Stefan Kärvlings blogg

På måndag, imorgon alltså, har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det blir ett långt sammanträde, trots att dagordningen är den kortaste under hela året. Det beror på att eftermiddagen ägnas åt en studieresa, ända fram till kl 18.00. BUN ska besöka några förskolor och skolor i kommunen. Tror jag i varje fall. Jag grundar antagandet på några års erfarenhet i nämnden… Förvaltningen brukar nämligen arrangera en sådan resa i början på varje mandatperiod för den nya nämnden. Det är typ för att nya ledamöter ska få en uppfattning om vad de är med och fattar beslut om. Det är fortfarande en väl bevarad hemlighet vilka förskolor och skolor nämnden ska besöka.

Förmiddagen, eller i varje fall en del av den, ägnas åt följande ärenden:

Det är dags för årets första delårsrapport. Den innehåller som vanligt en redovisning av nämndens:

“förväntade resultat som ska bidra till att kommunfullmäktiges inriktningsmål uppnås”

Delårsrapporten är som alltid lika spännande som den låter. Det är till och med april fyra förväntade resultat som bedöms uppnås och ett som inte gör det. Det är en bedömning, eftersom det är så pass tidigt på året.

De fyra förväntade resultat som uppnås är: “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar”, “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar”, “Hållbart medarbetarengagemang ökar” och “Sjukfrånvaron hos våra medarbetare minskar”.

Av dessa är det två som har med förskolans och skolans statliga uppdrag att göra, dvs utbildning, och två som är så att säga kommunala, dvs personalpolitik. Det som kan sägas om de förväntade resultaten är att det pågår ett aktivt arbete i förvaltningen med uppsökande verksamhet för att få fler barn till den kommunala förskolan. Förvaltningen söker aktivt upp vårdnadshavare för att informera om förskolan och öka deras kunskap om förskolans betydelse. De barn som går i den kommunala förskolan har statistiskt bättre förutsättningar för att senare klara grundskolan.

När det gäller tryggheten så arbetar rektorer, pedagoger och övrig skolpersonal alltid med det. Det ingår i det statliga uppdraget.

Förvaltningen skriver:

“Inom förskolan finns utmaningar med hög sjukfrånvaro av pedagoger och problematisk frånvaro för barnen, som påverkar barnens upplevelse av trygghet i lärmiljön. Även grundskolan identifierar frånvaron hos elever och personal som en faktor som påverkar tryggheten.”

Förvaltningen bedömer att det förväntade resultatet om hållbart medarbetarengagemang ska öka, trots att det finns en oro för att:

“den ekonomiska utvecklingen under 2023 påverkar arbetsbelastningen”

Tyvärr är denna oro helt befogad, både 2023 och 2024. Vi får se hur det utvecklar sig… Särskilt med sjukfrånvaron som har en tendens att hänga ihop med arbetsbelastningen. Sjukfrånvaron låg på 9,6% i januari-mars. Det ska jämföras med 13,6% samma period förra året. Men då hade vi pandemin…

Tyvärr bedöms inte det viktigaste förväntade resultatet (sett ur utbildningssynpunkt) av dem alla uppnås, “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”. Förvaltningen skriver:

“Trots att insatser har gjorts bland annat genom lovskolor, undervisning i mindre grupper, enskild undervisning för elever, tät återkoppling mellan lärare och elev och tät kontakt med vårdnadshavare lyckas enheterna inte med att få alla elever behöriga till yrkesprogram.”

Det här är ett stort problem, eller “utmaning” med ett modernt begrepp. En stor del av kommunens elever kommer att få sämre förutsättningar inför resten av livet. Erfarenheten säger också, bortsett från bekymren för den enskilde, att det kan komma att kosta kommunen ganska mycket pengar de närmaste åren i form av t ex försörjningsstöd och vuxenutbildning. Det kommunen sparar på “återhållsamhet” med pengar idag blir mångdubbelt dyrare längre fram.

Barn- och utbildningsnämnden har också egna förväntade resultat, dvs de är inte direkt kopplade till kommunfullmäktiges inriktningsmål. Ett av dem hänger till viss del ihop med det föregående, “Andelen elever i årskurs 9 som har nått lägst betygskriterierna för E i alla ämnen ökar”. Det uppnås inte heller… Däremot bedöms följande egna förväntade resultat uppnås “Andelen elever i grundskolan som når kriterierna för bedömning av godtagbara kunskaper i läsförståelse i årskurs 1 ökar”, “Kvaliteten i förskolan ökar” och “Andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 75 procent närvaro ökar”. Det sistnämnda förväntade resultatet är viktigt för att kunskapsresultaten ska öka i framtiden. Överlag är kunskapsresultaten bättre för åk 6 än för avgångsklasserna i åk 9.

Delårsrapporten innehåller också en hel del ekonomi. Den ser också mörk ut. Prognoserna pekar mot ett underskott på hela 10 milj kr… Och då har ändå BUN fått en ramökning i år på 8 milj kr för en kommande hyreskostnad för Holmängenskolan. Som inte behöver användas till hyran i år… (Men nästa år…)

Orsaken till det befarade underskottet är, förutom minskade statsbidrag(!), ökade kostnader för fler barn inom förskolan och grundsärskolan, ökade kostnader för barn och elever i behov av särskilt stöd (främst avseende psykosociala och språkliga behov) samt skolskjutsar. Dessutom har också flera nya och utökade statliga uppdrag tillkommit som kräver stora insatser och resurser. Och då har ändå inte kostnadsökningarna på grund av inflationen och det allt högre ränteläget räknats in…

Förvaltningen är dock “ekonomiskt positiv”. Den räknar ändå med ett noll-resultat i det kommande bokslutet – med följande besparingar i verksamheten:

• “Antalet anställda minskar på enheter där ekonomisk obalans finns.”
• “Vakanta tjänster inom central administration och barn- och elevhälsan prövas innan tillsättning.”
• “Fortsatt arbete för att minska sjukfrånvaron.”
• “Arbete kring organisation och bemanning för att reducera vikariekostnaderna.”
• “Kontinuerlig bevakning av nya statsbidrag att söka.”

“Antalet anställda minskar…” Det betyder att barnen och eleverna får betala med sin framtid… Men barn- och utbildningsförvaltningen, och nämnden, har inget val, budgeten måste följas.

Det väntar med andra ord några ekonomiskt svåra år inom förskola och skola. Situationen är likartad i hela landet och flera menar att det är kris på skolområdet. Den debatten har väl knappast undgått någon. Det är svårt att inte hålla med om att regering och riksdag måste ta sitt ansvar och helt enkelt höja statsbidragen till kommunerna väsentligt.  (Se t ex dagens Aftonbladet – ”Varför ljuger ministern om satsningar i skolan?”.)

En stor del av BUN:s sammanträde kommer att ägnas åt en dialog kring PWC:s utredning “Framtidens skola” – en utredning som syftade till att identifiera och analysera styrkor och svagheter i kommunens skolstruktur. Jag ska inte föregå dialogen, men återkommer i en senare blogg till utredningen.

Förskolan och skolan står inför en mörk framtid. Kommunen har inte några pengar att satsa. Det finns inga överskott någonstans i kommunens verksamheter som kan föras över till barnen och eleverna. Tvärtom, det väntas nedskärningar även på andra håll t ex på de gamla och sjuka. Men det är ett val som det svenska folket gjorde när de röstade i riksdagsvalet i september.

Ibland känns det oerhört tungt att vara politiker…