Stefan Kärvlings blogg

”Det är ett politiskt spel.”

Det sa Marie Dahlin för några år sedan i Västnytt. Sällan har väl hennes ord beskrivit ett partis agerande bättre än Miljöpartiets under den här mandatperioden.

Miljöpartiets drivkraft under Marika Isetorps ledning har till stor del varit att lyfta fram partiet i rampljuset. Det har varit viktigare än principer och långsiktig politik för vänersborgarnas bästa.

Det började redan när mandatperioden var ung. I budgetdebatten 2011, när budgeten för 2012 skulle fastställas, ”trixade” Miljöpartiet så att inga andra visste varken ut eller in. Antagligen inte ens miljöpartisterna själva.

Miljöpartiet ingick någon slags ”pakt” med moderaterna och mini-alliansen och lovade att rösta på mini-alliansens budgetförslag. Det innebar några miljoner mindre till Barn- och Ungdomsnämnden (2 milj tror jag att det var) och på att 2 miljoner kr mindre skulle gå till cykelvägar. I gengäld gick mini-alliansen med på att Mariedal Östra skulle utgå ur exploateringsbudgeten.

Miljöpartisterna lekte slipade politiska taktiker och gav avkall på åsikter och värderingar som de gick till val på. De backade till och med på en av sina absoluta hjärtefrågor, cykelvägar.

2012 handlade det om budgeten för 2013. Återigen handlade det om Barn- och Ungdomsnämnden, gång- och cykelvägar och Mariedal Östra.

Miljöpartiet ville att Östra Mariedal skulle tas bort från exploaterings- och investeringsbudgeten, igen, och att de frigjorda medlen skulle användas till gång- och cykelvägar. Frågan var tydligen så viktig att Miljöpartiet var villigt att äventyra de 16 milj kr till skolan som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet yrkade på. Miljöpartiet ville inte ansluta sig till ”stor-oppositionen” – om inte Östra Mariedal togs med.

Miljöpartiet ställde sig alltså utanför en uppgörelse oppositionspartierna emellan, bara för denna fråga.

Budgetdebatten innehöll en hel del turbulenta inslag med många ajourneringar. Frampå senkvällen äntrade Gunnar Lidell (M) talarstolen och meddelade, att mini-alliansen hade ändrat sig och nu stöder Miljöpartiets krav angående Östra Mariedal!

Miljöpartiet lade som tack ner sina röster. Miljöpartiet avstod att rösta i årets viktigaste fråga. Miljöpartiet röstade inte för 16 milj kr till skolan och fritidshemmen.

I september 2013 var det dags för beslut om budgeten för 2014. Det hade föregåtts av yrkanden i de olika nämnderna. I det beslut som Barn- och Ungdomsnämnden tog i april (2013) stod det:

”Årets budget, 2013, innebär en förändring. För första gången på många år tilldelas barn- och ungdomsnämnden mer pengar än året innan. … Vi menar att detta inte får vara ett undantag eller en isolerad händelse, utan en markering av ett trendbrott. Satsningen på barnen och ungdomarna måste fortsätta!”

Barn- och Ungdomsnämnden yrkade på 20 milj kr mer. Miljöpartiet stod bakom detta beslut. Fast partiet inte hade röstat på ”mer pengar än året innan”.

Och som alla har i färskt minne så lyckades Gunnar Lidell (M) och mini-alliansen övertala Miljöpartiet (och Välfärdspartiet) att ställa sig bakom sin budget för 2014 i kommunfullmäktige. Den innebar att Barn- och Ungdomsnämnden endast fick 54.000 kr i tillskott i stället för de 20 milj kr som Barn- och Ungdomsnämnden och Vänsterpartiet yrkade eller de 10 milj kr som Socialdemokraterna och Centerpartiet yrkade. Miljöpartiets 180-graderssvängning innebar en rejäl neddragning för Barn- och Ungdomsnämnden.

Men inte nog med det. Miljöpartiet (och Välfärdspartiet) gick med på att lägga äldreboendet Gläntan i malpåse. Det innebar att de gamla som bodde där var tvungna att flytta och att köerna för de som vill få en plats till äldreboende blev längre.

Vad fick Miljöpartiet som tack av mini-alliansen? Jo, naturligtvis… Detta året också… Mariedal Östra skulle inte exploateras…

Nämnas kan att jag lyfte ut frågan om pengar till Barn- och Ungdomsnämnden ur ”budgetpaketet” och yrkade på en särskild och fristående omröstning bara om detta. I mitt yrkande som fullmäktigeledamöterna skulle ta ställning till stod det:

”Barngrupperna på våra förskolor är alltför stora. Förskolorna har under en rad år tagit in allt fler barn utan att anställa personal i motsvarande grad. Det är hög tid att öka personaltätheten.”

I yrkandet framgick att Vänsterpartiet ville att 7 milj kr av dessa 20 milj kr skulle gå till förskolan för att minska samtliga barngrupper med ett barn.

I omröstningen var det bara Vänsterpartiet som röstade för yrkandet. Vi fick stöd av två socialdemokrater och två centerpartister. Resten röstade mot. Däribland samtliga från Miljöpartiet (och Välfärdspartiet).

Gunnar Lidell och hans mini-allians lyckades alltså övertala Miljöpartiet att lägga sig i mini-alliansens säng. Allt som krävdes var ett löfte om att inte exploatera en skog, den vid Mariedal Östra…

Och miljöpartisterna visade återigen att det viktigaste för dem inte var själva budgetens innehåll. Det viktigaste var att Miljöpartiet fick igenom något. Vad som helst. Även om det bara råkade vara en skog. I varje fall Mariedalsskogen.

Marika Isetorp skrev i sin blogg:

”Vi som förhandlade fick i uppdrag av vårt parti att hitta en budget i balans.”

I onsdags var det dags för budgeten för 2015. (Jag skrev om Vänsterpartiets och de andra partiernas syn i min förra blogg, ”KF och budgeten för 2015”.)

Det är valår i år. Och då vill Miljöpartiet profilera sig. Då handlar det inte om kommunens bästa (om nu Miljöpartiet någonsin har tänkt så), nu handlade det om att värva röster…

I Barn- och Ungdomsnämnden stödde Miljöpartiet förslaget från Vänsterpartiet om 15 milj kr mer till grundskolan. Vilket för övrigt hela nämnden överraskande gjorde. I förslaget från kommunstyrelsen fanns det dessutom redan 10 milj kr till förskolan.

I förslagen i fullmäktige, både från mini-alliansen och S/C , skulle alltså Barn- och Ungdomsnämnden tillföras 25 milj kr.

Men som sagt, det är val i år. Då slog miljöpartisterna sina kloka huvuden ihop och kom på den fantastiska idén att yrka på ytterligare 14 milj kr till BUN. Mest är bäst typ.

Det här är inget annat än valfläsk. Det är ett sätt att försöka dupera vänersborgarna.

Ökningen skulle finansieras med en skattehöjning. Det var alla de andra partierna emot (utom Sverigedemokraterna, fast de lade ner sin röster vid voteringen).

Vänsterpartiets agerande får Marika Isetorp att skriva i sin blogg:

”Vänsterpartiet i Vänersborg har inte bara sålt sin själ, partiet verkar ha blivit, vad Kärvling brukar kalla, ett betongparti. Vänsterpartiet verkar nu vilja vara ett bihang till Socialcentern. Det nya Socialvänstercenterpartiet.”

Nu är väl i och för sig miljöpartisterna experter på att sälja sina själar, men detta var väl ändå att ta i. Skulle Miljöpartiet vara barnens och ungdomarnas parti i Vänersborg? Vem tror på det?

Sanningen är att det inte går att lita på Miljöpartiet. Miljöpartisterna har hoppat och velat under hela den här mandatperioden. Ena stunden är det si, den andra så… Jag tror inte ens att de enskilda miljöpartisterna själva har vetat vilket ben de ska stå på. Det här är allmänt omvittnat av samtliga partier. Så i den meningen har Vänsterpartiet samma åsikt som betongpartierna.

Jag vill också återge en del av mitt tal i fullmäktige från i onsdags:

”Det är valår i år. Det innebär att det tas en ny budget i november. Efter valet. Av det nya kommunfullmäktige.

Då ska den ”riktiga” budgeten antas. Inför det beslutet kan Barn- och ungdomsnämnden inventera, diskutera, klargöra och motivera behoven för att sedan återkomma med genomarbetade yrkanden till fullmäktige där kostnaderna redovisas noggrant.

Sedan kan vi diskutera hur stor tilldelningen till Barn- och ungdomsnämnden ska bli. Det kan mycket väl bli 39 milj kr som Miljöpartiet pratar om. Det är Vänsterpartiet berett att diskutera.

Däremot är jag tveksam till att det behövs en skattehöjning. Jag tror mer på att, som en stor del av Sveriges kommuner har gjort, använda RUR-pengar, dvs ta av de gångna årens stora överskott.

Vänsterpartiet accepterar en skattehöjning bara om det inte finns några andra alternativ. Då är vi beredda att höja skatten för att garantera ökad kvalitet och måluppfyllelse i förskola, skola och äldreomsorg. Vänsterpartiets bedömning är att det inte behövs 2015.”

Det här skrev inte Marika Isetorp något om i sin blogg.

Till sist vill jag nämna att Miljöpartiet hade en hel del andra förslag i sitt budgetförslag. (Det är ju val.) Partiet ville inte helt oväntat bevara skogen vid Mariedal Östra…

Miljöpartiet ville också lägga en halv miljon på EKO-mat i förskolorna och skolorna, även om jag inte riktigt vet vad Marika Isetorp menar med det…

Och visst, några av förslagen var helt ok, men problemet för de andra partierna var att de fanns i hela ”Miljöpartipaketet”. Hade förslagen gått till omröstning ett och ett så hade nog både vänsterpartister och ledamöter från andra partier kunnat rösta på något av dem.

Det viktiga för miljöpartisterna verkar inte vara själva budgetens innehåll. Det viktigaste tycks vara att Miljöpartiet får igenom något. Vad som helst. Även om det bara råkar vara en skog. I varje fall Mariedalsskogen.

Det viktiga för Miljöpartiet är att profilera sig och att synas. Vänersborgs bästa kommer i andra hand. Eller tredje…

Jag tror att vänersborgarna är medvetna om det när de går till valurnorna i september.