Stefan Kärvlings blogg

Det kom ett mail igår. Från personalen på Hallebergs förskola i Vargön. Personalen beskriver den situation som kommer att råda på förskolan i höst, när ytterligare en småbarnsavdelning stängs och barnen flyttas över till de andra avdelningarna.

”22 st barn 3-5 år. 23 st barn 3-5 år. 16 st barn 1-3 år. På varje avdelning finns det 2,80 personal.”

Personalen på Halleberg skriver att den enda gång som alla 3 i personalen finns på plats i barngruppen samtidigt, är mellan kl 10-12.30. I bästa fall. Ibland händer det att någon måste gå på ett möte. Övrig tid på dagen är man 1-2 personal.

Personalen skriver att det här är inget unikt för Halleberg, det är så här i hela kommunen. De vill att vi politiker ska vara medvetna om:

”att vi personal är ensamma om ansvaret för många barn långa stunder under dagen, t ex under utevistelse 1 personal 19-20 barn.”

Personalen konstaterar att det med de förutsättningar som finns idag är svårt att uppfylla Skolverkets krav.

Det är nog ett understatement… Man får nog vara glad om personalen överhuvudtaget hinner ha koll på alla barnen.

Som om inte detta mail vore nog. En skrivelse om fritidshemmen hittade sin väg till diariet i veckan. Det var ingen skrivelse vilken som helst. Det var en skrivelse undertecknad av de 9 (nio) rektorer som har ansvaret för fritidshemmen i Vänersborg.

Rektorerna skriver:

”Vi rektorer ser inga möjligheter i att genomföra uppdraget ‘budget i balans’ år 2012 och samtidigt uppfylla de krav lagen ställer.”

Det är tufft. Inte bara att rektorerna konstaterar att deras kommunala uppdrag krockar med det statliga uppdraget – och lagarna. Det är också tufft att göra detta konstaterande i form av en offentlig skrivelse! Det måste vara kris i Vänersborgs barn- och ungdomsförvaltning. På flera sätt.

Skrivelsen innebär ingenting annat än att rektorerna nu har satt ner foten och säger att de inte längre kan ta ansvaret för fritidsverksamheten! Och kan de inte det, så är det helt rätt att de talar om detta.

Rektorerna hänvisar i sin skrivelse till Arbetsmiljölagen:

”2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet
2 § Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö.
3 § Arbetslokal skall vara så utformad och inredd att den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt.

3 kap. Allmänna skyldigheter
2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. … Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagaren utför arbete ensam.

2 a § Arbetsgivaren ska systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.”

Rektorerna hänvisar i sin skrivelse också till Skollagen (kap 5):

”3 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”

Rektorerna hänvisar slutligen till 14 kap, som handlar specifikt om fritidshemmet:

”9 § Huvudmannen ska se till att elevgrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att eleverna även i övrigt erbjuds en god miljö.”

Det står väl helt klart, både när det gäller förskolan och fritidshemmen i Vänersborg – de senaste årens nedskärningar på tiotals miljoner kronor har lett till att all verksamhet inte längre uppfyller statliga lagar och krav. Nu följs inte ens Arbetsmiljölagen på fritidshemmen. Verksamheten är inte ens säker!

Och det pedagogiska uppdraget ska vi inte tala om.

Det här ingenting annat än bedrövligt. Det är skamligt! Vänersborgs kommun behandlar barnen, ungdomarna, föräldrarna och personalen på ett otillständigt sätt!

Barn- och Ungdomsnämnden behöver snabbt ett antal tiotal miljoner kronor till mer personal. Det är akut.

Jag kan inte låta bli att undra… Hade jag som politiker i Barn- och Ungdomsnämnden fått reda på rektorernas brev, om jag inte ”av egen kraft” hade hittat det i diariet?

Till sist.

Rektorerna sätter alltså ner foten. De vill inte och kan inte längre ta ansvar för verksamheten.

Frågan är då vem som har ansvaret. Vem har ansvaret om det händer t ex personalen något, hemska tanke, om det sker ett olycksfall?

Det står i Arbetsmiljölagen om ”arbetsgivaren”. Men vem är ”arbetsgivaren” konkret? Är det politikerna? Är det den högsta förvaltningsledningen?

Det är antagligen rektorerna. Samma rektorer som skickade skrivelsen. Jag tror inte heller att rektorerna kan, med t ex ovanstående skrivelse, avsäga sig arbetsgivaransvaret. Nä, rektorerna har nog fortfarande ansvaret – fast de inte har medlen att fullgöra det.

Det kan inte vara lätt att vara rektor i Vänersborg. Bryta mot lagarna eller – sluta?

För lite drygt ett år sedan kom det ett brev till Vänersborgs kommun från Arbetsmiljöverket (”Brev från Arbetsmiljöverket till BUN”). Då handlade det om rektorernas arbetssituation. Brevet avslutades med:

”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”

Arbetsmiljöverket efterfrågar politiska beslut. Det gör jag med. Det är dags att politikerna tar sitt ansvar! På alla nivåer!