Stefan Kärvlings blogg

På det sista fullmäktigesammanträdet för året ställde jag följande skriftliga fråga till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren:

I våras diskuterades det flitigt i våra politiska församlingar, i massmedia och bland invånarna i Vänersborg vem eller vilka som var ansvariga för den katastrofala fördyringen av Arena Vänersborg.

Revisorerna hade sin version klar, samtliga ledamöter i Barn- och ungdomsnämnden var ansvariga. Revisorerna tyckte som bekant att det var helt ointressant om ledamöterna hade röstat nej till Arenan eller inte. Ja, revisorerna tyckte att det var ointressant om ledamöterna hade röstat överhuvudtaget. Samtliga ledamöter var kollektivt skyldiga till fördyringen.

Revisorerna föreslog således kommunfullmäktige i maj att ansvarsfrihet inte skulle beviljas för ledamöter och ersättare som under 2009 haft uppdrag i Barn- och ungdomsnämnden.

Lars-Göran Ljunggren (S) gick upp i talarstolen och yrkade bifall till revisorernas förslag. I den följande voteringen röstade Lars-Göran Ljunggren ja till revisorernas förslag.

Måndagen 22 november meddelade Lars-Göran Ljunggren att han inte ställer upp till omval nästa mandatperiod. I en intervju i Vänersborg Just Nu sa Ljunggren så här:

”Jag bär hundhuvudet för framför allt arenan, jag tar på mig det, jag borde ha sett till att vi haft en helt annan uppföljning. Sitter man som kommunstyrelsens ordförande har man det yttersta ansvaret och tillsynsplikten över nämnder och styrelser, som den verkställande makten får man ta på sig ett sådant ansvar.” (Vänersborg Just Nu, 25 nov 2010)

I en intervju med Västnytt sa Lars-Göran Ljunggren:

”Som kommunstyrelseordförande har man alltid det yttersta ansvaret … och det tar jag på mig.”

Lars-Göran Ljunggren, du har i kommunfullmäktige funnit mig ansvarig för fördyringen. Nu tar du på dig ansvaret.

Jag undrar därför:

Vad säger du egentligen, vad är det som gäller och vad innebär det att du tar ansvaret?

Frågan ställdes långt efter att TTELA:s reporter hade gått hem. Ljunggren kunde svara utan att särskilt många skulle få reda på vad han sa.

Ljunggrens svar blev först lite åt ”förstår-inte-riktigt-frågan”, men han fick så småningom ändå fram att han har tagit på sig ansvaret därför att han efter valförlusten hade ett samtal med sin lokale partiordförande. Vad jag förstår innebar det att hans lokale ordförande ville att han skulle ta på sig ansvaret för valförlusten. Och det gjorde naturligtvis Ljunggren, av taktiska skäl. Då behövde ju inte sossarna se självkritiskt på sin politik under den gångna perioden. Då behövde de ju inte göra upp med nerdragningar inom t ex skola och förskola. Då behövde de inte heller ta tag i arenaskandalen osv osv. De behövde inte ens diskutera samarbetet med det konservativa Centerpartiet och den kontroversielle Bo Carlsson. Partiet behövde en enskild person som syndabock – och det ställde Ljunggren upp på som den genuine socialdemokrat han är. Som tack får han någon post i kommunens politiska byråkrati och sitt inflytande i socialdemokratin får han säkerligen behålla. Fast kanske inte så öppet.

”Jag tar på mig ansvaret” sa Lars-Göran Ljunggren, men inte för att han ansåg själv att det var hans fel eller hans ansvar.

Det är som alltid lätt att prata. Betongherrar som Ljunggren har en tendens att göra det. Det kan gälla utfästelser om demokratiskt sinnelag, hur fantastiskt lyhörd man är mot alla oliktänkande, sin högtstående moral, sitt ansvar osv osv. När det kommer till praktiken är de fina orden oftast inget värda. När det kommer till praktiken tänker de alltför ofta bara på sig själva och sina positioner.