Arkiv
Smått och gott (och inte bara politik)
Mellan snöskottningen och julstädningen så har jag idag skrivit klart min överklagan till Kammarrätten. Förvaltningsrätten vägrade ju att pröva sakskälen i min begäran om laglighetsprövning av fullmäktiges beslut, dvs att inte ge Eva Lindgren och mig ansvarsfrihet för Arena-skandalen – en skandal som sedermera Lars-Göran Ljunggren tagit ansvaret för. (Det har jag dock inte anfört som skäl i min överklagan. Borde jag ha gjort det?) Förvaltningsrätten skrev i sin dom:
“Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”
Kanske ska jag lägga ut min överklagan… Vi får se om det finns intresse.
Det har hänt en del den här veckan. Betongpartiernas odemokratiska agerande har gett en mycket fadd eftersmak. Det lär jag återkomma till. Sånt glömmer man inte, även om man skulle vilja.
De senaste veckorna har också skolan tagit sin tribut i tid och kraft. Betyg ska sättas, omdömen ska skrivas, hemsidan (Dalboskolans) ska uppdateras och annorlunda aktiviteter inför jul ska planeras. Och en packe prov och uppsatser ska rättas. Men det sistnämnda blir julaktiviteter. (I mitt nästa liv ska jag välja ett annat yrke…)
Samtidigt tar mina ändrade matvanor en del tid. Det är ju slut med snabbmaten sen två månader tillbaka. Har t ex inte ätit pizza på länge, länge… Och sen måste jag ju fixa mat till nästa arbetsdag. Det är ju som några av er som vet att det är LCHF som gäller. Men mår man bra av det, så är det inga större problem att fortsätta. Även om suget efter coca-cola, choklad, pommes frites och öl stundtals kan bli väldigt stort. Men inga återfall. Vikten är stabil (tyvärr), har bara gått ner något kilo den sista månaden. Å andra sidan är det ungefär 12 kg sammanlagt, och det är väl egentligen ganska ok. Och 1 dm runt midjan. Ska till VC och testa några värden i veckan som kommer.
När jag får lite mer tid över, förhoppningsvis efter att jag öppnat alla julklappar och rättat åtminstone en del av proven, tänker jag börja skriva på mitt nästa “projekt”. Denna gång handlar det inte om politik. Jo det gör det väl, kanske, på sätt och vis, men i varje fall inte på ett direkt sätt. Det är klart att utan mitt politiska engagemang hade jag inte behövt drabbas av det som hände. Vad jag pratar om lär ni märka. En ledtråd. Jag är i ett avseende långsint, det är när någon angriper mig som person…
Har jag skrivit att jag har blivit invald i Barn- och ungdomsnämnden nästa mandatperiod också? Jag tror inte det, men det har jag. Och denna gång är Vänsterpartiet representerat med ytterligare en ordinarie ledamot! 2 ordinarie och 2 ersättare! Kanon!
“Jag tar på mig ansvaret”
På det sista fullmäktigesammanträdet för året ställde jag följande skriftliga fråga till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren:
I våras diskuterades det flitigt i våra politiska församlingar, i massmedia och bland invånarna i Vänersborg vem eller vilka som var ansvariga för den katastrofala fördyringen av Arena Vänersborg.
Revisorerna hade sin version klar, samtliga ledamöter i Barn- och ungdomsnämnden var ansvariga. Revisorerna tyckte som bekant att det var helt ointressant om ledamöterna hade röstat nej till Arenan eller inte. Ja, revisorerna tyckte att det var ointressant om ledamöterna hade röstat överhuvudtaget. Samtliga ledamöter var kollektivt skyldiga till fördyringen.
Revisorerna föreslog således kommunfullmäktige i maj att ansvarsfrihet inte skulle beviljas för ledamöter och ersättare som under 2009 haft uppdrag i Barn- och ungdomsnämnden.
Lars-Göran Ljunggren (S) gick upp i talarstolen och yrkade bifall till revisorernas förslag. I den följande voteringen röstade Lars-Göran Ljunggren ja till revisorernas förslag.
Måndagen 22 november meddelade Lars-Göran Ljunggren att han inte ställer upp till omval nästa mandatperiod. I en intervju i Vänersborg Just Nu sa Ljunggren så här:
”Jag bär hundhuvudet för framför allt arenan, jag tar på mig det, jag borde ha sett till att vi haft en helt annan uppföljning. Sitter man som kommunstyrelsens ordförande har man det yttersta ansvaret och tillsynsplikten över nämnder och styrelser, som den verkställande makten får man ta på sig ett sådant ansvar.” (Vänersborg Just Nu, 25 nov 2010)
I en intervju med Västnytt sa Lars-Göran Ljunggren:
”Som kommunstyrelseordförande har man alltid det yttersta ansvaret … och det tar jag på mig.”
Lars-Göran Ljunggren, du har i kommunfullmäktige funnit mig ansvarig för fördyringen. Nu tar du på dig ansvaret.
Jag undrar därför:
Vad säger du egentligen, vad är det som gäller och vad innebär det att du tar ansvaret?
Frågan ställdes långt efter att TTELA:s reporter hade gått hem. Ljunggren kunde svara utan att särskilt många skulle få reda på vad han sa.
Ljunggrens svar blev först lite åt ”förstår-inte-riktigt-frågan”, men han fick så småningom ändå fram att han har tagit på sig ansvaret därför att han efter valförlusten hade ett samtal med sin lokale partiordförande. Vad jag förstår innebar det att hans lokale ordförande ville att han skulle ta på sig ansvaret för valförlusten. Och det gjorde naturligtvis Ljunggren, av taktiska skäl. Då behövde ju inte sossarna se självkritiskt på sin politik under den gångna perioden. Då behövde de ju inte göra upp med nerdragningar inom t ex skola och förskola. Då behövde de inte heller ta tag i arenaskandalen osv osv. De behövde inte ens diskutera samarbetet med det konservativa Centerpartiet och den kontroversielle Bo Carlsson. Partiet behövde en enskild person som syndabock – och det ställde Ljunggren upp på som den genuine socialdemokrat han är. Som tack får han någon post i kommunens politiska byråkrati och sitt inflytande i socialdemokratin får han säkerligen behålla. Fast kanske inte så öppet.
”Jag tar på mig ansvaret” sa Lars-Göran Ljunggren, men inte för att han ansåg själv att det var hans fel eller hans ansvar.
Det är som alltid lätt att prata. Betongherrar som Ljunggren har en tendens att göra det. Det kan gälla utfästelser om demokratiskt sinnelag, hur fantastiskt lyhörd man är mot alla oliktänkande, sin högtstående moral, sitt ansvar osv osv. När det kommer till praktiken är de fina orden oftast inget värda. När det kommer till praktiken tänker de alltför ofta bara på sig själva och sina positioner.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer