Stefan Kärvlings blogg

Den här sommaren har inte riktigt varit som alla andra somrar i Nordstan. Det är fiskmåsarna som har gjort skillnad. Fiskmåsarna har inte uppfört sig som de brukar. Det är i varje fall mina slutsatser utifrån personliga men tämligen ovetenskapliga iakttagelser.

Fiskmåsarna intog som vanligt hustaken i Nordstan i slutet av mars. I år “slog de ner sina bopålar” på taken exakt samma datum som förra året, den 27 mars. Så långt inga överraskningar. I år kretsade dock måsarna runt hustaken veckan innan. Det verkade mest ha varit rekognoseringsturer, men det var något nytt och annorlunda.

I april, juni och början av juli var fiskmåsarnas beteende som det brukar. Det betydde självklart inte att det var lugnt och fridfullt. Nä, måsarna uppträdde helt enligt tradition och beprövad erfarenhet. De vrålade i vanlig ordning ut sina artspecifika vansinniga primalskrik. Måsar tar inte paus ens under nätterna, de skriker dygnet runt. Och förorenar dygnet runt… Det fanns inte en bil som parkerades i Nordstan som undkom måsarna i sommar. De var särskilt förtjusta i nya eller nytvättade glänsande bilar. Fiskmåsarna speglas antagligen i plåten och tror att det är en fiende – och tömmer tarmarna. Och det inte bara en gång… Det var som vanligt med föroreningarna alltså.

I slutet av juni ökade aktiviteten bland fiskmåsarna. Också som vanligt. Ungarna hade växt och blivit allt större för varje dag. De började springa runt på taken utstötande sina karaktäristiska ynkliga läten. Föräldrarna ökade sin uppmärksamhet och släppte inte sina “små” med blicken. Det fanns skator som inte skulle ha något emot att smaka på en mör fiskmåsunge.

Invånarna i Nordstan höll andan, nu var det bara en fråga om dagar tills ungarna skulle sväva ner, likt glidflygplan, från taken till gator och trädgårdar. Det brukar ske en vecka in i juli. På marken är det inte bara andra fåglar som hotar de “små” fiskmåsungarna. Skaran av fiender ökar, katter och hundar smyger runt och letar efter tillfällen till attack.

I år har jag inte sett en enda fiskmåsunge på gator eller trädgårdar på Lovisebergsgatan eller i Nordstan. Det har aldrig hänt förut. Jag vet inte var måsungarna tog vägen. De fanns på taken, men sedan var de plötsligt borta. Det var tomt i trädgårdar och gator. Inga ynkliga pip. Det betydde att den anstormning av skrikande och attackerande, skitande föräldrar uteblev. Det fanns inga ungar att skydda och försvara. Och jag har bara sett en enda överkörd fiskmås. Det var en bit bort, på Vallgatan. Det gick inte att se om det var en vuxen eller en unge. Juli blev alltså en lugnare månad än vanligt utifrån fiskmåsperspektiv.

Föräldrarna blev dock kvar på taken. De uppträdde och skrek precis som vanligt, innan de hade ungar. Jag tänkte att jag hade missat något och att det var dags för en andra kull. Så brukar det dock inte gå till i Nordstan. Inte för att föräldrarna inte verkade försöka, deras parningsljud är synnerligen karaktäristiskt. Ljuden hördes med regelbundna mellanrum varje dag. Det blev dock inga fler ägg, och därmed inga ungar. Men de vuxna fiskmåsarna blev kvar, även i slutet av juli och hela augusti. Det har inte hänt tidigare.

Jag vet inte om fiskmåsarna har varit annorlunda denna sommar på andra ställen än i norra Nordstan. Men här har de definitivt brutit sitt traditionella mönster.

Om sommarens fiskmåsterror från hustaken inte riktigt har varit sig lik, så har vattnet kring Skräcklan varit det. Det har knappast gått att utnyttja. Det gick ofta inte att bada på t ex “barnbadet” vid Norra skolan. Det var emellertid inte fiskmåsarnas fel. Och även om det aldrig går att utesluta att det är kommunen som bräddar avloppsvatten, så är det sannolikt inte heller det som är orsaken. Men det märker säkerligen alla här i Nordstan att badet alltid drabbas av föroreningar och badförbud efter ihållande regn. Det kan ju tyda på problem med kommunens ledningar.

Nä, det undermåliga badvattnet i Skräcklan var sannolikt orsakat av Nordstans andra stora fågelplåga – Kanadagässen. Fågelarterna har tydligen kommit överens om en, för dem, passande arbetsfördelning – gässen skitar ner i vattnet och fiskmåsarna på land… I själva gränsområdet, dvs stränderna, delar de solidariskt på utrymmet.

 Förra året var kanadagässen tillbaka med fullt manskap efter en viss avskjutning något år tidigare. I år tycks ryktet om det natursköna Skräcklan ha spridit sig bland kanadagässen. Det har varit och är fortfarande fullt med gäss, inte bara på Skräcklan utan också på kobbarna och skären utanför.

Jag kan föreställa mig hur det ser ut på dessa ställen när jag ser gåsfekalierna på Skräcklans gångbanor, berghällar och gräsmattor. Hur det ser ut i vattnen runt Skräcklans stränder vågar jag däremot inte föreställa mig… Särskilt när man vet att gässen gör sina “stora” behov minst en gång varannan timme… 

Jag förstår för övrigt inte varför kommunen går ut med information om vattnets kvalitet efter de prover som genomförs. Det verkar som regel ta ca 5 dagar innan provsvaren kommer och då är svaren inaktuella. Varför inte bara uppmana invånarna att inte bada 1-2 dagar efter kraftiga regn? I måndagens nyheter hörde jag förresten att det finns teknik för att få svar på prover efter 15 min. Det skulle vara något för kommunen.

Det är inte bara i Vänersborg som kanadagässen ställer till problem. Det gör de i andra kommuner också men där tycks handlingskraften vara betydligt större än i Vänersborgs kommun. Här är några länkar till problemen med kanadagässen i Karlstad (grön laser), Stockholm (drönare), Alingsås (utökad städning) och Östhammar (jakt).

Fast det har skjutits kandagäss på Skräcklan. Det var 2020 och jag tror att det var två gäss som nedlades. Det fick en märkbar effekt. (Se TTELA “Jakten på gässen har fått effekt”.) Det är faktiskt helt på sin plats att skjuta kanadagäss. Det är för övrigt jakttid just nu – kanadagåsen får jagas mellan den 11 augusti till den 31 januari. (Se Jägareförbundet.) Gässen omfattas också av skyddsjakt. Det finns många jägare i kommunen, bland annat flera politiker. Varför inte be dem om hjälp? (Avskjutning skulle gynna Vänerns vattenkvalitet mer än kommunalt VA på Vänersnäs…)

Jag tror att Kanadagässen är orsaken till i varje fall en del av fiskmåsarnas ändrade beteende. Det är antagligen inte bara jag som har upptäckt att alla kobbar och skär utanför Skräcklan numera är fyllda av kanadagäss.

Det verkar nämligen vara slut på solidariteten mellan de flygande plågoarterna. Det tycks som om gässen har invaderat och ockuperat fiskmåsarnas naturliga habitat. Det kan vara därför som fiskmåsarna så efterhängset stannar kvar på hustaken i Nordstan – och ser alldeles villrådiga ut. De har ingenstans att ta vägen.

Faktum är att kanadagäss kan jaga bort fiskmåsar, särskilt när de försvarar sina bon eller ungar. Gässen är kända för att vara territoriella och kan bli aggressiva mot andra fåglar som kommer för nära deras revir. Fiskmåsar, som är mindre och inte lika starka, tenderar att undvika konfrontationer med större fåglar som kanadagäss.

Det finns som jag ser det två framtidsscenarior i Nordstan Vi kan få se en lösning på fiskmåseproblemet. Fiskmåsarna skulle kunna lämna Nordstan när de har blivit av med sina kobbar och skär. De tycks vara beroende av dem på de tider som de inte säkrar artens fortbestånd. Om fiskmåsarna nu har gjort det denna sommar. Fiskmåsarna skulle kanske kunna flytta någon annanstans. Kanske till Sikhall eller Rörvik. Det låter för bra för en nordstanbo för att vara sant. Å andra sidan skulle det kunna vara ur askan in i elden – kanadagässen tar över. Och det till priset av permanent badförbud längs Skräcklans stränder.

Det andra scenariot är att både gässen och fiskmåsarna blir kvar. Fiskmåsarna kanske kan överleva på hustak och i trädgårdar under årets kallaste månader. Då blir inte bara somrarna förstörda utan också vintrarna. Möjligtvis behagar kanadagässen flytta när det är som kallast, men det är inte helt säkert. Deras fekalieterror är dock mindre påträngande på vintrarna. I varje fall för oss som inte badar på icke-sommartid.

Det ska bli intressant att studera gässen och måsarna kommande vinter. Det kanske kan bli en ornitologisk betraktelse även i juletid.

Idén att bjuda in Artscape till Nordstan, som en av mina fd elever föreslog, för att göra en muralmålning som skrämmer bort fiskmåsarna är en kreativ tanke men knappast verkningsfull.

Kommunen ska nog inte chansa. Det är säkrast att skjuta av både kanadagäss och fiskmåsar. Fast i kommunhuset finns det antagligen ingen som tycker att det finns några ornitologiska problem…

PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlar om mobbing. Eller kärlek… Avgör själva: klicka här.