Stefan Kärvlings blogg

I lördags, den 17 januari, kunde man i TTELA:s papperstidning (se “Vänersborgs kommun: Sluta spara på de äldre”) läsa i en insändare av Cecilia Prins (L):

“Det är djupt beklämmande att kommunen låter äldre betala priset för en ansträngd ekonomi genom att skicka dem en saltad nota.”

Den handlade om att kommunfullmäktige den 17 december beslutade att:

“revidera kostavgiften inom socialnämndens verksamhetsområde med en höjning på 14,8 procent utöver den årliga uppräkningen enligt omsorgsprisindex”

Höjningen trädde i kraft redan två veckor senare, den 1 januari 2026.

Det var en mycket kraftig avgiftshöjning för de som är beroende av socialnämndens verksamheter, dvs äldre, personer med funktionsnedsättning och personer inom LSS. De kommer nu att få betala 20% mer för maten, eftersom den årliga uppräkningen enligt omsorgsprisindex ligger på 5%.

I fullmäktigedebatten var det socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) som talade på Socialdemokraternas, Centerpartiets, Kristdemokraternas och Miljöpartiets vägnar, dvs de styrande partierna. Nyberg argumenterade för höjningen på 20%. Han menade att matavgiften var subventionerad från socialförvaltningens sida och att kommunen nu borde få brukarna att betala så nära som möjligt det som det faktiskt kostar. Det var nödvändigt, pengarna skulle hjälpa till att täcka socialnämndens ekonomiska underskott.

Nyberg menade att alla personer alltid är garanterade förbehållsbeloppet. Det sker genom individuell prövning och på det sättet finns det ett skydd för de äldre som har låga pensioner. De drabbas inte av den här höjningen. (Förbehållsbeloppet, ofta kallat ”existensminimum”, är det belopp som en person alltid får behålla av sin lön vid t ex löneutmätning av Kronofogden. Det ska täcka grundläggande levnadsomkostnader.)

Ida Hildingsson (V) framförde i ett längre anförande Vänsterpartiets ståndpunkt:

“Vänsterpartiet säger tydligt nej till att kostavgiften chockhöjs med 15% över den årliga uppräkningen av omsorgsprisindex. [Det] slår mot människor som redan befinner sig i en ekonomisk utsatt position. Våra äldre, personer med funktionsnedsättning, inom LSS och andra som är beroende av nämndens verksamheter. Grupper som saknar ekonomiska marginaler och reella valmöjligheter. … [Vi] borde sänka kostavgiften om det fanns ekonomiskt utrymme. Socialnämnden behöver spara, men varför är det de svagaste och redan mest utsatta som ska betala priset?”

Hildingsson drog också en parallell till regeringens förslag om en tillfällig momssänkning på livsmedel från 12% till 6%, som ska gälla från 1 april 2026 till 31 december 2027. Alla tycker att matpriserna ska sänkas – och det blir sänkta matpriser, utom för Vänersborgs kommuns mest utsatta invånare… Som inte heller kan välja att handla billigare, jaga extrapriser eller byta butik…

Ida Hildingsson (V) menade även att maxtaxan inte gäller kosten och att förbehållsbeloppet inte alltid justeras med automatik när kostavgiften höjs. Hildingsson yrkade avslag på kommunstyrelsens förslag, dvs de styrande partiernas förslag. Ett avslag skulle i praktiken innebära en höjning med omsorgsprisindex enligt tidigare beslut. 

Sverigedemokraterna yrkade i ett kort inlägg på att kostavgiften skulle höjas med 7,9% utöver omsorgsprisindex.

Även Mats Andersson (C) var uppe i talarstolen för de styrande partiernas räkning. Mats Andersson (C) försvarade den stora höjningen och menade att det antagligen lät som en större höjning i folks öron än vad det egentligen var fråga om. Höjningen var inte så stor i kronor räknat, verkade vara Anderssons åsikt:

“dom här procenttalen kan förvilla oss ibland”

Mats Andersson (C) berättade att de berörda betalade i genomsnitt 132 kr för maten per dag. Efter höjningen skulle de betala 155 kr, dvs 23 kr mer per dag. Naturligtvis var Anderssons syfte med räkneexemplet att visa att detta var en liten obetydlig kostnadshöjning, och det var det naturligtvis, utifrån Anderssons eget perspektiv – med tanke på hans arvode (“lön”) som kommunalråd i Vänersborg. Men en höjning på 23 kr per dag betyder 690 kr extra varje månad. Och det betyder 8.395 kr per år.

Nu räknade Mats Andersson (C) “bara” med en höjning på, som han sa, “drygt 14%” (ska vara 14,8%). Andersson räknade inte med uppräkningen enligt omsorgsprisindex. Räknar man även in indexhöjningen blir den extra kostnaden per månad 792 kr. På ett år blir det 9.636 kr.

Det är mycket pengar för en person som befinner sig i en ekonomisk utsatt position och som saknar ekonomiska marginaler och reella valmöjligheter…

Det var inga andra ledamöter uppe i talarstolen, förutom att jag hade en kort “matematisk replik” på Mats Anderssons inlägg, där jag hade räknat lite…

Cecilia Prins (L) hade inga inlägg i fullmäktigedebatten, men däremot alltså en insändare i TTELA. Prins insändare gav upphov till ett antal kritiska frågor till Vänsterpartiet från några kommuninvånare. Hur kunde ni gå med på en sådan höjning? De trodde att Vänsterpartiet hade röstat för chockhöjningen. Så var alltså inte fallet.

Det fanns två andra förslag till beslut förutom Vänsterpartiets yrkande om avslag. De styrande partiernas förslag på 14,8% utöver omsorgsprisindex och Sverigedemokraternas förslag på 7,9% utöver omsorgsprisindex.

Den största avgiftshöjningen, 14,8% + 5%, röstades alltså igenom av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Moderaterna sa inget i debatten, och avstod från att rösta. Det gjorde också Sverigedemokraterna i den avgörande slutomröstningen.

Det var bara två partier som röstade på Vänsterpartiets avslagsyrkande. Det var Medborgarpartiet och Liberalerna.

Det är mycket anmärkningsvärt att framför allt socialnämndens ordförande Dan Nyberg och Socialdemokraterna går i spetsen för att marginalerna för de ekonomiskt sämst ställda ska pressas åt ytterligare för att socialnämndens budgetunderskott ska minska.

Anm. Det går att lyssna på hela debatten på kommunens webbplats, leta upp avsnittet “Ändring av kostavgiften inom socialnämnden” i högerspalten.