Stefan Kärvlings blogg

Vad var det…?

 Jag vaknade av att det var något som störde. Jag kände en vag, obestämd känsla av ångest. Det var något som inte stämde. Var det en mardröm? Hade någon tittat in genom fönstret? Eller hade någon tagit sig in i källaren?

Och så kom jag ihåg, det var den 27 mars – dagen då fiskmåsarna tar hustaken på Lovisebergsgatan i besittning.

Min farhåga bekräftades av ett hemskt oljud. Ett skri. Från vildmarken? Nej, ett skri från hustaken! Så klart. Vansinnesvrål. 

Lovisebergsgatan är invaderad. Årets ockupation har börjat. Nu har måsarna hittat sina boplatser i det naturliga habitat som Nordstans hustak utgör för fiskmåsstammens överlevnad och fortplantning. Och det innebär, kan man förmoda, en djup existentiell förtjusning och upprymdhet för alla fiskmåsar. De måste bara ge uttryck för denna sin glädjerika upplevelse och skrika ut sin lycka till alla mänskliga inkräktare i Nordstan.

Fiskmåsparen började direkt med att slå ner sina bopålar bland takåsar och skorstenar. De har att göra, det tar lite tid innan allt är ordnat och klart. Och när boendet är färdigställt, då är det dags för måsparen att börja alstra en ny generation. Det går inte att undvika, det hörs när det är på gång. Ljudet är omisskännligt. Fiskmåsarna har ett speciellt läte när de skrider till verket med reproduktionen. 

Det har sagts att fiskmåsarna kan få två kullar varje sommar, men enligt en Pär Svensson (se “Fiskmås”) får fiskmåsmamman bara en kull per år. (Vilket i och för sig är en kull för mycket.) Det stämmer med observationerna från Lovisebergsgatan, även om det något år har sett ut som om det har blivit några eftersläntare.

Svensson skriver också att fiskmåshonan normalt får tre ägg och att de läggs i början av maj. Det tar alltså drygt en månad från ankomsten till taken tills äggen värps och hamnar i de omsorgsfullt konstruerade bona. Hannen tar sin del av ansvaret  och ruvar äggen tillsammans med sin partner. Ruvningen av de bruna äggen med svarta fläckar pågår i 23 till 28 dagar. Då kläcks de små liven. Sedan tar det några veckor innan ungarna “hoppar ner” från hustaken och springer runt på Lovisebergsgatan och dess omgivningar. Inte sällan uppsöks trädgårdar i området.

Måsungarnas tid på gatan, innan de flyger iväg, är den allra jobbigaste tiden för de mänskliga invånarna i Nordstan. Fiskmåsföräldrarna vakar oavbrutet över sina äckliga telningar till ungar. De skriker högre än nånsin, attackerar de som kommer för nära och hjälper inte det så tar de det tunga artilleriet till hjälp. Det betyder anfall med fekalier, skit alltså. Lovisebergsgatan får allt större likhet med ett vinterlandskap.

Det sägs att fiskmåsstammen i Sverige är på nedgång. Det glädjer mig och jag hoppas att det verkligen är så. Men det är nog för bra för att vara sant… Men förra året var det faktiskt färre fiskmåsar på Lovisebergsgatan än vanligt, och faktum är att det ser ut som det finns ganska många lediga boplatser kvar på taken i år också.

 Men jag har en idé om hur vi skulle kunna skynda på stammens nedgång, och undergång. Och då tänker jag inte i första hand på den massutrotning som har skett i Turkmenistan, även om det är en lockande lösning… Men vi har inte en kommun som vill göra något åt måsproblemet. För Vänersborgs kommun är det inte fiskmåsarna som är problemet utan människorna som har bosatt sig i fiskmåsarnas naturliga hemvist.

I Tromsö i Norge betraktas måsägg som en delikatess. Vore det inte en fantastisk affärsidé för hugade entreprenörer i Nordstan – en matvagn som serverar måsägg! Det finns ju redan en foodtruck på Parkgatan som säljer crêpes. Eller kanske kan crêpessmeten göras på måsägg…

Den här är dock en lösning av fiskmåsproblemet på längre sikt. Fiskmåsar kan ju leva upp till 20 år om det vill sig riktigt illa och det är ju först som dagens måsföräldrar försvinner som Nordstan skulle kunna, precis som Turkmenistan, utropa sig som fritt från fiskmåsar. Och då är säkerligen alla vänersborgare trötta på måsägg.

Innan en måsfri verklighet kan infrias har alla i Nordstan att se fram emot drygt 100 dagar av skrik och skrän, måsskit på gator, bilar och fönster. Om vi har tur… Har vi otur så kan vi bli anfallna av de vilda måsarna och få skit i både ansikten och hår.