Stefan Kärvlings blogg

På onsdag är det fullmäktige, årets sista. Då blir det äntligen slut på den speciella och konstiga situation som följer efter alla val, och i synnerhet denna gång, att fullmäktiges sammansättning inte tajmar med sammansättningen av nämnder och styrelser. På onsdag ska det rättas till, fullmäktige ska välja nytt folk till alla nämnder och styrelser. Dock träder inte dessa som väljs ”i tjänst” förrän efter årsskiftet.

Efter nyår ska dessutom Vänersborg få tillbaka sin gamla Barn- och ungdomsnämnd. Den har ju inte funnits sedan i maj då den på något sätt ”avsattes”. Jag och resten av nämnden befanns ju ”skyldiga” till de skenande kostnaderna för arenan. Nu har ju kommunstyrelsens avgående/avsatte kommunalråd Ljunggren tagit på sig skulden, men för min och nämndens del alldeles för sent.

Efter att Barn- och ungdomsnämnden avsatts har ju dess uppgifter tagits om hand av ett särskilt utskott i kommunstyrelsen. Bo Carlsson har varit ordförande i detta utskott. Det är egentligen väldigt provocerande mot t ex mig eftersom Carlsson i egenskap av heltidsarbetande kommunalråd med hög lön har haft både ansvar och möjligheter att ta del av den katastrofala ekonomiska utvecklingen av arenan. Och göra något åt det.

Carlsson var ju dessutom för bygget. Han var uppe i talarstolen när beslutet togs och applåderade det. Men Bo Carlsson saknar tydligen självkritik. Det har ju dessutom visat sig efter valet. Han sitter fortfarande kvar som ledare för sitt parti trots att Centerpartiet nästan halverades.

Bo Carlsson och hans vapenbroder i utskottet, den bittre moderaten Anders Forsström (han fick ju inte bli partiets gruppledare vilket gjorde att han grät ut offentligt i TTELA), uttryckte i ett av utskottets protokoll sin uppskattning av Sjöberghs behandling gentemot mig när det gällde schemaläggningen – ett ärende som inte hade något med politik att göra. Att som politiker ta upp och dessutom ta till protokollet ett enskilt tjänsteärende torde vara unikt. De träder definitivt över den gräns som finns mellan politikers och tjänstemäns göranden och låtanden. Ett ärende blir ju inte politiskt bara för att den inblandade råkar vara politiker. Men herrarna Carlsson och Forsström tar tydligen tillfället i akt för att försöka få till stånd någon slags hämnd, kanske för att Vänsterpartiet har rört om i kommunens maktgryta där dessa herrar ingår eller vill ingå. Carlsson sitter ju kvar som ledare och räknar väl med att fortsättningsvis också få någon post i kommunens byråkrati.

Och som en händelse har det nya styret nominerat Bo Carlsson som 2:e vice ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden. M+FP+KD ger alltså Bo Carlsson en plats som egentligen, om man respekterar valresultatet, bör gå till Vänsterpartiet som är fullmäktiges 3:e största parti. I stället tar det nya styret inte ens platsen själva – de ger bort den till en av det gamla styrets toppar, en person som de har varit i opposition till, en person som borde vara i opposition nu, Bo Carlsson. Det är anmärkningsvärt.

Anders Forsström sägs bli kommunfullmäktiges nye ordförande.

Ja ja, det är väl en merit i maktmaffian att jaga misshagliga vänsterpartister.

Det är tråkigt att det nya M-styret tycks fortsätta samma politik som sina föregångare, en politik som handlar om att stänga ute alla som på något sätt hotar de makthungriga herrarna i toppen.