Stefan Kärvlings blogg

Idag kom Förvaltningsdomstolens dom. Jag hade överklagat kommunfullmäktiges beslut att inte ge mig ansvarsfrihet för att budgeten för Arena Vänersborg gick överstyr. Jag menade på att jag hade röstat mot arenan, både i fullmäktige och i Barn- och ungdomsnämnden, och dessutom varenda gång reserverat mig skriftligt. Jag menade att Kommunallagens skrivning om individuellt ansvar måste gälla här. Jag menade att säger man nej måste det respekteras. Jag menade att det inte kan vara Kommunallagens mening att en förtroendevald politiker måste avgå för att slippa ansvar för andras beslut fast man själv är mot.

Jag har väntat på domen ganska länge nu. När jag kom hem för några timmar sedan låg det ett kuvert från Förvaltningsdomstolen i min brevlåda. I domen står det:

“Förvaltningsrätten finner att det faller inom kommunfullmäktiges befogenhetsområde att avgöra vem eller vilka som inte beviljas ansvarsfrihet. Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått för verksamhetsåret 2009.”

Det står alltså att att fullmäktige får fatta beslut om ansvarsfrihet och att det inte ankommer på domstolen att pröva sakfrågan!

Det visste jag ju! Det är ju inte det som min laglighetsprövning handlar om! Det är klart att jag inte ifrågasatte fullmäktiges rätt att fatta beslut om ansvarsfrihet. Det jag ville ha prövat var ju om fullmäktiges skäl till att inte bevilja ansvarsfrihet var lagliga. Och det tar Förvaltningsrätten INTE upp! (“Det ankommer inte på Förvaltningsrätten.”)

Vad har vi då Förvaltningsrätten till? Varför finns det då skrivningar i Kommunallagen om individuellt revisionsansvar? Varför har vi då en Kommunallag?

Domstolen har ju överhuvudtaget inte laglighetsprövat om det är rätt att ”fälla” en ledamot som sagt nej till ett beslut som majoriteten fattat. Jag undrar, varför har då domstolen tagit upp fallet överhuvudtaget?

Vad jag förstår av domen så finns det ingen som kan ta upp innehållet i min överklagan, dvs sakskälen till att jag anser att fullmäktige gjorde fel som inte beviljade mig ansvarsfrihet. Det finns alltså ingen instans i Sverige som kan pröva sakargumenten? Kommunfullmäktige får besluta hur som helst, på vilka grunder, eller brist på grunder, som helst.

Det är ju absurt. Följden av Förvaltningsrättens dom är att kommunfullmäktige kan ta vilka idiotiska beslut som helst. Allt är lagligt.

Nu skulle det kunna bli ännu värre. Det är ju faktiskt så enligt Kommunallagen att kommunfullmäktige kan gå vidare med en skadeståndstalan mot ledamöter som inte beviljats ansvarsfrihet. Det betyder att fullmäktige skulle kunna besluta om att jag skulle kunna bli skadeståndsskyldig för arenafiaskot!

Mina politiska fiender kan ruinera mig bara för att de inte gillar mig och mitt parti?! Och jag skulle enligt Förvaltningsrätten inte kunna överklaga.

Det är ju helt sjukt! Vågar någon engagera sig politiskt på sådana villkor?

Eller har Förvaltningsrätten fel? Är lagarna bra men inte domstolarna? Regeringsrätten hade ett mål 1999 (Målnummer 3701-98) som handlade om ett beslut av kommunfullmäktige i Borgholms kommun att vägra en förtroendevald ansvarsfrihet. Omständigheterna är olika de här i Vänersborg men det intressanta är att Regeringsrätten i Borgholmsmålet faktiskt tittade på och värderade vad som egentligen hände för att komma fram till sitt avgörande. Det är alltså det som Förvaltningsrätten i Göteborg inte gör.