Stefan Kärvlings blogg

På kommunens hemsida läste vi i måndags om att algblomning observerats i en vik på Skräcklan, nära badstegen vid vattenverket. (Se “Algblomning vid Skräcklan”.)

Jag blev förvånad eftersom jag hade badat vid denna badstege fyra gånger under dagen utan att se någon algblomning. Med tanke på den gröna sörjan, som fotografiet på hemsidan visade, så var det svårt att tro att jag skulle ha missat den. Eller?

I tisdags satte jag mig därför på cykeln och åkte runt på Skräcklan, ingen algblomning i sikte. Var det kanske den relativt kraftiga blåsten som dolde algblomningen? Jag hittade i varje fall ingen grön sörja.

Jag frågade några badande om de hade sett någon algblomning. Ingen hade det. Och tillade att de aldrig hade sett någon på Skräcklan någonsin. Det var min erfarenhet också. Det har så vitt jag vet aldrig varit någon algblomning vid stränderna runt Nordstan under mina snart 40 år i området. Så det blev återigen ett dopp vid stegen vid vattenverket…

Igår var det likadant. En promenad längs sjökanten visade ingen algblomning, men det var återigen blåsigt. Var det någon som hade skickat in ett foto från någon annan sjö? Var det en AI-genererad bild? Eller var det vinden och vågorna som gjorde algblomningen “osynlig”? Man kan hur som helst hoppas att det inte blir någon mer algblomning. En sådan kan utgöra en viss hälsofara, särskilt för barn och husdjur. Precis som fekalier…

På cykelturerna runt Skräcklan, och även under promenaderna i veckan, och med barnbarnen några dagar tidigare, visades nämligen en helt annan hälsofara upp – fekalier från Kanadagässen. Eller som TTELA uttryckte det, “gåsbajs”.

TTELA skrev dock om “gåsbajset” på Sanden. Eller som det heter på korrekt kommunal byråkratvänersborgska – Sanden Norra… Här ska det vara Diggiloo imorgon fredag. (Se TTELA “Inför Diggiloo: Kommunen kämpar mot gåsbajset på Sanden”.) TTELA skrev:

“Redan förra året var gåsbajset ett problem och i år är det ännu mer. Nu tar Vänersborgs kommun tag i problemet inför helgens stora evenemang – Diggiloo.”

Det var och är ett problem på Skräcklan också, men på Sanden verkar kommunen gå all-in för att få bort det förhatliga gåsbajset. Mats Larsson, arbetsledare på Gatuenheten, säger till TTELA:

“Vi började med att sopa ihop det med en liten sopmaskin med en sopvals fram, för att lägga det i strängar. Efter det kommer vi med en sopmaskin vi har på gatorna och använder sugfunktionen för att suga upp det i behållaren.”

Det är viktigt att kommunen tar bort all gåsbajs för artister, funktionärer och betalande musikälskande publik. Men det finns kanske en och annan som tycker att det är minst lika viktigt att få bort gåsbajset runt Skräcklan som på Sanden, särskilt med tanke på badande barn och husdjur.

Nu finns det för all del kommunalt anställda sommarjobbare som bekämpar gåsbajset, men de för en ganska tröstlös kamp. Det ska dock sägas att utan de insatserna hade det sett betydligt värre ut. Kanske till och med lika illa som det ser ut vid näckrosdammen. Där har kanadagässen vunnit fekaliekampen på knock-out. Men bättre att skiten finns där än utmed badplatserna.

Det största problemet med gåsbajsen är ändå att kanadagässen skiter lika mycket i vattnet som på land. Det förorenar vattnet och bidrar både till övergödning och försämrad vattenkvalitet. Dessutom rinner bajsen längs strandkanter och bergshällar ner i sjön när det regnar. Kommunen har vid flera tillfällen under åren avrått från bad vid “barnbadet” vid Norra skolan. Så även åtminstone en gång i år. Det är nog bara i denna vik som kommunen tar prover, trots att människor badar längs hela Skräcklan. Det borde tas prover på fler ställen.

Ska man vara ärlig så är det svårt att vinna kampen mot kanadagässens tarmtömningar. Det tar i genomsnitt 1–2 timmar för alla gåsarter innan det är dags att tömma tarmkanalen. Det blir en del tarmbakterier för en individ varje dag. För att inte tala om en hel flock… Men kommunen måste vinna kampen mot kanadagässen för att Skräcklan även fortsättningsvis ska vara en lockande attraktion med möjligheter till bad bara några stenkast från centrum. Jag tror att kommunen måste, som den gjorde 2020, sätta “hårt mot hårt” – med bly och hagel. Så var det faktiskt, kommunen sköt tre kanadagäss på Skräcklan. Det fick en märkbar effekt. (Se TTELA “Jakten på gässen har fått effekt”.) Effekten höll i sig även sommaren året efter. Då verkade det som kanadagässen flyttade till Sikhall och Rörvik. Sedan har gässen flyttat tillbaka till Skräcklan…

Det är faktiskt helt på sin plats att skjuta kanadagäss. Det är jakttid på kanadagässen mellan den 11 augusti till den 31 januari, om bara några veckor börjar alltså jaktsäsongen. (Se Jägareförbundet.) Gässen omfattas också av skyddsjakt. Kanadagåsen är nämligen klassad som en främmande art med hög riskklassning. Det betyder att utbredning och etablering, enligt Naturvårdsverket, bör begränsas. Dessutom är den invasiva kanadagåsen en sanitär olägenhet och får därmed skjutas även utanför jaktsäsongen. Det finns många jägare i kommunen, bland annat flera politiker. Varför inte be dem om hjälp?

Det verkar som om folk badar allt oftare på andra ställen än på “barnbadet”, trots att kommunen bara har avrått från bad en gång i sommar. Människorna badar istället där det finns badstegar eller på Jakoben. Jag badade förra veckan, för första gången på väldigt många år, på “barnbadet”, med barnbarnen. Då förstod jag varför badet har varit så tomt på människor den senaste tiden. Botten innehöll tidigare ganska mycket sand och grus. Det gjorde det ganska behagligt att promenera ut en bit och ta sig ett dopp. Nu var bottnen gyttjig och geggig. Det kändes som om man trampade på, ja just det – gåsbajs… Barnbarnen ville inte bada där – och det var antagligen sista gången för mig också. 

Kommunen borde röja upp på botten i “barnbadsviken” och köra dit några lass med sand. Det hade varit en enkel, och billig, åtgärd för att göra “barnbadet” attraktivare både för kommuninvånare och turister.

Men om man ska vara riktigt ärlig. Visst är det fint att promenera runt Skräcklan, se på sjön och den fina omgivningen och ta en kaffe och en glass på Skräcklestugan, men – räcker det? Jag tycker inte det. Vänersborgs kommun borde bättre ta tillvara de förutsättningar som finns med närheten till Vänern för att göra både staden och kommunen attraktivare…

Till sist kan konstateras att TTELA har rätt (se TTELA “Så mycket glass får du för pengarna i Trollhättan och Vänersborg”):

“Mest glass för pengarna denna onsdag i juli fick man på Skräcklestugan.”

Den slutsatsen kom mitt 4-åriga barnbarn också fram till. Det var det enda stället i stan där han inte orkade äta upp glassen…

Vid provsmakningen av glassen på Skräcklestugan fick TTELA:s reporter Emelie Skoog även med sig en erfarenhet av ett helt annat slag. Hon fick på ett mycket konkret sätt dela en upplevelse med alla boende i Nordstan. Skoog fick  möta den andra stora fågelplågan – fiskmåsarna… Skoog fick fågelbajs i håret… 

Fiskmåsarna i Nordstan är dock ett kapitel för sig… Dom får jag skriva om vid ett senare tillfälle för nu ska jag gå iväg och bada.

PS. Tillbaka från badet. Det var ingen algblomning på Skräcklan idag heller.

PPS. Det har tydligen varit algblomning vid Gaddes brygga i Blåsut år 2015. (Se P4 Väst “Skadlig algblomning i Vänersborg”.)