Stefan Kärvlings blogg

Samhällsbyggnadsförvaltningen har utarbetat ett förslag till fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall mellan kommunen och Magnus Larsson. Det skrev jag om i tre bloggar, varav den sista kanske var den viktigaste. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.)

Tanken med förslaget var att det skulle ligga till grund för en överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson. Det var också syftet med kommunfullmäktiges beslut den 17 maj tidigare i år. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

De fastighetsrättsliga lösningarna var i stort sett bra. De föreslagna nya gränserna mellan kommunens och Magnus Larssons fastigheter var i linje med parternas önskemål och intentioner. Förslaget till överenskommelse gick emellertid ibland in på detaljplanens domäner och det var mindre bra. Det finns ingen detaljplan för Sikhall än. Den blir en senare fråga och hanteras dessutom av byggnadsnämnden.

Sikhalls hamnområde. Förslag till fastighetsrättslig lösning – från kommunen till Magnus Larsson.

Det ändrades också något i överenskommelsen sedan jag skrev bloggarna. Ett exempel är skrivningen i den tidigare versionen om att ett område vid badplatsen:

“ska fortsätta utgöra natur/skogsmark.”

Skrivningen ändrades i den senaste versionen till att enbart konstatera att:

“Området är idag natur-/skogsmark.”

Formuleringen ändrades på grund av Larssons önskemål.

Men det som verkligen stod i vägen för en överenskommelse ändrades inte. Kommunen ville att Magnus Larsson skulle skriva på överenskommelsen med denna skrivning:

“Genomförande som sker på den areal som ägts av kommunen förenas med vite för att säkerställa ett genomförande av den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut 2023-05-17 § 72.”

Magnus Larsson skulle fortfarande bli tvingad att betala vite (“böter”) om han inte genomförde “den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut”… Jag vet inte ens om en “vision” kan genomföras fullt ut. Är det en vision om den kan det? Det är inte heller formulerat i överenskommelsen hur visionen ser ut. Och det är allvarligt om en överenskommelse ska skrivas under.

Kommunens förslag till formulering av villkoren för Magnus Larsson konkretiseras dock några rader längre ner i överenskommelsen:

“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”

Skrivningen gör dock inte överenskommelsen tydligare. Avsnittet överensstämmer som synes inte heller med det tidigare. Här pratas det om en detaljplan som inte finns. Och vad ska gälla, visionen eller detaljplanen? Det finns uppenbara risker att tolkningarna i framtiden kommer att skilja sig åt.

Kommunens förslag till krav/villkor på Magnus Larssons åtaganden i överenskommelsen är alltså förenade med viten, dvs “böter”. Det har inte ändrats sedan det första förslaget, trots Magnus Larssons protester.

“Fastighetsägaren ska utöver direkta kostnader ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen med 10% av kontraktsvärdet per påbörjad månad som slutförandet dröjer.”

Det betyder att kommunen fortfarande anser att Magnus Larsson ska betala 30.000 kr i månaden i vite om han inte genomför:

“detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut”

Med andra ord: Magnus Larsson förväntas skriva på en överenskommelse utan att veta hur en kommande detaljplan ser ut. Han ska också förbinda sig att betala stora viten om detaljplanen inte verkställs fullt ut. Eller om det är visionen som gäller…?

Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna genomföra sina visioner och en framtida detaljplan, som förhoppningsvis låter honom genomföra visionerna. Han måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflationen och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta, och garantera, att intäkterna fortsätter att komma in i företaget? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till… Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den bjuder ut? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år, 15 år? 

Magnus Larsson har gjort sin inställning tydlig, han skriver inte på en överenskommelse som innehåller viten. Men det tog förvaltningen ingen hänsyn till. Samhällsbyggnadsförvaltningen och samhällsbyggnadsnämndens ordförande, som bestämmer dagordningen, lyfte upp ärendet till nämnden för beslut. 

Det var tänkt att samhällsbyggnadsnämnden den 19 oktober skulle fatta följande beslut:

”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att godkänna upprättade avtalshandlingar och därmed anse ett verkställande av kommunfullmäktiges beslut § 72 2023-05-17 genomfört.”

Syftet var att samhällsbyggnadsnämnden skulle besluta om att gå vidare med överenskommelsen till kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

Jag vet inte hur nämndens ordförande och förvaltningen tänkte. Magnus Larsson hade ju inte skrivit på överenskommelsen, och tänkte inte heller göra det. Vad skulle kommunfullmäktige göra? Skulle fullmäktige godkänna en överenskommelse som var totalt meningslös eftersom parterna inte var överens?

Kommunfullmäktige ville ju att parterna skulle bli överens.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 19 oktober yrkade Tor Wendel (M) att:

“Samhällsbyggnadsnämnden återremitterar ärendet och ger förvaltningen i uppdrag att se över förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering, i syfte att åstadkomma ett förslag som är överenskommet av båda parter.”

Det här blev också samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det fattades utan votering och ingen reserverade sig heller. Det innebär att nämndens beslut var enhälligt.

“Gör om, gör rätt.” Återremissen är tydlig med att förvaltningen måste komma till en överenskommelse med Magnus Larsson. Och för att parterna ska kunna nå en överenskommelse måste kommunen göra eftergifter i frågan om vite. Det står helt klart. Det måste kommunens ”förhandlare” inse…

Det hänvisas ofta till kommunfullmäktiges beslut den 17 maj i överenskommelsen och även i det föreslagna, men nedröstade, beslutsförslaget. Vad sa egentligen detta beslut? Det tänkte jag titta närmare på i en kommande blogg.

Anm. Läs gärna fortsättningen: ”Sikhall 2: Livslånga viten”.

===

Blogginlägg i denna serie:

• ”Sikhall 4: Skrivelse till kommunen” – 9 november 2023
• ”Sikhall 3: Vad beslutade KF?” – 8 november 2023
• ”Sikhall 2: Livslånga viten” – 6 november 2023
• ”Sikhall 1: SBN behandlar ärendet” – 31 oktober 2023