Hem > Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap > Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

Vänersborgs Segelsällskap skrev den 3 mars 2014 till Vänersborgs kommun. Klubben ville att kommunen skulle bygga en vågbrytare i Sikhall så att småbåtshamnen kunde utvecklas med fler båtplatser. Segelsällskapet kunde naturligtvis inte bygga själv, dels skulle det innebära stora kostnader och dels var vågbrytaren tvungen att byggas på en annan fastighet än Segelsällskapets egen. Samhällsbyggnadsnämndens svar, som jag redogjorde för i den förra bloggen, till Segelsällskapet var att kommunen inte hade några planer på att bygga någon vågbrytare eller satsa några pengar i Sikhall.

Det är lite så man undrar om det hade hänt något med Segelsällskapets goda förbindelser med kommunen… I varje fall med samhällsbyggnadsnämnden…

Det tredje markägaren i området, förutom kommunen och Segelsällskapet var Magnus Larsson. Larsson hade sannolikt både kapital och vilja att utveckla Sikhall… Men för att kunna utveckla Sikhall behövdes en detaljplan. Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall beställde en sådan.

Byggnadsnämnden beslutade den 19 maj 2015 att upprätta en ny detaljplan. Men det är uppenbarligen någon eller några i kommunhuset, politiker och/eller tjänstepersoner, som inte vill ha utveckling i Sikhall. Detaljplanen är därför, efter drygt 7 år, fortfarande inte klar… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

I en tidigare blogg (se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”) skrev jag om ombyggnaden av uthus på Segelsällskapets fastighet, dvs Sikhall 1:22. I juni 2015 var det dags för byggnadsnämnden att besluta om Segelsällskapet fick göra ytterligare en ombyggnad av “uthuset”. Det gällde:

“nybyggnation av en servicebyggnad som ska ersätta en äldre byggnad.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade inför beslutet yttrat sig i ärendet. Miljö och hälsa skrev:

“Nämnden konstaterar att platsen för byggnation sker inom delvis redan bebyggd yta och har för övrigt inte några särskilda värden för djur- och växtlivet. Strandskyddslagstiftningens syfte om att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms därför inte påverkas. Ärendet kan därför avgöras endast utifrån förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområdet.”

Och det var nog en helt riktig bedömning. Den svåra frågan i sammanhanget var strandskyddsreglerna och allemansrätten. Och i denna fråga uttalade sig inte miljö och hälsa.

Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på fastigheten Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet.

Och hade man inte varit på platsen så tycktes beslutet vara helt riktigt. Det framgick av skälen för beslutet:

  • “Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
  • “Särskilt skäl till grund för dispensen är att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte.”
  • “Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Om Segelsällskapet hade uppfyllt dessa villkor för beslutet hade allt varit i enlighet med strandskyddsreglerna, men det var i stort sett redan tidigare omöjligt att gå längs stranden förbi uthuset. Om man nu struntade i staket och grindar runt fastigheten och “vågade sig” in på tomten vill säga… Det hade man noterat om man hade varit på plats. Och nu skulle det bli helt stopp på “strandvägen” när den nya byggnaden uppfördes… Inga av ovanstående skäl skulle uppfyllas.

Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning.

De tjocka svarta linjerna på kartskissen visar tomtplatsavgränsningen. Gränsen är dragen ca 1 meter runt byggnaderna.

Det betyder att innanför detta område gällde inte allemansrätten, det var Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen hade allmänheten fritt tillträde, här gällde allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet fick inte heller på något sätt privatiseras. Det betydde att staket, grindar, bommar, grillplats, flaggstång mm måste bort. Ja, det var inte ens tillåtet att klippa gräset, man fick bara slå det – högst två gånger per år… (Bengt Davidsson på Juta vet – se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Jag passar på att i detta sammanhang inflika att jag inte påstår att kommunens tomtplatsavgränsning är riktig. Den kan diskuteras, både för VSS och Davidsson på Juta. Men kommunen måste behandla alla kommuninvånare lika!

Det jag noterar på tomtplatsavgränsningen är att området mellan byggnaderna var privat. Det innebar att flanörer som ville gå längs strandkanten, och märkte att det inte var någon fri passage, inte bara var tvungna att lämna stranden och gå runt uthuset – de var tvungna att gå tillbaka och runda båda byggnaderna…

Nu vet alla som har varit i Sikhall att Segelsällskapet har struntat i allemansrätten och det rörliga friluftslivet i många år. Hela fastigheten Sikhall 1:22 är omgärdad av staket, bommar och grindar.

Fastigheten är privatiserad. Segelsällskapet är också anmält för detta, dock inte av mig. Jag tror att anmälningen är över 1,5 år gammal, och fortfarande har inte byggnadsnämnden gjort tillsyn eller börjat utreda anmälningen…

Det verkade som om Segelsällskapet fortfarande hade goda förbindelser med byggnadsnämnden…

Det kan väl tilläggas för fullständighetens skull att byggnadsnämnden inte heller denna gång krävde någon arkeologisk undersökning eller utredning för nybyggnationen av servicebyggnaden. Trots att Sikhalls tegelbruk har legat på denna plats en gång i tiden…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)”.

==

Bloggar i denna serie:

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.