Stefan Kärvlings blogg

I slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter. Bakgrunden var:

“utbildnings- och implementeringsprocessen i den av KF i juni beslutade styr- och ledningsmodellen.”

Utbildningen handlade om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

En extern utbildare, Ann Malmsten från INDEA, anlitades. Utbildningens fokus låg på:

• “Tydlighet i ansvar och roller. Vad ingår i de olika rollerna och hur bör gränserna mellan dessa se ut?”
• “Förståelse avseende vad som krävs avseende respekt och beteende.”
• “Respektfull tonalitet mellan politiker och tjänstepersoner i hela organisationen.”

I utbildningen har inte bara politiker från kommunstyrelsen ingått utan även tjänstepersoner, framför allt kommunens förvaltningschefer, och också presidiepolitikerna, dvs de olika nämndernas ordföranden. De senare har sedan tagit med sig underlag och diskussionsfrågor till respektive nämnd och förvaltning där det också har pågått samtal och dialog.

Utbildningen skulle resultera i en slags överenskommelse mellan politiker och tjänstepersoner. För min del var denna målsättning något “luddig” och oklar. Jag vet inte om den uppfattningen delades av någon annan.

Föreläsningar blandades med gruppdiskussioner. Det har förutom “gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän” talats och diskuterats om själva stämningen/klimatet mellan politikerna och tjänstepersonerna, alltså om ”respektfull tonalitet”. Vikten av trygghet, tillit, öppenhet, respekt, professionalitet mm har betonats.

Det har varit intressanta och givande studietillfällen. Ann Malmsten har en gedigen kunskap som hon förmedlade på ett förståeligt och pedagogiskt sätt. De många gruppdiskussionerna och samtalen med både tjänstepersoner och andra politiker var också meningsfulla.

Dagen före midsommar presenterade arbetsgruppen, som består av bland annat kommunalråden och kommundirektören, “resultatet” av utbildningen och arbetet. Det var i form av en skriftlig sammanställning av resultaten. Det nämndes även att sammanställningen var den överenskommelse som skulle vara det slutliga målet med utbildningen. Jasså? tänkte jag när jag läste det. Bör inte alla deltagare komma överens om en överenskommelse? Och det har inte gjorts, inte än i varje fall.

“Resultatet”, eller överenskommelsen, när det gäller det gemensamma förhållningssätt som ska råda mellan politiker och tjänsteorganisationen blev:

• “Vi bidrar till ett bra och konstruktivt samtalsklimat som skapar psykologisk trygghet”
• “Vi uppträder respektfullt, nyfiket och öppet gentemot varandra”
• “Vi visar perspektivförståelse. Har vi olika åsikter, ska vi ha modet ställa öppna frågor, lyssna, svara och föra dialog”
• “Vi hjälper varandra att utforska HUR och VAD. Vid osäkerhet kring gränserna samtalar vi med varandra för att nå samsyn”
• “Vi stöttar och skickliggör varandra i våra olika uppdrag”
• “Vi tänker på vikten av humor”

Politikens, de förtroendevaldas, ansvar och roll är (eller borde vara):

• “Vi är väl pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”
• “Ordförande skapar tid för dialog och debatt och håller god ordning i det politiska forumet”
• “Vi tar vårt politiska ansvar för beslutprocessen genom tydliga beslut, även vid komplexa ärenden, och kommunicerar dem väl”
• “Vi efterfrågar uppföljning och resultat”
• “Vi håller oss till det politiska forumet och blandar oss inte i den operativa verksamheten”

Tjänsteorganisationens, förvaltningens, ansvar och roll är (eller borde vara):

• “Vi använder samlad professionell sakkompetens för bästa beredning”
• “Vi erbjuder tidig information för dialog i formella forum”
• “Våra underlag och förslag till beslut är byggda på fakta och objektivitet”
• “Vi går från beslut till handling och tillbaka med uppföljning”

I ärlighetens namn måste man väl säga att det inte är särskilt svårt att blir överens på denna “abstrakta” och generella nivå. Jag menar, vem tycker t ex att man inte ska respektera eller lyssna på varandra? Eller att man ska vara påläst? Eller att underlag och förslag till beslut ska vara byggda på fakta och objektivitet…?

Det här resultatet behöver man inte gå någon utbildning för att uppnå. Att inte dessa “resultat” praktiseras i vardagen alla gånger beror på helt andra saker än “förhållningsreglerna” i sig. Människor uppfattar och tolkar situationer i “vardagen” på helt olika sätt. Och då vet jag inte om en sådan här utbildning finns kvar i allas medvetanden eller har gett de redskap som krävs för att lösa uppkomna konflikter och motsättningar. Förhoppningen är naturligtvis att utbildningen har gett det resultatet. Men det vet nog de flesta att information och kunskap inte på något snabbt och magiskt vis förändrar människors attityder eller beteenden.

Arbetsgruppen skrev i sitt utskick att det fanns en uttalad önskan om att utbildningen och deltagarnas arbete skulle följas upp. För att planera fortsättningen av utbildningen utformades och genomfördes en enkät innan sommaren. I enkäten bad arbetsgruppen alla deltagare att besvara frågor kring:

“hur du själv förhåller dig till överenskommelsens olika delar” 

Det visade sig att de avgivna svaren var uppseendeväckande. Jag redovisar dem i ett kommande blogginlägg.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.

==

I denna bloggserie:

• ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
• ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
• ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
• ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
• ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
• ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
• ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 4 december 2024
• ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024