Stefan Kärvlings blogg

Jo då, det var kommunfullmäktige igår. Precis som planerat. Och det har många redan rapporterat om.

TTELA har hela fem artiklar idag om sammanträdet, var och en dock ganska kort. Kanske notiser är ett bättre ord än artiklar. Jag är faktiskt på bild, till och med på en större bild än kommunalrådet himself, Gunnar Lidell alltså… Tänk om det hade varit så i verkligheten också… (Notiserna, och bilden på mig, finns för övrigt bara i papperstidningen.)

Kommunens informationssekreterare har refererat sammanträdet på kommunens hemsida. Det gör han ”i korthet” – på ett sakligt och korrekt sätt. Tyvärr ser jag några småfel i referatet.

Vill man läsa om socialdemokraternas insatser eller se bilder på de socialdemokratiska ledamöterna, eller skribenten själv, ska man titta på Leif Höglunds referat på socialdemokraternas hemsida.

Det bästa referatet av gårdagens sammanträde hittar vi på Vänsterpartiets hemsida. Det är så bra, så att ingenting mer egentligen behöver sägas. Så därför slutar jag min blogg här…

Det trodde du va’? Önsketänkande! Det är klart att jag också måste lämna några kommentarer. (Vill du ha en fullständig bild av sammanträdet, så hänvisar jag dock till källorna ovan.)

Sammanträdet började med delårsrapporten. Vid sådana här tillfällen är det brukligt att den högste ansvarige för kommunen, dvs kommunstyrelsens ordförande, går upp i talarstolen och redogör för rapporten. Men Gunnar Lidell är inte mycket för traditioner trots sin konservativa grundsyn. Jag är inte ens säker på att han firar Första maj… Lidell satt följaktligen lugnt och stilla kvar på sin plats. Och först upp i talarstolen blev – jag. Och jag sa det som jag skrev i min blogg igår att jag skulle säga (se här). Och jag sa inget om Bosse Carlsson…

Johan Ekström, Folkpartiets starke man och kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, menade att jag argumenterade emot mig själv.

”Det är inte vi som styr. Det är ni.”

Sa Johan Ekström. Jag kan garantera Johan Ekström att hade det varit Vänsterpartiet som hade styrt, så hade Johan Ekström inte varit 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen…

Kommunfullmäktige fick också en redovisning av ingivna, men inte slutbehandlade eller avgjorda, motioner. Tittar man på listan så är det tre motioner från Vänsterpartiet som har fått vänta längst.

En av motionerna lämnades in redan den 15 november 2010, den andra i januari 2011 och den tredje i november 2011. Och de är inte avgjorda än… Snacka om långsam hantering. Men det är ett typiskt symptom på den tröghet som råder under moderaternas styre. Den gamle kommunchefens slogan om Vänersborg har besannats under Lidells och moderaternas ledning:

”Slow City”

Gemensamt för de tre motionerna är inte bara att de är inlämnade av vänsterpartister, de handlar på olika sätt om demokrati och inflytande. Den första handlar om användning av befintlig utrustning vid voteringar, den andra om att vänersborgarna ska få tillgång till kommunens diarium via nätet och den tredje om en del förändringar i kommunens arbetsordning.

Motiveringen till varför den andra motionen, den om diariet, inte har behandlats är värd att återge:

”Ärendet har varit föremål vid presidieöverläggningar men har på grund av dess art, inte kommit till ett slutligt ställningstagande.”

Det framgår inte vilket presidium som har överlagt. Det framgår inte heller vad som menas med ”på grund av dess art”. ”Dess art”?

Ja, ja. Det är någon eller några som inte vill. Antagligen fullmäktiges ordförande Anders Forsström (M)… Vi får väl se om motionerna, som lades i början på mandatperioden, strax efter valet, blir färdigbehandlade innan mandatperiodens slut, före nästa val…

Två små detaljer när det gällde behandlingen av motionen om fyrverkerier med ljud. Anna-Karin Sandberg (MP), som hade lagt motionen, yrkade på två ändringar i kommunstyrelsens förslag. Ett tror jag inte var berett… Men det togs upp till omröstning ändå. Forsström brukar vara hård på sådana här små detaljer annars… Det var ju precis en sådan här ”detalj” som försenade hela budgetbeslutet med 3 månader…

Den andra detaljen.

Det här var kvällens enda votering, om Sandbergs ändringsyrkanden alltså. Och gissa vad? Sverigedemokraterna lyckades igen. De röstade olika! Kurt Karlsson röstade ”ja” och Cecilia Skenhall ”nej”.

I Sverigedemokraternas fall verkar inte ens det gamla ordspråket om den blinda hönan som hittar ett korn stämma…

Och så var det de fyra interpellationerna som Lutz Rininsland (V) och jag hade ställt – två till Lidell och två till Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Christer Thobiasson (M). (Det är i dessa ärenden, som referatet på kommunens hemsida inte stämmer.)

Lidell ville inte svara igår. Varför vet jag inte. Var det för att demonstrera sin makt? Eller för att visa hur betydelselösa vänsterpartister är? Jag vet inte. Jag kan inte se något egentligt skäl. Det var inga konstiga frågor. Och han hade gott om tid att förbereda svaren.

Formellt tolkade ordförande Forsström arbetsordningen som så, att Lidell inte behövde svara – fast frågorna ställdes redan förra fullmäktige.

Om Lidells agerande enligt mitt tycke var både svagt och barnsligt, så vet jag inte vad jag ska säga om Christer Thobiassons (M) agerande.

Christer Thobiasson tycks ha grundinställningen att det inte finns några politiska frågor, att allt är förvaltningsfrågor. Och dem behöver han då som politiker inte svara på. Följaktligen skickade han min fråga om skogen vid Kindblomsvägen till en tjänsteman på förvaltningen och likadant gjorde han med Rininslands fråga ”om staket kring område för får på Onsjöområdet”. (Det är varierande frågor som behandlas på fullmäktiges möten…)

Så tjänstemannen på Samhällsbyggnadsförvaltningen fick skriva två svar, eller i varje fall kommentarer till frågorna. Tjänstemannen kunde ju faktiskt inte svara på riktigt, eftersom de politiska frågorna var riktade till politikern Thobiasson.

Vid frågor och interpellationer är det brukligt att den frågan är riktad till går upp i talarstolen och svarar. Eller läser upp ett svar. Så inte Thobiasson. Det är nog som med Gunnar Lidell – Thobiasson är inte mycket för traditioner trots sin konservativa grundsyn. (Firar han ens Kanelbullens Dag…?)

Så jag gick upp till talarstolen och, ja vad då…? Pratade med vem…? Pratade till vem…? Tjänstemannen som hade författat svaret på frågan som jag hade ställt till politikern Thobiasson…? Jag gick i varje fall upp och sa ungefär detsamma som jag skrev i en blogg tidigare (se ”Fråga om Kindblom”).

Och sen…?

Tja. Christer Thobiasson satt demonstrativt kvar i bänken.

Och det blev likadant med Rininslands fråga. Rininsland framförde sina synpunkter från talarstolen. Och Christer Thobiasson satt tyst kvar vid sin plats och behagade inte svara.

Jag tycker att Christer Thobiassons agerande är både nonchalant och arrogant. Han är faktiskt en folkvald politiker som är vald av fullmäktige till ordförande för en nämnd. I demokratins namn bör då Thobiasson svara på frågor som kommer från ledamöter i kommunens högsta beslutande organ.

Kvällens häftigaste diskussion blev det kring Theresia Nordlunds (S) fråga till Gunnar Lidell ”angående implementering av rätten till heltid och möjlighet till deltid”. För hör och häpna – Gunnar Lidell besvarade faktiskt frågan!

Jag ska inte beskriva diskussionen här, den refereras utförligt på socialdemokraternas hemsida. Det bör väl bara sägas att representanter för både Vänsterpartiet och Centerpartiet deltog i diskussionen. Det framgår inte av S-hemsidan… (På S-hemsidan består världen bara av socialdemokrater och några enstaka stygga moderater…)

Och. Flera av talarna uppmanade andra nämndsordförande att från talarstolen redogöra för arbetet med ”hel-del” i sina nämnder. Det gjorde de inte. Också fullmäktiges ordförande Anders Forsström (M) uppmanades av Marie Dahlin (S) att beskriva PFU:s (=Personal- och Förhandlingsutskottet) arbete. Forsström är nämligen ordförande i PFU.

Forsström och de olika nämndordförandena ansåg antagligen att detta inte var politiska frågor…

Det var också vad Lena Eckerbom Wendel (M) sa när Per Sjödahl (MP) i slutet av sammanträdet fick fråga om varför kommunen stänger alla förskolor och fritids i Vargön under sommaren. Eckerbom Wendel nöjde sig dock inte bara med att hänvisa till förvaltningen och att konstatera att det var en ren förvaltningsfråga. Hon läste också upp Kommunallagen för Sjödahl.

Sjödahl bet ifrån ganska ordentligt och då kunde inte Eckerbom Wendel ”hålla sig”, hon är ganska debattglad. Och så var debatten i full gång.

Den första konflikten inom den nybildade maxi-alliansen var ett faktum!

Med Lena Eckerbom Wendel, och i viss mån Lidell, som undantag, så stämde Ann-Britth Fröjds (C) beskrivning av den styrande mini-alliansens uppträdande i fullmäktige väl:

”Den styrande minoriteten är konsekvent. Den svarar inte på nånting.”