Arkiv
Julens budskap
Så lackar julen 2025 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så relativt ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret, och majonnäsen, gör de andra dagarna på året…
Tomten har varit i Nordstan och delat ut julklappar. Precis som det sägs att romarna gjorde kring vintersolståndet innan kristendomen blev statsreligion, fast utan tomte då förstås. Barnbarnen Olle och Ebbe har slitit med att få bort alla band och allt papper för att till slut hitta själva julklapparna. De tycktes nöjda. Det var jag också. Det blev en konsertbiljett i år igen, denna gång ska dottern och jag njuta av det norska black metal-bandet Dimmu Borgir.
Det har också varit besök i Plantaget men inte ens Ebbe, 4-åringen, var särskilt imponerad av karusellen och Olle kommer fortfarande ihåg isbanan… De har dock blivit kompenserade med två besök på arenan. Den andra gången med både klubbor och nyslipade skridskor. Det är väl egentligen bara snön som saknas under denna julhelg.
Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. I varje fall enligt den religion som dominerar det andliga livet i landet. Tänker den gamle, numera sedan länge pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi i Sverige Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån.
Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ofta inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstade på ett parti som gör skillnad på människor.
Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och de fortsätter att växa i opinionsundersökningarna… Dessutom styr SD till stor del Sverige utan att formellt ingå i regeringen. Det osannolika har nämligen hänt, liberaler men framför allt moderater och kristdemokrater ställer sig bakom de tvivelaktiga sverigedemokratiska värderingarna och gör regeringspolitik av det. Och frågan är om inte till och med socialdemokraterna har närmat sig den högerinriktade politiken.
Om Maria och Josef skulle återuppstå och ville resa in i det nutida Sverige skulle de ha stoppats vid gränsen. Och om de av något mirakulöst skäl hade råkat passera den hade de tillsammans med Jesus blivit utvisade…
Och inte nog med det. Om Maria och Josef hade återfötts i Galileen och tvingats göra sin vandring från Nasaret till Betlehem, skulle de behövt passera minst 11 israeliska checkpoints, ett säkerhetspassage och en 8 meter hög mur… Om de nu inte skjutits av israeliska bosättare eller soldater på vägen.
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln. Och rök av bombexplosioner…
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare, men uppdaterats.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år, återigen, vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”

Idag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker och tjänstepersoner i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Vintersolstånd, midvinter…
Idag måste jag bryta min politiska rapportering. Det är nämligen denna dag som en av årets viktigaste och märkligaste händelser inträffar. Det är vintersolståndet, midvinter – på engelska “winter solstice”.
Årets kortaste dag infaller just idag, den 21 december. Den korta dagen följer på årets längsta natt, midvinternatten. Idag gick solen upp kl 08.58 och ner kl 15.19.
“Midvinternattens köld är hård”
Diktade Viktor Rydberg år 1881. (Lyssna gärna på Viktor Rydberg.)
Jag vet inte om det beror på klimatförändringarna, men kölden har inte varit särskild hård de senaste nätterna. Men just i natt passerades noll-strecket. Jag känner dock inte till om molnen låg tunga, men med tanke på nattens halva minusgrad i Nordstan gjorde de antagligen inte det. Kanske hade man sett några stjärnor som gnistrade och glimmade om man varit uppe i natt.
Vintersolståndet är en astronomisk händelse som en gång i tiden var präglad av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om åkrarna aldrig mer skulle ge några skördar, tänk om Ragnarök var nära…
Det var en tid av åkallan av och blot (offer) till gudarna. Midvinterblotet var med all sannolikhet en av de viktigaste högtiderna i asatron. Och själva offret var det centrala i firandet. Kor, hästar och framför allt grisar offrades till gudarna. Det offrades till främst Oden, Tor och Frej men även Freja (Lusse) för att befrämja fruktbarhet och säkerställa god skörd under det kommande året.
Det offrade köttet tillagades sedan och åts upp under en gemensam festmåltid. Blodet samlades i skålar och stänktes på deltagarna med hjälp av kvistar för att sprida den gudomliga kraften.
Naturligtvis dracks det även offeröl – man drack ”jól”. Ölet hade en rituell betydelse och ansågs bära med sig gudarnas kraft. Man drack rituella skålar. Först drack man för Oden (för seger och kunglig makt), sedan för Frej (för god skörd och frid), och ofta en ”bragebägare” där man gav löften om stordåd under det kommande året.
Det var fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum under vintersolståndet. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Som Shiva och Devi (Kali) borta i Indien.
Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat för drygt en vecka sedan, på Lucia. Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var ju Lusse. (Se ”Varför Lucia?”). Det var då asadyrkarnas flera dagar långa fruktbarhetskult runt midvinter började. 
På ”julen” har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud. Och kanske är det på det viset att den äldre, gråskäggige Oden, som red med sin åttafotade Sleipner över himlen, var förebilden till den moderna jultomten. Eller att det i varje fall är anledningen till att vi i Sverige så lätt har omfamnat den amerikanska tomten…
I Vänersborgs kommun är gator och vägar nästan lika mörka som på hednatiden. Gatubelysningen, även om den är energisnål, skingrar knappast de mörka slöjorna i centrum eller kommunens ytterområden… Det känns som om det skulle behövas ett ordentligt blot.
Det kanske är något att tänka på för kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin eller kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson till nästa år. Ett traditionellt blot i Plantaget, det vore väl något?
Imorgon väntar astronomiskt och religiöst ljusare tider. Vi får se om gatu- och vägbelysningarna fixas så att de hänger med i årets växlande faser. Då kanske mörkret skingras även i Vänersborgs kommun…
Vintersolståndet har firats i Sverige i tusentals år. Det har utgjort en påminnelse om livets cykler, ljusets seger över mörkret och människans eviga strävan efter hopp och gemenskap. Denna tidlösa betydelse gör att vintersolståndet fortsatt finns djupt inom oss, även i vår moderna tid.
Kanske finns det hopp om bättre tider i Vänersborg – även i politiken. Det är ju om inte annat val i september…
==
PS. Inlägget har varit publicerat tidigare, men har i år kompletterats med bland annat AI-genererade bilder.
Varför Lucia?
I natt kom Lucia ner till Miðgarðr (Midgård) från Valhall, eller var hon nu befinner sig mellan högtiderna. Hon kom i sin vita klädnad för att gästa och hjälpa oss dödliga.
Men Lucianatten är samtidigt en farlig natt, övernaturliga makter är i rörelse bland skuggorna. Därför är det bäst att hålla sig inomhus, och hålla koll på troll, tomtar och onda andar. Du gjorde väl det, du var väl uppe i natt och vakade…?
Det är årets mörkaste tid, tiden då nätterna är som längst och dagarna som kortast. I äldre folktro var faktiskt natten till den 13 december inte bara mörk utan också årets längsta natt. Före 1753 använde Sverige nämligen den julianska kalendern. Då inföll vintersolståndet den 13 december. När vi sedan gick över till den gregorianska kalendern flyttades solståndet till 21–22 december.
Det här var den tid då kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Freja, och även hennes bror Frej, stod i centrum för den hedniska kulten. Det gällde att besvärja ljusets makter för att få solen och ljuset, och fruktbarheten, att återvända. Människorna fick dock se upp, Lusse/Freja var i folktron inte alls en särskilt vänlig figur. Hon ledde Lussefärden, en sorts demoniskt följe som kunde rida över gårdar och ställa till med oreda.
Den kristna kyrkan kunde naturligtvis inte acceptera att göter och svear firade en högtid till en hednisk gudinna. Och en kärleks- och fruktbarhetsgudinna dessutom! Nä, det skulle vara den oskuldsfulla, och kyska, jungfru Maria som skulle vara förebilden för alla kvinnor.
Hur skulle kyrkan lösa detta intrikata problem? Naturligtvis kunde den inte avskaffa en högtid – en fest. Det skulle folket aldrig acceptera. Men kanske kunde människorna få fortsätta fira, men av någon annan orsak…? Typ en kristen orsak…
Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var Lusse. Det var en framkomlig väg. Kyrkan hittade ett okänt katolskt helgon på Sicilien vars namn påminde om namnet Lusse – Lucia! Och varför inte? Kyrkan gjorde om Lusse/Freja till ett kristet helgon… Lucia betydde också ljus, och ljus var ju förknippat med Freja. Bingo typ.
Kyrkan har lyckats tämligen bra med att forma om hednakulten. Men inte till 100 procent – när alla äter sin lussekatt så säger ingen ”luciakatt” eller ”luciabulle”… Det säger en del om att Lusse/Freja ändå finns kvar någonstans i våra medvetanden. Katten var ju Frejas heliga djur…
Och glöm inte. Lucias dag är kort, snart är mörkret över oss igen. Och med mörkret kan de övernaturliga makterna komma tillbaka. Det är bäst att hålla sig inomhus…
==
PS. Inlägget har varit publicerat tidigare, men har i år kompletterats något.
Varför firas Trettondagen?
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom
Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt. Och, med all säkerhet döptes inte Jesus överhuvudtaget. Det förekommer inte dop i judendomen…
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme
stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna.
På tisdag återgår Vänersborg och Sverige till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 8 januari. När Erland har namnsdag…
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg, t ex Hallevibadet och Sikhall…
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.
Julens budskap
Så lackar julen 2024 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret, och majonnäsen, gör de andra dagarna på året…
Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. I varje fall enligt den religion som dominerar det andliga livet i landet. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi i Sverige Jesus födelse under jul. (Även om årets julvärd Mark Levengood tycktes glömma bort det…) Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling.
Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstar på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar tre av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti, varav ett kallar sig kristet… Regeringspartierna tycks dessutom ha övertagit samma syn på medmänniskorna som de fördömde för bara några år sedan.
Om Maria och Josef skulle återuppstå och vara tvungna att gå från Nasaret till Betlehem idag, skulle de behöva passera 11 israeliska checkpoints, ett säkerhetspassage och en 8 meter hög mur…
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln. Och rök av bombexplosioner…
=
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och imorgon tisdag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker och tjänstepersoner i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen och nedanstående sång tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Varför firas Trettondagen?
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom
Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme
stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna.
På måndag återgår Vänersborg och Sverige till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 9 januari. När Gunnar och Gunder har namnsdag…
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg, t ex om Sikhall och Juta…
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.
Julens budskap
Så lackar julen 2023 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret gör de andra dagarna på året…
Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi i Sverige Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstar på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar tre av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti, varav ett kallar sig kristet… Regeringspartierna tycks dessutom ha övertagit samma syn på medmänniskorna som de fördömde för bara några år sedan.
Och till sist. Om Maria och Josef skulle återuppstå och vara tvungna att gå från Nasaret till Betlehem idag, skulle de behöva passera 11 israeliska checkpoints, ett säkerhetspassage och en 8 meter hög mur…
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.
=
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och imorgon söndag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
PS. Eftersom det här blogginlägget har varit publicerat tidigare så kommer här en nyhet för i år.
2023 är ju på sätt och vis ett genombrottsår för AI, artificiell intelligens. Även om AI har funnits sedan flera år tillbaka, och forskats kring ännu längre, så är det i år som AI har blivit ett redskap för gemene man. Jag har låtit en av alla ”AI-robotar” komponera en sång med text åt Vänsterpartiet i Vänersborg. Resultatet blev ”En Röst för Förändring”. Jag vill betona att även texten är helt skapad av AI.



Senaste kommentarer