Stefan Kärvlings blogg

På onsdagens fullmäktige visade det sig att det som många befarat var sant. Betongpartierna med de ledande betongpolitikerna fortsätter att styra Vänersborg.
Det blir precis som förut, fast lite tvärtom.

Moderater och Socialdemokrater hade kommit överens. Målet var att till varje pris hindra de oppositionella uppstickarna från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet att få något som helst inflytande i de kommunala församlingarna. De 14 mandat som dessa partier har tillsammans struntade man fullständigt i. Man skulle inte låtsas om att 6.330 personer i Vänersborg röstade på något av dessa partier. För att nå detta mål behövde M+S tumma på de demokratiska principerna. Det var inga problem.
Det var precis som förut.

De gamla betongmännen Ljunggren, Lidell och Carlsson träffades med all sannolikhet i något av kommunalrådsrummen där de har hållit till i 8 år. Där kom de överens, där finslipade de taktiken.
Precis som så många gånger förut. Fast lite tvärtom.

Kanske lät det så här. ”Jag måste ha något med mig till mina medlemmar” sa Lars-Göran. ”Jag kan ju inte bara börja samarbeta med M så där öppet.” Det förstod Gunnar. ”Om vi går med på er budget då…” sa Gunnar. ”…så röstar ni på oss när det gäller posterna som 2:e vice ordförande. ”Visst” sa Ljunggren. ”Nja” sa Bosse. ”Jag då?” ”Du kan väl få bli 2:e vice i samhällsbyggnads” sa Gunnar. ”Kör!” sa Bosse. ”Vänsterpartiet då?” Alla skrattade. ”Det blir som förr!” sa Lars-Göran. ”Ja, fast lite tvärtom” sa Gunnar.

Vänsterpartiet föreslog Marianne Ramm till 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige. De borgerligas kandidat var Kerstin Andersson (FP). Vid omröstningen röstade sossarna på Kerstin. Marianne som i många år arbetat tillsammans med socialdemokrater i Folkets hus… Nu röstade de på en folkpartist.

James Bucci föreslogs till 2:e vice i kommunstyrelsen. De borgerliga förde fram Johan Ekström (FP). Johan som har hunnit bli 68 år är väl inte känd som någon radikalare politiker. Många sossar har i bänkarna ofta lett lite överlägset åt hans inlägg från talarstolen. I valet mellan den radikale James och den konservative Johan så röstade sossarna på Johan Ekström.

Jag trodde inte att detta var sant. Inte nog med att moderater, folkpartister, kristdemokrater, centerpartister och socialdemokrater kommer överens mellan blocken, de lät också partitaktik gå före demokratins principer! Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet som tillsammans har fått 26,9% av vänersborgarnas röster får alltså inte en enda ordförandepost! De andra partierna struntade i vad vänersborgarna sagt, de såg bara till sin egen makt! Det är inte bara bedrövligt, det är något ännu värre…
Men det är som förut.

Jag var tvungen att gå upp i talarstolen. Demokrati är ju viktigt. Jag ville höra någon åtminstone försöka förklara för mig hur denna utestängning av Vänsterpartiet gick att få ihop med principerna om demokrati. Jag vädjade till ledamöterna i betongpartierna att fundera lite extra på vad de sysslade med. Jag frågade:

Hur mycket anser ni att de demokratiska principerna är värda i praktiken?
Vad betyder demokrati här ikväll?

Ingen svarade. Jag gick upp och upprepade mina frågor. Ingen svarade. Man bemödar sig inte ens om att svara på en vänsterpartists frågor. Vi finns inte. Jag finns inte.
Det är som förut.

På Facebook dagen efter skriver en ledande socialdemokrat i fullmäktige: ”vad var det biskop Brask sa ’härmed är jag nödd och tvungen’… måhända fegt – men så är det…”. Partipiskan viner. Ljunggrens ord gäller fortfarande. Alla andra lullar med.
Det är precis som vanligt.

Stackars alla vänersborgare som röstat på Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Era röster är bortkastade. Betongpartierna styr Vänersborg i 4 år till.

Det är som förut, fast lite tvärtom.