Stefan Kärvlings blogg

Tiden går, åren går. Ålderdomen nalkas. Snart 60. Om 1 år. Och om en vecka är det sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden (=BUN). Igen!

Det är några annorlunda ärenden på dagordningen denna gång. Förvisso ska ”Delårsrapporten med helårsprognos” behandlas. Som vanligt. Men ändå inte. Det är alltid några nya siffror och formuleringar. Delårsrapporten har dock inte skickats ut än.

Några frågor som har med kommunen som huvudman för skolan att göra ska upp till behandling. Skollagen är ju tydlig på huvudmannens uppgifter. Och genom åren har det väl inte alltid tagits så allvarligt på det. Typ. I Vänersborg. Kan jag tycka. Det ska dock bli ändring på det nu. Varför vet jag inte. Många av dessa frågor skulle väl ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) i normala fall säga vara förvaltningsfrågor, och avföra dem från den politiska dagordningen. Å andra sidan kommer Skolinspektionen på besök i höst… Och Skollag är Skollag…

BUN ska behandla ”Ramtimplan – fördelning av undervisningstid mellan årskurser”, ”Inrättande av förstelärartjänster”, ”Riktlinjer för skolpliktsbevakning” och ”Plan för systematiskt kvalitetsarbete”. Nämnden har aldrig haft uppe dessa ärenden på dagordningen förut.

En gång i tiden tänkte jag ta upp ramtimplanen i bloggen. Som anställd lärare. Det blev aldrig av. Nu kommer frågan upp i nämnden. Så nu passar jag på ge några synpunkter.

Jag är något förvånad över att förvaltningen presenterar ett, i varje fall till delar, nytt förslag till ramtimplan. Jag är förvånad därför att utbildningsminister Björklund har aviserat att det ska komma centrala, nationellt bestämda, timplaner nästa år. Och problemet med att ändra timplaner är att eleverna har en garanterad undervisningstid. Det innebär att alla förändringar av timplanerna leder till ”övergångstimplaner”. Eleverna måste ju få ut sin garanterade undervisningstid under sin grundskoletid. Dessutom tar det en massa tid att utarbeta både nya timplaner och ”övergångstimplaner”…

En sak måste dock ändras redan nu. Regeringen har bestämt att eleverna ska ha 120 timmar mer matte under hela skoltiden. Och det ska börja från och med i höst. I förslaget har all ”extra” matematik förlagts, helt enligt riktlinjerna, till de lägre årskurserna.

Nämnden har ett mycket detaljerat timplaneförslag att ta ställning till. Det är så detaljerat att jag först tänkte som Eckerbom Wendel (M) brukar göra, och säga – är inte detta en förvaltningsfråga? Men i Skolförordningen står det faktiskt (9 kap):

”4 § Huvudmannen beslutar efter förslag av rektorn om fördelning mellan årskurserna av undervisningstiden.”

Huvudmannen inte bara fördelar timmarna mellan stadierna utan till och med mellan årskurserna. Därav detaljrikedomen i handlingarna. Så var det med det.

Förvaltningen motiverar förslaget till en ny gemensam ramtimplan för alla Vänersborgs skolor med att den syftar till att ge:

• ”förutsättningar för likvärdighet”
• ”säkerställa att alla elever får sin garanterade undervisningstid”
• ”göra det enklare för elever som flyttar och byter skola inom kommunen”

Först undrade jag om BUN skulle besluta om en timplan bara för att säkerställa att eleverna får sin garanterade undervisningstid. Och att rektor sedan får ett utrymme att organisera efter eget huvud. Rektorn bestämmer ju över skolans inre organisation (Skollagen). Men enligt förvaltningen är ju ett syfte med ramtimplanen att ge ”förutsättningar för likvärdighet.” Då måste väl nämndens beslut följas till punkt och pricka. Eller får rektor avvika från nämndens beslut och t ex ge alla elever på sin skola mer undervisningstid än vad nämnden beslutat? Blir det likvärdigt då?

Skolförordningen igen:

”3§ Huvudmannen får besluta om ytterligare undervisningstid utöver den garanterade undervisningstiden.”

”Huvudmannen får besluta…” Får nog fråga om det här… Är det rektor eller huvudman som äger beslutsrätten…?

Utöver bestämmelserna om garanterad timtid har Skolverket även lämnat riktlinjer kring hur tiden ska fördelas mellan stadierna i grundskolan.

Skolverket gav nyligen ut en rapport om den garanterade undervisningstiden sedd ur huvudmannens perspektiv. Rapporten heter ”Att fånga undervisningstiden med målen i fokus”. (Kan hämtas här.) Skolverket har, utifrån det centrala innehåll och de kunskapskrav som angetts för de olika stadierna i kursplanerna, rekommenderat en fördelning av den garanterade undervisningstiden mellan stadierna. Det är en viktig, avgörande, utgångspunkt.

Skolverket skriver:

”De preliminära värden som tagits fram gällande antaganden om den undervisningstid som legat till grund för konstruktionen av kunskapskraven, ser ut som följer:”

När jag jämför förvaltningens förslag med tidsrekommendationerna ovan ser jag en diskrepans som får mig att undra hur förvaltningens förslag är underbyggt i förhållande till uppdraget i kursplanerna.

För NO åk 1-3 rekommenderas 180-220 h. Förvaltningens förslag omfattar 160 h…. För åk 4-6 ligger förslaget på 255 h dvs inom det rekommenderade spannet, men för åk 7-9 ligger förslaget på 386 h, dvs högt över rekommendationen.

Anser sig förvaltningen ha bättre insikter än Skolverket om vilken tid som krävs för att utföra uppdraget i kursplanerna eller hur motiverar man detta????

Vidare kan man nog förutsätta att de stadietimplaner som Björklund har för avsikt att presentera kommer att utgå från dessa antaganden om vilken tid som krävs för att utföra uppdraget. Att då besluta om en timplan som man redan nu ser kraftigt avviker från rekommendationerna verkar inte så klokt…. Att i efterhand justera med övergångstimplaner för att eleverna ska få sin tid skapar onödigt arbete för rektorerna!

Följande är dock värre….

När jag jämför det förslag till timplan som BUN ska ta ställning till så ser jag att förslaget i flera ämnen inte ger eleverna deras garanterade timtid! Totalsumman understiger det som lagen stipulerar! Här måste alltså veckotiden utökas i någon årskurs för att nå upp till lägsta nivån! Att lägga ut något mer totaltid än garanterad undervisningstid är alldeles tillåtet och också nödvändigt för att få realistiska lektionspass.

Vidare ser jag att man för de lägre årskurserna gjort tidsuppdelningar för NO och SO i olika ämnen. Hur tänkte man här??? I kursplanerna anges att man i åk 1-3 läser SO och NO, inte enskilda ämnen inom dessa ämnesramar…

Huvudmannen har rätten att fördela undervisningstiden… Men hur klokt är det att överhuvudtaget ägna sig åt detta nu när en nationell styrning aviseras och risken tycks uppenbar för att det blir fel?

Skolverkets rapport ”Att fånga undervisningstiden med målen i fokus” tar också upp en annan sak. Det finns faktiskt helt andra problem än den med den planerade undervisningstiden.

Det är nämligen inte den i förväg planerade tiden som är problemet utan utfallet. Ur Skolverkets rapport:

”Att ha en planerad aktivitet på schemat innebär dock inte alltid att eleverna i praktiken får sin utlovade undervisningstid. Huruvida den faktiska undervisningstiden överensstämmer med den planerade kontrolleras inte.”

Alltså lite av det gamla vanliga dilemmat mellan ”dokument i pärmen” och verkligheten ”på golvet”.

”Men det händer att det planerade schemat ibland måste frångås till följd av t.ex. tematisering och anpassning efter elevers olika behov. Det händer också att ordinarie lärare är borta, vilket kan ha en direkt inverkan på elevernas undervisningstid.”

Och även om vikarie sätts in:

”kvaliteten på lektionerna varierar då vikarielösningarna på olika sätt påverkar planering och lektionsinnehåll.”

Det händer enligt rapporten att skolor kompenserar för missade kunskaper, men sällan för förlorad undervisningstid. Med andra ord:

”… extra lektioner [används] … inte i samma utsträckning till dem som vill sträva mot högre mål.”

En ramtimplan säkerställer alltså inte att alla elever får sin garanterade undervisningstid. Som var ett av syftena med en gemensam ramtimplan.

Det kanske skulle diskuteras om inrättandet av en ”vikariepool” istället…

Det tredje syftet med en gemensam ramtimplan var att ”göra det enklare för elever som flyttar och byter skola inom kommunen”. Visst kan det vara så, om nu alla skolor har samma timplan…, men Skolverket lyfter i sin rapport fram ytterligare en aspekt, nämligen att skolor har olika planeringar för ämnesinnehållet (centralt innehåll) över årskurser och att det kan innebära problem. En elev kan alltså läsa om ”Sveriges statsskick” i 8:an på Vänerparken, byta skola i 9:an till Dalbo – och få läsa ”Sveriges statsskick” igen… Och istället missa något annat…

En ramtimplan har fördelar. Det har t ex visat sig att skolor i Sverige, dock inte i Vänersborg, behandlar vissa ämnen, enligt Skolverkets rapport gäller det oftast Bild och Hem- och Konsumentkunskap, mycket styvmoderligt och drar ner undervisningstiden för dessa ämnen. En gemensam ramtimplan förhindrar detta. Det kan också till viss del underlätta vid byte av skola. Men en ramtimplan löser inte alls de ”problem” som uttrycks som syfte i handlingarna till nämnden.

Kanske skulle pedagogerna ha varit mer involverade i framtagandet av förslaget?

Eller är det ett feltänk alltihop på nationell nivå? Kan den svenska skolan ha en garanterad undervisningstid och en gemensam ramtidplan när allt i skolan handlar om mål?

Å andra sidan är lärarnas tjänster och därmed arbetsbörda intimt förknippade med ämnenas undervisningstid. Men det är en annan fråga… Eller är det..?

Slutsatsen blir att det liggande förslaget måste arbetas om. Förslaget om ramtimplanen måste bli återremitterat.