Stefan Kärvlings blogg

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2023 är slut.

Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, trots krig i Gaza och Ukraina, inflation, ny regering och annat elände. Kanske går tiden fortare när man är pensionär…

Jag avslutar nu mitt 13:e bloggår. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och för drygt tre år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i inlägget ”En miljon!”.

Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Men det finns uppenbarligen ett behov av en politisk blogg i Vänersborg.

För mina trogna läsare är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg och få en sammanhängande bild av vad de valda politikerna uträttar, och inte. Det finns inte alltid så mycket information att få i TTELA. Under året har tidningen stundtals gjort flera bra och grävande reportage, t ex VA-frågan på Gardesanna, taket på arenan, Juta, Hallevibadet och Sund Sampo (till slut…). Men samtidigt har det gått längre perioder där det knappast har stått något om politiken i Vänersborg. Med andra ord, ojämn bevakning och ojämn kvalitet. Det är svårt för en kommuninvånare att få en helhetsbild av vad som händer politiskt i kommunen. Jag har försökt att till viss del täppa till denna lucka.

Som en förberedelse för denna nyårsblogg scrollade jag igenom årets samtliga blogginlägg. Ja, faktiskt. Det var ett sätt att repetera vad jag har skrivit om under året. Och det är, inte helt oväntat, väldigt mycket om ”politikens Vänersborg”. Det är ett otal blogginlägg inför sammanträden i de församlingar som jag är ledamot i, dvs barn- och utbildningsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Jag har redogjort för dagordningar, olika ärenden, partiernas synpunkter etc och självklart mina egna funderingar. Efter sammanträden blir det lika många bloggar om hur diskussionerna gick, vem som sa vad och varför och, inte minst, vad som beslutades.

De partier som styr Vänersborg denna mandatperiod är S+C+KD+MP. Det är en mycket intressant, och omaka, konstellation, men trots att styret består av fyra partier så har det ändå inte majoritet, varken i kommunfullmäktige eller i nämnderna. Det gör det svårt, eller omöjligt, att styra som de vill. Samtidigt blir det mer demokratiskt eftersom minoritetsstyret måste ha stöd av något oppositionsparti för att få majoritet. Det borde, i varje fall i teorin, leda till mer samtal och dialog partierna emellan.

Det är socialdemokraterna som i praktiken styr Vänersborg, men så är S också större än de tre andra partierna tillsammans. Centerpartiet märks emellertid en hel del i styret. Mats Andersson (C) är som bekant kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och Annalena Levin kommunfullmäktiges ordförande. Det är en ”bra utdelning” för ett parti som endast har 4 av 51 mandat. Bo Carlsson, centerns fd ”starke man” (och är kanske fortfarande), är ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Carlsson har ofta egna tankar och idéer, men när det kommer till kritan följer han partilinjen. Och det ser nog hans partibroder Mats Andersson till. Andersson står alltid på samma linje som Augustsson, och inte sällan nöjer sig Andersson med att upprepa det Augustsson säger.

MP har varit med S+C i styret länge nu och spelar allt mindre roll i Vänersborg, om partiet någonsin har märkts efter 2014. Det har fått till följd att MP knappast syns eller hörs överhuvudtaget i de politiska diskussionerna i kommunen. KD tycks gå samma öde till mötes, partiet blir allt mer osynligt i Vänersborg. Både MP och KD kvävs av den stora socialdemokratiska betongkolossen. KD röstar under tystnad på allt som framförs av S, även om det innebär att de har fått byta fot i flera frågor. I VA-frågan har de t ex ändrat uppfattning och hävdar nu motsatsen, dvs tvångsanslutning till kommunens VA-nät. KD har bara en egen uppfattning i en enda fråga – frågan om Hallevibadet. Det beror nog mest på att de flesta som representerar KD bor i Vargön.

Det verkar som om politiken har ”spetsats till” i Vänersborg under det gångna året. Moderaterna blir allt tuffare och det händer att det utbyts tämligen hårda ord mellan framför allt de båda kommunalråden Benny Augustsson (S) och Henrik Harlitz (M). (Se ”KS: Irriterat mellan S och M”.) Annars är det i samhällsbyggnadsnämnden som konfrontationen är allra tydligast.

Moderaternas allians med Liberalerna består fortfarande, även om L för en tynande tillvaro. Kanske Cecilia Prins kan gjuta mer liv i partiet. Hon har förutsättningar, men är fortfarande lite orutinerad.

Sverigedemokraterna krymper. Det är fem personer som har lämnat fullmäktige i år. Det innebär att det inte finns någon ersättare kvar för SD. Är en av dem frånvarande så blir platsen tom. Det är kanske inte det här som partiets väljare hade tänkt sig. Å andra sidan spelar det ingen större roll, SD:s ledamöter säger sällan någonting och debatterar inte särskilt ofta eller aldrig. I många viktiga frågor avstår de till och med från att rösta. Det är bara Anders Strand som yttrar sig ibland. Mathias Olsson blir allt tystare, medan Torbjörn Moqvist är ganska aktiv i byggnadsnämnden vad det sägs.

Medborgarpartiet är ganska aktivt. Göran Svensson bär dock, som det verkar, ett ganska tungt lass. Tyvärr har partiets ungdomar hoppat av. Det är studier på annan ort som lockar. MBP är öppna för samtal och tycks närma sig Vänsterpartiet i flera frågor.

Det blev mycket skrivet i årets blogginlägg kring budgetbeslutet i juni. De olika partiernas budgetförslag presenterades och analyserades. Budgetbeslutet slutade med att de styrande partierna fick igenom sitt förslag – med Vänsterpartiets stöd. (Se ”KF (21/6): Budgetdebatten”.) Det visade sig senare, vilket egentligen inte var så svårt att räkna ut i juni, att det hände så mycket på den ekonomiska fronten under hösten att de styrande partierna såg sig tvingade att lägga fram en tilläggsbudget i december. Det var i senaste laget, men som ordspråket säger – ”bättre sent än aldrig”. Vänsterpartiet spelade en ganska viktig roll även i denna budget, som innebar att ytterligare 34 milj kr fördelades ut till välfärden. (Se ”KF: Mer pengar till skolan!”.)

Ärendet om en ny styr- och ledningsmodell för kommunen var en långkörare. (Se ”Händelserikt KF (1): Styr och ledning”.) Den 21 juni kom politikerna dock till vägs ände. Och det slutade “lyckligt” – ett enigt kommunfullmäktige antog den nya styr- och ledningsmodellen. Ärendet avslutades till och med med en applåd. Och det är mycket ovanligt. Det tror jag var ett tecken på den lättnad som ledamöterna kände över att fullmäktige äntligen kunde fatta ett enigt beslut i ärendet. Ärendet hade nämligen blivit återremitterat flera gånger, både i KS och KF.

I barn- och utbildningsnämnden (BUN) har en stor del av diskussionerna handlat om budget och nedskärningar. Allt som lovas i valrörelserna om satsningar på förskola och skola glöms oftast väldigt snabbt. (Se ”Imorgon BUN: Budget mm”.) Ordförande Bo Carlsson (C) jobbar dock för mer pengar till nämnden, men tvingas acceptera Augustssons och Anderssons viljor. Jag tror emellertid att förskolor och skolor har fått relativt bra anslag om man jämför med andra kommuner, om det nu är någon tröst. Det var väldigt viktigt att Lanternan, ”nattiset”, får vara kvar.

En annan stor och viktig fråga är framtiden för Norra skolan. Den styrande minoriteten har skjutit frågan framför sig i flera år – och gör fortfarande. Det finns ännu inget beslut om nedläggning även om alla Norra skolans elever har varit på studiebesök på Holmängenskolan. Det är där som det är tänkt att eleverna ska avsluta sin skolgång i låg- och mellanstadiet… Det är svårt att som oppositionspolitiker påverka beslut när de styrande har en annan uppfattning, samtidigt som förvaltningen har det också.

Så är det ännu tydligare och oftare i andra nämnder, särskilt i de tekniska nämnderna. I t ex samhällsbyggnadsnämnden står ofta de styrande partierna mot samtliga oppositionspartier. De styrande har samma uppfattning som förvaltningen och framför ofta okritiskt allt som tjänstepersonerna säger. Det får mig att stundtals undra varför särskilt socialdemokrater ägnar sig åt politik. Varför inte låta tjänstepersonerna bestämma helt och hållet… Under året har motsättningarna blivit särskilt tydliga i VA-frågor och fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. (Se t ex ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut?” och ”Oppositionen kör över de styrande”.)

Vi har bara sett början än, ”krusningar på ytan”, tror jag. De båda ordförandena i samhällsbyggnadsnämnden, Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C), tar ytterligare ett steg bort från politiken. De försöker driva igenom sin och tjänstepersonernas vilja med andra medel än argument och politiska diskussioner. De har överklagat oppositionens beslut om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall till Förvaltningsrätten i Göteborg. De kan tydligen inte acceptera att de blev nerröstade och tänker nu ta juridiken till hjälp för att få igenom sin politiska vilja. (Mer om detta i ett kommande blogginlägg, nästa år.)

De styrande partiernas uppträdande i samhällsbyggnadsnämnden kan leda till att vi får en obehaglig politisk atmosfär i Vänersborg. Tyvärr tror jag att utvecklingen är sanktionerad av Benny Augustsson och Mats Andersson. De båda provocerade ju majoriteten med att återigen återremittera Lena Eckerbom Wendels (M) motion om minskad tvångsanslutning till kommunens VA-nät. Första gången upphävde Förvaltningsrätten fullmäktiges beslut om återremiss. (Se ”Förvaltningsrätten spolade Mats Anderssons VA-yrkande”.) Andra gången så hade de mage att obstruera beslutet ytterligare en gång genom en ny återremiss. (Se här.)

Det har blivit många, många inlägg om ämnen som hör till de ”tekniska nämnderna”, där jag inte sitter med som ledamot. Sikhall är ett favoritämne där samhällsbyggnadsnämnden figurerar när det gäller fastighetsrättsliga lösningar och byggnadsnämnden om detaljplan och Sikhalls magasin. En av de första inläggen i år handlade om Segelsällskapets fastighet i Sikhall och några av de sista inläggen också… Det är skillnad på kommunens inställning till olika fastighetsägare…

Det har däremot varit ganska tyst om en annan fastighet i Sikhall. Solvarm har fått vara i fred för kommunens långa fingrar. Det är familjen värd. Kommunen tycks numer ha gett upp. Mark- och miljödomstolen satte punkt för förföljelsen. Nästa år hoppas vi att samma domstol sätter punkt för en annan förföljelse, nämligen av Davidsson på Juta.

I över 5 år var det byggnadsnämnd och -förvaltning i kommunen som gjorde livet till en plåga för familjen Davidsson. Efter att nya ledamöter tog plats i nämnden vid årsskiftet fattades till slut bra och logiska beslut till Davidssons fördel. Men då tog Länsstyrelsen istället vid. Länsstyrelsen underkände kommunens bedömning och beslut. Det fanns misstänkt jäv i det beslutet…

Det är många kommuninvånare som hoppas att Mark- och miljödomstolen ska komma till ett förnuftigt och riktigt beslut i fallet Juta, så att familjen kan avsluta kampen mot myndigheterna och äntligen få njuta av tillvaron.

Det har varit många bloggar om Juta. Jag ser det när jag scrollar, sida efter sida… Men det är viktigt att uppmärksamma när byråkrater och bakåtsträvare har bestämt sig för att trycka till en enskild invånare. Det finns alltför många sådana här exempel, Juta, och Sikhall, är bara två…

Arena Vänersborg dök upp på dagordningen igen. Det är dags för en renovering av taket, och har egentligen varit så i flera år. (Se ”Taket på Arena Vänersborg”.) Taket har läckt in kontinuerligt sedan arenan invigdes. Men frågan gled undan, in i dunklet. Jag vet inte riktigt var den tog vägen, taket ska ju renoveras för 20 milj nästa år (2024). Har det visat sig att det ska bli ännu dyrare?

Den kanske mest uppmärksammade frågan under bloggåret var Sund Sampos intresse av att bygga ett bioraffinaderi i Vargön. Fabriken skulle bli en av de största i världen i sitt slag och investeringen beräknades till 8 miljarder kronor. Anläggningen skulle inom 7 år producera en miljon ton produkter om året och 500 nya jobb skulle skapas. Alltihop visade sig vara en stor ”blåsning”, det var en gigantisk bluff. (Se t ex ”Sund Sampo??”.) Jag lade mycket tid på att avslöja Sund Sampo och läsarnas gensvar var otroligt.

Det är många bloggläsare som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. De känner en vanmakt när de på olika sätt konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals är både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr. Det skulle behövas fler bloggare.

Andra hör av sig med lovord och berättar vad mina inlägg betyder för dem. Det är reaktionerna från dessa människor som gör det roligt och stimulerande att fortsätta skriva. Folk är faktiskt i stort sett alltid positiva. Och det oavsett vilket parti de representerar eller röstar på. Fast det är klart, alla kan ju knappast vara positiva. Men det visar de inte, inte för mig i varje fall – med undantag för en socialdemokrat som nyligen meddelade att hen ansåg att jag var för negativ till de styrande. Men tystnad kan också vara ett sätt att markera missnöje. Och visst har det funnits tillfällen där jag har hört tystnaden tala. Även i mitt eget parti. Å andra sidan så får jag överraskande nog, vilket är väldigt glädjande, ”glada tillrop” från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar.

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland skriver numera, återigen, på partiföreningens hemsida. Se “Vänsterpartiet Vänersborg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Under de år som jag har bloggat har det blivit 1.445.206 visningar. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 2.892 blogginlägg. I år var det 135.493 visningar på bloggen (förra året 133.882). (Och det är några timmar kvar.) Det betyder att det i genomsnitt klickades 371 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.

Det är 135 personer som prenumererar på min blogg. 84 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick… 

Det har blivit 219 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

1. “Sund Sampo?? (2)” – 1.765 visningar
2. “Sikhall Rock 2023. Och magasinet!” – 1.449 visningar
3. “Sund Sampo lägger ner projektet (4)” – 1.435 visningar
4. ”Sund Sampo: Ny etablering i Wargön? (1)” – 1.255 visningar
5. “Protesten från Dalboskolan” – 1.197 visningar
6. “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!” – 1.140 visningar
7. “Ingen dispens för Magnus Larsson?” – 984 visningar
8. “Nyhet om Sikhalls magasin”- 958 visningar
9. “Sikhall: Förvaltningen kovänder” – 926 visningar
10. “Jutabron på plats!” (919)

Strax under denna “10-i-topp-lista” placerar sig bloggar om ”VA: Kohagen vs kommunen (1/4)”, ”Sikhall 2: Livslånga viten” och ytterligare blogginlägg om Sikhall och Juta. Det är nästan så att man kan ana att bloggen fortfarande är mer populär i kommunens landsbygdsområden än i stan…

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 18 visningar från Indien. Det var glädjande, förra året var det bara 10… Besöken från Kina ökade också. Det var 200 visningar jämfört med 174 förra året. Det var också 26 klick från Hongkong.

Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från bland annat Uganda, Montenegro, Senegal, Argentina, Litauen, Jordanien och Laos. Det är spännande. Annars är det från USA (1.839 visningar), Norge (672), Irland (400), Tyskland (309) och Danmark (249) som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om byggnadsförvaltningen i Vänersborg eller hur man inte ska motivera en återremiss som Mats Andersson eller…?

Vi vänersborgare har genom åren varit vana vid och nästan “vuxit upp med” med en mängd skandaler. Det har blivit lugnare på den fronten nu för tiden och det är ju tur. Det finns inga Lars-Göran Ljunggren eller Marie Dahlin kvar längre. För ett år sedan skrev jag att jag trodde att 2023 skulle bli ett lugnt år med många samtal och mycket dialog över partigränserna. Det tror jag inte om år 2024. Tvärtom, motsättningarna kommer att öka. De styrande partierna kommer att ta allt fler konflikter. De vill inte att oppositionen ska få vara med och bestämma, såvida inte oppositionen håller med dem. Det kan med andra ord bli ett bra bloggår… Precis som året som gått. 

Det har på många sätt varit ett fantastiskt bloggår. Men ändå har jag sparat den absoluta höjdpunkten till slutet av årets sista blogginlägg.

Vänersborgs ende politiska bloggare har fått en GC-bro uppkallad efter sig. Bron kallas ”Kärvlings Bro” och man hittar den på fastigheten Juta på Restad vid Göta älv. Det är en ära som är få förunnad. Tack Miranda och Bengt Davidsson!

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!