Stefan Kärvlings blogg

Anm. Fortsättning på inlägget “Beslut om Vattentjänstplan 1”.

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) syftar till att (1 §):

“säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”

Det betyder att kommunen har en skyldighet att besluta om verksamhetsområden för VA om det behövs. Det finns emellertid många invånare och fastighetsägare som har enskilda VA-lösningar (6 §): 

“som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

De behöver inte, och vill ofta inte, ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Kommunala anslutningar är nämligen mycket kostnadskrävande. Förutom årliga avgifter kostar själva anslutning ett par hundra tusen kronor och då ingår inte ledningarna från anslutningspunkten in i huset.

Samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen har utifrån områden som ingått i kommunens Blåplan identifierat 27 “intressanta” områden i Vänersborgs kommun:

“där bebyggelsestrukturen är sådan att det kan finnas grund för tillämpning av LAV § 6. Identifieringen visar att 11 områden har fler än 20 bebyggda fastigheter. 3 av dessa föreslås som utbyggnadsområde.”

Det är alltså 11 områden som tycks uppfylla lagstiftarens krav på ”större sammanhang” enligt Vattentjänstlagen (LAV). Dessa områden återfinns i det nu aktuella förslaget under rubrikerna ”Utbyggnadsområden” och ”Tänkbara utvecklingsområden”. De områden som inte uppfyller kravet på större sammanhang återfinns under rubriken ”Bevakningsområden”. Förslaget ska alltså behandlas i kommunstyrelsen på onsdag och beslutas av kommunfullmäktige i december.

Av de 11 områdena anser Vattentjänstplanen alltså att det finns tre utbyggnadsområden. Dessa områden har, står det i planen:

“ett tydligt behov av en förändrad VA-försörjning, där utbyggnad av kommunala vattentjänster föreslås.”

Tre verksamhetsområden för kommunalt VA bör alltså inrättas. Det handlar om Floget (vid kanten av Hunneberg i Västra Tunhem), Kristinelund (väster om Katrinedal på andra sidan E45:an) och ett sedan samrådet helt nytt område, Önafors. Önafors ligger öster om Mariedal vid den gamla vägen (Bruksvägen) till Vargön, strax norr om Juta.

Det är Miljö- och hälsoskyddsnämnden som i granskningen föreslog att fastigheterna Önafors 5:31, 5:32 och 5:33 ska ingå i det verksamhetsområde som ligger ca 110 meter från husen. Miljö och Hälsa skriver:

“Enligt definitionen av samlad bebyggelse bör dessa fastigheter ingå.”

Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande återges endast på detta sätt i bilagan “Samrådsredogörelse i granskningsskede för Vattentjänstplan 2025-2036”. Det förvånade mig mycket att nämnden trodde att enbart detta argument skulle räcka för att införliva de tre fastigheterna i verksamhetsområdet. För det gör det inte, eftersom lagen kräver både större sammanhang och miljö- eller hälsoskäl.…

Och här tänkte jag göra en liten utvikning.

I dagarna kom en ny dom från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). (Se MÖD 7 november 2025, Mål nr “M 9770-24”.) Det är ett rättsfall från Luleå kommun. Förhållandena är inte helt jämförbara med Önafors. Det verkar t ex vara ett längre avstånd mellan fastigheterna utanför verksamhetsområdet till fastigheterna i det befintliga verksamhetsområdet i Luleå än i Vänersborg. Det gjorde att det inte var ett “större sammanhang” i förhållande till det närliggande verksamhetsområdet. Men de aktuella fastigheterna i Luleå låg ändå i närheten av ett existerande verksamhetsområde och särskilt den allmänna VA-anläggningen.

Men MÖD har tagit upp en annan aspekt av Vattentjänstlagen i Luleå-fallet som miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt bilagan ovan helt hade förbisett.

MÖD skrev:

“Fastigheterna har dock en sådan närhet till det befintliga verksamhetsområdet att en anslutning till den allmänna va-anläggningen ändå kan vara motiverad förutsatt att det finns tillräckligt starka miljö- eller hälsomässiga fördelar med en anslutning.”

MÖD använde så att säga den andra delen av LAV 6 § i prövningen (min fetmarkering):

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang…”

I rättsfallet i Luleå fann MÖD att det inte fanns tillräckligt starka miljö- eller hälsomässiga fördelar. Därför fick inte/behövde inte fastigheterna ingå i verksamhetsområdet för VA.

Länsstyrelsen i Vänersborg resonerade faktiskt på precis samma sätt efter en tillsyn på Vänersnäs. Länsstyrelsen skulle avgöra om det gick att förelägga kommunen att inrätta ett verksamhetsområde på och omkring området vid Hallby Södra. (Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser”.)

Det räckte inte, skrev Länsstyrelsen, att ett område, som Hallby Södra, kan anses utgöra ett större sammanhang för att förelägga kommunen att inrätta ett verksamhetsområde. Man måste även, fortsatte Länsstyrelsen, titta på hälso- och miljörekvisiten i området. Det gjorde Länsstyrelsen, precis som MÖD, och skrev:

“Länsstyrelsen kan dock konstatera att även om det av handlingarna i ärendet framgår att de enskilda avloppen är bristfälliga, så bör avloppshanteringen inom de flesta fastigheter kunna lösas genom andra lösningar…”

Länsstyrelsen sammanfattade:

“Med den information som finns idag om de befintliga dricks- och spillvattenanläggningarna och förhållandena i området gör Länsstyrelsen den sammanvägda bedömningen att ansvaret att tillhandahålla vattentjänster för fastigheterna i området i anslutning till Grytet, Änden, Hallby Södra inklusive skolan samt Rasmustorpet, inte faller på kommunen.”

Och det är läge att också påminnas om den nya skrivningen i Vattentjänstlagen 6 § om att ”särskild hänsyn” ska tas till (min fetstil):

“förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

I de handlingar som kommunstyrelsens ledamöter har fått sig tillhanda har Miljö- och hälsoskyddsnämnden överhuvudtaget inte beaktat människors hälsa eller miljön, som lagen föreskriver. Det finns således inte heller någon motivering till att de tre fastigheterna på Önafors bör ingå i det tidigare verksamhetsområdet, annat än att det är ett större sammanhang. Som Länsstyrelsen, och MÖD, inte anser vara tillräckligt.

Det kan tyckas lika märkligt att samhällsbyggnadsnämnden faktiskt har hörsammat miljö- och hälsoskyddsnämnden och inarbetat de tre fastigheterna på Önafors i ett befintligt verksamhetsområde, dvs som ett utbyggnadsområde för kommunalt VA, utan underlag. Samhällsbyggnadsnämnden skriver dock i vattentjänstplanen:

“Kända problem med enskilda anläggningar för vatten och avlopp finns.”

Det finns alltså inget redovisat som bekräftar eller bevisar argumentet i underlagen till kommunstyrelsen. Och det är vi politiker som ska fatta beslut om vattentjänstplanen. Vi måste veta att fakta stämmer. Bevisbördan för att enskilda VA-lösningar är undermåliga ligger nämligen på kommunen. Det har MÖD fastslagit i den som vanligt prejudicerande domen M 4976-19:

“Det är huvudmannen, dvs. bolaget, som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”

På sätt och vis är det först här som utvikningen slutar. Jag tror dock att resonemangen i avsnittet kan vara till hjälp för att förstå Vattentjänstlagen.

Det visade sig att förklaringen till Miljö- och hälsoskyddsnämndens “agerande” fanns i handlingarna för nämndens sammanträde den 20 augusti. På sammanträdet behandlades Vattentjänstplanen, den var ute på remiss.

I Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande stod det:

“Samtliga fastighetsägare har fått förbud mot utsläpp av BDT-vatten till deras avloppsanläggningar. WC-vattnet hanteras genom slutna tankar för respektive fastighet som behöver tömmas flera gånger per år.

En utav dessa fastigheter har stora problem med dagvatten och översvämningar. Tomten på denna fastighet ligger i en så kallad bluespot, vilket innebär att vatten kan samlas i ett område när det exempelvis kommer mycket nederbörd. Det är svårt för vattnet att försvinna på grund av att det saknas ett utlopp eller att utloppet är väldigt litet från området. För fastigheten är det svår att lösa en ny enskild avloppsanläggning då det inte är optimalt att anlägga enskilt avlopp när grundvattennivån ligger över markytan under stora delar av året.”

Det är svårt att förstå att inte ledamöterna i kommunstyrelsen har fått dessa uppgifter i beslutsunderlaget, eftersom det är beslutsunderlagets uppgift att ge en komplett och korrekt bild. Men det är klart, vissa politiker litar blint på allt som förvaltningarna säger och ifrågasätter ingenting. I det här fallet hade jag inte heller behövt göra det…

Eller?

Förslaget att de tre fastigheterna på Önafors ska ingå i ett verksamhetsområde är helt nytt. Önafors fanns varken med i samråds- eller granskningshandlingarna. Det innebär att det inte har varit något som helst samråd om Önafors. I Vattentjänstlagen 6c § står det att kommunen innan den antar eller ändrar en vattentjänstplan ska:

”på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsägare och myndigheter som kan antas ha ett väsentligt intresse av planen”

Fastighetsägarna i Önafors har inte fått yttra sig över förslaget. Ja, de visste inte ens om att det fanns ett sådant förslag. Men det står också i Vattentjänstlagen att skyldigheten inte gäller:

”förslag till ändring av en vattentjänstplan som endast berör ett fåtal fastighetsägare”

Fast här är det ju ingen ändring av en vattentjänstplan, utan ett antagande. Hur som helst borde kommunen ha kommunicerat med de berörda på Önafors, kan man tycka.

Det finns andra påpekanden att göra utifrån Länsstyrelsens inspektion på Vänersnäs. Det får bli i nästa inlägg, utvikningen blev för lång.

Fortsättning följer i ””Beslut om Vattentjänstplan 3”.

===

Om vattentjänstplanen:

• ”Samråd om vattentjänstplanen! (1)” – 22 maj 2024
• ”VA-plan: Varför inte verksamhetsområde? (2)” – 27 maj 2024
• ”VA-plan: Varför verksamhetsområde? (3)” – 29 maj 2024
• ”MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter” – 20 augusti 2024
• ”Vattentjänstplanen och byggnadsnämnden” – 1 september 2024
• ”Vad händer med Vattentjänstplanen? (1)” – 9 februari 2025
• ”Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser (2)” – 10 februari 2025
• ”När beslutas Vattentjänstplanen?” – 18 februari 2025
• ”Stora förändringar i Vattentjänstplanen” – 19 maj 2025
• ”Beslut om Vattentjänstplan 1” – 27 november 2025
• ”Beslut om Vattentjänstplan 2” – 28 november 2025
• ”Beslut om Vattentjänstplan 3” – 30 november 2025