Stefan Kärvlings blogg

Förskola och skola debatteras flitigt i dagens Sverige.

Skolan är i kris – elevernas kunskaper sjunker jämfört med andra länder och lärare lämnar sitt yrke. Arbetsmiljön är dålig och lärarna är stressade på grund av hög arbetsbelastning. Samtidigt har utbildning marknadsanpassats och friskolekoncerner tjänar stora pengar. Det gör de på kommunernas elevpeng, pengar som ska gå till precis det som namnet säger, till eleverna. Nu hamnar de i fickorna hos ägarna, som i många fall är utländska bolag. (Läs gärna mer på Tankesmedjan Balans.)

Vinsterna kan göras när man anställer obehöriga lärare med sämre lön, struntar i att anställa tillräckligt många speciallärare, SYV-konsulenter, kuratorer och skolsköterskor och framför allt, med olika metoder lockar till sig de mest studiemotiverade eleverna från hem där vårdnadshavarna har hög utbildningsnivå. De eleverna behöver inte hjälp och stöd i samma omfattning som elever från socialgrupp 3 eller barn och ungdomar till föräldrar födda utomlands. Den marknadsanpassade skolan leder dessutom till betygsinflation, segregation och ökad ojämlikhet.

Johanna Jaara Åstrand, tidigare förbundsordförande för Sveriges Lärare, skrev på Facebook i lördags:

“I veckan har jag också mött lärare som med tårar i ögonen vittnar om scheman där varken elever eller lärare har en ärlig chans att lyckas med det som förväntas och som förtvivlat beskriver känslan som infinner sig när inflytandet över arbetssituationen minskar, lärarkollegor blir sjukskrivna och viktiga beslut fattas över huvudet på dem.”

Förskolan är viktig för barnen. De barn som har gått i förskola har bättre förutsättningar i grundskolan. Förskolan ger långsiktiga positiva effekter på det fortsatta lärandet. Förskolan har en stor kompensatorisk betydelse och är oerhört viktig för barnens språkutveckling.

Det är viktigt för förskolans kvalitet och barnens utveckling att barngruppernas storlek begränsas. En större personaltäthet uppmuntrar barnens kreativitet och nyfikenhet.

Johanna Jaara Åstrand skrev vidare på Facebook:

”Jag har blivit kontaktad av förskollärare som uppgivet berättar om sin arbetssituation där förskollärarkollegor helt saknas och varken barngrupper eller lokaler är anpassade efter läroplanens uppdrag.”

I lördags fick också barn- och utbildningsnämndens presidium, och jag, ett mail från en förskolelärare i Vänersborg.

Förskolläraren skriver:

“Jag skulle med detta mail vilja göra dig uppmärksam på problemet med stora barngrupper på förskolorna i Vänersborg kommun.

Jag arbetar på en förskola i kommunen och på min avdelning är det 24 st barn mellan 3-5 år och då är vi fyra pedagoger. På avdelningen bredvid är det 10 st barn mellan 1-2 år och de är två st pedagoger. Det är nog dessa siffror ni i utbildningsnämnden ser och ni tycker nog att det är en bra bemanning med personal. Problemet är bara att det är bara mellan kl 9:30-12:30 som vi har en sådan personaltäthet.

På morgonen och på e.m är vi bara två pedagoger på alla våra barn och vi har ofta nästan alla våra barn hela dagarna ca 7:30-16. (Förskolan har öppet 6-17:30). Verkligheten är alltså att två st pedagoger är ensamma och ska ta ha hand om ca 20 barn stor del av dagen.

Vid våra måltider (frukosten och mellanmålet) har vi ca 8 barn vid varje bord (om vi har haft tur och kunnat lämna några till grannavdelningen, annars är vi ca 10 vid varje bord).

Jag tror nog att du kan föreställa dig hur en sådan måltid blir. Det är verkligen inte den lugna stund med samtal, reflektioner och lärande som vi vill ge våra barn.

Vi pedagoger kämpar till vårt yttersta för att ge alla våra barn det de har rätt till under sina dagar hos oss och det är ett gott pedagogiskt lärande och en god omsorg med pedagoger som har tid att se dem och ge dem det de behöver av trygghet och glädje.

Vi har också en läroplan att arbeta mot och gör där vårt yttersta för att uppnå de målen som finns där. Vi har också krav på oss att göra en god dokumentation som ska finnas tillgänglig för föräldrar och våra chefer. Tiden till detta är knapp.

OCH det är verkligen inte lätt. Det tror jag du förstår, många gånger åker vi hem gråtandes för att dagarna på förskola varit så tuffa både för oss och barnen.

Du som folkvald politiker i kommunen är ansvarig för att alla invånare mår bra och orkar med sina dagar och då måste det få kosta. Du kan inte spara in mer på det viktigaste vi har, VÅRA BARN utan du måste göra något nu för att minska barnantalet på förskolorna i Vänersborgs kommun. Attraktiv och hållbar får inte bara vara ord på ett papper, utan måste omsättas i praktiken.

Vi pedagoger kommer inte att orka länge till och våra barn förtjänar en lugnare förskoletid med ”fröknar” som går till sitt arbete med glädje, istället för med en klump i magen.”

Barnen och ungdomarna är det viktigaste vi har i Vänersborg. Kommunen måste satsa på förskola och skola. Det är både min och Vänsterpartiets uppfattning. Varje år i juni, när kommunfullmäktige beslutar om budgeten, argumenterar vi för mer pengar till både förskola och skola. Det är ingen som säger emot, men satsningarna uteblir. Det händer till och med att de andra partierna håller med, men det stannar vid ord. I praktiken och i handling så prioriteras annat högre i kommunen.

Vänsterpartiet fortsätter oförtrutet att tala och arbeta för mer resurser till förskola och skola.

Anm. Här kan du läsa svaret på brevet från BUN:s presidium: ”BUN: Svar till förskollärare”.