Arkiv

Archive for 1 juli, 2025

Varför får inte revisorerna tillgång till Netpublicator? (4)

1 juli, 2025 1 kommentar

Anm. Direkt fortsättning från inlägget “Varför får inte revisorerna tillgång till Netpublicator? (3)”.

Kommunens chef för juridik och säkerhet ger under rubriken “Om Netpublicator och olämpligheten i förhandsåtkomst” tre skäl till varför det är olämpligt att ge revisorerna tillgång till Netpublicator:

  • “Förhandsgranskning strider mot uppdraget”
  • “Individuella ärenden och sekretess”
  • “Skapande av allmän handling”

Det första skälet är avhandlat i de föregående inläggen. Detta blogginlägg ska ta upp det andra skälet.

Som motivering till varför “Individuella ärenden och sekretess” gör det olämpligt att revisorerna får tillgång till de handlingar de anser sig behöva via Netpublicator skriver kommunen:

“I Netpublicator kan handlingar innehålla individuppgifter och känsliga personuppgifter innan de är slutligt beslutade. Detta kan medföra att revisorerna får tillgång till material som enligt lag endast ska hanteras av sakkunniga revisorer vid särskild granskning enligt 12 kap. 3 § kommunallagen.”

Ja, det gäller att hitta argument för en förutbestämd ståndpunkt… Men det är intressant att det faktiskt hänvisas till en lagparagraf, äntligen. Jag citerar paragrafen i sin helhet, Kommunallagen 12 kap 3 §:

“Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än

  1. när handläggningen av sådana ärenden har vållat kommunen eller regionen ekonomisk förlust,
  2. när granskningen gäller hur nämnderna verkställer egna gynnande beslut enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och socialtjänstlagen (2025:400),
  3. när granskningen gäller hur nämnderna verkställer avgöranden av allmänna förvaltningsdomstolar, eller
  4. när granskningen sker från allmänna synpunkter.”

Det är onekligen en del undantag… Man kan undra vem som ska avgöra om ett ärende faller under revisorernas granskning och vilka som faller under denna undantagsparagraf. Är det de som ska granskas av revisorerna, eller är det revisorerna själva?

Självklart är det revisorerna som bestämmer vilka ärenden de ska granska eller inte. De har rätt att ta del av alla handlingar, även sekretessbelagda sådana – de omfattas ju själva av sekretess. Och vilka andra än revisorerna själva kan avgöra om ”granskningen sker från allmänna synpunkter”? Ser revisorerna att ett ärende inte omfattas av deras granskning, då lägger de det åt sidan helt enkelt.

Det står inget i den av kommunen anförda paragrafen om “sakkunniga revisorer vid särskild granskning”. Så jag förstår inte varför kommunen hänvisar till denna paragraf i detta sammanhang. I paragrafen står ju inte det som ska “bevisas”, som ska underbygga kommunens motivering… 

Var hänvisningen till denna paragraf fel? Jag letade i Kommunallagen om det stod om sakkunniga revisorsbiträden på något annat ställe. Och visst, det finns en paragraf i Kommunallagen som handlar om sakkunniga revisorsbiträden, 12 kap 8 §:

“Revisorerna ska i sin granskning biträdas av sakkunniga som de själva väljer och anlitar i den omfattning som behövs för att fullgöra granskningen enligt god revisionssed.”

Denna paragraf begränsar i varje fall inte revisorernas eller de sakkunnigas rätt att ta del av handlingar… Det finns inte heller något i Kommunallagen om “särskild granskning”. Det kanske finns i någon annan lag, men då borde en jurist hänvisa till rätt lag och lagrum vid ett officiellt svar – kan man tycka…

Finns det då någon annan lag eller lagparagraf som talar för att revisorerna genom Netpublicator kan få “tillgång till material” som de “enligt lag” inte har rätt till?

Jag tror inte det.

Tidigare i svaret till undertecknad skriver kommunen att revisorerna har rätt att få de upplysningar de behöver (se “Varför får inte revisorerna tillgång till Netpublicator? (2)):

“även när det gäller sekretessbelagd information.”

Det kallas “överförd sekretess”, sekretessen överförs till revisionen. Det står ingenstans i Kommunallagen att sekretess skulle vara ett skäl till att neka revisorerna insyn. Jag kan alltså tycka att kommunen talar emot sig själv i sekretessfrågan.

Revisorerna omfattas av Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) och har personuppgiftsansvar enligt GDPR. Dessa lagar måste revisorerna hantera redan nu, t ex när de granskar individ- och familjeomsorgen. 

Enligt 10 kap 17 § i Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) kan sekretessbelagda uppgifter lämnas till revisionen:

“Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.”

Det överensstämmer, naturligtvis, med skrivningarna i Kommunallagen. Och då gäller, för att vara fullständig, OSL 11 kap 1 §:

“Får en myndighet i verksamhet som avser tillsyn eller revision, från en annan myndighet en sekretessreglerad uppgift, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos den mottagande myndigheten.”

Det kan vara av intresse att känna till att SKR kommenterar denna lagparagraf (se “Revisionens rätt att ta del av handlingar”). SKR skriver följande om OSL 11 kap 1 §:

“Denna regel är bra att hänvisa till om det finns tveksamhet inom en myndighet och förvaltning att lämna ut uppgifter och handlingar till revisorerna.”

Det är en mycket intressant synpunkt och kommentar från SKR. Den slår faktiskt hål på kommunens argumentation…

Som jag ser det, om det nu finns några som helst hinder för revisorerna att ta del av information, så kan det ändå inte vara ett skäl att neka tillgång till t ex Netpublicator. Det är snarare skäl att säkerställa korrekt hantering av information. Och det är revisorerna fullt ansvariga för – som myndighet.

En liten “sidotråd” med anledning av en fråga från en läsare.

Det diskuteras ibland om revisorerna verkligen är en myndighet. På SKR:s webbplats står det:

”Revisorerna är en myndighet som bedriver sin verksamhet under allmänhetens insyn. Revisorerna ansvarar för sina handlingar och sitt arkiv.”

Information är publicerad den 28 april 2025, men jag ställde också frågan direkt till SKR för att vara riktigt säker. Svaret kom snabbt:

“Ja de är en myndighet.
Om frågan handlar om de ev. skulle vara var sin myndighet så fastställs det i en prop. SOU 2004:107 (s.146-147)”

I propositionen som det hänvisas till står det:

“Mot bakgrund av ovanstående gör utredningen bedömningen att revisorerna i såväl granskningsarbetet som när de fattar förvaltningsbeslut bör ses som en enda myndighet.”

Även i svaret från kommunen till mig står det:

“Eftersom revisorerna tillsammans utgör en myndighet…”

Slut på “sidotråden”.

Det som kommunen anför i den andra punkten om “Individuella ärenden och sekretess” är alltså inte ett hinder för revisionen – det är ett förvaltningsansvar. Om, om…, det finns hinder eller “krockar” så måste det vara fullt möjligt att reglera tillgången, t ex genom olika behörigheter eller någon typ av filtrering av ärenden i Netpublicator.

I Kommunallagens 12 kap, som handlar om revisionen, kan jag inte annat än att dra den bestämda slutsatsen att lagstiftningen utgår från att revisorerna har tillgång till känslig information – och att de kan hantera den rättssäkert. Jag tror också att Dan Nyberg (S) håller med, eller om det är jag som håller med honom. På fullmäktige den 21 maj (se “KF (21/5): Debatt om Lidells avsägelse”) sa Nyberg nämligen att han inte förstod varför revisorerna var utestängda från Netpublicator:

“Det är fullständigt obegripligt för mig.”

Och Nyberg slog fast att:

“en revisor har per definition alltid rätt”

Fortsättning följer – “Varför får inte revisorerna tillgång till Netpublicator? (5)”.

===

Blogginlägg i denna serie:

==

Jag har i tre blogginlägg skildrat turbulensen kring Gunnar Lidell och revisionen:

Här kan du läsa en kommentar av Gunnar Lidell (25 maj 2025). Det går även att ladda ner Gunnar Lidells begäran om entledigande från revisorsuppdrag här.

Kategorier:Juridik, revisor