särskilt moraliskt. Dessutom hyrde Magnus Larsson ut båtplatser i småbåtshamnen i Sikhall. Om kommunen nu tänkte göra detsamma är frågan om inte det skulle vara olagligt också. Det finns lagar och regler kring kommunal näringsverksamhet, som konkurrerar med privata näringsidkare…

Men det skandalösa beslutet från Länsstyrelsen var ännu värre. Länsstyrelsens beslut hade följande lydelse:

“Länsstyrelsen ger dispens från strandskyddsbestämmelserna för … ny brygga på fastigheten Sikhall 1:22.”

Sikhall 1:22!! Sikhall 1:22??

Sikhall 1:22 var Segelsällskapets fastighet. Men flytbryggan skulle läggas ut på kommunens fastighet, på Sikhall 1:4! Länsstyrelsen hade totalt blandat ihop fastigheterna. Länsstyrelsen hade tydligen ingen koll på någonting. Pinsamt.

Skandalen var alltså ännu större än man kunde ana. Men fortfarande visste Magnus Larsson ingenting. Han berättar:

“En dag kom Nordiska Flytbryggor till småbåtshamnen i Sikhall med en tung kedja i släpkärran. Kedjan vägde flera hundra kilo. Jag råkade vara där, så jag hjälpte till. Jag frågade vad kedjan skulle användas till. Jag fick svaret att kedjan skulle vara till infästningen av Segelsällskapets nya flytbrygga…”

På Magnus Larsson exproprierade mark…

Magnus Larsson berättar att efter mötet med släpkärran från Nordiska Flytbryggor ringde han varenda person han kunde komma på, på både kommunen och på Länsstyrelsen. Han pratade till och med med landshövdingen. Larsson tänkte definitivt stämma både kommun och Länsstyrelse. Så här fick det inte gå till.

Magnus Larsson behövde inte stämma någon. Det fanns tydligen folk någonstans, som efter Larssons alla telefonsamtal, insåg att Länsstyrelsens beslut var både skandalöst och olagligt. Så det blev aldrig någon flytbrygga, och det finns inte heller några handlingar som förklarar varför “projektet” lades ner. Det enda som finns kvar är en kedja ingjuten i betongen… 

Kommunens del i den här affären var skandalös. Bristen på handlingar får mig att tro att det mesta i denna affär sköttes av kommunens tjänstepersoner, eventuellt i samarbete med vissa initierade politiker – i tysthet, mellan skål och vägg, utan protokoll och utan formella beslut.

Kommunen var alltså beredd att gynna en kommuninvånare, Vänersborgs Segelsällskap, på en annan kommuninvånares bekostnad, Magnus Larsson. Det hade, liksom andra aspekter i skandalen, varit olagligt. Vad jag vet så har ingen någonsin t ex bett Larsson om ursäkt. (Istället fortsatte och fortsätter förföljelsen av Larsson.) 

Och Länsstyrelsen? Vad vet jag? Kanske kan en förklaring vara att ledande personer i Segelsällskapet arbetade på Länsstyrelsen…

Skandalen var ett faktum. Och fortfarande bråkar alltså kommunen med Magnus Larsson och sätter käppar i hjulen på allt som han vill företa sig…

Nu måste jag ta några djupa andetag…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap
  1. Bengt Davidsson
    30 augusti, 2022 kl. 09:43
    Svara

    Det är nog många som känner att det blir personligt när man har tjänstemännen ute på besök och inte till någon fördel för den sökande. Jag hade 3 av dom ute på Juta för att titta på min tomtplatsavgränsing, i fredags och det kändes som dom var negativa redan från start. Man känner sig kriminell för att man vill ha en lite gräsmatta . Tjänstemännen tycker inte att jag behöver det.
    David på Juta

    Gilla

  2. Anders Johansson
    29 augusti, 2022 kl. 23:02
    Svara

    Det verkar mer och mer som om Magnus Larsson skall göra något som gynnar de stackare som har bosatts sig i Sikhall i tron av att bygden kommer underhållas av skattebetalarnas skatter har grävt sin egen grav.
    Här ställer kommunen säkert gärna upp på att slå i spikar i kistorna.
    Tipset kanske är att bli medlem i VSS och bosätta sig i en annan kommun.
    Jag har varit med på mötena så jag vet att det inte görs något för att underlätta för Magnus att utveckla Sikhall.
    Självklart har kommunen regler och lagar att följa men nu har det gått överstyr, nu är det personliga åsikter som går före.
    Frågan är om man skall sälja innan det blir igenväxt träsk.

    Gilla

  3. Magnus Larsson
    29 augusti, 2022 kl. 12:18
    Svara

    Alla som läser förstår ju att det är uppgjort från början vem som ska ha dom olika delarna av min fastighet.
    Rara segelsällskapet pekar och snälla kommunen förköper och betalar. Allt i en stor lögn om hur det värnas om det rörliga friluftslivet, för att sedan dela ut till rätt personer.
    Sen har vi länsstyrelsen, en statlig myndighet direkt underställd regeringen i syfte att upprätthålla lag och ordning i riket. En länsstyrelse som först hjälper till med förköpen och sedan struntar i lagen när rätt personer vill ha strandskyddsdispens.

    Gilla

  1. No trackbacks yet.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.