Stefan Kärvlings blogg

Den 17 oktober 2005 skrev Magnus Larsson på ett köpekontrakt. Han hade köpt fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23. På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin.

Länsstyrelsen beskrev 2007 magasinet på följande sätt (se här):

“Magasinet är byggt av tegel på en hög grund murad av natursten direkt på urberget. Fasaderna är putsade, ytan är jämn men med en grov struktur. Putsens ytskikt kan ha kvastats då kalken ytterst är borttvättad så att ballasten sticker fram. Fasaden är ofärgad förutom fönsteromfattningarna som är vita med helt slät puts. Fönstren har nio små rutor och bågar av trä, innanför fönstren finns järngaller.”

Sikhalls Magasin byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre. Det ligger på en klippudde omgivet av Vänerns vatten på tre sidor. Det är ett viktigt historiskt minnesmärke för Gestad- och Sikhallsbygden och för hela Dalsland. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)

Magasinet förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Det var och är viktigt att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Även om en majoritet i Vänersborgs kommun inte tycks dela denna uppfattning… Se ”Bevara Brätte!”.)

Den 2 november 2005, två veckor efter att Magnus Larsson hade skrivit på köpekontraktet, formulerade ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) en skrivelse till kommunstyrelsen där han föreslog:

“kommunfullmäktige att fatta beslut om förköp.”

Ljunggren ville att kommunen skulle förköpa, dvs expropriera, Larssons nyss förvärvade fastigheter. Fastigheterna var väsentliga för “idrott eller friluftsliv” och magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk synpunkt”. (Se “Historien om Magnus Larsson (3)”.) Det var viktigt att kommunen tryggade allmänhetens friluftsliv och säkerställde “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Och den dåvarande kommunchefen (se “Historien om Magnus Larsson (5)”) “kompletterade” i en skrivelse den 23 november 2005 med att kommunen skulle utveckla Sikhallsområdet genom att ordna: 

“…större parkeringsplatser vid badet och magasinet. Fler båtbryggor skall anläggas för att anlägga båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas.”

Och sedan konstaterade kommunchefen, full av självförtroende och självsäkerhet:

“Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

Efter ett par turbulenta år med stridigheter, överklaganden, hot och jäv beslutade kommunfullmäktige den 21 november 2007 att:

“godkänna upprättade köpeavtal avseende fastigheterna Sikhall 1:4 och 1:6 samt Sörbo 1:4”

Kommunen hade tvingat en hårt arbetande och skattebetalande invånare till att underkasta sig den byråkratiska makten. Tack vare “dolda” personliga och misstänkta själviska intressen. Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade stora delar av Magnus Larssons fastigheter. (Se ”Historien om Magnus Larsson (23)”.)

Stiftelsen Sikhalls Magasin bildades en gång i tiden av hembygdsvårdande föreningar i Vänersborgs kommun t ex Gestad hembygdsförening och Lions i Brålanda. Stiftelsen bildades i samband med att de tidigare, privata ägarna inte ville sköta byggnaden längre. Stiftelsen skulle helt enkelt underhålla byggnaden så att den bevarades för framtiden. Det upprättades ett nyttjanderättsavtal den 23 april 1986 mellan jordägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Upplåtelsetiden var på 50 år.

Efter kommunens förköp/expropriation 2007 kom magasinet att ligga på kommunens mark. Kommunen hade vid ett flertal tillfällen också argumenterat för att den var en slags garant för att magasinet skulle bevaras och få det underhåll som krävdes. Det trodde i varje fall kommunen länge. Det visade sig många år senare att nyttjanderättsavtalet faktiskt innebar att det var Stiftelsen som ägde marken.

Vi vet hur det gick efter förköpet/expropriationen. Magasinet sköttes inte och underhållet var de senaste åren i stort sett obefintligt. Det gjordes en del ideella insatser men det saknades pengar. Kommunen lade inte heller två strån i kors för att hjälpa Stiftelsen att underhålla och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. När det kom till kritan, eller snarare till plånboken, visade det sig att det faktum att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt” inte betydde någonting. Det var bara något kommunen påstod för att rättfärdiga exproprieringen av Magnus Larssons mark…

Sikhalls magasin förföll i rask takt. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket höll på att rasa in. Magasinet slutade användas och det blev inte ens tillåtet att gå in i byggnaden. Ett stycke dalsländskt historia höll på att försvinna.

Magasinet blev en för stor utmaning för Stiftelsen Sikhalls Magasin. Ingen av Stiftelsens föreningar visade sig vara intresserade av att driva magasinet i framtiden. Det var antagligen helt enkelt för stora kostnader inblandade.

Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 § i styrelseprotokollet):

“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”

Och nu började det hända saker i Sikhall…

Magnus Larsson har, som alla “gamla läsare” av denna blogg vet, stora planer för Sikhall. De styrande partierna, med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen, har sedan 2005 gjort allt för att sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Motarbetandet fortsätter än i dag. De båda ordförandena i samhällsbyggnadsnämnden har till och med överklagat ett viktigt beslut om Sikhall, som oppositionen i nämnden har fattat, till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.)

Men att Magnus Larsson började renovera och rusta upp Sikhalls magasin hade de svårt att förhindra, även om det fanns försök från förvaltningshåll…

Sent i onsdags kväll var det viktigaste med magasinet klart. Verktyg och maskiner bars ut ur byggnaden, det städades och ställdes i ordning. Igår morse kom ett antal personer för att förbereda ett bröllop som ska gå av stapeln i helgen.

Och igår eftermiddag var jag på studiebesök hos Magnus Larsson.

Magnus Larsson har med egen tid, med eget arbete och med egna pengar renoverat Sikhalls magasin. Larsson har gjort ett otroligt jobb. Han har räddat ett kultur- och byggnadsminne.

Det ska jag skriva mer om i nästa blogginlägg.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)”.