Stefan Kärvlings blogg

Ibland får jag mail som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Och hade det inte varit för att de andades hjälplöshet och frustration, kanske framför allt maktlöshet, så skulle jag starkt ha övervägt att slänga dem i papperskorgen.

Det har visat sig under åren som jag har bloggat att individer och familjer inte alltför sällan har hamnat i ett motsatsläge med kommunen och därmed i en pressad situation. Och de har inte vetat hur de ska komma till tals eller hur de ska agera för att komma ur den.

Som personen uppe i Ekenäs som har haft en långvarig konflikt med kommunen. Där har Länsstyrelsen nu slagit fast att kommunen har rätt när den vill att fastighetsägaren ska spränga bort en vågbrytare och tillika båtplats på tomten – en vågbrytare som tydligen har funnits på plats i åtskilliga år.

När jag letar efter det här fallet i kommunens diarium så hittar jag inget. Dock finner jag ett föreläggande från Länsstyrelsen om en annan fastighet uppe i Ekenäs. I detta föreläggande åläggs, vid hot om vite, fastighetsägaren att riva och forsla bort en betonganläggning, ett trädäck och trappor mm.

Eller på Nordkroken där det tydligen finns ett förslag att fastighetsägare ska betala för diken, fast de redan äger och sköter dem. I det här fallet hittar jag ett överklagande till Förvaltningsrätten. Som dock avslogs eftersom överklagandet inte hade kommit in i tid… För övrigt var det ett beslut i kommunfullmäktige som överklagades – där jag själv sitter och beslutar… Men ibland är det svårt som politiker att helt förstå innebörden och konsekvenserna av beslutsförslag och vilka tår man är på väg att trampa på.

Jag säger inte att kommunen har varken juridiskt eller moraliskt fel i dessa exempel. Det är säkert tvärtom, kommunen har säkerligen lagen på sin sida. Kanske har fastighetsägarna töjt på både gränser och lag. Men jag ser maktlösheten hos enskilda invånare och känslan av att de inte har någon som lyssnar och tar deras situation på allvar.

Det borde kunna gå att lösa konflikter genom att föra en dialog med vederbörande – och att lyssna på varandra. Det är också viktigt att kommunen verkligen behandlar alla kommuninvånare lika. Ibland kan man nämligen få intrycket att kommunen i vissa fall visar lite mer av ”flexibilitet” än i andra…