Stefan Kärvlings blogg

Efter en lång sejour på hustaken, ända till mitten av augusti, har fiskmåsarna i Nordstan försvunnit. De mer humanoida invånarna har äntligen fått ett antal veckors nattsömn. Nu hörs endast kanadagässens envetna, trumpetstötsliknande ”gronk”-kackel från Vänerns stränder, kobbar och skär. Men det är, som tur är, endast på dagtid.

Men säg den som får slappna av och njuta av tillvaron. Kommunen ställer hårda krav, inte på att ta bort fiskmåsar från taken (det struntar kommunen blankt i), men att ta bort ogräs på trottoarer utanför tomtgräns…

Jag har dåliga erfarenheter av kommunens vakande ogräsögon. En dag för drygt 10 år sedan fick jag besök av två ogräskontrollanter med penna och papper i händerna. (Se “Smultronställe?”.) Det växte något på trottoaren utanför min tomt.

Men vad var det? Var det hallon? Eller smultron? De utsända inspektörerna kunde inte avgöra vilket, men så sa den ene av männen:

”Men det är väl ogräs?”

De kom överens, det var ogräs. Strax hörde jag att de lade in något i min brevlåda. Det var ett föreläggande från Gatuenheten. Jag var skyldig att:

“ta bort ogräs och annan växtlighet”

Var smultron ogräs? Det var definitivt både ”växtlighet” och ”annan växtlighet”. Men ogräs…? Hade det varit skillnad om det hade varit hallon?

Smultronen fick ändå vara kvar till alla grannbarns förtjusning. Nu är emellertid smultronen, smultronogräset alltså, borta eftersom trottoaren fick ny asfalt för några år sedan. Det var efter fiberdragningen i Nordstan.

En solig dag för några veckor sedan stötte några grannar på varandra på Lovisebergsgatan. Det går ju att vara utomhus nu när man inte behöver riskera att få fiskmåsarnas fekalier i huvudet.

Vi började diskutera ogräs. Och hamnade tämligen omedelbart i knäckfrågan – var går gränsen mellan trottoar och gata?

Gatorna är kommunens ansvar och trottoarerna fastighetsägarnas (även om de faktiskt finns på kommunens mark). Det var inte lätt att avgöra vems skyldighet det var att hålla efter ogräset. Denna gång handlade det dock varken om smultron eller hallon. Det gällde framför allt att vi inte ville göra fel. Vi (eller jag) ville inte få gatuenhetens inspektörer på oss (mig) igen.

Det fanns bara en sak att göra, att ta fram de lokala föreskrifterna för gaturenhållning. Där skulle vi säkerligen hitta svaret.

I 3 § stod det:

“Det åligger fastighetsinnehavaren att ta bort ogräs och annan växtlighet samt att sopa upp och föra bort orenlighet och nedskräpande föremål från det utrymme som anges i § 1 första stycket.”

”Orenlighet” torde vara hund- eller rävbajs…

Så långt var vi med i de lokala föreskrifterna, men vad stod det i 1 §? Vilket utrymme handlade det om? Det blev till att scrolla tillbaka:

“Fastighetsinnehavare inom ett område med detaljplan, där kommunen är huvudman för allmänna platser skall, i fråga om gångbanor eller andra utrymmen utanför fastigheten som behövs för gångtrafiken, utföra de åtgärder som kommunen har att svara för…”

Det var fastighetsägarnas ansvar att hålla rent på trottoarerna. Men det fanns inget svar på var gränsen gick mellan gata och trottoar. Det fick bli ett mejl till kommunen:

“Vad räknas trottoarkanten vid gatan till – fastighetsägaren eller kommunen?”

Och då uppenbarade sig sanningen. Kommunen svarade:

“Vi bedömer att vägkant/kantsten är kommunens ansvar att hålla fri från växtlighet/ogräs och skador.”

Vad bra! Äntligen ett klart besked. Det är kommunens ansvar. Det var glädjande, framför allt för min fru. Då slipper hon att ta bort ogräset längs trottoarkanten i fortsättningen…

Nu väntar alla fastighetsägare längs Lovisebergsgatan på att kommunen ska ta bort ogräset, och annan växtlighet, från – gatan…