Stefan Kärvlings blogg

Gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige var bland det mest… Ja, jag vet inte vad jag ska använda för ord – sorgliga, bedrövliga, erbarmliga…? … möte jag varit på sedan “arena-tiden”.

Och det var inte ordförande Annalena Levins (C) fel, även om hon borde ha avbrutit vissa talare. Eller rättare sagt, Dan Nyberg (S). Nyberg tog ut svängarna, till och med mer än vanligt. Det gjordes även formella fel i hanteringen av ett ärende, men där följde ordförande Levin kommunjuristens råd. Och det förstår jag att hon gjorde. (Det ärendet kommer att överklagas så snart protokollet är justerat.)

Sunt Förnuft, det nybildade kommunala partiet, följde debatten på kommunens webb-TV. (Det går att titta och lyssna på hela debatten i efterhand – klicka här.) Partiet skrev så här på Facebook tidigare idag:

Det här blogginlägget kommer kanske att upplevas tråkigt med tanke på de “cliffhangers” som redan är levererade… Men gårdagens sammanträde slutade faktiskt inte förrän idag – ordförande Levin slog inte klubban i bordet förrän 7 minuter över midnatt… Och jag måste ha mer tid för att smälta det som hände innan jag skriver mer om socialdemokraternas beteende i allmänhet och Nybergs i synnerhet under gårdagskvällen.

Redan under sammanträdet hörde nämligen några personer av sig via mejl och Messenger angående mitt anförande i ärende 8 med den långa rubriken “Beslut om revidering av samhällsbyggnadsnämndens reglemente samt revidering av riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”.

De hade inte läst förslaget till nya riktlinjer, vilket de antagligen inte är ensamma om… Men de tyckte att det lät intressant och ville få mitt anförande utskrivet. Så det tänkte jag bjuda på idag. 

De styrande partierna (S+C+KD+MP) allierade med SD röstade för att de nya riktlinjerna skulle antas. Vänsterpartiet yrkade att förslaget skulle återremitteras för att utredas vidare. Vid voteringen stödde M, L och MBP återremissyrkandet. Och då blev det återremiss, eftersom det bara krävs 1/3 av rösterna för en minoritetsåterremiss.

Och här mitt anförande, det slutar med återremissyrkandet.

===

Ordförande, ni som lyssnar.

För några veckor sedan fick jag möjlighet att delta på den första utbildningsträffen i projektet Tillväxt och Tillsyn. Det är ett Leader-projekt där Vänersborg, tillsammans med andra kommuner, arbetar för att stärka företagsklimatet. Det riktar sig till tjänstepersonerna i de tekniska förvaltningarna.

Syftet med projektet sammanfattades väldigt tydligt av de två föreläsarna:

“Bli den myndighet du själv vill möta.”

Utbildningen inleddes med tre lagparagrafer som var eller borde vara grundfundamentet för den kommunala verksamheten:

• Regeringsformen 1 kap. 2 § – om respekt för människors frihet och värdighet.
• Förvaltningslagen 5 § – om proportionalitet, saklighet och att åtgärder aldrig får vara mer långtgående än nödvändigt.
• Regeringsformen 2 kap. 15 § – om skyddet för den privata äganderätten.

Och utbildarnas budskap till tjänstepersonerna i förvaltningarna var glasklart:

“Ni är till för invånarna – inte tvärtom.”

Mot den här bakgrunden kan man bedöma de nya riktlinjerna för markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunal mark.

Riktlinjerna har blivit tydligare strukturerade. Så är det, det håller jag med om. Men det som nu tydliggörs är framför allt kommunens maktbefogenheter:

• Kommunen kan kräva pant, bankgaranti, borgen och vite. Vite står inte i de nuvarande riktlinjerna men aktualiserades vid avtalsskrivandet med en fastighetsägare i Sikhall.
• Kommunen kan kontrollera byggherrens ekonomiska stabilitet.
• Kommunen kan ålägga exploatören att finansiera även åtgärder utanför planområdet.
• Och när frivilliga överenskommelser inte nås kan kommunen använda tvångsåtgärder, alltså expropriation, om markköpet anses vara “av stor vikt för kommunens utveckling”.

Det är lagliga verktyg. Men frågan är hur de presenteras i riktlinjerna och vilken signal kommunen sänder till sina invånare och företagare. Visst, kommunen har makt men i riktlinjerna definierar kommunen sig själv genom makt.

När kommunen skriver att den kan använda tvångsåtgärder “om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling”, så är det en förenklad bild av lagen. Riktlinjerna ger en felaktig bild av vad lagen faktiskt tillåter.

Expropriationslagen säger att tvång bara är tillåtet när nyttan överväger skadan – och när ändamålet inte kan uppnås på annat sätt. Det krävs en tung, dokumenterad proportionalitetsbedömning.

Men i de nya riktlinjerna nämns inte:

• vilket lagrum som avses,
• vilken instans som beslutar,
• hur proportionaliteten ska bedömas, eller
• hur den enskilde ska skyddas.

När kommunen dessutom inför långtgående krav på säkerheter, garantier och ekonomisk prövning – utan tydliga kriterier – då finns en risk att vissa gynnas och andra missgynnas. Det riskerar att strida mot likställighetsprincipen.

Och det här är inte teoretiska invändningar. Föreläsarna i nämnda utbildning “Tillväxt och Tillsyn” var tydliga: Viten är ofta ett uttryck för misslyckande.
En myndighet som behöver hota och sanktionera har slutat hjälpa…

En småföretagare, en lokal entreprenör, en privatperson som vill utveckla sin fastighet – kan de ställa upp med bankgarantier, pantförskrivningar och krav på att bekosta åtgärder utanför planområdet? Tål de den risk som uppstår när exploateringsavtal är helt villkorade av att detaljplanen vinner laga kraft? En pandemi eller konjunktursvacka, och man riskerar att förlora både företag och hem. Eller om detaljplanen inte vinner laga kraft eller upphävs, då förlorar fastighetsägaren/företagaren de investeringar som är gjorda.

Sådana här krav slår inte mot Peab eller Skanska. De slår mot den lokala byggaren, fastighetsägaren eller entreprenören som vill växa.

Det finns en ventil i riktlinjerna:

“Avsteg från riktlinjerna får göras vid särskilda skäl…”

Det är bra. men problemet är att avstegen: 

• inte definieras,
• inte begränsas,
• inte måste dokumenteras,
• och inte behöver lyftas till nämnd eller fullmäktige.

En avstegsklausul utan regler för när den får användas skapar mer godtycke, inte mindre. Det vi behöver är regler – inte undantag från regler.

Formuleringen “särskilda skäl” är också vag. Den öppnar för godtycke och att inte alla behandlas lika. Och eftersom presidiet, inte nämnden, ska bedöma vad som är “strategiskt”, riskerar många ärenden att aldrig nå varken nämnd eller fullmäktige.

Transparensen minskar. Förutsägbarheten minskar. Och därmed riskeras också att kommuninvånarnas förtroende minskar…

Formuleringen “andra särskilda skäl” behöver förtydligas.

Jag bad ChatGPT jämföra det gamla och det nya dokumentet. Svaret blev:

“Kommunen håller sig i huvudsak inom lagens ram.”

Varför “i huvudsak”? frågade jag förvånat.

Därför att riktlinjerna formellt följer lagen – men skapar stort tolkningsutrymme som i praktiken kan användas på sätt som går emot lagens syfte, särskilt i fråga om:

• tvångsåtgärder,
• krav på ekonomiska säkerheter,
• och otydliga generella villkor.

Det gör rättssäkerheten svagare för enskilda.

Och då bör vi alla i den här församlingen fråga oss:

Är det en sådan här myndighet vi själva skulle vilja möta?

Är det sådana här regler och riktlinjer som stimulerar och attraherar småföretagare eller som lockar entreprenörer till kommunen?

Jag tror att dessa regler och riktlinjer kan leda till dels att fler småföretag väljer att etablera sig i närliggande kommuner och dels till fler rättsprocesser. Och de som inte har råd med att överklaga eller få hjälp av jurister är de med minst pengar. 

I den senaste omvärldsanalysen från kommunstyrelseförvaltningen står det att det i Vänersborg är “lågt företagsskapande”och att det “påverkar anställningsbarhet och sysselsättningen”. De här riktlinjerna kommer inte att göra det bättre. 

Vänersborg bör istället bli en kommun som faktiskt vill hjälpa och stötta småföretagare och entreprenörer – bli en kommun där de känner förtroende, trygghet, respekt och rimlighet. Och då måste vi arbeta för att kommunen blir en myndighet som vi själva skulle vilja möta.

De föreliggande riktlinjerna rör sig bort från detta ideal. Det här är inte ett myndighetsideal i linje med Regeringsformen, Förvaltningslagen – eller med det synsätt som utbildningen “Tillväxt och Tillsyn” vill lära ut.

Därför måste riktlinjerna tillbaka för fördjupning och korrigering.

Jag yrkar därför på återremiss med följande motivering – nästan samma som i kommunstyrelsen – det är tillagt en punkt:

• Klargör att tvångsåtgärder endast får användas med stöd i PBL eller expropriationslagen.
• Inför krav på dokumenterad proportionalitetsbedömning inför varje tvångsingrepp.
• Fastställ tydliga kriterier för när ekonomiska garantier och säkerheter får begäras.
• Redovisa hur likställighetsprincipen ska tillämpas vid försäljning och markanvisning.
• Avstegsklausulen måste förtydligas.

Det ska inte vara svårt att göra rätt i Vänersborg. Men med dessa riktlinjer kan det bli svårt att ens våga försöka.

Anm. Inför sammanträdet med kommunstyrelsen den 5 november skrev jag ett blogginlägg i frågan, se ”KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal”, och efter sammanträdet ytterligare några rader, se ”KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)”.